9789144129129 by Smakprov Media AB

ANDRASPRÅKETS GRAMMATIK A N NA F LY M A N M AT T S S O N

KOPI E R I NG SFÖR BU D Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 40172 ISBN 978-91-44-12912-9 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2021 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Henrik Hast Formgivning omslag: Jens Martin Printed by GraphyCems, Spain 2021

Innehåll

Förord 9 1

Grammatik i svenska som andraspråk 11 Fel som är rätt och rätt fel 11 Texterna 14 Några ord på vägen 15 Bokens kapitel 18 Några läsråd 19

Lexikon 21 Utgångspunkt för analys av lexikon 21 Ordbildning 22 Ordens betydelse 25

Relationer mellan ord 25 Ordkombinationer 31 Partikelverb och verbpartiklar 36 Reflexiva verb och reflexiva pronomen 39

Analys av lexikon 41 Typiska lexikala svårigheter för en andraspråksinlärare 46 3

Ordklasser och morfologi 47 Utgångspunkt för analys av ordklasser 47 Substantiv 49 Ordbildning 50 Böjningskategorier 52 Analys av substantivets morfologi 55

Verb 58

Ordbildning 58 Böjningskategorier 59 Analys av verbets morfologi 62

Adjektiv 64

Ordbildning 65 Böjningskategorier 66

Pronomen 68

Böjningskategorier 68 Analys av pronomenets morfologi 71

Ordklasser med lite morfologi 72 Egennamn 72 Räkneord 73 Artiklar 73 Adverb 74

Ordklasser utan morfologi 77 Prepositioner 77 Konjunktioner 79 Subjunktioner 80 Infinitivmärke 81 Interjektioner 81

Typiska svårigheter med ordklassernas morfologi för en andraspråksinlärare 82 4

Fraser 83 Utgångspunkt för analys av fraser 83 Nominalfraser 84 Attributiv kongruens 84 Hitta nominalfraser 86 Analys av attributiv kongruens 87

Verbfraser 90

Hjälpverb och huvudverb 92 Analys av sammansatta verbfraser 94

Adjektivfraser 97

Adverbfraser 98 Prepositionsfraser 99 Typiska svårigheter med fraser för en andraspråksinlärare 101 5

Satser 103 Utgångspunkt för analys av satser 103 Primära satsdelar 105 Subjekt 106 Objekt 107 Predikativ 110 Adverbial 111

Huvudsats 115

Påståendesatser 117 Frågesatser och uppmaningssatser 122 Platshållartvång 126

Satsförkortningar 130 Underordnade satser 131 Bisats 132 Infinitivfras 144

Olika typer av analys av satser 146 Analys av bisatser 146 Analys av primära satsdelar 152 Analys av ordföljd 158

Typiska svårigheter med satser för en andraspråksinlärare 172 6

Textens grammatik 173 Utgångspunkt för analys av textgrammatik 174 Tempus 174 Analys av tempus 177

Definithet, bestämdhet och artikelbruk 180

Analys av definithet, bestämdhet och artikelbruk 188

Spetsställning 198 Konstruktioner med det 200 Typiska svårigheter med textens grammatik för en andraspråksinlärare 201 7

Felanalys 203 Utgångspunkt för felanalys 203 Analysen 204 Referenser 217 Register 221

1. Grammatik i svenska som andraspråk

I det här kapitlet kommer jag att ta upp och förklara en del saker som är grundläggande för resten av boken. Boken utgår ifrån det så kallade interimspråket1, vilket innebär ett språksystem som är i ständig utveckling, såväl systematiskt i form av stegvis utveckling av grammatiska former (gå ⇒ gådde ⇒ gick) som variabelt i form av olika grammatiska lösningar i olika situationer och av olika inlärare (Igår jag var sjuk – Jag var sjuk igår – Igår var sjuk). Fokus ligger på den tidiga språkutvecklingen, det vill säga upp till den ”basgrammatik” som kan sägas vara gemensam för förstaspråkstalare. Den mer avancerade andraspråkutvecklingen är inte helt olik den fortsatta förstaspråksutvecklingen då det handlar om att utveckla komplexa grammatiska strukturer och lexikala samband. Av utrymmesskäl är innehållet i den här boken därför begränsat till det som är typiskt i andraspråksutvecklingen.

Fel som är rätt och rätt fel Låt oss börja med att neutralisera ordet fel. Ibland kan man uppleva att man inte får prata om ”fel” i inlärares språk, och istället används uttryck som ”avvikelser från normen” eller ”ej inföddlikt” för att inte skapa en negativ bild av språket. Den här boken utgår ifrån interimspråket där fel är en naturlig del i språkutvecklingen och inte har någon negativ laddning. I boken används därför ordet fel för att skilja en struktur från förstaspråksnormen, i analogi med felanalys som introduceras i kapitel 7 1 Myntat av Larry Selinker 1972 (interlanguage).

2 Stjärna används för att markera det grammatiska fel som är i fokus. Denna placeras före ordet eller den grammatiska strukturen. Icke-idiomatiska former stjärnmarkeras ej.

12 | K apitel 1

och som är ett väletablerat namn. En skillnad som dock görs här är den mellan en struktur som är grammatiskt felaktig och en som är icke-idiomatisk. I följande meningar från en andraspråkstext finns båda sorter: Plötsligt *2de såg ett hus i skogen. De gick till huset och ringde på en dörr. Medan ordföljden i den första meningen är grammatiskt fel, det vill säga bryter mot den grammatiska normen om det finita verbet på andra plats, så är ”ringde på en dörr” inte grammatiskt fel, utan icke-idiomatiskt. Det idiomatiska vore ”ringde på dörren”. Det här är en viktig skillnad som i slutänden påverkar vad man ska ge återkoppling på och undervisa om. För att det inte ska bli för mycket på en gång för inläraren så bör man i den tidiga inlärningen fokusera på det som är grammatiskt fel och spara det icke-idiomatiska tills inläraren har kommit längre i sin språkutveckling. En av de två grundläggande aspekterna i den här boken är just hur man ser på fel: ”att hitta fel som är rätt”. Många av felen är ett tecken på att språket utvecklas, det vill säga att de visar att inläraren har dragit en slutsats om en grammatisk struktur. Ett exempel är ordet gådde som visar att inläraren har förstått hur man bildar preteritum i svenskan (med -de som är den vanligaste ändelsen). Däremot har ändelsen hamnat på fel verb, men det är nästa steg i utvecklingen – att hitta rätt ändelse till rätt ord. Eftersom vi är vana vid att se fel som något som ska korrigeras kan det vara svårt i början att se felen som utveckling. Detta är något som tränas mycket i den här boken eftersom det påverkar hur man prioriterar i sin undervisning. Att i fallet med gådde förklara preteritum är onödigt eftersom inläraren har förstått principen. Istället bör inläraren få möta texter med många olika preteritumändelser så att hjärnan kan börja sortera vilka verb som har vilka ändelser. Den andra aspekten av grammatiska fel i den här boken är att kunna urskilja vilken typ av fel som görs: ”att hitta rätt fel”. Här handlar det om att kunna urskilja olika morfologiska, syntaktiska och lexikala fel och skilja dem från sådant som rör stavning och interpunktion som inte har med grammatiken att göra. Ett exempel är: Dom blev jätte gloda där adjektivet ”jätte gloda” ur ett grammatiskt perspektiv ska ses som ett exempel på att den predikativa kongruensen fungerar utmärkt. Om

man istället stirrar sig blind på särskrivningen och felstavningen riskerar man att missa den fungerande grammatiken. Detsamma gäller för interpunktionen. I den grafiska meningen Styv mor göra en äpple hon vill död Snövit Styvmor bora perata med spegel kan vi identifiera tre huvudsatser: (1) Styv mor göra en äpple (2) hon vill död Snövit (3) Styvmor bora perata med spegel, och det är dessa som vi utgår ifrån i den grammatiska analysen. En grafisk mening är alltså en skriftbaserad enhet 3 medan satsen är en grammatisk enhet. För att identifiera en sats får man leta efter verb, subjekt och andra satsdelar och samtidigt försöka bortse från interpunktionen. Detta är inte helt lätt i början, men nödvändigt för att hitta grammatiken. Stavning och interpunktion är naturligtvis också viktigt att lära sig men separat från grammatiken då den annars lätt kan påverka den som analyserar (en text med många stavfel uppfattas lätt som en ”dålig” text trots att den kan innehålla komplexa grammatiska strukturer). Men det är inte bara skillnaden mellan grammatik och stavning/interpunktion som är viktig i en analys. Det är också viktigt att kunna identifiera vad som är fel i grammatiken. Även detta har konsekvenser för hur en språkanalys följs upp. En mening som Hunden skällade högt när jag kom in tolkas inte sällan som tempusfel, kanske för att verbet ofta förknippas med tempus. Men tempuset – preteritum – här är alldeles korrekt. Däremot är preteritumändelsen fel. Att gå igenom och träna tempus med den här inläraren skulle därför vara att lägga ner tid på fel sak. Istället är det hur preteritum bildas på olika verb som borde ligga i fokus. Med detta sagt är det inte nödvändigt att alltid separera felen; man kan mycket väl ta upp till exempel ordföljdsfel och preteritumändelser samtidigt. I den här boken kommer vi dock att träna mycket på att just skilja på olika typer av fel, dels av ovan nämnda anledning, dels som ett led i att läsaren ska förstå och lära sig de olika delarna i grammatiken innan de förs samman i felanalysen. Att hitta rätt fel och fel som är rätt mynnar båda ut i möjligheten att effektivisera och individualisera grammatikundervisningen så mycket som möjligt. Ju mer precist en lärare kan identifiera en inlärares svårigheter, desto större möjlighet finns det för eleven att träna just detta.

3 Observera att en sats förekommer i både tal och skrift eftersom det är en grammatisk enhet, medan mening bara förkommer i skrift och yttrande bara i tal.

G r a m m at i k i s v e n s k a s om a n dr a s p r å k |

Samtliga texter i huvudboken och i övningsboken är autentiska andraspråkstexter.4 Flertalet texter är hämtade från olika kurser på Sfi, men även texter skrivna av yngre inlärare finns med. Av praktiska skäl är också de flesta texter skrivna texter.5 I stort kan tal och skrift analyseras på samma sätt, men en skillnad är att man i en muntlig text inte nödvändigtvis felmarkerar ett oböjt verb. I exemplet jag laga mat igår kan transkriptionen ha gjorts på det som hörs, och -de-ändelsen hörs ju inte alltid i tal. Men i skrift är ändelsen nödvändig för grammatisk korrekthet. Det finns visserligen även språkliga skillnader i tal och skrift där skriften oftare är mer formell med mer avancerade grammatiska strukturer och högre krav på korrekthet. Det är också viktigt att skilja på skriftspråk och skrivet talspråk, det vill säga det som man ofta ser i sms och mejl till exempel. Där följer språket snarare talspråksnormerna. I den här boken är samtliga exempeltexter skrivna inom ramen för undervisning, vilket gör att vi kan utgå ifrån att inlärarna har haft grammatiska regler att förhålla sig till. Det är dessa regler vi använder som norm i analysen. Anonymiteten i texterna har beaktats genom att namn på personer och ställen markerats med XX, YY o.s.v. Dessa analyseras som egennamn. Bakgrundsinformation till texterna har medvetet utelämnats för att analysen ska kunna göras utan påverkan av olika faktorer. I de fall då viss bakgrundsinformation är nödvändig för analysen har denna angivits. När en text analyseras utifrån kriterier som har med kognitiv utveckling att göra krävs naturligtvis information om inlärarens ålder, och om transfer är en del av analysen är modersmålet nödvändig information. Men om analysen enbart är på morfologi och syntax är det bättre att inte känna till bakgrundsfakta eftersom morfologisk och syntaktisk utveckling inte påverkas av faktorer som ålder och modersmål på samma sätt som många andra delar av språket. Texternas autenticitet innebär att det ibland inte går att tyda vad som menas. Särskilt på tidig inlärarnivå kan det finnas många strukturer som är svårtolkade. Vad man ska tänka på då är att inte övertolka, det vill säga att ”läsa in” en mer komplex struktur än vad som står. Som infödd talare är det lätt att göra det eftersom man är van att fylla i luckor 4 En del av exemplen i tabellerna är däremot konstruerade utifrån förstaspråkssvenskan för att exemplifiera vissa strukturer. Detta är då markerat. 5 ”Text” används här om både tal och skrift.

1 4 | K apitel 1

Texterna

i modersmålet. I exemplet han tittar min fru ge till hund (som beskriver en man som ser sin fru ge hans mat till hunden) kan man tolka in olika grammatiska alternativ: en bisats (han ser att hans fru ger maten till hunden), en infinitivfras (han ser sin fru ge maten till hunden), två huvudsatser (Han tittar på sin fru. Hon ger maten till hunden.). De olika lösningarna ligger på olika svårighetsnivåer med huvudsatserna som den enklaste lösningen, vilket gör att komplexiteten i satsen skapas av den som tolkar. Satser och strukturer som är så osäkra bör därför inte analyseras alls.

Några ord på vägen © F Ö R FA T T A R E N O C H S T U D E N T L I T T E R A T U R

Det här avsnittet tar upp några av de saker som är bra att känna till och ha med sig i läsningen av boken.

Grammatik och lexikon En del saker är mer eller mindre självklara att ta upp i en bok om svensk grammatik, men innehållet och perspektivet kan också variera bland annat beroende på om boken har en viss teoretisk inriktning eller om det handlar om förstaspråks- eller andraspråkssvenska6. Ordföljd, olika typer av fraser och morfologiska böjningar till exempel behöver finnas med i någon skepnad. Lexikonet däremot är inte lika självklart att ge ett eget avsnitt eftersom det ibland behandlas separat från grammatiken. Det är dock svårt att bortse från samspelet mellan morfologi, syntax och lexikon7 i en grammatikbok, oavsett om man behandlar lexikonet som ett eget avsnitt eller om det dyker upp som en del i andra avsnitt. Eftersom den här boken handlar om att läsaren ska förstå och lära sig om enskilda delar i grammatiken för att sedan kunna sätta ihop dem, får lexikonet utgöra ett eget kapitel – liksom ordklasserna, fraserna, satserna och textgrammatiken. Indelningen i vad som är det ena och det andra är långt ifrån alltid självklar och är i den här boken baserad på syftet att läsaren så enkelt som möjligt ska kunna känna igen andraspråksdrag i en text. 6 Förstaspråket refereras ofta till som L1 (L för Language) och andraspråket som L2. 7 Även fonologi och pragmatik påverkar och påverkas av grammatiken, men tas inte upp i boken av utrymmesskäl.

G r a m m at i k i s v e n s k a s om a n dr a s p r å k |

Det finns flera olika teorier om hur man lär in grammatik. I den här boken hänvisas bland annat till processbarhetsteorin (PT) då en hel del andraspråksforskning i Sverige har gjorts utifrån denna teori. Process barhetsteorin8 är en kognitivt inriktad teori som utgår ifrån att man lär sig andraspråksgrammatiken stegvis, i en rad nivåer som kan kopplas till processningskapacitet, det vill säga förmåga att producera en viss grammatisk struktur (inte hur korrekt den används). Teorin används som underlag i en analysmodell för bedömning av svenska som andraspråk (Flyman Mattsson & Håkansson 2021). Andra teorier som används inom andraspråksforskningen är systemisk-funktionell grammatik (SFG) som uppstod inom förstaspråksgrammatiken9 men som senare har spridit sig till andraspråksforskningen och dessutom kommit att handla mer och mer om textforskning och språkdidaktik under namnet systemisk-funktionell lingvistik (SFL). På senare år har även den så kallade bruksbaserade forskningen som bygger på antagandet att språket formas av språkbruket vuxit inom andraspråksfältet10. Inom det här området har till exempel konstruktionsgrammatik – uppfattningen att ord och grammatik hör ihop i konstruktioner snarare än som egna enheter – börjat tillämpas inom svenska som andraspråk och ett svenskt konstruktikon11 finns utarbetat på Göteborgs universitet (se Lyngfelt m.fl. 2014). Den här boken grundas inte i någon enskild teori, utan syftar till att ge en beskrivning av de strukturer som förekommer i inlärarspråket samt att återge forskning om andraspråksinlärning av svensk grammatik oavsett vilken teoriram som forskningen befunnit sig inom.

Språkfärdighet och språkutveckling Inom forskningen brukar man skilja på språkfärdighet som den kunskap som inläraren har vid ett visst tillfälle och språkutveckling som ofta handlar om utvecklingsstadier där ett stadium förutsätter stadiet före, det vill säga en linjär utveckling. I den här boken används språkutveck8 PT grundades av Manfred Pienemann (1998). 9 SFG grundades av M.A.K Halliday (1975). 10 Se till exempel Cadierno & Eskildsen (red.) (2015). 11 En databas över svenska konstruktioner.

16 | K apitel 1

Andraspråksteorier om grammatik

ling som en övergripande term för inlärarens väg genom inlärarspråket. En del forskning som tas upp handlar om de utvecklingsstadier som identifierats till exempel inom processbarhetsteorin, medan annan forskning handlar om den språkfärdighet som en inlärare eller en grupp av inlärare har vid ett tillfälle jämfört med ett annat tillfälle. I samband med språkutveckling nämns även komplexitet där utvecklingen ligger i en ökad komplexitet. Med grammatisk komplexitet menas såväl komplexiteten i en enskild struktur12 (till exempel ordföljden i svenskan) och i inlärarspråket vid en viss tidpunkt (till exempel att inläraren använder många bisatser, varierad ordföljd och ett varierat ordförråd) som svårigheten att lära in en viss struktur (till exempel negationens placering i bisats jämfört med dess placering i huvudsats).

Obligatorisk kontext På flera ställen i boken används termen obligatorisk kontext. Detta är en term som man behöver förstå för att kunna göra en analys av de grammatiska felen. En obligatorisk kontext innebär att någonting i texten gör att en specifik form är nödvändig. Räkneord och pronomen som två, många, några till exempel utgör en obligatorisk kontext för plural. Substantivet som följer måste alltså vara böjt i plural: två hundar. Andra exempel är spetsställning av ett icke-subjekt som utgör obligatorisk kontext för inversion (idag är jag glad) och en huvudsats eller bisats som utgör obligatorisk kontext för finit verb. Om man inte använder sig av obligatorisk kontext i en analys kommer man bara att lägga märke till de former som ersatts av felaktiga former (t.ex. *gådde för gick) och inte de fel som utgörs av att en form utelämnas (t.ex. stolen [*] röd).

Helfras Helfraser är något som utgör en stor del av den tidiga inlärningen och spelar där en viktig kommunikativ roll. Inlärningen sker genom att ord, fraser och satser lärs in som en helhet utan att delarna är analyserade. Detta innebär att inläraren kan gå direkt på komplexa fraser eller satser 12 Östen Dahl (2004:44) har definierat lingvistisk komplexitet med att ju fler grammatiska regler som används för att beskriva en grammatisk konstruktion, desto mer komplex är konstruktionen.

G r a m m at i k i s v e n s k a s om a n dr a s p r å k |

Bokens kapitel Presentationer av svensk grammatik ser sällan likadana ut. En del skiljer på ordbildning, ordklasser och fraser till exempel, medan andra utgår ifrån fraser där ordklasserna ingår som en del. Det finns också olika uppfattningar om vilka ordklasser som bör tas upp och om hur stor del lexi konet upptar i grammatiken. Den här boken utgår ifrån inlärarspråket, och de val som görs baseras på det som är viktigt för att ge en förståelse hur svenska som ett andraspråk utvecklas. Ordklasser och fraser till exempel tas upp var för sig för att skilja på morfologin på det enskilda ordet och morfologin som är beroende av andra ord. För att kunna identifiera vilken typ av fel en inlärare gör måste läsaren ha kunskap om alla delar av grammatiken; därför plockar vi isär språket och tränar på de olika delarna. På så sätt minimeras risken att den grammatiska bedömningen blir godtycklig. Många av de grammatiska strukturerna dyker upp på flera ställen i boken eftersom de olika delarna är relaterade till varandra. Boken börjar med ett kapitel om lexikon (kapitel 2) där de mest typiska svårigheterna tas upp. I ordklasskapitlet (kapitel 3) ligger fokus på morfologiska problem, som till exempel böjningar på substantiven och de enkla verben. Med fokus på morfologin blir ordbildningen här ett naturligt inslag. Fraserna får ett eget kapitel (kapitel 4) där vi befinner oss i gränslandet mellan morfologi och syntax (morfosyntax). Här behandlas svårigheter som kongruens och sammansatta verbfraser. 18 | K apitel 1

som då lagras som oanalyserade lexikala enheter precis som enskilda ord gör. Dessa enheter har ofta en mer komplex grammatisk struktur än vad inläraren klarar av att använda produktivt. Inläraren förstår vad uttrycket betyder men kan inte bryta ner det och använda delarna i andra kontexter. En fråga som Vad är klockan? brukar läras in tidigt som en helfras då den fyller ett kommunikativt syfte. Eftersom inversion är en av de strukturer som brukar ta tid att lära sig, kan inläraren då förmodligen inte överföra inversionen på en sats som Vilken mat ska vi äta idag? Det är heller inte ovanligt att inläraren använder den bestämda formen på klockan som en grundform om även den är inlärd som en helfras (lite klockan och salt stor på fläkt ”en liten klocka och salt står på fläkten”). Helfraser är viktiga att känna till i en analys av inlärarspråk då de kan ge en bild av en mer komplex grammatik än vad inläraren faktiskt är kapabel till.

I kapitlet om satser (kapitel 5) ligger fokus på syntaxen, det vill säga hur man bildar olika typer av satser och vilken ordning de olika delarna placeras i. Här går vi också igenom de primära satsdelarna som sedan ligger till grund för ordföljden. Slutligen i kapitlet om textgrammatik (kapitel 6) tittar vi på grammatiska strukturer som är beroende av det större sammanhanget – texten. Här arbetar vi bland annat med tempus och definithet, bestämdhet och artikelbruk (DBA). Eftersom det här upplägget går från de små enheterna (morfem och ord) till de större (fraser, satser och text) är det viktigt att man läser dem i ordning. I felanalysen i slutet av boken (kapitel 7) samlas språket ihop igen och förhoppningen är då att läsaren ska kunna skilja på de olika fel- (och rätt-)typerna.

Några läsråd Boken är tänkt att läsas kapitelvis där man efter ett kapitel i huvudboken arbetar med övningarna som hör till i övningsboken. Kapitlen bör läsas i den ordning de står eftersom de bygger på varandra och leder fram till en mer omfattande felanalys i det sista kapitlet, där alla delarna är inkluderade. Som tidigare nämnts är boken både till för att läsaren ska träna sina egna grammatikkunskaper och för att läsaren ska kunna tillämpa analyserna i sitt arbete med andraspråksinlärare. Varje kapitel tar upp relevanta böjningsmönster och strukturer samt hur dessa utvecklas i andraspråket. Särskilda svårigheter för andraspråksinlärare lyfts fram utifrån den forskning som finns om strukturerna. I kapitlen görs också analyser av de aktuella strukturerna på inlärartexter. Här får man ofta instruktioner för hur analysen kan göras. Det ska poängteras att de olika analysmetoderna inte är konstruerade för att tillämpas i klassrummet (det skulle ta väldigt mycket tid att analysera grammatiken på alla de här sätten) utan för att läsaren ska träna på att hitta de fel som görs inom det område som behandlas i kapitlet. Det är istället kunskapen man får genom analyserna som är tillämpbar. Felanalysen i slutet av boken ska i första hand ses som ett ”slutprov” för läsaren där det blir tydligt om man kan skilja på de olika delarna och känna igen typiska andraspråksfel, men kan också användas som en analysmetod i det egna arbetet med andraspråksinlärare. I övningsboken finns texter kopplade till de typiska andraspråks svårigheter som tas upp i kapitlen. Texterna är autentiska andraspråks texter i alla kapitel utom för delar av lexikonet, där förstaspråkstexter

G r a m m at i k i s v e n s k a s om a n dr a s p r å k |

används för att träna läsaren i att känna igen vissa lexikala svårigheter som ofta dröjer i andraspråkstexter. Till en del av övningarna finns facit med förklaringar, medan några övningar kan användas av kursledaren för att arbeta med och diskutera på lektionerna eller använda som inlämningsuppgift. Facit till dessa finns i ett lärarmaterial som endast lärare kan beställa via förlagets webbplats.

20 | K apitel 1

5. Satser

Det är inte helt enkelt att beskriva en sats. Många läroböcker tar upp att en huvudsats kan stå självständigt och att en bisats inte kan stå självständigt eller att den är underordnad en huvudsats. Vilken beskrivning man än väljer så finns det dock alltid undantag. I ett läromedel finns det oftast anledning att förenkla reglerna samtidigt som en alltför grov förenkling kan skapa nya svårigheter. Eftersom vi här är intresserade av att fånga upp typiska fel och rätt så beskrivs de prototypiska satserna, vilket medför en viss förenkling i beskrivningen. Satser som utgör undantag från grundreglerna ryms inte i den här boken då de framför allt tillhör det mer avancerade inlärarspråket. I det här kapitlet kommer vi att ta upp olika satstyper och deras uppbyggnad. För analys av andraspråkstexter är till exempel användning av bisatser och satsförkortningar en viktig aspekt då de bidrar till satsens komplexitet. Vanligast är nog dock att analysera ordföljden i andraspråkstexter eftersom denna utgör en stor svårighet i svenskan. Ordföljden undersöks med hjälp av ett satsschema.

Utgångspunkt för analys av satser Ett bra ställe att börja på i en beskrivning av en sats är att satsen är en grammatisk enhet. Det betyder att det är viktigt att skilja satsen från meningen som är en enhet i skriften. En lång mening behöver inte betyda att den också är syntaktiskt komplex. Jämför meningen Jag ville äta på restaurang och du ville laga mat hemma så det blev inget av det som består av 17 ord och tre enkla huvudsatser sammankopplade med konjunktio-

1 03

ner, med meningen Att äta ute är inget jag vill göra som bara består av 8 ord men som är grammatiskt komplex med en satsförkortning och en bisats ihop med huvudsatsen. När det handlar om inlärning av ett språk tillkommer aspekten att interpunktionen kanske inte är inlärd, vilket kan ge till synes långa meningar. Här är det viktigt att identifiera sats erna så att man inte ”råkar” bedöma ortografin istället för grammatiken. Nedanstående grafiska mening (5.1) är skriven av en inlärare som är i sin tidiga inlärning – både grammatiskt och ortografiskt. För att kunna identifiera satserna behöver man ta hänsyn till innehållet då verben ofta är oböjda. Satserna i exemplet är utplockade och numrerade. (5.1)

1. Och Snövit läsa till de sagan 2. efte sagan Snövit skynda 3. Klockan slor tolv 4. Snövit säger läska gå och sova 5. Snövit gå och sova 6. alla sova.

För att beskriva satser används ofta ett så kallat satsschema. Särskilt bra är detta för språk som svenskan där ordföljden är väldigt viktig för förståelsen. Ursprunget utformades inom språkforskningen för syntaktisk analys av de nordiska språken, som alla har en relativt fast ordföljd (Diderichsen 1966). Diderichsens två scheman – ett för huvudsats och ett för bisats – har sedan utvecklats till ett gemensamt schema för båda satstyperna av Christer Platzack (1987). Idag används ofta Platzacks satsschema för att beskriva svenskans ordföljd. Josefsson och Lundin (2018:108) motiverar detta med att ordföljden i huvudsats och bisats uppvisar fler likheter än olikheter och därför bör visas i ett gemensamt satsschema. När det gäller svenska som andraspråk är dock en viktig poäng att fokusera på olikheterna mellan satserna, eftersom det framför allt är här svårigheterna ligger för en inlärare. I den här boken kommer vi därför att undersöka ordföljden med hjälp av två satsscheman – ett för huvudsats och ett för bisats. Huvudsats- och bisatsscheman består av sju fält. Här placeras satsdelarna in, vilket innebär att en ruta ofta har flera ord. I vissa fall kan 1 04 | K a p i t e l 5

Och Snövit läsa till de sagan efte sagan Snövit skynda Klockan slor tolv Snövit säger läska gå och sova Snövit gå och sova alla sova.

även mer än en satsdel placeras i samma ruta (till exempel om satsen har ett direkt objekt och ett indirekt objekt). I V-rutorna hittar vi verb frasen med det finita verbet i V1 medan nominalerna finns i N1 (subjekt) och N2 (objekt, predikativ och egentligt subjekt). I A-rutorna placeras adverbialen med satsadverbialen i A1 och resten i A2. Huvudsats Fundament V1

Finit verb

Subjekt

Satsadvl

Resten av verbfrasen

Objekt, predikativ, eg.subj.

TSROadvl, agent

Subjekt

Satsadvl

Finit verb

Resten av verbfrasen

Objekt, predikativ, eg.subj.

TSROadvl, agent

Bisats

Fogeord

De fyra första fälten skiljer sig åt i huvudsats och bisats, vilket gör att de vanligaste ordföljdssvårigheterna också sker i början av satsen. Placeringen av subjekt, finit verb och satsadverbial är svår både sinsemellan och i förhållande till fundament och fogeord. Ordföljdssvårigheter som inversion, negationens placering i bisats och rak ordföljd i indirekta frågor är välkända för många som arbetar med andraspråkstexter. De tre sista fälten däremot placeras likadant i huvudsats och bisats och utgör heller inte några typiska ordföljdsproblem för andraspråks inläraren (även om fel kan göras där också naturligtvis). Vi ska gå igenom de typiska ordföljdssvårigheterna i de kommande avsnitten. Men låt oss först bekanta oss med de delar som en sats kan bestå av: de primära satsdelarna.

Primära satsdelar Att tala om satsdelar innebär att gå ifrån formen och istället fokusera på funktionen. Tidigare har vi gått igenom hur ord bildar fraser genom att olika ordklasser kombineras. Nu ska vi se hur de här fraserna förhåller sig till varandra i satsen, det vill säga vilka satsdelar de utgör i satsen. En fras som den svarta hunden kan ha olika funktioner i en sats beroende på

S at s e r |

105

om den gör något eller blir utsatt för något. I satsen Den svarta hunden äter ett ben är frasen subjekt eftersom den utför handlingen i satsen. Men i Jag ser den svarta hunden är frasen objekt eftersom den blir utsatt för en handling. Formen är dock densamma i båda satserna: en nominalfras som består av ett substantiv med ett adjektiv och en bestämd artikel. Det är inte bara fraser som utgör satsdelar utan även bisatser och satsförkortningar. Jämför nedanstående satser där en fras (1), en bisats (2) och en satsförkortning (3) har samma funktion – direkt objekt – i satsen. (5.2) 1. Hon gillade den konstiga figuren. 2. Hon gillade att figuren var så konstig.

Vi ska nu titta närmare på de satsdelar som finns runt om verbfrasen: subjekt, objekt, adverbial och predikativ.

Subjekt Subjektet är en viktig satsdel i svenskan. Svenskan har det som kallas för subjektstvång, vilket innebär att platsen för subjektet måste fyllas med något även om det inte finns någon referent. Ett exempel är Det regnar där subjektet Det inte betyder något utan bara fyller platsen framför det finita verbet. Ofta har dock subjektet en viktig betydelse eftersom det är den eller det som utför en handling (hunden äter benet), upplever något (de hörde hunden) eller är föremål för en aktion (arbetslösheten växer hela tiden). Subjektet är nära knutet till det finita verbet. Relationen brukar kallas för nexusrelation och innebär att inget av leden är underordnat det andra. Viktigt att tänka på är att hela frasen utgör subjektet om det är en utbyggd fras (Den gamla hunden äter benet; De med god hörsel hörde hunden; Arbetslösheten som redan är hög växer hela tiden). Även en infinitivfras kan fungera som subjekt i en sats (Att plugga mycket kan löna sig). Av olika anledningar kan ibland ett formellt subjekt användas tillsammans med ett egentligt subjekt. Det formella subjektet utgörs av det och kan till exempel introducera ett subjekt (Det kom en hund), hålla subjektsplatsen när det egentliga subjektet är för tungt, det vill säga 106 | K apitel 5

3. Hon gillade att träffa den konstiga figuren.

utbyggt med många ord, för att sätta före verbet (Det visades en film som hade fått mycket bra recensioner) eller lyfta fram något särskilt (Det är jag som bestämmer). Dessa konstruktioner kommer vi att titta närmare på i kapitlet om textgrammatik. Eftersom det är så viktigt för förståelsen sätts subjektet oftast ut av andraspråkstalare, men fel kan ändå dyka upp framför allt i tidigt inlärarspråk. Se tabell 5.1 hur det kan se ut när subjektet fattas.

Tabell 5.1 Subjekt i andraspråkssvenskan. Exempel

Feltyp

Analys

Iblan * badminton och laga mat och äta tillsamman.

subjekt (och finit verb) fattas i huvudsats

På en tidig inlärarnivå kan subjektet fattas i huvudsatsen, vilket gör satsen svår att förstå. Ett sådant fel bör därför korrigeras och diskuteras.

Jag tänker resar med blan för att * kommer snabbt.

subjekt fattas i bisats

I bisatsen är det oftast inte lika allvarligt att missa subjektet, eftersom kontexten brukar ge ledtrådar. Dock kan man ta upp skillnaden mellan bisatser där subjektet ”lånas” av huvudsatsen, d.v.s. relativbisatser, och bisatser där subjektet måste sättas ut.

Objekt Objekten är liksom subjekten nära knutna till verbet men blir till skillnad från subjektet utsatta för eller påverkade av handlingen i verbet. Vi skiljer på tre olika typer av objekt: 1) Direkt objekt är den eller det som blir direkt utsatt för eller påverkad av handlingen. Ofta består ett direkt objekt av en nominalfras (Hon vattnade förgäves den döende blomman) men kan också bestå av en bisats (Hon tänkte att den skulle vakna till liv igen) eller en infinitivfras (Hon vägrade att ge upp). Om det direkta objektet är ett pronomen så står detta i objektsform (Barnen såg oss). Direkta objekt är ganska vanliga i svenska satser och nödvändiga om verbet är transitivt. Ett transitivt verb betyder just att det måste stå tillsammans med ett objekt. Motsatsen är intransitiva verb som inte kan stå med objekt. Skillnaden blir tydlig när man jämför ordpar som bränna/brinna (han bränner ner huset – huset brinner), döda/dö (hon dödade en person – hon dog), fälla/falla (hen fäller

S at s e r |

107

ANDRASPRÅKETS GRAMMATIK Denna grundbok med tillhörande övningsbok belyser andra språkets grammatik hos personer som lär sig svenska som ett andraspråk. Syftet är att ge t.ex. blivande lärare i svenska som andraspråk kunskap om vad som utgör svårigheter i svenskan och hur typiska inlärarformer ser ut och utvecklas. Upplägget i boken bygger på att ”hitta rätt fel och fel som är rätt”. Tanken är att läsaren dels ska lära sig att skilja på olika typer av fel (hitta rätt fel), vilket i förlängningen påverkar vad man ska undervisa om, dels se vissa fel som ett steg framåt i utvecklingen (fel som är rätt), vilket bidrar till en bredare syn på språkutveckling. Att hitta rätt fel och fel som är rätt mynnar båda ut i möjligheten att effektivisera och individualisera gram matikundervisningen. Ju mer precist en lärare kan identifiera en inlärares svårigheter, desto större möjlighet finns det för eleven att träna just detta. Författaren tar upp olika delar av grammatiken, som lexikon, ordklasser, fraser, satser och textens grammatik. Varje kapitel inleds med en beskrivning av svenska språkets struktur och vilka svårigheter som finns för andraspråksinlärare. Därefter följer genomgångar av hur andraspråkstexter kan analyseras utifrån de typiska svårigheterna. Andraspråkets grammatik riktar sig till studerande på högskola och universitet som läser ämnet svenska som andraspråk. Boken ger också värdefullt stöd till lärare i svenska som andraspråk i grundskola och gymnasium.

Art.nr 40172

studentlitteratur.se