9789144129228 by Smakprov Media AB

Socialpsykologi samtidsanalys EN INTRODUK TION

THOMAS JOHANSSON

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40180 ISBN 978-91-44-12922-8 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Karl Stefan Andersson Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Julian Schnabel, 1981, Peter Horree / Alamy.com Printed by Dimograf, Poland 2019

Innehåll

Förord 9 1 S a mhällsför ändr ing och socialpsykologisk analys 15 Samtidens olust och likgiltighet 15 Samtidens puls och sociala form 19 Samtidsdiagnos och socialpsykologi 24 Att göra socialpsykologi 29 Socialpsykologiska studier 34 1

2 A tt möta den andr e: r asism, extr emism och hat 39 Främlingen 39 Gissa vem som kommer på middag? 41 Rasism 44 Vägen ut från hatet 48 Det extrema och det normala 52 2

3 D e utstötta: nor malitet och gr änser 57 Vardagslivets elementära former 57 Prästfrun och den moraliska domen 59 Vardagslivets charm och allvar 61 3

Innehåll

Pusselbitar och skevheter 63 Ungdomars utsatthet 65 Vardagsliv som struktur och möjlighet 69 4 M edia, fejkn yheter och socialitet i för ändr ing 73 Medialisering och socialt liv 73 Socialitet i förändring 75 Goffman i mediesamhället 77 Digitalt infödda och invandrare 79 Fejknyheter 81 Medier, social förändring och identitet 85 4

5 E xtr ema kroppar, subjektivitet och genus 89 Mansfantasier och studiet av kroppsliga erfarenheter i det moderna 89 Den reflexiva kroppen och den medicinska revolutionen 92 Extrema kroppar 94 Hälsa som skönhetskur 98 Dejting, sexualitet och nya relationsmönster 100 Den mätbara och upplevda kroppen 102 5

6 T er ror ism, social oro och osäker hetens tid 107 Osäkerhetens tid 107 Samtidsdiagnos som konst och vetenskap 109 Terrorism, gränser och hotet från de andra 111 Donald Trump och alt-right-rörelsen 113 Människa, miljö och agens 115 Att navigera självet i vår samtid 117 Hur är samhället möjligt? 119 6

Innehåll

7 A cceler ation och social or dning 123 Socialpsykologisk analys 123 Socialpsykologi och samtidsanalys 127 Socialpsykologi och framtiden 130 7

Litteraturförteckning 135

Förord

I mitten av 1990-talet publicerades min första bok i socialpsykologi. Jag hade precis fått ansvar för min första doktorandkurs i samma ämne och var djupt engagerad i ämnet och uppgiften. Det var för övrigt Göran Therborn som gav mig uppgiften att leda kursen. Jag sammanställde sedan och skrev rent mina anteckningar från kursen och resultatet blev boken Socialpsykologi och modernitet (1996). En bok med samma titel, fast på engelska, gavs ut av Open University Press år 2000. Social Psychology and Modernity är förmodligen en av de böcker jag är mest stolt över. Influerad av Georg Simmel, psyko analytisk teori och modernitetsteori försökte jag mejsla fram en samtidsrelevant socialpsykologi. Ämnen som främlingskap, narcissism, medialisering och kroppskultur avhandlades. Faktum är att jag först skickade bokmanuset till Anthony Giddens på Polity Press. Jag hade varit gästforskare i Cambridge 1995 och haft en del kontakt med Giddens. Jag fick ett vänligt men bestämt refuseringsbrev. Jag minns att Giddens skrev att jag var välkommen att återkomma med ett nytt manus när jag väl bestämt mig för att skriva en ”riktig” social psykologibok. Han ansåg inte att mitt manus passade in i ämnet socialpsykologi. Jag blev relativt förvånad. Mitt försök att skapa bryggor mellan Goffman, Mead, Simmel och den modernitetsteori som vann mark på 1990-talet (Giddens, Beck och Bauman) verkade

Föror d

vara helt rätt vägval för en samtida socialpsykologi, men i efterhand har jag förstått att detta var ett synsätt som inte delades av så många. Det kom flera recensioner av Social Psychology and Modernity. Några var väldigt positiva, men en var klart negativ. Den var skriven av en brittisk psykolog vid namnet Steve Brown och publicerad i The Psychologist (2001). Recensionen är rätt spydig. I princip menar han att boken är fascinerande, men också att den inte handlar om disciplinen socialpsykologi, utan mer om någon form av kultursociologi. Han avslutar recensionen med att både hylla och avfärda boken: Därav den lätt overkliga känsla som genomsyrar boken. Man påminns om den argentinska författaren Jorge Luis Borges recensioner av påhittade böcker. Att läsa Social Psychology and Modernity är på ett liknande sätt både högst njutbart och djupt desorienterande.

Recensionen visar dels på den dominans som den psykologiskt och experimentellt orienterade socialpsykologin har internationellt, dels på svårigheterna att etablera alternativa sätt att bedriva socialpsykologi. Medan jag tidigare försökt att skriva fram en del programmatiska texter om vad jag anser vara en samtidsorienterad socialpsykologi, ämnar jag i denna bok snarare försöka att använda mina kunskaper på detta fält för att skriva en text som kan fungera som en introduktion till det socialpsykologiska tänkandet. Samtidigt vill jag inte sticka under stol med att det som paketeras och presenteras här är en version av socialpsykologi som kanske inte passar in i uppläggen för de vanliga textböckerna på detta fält. Jag hoppas dock att kunna stimulera läsarna till ett samtidsorienterat socialpsykologiskt tänkande. Flera av mina favoritförfattare – som till exempel Goffman, Simmel, Bauman, Douglas med flera – återkommer i boken. Jag

Föror d

har medvetet försökt hålla nere antalet referenser, inte minst för att öka läsbarheten. I boken använder jag mig av exempel hämtade från min forskning, men också andra typer av fallstudiematerial. Fokus ligger framför allt vid teori och våra möjligheter att teoretisera och försöka förstå vår samtid, men ambitionen har inte varit att skriva en rent teoretisk analys. Det som presenteras är ett urval av intressanta nedslag i samtiden och det skulle givetvis vara möjligt att inkludera många andra frågor och väsentliga diskussioner. Jag vill tacka några personer. Tack ”Bengt” och ”Bertil” för att jag får använda citaten från intervjuerna som genomfördes 2017 och 2018. Tack alla fantastiska akademiska vänner, Jesper, Philip, Marcus, Andreas, Nils, Ylva, Christer och min brittiska kollega Chris. Utan er hade det akademiska jobbet varit tråkigt. Forskning och akademiskt tänkande växer fram och skapas alltid i sociala sammanhang. Ett tack till min förläggare Johan Lindgren för konstruktiva kommentarer och stöd i färdigställandet av boken. Thomas Johansson Björkekärr och Sörbo, den 25 januari 2019

5 Extrema kroppar, subjektivitet och genus

Mansfantasier och kroppsliga erfarenheter i det moderna Under efterkrigstiden var socialpsykologer och samhällsvetare förtjusta i att ställa diagnoser över de presumtiva sociala karaktärsdrag de ansåg präglade samtidskulturen. En av de mest berömda samtidsdiagnoserna ställdes av den amerikanske historikern Christopher Lasch (1932–1994). I korthet menade Lasch att den moderna kulturen – definierad som präglad av konsumtion, individualism och populärkultur – formade en ny typ av personlighet eller social karaktär – den narcissistiska personligheten (Lasch 1979). Den moderna narcissistiska människan beskrivs som djupt fixerad vid sig själv och det egna sökande efter identitet, dvs. som någon som lever i avsaknad av förankringar i familj och traditioner. Lasch hade en konservativ agenda och var kritisk mot det moraliska sönderfall han identifierade i framför allt konsumtionskulturen. Den här typen av moraliska diagnoser av sociala karaktärer och samtidskultur verkar ha en tendens att återkomma med jämna mellanrum. Ibland rör det sig om mer sofistikerade försök att undersöka relationen mellan subjektivitet, kultur och samhälle, men ofta är agendan politisk och ideologisk, ofta med moralkonservativa inslag. Inledningsvis ska vi titta närmare på ett av de mer sofistikerade försöken att studera kopplingar mellan kropp, kultur och social karaktär. Resten av kapitlet ägnas sedan åt en

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

undersökning av hur människors syn på kropp och deras upplevelser och erfarenheter av sin kropp tar sig uttryck i vår samtid. Klaus Theweleit (född 1942) är en tysk sociolog och författare. Hans mest kända verk är Mansfantasier, publicerat i slutet av 1970talet. Därefter saknas i stort några uppmärksammade akademiska arbeten. Theweleit verkar mestadels ha ägnat sig åt filmanalyser och undervisning på filmakademin. I Mansfantasier analyserar han det han kallar soldatmannen och hans kroppslighet. De soldater han avser är de frikårssoldater som utgjorde basen för Hitlers maktövertagande. Det handlar om de fascistiska stormtrupperna, där bland andra de kända nazisterna Heinrich Himmler och Rudolf Hess ingick. Genom att utveckla en komplex analysapparat, framför allt baserad på psykoanalytiska studier av barnets kroppslighet och sexualitet, men även på en bredare kulturanalys, lyckas Theweleit närma sig och sätta fingret på några centrala mekanismer i den fascistiska personligheten. Återigen rör det sig här om en socialpsykologisk analys av en central social karaktär, vilket givetvis medför vissa generaliseringar och analytiska problem. Vi ska återkomma till det senare. Theweleit försöker förstå hur soldatmannen uppfostrats och formats. En stor del av denna fostran går i den svarta pedagogikens tecken (myntat av psykoanalytikern Alice Miller). Barnen agas, misshandlas och fostras till lydnad. Detta kommer sedan att leda till en skör, bräcklig och outvecklad personlighet. Fascismen och kriget utgör en möjlighet att bygga det kroppspansar dessa soldater behöver för att hålla samman sina identiteter. Soldatmannen kämpar desperat för att avgränsa och avskilja sin kropp från omgivningen. Genom äckel, förakt mot svaghet och ursinnigt våld försöker dessa män hålla samman sina kroppar och identiteter. Ett järnhårt pansar och kroppsligt skal utgör männens försvar mot fragmentering och psykos. Den vita terrorn som dessa män utövar för att kunna hålla samman sina kroppar, bottnar inte i ett neurotiskt förhållningssätt

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

till sexualdrifterna, utan om olika försök att hålla samman och hindra det fragmenterade psykotiska jaget att falla isär och upplösas. Genom att analysera hur kroppsjaget hålls samman av nationen, partiet och truppen, bidrar Theweleit till en socialpsykologisk förståelse av hur uppfostran, kroppsaga, lydnad och mentalitet hänger samman med och skapar en fascistisk ideologi och våldsapparat (1995). Detta enorma arbete imponerar, men det oroar också en samtida läsare. Trots komplexiteten är själva grundanalysen förföriskt enkel och lite trubbig. Dessa tyska pojkar och sedermera män har fostrats med våld och tvingats till blind lydnad. Detta leder till ett starkt behov av att på alla möjliga sätt försöka hålla samman ett fragmenterat kroppsjag. De fascistiska frikårerna, med sin rätt att utöva våld och sin tro på att det sunda och sanna samhället skulle skapas genom att mörda dem som på olika sätt hotade detta samhälle, utgjorde ett svar på de vilsna männens sökande efter helhet och identitet. Analysen är suggestiv och det är frestande att köpa den rätt av, förstås. Samtidigt innebär detta att fascismen reduceras till en effekt av och ett svar på traumatiska uppväxtförhållanden. Givetvis krävs det en mer utvecklad och utarbetad analys av alltifrån kroppsfostran till uppkomsten av nationalistiska ideologier och system för att analysera fascismen. Själva poängen här är dock att vi genom att studera relationen mellan kropp och samhälle kan nå fram till intressanta socialpsykologiska analyser. Detta kapitel kommer fokusera på kroppens socialpsykologi. Hur kan vi ta in och analysera kroppsliga erfarenheter i socialpsykologin? Som vi sett tidigare har begreppet social karaktär haft en stark ställning inom socialpsykologin. Begreppet har vissa fördelar och hjälper oss att fundera kring relationen mellan samhällsförändring, generationer och subjektivitet. Samtidigt har vi pekat på nackdelarna med de ibland trubbiga och fyrkantiga analyserna av social karaktär och samtidsdiagnos. Samtiden kännetecknas av ett ökat fokus på kroppen och kroppsliga erfarenheter. Inom medicin och folkhälsa går

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

utvecklingen framåt. Människor får lära sig att ta egenansvar och den egna hälsan blir allt mer ett individuellt ansvar. Vidare kommer vi titta närmare på relationen mellan hälsa och skönhetsideal, samt hur våra uppfattningar om sexualitet och intimitet förändras i vår tid.

Kroppen och den medicinska revolutionen Vår samtid präglas av en ökad medvetenhet om kroppen som en fysiologisk, biologisk och social entitet. Den medicinska vetenskapen har ökat människors möjligheter att överleva tidigare dödliga sjukdomar. En cancerdiagnos ses inte längre som en dödsdom, men överlevnaden kräver att individen orkar genomgå påfrestande behandlingar och därefter förändrar sin livsstil radikalt. Allt fler sjukdomar går att behandla, men samtidigt finns det många sjukdomstillstånd som fortsätter att förbrylla läkarvetenskapen. En annan stor förändring finner vi i det ökade ansvar som läggs på individen att sköta sin hälsa och kropp. En stor del av ansvaret för att övervaka, sköta och läka kroppen har nu lagts på individen. Med detta ansvar följer ett krav på att lära sig att både övervaka och att sköta kroppen. På apoteket kan man köpa en ganska avancerad blodtrycksmanschett för tusen kronor. Med denna manschett går det att löpande mäta blodtryck och puls. På så sätt går det att få en bra bild av hur blodtrycket varierar över dagen och hur det reagerar på olika former av påfrestningar. Detta kan upplevas som positivt, men det finns förstås en risk för att det skapar ytterligare ångest och ett starkt kontrollbehov. Exemplet med blodtrycksmanschetten illustrerar ett av många sätt som individen kan bli involverad i sin egen vård. I boken Fat (2013), diskuterar den australiensiska sociologen Deborah Lupton (född 1963) konstruktionen av fetma och olika diagnoser kopplade till övervikt. Generellt finns det starka tendenser i många länder att stigmatisera personer som betraktas som

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

överviktiga. Stigma är ett begrepp som är hämtat från Goffmans arbeten och som ofta används för att visa hur normalitet skapas. Stigmatiserade personer har på ett eller annat sätt utmanat sociala gränser och regleringar av beteende och utseende. Synen på övervikt har förändrats successivt historiskt. När man började använda BMI (Body Mass Index) för att dra gränser mellan normalvikt, övervikt och fetma, fanns det plötsligt en möjlighet att med matematisk precision fastställa vad som bör betraktas som fetma. När denna typ av mått konstrueras och tillämpas skapas det också en ny normativitet. Enligt Lupton var det först på 2000-talet som övervikt blev en medicinsk diagnos. Detta har lett till ett ökat utbud av behandlingar för övervikt. Den medicinsk-teknologiska utvecklingen har lett till utveckling av en rad mätinstrument, plastikkirurgiska metoder för viktreducering och appar som kan användas för att kontrollera vikten. I The Quantified Self (2016) studerar Lupton vad modern medicinteknologi gör med våra uppfattningar om oss själva och våra kroppar. Det blir allt vanligare att människor använder sig av olika typer av appar och digitala hjälpmedel för att mäta sin prestationsförmåga, be om råd eller för att göra självdiagnoser. Detta kan ses dels som ett led i en empowerment av människor, genom att det skapas delaktighet och en egen självständig benägenhet att skapa bättre förutsättningar för ett hälsosamt liv, dels som ett led i en ökad kontroll över män niskors liv. Genom att mäta, lagra data och samköra olika system, går det att få en skarp bild både av individen och av aggregerade data över stora mängder av individer. Lupton beskriver till exempel hur det blir allt vanligare med självdiagnossystem. Företag säljer appar där man kan mata in sina data och sedan få ta del av förslag på olika möjliga diagnoser. Det betonas alltid att dessa system givetvis inte ska ersätta kontakten med en fysisk läkare, men samtidigt uppmanas människor att själva ta kontrollen.

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

I takt med att det går att samla in och lagra enorma mängder av data (Big Data), ökar kraven på integritet och säkerhet. Genom att mata in sina egna data i digitala plattformar kan människor bidra till ökade kunskaper om olika sjukdomar, men de blir också en del av den växande kommersialiseringen av hälsa och sjukdomar. Genom att bidra med sina egna erfarenheter av sjukdomar kan människor bidra till att kunskaperna om dessa sjukdomar ökar i samhället och kanske även till att allt fler kan dela med sig och delta i digitala gemenskaper kring vissa diagnoser eller sjukdomar. Samtidigt finns det företag som specialiserat sig på att använda dessa data och kunskaper för att utforma kommersiella plattformar och system.

Extrema kroppar I Extreme Sports, Extreme Bodies. Gender, Identities and Bodies in Motion (2018) studerar jag och idrottsforskaren Jesper Andreasson extrema kroppar och extrema sporter. En viktig utgångspunkt är att det är svårt eller kanske omöjligt att på ett bra sätt definiera vad som är extremt. Inte minst varierar detta historiskt och kontextuellt. För inte så länge sedan var tatueringar något som tydde på ett kriminellt leverne. Idag är det nästintill lite udda att inte ha någon form av tatuering. Det har därmed blivit svårare att ”läsa” vad tatueringar betyder och hur de kan tolkas i termer av grupptillhörighet. Extrema sporter och kroppar utmanar våra föreställningar om det möjliga. Med hjälp av modern teknologi och inte minst droger går det att utveckla kroppar som spränger gränserna för vad vi tror är möjligt att åstadkomma med en mänsklig kropp. Bodybuildare har gått i bräschen för denna utveckling. Det är inte heller en slump att en av världens mest framgångsrika bodybuildare, Arnold Schwarzenegger, i en rad filmer spelat en robot (Terminator) från en dystopisk framtid.

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

Möjligheterna att modifiera människors kroppar ökar och frågan är vad som kommer att betraktas som extremt om tio år. Vissa sporter har i större utsträckning än andra betraktats som extrema, som till exempel bodybuilding eller MMA (Mixed Martial Arts). Även om dessa sporter fortfarande betraktas som extrema, har de haft en stor inverkan på hur vi ser på vad som är möjligt att uppnå med kroppen. MMA har rört sig från att vara en kampsport i samhällets marginaler, till att idag ha blivit något som är högst legitimt att syssla med. Allt fler människor anmäler sig till MMA-kurser för att de erbjuder en bra träningsform. Bodybuilding kan fortfarande vara extremt och subkulturellt, men många unga män och kvinnor går till gymmet för att träna sina kroppar och för att bli mer muskulösa. Inom bodybuilding finns det uttryck för hur långt det är möjligt att nå med extrem träning och målmedvetenhet – genetiskt maximum. Begreppet har sin hemvist inom en subkulturell social verklighet och måste därför förstås utifrån dessa premisser. Det handlar inte om att mäta något på ett vederhäftigt sätt, utan snarare om en föreställning om att varje individ har en maximal kapacitet och därmed också kan nå en viss muskelmassa och kroppsstorlek. Därefter är det stopp och kroppen kommer att protestera om individen vill pressa sig och bli ännu större. Parallellt med denna föreställning om en inbyggd genetisk stoppmekanism i kroppen, ser vi hur människor pressar sig för att bli allt större och därmed trotsar ”naturens lagar”. Tanken om att alla har sin egen genetiska maxgräns är inte sällan relaterad till hur man ser på steroidanvändning. Droger betraktas som en genväg, som ett sätt att trotsa naturens lagar och skapa monstruösa kroppar. Här följer ett citat från ett internetforum, där användningen av steroider diskuteras flitigt: Om du slutar äta steroider förlorar du mer än du kan ana. Jag, för min del, har nått långt över mitt genetiska maximum. Att

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus sluta använda steroider kommer att få stora konsekvenser. Förra gången förlorade jag en hel del kroppsmassa, speciellt de första två veckorna. Om jag slutar med steroider kommer jag säkerligen att se likadan ut som innan jag började ta steroider. För då hade jag redan nått mitt genetiska maximum. (GoBefore, min översättning)

Drogerna kan bidra till att det går att spränga de genetiska gränserna och skapa möjligheter till att skapa något för vissa önskvärt – en extrem kropp. Samtidigt finns det inom subkulturen en medvetenhet om att det inte går att åstadkomma en sådan extrem kropp utan att manipulera med den fysiska kroppen. Med hjälp av droger och vetenskap går det att närma sig byggandet av en perfekt kropp – en kropp som spränger naturens gränser. MMA är en ganska ny sport. Den utgör en blandning av bland annat jiu- jitsu, thaiboxning och brottning. Sporten har i regel betraktats som väldigt våldsam. Under arbetet med vår bok om extremsport och extrema kroppar intervjuade jag några män och kvinnor som hade gjort karriär inom MMA. Det som är slående är hur våldsam sporten ter sig. Två personer går in i en ring och pucklar sedan på varandra med alla medel som är tillåtna. Det finns regler förstås, men känner man inte till dessa ser det ut som att allt är til�låtet. En av de personer jag träffade, Kalle, hade börjat tidigt med MMA. Något som är slående i hans och många andras berättelser är avsaknaden av rädsla och de höga smärttrösklarna. Ja, är ju det, men adrenalinet är så kraftigt, så man får ett avstånd till det. När man sparkar med benen så ska man markera med smalbenet, gör ju sjukt ont, hade vi gjort det nu så hade vi båda gråtit, men i en match har man ett adrenalin påslag, men i en match hör man ljudet – blir ändå ett ljud – man vet att det borde

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus göra ont, men allt blir dövat liksom, men sedan efteråt gör det fruktansvärt ont. Men under själva matchögonblicket gör det inte ont, men självklart finns det grejer som kan gå igenom det också men man upplever inte smärta på det sättet, så inte en stor del av det hela. Man går in i ett tunnelseende, får upplevelser som kan jämföras med de totala skygglappar man får liksom. Det blir ett annat medvetande, man går in i en annan värld, helt annan värld. Det går också långsamt på något sätt. (Kalle, 33 år)

Det totala fokus som beskrivs är speciellt för berättelserna från utövarna av MMA. När de träder in i ringen blir de uppslukade av en annan upplevelsevärld, med andra regler och normer kring hur man får bete sig. De går in i en tunnel och sedan är det fokusering, smärta och överlevnad som gäller. Åskådarna ser något helt annat. De får ta del av ett spektakel och skådespel. Kontrahenterna går in i en värld av smärta, blod, kroppsvätskor och enorma fysiska ansträngningar, medan åskådarna ser ett drama som är både innehållsmässigt och estetiskt genomtänkt. De subkulturella miljöerna framstår ofta som extrema och speciella. Att träda in i en sådan extrem subkulturell miljö innebär att man korsar gränsen till något udda, ovanligt och annorlunda. En sådan tillhörighet gör att individen vänjer sig vid till exempel droger, våld och andra rutiner och regler än vad de flesta människor är vana vid. Samtidigt får vi inte glömma att det extrema sällan kan analyseras och förstås utan att sätta det i relation till ”det vanliga” och till samhället. Människor roas av spektakel och skådespel. Extremsporterna betraktas på distans och vi fascineras av vad en mänsklig kropp kan åstadkomma, men samtidigt är vi förstås delaktiga i att reproducera skådespelet och fenomenet i sig själv.

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

Hälsa som skönhetskur Hälsa har fått ett allt större värde i vår samtid. I avsnittet om fetma och diagnoser kan vi se hur den medicinska blicken allt mer dominerar hur vi betraktar, definierar och ser på kroppar. I takt med denna fokusering på vikt, hälsa och skötsamhet, har ett ökat intresse riktats mot hur hälsosamma och ”sunda” kroppar framställs i medierna. Allt detta har aktualiserat frågan om det går att avläsa hälsa på själva kroppen. Gym- och fitnesskulturen har spelat en stor roll i denna omvandling av vår syn på kroppar, hälsa och skönhet. I reklamfilmer för Les Mills, till exempel, ser vi endast vältränade, dynamiska, vackra och estetiskt fulländade kroppar. Tankegången att en vältränad och estetiskt tilltalande kropp är en hälsosam kropp har successivt fått fäste i kulturen. I början av 1900-talet växte det i USA fram skönhetskliniker där man kunde betala för utseendeförbättrande ingrepp. Själva tanken att det är möjligt att utveckla en vinnande look stämde väl överens med en amerikansk framgångskultur (Johansson, 2012). På 1920talet etablerades den amerikanska föreningen för plastikkirurger. Vid samma tid hölls även den första Miss America-tävlingen. På 1950talet fungerade i allt större utsträckning filmstjärnor från Hollywood som referenspunkter för skönhet. Marilyn Monroes popularitet ledde till att många unga kvinnor vände sig till plastikkirurger för att få större bröst. Under 1960-talet fick bröstoperationer ett rejält uppsving. I Sverige var det länge sett som något närmast avvikande att gå till en plastikkirurg för att förbättra utseendet. Detta har på kort tid förändrats. Det har successivt skett en normalisering av denna medicinska verksamhet. Kroppsteknologin har genomgått enorma förändringar och gradvis förbättrats. Samtidigt finns det kliniker i vissa länder som utför billiga men också riskabla operationer. Det som händer när vi riktar plastikkirurgens blick mot individen är att

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

det läggs en mall på denne. Mallen synliggör avvikelser och skevheter i kroppen. Varje del av kroppen kan nu granskas och sedan åtgärdas. Ansiktet skiktas till exempel i olika delar. Varje del av ansiktet kräver sin specifika kirurgi. ”Trötta ögon” kan åtgärdas, djupa veck från näsroten ned mot mungipan måste åtgärdas separat och så vidare. Plastikkirurgerna anpassar sig till rådande skönhetsideal, men de är också med om att skapa nya skönhetsideal. Ansikten och kroppar kan ”läsas”. Definitionen av en vacker, hälsosam och ”normal” kropp varierar kulturellt och historiskt. En stor del av denna definitionsprocess sker idag i medierna och i reklamen. Vi matas till exempel med före-och-efter-bilder. Först får vi se en olycklig, överviktig och ”slapp” person; därefter ser vi samma person efter genomförd bantning, men nu ser vi en lycklig och lyckad person. Denna typ av förvandlingsnummer är numera vanliga och de visualiserar på ett tydligt sätt vad som utgör en lyckad respektive en misslyckad kropp. På detta sätt vävs föreställningar om lycka, estetik och kropp samman. Vi vänjer oss successivt vid att betrakta vissa kroppar som mer lyckade än andra. Hälsans ansikte träder då fram i form av ett retuscherat, opererat och väl balanserat ansikte. I takt med att människor kan förändra sina kroppar omformas också våra föreställningar om hälsa, skönhet, ideal och lycka. Hälsa har i sig blivit ett starkt ideal. Ansvaret för kroppen och dess hälsosituation är i allt större utsträckning en individuell angelägenhet. Historiskt har det visat sig att hälsa, diet och kroppsideal är starkt relaterade till klass och klasskillnader. Skötsamhet och moral vävs på så sätt samman med vår syn på kroppens utseende, form och hälsotillstånd. Denna utveckling bidrar också till nya stigmatiserings- och uteslutningsprocesser.

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

Dejting, sexualitet och nya relationsmönster Människors attraktionsförmåga, deras utseende, utstrålning och sexualitet har en central betydelse för deras självkänsla, identitet och möjligheter till intima relationer. Inom ramen för ett socialpsykologiskt tänkande föreställer vi oss att det vi kallar ”attraktion” eller ”utstrålning” uppstår i sociala sammanhang. Följaktligen går det inte att förstå intimitet och moderna relationer utan att kontextualisera dessa relationer och resonera kring hur de är sammanvävda med statusmönster, klass, kön och andra sociala positioner. Den brittiske medievetaren Chris Haywood har i sin bok Men, Masculinity & Contemporary Dating (2018) studerat framväxten av nya dejtingmönster. Han konstaterar att allt fler kontakter med potentiella partner tas via nätet. Det rör sig om alltifrån online-dejting till hur människor använder mobiltelefoner och internet för att ta kontakt på de platser de för tillfället vistas. Haywood argumenterar för att dejting idag präglas av mindre förutsägbarhet och av mer flexibla regler för hur människor kan mötas och lära känna varandra. Vidare finner han i sina data tecken på att framför allt män utvecklar mindre rigida och stereotypa sätt att relatera på och att kontakta presumtiva partner. Detta innebär bland annat att den heterosexuella matrisen – det vill säga föreställningar om heterosexualitet som det ”normala” – re-konfigureras, vilket gör att ”mallarna” för hur man gör kön utvidgas och blir mer flexibla. Haywood identifierar dock även en del mer ”negativa” utvecklingsmönster i den nya dejtingkulturen. Överlappningen mellan dejting- och konsumtionskulturen bidrar till att – i värsta fall – kommersialisera mänskliga relationer. Speeddejting-konvent och kontaktannonser som erbjuder perfekta matchningar, skapar i värsta fall en känsla av att relationer kan skapas på en marknadsplats, där de som kan erbjuda de bästa ”produkterna” vinner. På så sätt dras de intima relationerna och dejtingkulturen in

100

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

i en nyliberal agenda, där individens val och misslyckande vägs i en moralisk vågskål. Samtidigt som Haywood identifierar en del risker med den nya dejtingkulturen, ser han vissa fördelar. Speeddejting medför att män är tvungna att kasta loss från sina homosociala relationer med andra män; de blir mer utsatta, men också mer beredda att ta risker och att utforska sitt beroende av och sina relationer till kvinnor. I ett kapitel som baseras på intervjuer med yngre män, undersöker Haywood hur dessa män ser på dejting via Tinder – en app som gör det möjligt att lokalisera potentiella partner och sexuella kontakter i tid och rum. En av de unga männen beskriver hur han ”mött” en tjej på Tinder och blivit attraherad av hennes profil. När de väl möts ansikte-mot-ansikte blir han dock besviken. Så vi hade en dejt och det gick bara inte särskilt bra och jag visste det från början, jag tänkte att det här är faktiskt falsk marknadsföring. Du lägger upp en falsk bild av dig själv, du måste lägga upp en äkta bild av dig själv, och även om vi fick bra kontakt via sms såg hon inte alls ut som hon sade att hon gjorde, så vi hade en dejt men det kändes väldigt knepigt och gick bara inte särskilt bra. (Ethan, hämtad från Haywood, 2018, sidan 158)

Möjligheterna att manipulera bilder och att presentera sig själv på ett fördelaktigt sätt har lett till att den imaginära världen – med retuscherade bilder och idealiserade beskrivningar av självet – inte alltid överensstämmer med det som händer i faktiska sociala möten. Samtidigt som det skapas nya möjligheter till att överskrida det kroppsliga och fysiska och att skapa imaginära gestalter och scenarier, finns det fortfarande kroppsliga och faktiska begränsningar. I den nya dejtingkulturen skapas det nya former av social och medierad interaktion och det växer också fram nya sätt att göra kön på. Samtidigt

101

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

finner vi tendenser till att människor blir allt mer självobservanta och självkontrollerande.

Den mätbara och upplevda kroppen Kroppen har haft en central plats i socialpsykologin. Detta gäller framför allt inom symbolisk interaktionism, och blir tydligast då vi läser Erving Goffmans texter. När Goffman diskuterar hur människor presenterar sig själva i vardagslivet, är det via klädsel, ögonkontakt och individers rörelser och fysiska närvaro i tid och rum som jaget presenteras och tar gestalt. Ett centralt begrepp hos Goffman är intryckskontroll. Människors val av kläder, deras kroppsform och sätt att föra sig, är centrala aspekter av intryckskontrollen. Att i ett visst sammanhang bryta mot klädkoder eller att titta för länge på någon person, kan uppfattas som oerhört respektlöst. Kroppar kan uppfattas som attraktiva, men också som frånstötande och äckliga. Att reglera sin kropp, sköta den, hålla den ren och fräsch, ses som en självklar del av det moderna livet. Kroppar som luktar och människor som har trasiga kläder betraktas ofta som avvikande och udda. På ett sätt minskar intresset för kroppen i samtiden, inte minst beroende på medierna och på att mycket kommunikation äger rum på internet och framför datorer och mobiltelefoner. Diskussionen om medier, dataspel och internet handlar på 1990-talet i stor utsträckning om hur möjligheterna att överskrida kroppen och inta olika imaginära identiteter ökar. Det blir till exempel möjligt att byta kön och att spela olika karaktärer. Goffmans ansikte-mot-ansikte-universum byts här ut mot en annan spelplan. Samtidigt visar senare forskning om medier och människor att mycket av socialisationen och den sociala interaktionen fortfarande sker i vardagliga kroppsliga och fysiska möten mellan människor. Införandet av ny teknologi innebär med andra ord inte att det automatiskt sker en social revolution. Olika sätt att

102

5 Extr ema kroppar, subjektivitet och genus

interagera överlappar varandra och visserligen förändras sakernas natur, men inte så radikalt som det ofta framställs. Som vi sett i detta kapitel finns det anledning att utforska mer av kroppens socialpsykologi. Tack vare bildandet av forskningsfältet body studies och utvecklingen av den feministiska forskningen om kropp och sexualitet har vi ett förnyat intresse för kroppen idag. I samtida studier kommer vi närmare kroppen. Interaktionismen intresserade sig för kroppens yta, rörelser i rummet och presentationen av jaget, medan vi idag kan se hur forskare zoomar in på de köttsliga och fysiologiska aspekterna av kroppen. Genom att fokusera dels på hur människor upplever sina kroppar, dels på hur dessa upplevelser kan förstås inom ramen för ett samhällsvetenskapligt tänkande om samhälle och kultur, får vi en allt bättre bild av inte endast hur kroppars rörelser i rum och tid kan förstås och läsas, utan även hur människors upplevelser av kroppen tar sig olika former. Intresset för att modifiera och förändra kroppen har ökat i det moderna. En plastisk kropp, utan bestämda gränser, lockar till gränsöverskridande och till att skapa något fantastiskt. Möjligheterna att på ett systematiskt och detaljerat sätt undersöka och mäta kroppen har ökat idag. Den medicinska utvecklingen går snabbt och möjligheterna att avläsa kroppen blir allt fler. Med hjälp av blodtrycksmanschetter och stegmätare kan människor få en helt annan kontroll över sina kroppar och deras prestationsanda. En annan sida av den medicinska vetenskapens och teknologins utveckling är att människor som inte ”sköter sig” och som är överviktiga eller sjuka, riskerar att bli betraktade som ansvarslösa och omoraliska. Genom att skjuta över en stor del av ansvaret för olika val och för att sköta kroppen på individen, omvandlas systemfel till individuella patologier.

103

Thomas Johansson är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet med inriktning på barn- och ungdomsvetenskap. Han har publicerat närmare 300 arbeten om ungdomar, ungdomskultur, familjeforskning, urbana studier, socialpsykologi, kritisk mansforskning och kroppsstudier.

Socialpsykologi samtidsanalys

EN INTRODUKTION

Socialpsykologi och samtidsanalys utgör en introduktion till det socialpsykologiska tänkandet om vår samtid. Den socialpsykologi som presenteras i boken kan beskrivas som socialfilosofiskt inspi rerad, kritisk och hermeneutisk. Socialfilosofiska teorier hjälper oss att analysera övergripande samhällsförändringar. Det kritiska perspektivet hämtar inspiration från bland annat feministisk teori, poststrukturalism och kulturteori. De hermeneutiska inslagen placerar boken inom en tradition där det handlar om att komma nära och att försöka förstå människors sociala handlande. En annan viktig del i det socialpsykologiska tänkandet är den teoretiska fantasin. Med hjälp av denna fantasi närmar sig förfat taren en rad centrala frågor och diskussioner om till exempel rasism, ”normalitet”, terrorism, extrema kroppar och fejknyheter. I boken varvas teoretiska reflektioner med tankeväckande exempel och forskning. Målsättningen är att visa läsaren hur man kan ”göra” social psykologi för vår tid. Socialpsykologi och samtidsanalys riktar sig i första hand till studenter på grundnivå inom främst sociologi, psykologi, pedagogik samt lärarutbildning.

Art.nr 40180

studentlitteratur.se