9789144126272 by Smakprov Media AB

MARIE Vร FORS FRITZ ARDAVAN KHOSHNOOD (RED.)

Brottslighet och utsatthet i Malmรถ

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39942 ISBN 978-91-44-12627-2 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2019 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted, Lyth & Co Omslagslayout: John Persson Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Interak, Poland 2019

I N N E HÅLL

FÖRORD 11 F Ö R FAT TA R P R E S E N TAT I O N E R 1 5

1. Skjutvapens- och explosionsvåld

A rd a va n K h o sh n o o d & M a n n e G e r e l l Skjutvapensvåldet i Sverige

Gäng och lösa nätverk

Modus operandi och brottstypologi

Skjutvapensvåldet i Malmö

Statistik över skjutningar i Malmö

Geografiska och tidsmässiga mönster

2. Anlagda bränder

Ma n n e G erel l Anlagda bränder i Sverige och Malmö

Orsaker och motiv till anlagda bränder

Var brinner det i Malmö, och varför?

Specifika platser och samspel mellan nivåer

Sammanfattning och slutsatser

3. Gärningsmannen, brottet och offret

A rd a va n Kh o sh n o o d , M a r i e V ä f o r s Fri tz & U l f Ek el u n d Brottsligheten i Malmö

Nitton unika fall

Gärningsmännens karaktäristika

Brottets karaktäristika

Vem är gärningsmannen?

Vem är offret?

Skador

Dödsorsak

4. Kvinnors vägar till missbruk och kriminalitet   67 …|

K a j s a R yd é n & M a r i e V ä f o r s F r i tz När brottslingen är kvinna

Barndom och uppväxt

Personliga egenskaper

Relationer och vänskap

Koppling mellan missbruk och kriminalitet

Mer om intervjuerna

Avslutande reflektioner

5. ”Jag är inte mitt missbruk”

A t h i n a B ru n n e r & M a r ti n a L e n g e l Kvinnor med missbruk – en bortglömd samhällsgrupp

Teoretisk utgångspunkt – identitetsteori

Tillvägagångssätt i studien

Resultat

Modersidentiteten

Det nyktra tänket

”Nu får det vara nog”

Händelser

Förutsättningar

Gå vidare

Bromsklossar

Komplexiteten i utformning av metod

6. Hatbrott i Malmö?

101

C a rol i n e Mel l g r e n Vad kan hatbrott vara?

101

Kort om kunskapsläget

103

Utsatthet och upplevelser av hatbrott

107

Utsatthetens mönster och karaktär

108

Brottens konsekvenser

109

Få brott anmäls

110

Stöd för lagstiftningen

111

Diskussion

112

7. ”Tiggare” i Malmö − en brottsofferstudie

117

S i m on W a l l e n g r e n & Ca r o l i n e M e l l gre n Vikten av att studera ”tiggare” i Malmö

117

Studiens tillvägagångsätt

119

Urval och tillgång till forskningsfältet  Resultat

119  120

Övergripande om gruppens utsatthet

120

Konsekvenser av utsattheten och skyddsstrategier

122

Avslutning

124

8. Malmö ur ett polisperspektiv

127

Ul f S em p e r t & P e te r L i n d str ö m Kriminologen och polischefen: ett samtal

127

Kriminologi och poliskunskap: några gemensamma slutord

142

9. Malmös undre värld – en socialantropologisk studie  …|

145

S t en L eva n d e r Den svenska välfärds- och behandlingsmodellen vid kriminalitet  Behandlingsmodellen börjar ifrågasättas

146  147

Den moderna psykopatidefinitionen – jag var med och skapade den  Från hyperaktivitet bland pojkar till ADHD genom livet

148  149

CS-behandling av vuxna med ADHD – mycket kontroversiellt

150

Brottsprevention – och den politiska styrningen av vetenskap i Sverige

150

Cirkeln sluts – efter 33 år kunde jag fullfölja mitt avhandlingsarbete

151

Socialantropologi i Chicago på 1920-talet, i svenska storstäder i dag

152

Ett social-antropologiskt forskningsprojekt bakom den psykiatriska fasaden

157

Hur har det gått?

158

Hur svåra var mina patienter?

159

Särbegåvning tycks göra problemen värre

162

Hur har det gått för kvinnorna i brukarverksamheten?

164

Slutord

165

AV S L U TA N D E O R D 1 6 9

FÖ RO R D

Denna bok beskriver en del av den utsatthet och brottslighet som har funnits i Malmö under de senaste 15 åren, och som har gjort ett stort avtryck på staden, kanske för stort. När Malmö omnämns i nyheterna och i sociala medier är det ofta på grund av de grova våldsbrott som har begåtts i staden under de senaste åren. Under en presskonferens med Malmös polismästare Stefan Sintéus i juni 2018, fick han frågan om varför Malmö är en sådan samlingsplats för kriminalitet, varpå han svarade: Sannolikt är det så att södra delen av Sverige drar till sig en viss sorts kriminalitet med närheten till kontinenten där man kan finnas i södra Sverige men ha Europa som sitt kriminella arbetsfält, med närheten till Danmark, Tyskland och Polen spelar säkert roll i detta. (Sydsvenskan 2018)

Som ni kan läsa mer om i kapitel 1, 3 och 8 är denna grova brottslighet något som kan tillräknas ett hundratal individer i Malmö. De flesta personer begår inte brott. Malmös befolkning består i dag (2018) av över 330 000 människor och ännu fler rör sig i staden. På Malmö stads hemsida kan man läsa att Malmö är den storstad i Sverige som växer snabbast; sedan 1990 har Malmö vuxit med 43 procent. En utmaning är dock ojämlikheten och att klyftorna mellan invånarna ökar. Trots detta skrevs det i Sydsvenskan (2016) att staden fanns på Europas tio-i-topplista över städer med mest belåtna medborgare. 11

F ör or d

Redaktörerna för denna bok uppmuntrar till kritiska reflektioner över såväl innehåll i media som källor som media använder, men även över innehållet i denna bok (jfr t.ex. föregående mening med de trygghetsundersökningar som görs kontinuerligt såväl nationellt som lokalt). I boken ”Kriminologi, en studiehandbok” (ett samarbete som började mellan de kriminologiska institutionerna vid Malmö och Stockholms universitet 2014) i kapitlet om att lära sig kriminologi i staden, refererar Christoffer Carlsson till Durkheim. Genom att referera till Durkheims ord vill Carlsson påminna läsarna om att vi ofta har ”… förutfattade meningar och fördomar om brott, om de som begår brott och om dem som utsätts för dem”. Att återkommande granska sina egna förhållningssätt, åsikter och argument är viktigt för såväl studenter och allmänheten som inom professioner. Denna bok utgör nu ytterligare en källa som diskuterar brottslighet och utsatthet i Malmö. Men på inget vis avser boken beröra eller ge en fulländad beskrivning av all brottslighet i staden under de senaste 15 åren, utan snarare så illustreras en del av det arbete som har utförts vid institutionen för kriminologi vid Malmö universitet under denna period. Vad vi ger läsarna här är alltså en ögonblicksbild, en så kallad tvärsnittsbild. Vid institutionen bedrivs undervisning och forskning i samverkan med det omgivande samhället. Denna bok reflekterar därför innehåll från både forskare, studenter (och alumner) och övriga aktörer (bl.a. missbruksbehandlande aktörer, primär- och akutsjukvård) verksamma i Malmö. Malmö är en stad under utveckling, och omfattar en smältpunkt av individer från olika delar av världen vilka är under inflytande av den rådande tidsandan. Redaktörerna för denna bok utgår från att läsarna inser att Malmö stad och dess invånare rör sig i en historisk tid och i en föränderlig miljö, och att kapitlen långt ifrån beskriver hela vårt samhälles komplexitet. Det boken däremot bidrar med är att ge läsarna ett par berättelser om de olika grupper av individer som rör sig i staden och vars liv har berörts i den forskning som bedrivs

vid universitetet. Den kunskap som boken förmedlar, även om den baseras på ett underlag från Malmö, kan även appliceras på andra kontexter. I stället för att begränsa sig med kunskap utvunnen i länder från Nordamerika och Storbritannien där man ofta utgår från forskning i specifika städer, kan man nu också använda sig av forskning från en svensk stad. I kapitel 1 i denna bok beskrivs grov kriminalitet som skjut vapens- och explosionsvåld, i kapitel 2 anlagda bränder och i kapitel 3 gärningsmannakaraktäristika av individer som begår grövre våldsbrott i staden. Koppling mellan brott och missbruk behandlas i kapitel 4 och 5. Kapitel 5 är även ett exempel på hur studenter kan tillämpa teori på forskningsmaterial. Kapitel 6 och 7 berör viktimologiska aspekter av brottslighet (något som också belyses lite i kapitel 3, 4 och 5). I kapitel 6 beskrivs vad hatbrott är, kunskaps läget samt utsatthet och upplevelser av hatbrott. Kapitel 7 är en brottsofferstudie med fokus på en speciellt utsatt grupp i staden (EU-medborgare). Kapitel 8 är ett bidrag från en forskare inom kriminologi och en aktiv polis, båda knutna till institutionen, där forskaren ställer frågor till polischefen. Detta kapitel bidrar således med en form av ett samtal mellan de två kring brottslighet och utsatthet i Malmö. I kapitel 9 lämnar en psykiater och tillika professor emeritus sammanfattande reflektioner kring sin erfarenhet av hur samhället (kriminalvården och psykiatrin) och individer med antisocial problematik (i växelverkan) har förändrats över tid, samt hur detta kan ha påverkat brottsutvecklingen och behandlingsinsatser. Sist i boken finns några avslutande kommentarer från redaktörerna. De personer som tillfrågades om att vara med och bidra till skapandet av denna bok är samtliga kopplade till institutionen för kriminologi vid Malmö universitet. Vi ville att deras bidrag skulle beskriva en del av den brottslighet och utsatthet som har identifierats i Malmö under det senaste decenniet, och deras erfarenheter i kontakten med denna brottslighet. Med dessa texter avser vi ill ustrera ett axplock av den forskning som bedrivs, dess tillämpning,

F ör or d

och den brottslighet och utsatthet som funnits i Malmö under de senaste åren. Vi avser även att i boken visa hur studenter i vissa fall kan använda sig av material insamlat vid institutionen och hur aktörer som berörs av brottsligheten i Malmö (t.ex. sjukvård, psykiatri, brukarorganisationer och socialförvaltning) involveras i händelser och människors livsöden. Avslutningsvis vill vi tacka er som har bidragit till att denna bok kunde färdigställas: givetvis samtliga författare, men ännu viktigare är ni som har bidragit genom att göra era röster hörda: deltagarna i våra forskningsprojekt. Tack.

Citatet på s. 9 är hämtat från Sydsvenskan (19 juni, 2018, 20 minuter in i press konferensen): https://www.youtube.com/ watch?v=IwJY-jIKBaA

F ör or d

FÖ R FAT TAR PR E S E NTATI O N E R

At hina Bru nner är vid publikationen en mastersstudent vid

Institutionen för kriminologi, Malmö universitet. Från Malmö universitet har hon även en kandidatexamen i kriminologi. Ulf Ekelund är akutläkare vid Skånes universitetssjukhus i Lund,

professor i akutsjukvård vid Lunds universitet och adjungerad professor i akut medicin vid Syddansk universitet i Odense. Ulf bedriver många nationella och internationella forskningsprojekt inom akutsjukvård och undervisar och handleder på grund-, avancerad-, och doktorandnivå. M a nne Ger el l är lektor i kriminologi vid Malmö universitet.

Hans forskning berör brottslighetens geografi, utsatta områden och polisens förebyggande arbete. De senaste åren har han bland annat publicerat studier om skjutningar, bilbränder och gatuvåld. A r dava n K hoshnood är akutläkare vid Skånes universitetssjuk-

hus i Lund och medicine doktor i akutsjukvård. Han är även kriminolog vid Malmö universitet och fokuserar på gärningsmannaprofilering, kriminalunderrättelse samt grova våldsbrott. Från Malmö universitet har han en magisterexamen i statsvetenskap och från Lunds universitet en kandidatexamen i underrättelseanalys. M a rt ina L engel är frivårdsinspektör och arbetar med indivi-

der som är villkorligt frigivna eller skyddstillsynsdömda. Hennes arbete syftar till att förhindra återfall i brott inom samtliga brotts

kategorier. Martina har en kandidatexamen i kriminologi från Malmö universitet. i industrin 1955–. Maskinteknik, KTH 1960–. Leg. läk. 1971, fil. kand. 1972 (psykologi, matematik, filosofi). Klin.spec. allmän- och rättspsykiatri 1978. Psykodynamisk psykoterapeut 1982. Kliniskt aktiv från 1966 till i dag. Sten har skrivit kliniska läroböcker och lärobokskapitel. MD/PhD 1979 (KI), docent i psykiatri 1980, professor, psykiatri/rättspsykiatri 1984–. Handlett elva doktorander till doktorsexamen. Publicerat cirka 200 forskningsartiklar inter nationellt. God klassisk gitarrist (Recuerdos, Mozartvariationerna, Vivaldis gitarrkonsert). Renoverar och kör veteranfordon (Vincent Black Shadow, Daimler DoubleSix, Lloyd, Dnepr). Pe t er L i n dst röm är docent och kriminolog vid Polisregion

Stockholm och arbetar för närvarande med utvecklingen av det som kallas kunskapsbaserad polisverksamhet. Det innebär bland annat att utvärdera en pågående nationell försöksverksamhet med grannsamverkan och om att medverka i arbetsgrupper om polisens lokala trygghetsmätningar respektive polisens brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. I december 2018 får han guldklocka för lång och trogen statlig tjänstgöring med start i Kriminalvården via Stockholms universitet, Brottsförebyggande rådet, Polishög skolan, Linnéuniversitetet och Justitiedepartementet. C a rol ine Mel l gr en är doktor i medicinsk vetenskap, docent

i kriminologi och föreståndare för Enheten för polisiärt arbete som ger grundutbildningen till polis på Fakulteten för hälsa och samhälle, Malmö universitet. Hon forskar om frågor som rör utsatthet för brott, med fokus på hatbrott, och brottsförebyggande- och trygghetsskapande arbete. Caroline undervisar och handleder på grund-, avancerad- och doktorandnivå.

F ör fa t t a r p r e s e n t a t ion e r

Sten Leva nder , född 1939 av arbetarklassföräldrar. Tempoarbete

K ajsa Ry dén är utredare och arbetar på Polismyndigheten. Hon

har en kandidatexamen i kriminologi från Lunds universitet och en masterexamen i kriminologi från Malmö universitet.

Ulf Sempert är polis sedan mer än 40 år med mångårig erfaren-

het som närpolischef i Helsingborg, länspolismästare i Halland och polismästare i Malmö. De brottsförebyggande frågorna ligger honom varmt om hjärtat. Sedan 2015 är han polismästare och brottsförebyggande strateg vid Polisregion Syd med ett övergripande uppdrag att implementera ett mer evidensbaserat polis arbete i Kalmar, Kronoberg, Blekinge och Skåne län. Ulf är sedan 2017 gästlärare på 25 % vid institutionen för kriminologi vid Malmö universitet, med ambitionen att på ett bättre sätt knyta samman den erfarenhetsbaserade poliskunskapen med den akademiska forskningen. M a r ie Vä for s Fr i tz är filosofie doktor i psykologi vid Institu-

tionen för kriminologi på Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet. Hon forskar om frågor som rör individuella attribut, bland annat impulsivitet och psykopatiska drag hos livstidskriminella samt faktorer som rör in- och utgångar i kriminalitet och missbruk. Internationalisering och ackulturation är viktiga inslag i både hennes forskning och undervisning. Marie är biträdande prefekt, studierektor och programansvarig samt undervisar och handleder på grund-, avancerad- och doktorandnivå. Simon Wa llengr en är doktorand vid Institutionen för krimino-

logi på Fakulteten för hälsa och samhälle vid Malmö universitet. Han forskar om sårbara gruppers utsatthet utifrån ett brottsofferperspektiv, med särskilt fokus på romer, resande/resanderomer och socialt utsatta EU-medborgare som försörjer sig genom att bedriva tiggeri, samt metodologiska utmaningar vid studerandet av dessa grupper. Simon undervisar och handleder på grund- och avancerad nivå.

F ör fa t t a r p r e s e n t a t ion e r

ka p i t e l 3

Gärningsmannen, brottet och offret A r dava n K ho s h no o d, M a r i e Vä f o r s F r i t z & U l f Ek e l u n d

Förutom att Malmö har flest anmälda brott i relation till sin folkmängd, är det också en av de städer i landet med högst andel skjutvapensrelaterat våld. Våra tidigare studier visar att de som begår grova brott som mord eller dråp och försök till mord eller dråp i Malmö främst är ensamstående, har ingen psykiatrisk diagnos och använder sig främst av kniv eller annat vasst tillhygge vid sina dåd, även om skjutvapen orsakar fler döda. Offren är vanligtvis något äldre än gärningsmännen, och det finns ofta en relation mellan dem. Offer som avlider till följd av knivdåd har främst blodförlust som dödsorsak. Vad gäller de offer som attackeras med skjutvapen är det främst huvudskador som leder till döden.

Brottsligheten i Malmö I en omfattande rapport från 2012 konstaterar Brottsförebyggande rådet (Ekström m.fl., 2012) att antalet anmälda rån, övergrepp i rättssak samt utpressning i relation till folkmängden är högre i Malmö än i Stockholm och Göteborg. Rapporten som granskar brottslighet och trygghet i landets tre största städer, fokuserar på åren 2009–2011. En liknande rapport har inte publicerats därefter. Tyvärr sticker Malmö också ut vad gäller antalet skottlossningar (se kapitel 1) och de många gangstermord som har skett i staden

ka p i t e l 3

(Khoshnood, 2017). Under juni 2018 skulle Malmö än en gång bli huvudrubrik i både nationell och internationell media. Det är måndagen den 18 juni och klockan har nyss passerat 20:00. En bil kör förbi ett internetcafé på Drottninggatan, bara ett antal hundra meter från polishuset. En passagerare öppnar då eld med automatvapen rakt in i en samling grovt kriminella utanför caféet (Ahlqvist m.fl., 2018; Arvidson m.fl., 2018). Dagen därpå kommer facit: tre har avlidit och tre har skadats (Ahlqvist m.fl., 2018). Sveriges värsta gangstermord och masskjutning är ett faktum. Och det är signerat Malmö. Bara tre dagar senare, den 21 juni, skjuts en 24-årig känd kriminell till döds på Lindängen (Olofsson m.fl., 2018). Skjutningen är en direkt hämnd för det som hände på Drottninggatan. Ytterligare två dagar senare, den 23 juni, skjuts en 19-åring i ryggen men skadas bara lindrigt tack vare att han har skyddsväst (Wizén, 2018). På fem dagar har fyra individer mördats och lika många skadats. För många är frågorna tydliga: Vem är det som mördar i Malmö? Vilka är offren, och vilka skador får de? Syftet med detta kapitel är att ge en bild av vilka som gör sig skyldiga till grova våldsbrott som mord och dråp samt försök till mord och dråp. Vidare är syftet att ge en bild av offren och vilka skador de får, samt i de fall där de avlider, vad dödsorsaken är. Kapitlet bygger på två redan publicerade studier som diskuterar dels frågan om gärningsmannaprofilering med hänsyn till svenska individer som begår grova våldsbrott (Khoshnood & Väfors Fritz, 2017), dels deras respektive offers skador och dödsorsak (Khoshnood m.fl., 2017). Båda studierna har genomförts efter kontakter med Tingsrätten i Malmö och Hovrätten över Skåne och Blekinge, där ett stort antal domstolsakter införskaffades vad gäller domstolsfall mellan 2009 och 2013 där någon dömdes för mord, dråp eller försök till mord eller dråp. Efter att ha studerat allt material i domstolsakterna, kunde vi med hjälp av kluster

analyser1 ta fram två olika profiler på de gärningsmän som hade dömts för dessa grova brott. Även offrens skador och dödsorsaker kunde kartläggas, vilket är av stort värde för både sjukvården och Rättsmedicinalverket.

Nitton unika fall Mellan åren 2009 och 2013 identifierades 19 unika fall där minst en gärningsman dömdes för mord, dråp eller respektive försöksbrott vid Malmö tingsrätt. Totalt dömdes 23 gärningsmän. För 13 av dessa 19 fall (68 %) var brottsrubriceringen mord 2 . Det fanns inget fall med brottsrubriceringen dråp3. Brottsrubriceringarna försök till mord och försök till dråp4 omfattade 3 fall var. I 14 av fallen (74 %) överklagades tingsrättens dom till hovrätten. I enbart ett av fallen ändrades brottsrubriceringen, och då till en mildare brottsrubricering (som ändock fortfarande ingår i vår studie). I 8 fall ändrade hovrätten påföljden. I hälften av dessa blev det en strängare påföljd än vad tingsrätten hade dömt den tilltalade till, och i hälften blev det en mildare påföljd. Det var 11 av de 23 gärningsmännen (48 %) som i 10 av de 19 fallen (53 %) fick genomgå en paragraf 7-undersökning och/eller en

2 3 4

Klusteranalys, som är en multivariat metod, handlar om att systematisera data till schematiska grupper/kluster (Tryon, 1939; Ward, 1963; Hartigan, 1978). Den typ av analysmetod som användes i denna studie kallas för K-means. K-means är en algoritm som möjliggör gruppering av karaktäristiska eller attributer i K antal grupper, som är homogena avseende de attribut som är inkluderade i respektive grupp. Klusteranalys är inte helt ovanligt inom den kriminologiska forskningen och är således väl beprövat (se t.ex. Grubesic & Murray, 2001; Neema & Böhning, 2010; Esbensen & Huizinga, 1993; Hindelang & Weis, 1972). 3 kap. 1 § brottsbalken (1962:700). 3 kap. 2 § brottsbalken (1962:700). 3 kap. 11 § brottsbalken (1962:700).

G ä r n i ng s ma n n e n, b r o t t e t o c h of f r e t

Gärningsmännens karaktäristika De gärningsmannakaraktäristika som studerades visar följande: Ålder: Medelåldern var 32,8 och medianen 29 år, med en spridning från 15 till 59 år (figur 3.1). Civilstånd: Det var 16 av 23 (70 %) gärningsmän som var ensamstående vid brottstillfället, 4 som var skilda eller separerade och 3 som var gifta. De som var skilda eller separerade var samtidigt ensamstående. Således uppgår egentligen prevalensen för ensamstående till 20 gärningsmän, alltså närmare 87 procent av alla de studerade gärningsmännen. Psykiatrisk status: Det var 9 av 23 (39 %) gärningsmän som konstaterades ha en psykiatrisk diagnos när brottet begicks, varav 2 dömdes till rättspsykiatrisk vård. Det var 13 gärningsmän, alltså en majoritet, som inte hade någon psykiatrisk diagnos (tabell 3.1). För en gärningsman var denna karaktäristika okänd.

Vanligtvis föregås en rättspsykiatrisk undersökning av en så kallad paragraf 7-undersökning, där en psykiatriker bedömer om en rättspsykiatrisk undersökning behövs. Den rättspsykiatriska undersökningen stadgas i lag (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål.

ka p i t e l 3

rättspsykiatrisk undersökning5 innan domen föll. Med stöd i dessa undersökningar dömdes 2 (9 %) gärningsmän till rättspsykiatrisk vård. Av de övriga 21 dömdes 3 till sluten ungdomsvård i mellan 1,6 och 3 år och resterande 18 till en total fängelsetid på 230 år, alltså drygt 13 år var i genomsnitt. Det längsta fängelsestraff som utdelades var på 18 år. I 2 av fallen blev påföljden även utvisning ur riket. Samtliga gärningsmän var män. Det var 3 kvinnor som också dömdes för något av de brott som har studerats, men de exkluderades från studien på grund av risken för att de skulle kunna identifieras.

11–20

21–30

31–40

41–50

51–60

Åldersgrupp

F I G U R 3 .1

Gärningsmännens åldersfördelning.

Utbildningsnivå: Det var 1 gärningsman som inte hade någon skolutbildning alls, 9 (39 %) som enbart hade förgymnasial utbildning, 3 som hade gymnasial utbildning medan 1 hade gått på en kvalificerad yrkesutbildning. Det fanns alltså ingen som vid gärningen hade genomgått en universitetsutbildning. För nio gärningsmän var denna karaktäristika okänd. Tidigare brottslighet: Det var 3 av de 23 gärningsmännen som inte hade någon tidigare registrerad brottslighet. Det var 19 gärningsmän (83 %), som tidigare hade gjort sig skyldiga till brottslighet; sex av dem till enbart andra brott än våldsbrott, och resterande 13 (57 %) till både våldsbrott och andra brott. För en gärningsman är denna karaktäristika okänd. Missbruk: Vad gäller 10 gärningsmän (44 %) är det konstaterat att de hade en missbruksproblematik när brottet begicks, främst vad gäller narkotika och receptbelagda mediciner, men även alkohol. Det var 6 gärningsmän som inte hade några problem med missG ä r n i ng s ma n n e n, b r o t t e t o c h of f r e t

Förekomst av psykisk ohälsa bland gärningsmännen.

Psykisk ohälsa

Prevalens

Procent

9 %

57 %

Psykiatrisk diagnos

30 %

Okänd

4 %

Dömd till rättspsykiatrisk vård Ingen psykiatrisk diagnos

bruk, trots att några av dem vid enstaka tillfällen hade provat illegala medel. För sju gärningsmän är denna karaktäristika okänd. Sysselsättning: Det var 8 av 23 gärningsmän (35 %) som hade någon form av sysselsättning när brottet begicks (figur 3.2). Av de 2 som i figuren redovisas i kategorin ”annat” arbetade den ena svart medan den andra deltog i någon arbetsmarknadspolitisk insats genom Arbetsförmedlingen. Socioekonomisk status: Majoriteten av gärningsmännen, 16 av 23, hade inget förvärvsarbete när brottet begicks, medan 5 var arbetare. För två gärningsmän har det inte gått att bedöma denna karaktäristika. Intoxikation: Detta har varit en av de svårare karaktäristika att sammanställa, främst vad gäller gärningsmännen. I en hel del fall beror det på att de greps först efter flera timmar eller även dagar och veckor, varför en eventuell rättskemisk analys hade varit utan värde för utredningen och även för denna studie. I andra fall har man från Polismyndighetens sida, av för författarna okända orsaker, inte tagit blod- eller urinprov för vidare rättskemisk analys. Enbart 8 gärningsmän kan bedömas för denna karaktäristika: 6 var intoxikerade vid brottet och 2 var det inte. För 15 gärningsmän är denna karaktäristika okänd. 56

ka p i t e l 3

TA B E L L 3.1

Prevalens 6 5 4 3 2 1

kä nd O

in g So ci al ta ga re

ke rs ät tn

lö et s Ar b

Aka ss a

St ud en t

An s

Sj u

An n

tä lld

Sysselsättning

FIGUR 3.2

Prevalens gällande gärningsmännens sysselsättning.

Brottets karaktäristika Tabell 3.2 visar prevalensen av de olika underrubrikerna för karaktäristikan modus operandi, som är den kriminologiska termen för att beskriva gärningsmannens tillvägagångssätt vid brottet. Det var 10 (43 %) av gärningsmännen som vid brottstillfället använde sig av kniv eller annat vasst tillhygge. Det gör det till den vanligaste modus operandi i vår studie, tätt följt av skjutvapen som användes av 8 gärningsmän. Tillvägagångssättet för 2 gärningsmän redovisas i kategorin ”annat”: båda var med och räckte över ett vapen till en annan gärningsman som använde det mot offret. Båda dömdes av tingsrätten på samma sätt som sina medgärningsmän, då de agerade tillsammans och i samförstånd. I en jämförelse mellan modus operandi och brottsrubricering (tabell 3.3) syns det tydligt att när skjutvapen användes ledde det till fler dödsfall (87 %), i jämförelse med när kniv eller annat vasst tillhygge (60 %) användes som vapen.

G ä r n i ng s ma n n e n, b r o t t e t o c h of f r e t