9789144126784 by Smakprov Media AB

HANDLINGSOFFENTLIGHET OCH SEKRETESS

Hรฅkan Strรถmberg Bengt Lundell

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 1691 ISBN 978-91-44-12678-4 Upplaga 13:1 © Författarna och Studentlitteratur 1980, 2019 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock/Hakki Arslan Printed by GraphyCems, Spain 2019

INNEHÅLL

Förord 5 Förkortningar 6 1 Inledning 7

1 Allmänt om offentlighet och sekretess 7 2 Handlingsoffentligheten 8 3 Regleringen av handlingssekretess och tystnadsplikt 11 2 Begreppet allmän handling 13

1 2 3 4 5 6 7

Inledning 13 Handlingsbegreppet 15 Förvaringskriteriet 16 Myndighetsbegreppet 19 Till myndighet inkomna handlingar 25 Hos myndighet upprättade handlingar 28 Undantag för vissa slag av handlingar 33

3 Sekretess 35

1 2 3 4 5

Sekretessens innebörd 35 Formerna för sekretessens författningsreglering 37 De sekretesskyddade intressena 39 För vem gäller sekretessen? 41 Mot vem gäller sekretessen? 44

Innehåll

6 Skaderekvisit och tidsgränser 47 7 Vissa undantag från sekretessen 50 a Samtycke 50 b Parts tillgång till sekretessbelagda uppgifter 51 c Offentliga funktionärers rätt att till sitt försvar röja sekretessbelagda uppgifter 53 d Information till arbetstagarorganisation och skyddsombud 53 8 Sekretess hos riksdagen, JO och JK 54 9 Sekretess hos domstolar 56 10 Förhållandet mellan sekretess och meddelarfrihet 59 11 Några exempel rörande sekretessreglernas tillämpning 61 4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar 69

1 Sättet för allmänna handlingars utlämnande 69 2 Vem prövar frågor om utlämnande av handling? 76 3 Överklagande av beslut rörande handlings utlämnande 79 5 Den Europeiska unionen – offentlighet och sekretess 83

1 Inledning 83 2 Tystnadsplikt 84 3 Tillgången till allmänna handlingar 86 Bilaga 1 Offentlighets- och sekretesslagen – en översikt 91

1 2 3 4 5

Bakgrund 91 Lagens disposition 92 Definitioner 96 Principiell uppläggning av kapitlen 97 Offentlighets- och sekretessförordningen 98

Litteratur 101 Lagförarbeten 103

KAPITEL 4

Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

1 Sättet för allmänna handlingars utlämnande Under förutsättning att en handling är allmän enligt reglerna i TF 2 kap. 3–14 §§ och att hinder mot dess utlämnande inte föreligger enligt bestämmelse beslutad med stöd av 2 §, har alla rätt att ta del av handlingen. Angående det sätt, på vilket man får ta del av en allmän handling, ges föreskrifter i 15 och 16 §§. I princip har man att välja mellan att studera eller kopiera handlingen i myndighetens lokaler (15 §) och att beställa en avskrift eller kopia av handlingen mot betalning (16 §). Däremot har man inte rätt att låna hem allmänna handlingar. Allmän handling, som får lämnas ut, ska enligt 15 § på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar ta del av den, så att handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Handling får även skrivas av, avbildas eller tas i anspråk för ljud överföring. Kan handling inte tillhandahållas utan att sådan del därav som inte får lämnas ut röjs, ska den i övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia. Föreskriften att handlingen ska tillhandahållas ”genast eller så snart det är möjligt” innebär, att handlingen ska lämnas ut så snart detta kan ske utan åsidosättande av andra, lika viktiga tjänsteåligganden. Enligt FL 7 § 2 st ska myndigheterna ha öppet för att kunna uppfylla de krav som ställs för att vara tillgängliga så att allmänheten kan ta del av allmänna handingar. Regleringen är mindre detaljerad än den äldre förvaltningslagen som angav att en myndighet skulle ha öppet under minst två timmar varje helgfri måndag–fredag för att kunna ta emot och registrera allmänna handlingar och för att kunna ta emot önskemål om att få ta del av allmänna handlingar som förvaras hos myndigheten. © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

Enligt 4 kap. 1 § OSL är myndigheten skyldig att vidta vissa åtgärder för att underlätta för enskilda som vill ta del av allmänna handlingar. En myndighet ska därför säkerställa att handlingar lämnas ut skyndsamt och att handlingarna är organiserade på ett effektivt sätt. Den enskilde bör ges goda möjligheter att själv söka efter allmänna handlingar. Varje myndighet ska upprätta en allmän beskrivning i syfte att underlätta sökandet. Beskrivningen ska bland annat innehålla information om organisationen, register och sökmedel, tekniska hjälpmedel som kan användas av enskilda, vem som kan lämna information, de sekretessregler som oftast tillämpas, uppgifter som myndigheten regelbundet hämtar samt myndighetens rätt att sälja personuppgifter (4 kap. 2 §). En handling kan tillhandahållas på stället på flera olika sätt. Den som vill ta del av en skriftlig handling kan få läsa den, skriva eller fotografera av den. En ljudupptagning kan spelas upp eller överföras på medhavd inspelningsutrustning. En mikrofilm kan studeras med läsapparat, som myndigheten tillhandahåller eller den enskilde har med sig. Ett digitalt dokument eller en upptagning för automatisk behandling kan göras tillgängliga antingen genom utskrift eller genom visning på bildskärm. En delvis sekretessbelagd handling ska, om den inte kan visas upp med de hemliga delarna övertäckta, i offentliga delar på stället göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia; detta sker gratis, men sökanden lär i detta fall inte få ta med sig avskriften eller kopian utan att erlägga avgift enligt 2 kap. 16 § TF. Skyldighet att tillhandahålla handling på stället föreligger inte, om betydande hinder finns. Dessa kan bestå i handlingens ömtåliga beskaffenhet eller utrymmesbrist hos myndigheten. Vad gäller upptagningar kan hindret också bestå i att myndigheten saknar erforderliga tekniska hjälpmedel; i detta fall kan den enskilde dock undanröja hindret genom att ha med sig till exempel läsapparat eller uppspelningsapparat. Skyldighet att tillhandahålla upptagning på stället föreligger inte heller, om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan ta del av upptagningen hos en närbelägen myndighet, som till exempel har en utskrift av upptagningen. JO 1966 s 357. Präst ansågs skyldig att även på annan arbetstid än fastställd expeditionstid tillhandahålla allmän handling, om inte betydande hinder mötte på grund av att han var upptagen av andra viktigare arbetsuppgifter.

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

JO 1966 s 363. Tjänsteman ansågs inte skyldig att tillhandahålla allmänna handlingar efter tjänstetidens slut eller så kort tid dessförinnan, att fram tagande av handlingarna var meningslöst. RÅ 1975 ref 55. Lokal skattemyndighet ansågs skyldig att, trots stora praktiska svårigheter, så snart kunnat ske på begäran tillhandahålla fastighetstaxeringsavier. RK 1978 2:23. Sociala centralnämnden i en kommun biföll en begäran att få ta del av namn och adresser på föräldrar till barn i daghemskö endast på det sättet, att fotokopior av de delar av handlingarna, som inte var sekretess belagda, skulle lämnas ut mot fastställd avgift. Kammarrätten förklarade att de begärda uppgifterna skulle kostnadsfritt tillhandahållas på stället genom att göras tillgängliga antingen i beskuret skick eller i avskrift eller kopia. JO 1979 s 384. Allmän försäkringskassas värdepostbok, som innehöll vissa sekretessbelagda uppgifter, borde ha lämnats ut i utdrag med uteslutande av de hemliga uppgifterna. JO 1980/81 s 357. Under förevändning att registret över sökande till daghemsplatser skulle föras över på data hade en socialförvaltning dröjt nära två år med att lämna ut begärda namn- och adressuppgifter ur daghemskön. JO betecknade detta som en orimligt lång väntetid, som inte kunde ursäktas av att vissa sekretessbelagda uppgifter måste uteslutas vid uppgifternas utlämnande. JO 2668–2000. Eftersom ett inkommande e-postmeddelande kan utgöra en allmän handling, måste myndigheten ha tillgång till enskild anställds e-post liksom förteckningen över denna även under semestrar och ledigheter. Annars kan myndigheten inte uppfylla kravet på skyndsamhet i handläggningen.

I stället för att ta del av en handling hos myndigheten har sökanden enligt 16 § rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas ut. (Med avskrift avses här även utskrift av upptagning.) Bestämmelser om avgifter finns vad gäller statliga myndigheter i avgiftsförordningen (1992:191). Gällande regler anger att tio sidor kostar 50 kronor och varje ytterligare sida 2 kr. För upp till tio sidor utgår ingen avgift. I fråga om kommunala myndigheter finns inga generella föreskrifter, utan kommunerna bestämmer själva om avgifternas storlek. Rätten att få ut en avskrift eller en

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

kopia är underkastad vissa begränsningar. En myndighet är inte skyldig att lämna ut upptagning för automatisk behandling i annan form än utskrift; man har alltså inte rätt att mot avgift få ut en kopia av ett datamedium. Om myndigheten lämnar ut handlingar i elektornisk form kan den ta ut avgifter för ev. extra arbete enligt avgiftsförordningen. En myndighet är inte heller skyldig att framställa kopia av karta, ritning, bild eller annan upptagning än nyss nämnts, om svårigheter möter och handlingen kan tillhandahållas på stället. Begäran att få avskrift eller kopia av allmän handling ska behandlas skyndsamt (16 § 2 st). RÅ 1985 2:9. Vid fastställande av avgift enligt TF 2 kap. 13 § får hänsyn inte tas till kostnaden för handlingens framtagande och återställande. Ett kommunalt taxebeslut, vari nämnda kostnad inräknats i kommunens själv kostnad, upphävdes därför såsom stridande mot lag. RÅ 1974 ref 8. Länsstyrelse ansågs skyldig att mot avgift tillhandahålla utskrift av begärda uppgifter ur personbandregister, som kunde framtas med hjälp av tillgängliga program och inte skulle hållas hemliga. RÅ 1976 ref 122. Ett bolag hade begärt att för kommersiellt ändamål mot avgift få en utskrift av en stor del av det hos Statistiska centralbyrån förda datorbaserade högskoleregistret. Oavsett att detta skulle medföra ett mycket omfattande arbete förklarade HFD Statistiska centralbyrån skyldig att mot fastställd avgift tillhandahålla bolaget utskrifter av upptagningarna i registret i den mån de inte skulle hållas hemliga enligt SekrL.

Dessa två rättsfall om utlämnande av uppgifter ur myndighets personregister har förlorat sin aktualitet genom lagändring 1980. Numera gäller särskilda lagregler om utlämnade av personuppgifter, det vill säga all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Enligt lagen (1998:527) om det statliga personadressregistret ska det med hjälp av automatiserad behandling föras ett statligt personadressregister (SPAR), som får användas av myndigheter och enskilda. Registret får innehålla uppgifter om namn, person- eller samordningsnummer, födelsetid, adress, folkbokföringsort, födelsehemort, svenskt medborgarskap, make eller vårdnadshavare, inkomst för enskild, ägare av småhus m.m. och taxeringsvärde för småhus. I registret får också anges avregistrering från folkbokföringen. Registret får användas dels för kontroll av alla slags personuppgifter i ett annat 72

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

register, dels för att ta ut uppgifter om namn och adress genom urvalsdragning för direktreklam, opinionsbildning eller samhällsinformation. En enskild person kan dock hindra att SPAR utnyttjas för direktreklam till honom/ henne. En enskild som begär att en myndighet ska lämna ut personuppgifter för nämnda ändamål ska hänvisas till SPAR. För hanteringen av uppgifter gäller EU:s dataskyddsförordning och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till den samt kompletterande svenska föreskrifter. Den som vill ta del av en allmän handling behöver i allmänhet inte uppge sitt namn och inte heller det syfte för vilket han/hon önskar studera handlingen. För att offentlighetsprincipen ska kunna upprätthållas effektivt, är det av vikt att den enskilde kan förbli anonym och därigenom känna sig trygg mot eventuella repressalier från myndighetens sida. Enligt TF 2 kap. 18 § får därför inte myndighet på grund av att någon begär att få ta del av allmän handling efterforska vem han/hon är eller vilket syftet är med begäran i större utsträckning än som behövs för att myndigheten ska kunna pröva om hinder föreligger mot att handlingen lämnas ut. Det sistnämnda förbehållet avser handlingar som omfattas av en sekretessbestämmelse med skaderekvisit, där sökandens identitet och syfte kan vara av betydelse. För tillträde till vissa myndigheters lokaler krävs legitimation. För att rätten till anonymitet inte ska äventyras i sådana fall, bör myndigheten anvisa ett särskilt utrymme, där den som vill vara anonym kan studera allmänna handlingar. Om en sökande vill överklaga ett beslut om vägran att utlämna en allmän handling hos förvaltningsdomstol, måste han/hon enligt FPL 3 § uppge sitt namn. På detta stadium kan anonymiteten alltså inte längre upprätthållas. JO 1955 s 200. Landsfiskal ansågs inte som villkor för utlämnande av allmän handling kunna kräva, att sökanden uppgav sitt namn och det ändamål, för vilket han önskade ta del av handlingen. JO 1977/78 s 250. En journalist begärde att få se vissa handlingar hos Flygtekniska försöksanstalen. Då tillträde till anstaltens lokaler inte fick ske utan legitimationskontroll och journalisten inte ville underkasta sig sådan, placerades ett bord och en stol ute på gatan, och journalisten fick där studera handlingarna. Han blev därvid fotograferad. JO ansåg sättet för handlingarnas utlämnande egendomligt men inte felaktigt. Fotograferingen ansågs vara både onödig och olämplig.

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

JO 1978/79 s 212. Vissa personer, som besökt Riksbanken för att ta del av allmänna handlingar, hade av vakten vägrats tillträde då de inte ville uppge sina namn. Riksbanken hade därför anvisat en särskild lokal för dem som anonymt ville ta del av allmänna handlingar. JO förklarade sig nöjd med sistnämnda åtgärd. – Två journalister, som hos Riksbanken begärt att få se vissa handlingar, hade avkrävts en skriftlig undertecknad beställning av handlingarna. Även om en förteckning över handlingarna ibland kunde behövas, ansåg JO att underskrift inte kunde begäras. JO 1978/79 s 220. I ett ärende om utlämnande av uppgift ur länsstyrelses personregister uttalade JO, att en myndighet, när det gäller neutrala upp gifter i folkbokföringen, får kräva att sökanden redovisar sitt namn och syftet med sin begäran endast om särskilda skäl föreligger som gör det t veksamt om handlingen får utlämnas.

För att underlätta framtagandet av allmänna handlingar ger OSL 5 kap. 1–4 §§ vissa föreskrifter om registrering av handlingar. Huvudregeln är att en allmän handling ska registreras utan dröjsmål, när den har kommit in till eller upprättats hos en myndighet. Registrering behövs dock inte, om det är uppenbart att handlingen är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet. Offentliga handlingar behöver inte registreras, om de i stället hålls ordnade så, att det utan svårighet kan fastställas om handling har kommit in eller upprättats (handlingarna kan till exempel vara systematiskt ordnade i olika pärmar för olika ärendetyper). Beträffande handlingar som hos en myndighet förekommer i betydande omfattning kan regeringen ge dispens från dessa föreskrifter. Sådan dispens har medgivits ett antal myndigheter genom OSF 2 §. I fråga om dataregister, som är tillgängliga för flera myndigheter, är endast den införande myndigheten registreringsskyldig. Registreringen brukar ske i ett diarium (dagbok). De är numera oftast datoriserade. Vid registeringen ska normalt antecknas datum, diarie nummer, avsändare respektive mottagare samt en kort uppgift om handlingens innehåll. Beträffande hemliga handlingar kan uppgifterna göras mera summariska. Ett diarium blir allmän handling redan när det lagts upp (TF 2 kap. 10 § 2 st 1 p). I regel är diarier också offentliga. Det är dock möjligt att föra särskilda hemliga diarier med uppgifter om hemliga handlingar. Det kan då framstå som meningslöst att myndigheten dessutom för ett offentligt diarium, som till större delen innehåller intetsägande uppgifter om hemliga 74

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

handlingar. Regeringen kan därför föreskriva att diarium av sistnämnda slag inte behöver föras. Genom OSF 3 § har föreskrifter om detta meddelats beträffande vissa myndigheter. Den som vill ta del av en allmän handling måste lämna tillräckliga uppgifter för handlingarnas identifiering. Sådana uppgifter kan i regel hämtas ur myndighetens diarier. Däremot kan den sökande inte begära, att myndigheten ska anställa vidlyftiga efterforskningar efter handlingar. Innan inkomna handlingar hunnit registreras har man rätt att få se ”dagens post”, dock först sedan eventuella sekretessbelagda handlingar tagits undan. JO 1975 s 313. Begäran hos myndighet att få se ”dagens post” bör tillmötesgås, sedan posten gåtts igenom för utrönande om det finns några handlingar som inte får lämnas ut. JO 1978/79 s 214. Socialstyrelsen hade avslagit en begäran av en person att på egen bekostnad få avskrifter av anmälningar m.m. rörande en viss läkare, vilka inkommit under de senaste tio åren. JO ansåg sig inte kunna rikta någon kritik mot Socialstyrelsen, eftersom denna inte kunde anses skyldig att bedriva arkivforskning eller annars företa mera omfattande utredning.

För att förbättra möjligheterna att ta del av myndigheternas handlingar särskilt sådana allmänna handlingar som har formen av upptagningar för automatiserad behandling ges särskilda bestämmelser i 6 kap. 6 § OSL. Bland annat föreskrivs att myndighet på begäran ska bereda enskild tillfälle att själv använda myndighetens datorer för att ta del av upptagning för automatiserad behandling. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om sökanden därigenom får tillgång till något som inte anses som allmän handling hos myndigheten eller om hinder möter på grund av bestämmelse om sekretess, på grund av fara för förvanskning eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Vidare ska myndigheten för allmänheten hålla tillgänglig en beskrivning av de register, förteckningar eller andra anteckningar hos myndigheten som förs med hjälp av automatiserad behandling, samt att myndighet på begäran av enskild ska lämna de särskilda upplysningar som denne behöver för att kunna ta del av upptagningar. RÅ 1979 2:34. En anonym person, som begärde att få studera en kammarrätts databaserade diarium, vägrades att själv söka med dataterminalen av

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

hänsyn till risken för ingrepp i databasen. (För att kunna överklaga hos HFD nödgades sökanden uppge sitt namn.) RÅ 1980 2:42. Tre personer anhöll om att genom Försvarets forskningsanstalts dataterminal fritt få söka efter uppgifter som de var intresserade av. Detta vägrades, då en begäran måste avse bestämda handlingar och då dessas eventuella sekretess måste prövas före utlämnandet.

TF 2 kap. 12 och 13 §§ ålägger endast myndigheten att låta den enskilde ta del av själva handlingen eller avskrift eller kopia därav. I 6 kap. 4 § OSL ges myndigheten en vidsträcktare informationsskyldighet. Myndighet ska på begäran av enskild lämna uppgift ur allmän handling som förvaras hos myndigheten i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Detta innebär att en myndighet är skyldig att på begäran lämna uppgifter ur offentliga handlingar även muntligen, per telefon eller brev, om detta inte alltför mycket stör myndighetens arbete. Gentemot andra myndigheter föreskriver 6 kap. 5 § en motsvarande informationsskyldighet, som dock inte är begränsad till uppgifter ur allmänna handlingar utan omfattar även andra uppgifter som myndigheten förfogar över.

2 Vem prövar frågor om utlämnande av handling? Begäran att få ta del av allmän handling görs enligt TF 2 kap. 14 § hos den myndighet som förvarar handlingen, och begäran prövas också i regel av denna myndighet. Om särskilda skäl föranleder det, får dock i en sekretessbestämmelse föreskrivas, att prövningen av bestämmelsens tillämpning ska företas av annan myndighet (se till exempel 15 kap. 4 §, 19 kap. 8 § och 41 kap. 7 §). I fråga om handling, som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet, kan regeringen genom förordning föreskriva, att endast viss myndighet får pröva frågan om utlämnande (se närmare nedan). I de nämnda fallen ska begäran om utlämnande genast hänskjutas till behörig myndighet. Hos större myndigheter finns ofta en särskild befattningshavare, till exempel registrator, som har till uppgift att ha hand om myndighetens handlingar. Enligt 6 kap. 3 § ankommer det i så fall på denna att i första hand pröva fråga om handlingens utlämnande till enskild. I tveksamma fall ska frågan hänskjutas till myndigheten, om det kan ske utan onödigt dröjsmål. Sökan76

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

den kan också i fall av vägrat utlämnande begära, att befattningshavaren ska hänskjuta frågan till myndigheten. Om en viss befattningshavare har vägrat att lämna ut en allmän handling, kan det ibland vara diskutabelt, om vägran är ett sådant beslut av myndighet, som kan överklagas hos domstol (jfr under 3). Detta är fallet, om vederbörande enligt myndighetens instruktion eller arbetsordning får fatta beslut på myndighetens vägnar. Har han/hon ingen sådan beslutanderätt, är beskedet till sökanden inte överklagbart. I stället kan frågan hänskjutas till själva myndigheten (d.v.s. dess styrelse, chef eller annan befattningshavare som enligt delegation får besluta på myndighetens vägnar). Sökanden ska informeras om att det går att begära detta och att beslut av myndigheten krävs för att ett avgörande ska kunna överklagas. Vad som kan överklagas är alltså bara ett beslut av en ”myndighet”. Begreppet ”myndighet” har här samma betydelse som i övrigt i TF och OSL. Med myndighet bör man emellertid inte i detta sammanhang jämställa en självständig verksamhetsgren inom en myndighet (jfr 8 kap. 2 § OSL). När det gäller till exempel frågor om utlämnande av sjukjournal till enskilda bör avgörandet, om klinikchefen avslår en framställning, hänskjutas till ”myndigheten”, d.v.s. sjukhusdirektionen eller motsvarande, och ett avslagsbeslut av denna kan sedan överklagas hos kammarrätten. Enligt instruktionen för regeringskansliet (1996:1515) 18 § ska frågor om utlämnande av allmänna handlingar som förvaras inom regeringskansliet prövas inom det departement som förvarar handlingarna. I tveksamma fall eller om sökanden begär det, prövas frågan av ett statsråd. Frågan får också överlämnas till regeringens prövning. Handlingar, som inte ska hållas tillgängliga för envar, kan förses med sekretessmarkering, tidigare kallad hemligstämpel. Enligt TF 2 kap 20 § får anteckning om hinder att lämna ut allmän handling göras endast på handling, som omfattas av en sekretessbestämmelse, och då ska den tillämpliga bestämmelsen anges. Sekretessmarkeringen ska enligt 5 kap. 5 § ange tillämplig bestämmelse, dagen för anteckningen och den myndighet som har låtit göra den. Sekretessmarkeringen utgör en varningssignal, som erinrar om att handlingen eller uppgiften inte får lämnas ut utan noggrann prövning. Markeringen är emellertid inte rättsligen bindande för myndigheten, utan frågan om handlingen verkligen ska hållas hemlig måste prövas varje gång en begäran om uppgiftens utlämnande görs. © F ö r fa t t a r na och S t ud e n t li t t e r a t u r

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

Ovan har nämnts att regeringen enligt TF 2 kap. 17 § kan föreskriva, att endast viss myndighet får pröva fråga om utlämnande av handling, som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet. Enligt OSF 1 § ska frågan om utlämnande av en sådan handling prövas av 1 chefen för justitiedepartementet, om handlingen innehåller uppgifter som är sekretessbelagda enligt 15 kap. 2 § och 18 kap. 1–3 §§ och som angår Säkerhetspolisens eller Polismyndighetens verksamhet för att hindra eller uppdaga brott mot rikets säkerhet, 2 chefen för utrikesdepartementet, om handlingen innehåller uppgifter som är sekretessbelagda enligt 15 kap. 1 § och den har överlämnats av departementet till en svensk myndighet, 3 chefen för försvarsdepartementet, om handlingen innehåller andra uppgifter som är sekretessbelagda enligt 15 kap. 2 § OSL än som avses i 1. Om en sådan handling förvaras i statsrådsberedningen eller regerings kansliets förvaltningsavdelning, ska en begäran om handlingens utlämnande till en enskild prövas av statsministern. En handling, som omfattas av någon av dessa föreskrifter, ska enligt 5 kap. 5 § 2 st OSL, förses med en anteckning, som innefattar dels samma uppgifter som en vanlig sekretessmarkering, dels uppgift om den myndighet som är behörig att pröva fråga om handlingens utlämnande. Detta gick tidigare under beteckningen kvalificerad hemligstämpling. Om någon begär att få ut en handling, som är försedd med en sådan anteckning, ska frågan om utlämnande hänskjutas till den behöriga myndigheten, alltså vederbörande departementschef eller statsministern. Departementschefen eller stats ministern får i ett sådant fall hänskjuta frågan till regeringens prövning. JO 1971 s 333. Vid hemligstämpling av handling, som endast i vissa delar är sekretesskyddad, bör utmärkas vilka delar av handlingen som är sekretesskyddade. JO 1973 s 343. Sjukhusdirektion ansågs enligt förvaltningslagen vara skyldig att motivera beslut om vägran att utlämna sjukjournal och att ex officio lämna besvärshänvisning.

4 Förfarandet vid utlämnande av allmänna handlingar

JO 1977/78 s 273. Sedan en journalist begärt att få ut vissa kommunala handlingar, meddelade kommunens kanslichef honom skriftligen, att kommun styrelsens ordförande beslutat att inte lämna ut handlingarna. Journalistens besvär över detta besked upptogs inte till prövning, då inget överklagbart beslut förelåg. JO fann denna bedömning riktig. Sedan frågan hänskjutits till kommunstyrelsens arbetsutskott, skulle utskottets beslut däremot ha kunnat överklagas. JO 1980/81 s 357. När sökanden hos avdelningschef vid socialförvaltning begärt besvärshänvisning, borde frågan om utlämnande av de begärda uppgifterna ha hänskjutits till socialnämnden, så att det hade blivit möjligt att föra målet vidare till kammarrätten.

3 Överklagande av beslut rörande handlings utlämnande Om en myndighet har avslagit en begäran att få ta del av handling eller lämnat ut handling med förbehåll, som inskränker sökandens rätt att yppa dess innehåll eller i övrigt förfoga över den, kan sökanden enligt TF 2 kap. 19 § i regel överklaga beslutet. Att märka är, att endast beslut som går sökanden emot är överklagbara, och att endast sökanden är besvärsberättigad. Om någon anser sig kränkt genom ett beslut att lämna ut en handling som rör honom/henne, eller om en befattningshavare anser att en handling inte bort utlämnas, kan vederbörande alltså inte överklaga myndighetens beslut. RÅ 1951 ref 29. Överläkare, som vägrat att utlämna en kopia av en sjuk journal till en tidigare patient, ansågs inte behörig att överklaga sjukhus direktionens därefter fattade beslut, att journalen skulle utlämnas. RÅ 1981 2:18. Sedan kommunstyrelses beslut att inte utlämna en viss handling upphävts av kammarrätten, överklagade kommunstyrelsen kammarrättens beslut. HFD avvisade besvären, eftersom talan inte får föras mot beslut, enligt vilket allmän handling ska utlämnas utan inskränkande förbehåll. RÅ 1984 2:101. Sedan löntagarfondstyrelse avslagit begäran att få ta del av dess diarium och detta beslut överklagats, undanröjde kammarrätten beslutet och visade målet åter till styrelsen för ny behandling. HFD a vvisade styrelsens besvär, eftersom styrelsen var att anse som myndighet i TF:s och SekrL:s mening och därför inte hade rätt att överklaga kammarrättens beslut. (Det bör tilläggas att kammarrättens beslut hade sådan innebörd att det inte var överklagbart.)

Håkan Strömberg och Bengt Lundell.

HANDLINGSOFFENTLIGHET OCH SEKRETESS Denna bok behandlar dels de grundläggande bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i tryckfrihetsförordningens andra kapitel, dels huvuddragen av innehållet i offentlighets- och sekretesslagen. Lagen reglerar inte bara undantagen från offentlighetsprincipen utan också offentliga funktionärers tystnadsplikt. Framställningen illustreras genom korta referat av viktigare rättsfall samt i fråga om sekretessen genom fingerade exempel från hälso- och sjukvårdens område. Denna trettonde upplaga har uppdaterats med ändringar i TF och OSL, en ny förvaltningslag samt i annan lagstiftning sedan förra upplagan. Tryckfrihetsförordningen har uppdaterats och redigerats om. Detta har lett till omfattande ändringar och följdändringar, som trädde i kraft 1 januari 2019. En allmän översyn av innehåll och språk har också skett. Boken är i första hand skriven för juridikstuderande på grundnivå, men är även ett oumbärligt hjälpmedel för den som har att hantera frågor om handlingsoffentlighet och sekretess.

Trettonde upplagan

Art.nr 1691

studentlitteratur.se