9789144125640 by Smakprov Media AB

Verksamhet, människa och omvärld Hans Knutagård

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39911 ISBN 978-91-44-12564-0 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2022 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund

Printed by Eurographic Group, 2022

Formgivning inlaga: Henrik Hast Formgivning omslag: Carina Blomdell Omslagsillustration: Folke van der Straat Ackema Översättning ”Några tankekorn som förord”: Henrik Gundenäs

Innehåll

Förord 9 Ett tack 14 Några tankekorn som förord 15 Yngve Hammerlin Översättning: Henrik Gundenäs Människan som verksamhet 16 Några strötankar om samhällsförståelsen 18 Ett lapidariskt bidrag till kritiken av den nutida samhällsutvecklingen 21 Några tankar om det sociala arbetets verksamhet 23 Litteraturlista 25 Inledning 29 Från Gomel till global 29 En värld i förändring 29 Lev Vygotskijs entré inom vetenskapen 30 Trojkan 32 Mot väst och övriga världen 34 Ständig utveckling 37 En kort begreppsöversikt 38 Sammanfattning 39

Del I VERKSAMHET 1. Vad menas med verksamhet? 45 I verksamheten möter vi andra människor och omvärlden 45 Vad betyder det att en mänsklig verksamhet är föremålsmässig? 53

2. Hur fungerar en verksamhet? 59 Kravstruktur 59 Handlingskompetenser 63 Verksamhetsåterspegling 69 Kulturella scheman 70

3. Motiv, behov, handlingar och mål 75 Översikt 75 Motiv 76 Behov 86 Handlingar 89 Målet 92

4. Utveckling i verksamhet 99 Att veckla in – utveckla 99 Rädsla för deltagande i nya verksamheter 101 Artefakter 103 Sign och verktyg 107 Affordans 111

5. Vardagsverksamheter 113 Vardagsverklighet 113 Omvärld och sammanhang 116 Funktionsförmåga som ett socialt och kulturellt fenomen 118 Alltid i en verksamhet 122 Fria och nödvändiga verksamheter 125 Dominerande verksamheter 128 Att vara i motsatta verksamheter samtidigt 136 Att ”lämna” verksamheter bakom sig 138

Del II MÄNNISKAN I SAMHÄLLET 6. Vad är en människa? 147 Vad är det jag ser framför mig? 147 Hur uppfattas en människa? 148 Att betrakta en människa 149 Barnet knyter an genom kommunikation 151 Att bli en egen individ – ett subjekt 152 Vi kan både gå och hoppa fram 154 Proximal utvecklingszon 155 Att bli behandlad som objekt 160 Att uppleva sig som ett objekt 164 Att vara ”ombud” 166

7. Människans personlighetsutveckling 169 Hand i hand – personlighetsutveckling och socialisation 169 Vår personlighet 174 Den skapade världen 174 Det ideala 181 Att hänga tillsammans … 187

8. Delaktiga i samhället 189 Hur blir vi en del av samhället? 189 Situationellt lärande 190 Praxisgemenskaper 192 Arbetets betydelse 195 Erkännandets betydelse 198

Del III OMVÄRLD 9. Vad är omvärld? 205 Ett ömsesidigt dialektiskt inre förhållande 205 Omvärldens struktur 206 Fysisk omvärld 208 Fängelser 212 Psykisk omvärld 213 Historisk omvärld 225

10. Att använda omvärlden i socialt arbete 229 Expeditionen till Centralasien 229 Nattmaran 233 Gruppen som omvärld 236 Att byta omvärld 238 Omvärlden möter människan i verksamheter 240 Litteraturförteckning 243 Lästips Yngve Hammerlin 255 Person- och sakregister 261

Utveckling i verksamhet

Vad betyder det att utvecklas? Vi börjar med funderingar kring det i detta kapitel, och hur vi träder in i verksamheter som nybörjare. Begrepp som artefakter, sign, verktyg och affordans diskuteras också.

Att veckla in – utveckla I varje verksamhet kan vi möta människor, som Edison gjorde. Genom att söka oss till nya verksamheter utvecklas vi genom att vi träffar nya människor vi inte mött förut, och vårt livsmönster kan utmanas och får motstånd. Egentligen är det ibland mer rätt att säga att individen vecklar in sig i förmågor och färdigheter än att hon/han utvecklar förmågor och färdigheter (Enerstvedt 1982, s. 256). Dessa begrepp är i ett inre förhållande till varandra. På så sätt skapar vi något nytt av det som finns runt omkring oss, eftersom vi inte övertar något rakt av. Behåller vi samma verksamheter som vi hade när vi växte upp är det enbart de vardagsverksamheterna som gäller. Ett tydligt exempel på det är pojken ”Bosi” som under tvång var hemma i lägenheten i 28 år från det att han var 13 år och vars liv skildras av Expressens medarbetare Erik Wiman (2022). Trots att han bodde mitt i samhället tappade han bort språket, vad som hade hänt i omvärlden och försämrade sin fysiska och mentala hälsa på grund av den påtvungna isolering hans mor utsatte honom för. En isolering 99

100 � 4 . Utveckling i verksamhet

där han trots skolplikt lämnades åt sitt öde av skola, socialtjänst och ytterst av hela samhället. Vi kan även ha i minnet när det gäller vår utveckling att hur vi fysiskt rör oss är beroende av den omgivande kulturen. Den franske sociologen Marcel Mauss (2004) använder begreppet ”kroppstekniker” för det sätt människor lär sig använda sina kroppar beroende på vilket samhälle man tillhör. Mauss tar ett illustrativt exempel på detta när han skriver om de engelska och franska regementen som slogs tillsammans mot tyskarna vid Aisne under första världskriget. För att fira segern bad det engelska regementet Winchester att få tillgång till de franska slagverkarna och hornblåsarna när de skulle paradera. Det visade sig strax att det fanns ett problem, engelsmännens något längre marschgång var inte avsedd för den franska musiken. När engelsmännen försökte hålla takt med musiken blev det ingen marschgång utifrån deras kulturella kontext och när de marscherade som de brukade passade inte musiken (s. 69). Vad Mauss visar på här är hur påtagligt fysisk vår utveckling är i förhållande till kulturen och fastän vi kanske tror att vi kan marschera i takt spelar kulturen oss ett spratt. Tidvis finner vi hur människor i utsatthet efter hand frivilligt drar sig undan från umgänge och sociala kontakter på grund av olika orsaker. Detta självvalda eller påtvungna tillbakadragande innebär att antalet verksamheter som den enskilde deltar i blir färre och därmed får de en ringare omfattning av relationer till människor och omvärlden. På sikt kommer det att påverka dem. En begränsning av bärande relationer gör individen mer sårbar med risk att lättare bli ensidigt påverkad utan någon att rådfråga, och därmed kan individen drabbas av psykisk ohälsa. Av detta följer att bärande relationer till nya människor kan påverka oss på ett positivt sätt. Ett aktivt begränsande av individens deltagande i verksamheter är en huvudkomponent exempelvis i sekter, där de verksamheter som inte är sektens egna ses som syndiga, fördärvande

och vilseledande. Samma fenomen existerar också i gäng, klaner och totalitära familjer. Detta sociala våld, som Hammerlin (2011, 2019) benämner det som, bidrar också till att individen upplever en belastning av isolering och osynliggörande. Eftersom åren går får man kontakt med färre och färre utanför gemenskapen och litar mindre och mindre på människor både innanför och utanför gruppen. Här är det en stor utmaning för oss som arbetar med människor i utsatthet att hjälpa dem att komma in i nya och varierande verksamheter, i vilka de kan knyta an till bärande relationer till andra deltagare och bli delaktiga i samhället.

Rädsla för deltagande i nya verksamheter Här är det värt att flika in några ord om rädslan för det okända som vi ibland som nybörjare upplever vid inträdet i en för oss ny eller obekant verksamhet. Utan kunskap om hur kommunikation går till och kännedom om kravstrukturen i verksamheten kan vi uppleva den så hotfull att vi till och med undviker den. När jag följde upp behandlingen som män våldtagna av män fått på en samtalsmottagning framkom att några av framgångs faktorerna de intervjuade männen nämnde var bland annat att de i början fått information om vad samtalsterapin innebar, hur länge den skulle pågå och vad som förväntades av dem. Vi kan säga att de inte hade någon handlingskompetens för terapi. När väl ”introduktionen” var klar – och de började med ett legitimt perifert deltagande, som beskrivs längre fram – fick de intervjuade männen den hjälp de behövde. Obehag, rädsla eller misstänksamhet tillsammans med för lägenhet är en vanlig reaktion vi möter från människor som söker hjälp, individuellt eller i grupp, eller som av någon anledning tvingas till kontakt med oss. Vad beror det på? Psykologiprofessor Urs Fuhrer (2003) menar att vi alla är känsliga för nya handlingsmiljöer eller verksamheter eftersom de kan upplevas 4 . Utveckling i verksamhet � 101

1 Ett begrepp som Erving Goffman (2020 [1963]) vidareutvecklade. 102 � 4 . Utveckling i verksamhet

som potentiellt hotande. Detta beror inte så mycket på hur vi själva upplever vårt handlande eller dess konsekvenser, utan mer på hur vi tror att andra uppfattar oss. Omvärldens syn på oss påverkar vår syn på oss själva i ljuset av de livsregler vi bär med oss från vår barndom. Det är därför omvärldens stigma1 med dess skam och skuld har så kraftfull påverkan på vårt inre. Tänk exempelvis på de fysiska märkena från våld i nära relationer som är omöjliga att dölja – ”fläckar av skam”, som Hammerlins (2011, s. 26) mor benämnde dem som – de är ju också sociala stigman vilka etsar sig in i själen. Antropologen och sociologen Ervin Goffman (2020) pekar på en viktig sak när det gäller skammen, att ”den normales roll och den stigmatiserades roll ingår som delar i ett och samma komplex och är liksom skurna ur ett och samma stycke tyg” (s. 135). Vi måste alltid se människan, skulle Leontiev ha hävdat, i ett system som är innefattat i de samhälleliga relationernas system. Som nybörjare måste vi avgöra om och på vilket sätt de andra ser vårt uppförande och handlande som adekvat i den speciella verksamheten. Det är därför viktigt vilken kunskap om och förväntningar på nybörjaren som de redan närvarande deltagarna i verksamheten har för att underlätta introduktionen. Den genans vi kan uppleva som nykomling produceras enligt den österrikiske psykologen Fritz Heider (1958) av fyra faktorer: För det första närvaron av andra människor, för det andra medvetenheten om att deras uppmärksamhet är riktad mot en själv, för det tredje uppfattningen om hur man antar att andra ser på en och för det fjärde att man framträder med en allmänt synlig bristfällig prestation. Denna förlägenhet, genans eller sociala ångest är viktig för oss som arbetar med utsatta människor att sätta ord på och adressera. Det faller med andra ord ett stort ansvar på oss som arbetar med människor i

utsatthet att möjliggöra en bra läroprocess vid inträdet för den hjälpsökande i hjälpverksamheten. Den marxistiske filosofen Antonio Gramsci införde, under sin tid i fängelse under fascistregimen i Italien, en utökad betydelse av interregnum som begrepp. Tidigare hade begreppet avsett tiden mellan när en kunglighet avlidit fram till att den nye installerats. Gramsci lade till betydelsen av krisen som uppstår under tiden när politiska system efterträder varandra. ”Krisen består precis i det att det gamla är döende och det nya ännu inte kan födas; i detta interregnum framträder en stor variation av morbida symptom” (Gramsci 2007). Jag vill i stället använda begreppet interregnum för att peka på den kris en individ kan uppleva medan hon/han lämnar en verksamhet eller verksamhetssystem för ett annat. Det handlar inte om anpassningen till den nya verksamheten eller verksamhetssystemet utan om tiden innan vi kommit in i den. Vi har alla upplevt det tillståndet mer eller mindre. Politiskt räknas det som en orolig tid, ibland med kaos som kan övergå till revolution. Samma sårbarhet kan vi uppleva när vi släpper greppet om något tills vi får greppet om nästa sak, något annat. Vi svävar fritt och upplever att vi inte längre är de som styr våra liv. Med andra ord behöver vi som hjälper människor i utsatthet förstå sårbarheten och utsattheten både när individen byter verksamheter och när hon/han börjar delta i en ny okänd verksamhet. Vi bör även ha med oss att de kognitiva och emotionella erfarenheter vi gör i verksamheterna bär vi med oss som verksamhetsåterspeglingar, en slags mall eller skript, som för oss vidare på ett positivt eller negativt sätt.

Artefakter Vi ”möter” människogjorda föremål – artefakter. Egentligen är i stort sett alla föremål som vi möter framställda av människor, förutom naturen, som exempelvis stenar. Filosoferna Pieter E. 4 . Utveckling i verksamhet � 103

Vermaas och Wybo Houkes identifierade följande faktorer i synen på artefakter: 1 Artefakter förstås bäst som föremål med en funktion.

Stanna upp för ett ögonblick och fundera över vilka artefakter du möter i detta ögonblick. Vi kan ta som exempel kaffebryggaren, kylskåpet, smöret, datorn, mobilen eller boken du håller i, men även rullstolen, ångestdämpande tabletter, subutex (läkemedel mot opioidberoende), injektionssprutan, pistolen med mera. Cole (2003, s. 144) påpekar att artefakter utgör de grundläggande beståndsdelarna i kulturen och existerar inte isolerat som om de vore en produkt av kulturen utan de är kulturen. Tänk bara på den japanska samurajkulturen, hur artefakter som kläder, vapen, speciell frisyr, teceremoni och disciplinära hederskodex med självmord vid vanära kopplas till den. Utan dessa artefakter ingen samurajkultur, likaså utan våra artefakter inte vår speciella kultur, vilken den nu än är. På så sätt kopplar artefakter ihop människor med andra människor och med världen, eller som filosofen Marx Wartofsky uttrycker det, ”artefakten är till den kulturella revolutionen vad genen är för biologisk utveckling” (1979, s. 205). Finns det någon som samtidigt äter frukost på ett café kan vi få kontakt med den individen där. Utan att äta frukost hade vi inte mött individen just där och då. Samma sak gäller för gator, i trapphus eller på arbetsplatser – vi möter människor när vi stöter på dem, befinner oss i dessa miljöer eller är med i någon verksamhet som möjliggör detta. Egentligen finns det ytterst få saker som inte är påverkade av människor. Dessutom påverkar våra erfarenheter hur vi upplever artefakterna. 104 � 4 . Utveckling i verksamhet

2 En artefakts funktion är en uppsättning dispositioner av artefakten; denna uppsättning är avsiktligt utvald eller skapad av designern. (2006, s. 31)

Att staden med sina gator, hus, torg och parker är skapade av människor tänker nog de flesta av oss på. Likaså att trottoarerna ”tvingar” oss att gå på visst sätt även om vi ibland genar över en gräsmatta och på så sätt bildar en ny stig. Trottoarer skapar, enligt arkitekturkritikern Jane Jacobs (2004), å ena sidan trygghet i stadsplaneringen för dem som lever där, å andra sidan attraherar de på samma gång främlingar. Det är nog inte med samma självklarhet vi tänker på liknande sätt om vår natur, trots att skogen är gallrad, stigar finns och jaktlagen har gjort sin avskjutning av älg, rådjur, vildsvin med mera som inbjuder till naturvandring. När vi möter skogen är det någon/några människor som har sett till att vi möter den precis som vi gör och inte på ett annat sätt, eftersom få områden är ”orörda” och helt utformade av naturen själv. Detta förhållande påverkar oss på samma sätt som vi påverkar efterföljande människa genom att fortsätta trampa upp stigar. Artefakten medierar alltså vad någon kommunicerar till någon annan, vanligtvis ord, och det sker alltid i en verksamhet. Kommunikation består huvudsakligen av en avsändare, en mottagare, ett budskap (artefakt) och ett metabudskap (affordans), vi säger något om hur budskapet ska tolkas (se ovan Vermaas och Houkes uttalande om artefakters funktion). Vi kan använda denna metafor för att bättre förstå den kritik som finns i dagens samhälle mot sociala medier och ”vad de gör med ungdomarna”. Sociala medier är artefakter som påverkar och påverkas av användarna på det sätt som de är utformade på och på det sätt som de används. Låt oss ta ett exempel: Som skolkurator kan man uppleva att ungdomar på högstadiet är beroende av mobilen, samt att vissa appar och forum har en skadlig inverkan på dem. Då är det inte enbart den unge man ska rikta in sig på med samtal, inte heller mobilen i sig – arte fakten – utan avsändarna, dels de som designat appen på det sättet, dels sändarna av budskapet. Då finner vi att vi måste arbeta även med de övergripande strukturer som påverkar oss 4 . Utveckling i verksamhet � 105

2 Jag får stoppa här. Detta ämne – sociala medier – utifrån den kulturhistoriska verksamhetsteorins perspektiv kommer att bli så omfattande att det krävs en egen bok. 3 För vidare läsning om att bli utarbetad i arbetet med människor, se Lilja Cajverts (2021) bok Utarbetad – lär känna dina symtom. 106 � 4 . Utveckling i verksamhet

att se ut på ett speciellt sätt, konsumera mer och så vidare. Ett kulturhistoriskt verksamhetsteoretiskt perspektiv inkluderar alltid omvärlden i arbetet med människan, där socialpolitik och individuell behandling går hand i hand.2 Artefakter eller system av artefakter existerar alltid i förhållande till ”något annat” – en verksamhet exempelvis och de kulturella skript och personliga verksamhetsåterspeglingar som gäller för den (Cole 2003, s. 145). Det kan till exempel röra sig om hammare, spik, tumstock, fogsvans med mera samt arbetstider och byggare/byggbas; de finns till i förhållande till byggverksamhet och är designade för det. Det gör att vi kan använda språket – som artefakt – inte bara för att förändra andra i vår närhet, utan även för att förändra vår egen livsväg. Det ligger i linje med Vygotskij (1979, s. 40) som menar att människan kan ta kontroll över sitt eget handlande. Detta sker inte ”från insidan” baserat på biologiska drifter, utan ”från utsidan” genom att använda och skapa artefakter – ord och meningar, som mottot ”bara ta ett steg i taget” när vi ska gå ner i vikt eller motionera mer. På så sätt kan vi styra vår framtidsfärd. Vidare är samtliga aktiviteter förknippade med emotioner och detta sker återigen i en ömsesidig process där alla vi möter – människor och föremål – påverkar oss, liksom vi dem. En män niska säger glatt god morgon i trappan, du får väja för en person på gatan, en medarbetare du inte sett på länge frågar om ni ska ta en fika tillsammans och en människa du arbetar med beskriver ett besvärligt förhållande hemma. Allt väcker känslor inom oss.3 Samma sak gäller människor i utsatthet. Vi kan fråga oss vilka känslostämningar de upplever under sina dagliga verksamheter.

Ja, fråga dig själv, då det är viktigt att ta hand om sig själv, till exempel genom att ta en hälsopromenad i naturen. För vi speglar omvärlden utåt, liksom omvärlden avspeglas inom oss.

Sign och verktyg Bakgrunden till tankegångarna kring sign och verktyg är Vygotskijs utgångpunkt i Marx tankar kring arbete, inte bara lönearbete. Genom att delta i arbetsprocessen blir vi mänskliga, men arbetet är också en process där människan genom sin egen verksamhet tar initiativ, reglerar och kontrollerar materian mellan sig och omvärlden. Användandet av artefakter – signs och verktyg – blev det som skilde människan från djuren, menade Vygotskij. Sign blev därmed ett centralt begrepp i betydelsen att ha mening. Den franske medeltidsfilosofen Jean Buridan gav oss liknelsen med åsnan mellan två hötappar som skulle symbolisera människans obeslutsamhet när det gäller val av två lika åtråvärda saker. Vygotskij menar, enligt Levitin (2009), att djurens beteende och människans handlande är strukturerade på olika sätt. Människan införlivar till skillnad från djuren vad Vygotskij betecknade som sign4 i relationen stimulus–respons, att vårt handlande är en respons på ett stimuli (retning). Människan tar upp ett mynt och bestämmer att blir det krona tar jag den högra höstacken och blir det klave tar jag den vänstra. Det är åsnan oförmögen att göra. På så sätt introducerar människan ett objekt, en artefakt – ett sign, förser den med mening och handlar efter den innebörden. Vi kan på så sätt fästa etiketter på allt och alla runt omkring oss och handlar efter det. Här gör Vygotskij en skillnad mellan sign och verktyg, nämligen att signs, de ”psykologiska verktygen” riktar sig inåt medan verktyg riktar sig utåt. 4 Jag har valt att behålla begreppet sign då det täcker in tecken, språk, symboler. 4 . Utveckling i verksamhet � 107

Hans Knutagård är universitetslektor i socialt arbete och har arbetat inom området i mer än 40 år, både praktiskt och akademiskt, såväl nationellt som internationellt. Hans pågående forskning handlar om olika former av utsatthet.

Verksamhet, människa och omvärld Verksamhet, människa och omvärld är den första boken på svenska om den kulturhistoriska verksamhetsteorin för de som arbetar med människor i utsatthet. Centralt i teorin är att koppla ihop människan och hennes omvärld med begreppet verksamhet. Därigenom fram kommer nya teoretiska perspektiv samt en helhetssyn på sociala problem som våld, gäng, sexuella övergrepp, missbruk, krimina litet, mobbning och självmord. Med sina många och konkreta exempel på teorin, från författarens och andras praktiska och beprövade erfarenhet, är Verksamhet, människa och omvärld ett viktigt bidrag för de som studerar, hand leder, arbetar med och forskar om människor i utsatthet. Boken är relevant för socionomer, psykologer, socialpedagoger, fritidsledare, folkhälsoarbetare och andra människobehandlande yrken. ”Den enskildes existentiella livsvillkor i vardagen måste studeras grundligt i dess inre sammanhang – detta är fundamentalt också för det sociala arbetet och något som Knutagård fäster stor vikt vid.” Yngve Hammerlin, dr philos. och tidigare forskare vid Kriminalomsorgens høgskole og utdanningssenter (KRUS), Oslo, Norge

Art.nr 39911

studentlitteratur.se