9789144123677

Teoretisk problematisering

TUMREGLER FÖR SAMHÄLLSVETARE OCH EKONOMER

Niklas L. Hallberg

NIKLAS L. HALLBERG

Teoretisk problematisering

Tumregler för samhällsvetare och ekonomer

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus

Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39841

ISBN 978-91-44-12367-7 Upplaga 1:1

©Författaren och Studentlitteratur 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund

Formgivning inlaga: Sebastian Wadsted/Lyth & Co

Formgivning omslag: Francisco Ortega

Printed by Dimograf, Poland 2020

FÖRORD

Hur går man till väga för att problematisera samhällsvetenskaplig teori? Efter att ha varit verksam som universitetslärare inom företagsekonomi i drygt 15 år och handlett ett stort antal studentuppsatser är min erfarenhet att det är en fråga som många studenter har svårt att hantera i uppsatsprocessen. Målet med den här boken är därför att på ett så praktiskt sätt som möjligt besvara studenters frågor kring teori och problematisering utifrån perspektivet av en forskare, lärare och handledare i ett samhällsvetenskapligt ämne. Mer konkret har bokens utgångspunkt varit de olika frågor som kan komma upp i en handledningsprocess för en studentuppsats, men som ofta inte täcks på ett tillräckligt konkret sätt av läroböcker i empirisk metod eller vetenskapsteori. Bokens fokus är de olika studentfärdigheter som krävs för att hantera teori i en uppsats, snarare än att ge en heltäckande bild av de vetenskapsteoretiska frågor som berörs. I valet mellan att ge en fullständig redogörelse för en viss fråga och att på relativt få sidor kunna ge studenter ”bra råd” har jag valt det senare. Boken ska ses som ett komplement till en mer omfattande lärobok på en kurs i empirisk metod eller vetenskapsteori.

Även om jag anser att det finns ett stort behov av en bok som på ett praktiskt och normativt sätt vägleder studenter genom de olika val som behöver göras kring teori och problematisering, kräver ansatsen en hård prioritering av vilket material som ska tas med. Det har tvingat mig att vara ytterst selektiv och kortfattad vad gäller vissa frågor som det för läsförståelsen är nödvändigt

att nämna i syfte att så snabbt som möjligt kunna röra mig mot bokens centrala delar, som är utvecklingen av tumregler för teoretisk problematisering. Jag valde att skriva en bok om just tumregler – och inte till exempel regler och riktlinjer – för att möjliggöra en relativt kortfattad och normativ behandling av vissa utvalda frågeställningar. Valet att orientera texten på detta sätt är till viss del kopplat till själva ämnet för boken: teoretisk problematisering. Det finns så klart inga vetenskapliga regler för hur man kommer på nya bra idéer som kan ligga till grund för teoriutveckling. Från detta konstaterande kan man dock dra olika slutsatser. En slutsats – som till stor del förklarar varför det finns så lite skrivet om teoretisk problematisering – är att man gör bäst i att lämna osagt det som inte kan sägas med säkerhet och precision. Resultatet blir dock att studenter utlämnas åt sitt goda omdöme, förkunskap förvärvad på annat sätt, de erfarenheter man gör inom ramarna för uppsatsarbetet och de insikter man får från sin handledare. En annan slutsats man kan dra är att även om det inte är möjligt att på ett filosofiskt och metodologiskt rigoröst sätt presentera regler för teoretisk problematisering, är det möjligt att på ett systematiskt sätt förmedla viss kunskap och erfarenheter på ämnet som förhoppningsvis ger studenter extra skjuts framåt i de tidiga faserna i uppsatsarbetet. Bokens fokus är i detta avseende att underlätta studenternas utveckling av färdigheter kring teoretisk problematisering. Jag har valt att kalla formatet för hur dessa färdigheter sammanfattas och kommuniceras för ”tumregler”.

Bjärred i augusti 2019

Niklas L. Hallberg

Vad är ett teoretiskt bidrag?

Syftet med vetenskap är att förbättra kunskapsläget inom ett givet område genom att utveckla teori. När en given studie utvecklar ny teori som förbättrar kunskapsläget, säger man att studien har gjort ett teoretiskt bidrag. På det mest generella planet kan ett teoretiskt bidrag antingen resultera i en insikt om att något vi tidigare trodde oss veta visar sig vara felaktigt (falsifiering) eller en insikt om att något vi tidigare inte kände till eller trodde var felaktigt framstår som sannolikt (teoriutveckling).

4.1 Teoretiska bidrag genom empiriska test

Enligt falsifikationismen som utvecklades av vetenskapsteoretikern Karl Popper (1959) är empiriska tester den primära mekanism genom vilken teoretiska bidrag görs och vetenskap avancerar. I stort sett överensstämmer detta vetenskapsteoretiska förhållningsätt med vad vi tidigare har kallat den hypotetisk-deduktiva metoden. Förenklat är idén att vetenskap utvecklas genom att man härleder testimplikationer/hypoteser från befintlig teori som sedan jämförs med empiriska data. I de fall där de härledda testimplikationerna inte överensstämmer med empiriska data drar man slutsatsen att hypotesen är felaktig, och följaktligen reviderar man teorin på basis av de nya resultaten.

I förhållande till ovannämnda synsätt på vetenskap och teoretiska bidrag måste man ställa sig två olika frågor: Varifrån kommer de teorier som ska testas mot empiriska data? Är det enbart genom

empiriska test som en hypotes kan falsifieras? Enligt Karl Popper finns det ingen klarlagd systematik för hur ny teori utvecklas. Ny teori antas i stället komma från en inneboende kreativitet hos begåvade människor och deras mer eller mindre vilda gissningar. Enligt detta synsätt sker alltså det teoretiska bidraget först och främst genom systematiska empiriska undersökningar av de framlagda hypoteserna.

Inom ekonomi och samhällsvetenskap kan man dock även tänka sig icke-empiriska tillvägagångssätt för att ”testa” teorier genom att granska den underliggande logiken och rimligheten i de hypoteser som en given teori ställer upp. Det är särskilt vanligt inom ekonomi där man i en sådan analys normalt utgår från logik och spelteori.1 Grundidén är att om man kan visa att en teori genererar förutsägelser som är uppenbart oriktiga, logiskt oförenliga med varandra eller med grundläggande postulat som kan antas vara sanna, så kan man sluta sig till att teorin är felaktig.

4.2 Bidrag genom teoriutveckling

Utöver att empiriskt testa teori kan teoretiska bidrag också åstadkommas genom teoriutveckling. I enlighet med resonemanget i föregående kapitel om teoretiska problem kan man se på teoriutveckling som ett försök att åtgärda ett teoretiskt problem genom att göra ett tillägg till teorin i fråga. Det kan röra sig om att tillföra en teori nya begrepp, variabler eller mekanismer. Hur vet man då om ett visst tillägg eller förändring är ett teoretiskt bidrag? Ett teoretiskt bidrag tillför som sagt en given teori nya element. Dessa element tillhör ofta någon av klasserna vad, hur eller varför (Whetten, 1989).

Vad . Vilka variabler/begrepp bör logiskt vara del av en förklaring av ett givet socialt eller ekonomiskt fenomen? Här möts två

1 Spelteori är en matematiskt formaliserad teori som beskriver interaktionen mellan rationella aktörer med privata och potentiellt motstridiga intressen.

motstridiga intressen: Å ena sidan vill man ha en förklaring som är fullständig i bemärkelsen att alla relevanta variabler är inkluderade i förklaringen. Å andra sidan vill man inte att förklaringen ska innehålla onödig komplexitet och för många variabler med lågt förklaringsvärde. Förklaringen ska vara enkel (dvs. Ockhams rakkniv). Ett teoretiskt bidrag till vad-frågan innefattar normalt att man utvecklar ett argument för varför nya variabler bör läggas till eller dras ifrån en viss förklaring eller teori. Notera att det här är en kreativ process där empiriska test spelar en relativt liten roll (man måste utveckla de nya variablerna innan relationen mellan dem kan testas), där i stället privata upplevelser och induktiva fallstudier kan fungera som viktig inspiration och vägledning.

Hur . Hur är identifierade variabler/begrepp kausalt relaterade?

Givet att man redan har identifierat ett antal relevanta variabler berör denna fråga hur variabler ska organiseras i en modell av en given form. Utmaningen är att identifiera den kausala grundstruktur som bäst fångar det fenomen som man vill förklara. Precis som när det gäller vad-frågan är målet en så fullständig men ändå så enkel modell som möjligt. Olika grundstrukturer på kausala samband diskuterade vi i detalj i kapitel 2 (enkla direkta, medierade, delvis medierade, modererade, skenbara, reciproka).

Ett teoretiskt bidrag till hur-frågan innefattar alltså normalt att man introducerar en ny kausal struktur. I vissa fall kan det komma naturligt när man introducerar en ny oberoende eller beroende variabel i ett direkt samband, i andra fall kan det handla om att man kombinerar flera olika kausala grundstrukturer i en mer komplex modell.

Var F ör . Varför bör vi anta att de identifierade variablerna är kausalt relaterade på det sätt som föreslås? Det är en nyckelfråga i all teoriutveckling som berör vilka kausala mekanismer som argument baseras på (se kapitel 2.4.). Ytterst handlar varför-frågan om att göra modellen trovärdig för en kritisk utomstående betraktare. Eftersom man i detta skede av teoriutveckling normalt inte har empiriska resultat att luta sig mot är axiom och logik särskilt

viktiga för att göra ett teoretiskt bidrag. Ett axiom är ett självklart påstående eller antagande i en teori som inte bevisas men som används för att logiskt härleda andra påståenden eller teorem som är centrala i teorin. Logik refererar till processen genom vilken man härleder en slutsats ur ett eller flera axiom/premisser, så att slutsatsen måste vara sann om premisserna är sanna. Ett klassiskt exempel är följande syllogism:

1 Alla människor är dödliga (huvudpremiss).

2 Sokrates är människa (sekundärpremiss).

3 Alltså, Sokrates är dödlig (slutsats).

Vilka axiom som är rimliga att arbeta med beror på vilken disciplin man befinner sig inom. Fysiker arbetade länge enligt Newtons och termodynamikens lagar (även om dessa axiom i dag är ifrågasatta tack vare tillkomsten av relativitetsteorin och kvantmekanik). Inom samhällsvetenskap är situationen annorlunda, eftersom studieobjektet är vi själva, andra människor och de olika sociala arrangemang vi har valt att skapa. Detta faktum gör det både svårare och enklare att utveckla svar på varför-frågan: Det blir svårare när människor är dynamiska och självmedvetna. Det innebär att en individ kan välja att fatta olika beslut i identiska situationer. Ett skäl till att en individ vill göra det är att denne är medveten om att han eller hon observeras och ser en nytta i att inte uppvisa ett enhetligt beteende (självmedveten). Ett annat möjligt skäl är att människor är kapabla att lära sig nya saker, aktivt reflektera över vad de har lärt sig, och på så sätt uppdatera sina beslutsmodeller på basis av den nya kunskapen (dynamiska). Kausala mekanismer inom samhällsvetenskap är alltså sällan helt säkra och man finner ofta ”oförklarliga” avvikelser från det beteende som en viss modell förutser.

Anledningen till att det i vissa avseenden är betydligt lättare att utveckla svar på varför-frågan inom samhällsvetenskap än inom naturvetenskap är just kopplat till att vi människor i egenskap av

både studieobjekt och teoretiker är delvis medvetna om våra egna beslutsprocesser. Det gör att vi genom introspektion har en unik inblick i studieobjektet som man saknar inom naturvetenskapen. Ett exempel på hur det tillämpas inom ekonomi är det så kallade handlingsaxiomet, vilket säger att ”alla människor handlar/agerar”

(se Hoppe, 1995). Detta axiom upplevs generellt som intuitivt sant och är svårt att aktivt bestrida utan att samtidigt konfirmera påståendet. Man kan genom introspektion konstatera att mänskligt handlande är ändamålsorienterat i bemärkelsen att det syftar till att tillfredsställa behov eller målsättningar hos den som handlar. Eftersom vi lever i en värld med knappa resurser där inte alla våra behov redan är tillfredsställda, innebär det att människor kommer att agera för att först tillfredsställa de behov som de upplever som viktigast (Menger, 1871/2007). Från detta har ekonomer exempelvis härlett teoremet ”lagen om avtagande marginalnytta” (ju fler enheter av en vara man konsumerar, desto mindre nytta har man av ytterligare en enhet). 2 Som detta exempel visar är teoretiska bidrag till hur-frågan ofta förknippade med att man antingen kritiskt analyserar de axiom som beskriver principerna för mänskligt handlande eller analyserar de teorem som logiskt härleds ur axiomen.

4.3 Sammanfattning

När en uppsats, artikel eller bok utvecklar ny teori som förbättrar kunskapsläget inom en viss akademisk disciplin, säger man att denna har gjort ett teoretiskt bidrag. Ett teoretiskt bidrag kan resultera utifrån en insikt om att något vi tidigare trodde oss veta senare visar sig vara felaktigt eller en insikt om att något vi tidigare inte kände till eller trodde var felaktigt framstår som sannolikt. Empiriska test av framlagda hypoteser är i dag den primära mekanismen för hur man skapar teoretiska bidrag. Själva utvecklingen

2 Ett teorem är ett teoretiskt påstående som härleds logiskt ur ett axiom.

av de hypoteser som man empiriskt prövar utgår dock till stor del från teoretikerns inneboende kreativitet och förmåga till logiskt tänkande. Vetenskapliga bidrag genom teoriutveckling bygger på att man tillför en given teori nya element rörande vilka variabler/ begrepp som ska inkluderas i teorin (vad), hur dessa variabler är kausalt relaterade till varandra (hur) och varför de kan förväntas påverka varandra på det sätt som teorin förutser (varför).

4. Vad är e TT T eore T isk T bidrag?