9789144127347 by Smakprov Media AB

SKADLIGA SEDVÄNJOR Att handlägga hedersrelaterat våld och förtryck i socialt utredningsarbete MARIA HAGBERG

Omslagsbilden: Its branches give her strength, its roots her balance and its space her convictions and determination. These words personalize my drawing and personalize you, Maria, as a writer. Monique Loubet

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39999 ISBN 978-91-44-12734-7 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Jesper Sjöstrand/Metamorf Design Group Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Francisco Ortega Omslagsbild: Monique Loubet Författarfoto: Peter Blicher/Studio Blicher Helsingborg Printed by Eurographic Group, 2022

Innehåll

Förord 9 Författarens förord 11

1 Lagar och internationella konventioner 13 Lagstiftning om våld mot barn 16

2 Några viktiga begrepp 23 Kulturalisering och rasism 23 Etnicitet 24 Religion och sekularitet 25 Sekter 28 Synen på sexualitet 29 Heder 34

3 Särskild utsatthet 39 Självskadebeteende 40 Sexuell exploatering 40 Funktionsvariationer 41 Hbtq-personer 43 Nationella minoriteter 44

4 Praktiker som upprätthåller skadliga sedvänjor 47 Våld 47 Barn- och tvångsäktenskap 53 Kvinnlig och manlig könsstympning 54 Polygami 60

Tvingande klädeskoder 61 Blodshämnd 62 Blodskam 62 Sexualtabun och könsmyter 63 Oskuldskontroll 66 Kontroll av socialt uppträdande 68

5 Handläggning, riskbedömning och lagstiftning 71 Professionell handläggning 71 Föräldrars oförmåga 74 Otrygghet och skyddslöshet 76 Känslomässig otillgänglighet 77 Bristande stimulans 78 Familjebildning och försörjning 78 Barns behov i centrum (BBIC) – ett nationellt framtaget arbetssätt för utredning och uppföljning 79 Bemötande 81 Kartlägg våldet 81 Familjens betydelse för barnet 81 Familjen och socialisationen 85 Riskbedömningar 88 FREDA riskbedömningsmanual 88 Uppbrott från familjen 89 Lagar för att förhindra barn- och tvångsäktenskap 90 Osynliggjorda grupper och individer 91 Socialtjänstlagen och LVU 93 Föräldraperspektiv dominerar 94 Motverka risker för sammanbrott 99 Erfarenhet och praxis 99 Trovärdigheten 100

6 Konsten att utreda 101 Ett ärendes gång 101 Handläggning och dokumentation 103 Organisera handläggningen 113

6 Innehåll

Sekretess 115 Familjerätt och hedersrelaterat våld och förtryck 116 Samverkan med andra myndigheter 117 Tolkar och rättssäkerhet 119 Problem under förhandlingen 120

7 Förebyggande arbete och handlingsplan 123 Kom in tidigt i familjen 124 Arbete med flyktingfamiljer 125

8 Regional kartläggning av våldsarbetet 129 Utbildningsbehov 130 Utveckla organisationerna 131 Förebyggande arbete 132 Förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn 134 Effektivare brottsbekämpning 135 Regleringsbrev och faktiskt arbete 137 Utvecklingsområden 141 Metodutveckling 142 Handlingsplaner 142 Brister i utbildningssystemet 144

9 Fallbeskrivningar och övningar 145 Bilaga 1: BBIC 153 Bilaga 2: Grundbok BBIC 155 Referenser 157 Register 165

Innehåll

Kapitel 1

Lagar och internationella konventioner FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (DEVAW) och FN:s barnkonvention beskriver hedersrelaterat våld och förtryck som exempel på skadliga sedvänjor. Skadliga sedvänjor baserade på religion och tradi tion innebär globalt sett stora problem, framför allt för kvinnor, barn och hbtq-personer (homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner) oav sett kön. FN:s kvinnokommitté och FN:s barnkommitté stärkte år 2014 skrivningarna för att förmå medlemsstaterna att upphöra med denna form av våld och förtryck. Anledningen till denna åtgärd var att ledare inom de stora världsreligionerna ville att kvinnors och barns rättigheter skulle underordnas religionsfriheten, i synnerhet då det handlade om sexuell och reproduktiv hälsa. I FN:s konventioner framkommer tydligt att medlemsstaterna ska göra sitt yttersta för att avskaffa skadliga sedvänjor i form av våld och förtryck och att de inte på några villkor kan åberopa tradition eller religion för att slippa undan sina åtaganden. Skadliga sedvänjor och däribland hedersrelaterat våld och förtryck kan bestå av barnäktenskap, tvångsäktenskap, oskuldskrav, änkebrän ning, kvinnlig könsstympning eller omskärelse, brudrov, våldtäkt inom äktenskap med mera. Jag kommer företrädesvis att använda begreppet ”hedersrelaterat våld och förtryck”, eftersom det är den officiella benäm ningen i Sverige. Jag anser dock att begreppet ”skadliga sedvänjor” är mer

Kapitel 1 Lagar och internationella konventioner

inkluderande och inte heller lika stigmatiserande som hedersrelaterat våld och förtryck har blivit i den svenska diskursen. Kvinnlig könsstympning räknas till exempel inte till hedersrelaterat våld – det har andra bottnar. I diskussionen om hedersrelaterat våld och förtryck används ofta begrep pen hederskultur eller hedersvåld, men enligt min mening finns det ingen särskild hederskultur eller något särskilt hedersvåld. Däremot finns det genusbaserat våld, och en del av detta våld har kopplingar till skadliga sed vänjor av religiös och traditionell natur; det är kollektivt utövat och knutet till en föreställning om heder. Våldet är som allt annat genusbaserat våld patriarkalt, vilket tydligt uttrycks i FN:s kvinnokonvention, FN:s deklara tion om avskaffande av våld mot kvinnor och i FN:s barnkonvention. Det är patriarkalt eftersom det bygger på en föreställning om att mannen är överordnad kvinnan. Men även kvinnor kan utöva detta patriarkala våld. Varken i Sverige eller utomlands finns det en enhetlig definition av hedersrelaterat våld. Som framgått ovan talas det i FN-konventionerna i stället om skadliga sedvänjor, baserade på religion och tradition. Konven tioner och deklarationer i FN har skrivits under av medlemsländerna men en del länder har valt att reservera sig. Istanbulkonventionen, eller Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, är det första juridiskt bindande regionala instrumentet om våld mot kvinnor i Europa. Konventionen som undertecknades 2011 och ratificerades av Sverige 2014 slår fast att våld mot kvinnor är könsrelaterat på strukturell nivå. Konventionen fastställer också att förebyggande av våld mot kvinnor är avgörande för att jämställdhet mellan kvinnor och män ska kunna uppnås. Konventionen beskriver i artikel 3 a att ”våld mot kvinnor är ett brott mot mänskliga rättigheter och en form av diskriminering av kvinnor, och avser varje fall av könsrelaterat våld som kommer att leda till fysiskt, psykiskt sexuellt eller ekonomiskt lidande för kvinnor inbegripet hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, oavsett om det sker i ett offentligt eller privat sammanhang”. Det som skiljer Istanbulkonven tionen från DEVAW (FN) är att ekonomiskt lidande inkluderats i den först nämnda. Ekonomiskt våld är i högsta grad inblandat i hedersrelaterat våld och förtryck när flickan/kvinnan blir en handelsvara i äktenskapsöverens

kommelser och religiösa familjelagar, vilket befäster kvinnans ekonomiska oberoende. Därför är Istanbulkonventionen högst relevant.1 I artikel 2 a i FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (DEVAW) anges att våld mot kvinnor innefattar ”psykiskt, sexuellt och fysiskt våld inom familjen, till exempel våld relaterat till hemgift, våldtäkt inom äktenskapet, kvinnlig könsstympning och andra traditionella seder som är skadliga för kvinnor”. I artikel 4 i samma deklaration anges att ”staterna bör fördöma våld mot kvinnor och bör inte åberopa någon sed, tradition eller några religiösa hänsyn för att undvika sina åtaganden vad gäller dess avskaffande”. I artikel 12 i FN:s kvinnokonvention (CEDAW) talas det om kvinnors reproduktiva hälsa och i kommentarer, dock inte i själva konventionstexten, påpekas att kvinnor har rätt till självbestämmande över sina egna kroppar. I FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), som från år 2020 är lag i Sverige, anges i artikel 24 punkten 3 att ”konventions staterna skall vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa”. Barnkonventionen påtalar att barn har rätt till kroppslig integritet och religionsfrihet vilket visar att sedvänjan att könsstympa både flickor och pojkar är förkastlig och bör avskaffas. Sedvänjan att könsstympa pojkar upprätthålls både genom religion och tradition, är helt emot FN:s konven tioner och har inte heller någon medicinsk grund. Det är dock inget som tas upp särskilt i barnkonventionen (Grahn-Farley 2019; Segerström 2019). I faktaruta 1.1 lyfts några siffror fram från internationella institutioner och biståndsorganisationer som publicerades inför FLICKA-dagen den 11 oktober 2017 (Aftonbladet 2017).

1 www.nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/mans-vald-mot-kvinnor-ett-globalt- perspektiv/istanbulkonventionen.

Kapitel 1 Lagar och internationella konventioner

FAK TARUTA 1.1 FLICKORS OCH K VINNORS UTSAT THET

• Den vanligaste dödsorsaken för 15–19-åringar i utvecklingsländer är graviditet och förlossning.

• Varje år dör cirka 70 000 flickor under 18 år i barnsäng eller under graviditet. • Var tionde flicka under 20 år har blivit utsatt för sexuellt våld. • Minst 47 000 flickor tvingas gifta sig varje dag. Barnäktenskap förhindrar

Omfattningen av våldet globalt • Enligt WHO utsätts mer än var tredje kvinna under sin livstid för könsrelaterat våld och är därmed ett av de största hälsoproblemen i världen.

• Enligt UNHCR är könsrelaterat våld att likställas med varje handling som begås mot en persons vilja, byggd på könsnormer och ojämlika maktförhållanden. Det omfattar hot om våld och tvång som kan vara av fysisk, känslomässig, psykologisk eller sexuell natur. Könsrelaterat våld orsakar enligt UNHCR skador för såväl kvinnor och flickor som för män och pojkar. • Enligt Istanbulkonventionen omfattar förebyggande åtgärder mot och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet alla flickor och kvinnor oavsett ras, religion, sexuell inriktning eller social bakgrund och oavsett om de har status som migranter eller är flyktingar.

Lagstiftning om våld mot barn Vi har än i dag stora problem med barnaga, trots att det i samband med antiagalagens införande år 1979 förekom stora folkbildningskampanjer om demokratisk barnuppfostran och våldets skadliga inverkan på barn och ungas utveckling. Demokratisk barnuppfostran är ingen självklarhet som uppstått utan motstånd. Vår antiagalag från år 1979 togs fram efter omfat tande forskning och utomparlamentariskt arbete. Det har tagit drygt 100

Kapitel 1 Lagar och internationella konventioner

flickors skolgång och leder till att de föder barn för tidigt med stora hälso risker som följd. • 200 miljoner flickor och kvinnor är könsstympade och ytterligare 3 miljoner är varje dag i riskzonen för att bli könsstympade. • Våldtäkt används systematiskt i krig och konflikter (t.ex. i Kongo, Irak och Syrien). • Aborträtten är hotad på många håll och det finns konservativa strömningar i många länder (t.ex. i USA och Ryssland).

år för oss att nå fram till en typ av barnuppfostran som innebär att barnet betraktas som en egen individ. Att våld är destruktivt för ett barns utveck ling framkom med all tydlighet under förarbetet till dagens antiagalag. Barnaga förekommer fortfarande och därför behövs det kontinuerlig folk bildning i demokratisk barnuppfostran. Andra former av barnuppfostran är auktoritär eller fri uppfostran. Den förstnämnda förekommer oftast vid dogmatiskt uttolkad religion och tradition. Den fria uppfostran var populär på 1970-talet och är inte särskilt utbredd. Globalt sett är den auktoritära formen av barnuppfostran vanligast. Barnaga är fortfarande en accepterad uppfostringsmetod i stora delar av världen, eller som en äldre släkting i en våldsutsatt familj uttryckte det för mig nyligen: ”barnen ska lyssna och lyda”. Könsuppdelningen är tydlig och har både religiösa och traditionella förtecken. Barnagan som ett systematiskt verktyg i uppfostran genomsyrar de flesta berättelser jag har tagit del av. Barnen fostras tidigt in i stereotypa könsroller där mannen anses överordnad kvinnan. Barnläkaren Staffan Janson i Karlstad forskar om barns hälsa och säker het och ansvarar för de nationella studierna om barnmisshandel i Sverige. I rapporten Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige – en nationell kartläggning, som Karlstads universitet och Allmänna Barn huset (Janson, Jernbro & Långberg 2011) gav ut, redogör han tillsammans med andra forskare för hur synen på barnaga förändrats över tid. Tidigare ansåg en majoritet av alla svenska föräldrar att det var normalt, och kanske till och med bra, att straffa sina barn kroppsligt med jämna mellanrum, som ett led i att uppfostra dem till goda medborgare i Sverige. I dag har vi den helt motsatta situationen, där över 90 procent av alla svenska föräldrar anser att det är ett avvikande beteende att straffa sina barn kroppsligt. I dag räknar man med att ett femtiotal medlemsländer i FN har för bjudit barnaga. I Frankrike förbjöds den så sent som år 2018. Storbritannien, som initierade Looking after children (som i Sverige kom att heta Barns behov i centrum, BBIC), har ännu inte förbjudit barnaga. Anledningen till att jag tar upp lagen mot barnaga är att det i fall av hedersrelaterat våld och förtryck ofta, liksom vid barnaga i allmänhet, handlar om omfattande psykisk och/eller fysisk misshandel från unga år. Formen av barnuppfostran har en avgörande roll i upprätthållandet av skadliga sedvänjor.

Kapitel 1 Lagar och internationella konventioner

En stärkt lagstiftning Socialtjänstlagen ses nu över, men även föräldrabalken som i Sverige är stark behöver en översyn. Den 1 juli 2021 antogs barnfridslagen (Justitite departementet 2021). Denna lag gör det straffbart att utsätta barn för att uppleva våld i nära relation. Lagen stärker barnets position som brottsoffer. Barnet blir därmed m ålsägande i rättsprocessen och berättigad till måls ägandebiträde. Inom socialtjänsten har vi fortfarande problem med att ett starkt vuxenperspektiv råder. Det är över huvud taget angeläget att se över angränsande lagar nu när barnkonventionen blivit lag (Grahn-Farley 2019). Även Barns behov i centrum (BBIC), som beskriver ett arbetssätt för socialtjänstens barn- och ungdomsvård, avsåg att stärka barnkonven tionens inflytande i det sociala utrednings- och behandlingsarbetet (se bilaga 1 och 2).

Skollagen Skollagen (2010:800) kräver bland annat skolnärvaro av eleven under grundskoleåren. Det kallas skolplikt och infördes redan med folkskolestad gan år 1842. Skolplikt innebär att barn måste gå i skolan och delta i den verksamhet som anordnas där. För att barnet inte ska behöva gå i skolan ska barnet ha ett giltigt skäl, till exempel sjukdom eller ledighet som skolan

Kapitel 1 Lagar och internationella konventioner

Barnkonventionens ställning som lag är inte problemfri, men den inne bär att vi får fler möjligheter att ingripa till förmån för barn och unga. I och med att barnkonventionen blivit lag ska en barnkonsekvensanalys göras i alla beslut som berör barn och unga. När två eller flera lagar involveras, ska den lagstiftning gälla som i det aktuella fallet bäst tillgodoser rättigheter (Grahn-Farley 2019). Vi ska efterleva de universella rättigheter som omfattar alla barn. Vi vet att en del lagar kommer att kollidera med barnkonven tionen. Hur barnkonventionen ska tillämpas som lag preciserades dock inte när lagen antogs. Det blir därför upp till rättssystemet att uttolka den. Klart är att det finns ett flertal artiklar i barnkonventionen som tar upp olika skadliga sedvänjor och som stadgar att dessa ska motverkas å det bestämdaste (Grahn-Farley 2019; Segerström 2019).

beviljat. Rätt till utbildning innebär att barn omfattas av skolplikt och har rätt till kostnadsfri utbildning. Om en skolpliktig elev inte fullgör sin skolgång får hemkommunen, enligt 7 kap. 23 § skollagen, förelägga vård nadshavarna att fullgöra sina skyldigheter. Vid tät frånvaro oavsett orsak har rektor en skyldighet att snabbt utreda orsaken (2 kap. 18 § regerings formen samt 7 kap. 2–7, 15 och 17 §§, 29 kap. 2 andra stycket i skollagen). Det händer nämligen att föräldrar håller barnen hemma från sådant som de enligt sina traditioner tycker är olämpligt för barnet. En annan aspekt är att en del unga inte vågar ta till sig viss undervisning utan avstår på grund av stark indoktrinering kring skamtänkande i familjen. Ett exempel är sex- och samlevnadsundervisning. Det finns även exempel på religiösa friskolor som helt har avskaffat denna undervisning. Den är dock obliga torisk och ska påbörjas i tidig ålder. Inom skolans ram ska gymnastik och lägervistelse tillsammans med det motsatta könet vara obligatoriskt. Skolk ska följas upp med tanke på de ungas säkerhet – men ibland är skolkandet deras andningshål för att få lite frihet. Särskilt observant ska man vara på de gemensamma plattformar som finns i dag när det gäller elev- och föräldrakontakt mellan skolan och hemmet. Eftersom många föräldrar av utländsk härkomst med dåliga eller obefintliga språkkunskaper avstår från att gå på föräldramöten måste upplysning om barns rättigheter och föräldrars skyldigheter ges i utvecklingssamtal. På många håll meddelar skolan föräldrar frånvaro via mobilen. Det är då viktigt att ta hänsyn till den unges integritet och säkerhet. Vid oför klarlig frånvaro ska undervisning erbjudas omgående. Vid oro för ogiltig och omfattande frånvaro, eller annan oro för barnet eller den unge, råder anmälningsplikt för förskola och skola.

Hjälp och stöd Många unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck vet inte vilken hjälp de kan få, hur länge de kan få hjälp eller om de behöver avstå kontakt med sin familj, och då i synnerhet med sina syskon. En del ungdomar söker hjälp genom elevhälsan, en kompis eller någon lärare de fått förtroende för. I de fall en pedagog eller någon annan skol anställd anar oråd bör den unge ges möjlighet till kontakt med elevhälsan

Kapitel 1 Lagar och internationella konventioner

Uppfostringsresan En av flickorna jag intervjuade under mitt arbete med boken Vid 20 börjar den ruttna (Hagberg 2009) berättade att hennes lillebror placerades på en religiös skola på en ort i Sverige eftersom han inte inordnade sig i systemet. B rinkemo och Ali (2013) har skrivit om hur pojkar skickas på uppfostringsresor till föräldrarnas hemländer. De placeras i religiösa skolor med auktoritär fostran. Men något som inte alltid uppmärksammas är att även flickor kan skickas på ”uppfostringsresor” till forna hemländer. Det handlar således inte alltid om tvångsäktenskap eller om hot om sådant när unga människor förs utomlands mot sin vilja (Sveriges Riksdag 1991). Då det, oavsett syfte, innebär stora övergrepp mot och faror för den unge trädde en ny lag om utreseförbud (LVU 45 §) i kraft under år 2021. Denna lag innebär utreseförbud vid stark misstanke om övergrepp av dessa slag (Socialstyrelsen 2020). Här är ett exempel: En sommar när familjen skulle hälsa på släkten kände båda systrarna på sig att de inte skulle få följa med tillbaka till Sverige. De anade detta eftersom föräldrarna var dåliga på att dölja sin planering. Laura frågade sin syster vad

Kapitel 1 Lagar och internationella konventioner

utan föräldrarnas vetskap. Men somliga ungdomar kan inte söka hjälp på sin skola på grund av dess inställning till hedersrelaterat våld och förtryck, det finns skolor som upprätthåller förtrycket eller tar parti för föräldrarna. I stället kontaktar de unga själva, eller genom kompisar och kompisars föräldrar, socialtjänsten, sjukvården eller någon annan myndighet. Kon takten tas antingen direkt, via nätet eller genom hjälporganisationer. Andra har ingen möjlighet att söka hjälp. Ofta inkommer det senare en anmälan till socialtjänsten via elevhälsan. Vid samtalen med socialtjänsten kan en auktoriserad oberoende tolk medverka vid behov. Ibland kan syskon eller hemspråkslärare, alternativt annan skolpersonal, delta på mötet. De kan fungera som ”budbärare” till föräldrarna vilket kan innebära en risk för den unge. Det förekommer också ”budbärare” inom myndigheterna som förmedlar information till föräldrarna vilket är oacceptabelt eftersom det innebär risker för den våldsutsatta. Även ryktesspridning och sekretess brott är stora risker i sammanhanget.

de skulle göra. Samma natt som de kom fram till Libanon sade föräldrarna till systrarna att de skulle stanna kvar där och att det berodde på att de inte skötte sig i Sverige, och att det skulle gå illa för dem annars. De skulle bli kvar när föräldrarna åkte tillbaka med småsyskonen. (Hagberg 2009, s. 74–75)

Kapitel 1 Lagar och internationella konventioner

10mm

Att handlägga hedersrelaterat våld och förtryck i socialt utredningsarbete Skadliga sedvänjor belyser socialt arbete inom socialtjänsten utifrån myndighetsutövning i fråga om hedersrelaterat våld och andra skadliga sedvänjor. Komplexiteten i problematiken gör våldet yt terst svårt att utreda. Det finns många fallgropar som kan undvikas.

| SKADLIGA SEDVÄNJOR

SKADLIGA SEDVÄNJOR

Maria Hagberg

Maria Hagberg är fil.mag. i socialt arbete. Hon har i över trettio år arbetat som socialarbetare, såväl i Sverige som internationellt, varav tjugo år med hedersrelaterat våld och förtryck. Sedan ett antal år tillbaka arbetar hon som konsult med utredning, utbildning och handledning.

Samverkan och en klar rollfördelning är nödvändiga ingredienser i utredningsarbetet. Men det har länge funnits en sammanblandning av de olika myndigheternas uppdrag. I denna bok beskrivs och analyseras dessa uppdrag samt hur myndigheterna kan arbeta för att öka samverkan. En annan viktig fråga som behandlas i boken är hur myndigheter ska motverka rasism och fördomsfulla bedömningar i utrednings arbetet samtidigt som de kan bidra till att såväl enskilda som familjer får den hjälp de kan begära utifrån socialtjänstlagen. Skadliga sedvänjor är tänkt att användas i utbildningen av socionomer och andra närliggande yrkeskategorier. Den kan med fördel även ingå i fortbildningen av socionomer och andra berörda yrkesgrupper med myndighetsutövning, som inom ramen för sitt yrke möter dem som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck eller andra skadliga sedvänjor.

SKADLIGA SEDVÄNJOR Att handlägga hedersrelaterat våld och förtryck i socialt utredningsarbete

Art.nr 39999

MARIA HAGBERG studentlitteratur.se

978-91-44_12734-7_01_cover.indd Alla sidor

2021-12-29 10:07