9789144125909 by Smakprov Media AB

B JÃ&#x2013;RN NILSSON

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39925 ISBN 978-91-44-12590-9 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jan Petterson Omslagsbild: Shutterstock Printed by GraphyCems, Spain 2018

INNEHÅLL

Introduktion 7

Del I Utgångspunkter

1 Vad innebär (nära) relationer och varför är de viktiga? 13 Vad är en relation? 13 Varför är relationer viktiga? 16 Relationer och lycka 19 2 Att utveckla en nära relation 21 Rutin och förändring 24 Öppenhet 25 Beroende och självständighet 27 Mognad 29 3 Kommunikation, identitet och känslor 31 Kommunikation 31 Personlig och social identitet 36 Situation och relation 40 Pojkar och flickor, kvinnor och män 42 Kommunikation på internet 44 Kommunikation och känslor 46 © F örfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Innehåll

Del II Relationers ljusa sidor

4 Familjerelationer 55 Föräldrastilar 57 Kärnfamilj och ”flerfamilj” 58 Anknytning 58 Syskonrelationer 62 5 Vänskapsrelationer 65 Vad är vänskap? 66 Vänskapens regler 69 Varför är det bra att ha vänner? 70 Från främling till vän 71 Likhet och antal 73 Vänner för livet? 74 Genus – likheter och skillnader 77 Vänskap över genusgränserna – ”tvärvänskap” 79 6 Kärleksrelationer 83 Bilder av kärleken 83 Går det att definiera kärlek? 85 Historisk tillbakablick 87 Varför kärlek? 89 Kärlekens former 90 Attraktion och partnerval 95 Sexualitet 102

Innehåll

Del III Relationers mörka sidor

7 Konflikt, separation och våld 109 Konflikter 109 Separation 117 Olycklig kärlek 122 Makt och våld 123 Lögner – vita och svarta 127 8 Svartsjuka 129 Svartsjuka och avund 129 Definition av svartsjuka 130 Normal och neurotisk svartsjuka 133 Yttringar 134 Att hantera svartsjuka 136 Genusskillnader 137 Några förklaringar till svartsjuka 138 Kulturella variationer 140 9 Ensamhet 143 Ensamhet som begrepp 143 Ensamhetens tidsålder? 148 Vem är ensam? 149 Ensamhetens orsaker 150 Genusskillnader 154 Att åtgärda ensamheten 154

Innehåll

Del IV Teoretiska utgångspunkter

10 Teoretiska infallsvinklar 159 Att studera relationer 159 Teoretiska synsätt 161 Avslutande ord 171 Källor och litteratur 173 Sakregister 183

KAPITEL 3

Kommunikation, identitet och känslor

Vad vi än gör i livet, vilka vi än lever ihop med, vilka vänner vi än får och vilka arbeten vi än har är kommunikation central för allt detta. Kommunikation spelar också en avgörande roll för självbild och relationer till andra. I både privatliv och arbetsliv är kommunikation avgörande för att vi på ett effektivt sätt ska kunna utbyta tankar, känslor och idéer med varandra.

Kommunikation Ordet ”kommunikation” kommer från ett latinskt ord som innebär att något blir gemensamt, det vill säga det handlar om att något ska bli delat mellan människor, till exempel upplevelser, känslor, avsikter och minnesbilder. Kommunikation kan utifrån det sägas vara navet i en relation och kan också sägas utgöra människans signum, det som är det mest typiska för henne. Människan har två språk – det första språket utgör det icke-verbala, som delvis är medfött och som egentligen är det enda sättet att ge uttryck för känslor, relationer, värderingar och för att forma en identitet. Efter några år i livet brukar barn så att säga knäcka den grammatiska koden och lär sig då det andra språket – det verbala, med grammatik och syntax, som rymmer en informationskaraktär och möjlighet att tala om abstrakta och frånvarande saker. Man kan också prata om vad som sker på andra platser än där man befinner sig, och man kan använda fantasin för att forma framtiden (Nilsson & Waldemarson, 2016a). Den icke-verbala kommunikationen är mycket snabb, innebär ett häroch-nu och är delvis omedveten, medan den verbala kommunikationen är förhållandevis långsam, i huvudsak medveten och kan handla om det abstrakta, det som är historia och det som rör det framtida. Människan © F örfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Del 1 Utgångspunkter

verkar också vara den enda art som använder sig av den abstrakta form av kommunikation som vi kallar för verbalt språk – andra arter kommunicerar med hjälp av icke-verbala budskap i form av rörelser, ljud, lukter och färger. Att kommunicera är en medfödd förmåga hos människor, men färdigheter i att använda denna förmåga måste läras in, något som man förbättrar på grundval av erfarenhet och reflektion. Man kan påstå att vi samtalar oss genom livet, inte minst i de nära relationer vi har med såväl familj, vänner och partner som med mer obekanta personer. Utifrån vår omfattande erfarenhet av kommunikation, utifrån den medfödda förmågan till både icke-verbal och verbal kommunikation och utifrån hjärnans förmåga att koda och tolka språkliga uttryck (skriftliga och muntliga) borde alla, vilket nämndes tidigare, vara experter på att kommunicera. Risken att missuppfatta och bli missförstådd skulle egentligen vara minimal – men så är det inte, vilket bland annat beror på olikhet i personlighet, erfarenheter, mål och på språkets inneboende vaghet. Ord måste till exempel tolkas och samma ord kan stå för skilda saker för olika människor, vilket gör att kommunikationen inte alltid löper felfritt och att risken för missförstånd ibland är stor. Allt beteende är eller skulle kunna vara kommunikativt (beroende på om någon uppfattar beteendet). Det finns i grunden därmed inget ”obeteende” och även ett mycket uttryckslöst ansikte rymmer budskap; det innebär att vad man än gör eller inte gör så kan det tolkas av en annan person. Om man försöker låta bli att kommunicera, resulterar det ofta i icke avsedda reaktioner från andra, till exempel att de tolkar det som blyghet, rädsla eller avståndstagande. Det går inte heller att backa tillbaka i kommunikationen – varje gång eller tillfälle är en ny situation och det går inte att radera ett uttalande som om det aldrig hade yppats: det går inte att göra något osagt. Efter att man har sagt något dumt eller ogenomtänkt, kan man visserligen säga ”Jag tar tillbaka det där”. Men även om man strävar efter att upphäva avsikten med det sagda, går det inte att ta tillbaka det. Det är kanske därför som det ibland krävs att man ber om ursäkt för något som kanske inte var helt genomtänkt. Om det är så att man vill släta över något obetänkt som man har yttrat, är det inte bakåt utan framåt man ska tänka – ”Vad gör jag nu för att rätta till det hela?” Det gjorda är ju gjort, medan framtiden är oskriven och därmed formbar, vilket också är en grundregel i all konflikthantering. 32

3 Kommunikation, identitet och känslor

Två nivåer Kommunikationen mellan människor kompliceras också av att den rymmer två nivåer – vad som sägs och hur det sägs (DeVito, 2016). Det handlar alltså om två kanaler i ett och samma budskap, som går ut på att det för det första finns ett innehåll som ofta är av informationskaraktär; exempelvis innebär ett ”hej” på innehållsnivån en (oftast informell) hälsning. Men det finns också ett uttryck för relationen som går ut på vad man får göra i förhållande till varandra – en relationsnivå – där ”hej” till exempel kan sägas i en vänlig eller avmätt ton. Hur man säger något är nämligen ofta en spegling av relationen, vilka rättigheter och skyldigheter man anser sig ha i förhållande till varandra. Denna nivå uttrycker avsikter, motiv och känslor och visar på fördelningen av status och inflytande. Innehållsbudskapen ligger i orden, medan relationsbudskapen uttrycks med gester, ögonkontakt, tonfall och liknande. Relationsbudskapen används för att utöka och illustrera det som sägs och görs i samspelet. De kompletterar på så sätt orden, ger bekräftelse på självbilden och bidrar till att definiera relationer och sociala situationer. Relationsnivån ger därmed information om hur budskapet ska tolkas – om det är en förfrågan, en nedvärdering, en utskällning eller ett förtroende. Innehållsnivån är ofta ganska lätt att tolka medan relationsnivån är svårare, eftersom den är mer outtalad. Relationsbudskapen kallas ofta för meta budskap – det vill säga ett budskap om budskapet – och en huvudsaklig funktion är alltså att tala om hur något är avsett att uppfattas. De kan också förstärka, upprepa eller motsäga det budskap som ligger på innehållsnivån. Med hjälp av relationsbudskapen kan man också avgränsa alla de möjliga tolkningar som finns av ett enda ”Hm”, vilket i de flesta fall brukar fun gera både smidigt och omärkligt. Skillnaderna mellan att exempelvis fråga, påstå, klandra, uppmuntra och ifrågasätta framgår av det icke-verbala. Det man gör medan man uttalar orden berättar också något om vilken typ av talhandling som utförs – man kan till exempel blinka med ena ögat när man pratar för att antyda att det inte ska uppfattas bokstavligt. Med exempelvis tonfall, gester och mimik visar man att det som sägs är avsett att vara allvar eller skämt. Det är inte alltid helt lätt att skilja dessa två nivåer åt, eftersom budskapsnivåerna är sammanflätade med och påverkar varandra inbördes: © F örfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Del 1 Utgångspunkter

innebörden av ett yttrande eller ett beteende är beroende av båda dessa nivåer. Normalt fungerar budskapen på dessa två nivåer i kombination med och kompletterar varandra, men ibland kan de som sagt motsäga varandra eller handla om olika saker. När nivåerna inte uttrycker samstämmiga innebörder, rymmer de olika budskap och kan därmed ge upphov till oklarheter och missförstånd. När det är för stor skillnad mellan vad man säger och vad man känner inför det som sägs, skickas olika budskap och det brukar skapa förvirring hos mottagaren. En vanlig slutsats som mottagaren kan dra är att den andra inte är helt ärlig eller uppriktig; det kallas ju också för dubbla budskap.

Bekräftelse Viktiga psykologiska behov är tillhörighet, trygghet, personlig utveckling och bekräftelse. När det gäller bekräftelse är det viktiga att bli bekräftad som någon. William James (1890) menade att det värsta som kan hända en människa är att inte märkas av någon annan när man vill bli sedd. En ganska stor del av kommunikationen med andra går därför åt till att etablera och säkerställa relationer så att vi kan få denna bekräftelse. Vi har även ett stort behov av tillhörighet, av att få vara en del av en större helhet och känna att andra ser oss och räknar med oss. Ensamhet och isolering kan på det sättet bli ett tecken på att vi inte duger eller inte är något värda. Bekräftelse är viktigt i kommunikation och i relationer; att inte bekräfta en annan människa kan skapa störningar och göra relationen otydlig eller dubbelbottnad. Man kan svara an på en självdefinition på flera olika sätt: bekräfta, förneka och ”icke-bekräfta”, det vill säga inte reagera alls (Nilsson & Waldemarson, 2016a). I det första fallet går man med på att den andra finns och accepterar den personens självbild. I det andra fallet bekräftas existensen men självbilden förnekas; att på så sätt förneka den andras självbild är att säga att personens uppfattning om sig själv inte stämmer (i positiv eller negativ bemärkelse). I det tredje fallet avvisar (icke-bekräftar) man personen genom att inte reagera alls eller att reagera på något helt annat. Att avvisa är att nonchalera och behandla den andra som om han eller hon inte fanns – det är att säga att ”du är ingen”. Eftersom identitet och självbild byggs upp utifrån speglingar och reaktioner från andra, medför upprepat avvisande en risk för psykiska problem – i varje fall försvagar det självbilden och självkänslan. 34

3 Kommunikation, identitet och känslor

Att inte få någon reaktion alls är alltså en form av icke-bekräftelse, det handlar om ett ”varken eller”. Det handlar inte om att man är sådan eller sådan, utan om att man alltså inte är värd att uppmärksamma, som om man inte fanns. Om detta beteende upprepas under lång tid från viktiga personer i omgivningen, påverkas således självbilden i starkt negativ riktning. Det är relationen som avgör hur starkt avvisandet eller förnekandet slår; i en viktig relation får avvisandet förstås större effekter. Det kan också påstås att bekräftelse är den viktigaste enskilda faktorn för psykisk hälsa (Watzlawick m.fl., 1967). Hur vi upplever oss själva är även av betydelse för hur vi uppfattar andra och för hur andra reagerar på oss. Man kan hävda att en äkta attraktion bygger på att vi är trygga i oss själva och har en någotsånär god självkänsla (Baumeister m.fl., 2003). En persons goda eller dåliga självkänsla påverkar samspelet med andra – de som har en bra självkänsla vågar ta sociala kontakter och fördjupa en relation, även då det finns risk för ett misslyckande. Personer med en sämre självkänsla hindras av sin rädsla från att knyta kontakter med andra, trots sitt stora behov av uppskattning, vilket ytterligare minskar deras självständighet.

Återkoppling Återkoppling innebär att man både verbalt och icke-verbalt reagerar på en annan person och på den relation man eventuellt har med varandra. Både direkt och indirekt återkoppling är av vikt, inte så mycket för vad som sägs och görs utan för vad den symboliserar. Ett vykort, ett telefonsamtal, en ögonkontakt och en smekning är av vikt för det de står för, nämligen att det finns ett engagemang. Återkoppling är ett kitt som kan täta många sprickor i en relation, men beroende på hur den ges kan den också innebära en kil som drivs in i relationen. Men tyvärr verkar den positiva återkopplingen minska i omfattning ju längre tid man känt varandra – den smälter in i vardagen och tas för given. Positiva handlingar blir rutinartade, bryter inte längre mot det invanda och väcker därför allt mindre gensvar. Olyckligtvis riskerar samtidigt de negativa signalerna att öka. Kvinnor kan ofta klaga över att de under ett samtal får mindre åter koppling från män än vad de förväntar sig, något som de förmedlar till andra individer (DeVito, 2016). De menar också ofta att deras partner inte lyssnar © F örfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Del 1 Utgångspunkter

på dem. Det är något som partnern mycket väl kan göra, men han visar det inte på det sätt kvinnan förväntar sig, till exempel i form av återkoppling. Män kan använda återkoppling mer restriktivt, bland annat för att de själva ofta använder den som ett tecken på samtycke. Kvinnors över lag mer frekventa återkoppling innebär inte att de instämmer med talaren; ofta markerar de med detta endast att de lyssnar och förstår innebörden av det som sägs. Men denna skillnad kan lätt leda till missförstånd och konflikter (Nilsson & Waldemarson, 2016a). Om kvinnan säger ”mm” och ”ja” hela tiden när hon lyssnar och i slutet ändå inte håller med, kan mannen bli uppbragt och mena att hon suttit och hållit med hela tiden för att i slutet helt omotiverat ändra sig. När män lyssnar, tenderar de normalt att vänta tills den andra är klar för att se helheten innan de visar om de håller med eller ej.

Personlig och social identitet Hjärnan är ett socialt anpassningsorgan som har utvecklats genom samspel med och relationer till andra. Vi upplever oss i första hand som individer men tillbringar trots det större delen av vårt liv omgärdade av relationer i familjer och grupper. Vi är som sagt sociala varelser, till och med relationsvarelser, med en hjärna och ett medvetande som är en ofrånkomlig del av större helheter i form av olika kollektiv och kulturer (Cozolino, 2014). Människobarn överlever inte för att de kan springa fort, visa styrka eller klättra upp i träd – de överlever för att föräldrarna eller omsorgspersonerna kan relatera till barnen samt se vilka avsikter som barnen har och vilka fysiska, psykologiska och sociala behov de behöver ha tillfredsställda. Under utvecklingens gång är det de individer som får den bästa omvårdnaden och har fungerande relationer som överlever på bästa sätt; omsorgsansvaret är på så sätt människosläktets styrka. Zoologen Desmond Morris har ställt frågan ”Varför ler inte apor?” och det svar han ger är ”Därför att mamman har päls” (se Hwang & Nilsson, 2011). Morris fortsätter med att fråga varför människobarn ler – för det gör de ju vid en mycket tidig ålder. Hans svar är ”Därför att mamman (eller pappan) inte har päls.” Hans tankegång inleds med att apor i likhet med människor är flockdjur som varit utsatta för olika rovdjurs attacker. När aporna hör en varningssignal från någon frände flyr de omedelbart, och apungarna, som alltid ser 36

3 Kommunikation, identitet och känslor

till att vara i närheten av en vuxen apa, kan då gripa tag i dennas päls och på så sätt hänga med i flykten. Det handlar således om en överlevnadsstrategi för apornas del. Människan har varit lika utsatt som apor för rovdjur och andra faror som lurar i naturen, men eftersom människobarnet har en så lång barndom och inte på långa vägar när har samma motoriska förmåga som apungar, kan det lilla människobarnet inte söka sig till (eller ens hålla sig i närheten av) en vuxen vid risk för fara och dessutom inte heller gripa tag i en vuxen, eftersom pälsen saknas. Även om barnet har en medfödd gripreflex, räcker inte detta som skyddsmekanism. Vad har då naturen utrustat människan med som kompensation för detta? Svaret handlar om den tämligen avancerade kommunikativa och sociala förmåga som människor föds med och som kommer till uttryck i bland annat ögonkontakt och leende. Den tidiga kommunikation som äger rum mellan vuxna och nyfödda barn är av den karaktären att det skapas en relation mellan barn och vuxna som gör att de sistnämnda tar hand om och ser till att barnet skyddas i händelse av fara. Genom kommunikationen skapas både en yttre relation och – framför allt – en inre relation i medvetandet hos båda parterna, en relation som ofta är livslång och starkt förpliktigande (se även avsnittet om anknytning i kapitel 4). Sammanfattningsvis är spädbarns leende alltså en skyddsmekanism vars syfte är att vuxna ska ta hand om barnen och skydda dem mot faror. Eftersom apungar har andra färdigheter som gör att de klarar sig, behöver de inte ett leende. Spädbarn tolkar känslor på grundval av pupillernas storlek hos personer i omgivningen (för både barn och vuxna vidgas pupillerna vid nyfikenhet, när de är uppspelta eller ser något som de tycker om). Dessa mycket små skillnader i pupillstorlek kan barn uppfatta redan vid fyra månaders ålder och de reagerar på detta genom att deras egna pupiller blir större. Barnen får alltså information om känslor från andra människors ögon (SvD, 2018). Vid omkring ett års ålder är barnen också mycket uppmärksamma på andras känsloreaktioner och använder dessa som vägledning för hur de själva ska uttrycka sig. Förr trodde man att föräldrar lärde sina barn hur de skulle visa sina känslor; numera vet vi att de snarare lär barnen vilka känslor de inte ska visa, hur de ska bära sig åt för att dölja vissa känslor och i vilka situationer olika känslouttryck passar in (Hwang & Nilsson, 2011; se även © F örfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Del 1 Utgångspunkter

Kreppner, 1996). I takt med att barnen blir äldre, lär de sig också att på ett bättre sätt hantera de situationer som väcker känslor, och de blir allt bättre på att tolka och reagera på andra människors känslouttryck. För att allt detta ska fungera och för att vuxna ska få skuldkänslor om de inte tar ansvar för de små, krävs en medvetenhet hos människan och en identitet som utvecklas på grundval av relationer till andra (och till sig själv). Identiteten rymmer två aspekter – dels en personlig identitet som kommer från individen själv och från erfarenheter av nära relationer, dels en social identitet som härrör från medlemskap och tillhörighet i grupper av olika slag. Den sociala identiteten kan förklara företeelser som grupptryck och att människor i grupp beter sig på ett sätt som de inte gör då de är ensamma eller som inte stämmer med deras personliga värderingar. Kommunikation, relation och identitet är på detta sätt nära kopplade till varandra. Identiteten består av flera olika byggstenar: • ett själv, ett handlingens roder som håller ihop minnenas

• •

•

kalejdoskop till en enhet som gör att man upplever livet som en helhet en självbild som står för hur man upplever sig själv självkänsla eller hur man värderar sin självbild i förhållande till den idealbild av sig själv man har och utifrån hur andra beter sig gentemot en själv; det handlar om svar på grundläggande frågor som man sedan tidig ålder har med sig hela livet: ”Är jag värd något?” och ”Duger jag (som jag är)?” självförtroende, som handlar om färdigheter, vad man kan och tror sig klara av och en tilltro till de olika slags förmågor eller färdigheter som man har självtillit, som handlar om en inre trygghet (mognad är ett uttryck för detta), hur pass bra man bottnar i sig själv och därmed den stresstålighet och den förmåga som man har när det gäller att tåla konflikter, kriser och förluster i livet självtilltro (self-efficacy), som står för en upplevelse av kompetens, en tro på att man ska kunna klara av nya och svåra saker (Bandura, 1997); med en hög självtilltro har man en mer positiv syn på livet och letar efter konstruktiva lösningar i stället för att exempelvis älta problem. © F örfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

3 Kommunikation, identitet och känslor

När andra tycker om en själv tenderar man att också tycka om sig själv, och när andra behandlar en positivt och uppskattar relationen stärks självkänslan. Ett experiment om detta har gjorts av Leary och Cottrell (2013; det beskrivs i Miller, 2015, s. 310). Deltagarna fick höra att de skulle uteslutas från en grupp (som de ville tillhöra), antingen på grund av otur/slump eller för att de röstats ut av de andra i gruppen; i båda fallen skulle de få lämna gruppen. Även om utfallet var detsamma i båda fallen, upplevdes det värre att känna sig ratad och negativt bedömd. Det visar att självbild och självkänsla påverkas av vad man tror att andra tror om en själv. Även om identiteten är förhållandevis fast, är den inte oföränderlig. Människor förändras och omgivningen förändras, men det sker varje dag i så små steg och i så ringa grad att man knappt lägger märke till det. På bemärkelsedagar och på gamla foton kan man dock märka att världen är förgänglig och att livet inte är evigt. När man exempelvis går in i nya relationer får man nya delar eller pusselbitar till sin självbild – en viktig faktor i en ny vänskap eller förälskelse är att man då blir bekräftad på ett nytt sätt och får en ny infallsvinkel på sitt själv, vilket kan förklara en del av den självupptagenhet som kan prägla nyförälskade. Förmågan att ha nära relationer hänger också samman med identitetsutvecklingen. Ibland sägs det att man för att kunna vara nära någon annan behöver veta vem man själv är. Men det är förstås en gradvis process att ta reda på vem man är, och dessutom kan nära relationer hjälpa en att tydligare se vem och vad man själv i grunden är. Ibland beskriver man relationer mellan individer som ännu inte funnit sin egen identitet som ”pseudo intima”. På ytan verkar det vara en nära känslomässig kontakt, men tittar man närmare på relationen så saknas den tillit och öppenhet som kännetecknar en nära relation (Adler & Rodman, 2013). Enligt Erikson (2004; se även kapitel 10) är identitet en subjektiv upp levelse av det som gör att ”jag är jag”, något som består av biologiska, psykologiska och sociala delaspekter (se Hwang m.fl., 2018). Med biologisk identitet menas den del av identiteten som är förknippad med könstillhörighet, utseende och kroppsuppfattning. När det gäller den psykologiska delen av identiteten så innehåller den bland annat känslor, intressen, motiv och mål. Den sociala delen handlar om att omgivningen rymmer möjligheter till olika uttryckssätt för identiteten, till exempel genom de roller som kulturen rymmer. När allt fungerar, medför identiteten en känsla av att man trivs i sin © F örfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Del 1 Utgångspunkter

kropp, att man upplever att det finns en riktning i livet och att man betyder något för de personer som är viktiga för en själv. Thomas Ziehe (2003) betonar dock att människor i dag lever i en värld som påverkas av det som kallas ”marknaden” och att staten så att säga invaderar familjen och andra nära relationer. Det leder enligt Ziehe till att det dagliga livet med alla dess rutiner nöts bort och att människor ”friställs” från olika traditioner som tidigare har legat till grund för nära relationer. Detta i sin tur innebär både begränsningar och möjligheter till nya vägar i livet. Individens utveckling blir beroende av personliga och subjektiva val och värderingar, samtidigt som ekonomiska realiteter ofta motverkar ett förverkligande av dessa individuella mål. Detta delvis nya samhälle skapar frihet men även en viss vilsenhet kring den egna identiteten.

Situation och relation Ytterligare en faktor som är av vikt för en effektiv kommunikation är hur man tillsammans med en eller flera andra personer definierar eller avgränsar både den relation man har med varandra och den situation man befinner sig i. Att definiera en relation innebär att man generellt sett bestämmer vad som går an och vad som passar in, vilka rättigheter och skyldigheter som ska gälla mellan exempelvis två (eller fler) personer i olika situationer och vem som har rätt att kräva vad och av vem. Att bestämma eller definiera en sådan situation har bland annat med samspelets syfte och rollerna i situationen att göra. Det anger ett slags ram för agerandet och bidrar till att styra tolkningarna av det som sägs och vilka avsikter parterna tillskriver varandras handlingar. Det gäller i synnerhet i en nybildad relation som fortfarande till stora delar är obestämd. Detta blir extra tydligt även då man tillsammans med en partner träffar andra personer i mer formella situationer eller där två sociala sammanhang möts, till exempel då de egna barnen testar vilka regler som gäller när de vuxna har gäster. Något av detsamma kan också uppstå när man träffar sina vänners vänner för första gången. Man behöver då klara ut vilka regler som gäller för samspelet, vilket är detsamma som att definiera relationen. Människor som samspelar med varandra måste alltså även vara överens om arten av den sociala situation som de befinner sig i. Missförstånd kan uppstå om två personer inte är överens om vad de i grunden sysslar med, 40

3 Kommunikation, identitet och känslor

och om situationen är odefinierad kan det leda till olika svårigheter. Det är svårt att agera i en situation om man inte vet vad den innebär eller känner till dess begränsningar (Nilsson, 2015). Det går dock inte att på egen hand helt bestämma en situation – många sociala situationer är redan bestämda i förväg. Det är exempelvis sällan som människor har helt olika uppfattningar av vad som sker i ett klassrum eller hur man bär sig åt vid kassan i mat affären. Definitioner av sig själv, av relationen och av situationen sker oftast samtidigt och inte efter varandra – de bestäms så att säga i ett enda andetag. Ju mer rutinartat samspelet är, desto snabbare och mer omärkligt sker överenskommelserna och desto smidigare fungerar samspelet. Genom att studera kommunikation kan man synliggöra hur det sociala samspelet bidrar till att skapa och upprätthålla identitet, närhet och kontakt med andra människor. På så sätt kan man bli mer medveten om vilka budskap som skickas till och tas emot från andra samt vilka konsekvenser de medför. Det kan ge en större förståelse för hur man påverkas av andra människor och hur man i sin tur påverkar dem, vilket kan bidra till ökad självkännedom och ge nya och klarare perspektiv på det egna handlandet. Ibland accepterar man inte varandras självdefinitioner, har olika syn på relationens gränser och är inte överens om vilken situation det egentligen handlar om. Kommunikationsmönstret kommer då mer att handla om förhandling eller kamp, även då man på ytan är ganska artig och bara talar om småsaker och oviktiga händelser. Varje kommunikationssituation kommer därmed i mångt och mycket också att handla om hur man uppfattar varandra. Varje möte med en människa innehåller på så sätt en form av förhandling – allt är inte uppgjort på förhand bara för att man känner varandra och vet vilka roller man har. Bra respektive dåliga relationer skiljer sig åt när det gäller missförstånd och dålig kommunikation. Olyckliga par skiljer sig till exempel från lyckliga genom att ögonkontakt, beröring och uttryck för uppskattning är vanligare hos de senare (även om man kan fråga sig vad som är orsak och verkan i detta). I en fungerande relation klarar parterna av att vara irriterade på och kritisera varandra, men de kan också säga att de har det bra. Väl fungerande relationer rymmer på så vis en öppen kommunikation. Man kan då i sin kommunikation säga ifrån, ge varandra återkoppling och både stå på sig och ge med sig.

Del 1 Utgångspunkter

Pojkar och flickor, kvinnor och män ”Kön” brukar stå för det biologiska och ”genus” för psykologiska och sociala aspekter. Om man studerar sociala skillnader med utgångspunkten att män och kvinnor står för biologiskt olika kategorier talar man ofta om köns skillnader, medan om man utgår ifrån skillnaderna som socialt konstruerade så används uttrycket genusskillnader. Det kön som omgivningen tillskriver ett barn har sin utgångspunkt i könsorganens utseende, något som efter hand kommer att påverka självbild, attityder, förhållningssätt och intressen (Hwang m.fl., 2018). Könsidentiteten handlar om det sätt varpå en individ uppfattar sin könstillhörighet och det påverkas av stereotypa könsoch genusroller; födelsekönet behöver dock inte styra den könsidentitet man har eller får som vuxen (Egan & Perry, 2001). Social könsroll eller genus handlar om socialt betingade faktorer som har med värderingar och beteendemönster att göra. De stereotypa rollförväntningarna rörande genus handlar om förenklade idéer om att pojkar och flickor samt män och kvinnor har olika egen skaper. En typisk och stereotyp mansroll i ett västerländskt sammanhang är i s vepande drag rationell, styrande och uppgiftsinriktad, medan en lika stereot yp kvinnoroll är mer passiv, känslomässig och relationsinriktad. När man ber människor att beskriva sig själva är deras uppfattningar emellertid inte alltid stereotypa. Om man ber dem att beskriva typiskt manligt och kvinnligt kan deras förutfattade meningar komma till uttryck, men då de beskriver sig själva (eller andra personer som de känner väl) lyser dessa fördomar ofta med sin frånvaro (Acitelli & Young, 1996). Det är ovanligt att enskilda individer till fullo passar in i könsrollsmallen. Man, mansroll och manlighet respektive kvinna, kvinnoroll och kvinnlighet behöver utifrån gängse könsrollsförväntningar inte sammanfalla – män är inte ensidigt manliga och kvinnor inte ensidigt kvinnliga. Det finns många kvinnor som är maskulina (beter sig på ett ”manligt” sätt) och det finns många män som beter sig feminint (”kvinnligt”) utan att det behöver vara något konstigt eller avvikande (se även kapitel 10). Det vanligaste är dock att män beter sig något så när maskulint (men också har ”feminina” drag) och kvinnor i varje fall i viss mån beter sig feminint (men även uppvisar ”maskulina” drag). Det finns mycket få renodlat maskulina män eller renodlat feminina kvinnor – människors egen42

3 Kommunikation, identitet och känslor

skaper och roller är mer blandade, i dag i betydligt större utsträckning än för exempelvis 50 år sedan. I stället för att vara antingen maskulina eller feminina är många individer androgyna, det vill säga de har både feminina och maskulina egenskaper och drag. Skillnaderna mellan män eller mellan kvinnor brukar dessutom vara större än skillnaderna mellan grupperna. Även om det är så att fler män är maskulina och fler kvinnor feminina än tvärtom, är genusidentitet en gradfråga med stora individuella skillnader. Det är alltså inte så att det finns olika kön med en skarp gräns mellan dem, utan det är fråga om områden som till stora delar överlappar varandra. Det är i sig inget fel med stereotypa uppfattningar eftersom de under lättar mycket i samspelet med andra, men ibland ger de upphov till misstag och ibland är de nedvärderande och fördomsfulla. Det är dock viktigt att hålla i minnet att när det gäller framför allt psykologiska egenskaper är män och kvinnor helt enkelt mer lika än olika, även om beteendemönster och kroppsliga egenskaper förstås kan skilja sig åt (Burn, 1996). Även om man oftast uppmärksammar skillnader är de i förhållande till likheterna relativt små. Att vara människa är det gemensamma, den grund vi står på när vi möts över olika typer av gränser, oberoende av om det är kön, ålder, klass eller kultur som skiljer (Hyde, 2014). Män och kvinnor skiljer sig inte heller särskilt mycket åt när det gäller vad de vill ha ut av en nära relation. De som tror att det finns stora skillnader mellan kvinnor och män tenderar att inte hantera konflikter i relationen, och de som hänger sig åt traditionella genusroller tenderar att vara mindre tillfredsställda med sina relationer; det gäller både homo-, bi-, trans- och heterosexuella (Miller, 2015). När det gäller skolans värld verkar det enligt Hattie (2014) inte i någon större utsträckning finnas skillnader i prestation mellan pojkar och flickor; de skillnader som olika studier uppvisar är obetydliga. Pojkar kan visserligen uppvisa bättre fysiska och motoriska prestationer och mer aggressiva beteenden, men när det gäller ämnen som matematik och språk tycks det inte finnas några mer märkbara skillnader mellan gruppen pojkar och gruppen flickor. När det gäller språkliga olikheter mellan män och kvinnor rör det sig i huvudsak om gradskillnader, och de variationer som finns behöver inte vara orsakade av könstillhörighet utan av att det finns andra faktorer som styr © F örfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Del 1 Utgångspunkter

och förklarar skillnader, till exempel makt, status och erfarenheter. I generell bemärkelse kan det dock hävdas att det finns vissa inlärda skillnader mellan gruppen män och gruppen kvinnor när det gäller kommunikationsstil och kommunikationsmönster (Verderber & Verderber, 2012). Det sägs till exempel att kvinnor är öppnare än män, framför allt när det gäller känslor, och att män är sämre på att tolka kroppsspråk. Det senare gäller dock inte när män samspelar med andra män, varför det inte kan vara något fel på deras förmåga till öppenhet eller till att ge återkoppling. Mäns språk sägs också i generell bemärkelse vara rationellt, logiskt och faktainriktat, medan kvinnors språk uppfattas som emotionellt, intuitivt och relationsinriktat. I relationskriser kanske män i så fall letar mer efter yttre och rationella orsaker till att något gått snett, medan kvinnor skulle vara mer inriktade på inre och emotionella faktorer (se Nilsson & Waldemarson, 2016a). Om det skulle vara på det viset kan det uppstå många missförstånd och feltolkningar då de ska lösa ett problem mellan sig. Kvinnligt språk kan nedvärderas i formella sammanhang för att kvinnor generellt sett tidigare har haft lägre status och innehaft färre maktpositioner i samhället. Språkliga differenser kan då mer ses som ett uttryck för skillnader i social makt och status än mellan kön. Personer som använder ett abstrakt språk dominerar viktiga positioner i samhälle och stat, men även om det oftare är män som innehar dessa positioner är inte detta det avgörande. I arbetslivet är det ofta männens villkor som gäller, men inte för att de är män utan för att de har makten och inflytandet. Det finns alltså anledning att i studier av språkskillnader mellan könen fråga sig vilka män och kvinnor det handlar om, vilka situationer de befinner sig i och vilka positioner de innehar. Män med ett konkret språk blir så att säga lika förtryckta som kvinnor med ett konkret språk – av både kvinnor och män med ett abstrakt språk (Nilsson, 1993).

Kommunikation på internet Kommunikationen på internet liknar på flera sätt kommunikation ansikte mot ansikte, men det finns också vissa särdrag som bara gäller på internet (Hwang m.fl., 2018). Med bara ett klick får man dygnet runt tillgång till olika sociala nätverk. Exempelvis Facebook används av många för att tillfredsställa behov som tillhörighet, acceptans, kontakt och närhet. Man kan då 44

3 Kommunikation, identitet och känslor

träna sig på intrycksstyrning och självständighet och man får ”vänner” – det genomsnittliga antalet vänner som man har på Facebook är omkring 250; ungdomar brukar ha fler vänner än vuxna (Manago & Vaughn, 2013). Vänner på sociala medier är emellertid inte alltid reella vänner utan oftare bekantskaper eller till och med främlingar som man aldrig möter – de är inte alltid riktigt nära, men aktiviteter på nätet kan dock göra att man känner sig mindre ensam. Även om det ofta förstås inte rör sig om någon nära relation får man ändå tillgång till det som kallas socialt kapital och man kan få kontakt med ett heterogent kollektiv. Man har, jämfört med direkta relationer, även större frihet på Facebook och man kan också få till stånd en öppenhet och kan beskriva sig själv på ett kanske självförhärligande sätt. Risken är att om man får många negativa kommentarer och andra inte tycker att man ”är något att ha” så kan en ensamhetsupplevelse förstärkas och då riskerar självkänslan att drabbas (Pittman & Reich, 2016). Självpresentation på skärmen gör att man har bättre kontroll än i verkliga livet; man kan ju vara strategisk på ett helt annat sätt – till exempel val av foton och smarta kommentarer som man kan ha lånat – och beskriva händelser som kanske inte ägt rum och man behöver inte beröra pinsamma saker. Man kan också följa de normer som har uppstått på nätet för exempelvis utseendet, även om de inte riktigt stämmer med hur man själv ser ut. En annan aspekt när det gäller kommunikation på internet är att man förhållandevis sällan ser eller hör den man kommunicerar med. Detta gör att en stor del av den icke-verbala kommunikationen går förlorad, till exempel minspel och olika röstlägen, vilket gör att risken för feltolkningar och missförstånd ökar. Det är också lätt för en avsändare att vara anonym på nätet, vilket är både positivt och negativt – det kan vara lättare att experimentera med olika roller och åsikter om man är anonym, men anonymiteten gör också att det blir lättare att vara aggressiv på nätet (att gå in rollen som så kallat ”nättroll”). Den tidsskillnad som kan finnas mellan det att avsändaren lagt upp något på internet till det att mottagaren tar del av budskapet innebär också att avsändaren inte får någon direkt återkoppling. Det kan göra att avsändaren inte korrigerar sitt beteende utifrån mottagarens reaktioner. I ett möte ansikte mot ansikte brukar andras reaktioner utgöra en naturlig dämpare av negativa beteenden, men detta sker således inte på nätet i samma utsträckning. © F örfat tar e n oc h S t ud e n t li t t e rat ur

Del 1 Utgångspunkter

Att dejta online har på kort tid också blivit det kanske vanligaste sättet att träffa potentiella partner och man kan som sagt försköna sig själv när det gäller ålder och utseende. Det är en fördel att ”marknaden” för nya relationer blir större, men när urvalet är stort uppstår emellertid risken att man blir mer inriktad på ytliga faktorer än på att gå mer på djupet (Kahneman, 2013).

Kommunikation och känslor Emotion står ofta för tre faktorer – en kroppslig förändring (fysiskt), en upplevelse (psykologiskt) och ett kommunikativt uttryck (socialt) för den upplevelsen. Ibland låter man ”emotion” stå för hela känsloreaktionen, och ”känsla” innebär då den medvetna upplevelsen av emotionen. Orden emotion och motivation har för övrigt samma etymologiska bakgrund i latinet och innebär rörelse, som är ”motion” på latin – ”av rörelse” är då detsamma som emotion (känsla) och ”motiv” står för en drivkraft eller motor bakom beteendet. En emotion eller känsloupplevelse kan också sägas vara kroppens flerfunktionella reaktion på varje skeende som främjar eller hindrar en individs beteende i riktning mot ett mål. Precis som med relationer ansåg man under lång tid inom vetenskapen att känslor var ovetenskapliga och de fick därför en undanskymd roll: de ansågs vara subjektiva företeelser som inte skulle kunna studeras och ge några hållbara resultat. I dag är situationen annorlunda: forskningen har sedan några decennier tagit fart och metoder och tekniker som mäter känslor fysiologiskt, psykologiskt och socialt har förbättrats (Floyd, 2012). Många beteenden skulle också vara obegripliga utan hänsyn till känslor eller utan insikten att ett stort antal handlingar drivs av känslor. Känslor är relationernas språk; känslor är därmed avgörande för människors relationer när det gäller både deras uppkomst, utveckling och avslutning. Utan en icke-verbal känslokommunikation går det inte heller att forma hållbara relationer mellan människor. Känslor gör att man kan närma sig andra människor men också att man kan distansera sig från dem. Känslor ingår därmed i allt socialt samspel – de uppstår inte i ett vakuum utan är en självklar ingrediens i de flesta sociala situationer (Wettergren, 2013). De känslor som kommer till uttryck i ett samhälle utgör en blandning av universella känslor (i stort sett lika för alla kulturer) och kulturella regler som säger hur lämpligt ett visst känslouttryck är i en viss situation och vilken 46

3 Kommunikation, identitet och känslor

form det får ta sig. Alla människor kan uppleva glädje och rädsla men hur känslorna upplevs och uttrycks och i vilka situationer det görs är socialt styrt. Schachter (1964) kunde visa att upplevelsen av en känsla påverkades av det sociala sammanhanget. En individ kan till exempel reagera på en situation med glädje eller med ilska beroende på om människor runtomkring är vänliga och ler eller om de beter sig fientligt – alltså handlar det inte om ”rena” känslor utan något som påverkas av andras individers beteende. Man använder sig således av socialt och kulturellt accepterade referenspunkter då man beskriver känsloupplevelser. En känsla kan utifrån det definieras som hjärnans konstruktion av kroppsliga reaktioner som påverkas av det som samtidigt händer i omgivningen. Olika känslor upplevs på skilda sätt i olika situationer; vrede, till exempel, behöver därför inte vara en enda känsla utan kan variera utifrån person och situation (Feldman Barrett, 2017). Det går inte att komma ifrån att det finns anledningar dels till att både djur och människor har känslor, dels till att människor visar dessa så tydligt genom ansiktsuttryck, ljud och gester. Att människor uttrycker känslor så tydligt beror på att dessa har en kommunikativ funktion – känsloupplevelser ska inte enbart upplevas utan även förmedlas till andra. Känslor har därmed en samspelsfunktion som i grunden handlar om att samarbete och tolkningar ska gå snabbt för att människor ska förstå varandra närmast intuitivt. En känsla kan även sägas innebära en form av en snabb handlings beredskap och stärker därmed motivationen att agera på olika sätt. Känslor fyller på så sätt en viktig funktion för människors skydd och välbefinnande; de innebär en beredskapsfunktion som gör att man snabbt och närmast reflexmässigt kan reagera i en farlig situation, så snabbt att tanken faktiskt sällan hänger med (Burgoon m.fl., 2010). Dessutom tycks känslor vara viktiga för att befästa lärande och för att lagra information i långtidsminnet. Känslor påverkar tankarna och utgör på så sätt en grund för reflektion och planering; känsloupplevelser riktar också in uppmärksamheten mot olika typer av problem och svårigheter och underlättar därför problemlösning. Sammantaget är känslor således inte någon lyx utan nödvändiga för överlevnad och för ett normalt liv.

Del 1 Utgångspunkter

Primära och sekundära känslor Darwin (1872) menade att människans ansiktsuttryck är universella och medfödda – i dag är den vanligaste uppfattningen att de i huvudsak representerar exempelvis sju grundläggande eller primära känslor – vrede, förakt, avsky, förvåning, sorg, glädje och fruktan. Det är emellertid inte helt säkert att dessa primära känslor är så enhetliga och universella som de ibland sägs vara (Feldman Barrett, 2017). Sekundära känslor eller sinnesstämningar är känsloupplevelser som inte alltid har någon tydligt identifierbar orsak (vilket de primära känslorna ofta upplevs ha). Grundkänslor skiljer sig från sinnesstämningar och några få exempel på de senare är upprymdhet, bitterhet, skam, skuld, optimism, belåtenhet, förlägenhet, irritation, resignation, besvikelse och tillgivenhet.

Tanke och känsla Tanke och känsla kan betraktas som två olika företeelser, men känslor kan också anses utgöra ett viktigt komplement till intellektet genom att de som sagt riktar in handlingar mot olika mål. Känslor är därmed inte störningsmoment utan ett viktigt redskap för tankar (Nilsson & Waldemarson, 2016b). Både tanke och känsla är också ständigt närvarande i alla sociala situationer. Det finns på så sätt ett dialektiskt förhållande mellan förnuft och känsla – förnuftet styrs av känslor men förnuftet kan även styra känslorna. Känslor kan utifrån det sägas vara rationalitetens smörjmedel och inte något störande när det gäller ett förnuftigt eller rationellt inriktat tänkande (Dahlgren & Starrin, 2004). Damasio (2003) menar att det är viktigt att både det rationella och det emotionella är med vid en analys eller ett beslut, men också att känslor är avgörande för människors beslutsfattande. Om känslosystemen skadas, tappar man kontakten med sina känslor och får därmed svårt för att fatta till och med enkla beslut. Varje beslutssituation blir överväldigande, man ser hela tiden nya alternativ och analyserar ständigt, utan att inse när det är dags att bestämma sig. Man saknar så att säga en drivkraft eller motivation till att sätta stopp och fatta ett beslut, något som förstås försvårar relationen till och kommunikationen med andra personer.

3 Kommunikation, identitet och känslor

Känslor och minspel smittar – spegelneuron Ett exempel på att känslor smittar kan vara det som kallas mentaliseringsteori (theory of mind) eller uppfattningar om vad som rör sig i andra männi skors medvetande; det handlar om en förmåga att kunna leva sig in i vad andra människor tänker och känner. Ett exempel på det kan vara följande del av ett samtal: A Är Axel här i dag? B Det står i varje fall en Saab på parkeringen. A Okej, tack.

De två verkar förstå varandra även om B:s svar kan te sig något ologiskt – det är ju inget svar på frågan – samtidigt som A verkar förstå vad B menar. Förståelsen bygger på att båda två kan läsa eller tolka varandras avsikter och vad de egentligen vill veta och vad de menar med det de säger. Det är en viktig del av det som kallas intersubjektivitet, det vill säga att människor hör samman genom sin förmåga att snabbt reagera på och tolka varandras avsikter och budskap. En aspekt av mentaliseringsteorin ligger i tolkningen av olika icke- verbala uttryck som mimik, gester, tonläge och ögonkontakt. Det som ibland kallas för personkemi, intuition och tankeläsning innebär i grunden en tolkning av olika icke-verbala uttryck och bygger bland annat på det som kallas spegelneuron. Det är nervceller hos en person som styr ett visst känslobaserat beteende och som även aktiveras hos en annan individ som iakttar beteendet i fråga eller som hör ett känslouttryck. Det ger därmed upphov till ett liknande känslointryck; nervcellerna så att säga speglar det beteende som en annan person står för. Den här funktionen kallas ibland för ”tredje örat” (Reik, 1964), det vill säga man lyssnar med magkänslan eller intuitionen; självfallet spelar också det sociala sammanhanget in för tolkningen av känslor. Ett exempel kan vara att vi ofta får en impuls till att gäspa när vi ser en annan person gäspa (Bauer, 2007). Mentaliseringen handlar egentligen inte om en teori i ordets rätta bemärkelse utan det är en genetiskt betingad social förmåga som de flesta människor innehar och som innebär att de kan föreställa sig vad andra

Del 1 Utgångspunkter

tänker, känner och upplever utifrån deras perspektiv, det vill säga de kan sätta sig in i andras upplevelsevärldar. När man är vuxen sker detta oftast spontant och utan att man medvetet behöver tänka på det. Det är till och med så att man inte kan låta bli att göra detta, det är en del av människans socialitet och innebär att man så att säga läser varandra då man samspelar med eller tittar på andra människor.

Varför gråter människor? Många djur kvider och ylar när de är i nöd och hos några arter tåras ögonen – men detta är på grund av fysisk irritation. Människor är förmodligen den enda art vars tårar flödar när de är ledsna, har sorg eller har blivit förödmjukade och upprörda av en eller annan anledning (Nilsson & Waldemarson, 2016b). Det finns olika slags tårar – reflexmässiga ”tårar” som då man skalar lök, ”krokodiltårar” (fejkade tårar) och emotionella eller ”riktiga” tårar – de senare innehåller betydligt mer protein och kalium, vilket kan bero på att man gör sig av med kemiska ämnen som upplevs obehagliga och som ackumuleras i kroppen då man är upprörd. Det kan också bidra till en förklaring till varför det känns bättre efter att ha gråtit ut (Burgoon m.fl., 2010).

Genus och känslor Män och kvinnor kanske upplever många känslor på likartat sätt, men de kan också visa dem på lite olika sätt. Generellt sett sägs kvinnor prata mer om känslor och oftare ge uttryck för socialt accepterade känslor; de ler också oftare då de förmedlar negativ återkoppling. De är också tydligare i sin mimik då de visar känslor (Floyd, 2012). Androgyna personer brukar också ha ett större emotionellt register än de som enbart klassificerar sig som maskulina eller feminina, vilket underlättar en relationsbildning. Genusroller påverkar både upplevelse av och uttryck för känslor. Män tenderar exempelvis i många kulturer oftare än kvinnor att uppvisa fientliga känslor som vrede och är oftare arga eller hotfulla, i första hand mot upplevda rivaler. Kvinnor är bättre på att förmedla positiva känslor men tenderar att uppleva skuld och ledsenhet oftare än män.

3 Kommunikation, identitet och känslor

* Denna första del av boken har tagit upp ett antal utgångspunkter eller grundläggande aspekter av relationer och hur de fungerar. Del II innehåller tre kapitel som berör det som kan betraktas som relationers ljusare sidor. Det första av dessa tre kapitel tar upp relationer inom familjens ram med fokus på förhållandet mellan föräldrar och barn samt syskonrelationer.

Björn Nilsson är f.d. lektor i socialpsykologi och arbetar nationellt och internationellt med utveckling av grupper och organisationer. Han har tidigare skrivit ett stort antal böcker om bland annat kommunikation, socialpsykologi och gruppsykologi.

Relationer är människans livsnerv. De är avgörande för bland annat vår identitet, självbild och vårt välbefinnande. Trots ett ökande intresse för relationer, från både forskning och allmänhet, finns förhållandevis få böcker på svenska med ett brett fokus på relationer. Den här boken avser att fylla ut en del av det tomrummet. Relationer ger en översikt över människors nära relationer – vad de innebär, hur de kan utvecklas och varför de ibland försämras. Med teman som familjerelationer, vänskap, förälskelse och kärlek, konflikter, separation, svartsjuka och ensamhet förmedlas här en empirisk och vetenskapligt grundad bild av nära relationer och de psykologiska och sociala faktorer som hör samman med dem. Genom att studera kommunikation, relationer och samspel ger författaren en bild av den osynliga väv som formar identitet, närhet och kontakt mellan människor. En kunskap som kan ge verktyg för att bättre förstå och kunna ta kontroll över det som händer i livet. Boken passar som kurslitteratur på utbildningar som är inriktade på arbete med människor och på mellanmänskliga relationer.

Art.nr 39925

studentlitteratur.se