9789144115535 by Smakprov Media AB

LÄSNING PÅ FLERA NIVÅER 1 Elevpaket – Digitalt + Tryckt

LÄS OCH PROVA ELEVPAKETETS SAMTLIGA DELAR

LÄSNING PÅ FLERA NIVÅER 1 Elevpaket – Digitalt + Tryckt Läsning på ﬂera nivåer innehåller noveller skrivna i två olika svårighetsgrader, men med bibehållen titel, handling och innehåll.

ELEVBOK Läsning på flera nivåer innehåller sju berättelser om vad som kan hända en vanlig dag. Till varje berättelse ﬁnns ordlistor och läsförståelsefrågor att jobba med enskilt eller i grupp.

DIGITALT LÄROMEDEL Den interaktiva elevboken är inläst med autentiskt tal och textföljning, vilket gör innehållet tillgängligt också för elever med särskilda behov.

Interaktiv version av boken, inläst med autentiskt tal och textföljning

Fungerar på dator, surfplatta och mobiltelefon

klicka på bilden och prova

Läsning på flera nivåer

Sju berättelser om vad som kan hända en vanlig dag Emma Brandberg

sfi, sva och språkintroduktion

Studentlitteratur Box 141 221 00 Lund Besöksadress Åkergränden 1 Telefon 046-31 20 00 studentlitteratur.se

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess. Redaktör: Henric Arfwidsson Grafisk form: Lennart Persson Grafisk Formgivning Art.nr: 39380 ISBN 978-91-44-11553-5 © 2017 Författaren och Studentlitteratur AB Upplaga 1:2 Printed by Interak, Poland 2018

HUR SKA BOKEN ANVÄNDAS? Till eleven Boken innehåller sju berättelser som alla finns i två nivåer – nivå 1 som är lättare och nivå 2 som är mer avancerad. Det huvudsakliga syftet med boken är att skapa en lust och en vilja att läsa. Genom läsningen lär du dig ord och grammatik på ett enklare sätt. För att öka förståelsen för innehållet i berättelserna finns det ordlistor med förklaringar till svårare ord och fraser som du kan ta hjälp av under läsningens gång. Efter varje novell får du först möjlighet att beskriva berättelsen med tre ord. Detta hjälper dig att sammanfatta vad novellen handlar om. Du finner också några läsfrågor efter varje text, som du kan svara på när du läst berättelsen. Frågorna är desamma oavsett om du läser nivå 1 eller 2. Slutligen har du även tre diskussionsfrågor till varje berättelse. Dessa handlar inte enbart om det du har läst om i novellen utan frågar även efter dina tankar och åsikter kring händelserna i berättelserna. Dessa kan man diskutera i klassen eller fundera över på egen hand.

Till läraren Boken innehåller sju berättelser som alla finns i två nivåer – nivå 1 som är lättare och nivå 2 som är mer avancerad. Det huvudsakliga syftet med boken är att skapa en lust och vilja att läsa och att genom läsningen tillägna sig språket implicit i första hand och explicit i andra hand. Berättelserna finns i två nivåer för att fler ska kunna ta del av läsningen. Genom att ha tagit del av samma historia skapas en gemensam utgångs punkt för samtal och diskussioner. Eleven har också möjlighet att läsa den enklare texten först och med en förförståelse sen prova att läsa den svårare texten och på så vis ta till sig en mer avancerad text. För att öka förståelsen för innehållet i berättelserna finns det ordlistor med förklaringar till svårare ord och fraser som eleven kan ta till hjälp för att öka förståelsen utan att behöva lämna texten. Efter varje berättelse får eleven först möjlighet att beskriva berättelsen med tre ord för att snabbt

sätta ord på det lästa och befästa det i minnet. Sen kan eleverna ensamma eller tillsammans med andra besvara läsfrågorna som finns till varje text. Frågorna tvingar läsaren att återgå till texten och närläsa delar och därmed öka sin förståelse för ord och innehåll. Frågorna är desamma för de båda nivåerna, 1 och 2. Slutligen finns även tre diskussionsfrågor till varje berättelse. Dessa handlar inte enbart om själva novellen utan frågar även efter elevernas egna tankar och åsikter kring händelserna i berättelserna. Dessa kan man diskutera i klassen eller låta eleverna fundera över på egen hand.

INNEHÅLL 1 Dagen då det vände 5 2 En dag på jobbet 29 3 Fyra föräldrabetraktelser 55 A En lång dag 56 B På väg hem 62 C Buspappa 68 D Tonårsmorsa 74 4 Tunnelbanan 83

E N DAG PÅ J O B B E T

2 EN DAG PÅ JOBBET

EN DAG PÅ JOBBET

Nivå 1

Johanna satt vid skrivbordet och tittade ut genom fönstret. Det var ingen vacker utsikt direkt. Femte våningen. Fönstret vette mot ett halvfärdigt bygge. Tomma fönster och fladdrande byggplast. Oljudet från byggarbetsplatsen var öronbedövande. Mellan husen såg man E4an gå igenom Stockholm. Bilarna kröp fram. Johanna kunde när som helst rapportera om det aktuella trafikläget i Stockholm. Hon log trött för sig själv. Snart skulle hon gå in till klass Ek1c. Att undervisa i svenska i Ek1c var näst intill omöjligt. Ungdomarna sa till och med det själva. Eleverna suckade högt när hon kom. De satt ofta och spelade på sina datorer på rasten. Men det var inte bara på rasterna de spelade. Allt oftare märkte hon det även på lektionerna. Datorerna de spelade på hade de fått av skolan. För att använda i skolarbetet. Såklart. Johanna hade för det mesta över 30 elever i klassrummet. Att ständigt kontrollera vad de gjorde var omöjligt. Många lärare verkade strunta i elevernas beteende. För tillfället var Ek1c värst. I klassen fanns ett litet gäng ganska tysta och ambitiösa tjejer och en stor grupp stökiga killar. I Ek1c var det fult att vara duktig. Fult att gilla skolan, fult att läsa böcker. Johanna hörde sig själv sucka lika högt som eleverna, men det var dags att ta tjuren vid hornen. Hon slog ihop datorn och reste sig. Hon kände hjärtat banka lite hårdare i bröstet och stålsatte sig inför lektionen. vette halvfärdigt fladdrande byggplats oljudet byggarbetsplatsen öronbedövande kröp fram rapportera aktuella trafikläget undervisa

var vänt mot, riktat mot inte färdigt, oavslutat vibrerande, skakande plastskynken på byggen oväsendet, det störande ljudet arbetsplats där det byggs t ex hus mycket starka rörde sig mycket långsamt meddela, redogöra för, tala om intressanta just nu hur trafiken/bilköer mm är just nu lära ut, utbilda

näst intill rasten allt oftare för det mesta strunta i beteende gäng ambitiösa stökiga ta tjuren vid hornen stålsatte sig

nästan, närapå pausen, avbrottet, uppehållet mer och mer, gång på gång oftast, vanligen inte bry sig om uppförande, sätt grupp arbetsamma, flitiga här: bråkiga ta tag i saken ingav sig själv mod

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 1

Utanför kontoret mötte hon verkligheten. Där stod ett stort bord där det alltid satt elever. Johanna brukade le glatt och hälsa på dem. Hon passerade kopiatorn och gick igenom den tunga svängdörren till nästa rum. Det var ett uppehållsrum. I rummet stod några soffor och fåtöljer. I början av terminen hade det varit riktigt trevligt. Men rummet hade snabbt tappat sin charm. Möblerna var i oreda. Tidningarna låg numera på golvet. Där låg också godispapper, snus och annat skräp. Johanna rös. Hon undrade om det var så här de ville ha det? Eller om ingen orkade städa? Elevrådet försökte hålla ordning. Lappar med uppmaningar att slänga skräp i papperskorgar hade satts upp, men det var ofta dessa lappar som låg och skräpade på golvet. Nu satt Ek1c i sofforna i rummet. Det var precis utanför Johannas klassrum. Det fanns både för och nackdelar med detta. Ofta fick Johanna gå ut dit och säga till elever som höll till där att lugna ner sig. Men idag var det bra. Om inte uppehållsrummet legat just här hade nog ingen i Ek1c kommit till lektionen idag. Tisdag eftermiddag var alla trötta. Ingen bra lektionstid. Johanna möttes av tystnad. Ingen tittade upp när hon kom. Ingen av de nästan 30 elever hälsade. Hon låste sammanbiten upp klassrumsdörren. Klockan hade passerat lektionens starttid men ingen reagerade. »Då var det dags« sa Johanna till slut. Ett par av tjejerna tittade förvånat upp. »Börjar vi?« frågade den ena och satte sig upp. »Ja … « sa Johanna och försökte att inte låta irriterad. »Ni vet väl lika väl som jag när lektionen börjar?« Saga, som hade frågat, kastade en blick på klockan. Långsamt började hon resa sig från soffan. passerade svängdörren uppehållsrum tappat sin charm oreda numera elevrådet

gick förbi dörr som stängs av sig själv rum där eleverna kan hålla till på raster blivit minder trevligt stökigt, oordning nu för tiden grupp elever utsedda att bestämma i vissa frågor på skolan

hålla ordning uppmaningar fördelar nackdelar sammanbiten lika väl

se till att regler/bestämmelser efterföljs vädjanden, tillsägelser förmåner, bekvämligheter hinder, olägenheter beslutsam, bestämd, envis lika bra

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 1

Johanna suckade tyst. Med bestämd röst meddelade hon att »nu börjar lektionen och snart stänger jag dörren. Den som inte sitter på sin plats då får frånvaro.« Hon vände och gick in i klassrummet. Sakta började hon förbereda lektionen. Hon skulle ha en kort genomgång innan eleverna fick skriva själva och jobba med uppgiften. Då fick de sitta var de ville. Sen en återsamling innan lektionen avslutades. Hon ville alltid att de la undan sina telefoner och stängde sina datorer medan hon pratade. Många verkade ta det med en nypa salt, men hon var bestämd. Om de satt med datorerna framför sig hörde de inte vad hon sa, det märktes. Strax började eleverna komma in i lokalen. De satte sig alltid på samma plats. Människan var verkligen ett vanedjur. Johanna log vänligt och uppmuntrande mot dem. Hon ville inte vara sur. Hon var så ofta sur på Ek1c. Hon var egentligen en glad person. »Hej på er« hälsade hon vänligt på några elever. Hon frågade om de var trötta, om lunchen var god. Sen började hon lektionen. »Hej på er! Jag ska gå igenom några viktiga saker så ni kan stänga era datorer och lägga undan mobilerna.« »Behöver man inte anteckna då?« frågade en av killarna längst bak. Johanna kände irritationen väckas. Hon visste att Hannes aldrig antecknade. Han ville bara spela. Men det var ju sant, det var bra om de antecknade. »Jo, ok« svarade Johanna. »Men då är datorerna bara för att anteckna, inget annat. Och inga mobiler!« »Men om man antecknar på mobilen?« frågade en annan elev lite utmanande. frånvaro förbereda genomgång uppgiften återsamling avslutades la undan en nypa salt

skolk, uteblivande göra iordning i förväg presentation, dragning här: skolarbetet samling på samma ställe vid en viss tid fullbordades la bort uttryck: inte så allvarligt

lokalen vanedjur uppmuntrande sur viktiga anteckna väckas utmanande

rummet människan gör gärna likadant varje gång stärkande, stimulerande förargad, missnöjd angelägna, betydelsefulla skriva ner framkallas, vakna provocerande, provokativ

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 1

Johanna log lent mot honom. »Det låter lite krångligt. Gillar du verkligen att göra det?« »Har inte datorn med, den är så jäkla tung.« Eleven hade redan tagit fram telefonen. »Du får gärna låna papper och penna.« sa Johanna hjälpsamt, men fick inget svar. Hon visste att hon borde ta tag i det hela nu, men hon orkade inte. Hon skulle ta upp det med klassens mentorer på nästa möte. »Men Johan, svär inte i klassrummet är du snäll!« sa hon istället. Hon tyckte sig höra något från Johan och tog det som en ursäkt. Hon började genomgången. Några elever verkade faktiskt lyssna. Efteråt var det flera som ställde frågor och visade intresse. Johanna kände sig riktigt glad. Hon valde att blunda för att killarna längts bak gjorde annat. Ibland brukade hon ta en oväntad runda bak i klassrummet och alltid var det någon som inte hann stänga av spelen. Då fick hon prata med dem. Men inte idag. Hon släppte dem fria för att arbeta med uppgiften efter en stund. Hon visste att många i den här klassen inte skulle jobba när hon inte vaktade dem. Tidigare år hade detta arbetssätt fungerat bra på den här skolan. Men i år hade ambitionsnivån sjunkit. Läget hade förändrats. Få elever verkade tycka att skolan var viktig nu. De verkade inte förstå att man behövde anstränga sig för att få bra betyg. Eleverna ville ha hjälp med allt, till och med att skriva upp veckans läxor. Men här på gymnasiet skulle eleverna lära sig att ta ansvar själva. »Johanna, kan du hjälpa mig?« Veronica ville ha hjälp och Johanna lyssnade på hennes fråga och uppmuntrande henne att fortsätta. Sen såg hon ut över lent krångligt jäkla hjälpsamt ta tag i det hela ta upp det mentorer svär blunda för

motsats till strävt besvärligt, komplicerat svordom tjänstvilligt, vänligt göra något åt det medvetandegöra handledare att svära, använda svordomar/fula ord låtsas som ingenting

oväntad en runda hann arbetssätt ambitionsnivå läget få anstränga sig ta ansvar

överraskande, inte väntad gen sväng, rundtur fick gjort arbetsform, metod grad av arbetsvilja här: situationen inte många jobba hårt göra det man bör

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 1

klassrummet. Det var sju elever av 31 kvar i klassrummet. Resten hade gått och satt sig i olika studierum på skolan. Johanna visste innerst inne att 99 % av de som lämnade klassrummet inte jobbade med uppsatsen. Men hon ville lära dem en läxa. De som inte lämnade in eller inte blev godkända skulle få en ny uppgift. Nu var det dags att visa vad det innebar att gå på gymnasiet. De som var kvar i klassrummet jobbade bra och ställde frågor. Johanna fick känna sig som en bra lärare. Men hon började undra. Nu var det dags för de andra att vara tillbaka men ingen hade kommit än. Kunde man inte ens lita på att de försökte hålla tiden? Men plötsligt hörde hon höga skratt och prat från trapphuset. Eleverna gick rakt in och satte sig. Pratade som om de var på rast. De flesta slog upp sina datorer och la mobilerna på bänken framför sig. »OK!« sa Johanna så alla hörde. Hon tittade ut över klassen. Hon skulle gå igenom lite viktiga saker inför inlämning av den stora uppgiften. Det var sådan information som alla behövde höra. »Vill alla vara så snälla och slå igen datorerna och lyssna på mig«. Hon sa det med myndig stämma och spände ögonen i pojkarna på bakre raden. En tystnad spred sig i klassrummet. Samtidigt såg hon något konstigt. Längts bak satt fem killar i rad, alla med datorn påslagen framför sig. När Johanna bett klassen att stänga datorerna hade de böjt sig ner och plockat upp sina väskor från golvet. De ställde väskorna på bänkarna framför sina datorer. Sen fortsatte de spela. De tittade inte ens på Johanna för att se att deras lilla trick hade fungerat. Långsamt insåg Johanna att detta hade hänt förut. Då hade hon inte förstått vad de gjorde. Men nu förstod hon. Trodde de att hon var helt dum i huvudet? Trodde de att hon inte såg vad de höll på med? studierum innerst inne lära dem en läxa innebar hålla tiden trapphuset inlämning

rum för studier i ens inre visa inför framtiden medförde, gick ut på vara i tid, passa tiden separat del med trappa här: tid för inlämning av skolarbete

myndig stämma spände ögonen i konstigt påslagen trick långsamt

bestämd röst tittade intensivt på underligt igång knep sakta

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 1

Hon stod med öppen mun, alldeles tyst, och stirrade på eleverna på bakre raden. Johanna kände en enorm ilska välla upp inom sig. De andra eleverna i klassrummet kände att något var på gång. Alla var tysta. Förutom det ihärdiga knappandet på tangenterna på bakre raden, förstås. Plötsligt tittade en av killarna upp och insåg att alla stirrade på dem. Han slog till sin bänkgranne hårt på armen. Johanna kände stark kraft inom sig. Hon blev själv förvånad när hon till slut släppte lös all ilska. »Vad i helvete tror ni att ni håller på med?« röt hon med dånande stämma. Eleverna som satt precis framför henne hoppade till. Bara att hon svor var ovanligt. Det var alldeles tyst. Killarna där bak tittade äntligen upp. Nu var det deras tur att sitta med gapande munnar. Det var inte ofta Johanna blev arg. Inte riktigt arg på riktigt. Men nu. Hon kände att ilskan förblindade henne. Hon hörde sig själv fräsa ut ord, svordomar. För första gången sa hon äntligen vad hon tyckte. »Vad tror ni att gymnasiet är? En jävla lekstuga? Ett fritids? För vem tror ni jag står här framme och pratar? För mig? Jag skiter väl i om ni lyckas i skolan eller inte!? Har ni någon jävla aning om hur priviligierade ni är, hur många ungdomar i världen som skulle ge allt för att få gratis utbildning, skolmat varje dag? En egen dator till skolarbetet … ?« Orden rann ur Johanna och hon kunde inte stoppa dem. Sen, tystnad igen. Ingen sa ett ljud. Johanna stod och flämtade. Kände hur ilskan sakta rann av henne. Hon blev alldeles tom. enorm ilska välla upp ihärdiga knappandet tangenterna insåg stirrade bänkgranne släppte lös helvete dånande stämma hoppade till svor äntligen

väldigt stor arg känsla, vrede bildas, öka i styrka envisa, uthålliga tryckande på tangenter på tangentbord knapparna [på datorns tangentbord] förstod tittade intensivt personen i bänken bredvid frigjorde svordom stark röst gjorde ett hopp, här: blev skrämda sa en svordom till slut

gapande munnar öppna munnar uttrycker förvåning, bestörtning ilskan vreden förblindade gjorde omdömeslös fräsa ut tala i ilska svordomar fula ord jävla svordom lekstuga litet hus för barn att leka i fritids verksamhet för barn efter skolan slang: struntar, bryr [sig] inte skiter priviligierade behandlade med särskilda förmåner skolmat mat som serveras i skolan rann [ur] [ord] kom med hög fart, strömmade flämtade andades häftigt, flåsade

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 1

Plötsligt sa hon med låg röst: »Ut!« Hon pekade mot dörren, blicken i golvet. Inget hände. Alla satt kvar. Hon tittade ut över klassrummet. »UT sa jag!« Hon spände ögonen i dem. Försökte stirra extra på dem hon var arg på. »Ut, och ni som inte vet hur man beter sig i ett klassrum behöver inte komma tillbaka … « hon sa det tyst. Det behövdes inte längre någon höjd röst. Hon hade kunnat viska och skulle ändå hörts över hela klassrummet. Någon flämtade till. Fick man verkligen säga så till sina elever? Samma tanke flög genom Johannas huvud. Men just nu kände hon att hon inte brydde sig. En lärares vardag var fylld med saker man inte fick göra. Man fick vakta sina ord, tassa på tå. Alla elever hade rätt att överklaga. Förvrängda historier om vad lärare sagt och gjort fördes vidare till föräldrar och rektor kopplades in. Skrämt insåg Johanna att någon mycket väl skulle kunna sitta och filma henne i detta nu. Hon spanade med hökblick över eleverna. Hade någon mobilen uppe? Inte vad hon kunde se, men man kunde aldrig vara för säker. Någon började försiktigt plocka ihop sina saker. Sneglade på Johanna. Det var Carl, en av de snällaste elever Johanna någonsin haft. Hon kände ångest välla upp. Det var alltid de snälla eleverna som tog åt sig. Fler gjorde som Carl och snart hade alla elever rest sig. Veronica, Saga och Amanda var de första att passera henne. Hon kände deras oroliga blickar. Vad skulle hända nu? En annan dag ska jag säga till tjejerna att jag inte är arg på dem, tänkte Johanna matt. Snart var klassrummet tomt. Johanna stängde dörren hårt. Killarna från bakre raden hade inte ens tittat på henne. Hon hoppades att hennes blick brände. De kan man väl ändå inte få en reprimand av rektor för – att spänna höjd röst viska vakta sina ord tassa på tå överklaga förvrängda fördes vidare kopplades in skrämt

stark röst prata tyst uttryck: inte få/kunna säga vad som helst uttryck: gå försiktigt fram föra talan mot (juridisk) snedvridna, felaktigt återgivna berättades för andra sattes i förbindelse, togs med gjort rädd, förskämd

spanade hökblick [vara] för säker sneglade ångest tog åt sig matt blick brände reprimand

sökte, letade skarp blick/syn veta, vara säker på tittade från sidan rädsla, oro kände sig träffad trött, utmattad genomträngande blick tillsägelse, anmärkning

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 1

ögonen i någon? Plötsligt blev hon full i skratt. Tänk om hon skulle bli kallad till rektor för det? Att någon elev kände sig kränkt för att hon spänt blicken i honom. Nu för tiden var det lärare som var rädda för att bli kallade till rektorn. Skolorna var så rädda för att tappa elever. Om en skola fick dåligt rykte var det slutet. Allt spreds snabbt på Internet och man kunde inte försvara sig. Inte förklara. Föräldrar och elever kallades på möte med rektor och läraren. Då fick läraren ofta be om ursäkt. Efter mötet betedde sig rektorn annorlunda. Kunde säga till läraren att tänka på att eleverna är våra kunder! »De är våra pengar! Utan eleverna blir det ingen skola. Snälla du, vi måste tänka på vårt goda rykte … « Johanna satte sig ner. Suckade. En försiktig knackning hördes. Johanna tittade upp. Kände sig helt utpumpad. »Ja?« sa hon. Dörren gled upp. »Får vi komma in?« frågade Saga försiktigt. »Är du fortfarande arg?« »Kom in ni« log Johanna svagt. Saga, Veronica, Bahar och Trine in smög in. De kom fram till Johanna, och formade en halvcirkel runt henne. Johanna tittade på dem. Deras öppna ansikten, frågande blickar. Har vi gjort något fel, tycker du inte om oss längre? »Förlåt tjejer« sa hon uppriktigt. »Jag blev bara så förbannad.« De nickade, någon fnissade till. »Gud, vi blev skiträdda!« sa Bahar ärligt. Johanna skrattade också till. »Förstår det. Det var verkligen inte meningen att ni skulle komma i kläm. Det gäller några få i klassen, men ni får lida för det allihop. Och jag menar inte bara idag.« suckade Johanna och lutade huvudet i händerna. »Vi vet« sa Saga. »De är skitjobbiga, de tycker vi också.« full i skratt kallad [till rektorn] kränkt tappa elever dåligt rykte försvara sig annorlunda kunder

uttryck: när man vill börja skratta

uppmanad att komma [till rektorn] sårad, förolämpad här: förlora elever på skolan inte bra anseende rättfärdiga sig, förklara sig på ett annat sätt personer som betalar

utpumpad uppriktigt förbannad fnissade skiträdda ärligt komma i kläm lida

utmattad, dödstrött ärligt, sanningsenligt väldigt arg småskrattade, fnittrade slang: väldigt rädda sanningsenligt, uppriktigt hamna emellan plågas, pinas

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 1

Johanna log mot dem. »Men då är du inte arg då?« frågade Veronica. »inte på oss i alla fall menar jag?« »Nej« skrattade Johanna. »Jag är verkligen inte arg på er.« Tjejerna hade stannat kvar en stund och pratat. Sen gick de och sa glatt hejdå. Johanna tyckte nästan bäst om att småprata med eleverna utanför lektionerna. Under lektionen var rollerna så fasta: lärare–elev. Efteråt vågade eleverna plötsligt vara sig själva. Johanna plockade ihop sina grejer och städade undan i klassrummet. Ställde stolarna till rätta, suddade på tavlan. Plockade upp lite skräp och slängde i papperskorgen. Hon släckte lampan. Blickade ut över det tomma klassrummet innan hon låste dörren efter sig. Ännu en dag på jobbet. glatt småprata rollerna vågade

på ett positivt sätt prata om allt möjligt som inte är allvarligt olika ställningar mellan personer hade mod att

suddade blickade

tog bort tittade

E N DAG PÅ J O B B E T

EN DAG PÅ JOBBET

Nivå 2

Johanna satt vid skrivbordet på femte våningen och tillät sig att titta ut genom fönstret i några minuter. Det var ingen vacker utsikt direkt. Det första man såg var ett enormt halvfärdigt bygge med tomma gapande fönster och fladdrande byggplast. Huset på andra sidan gatan hade rivits under hösten och nu hade man börjat bygga upp det igen. Oljudet från byggarbetsplatsen hade förpestat miljön på skolan i över ett halvår. Mellan huskropparna kunde man ana E4an som slingrade sig igenom Stockholm. Bilarna kröp fram. Johanna skulle kunna starta en tjänst som informerade om det aktuella trafikläget i realtid. Hon log trött för sig själv. Snart skulle hon gå in till Ek1c. Att undervisa i svenska i Ek1c var ungefär som att försöka få femåringar att intressera sig för kärnfysik. Det var i alla fall så de själva framställde det. När Johanna kom gående med sin korg över armen hörde hon högljudda suckar lång väg och hon hade för längesen insett att de flesta elever i den här klassen mest såg henne som ett störningsmoment som stod mellan dem och de onlinespel de spelade på sina mobiler under rasterna. Eller, Johanna önskade att det var under rasterna de spelade. Allt oftare hade hon märkt att killarna längst bak smusslade med mobilerna i klassrummet, stirrade ner i knät där de placerat telefonen och ibland kunde man se deras bleka ansikten lysas upp av det flimrande ljuset från mobilen. Tog man ifrån dem mobilerna fortsatte de med andra spel på sina bärbara datorer. Och datorerna kunde ju Johanna inte gärna ta ifrån dem. Det var ju skolan som gett dem till eleverna. För att använda i skolarbetet. Såklart. Men hur sjutton skulle man kunna kontrollera att varenda kotte jobbade tillät enormt gapande förpestat huskropparna en tjänst realtid framställde

godkände, beviljade mycket stort öppna obehagligt, irriterat byggnaderna, husen här: en service/hjälp nutid, här och nu beskrev, skildrade

störningsmoment smusslade placerat flimrade sjutton kotte

något som stör, distraherar gjorde i smyg ställt vibrerade, dallrade här: mild svordom här: person

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

med skolarbete när man hade över 30 elever i klassrummet? Johanna hade börjat känna sig som en av få lärare som ansträngde sig för att eleverna faktiskt skulle jobba med det hon bad dem om och inte blundade för allt annat som pågick när läraren vände ryggen till. Och just Ek1c var en sån klass som drev detta till sin spets. Klassen bestod av ett litet gäng ganska tysta och ambitiösa tjejer och en stor grupp stökiga och inte så ambitiösa killar. Killarna dominerade helt atmosfären i klassrummet och i Ek1c var det fult att vara duktig. Fult att gilla skolan och hade man läst en hel bok skrattade klassen åt en. Johanna hörde sig själv sucka lika högljutt som eleverna, men insåg efter att ha sneglat på klockan att det var dags att ta tjuren vid hornen. Hon slog ihop datorn, slängde ner några extra Whiteboardpennor i varukorgen hon använde till sitt lektionsmaterial och reste sig ur den bekväma kontorsstolen. Hon kände hjärtat banka lite hårdare i bröstet och stålsatte sig inför vad som komma skulle. Väl utanför kontoret vällde verkligenheten emot henne. Precis utanför hennes arbetsrum fanns ett större konferensbord där det alltid satt ett gäng elever och hängde. Det hände ganska ofta att de faktiskt pysslade med skolarbete och Johanna brukade le glatt och hälsa på dem. Hon passerade kopiatorn och gick igenom den tunga svängdörren till nästa rum som kanske bäst kunde kunna kallas uppehållsrum. Det korridorsliknande rummet hade möblerats upp med några soffor och fåtöljer och hade från början sett riktigt trevligt och inbjudande ut. På väggarna hade vaktmästaren satt upp hållare för tidskrifter och magasin och i början av året hade National Geographic samsats med Skriva och olika ungdomsmagasin. blundade för drev … till sin spets bestod av ambitiösa stökiga dominerande atmosfären ta tjuren vid hornen stålsatte sig

låtsades inte se uttryck: driva så långt det går

innehöll, inrymde framåtsträvande, ihärdiga här: bråkiga ledande, härskande här: miljön, stämningen uttryck: ta tag i situationen

vällde konferensbord pysslade uppehållsrum korridorsliknande möblerats upp inbjudande vaktmästaren

kom över stort bord slang: gjorde, utförde rum där elever kan vara på rasten avlångt, likt en korridor försetts med möbler, inretts lockande, välkomnande person som har ansvar för lokaler och inventarier mm

uttryck: ingav sig mod, härdade sig

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

Men bara ett par, tre veckor in på det nya läsåret hade rummet helt tappat sin charm. Sofforna knuffades ständigt runt och gjorde rummet stökigt och oharmoniskt. Tidningarna låg numera på golvet. Där låg också godispapper och utrivna A4ark, colaburkar och snus och Johanna ville inte titta närmare på vad som hade samlats under sofforna. Hon rös ofrivilligt. Johanna undrade tyst om det var så här de ville ha det? Eller om det bara blev så och ingen orkade städa? Hon visste att elevrådet ständigt kämpade med att få fler elever på skolan att engagera sig och hjälpa till att hålla ordning. Lappar med uppmaningar att slänga skräp i papperskorgar hade satts upp, men paradoxalt nog var det ofta dessa lappar som tillsammans med godispapperet låg och skräpade på golvet. Just den här tiden var den Ek1c som fyllde uppehållsrummet och låg och vräkte sig i sofforna eftersom rummet var precis utanför det klassrum Johanna hade de flesta av sina lektioner i. Det fanns både för och nackdelar med att ha sitt klassrum placerat i anslutning till elevernas rastutrymme. Väldigt ofta under sina lektioner fick Johanna gå och säga till folk att lugna ner sig då det knappt gick att göra sin röst hörd inne i klassrummet, men det var samtidigt lätt att hitta elever som villade bort sig under lektionstid – de hamnade oftast just i de där sofforna och kunde lätt vallas tillbaka till klassrummet. Och som idag var det bra. Om inte uppehållsrummet legat just här hade nog ingen i Ek1c kommit till lektionen idag. Tisdag eftermiddag klocka 14.30 var nog en av veckans sämsta lektionstider. Johanna möttes av en kompakt tystnad. Ingen tittade upp när hon kom med sin korg och hon passerade de nästan 30 elever utan att få ett enda hej. Hon låste sammanbiten upp klassrumsdörren och vände sig mot ungdomarna. I någon minut stod hon och väntade på en reaktion. Klockan på väggen visade på två minuter efter att lektionen skulle ha börjat men den var det ingen som tog någon notis om. tappat sin charm oharmoniskt ofrivilligt elevrådet paradoxalt vräkte sig

förlorat sin utstrålning ur balans, otrevligt oavsiktligt, omedvetet grupp elever utsedda att bestämma i vissa frågor på skolan motsägelsefullt låg utsträckta

rastutrymme vallas kompakt sammanbiten tog någon notis om

plats där eleverna är på rasten drivas framåt tät bestämt, envis, ilsken märkte, upptäckte

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

»Då var det dags« sa Johanna till slut och såg ut över rummet. Ett par av tjejerna tittade förvånat upp som om de verkligen inte märkt att hon stod där. »Börjar vi?« frågade den ena och satte sig lite rakare upp. »Ja … « sa Johanna och försökte att inte låta irritationen färga rösten allt för mycket. »Ni vet väl lika väl som jag när lektionen börjar?« Saga, som hade frågat, kastade en blick på klockan och verkade notera att klockslaget var bekant. Långsamt började hon resa sig från det halvliggande läge hon verkade vara född i. Konstigt nog kände Johanna all sin irritation riktas mot Saga, som ju faktiskt var den enda som gjorde någon antydan till att komma på lektionen alls. Hon suckade tyst, meddelande med en kraftig, bestämd stämma ut över rummet att »nu börjar lektionen och snart stänger jag dörren. Den som inte sitter på sin plats då får frånvaro.« Hon vände på klacken och gick in i klassrummet utan att titta efter vilken effekt hennes tillsägelse hade. I maklig takt började hon plocka upp material ur korgen, slog på projektorn i taket och plockade fram sina anteckningar på datorn. Hon skulle ha en kort genomgång om källhänvisningar och citat innan hon släppte dem fria för att skriva och jobba med uppgiften. Hon gjorde ofta så, först en kortare genomgång på 10–20 min, sen fritt arbete under hennes vägledning, i eller utanför klassrummet. Sen en återsamling med genomgång eller föreläsning innan lektionen avslutades. Hon hade som regel att alla fick lägga undan sina telefoner och stänga locken på sina datorer medan hon pratade, om hon inte förväntade sig att de skulle anteckna förstås. Många verkade ta den uppmaningen med en nypa salt, men hon försökte ändå hålla på det. De gånger de fick sitta med datorerna uppe under en genomgång fick hon alltid hundratals frågor efteråt om exakt det hon just hade gått igenom. Och det orkade hon inte längre. färga rösten bekant antydan [till] frånvaro vände på klacken

höras i tonläget, röstläget välkänd tecken på skolk, uteblivande uttryck: vände helt om, vände tvärt

tillsägelse maklig vägledning anteckna en nypa salt

tillrättavisning, förmaning långsam, sakta hjälp, handledning, instruktion skriva ner uttryck: inte så allvarligt

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

Efter några minuter började eleverna släntra in i lokalen och slog sig ner på sina egenvalda platser, alltid samma varje gång. Människan var verkligen ett vanedjur. Johanna tittade ut över dem och ansträngde sig för att le vänligt och uppmuntrande. Hon hade bestämt sig för att inte vara sur denna lektion. Hon var så ofta sur på Ek1c att hon trodde att hon skulle skrämma bort dem från utbildning för all framtid. Nej, lite positivism skulle nog inte skada någon. »Hej på er« hälsade hon vänligt på några förbipasserande elever och frågade några utvalda hur dagen hade varit, vad de fick till lunch och om de var trötta. Hon lät medvetet lite medlidande färga rösten och såg några hoppfulla blickar riktas mot katedern när de hörde hennes ton. När alla väl hade satt sig harklade hon sig och sa som vanligt: »Hej på er! Jag ska gå igenom några viktiga saker så ni kan stänga era datorer och lägga undan mobilerna.« »Behöver man inte anteckna då?« frågade en av killarna på bakersta raden. Johanna kände irritationen tändas som en liten flämtande låga i bröstet. Som om Hannes hade antecknat någonting någonsin. Men det var ju sant, just detta vore det inte så tokigt om de antecknade. »Jo, ok« svarade Johanna och kände hur rynkan mellan ögonbrynen gjorde entré. »Men då är datorerna bara för anteckningar om det jag säger, inget annat. Och inga mobiler!« »Men om man antecknar på mobilen?« frågade en annan målbrottsskrovlig röst lite utmanande. Johanna log honungslent mot honom. »Det låter lite krångligt. Gillar du verkligen att göra det?« »Har inte datorn med, den är så jävla tung.« kom svaret samtidigt som han dök ner i mobilen. »Du får gärna låna papper och penna.« sa Johanna hjälpsamt, men fick inget svar. Hennes inre skrek att hon borde ta tag i det hela nu, men mattheten som så ofta fyllde henne i dessa situationer sa henne att detta var släntra in egenvalda vanedjur positivism förbipasserande medlidande

strosa in, gå in långsamt valt själva människan gör gärna likadant varje gång på ett positivt sätt de som går förbi, passerar sympati, deltagande

katedern harklade målbrottsskrovlig honungslent jävla mattheten

bord som läraren använder hostade till röst i målbrottet mycket milt, lent svordom tröttheten, utmattad

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

ett större problem än att hon kunde lösa det själv här och nu. Hon skulle ta upp det med klassens mentorer på nästa arbetslagsmöte. »Men Johan, svär inte i klassrummet är du snäll!« sa hon istället för att säga någonting om att hans beteende inte var passande. Hon tyckte sig höra ett slags grymtande från Johan och tog det som en ursäkt. Det tog på krafterna att återfå den positiva energin hon försökt uppbåda i början av lektionen och hon kopplade in projektorn och drog igång PP presentationen. Några i klassen verkade faktiskt följa hennes genomgång. När hon tände lampan och drog upp den vita duken för att fortsätta med några exempel på vita tavlan var det flera av tjejerna och killarna som satt i den främre halvan av klassrummet som ställde frågor och verkade anteckna på riktigt. Johanna kände sig riktigt upplyft av denna positiva utveckling och valde att blunda för att bakre raden verkade ha stängt av helt och hållet. Ibland brukade hon ta en oväntad runda runt killarna där bak och alltid var det någon som inte hann stänga av spelen. Då fick hon ta snacket, men inte idag. Om de inte lärde sig det hon just hade gått igenom skulle det synas tydligt i uppsatserna och då var det bättre att prata allvar då, intalade sig Johanna. Efter att ha uppmanat klassen att ta väl vara på lektionstiden släppte hon dem fria för att arbeta med de individuella uppsatserna. Detta var ett arbetssätt som alltid hade fungerat bra på den här skolan, men så hade de aldrig förut haft en klass som Ek1c. Alla årets ettor visade en tendens åt det mer slappa hållet men tidigare år hade ambitionsnivån varit hög och man hade snarare varit tvungen att hålla förmaningstal om att inte skriva för långa texter och uppsatser. Men läget hade förändrats. Stockholms intagningssystem hade ändrats och det hade varit ett hårt slag för den lilla friskolan. Tidigare hade de mentorer grymtade upplyft blunda för snacket individuella

handledare här: talade otydligt lätt, positiv ignorera, inte låtsas se slang: samtalet personliga

tendens slappa ambitionsnivå förmaningstal intagningssystem

avsikt, benägenhet här: lata grad av arbetsinsats samtal med uppmaning procedur för hur skolorna tar in elever

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

fått en stor mängd av de som hade riktigt bra betyg från grundskolan men inte kom in på de absoluta toppskolorna. De var de bästa eleverna av alla. De var superambitiösa men visste också att det innebar hårt jobb att gå i skolan. De som alltid seglat igenom med höga betyg kunde bli trubbel när de började gymnasiet och trodde att de gick att snacka till sig bra betyg och att de knappt behövde öppna böckerna. Gymnasiet var en stor förändring från grundskolan där lärarna ofta behandlade barnen som småungar. Annat var det på gymnasiet. En gymnasielärare skulle aldrig drömma om att ägna fredagens mentorstimme åt att gå igenom kommande veckas läxor och prov. Eleverna skulle lära sig eget ansvar var det tänkt. »Johanna, kan du hjälpa mig?« Veronica hade räckt upp handen och Johanna skyndade dit. Hon satte sig på den lediga stolen bredvid och lyssnade uppmärksamt på Veronicas fråga och läste igenom texten hon hade påbörjat. Det såg bra ut och Johanna visade henne den automatiska fotnotsfunktionen och gav henne några uppmuntrande kommentarer om formuleringar och bra källor. Sen reste hon sig och såg ut över klassrummet. Det var sju elever av 31 som valt att stanna kvar i klassrummet och jobba. Resten hade tagit sitt pick och pack och satt sig i olika studierum utspridda på skolan. Johanna visste innerst inne att detta inte fungerade med den här klassen och att 99 % av de som lämnade klassrummet inte jobbade med uppsatsen. Men hon kände samtidigt att det var dags att markera. De som inte lämnade in i tid skulle få en ny uppgift, och en ny deadline och efter inlämningsdatumet var det slut med att använda lektionstid till den här uppgiften. Nu var det dags att visa vad det innebar att gå på gymnasiet. Det var ju ändå februari och attityden hos ettorna hade inte riktigt utvecklat sig som lärarna på skolan hade hoppats. Tre av tjejerna i klassrummet hjälpte varandra, läste igenom varandras texter och gav respons. De räckte upp handen och ställde frågor och för toppskolorna superambitiösa trubbel

de bästa skolorna mycket arbetsvilliga, hårt arbetande problem

formuleringar pick och pack respons

uttryckssätt, språkliga utformningar uttryck: saker, grejer här: kommentarer, kritik

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

några minuter kände sig Johanna som en riktigt bra lärare. Men hon började oroligt snegla på klockan. Hon hade sagt att alla skulle vara tillbaka kvart i för att hon hade lite saker att gå igenom och nu var klockan snart tio i – ingen hade kommit tillbaka. Skulle hon behöva ränna runt på skolan, springa i alla de tusen trapporna för att leta efter eleverna och valla tillbaka dem in i klassrummet? Kunde man inte ens lita på att de försökte hålla tiden? Men precis när hon tänkt den tanken hörde hon höga skratt och pladder från trapphuset och in vällde i stort sett hela EK1c. De noterade inte att hon stod i dörren utan gick bara rakt in och satte sig. De flesta slog automatiskt upp sina datorer och några fortsatte prata och skratta som om det vore rast. »OK!« sa Johanna och gjorde en kraftansträngning för att hålla ihop den sista kvarten. Hon skulle prata igenom lite viktiga saker inför deadline av uppgiften de jobbat med i fyra veckor, datum och tid för inlämning, repetera bedömningsunderlaget och vad som hände om man inte lämnade in i tid eller inte skrivit en godkänd uppsats. Med andra ord sådant som många i denna klass borde vara intresserade av att lyssna på. »Vill alla vara så snälla och slå igen datorerna och titta på mig«. Hon sa det med myndig stämma och spände ögonen i bakre raden. Hon hörde spridda smällar när elever stängde locken på datorerna och en tystnad spred sig i klassrummet. Men samtidigt såg hon något som hon inte riktigt kunde ta in. Längst bak satt fem killar i rad, alla med datorn påslagen framför sig. Och i samma ögonblick som Johanna bett dem att stänga datorerna hade de böjt sig ner och plockat upp sina enorma väskor. De makade plats på bänkarna framför sina datorer och placerade väskorna där så att de skulle skymma sikten för Johanna. Sen fortsatte de spela. De sneglade inte ens på Johanna för att se att deras lilla trick hade fungerat. Långsamt insåg Johanna att hon sett snegla ränna runt pladder noterade kraftansträngning repetera

titta snett springa omkring slang: prat märkte, uppmärksammade samlande av kraft, energi upprepa, säga igen, ta om

bedömningsunderlag myndig stämma spände ögonen i påslagnen makade plats trick

de material en bedömning görs utifrån bestämd röst tittade intensivt på igång gjorde plats, utrymme knep

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

detta förut men nog inte insett vad eleverna höll på med. Och eleverna var uppenbarligen så vana vid att detta fungerade att de inte ens tänkte tanken att Johanna kunde ha sett vad de gjorde. Trodde de att hon var helt dum i huvudet? Trodde de att hon inte såg vad de höll på med? Johanna stod med öppen mun, alldeles tyst, och stirrade på gänget på bakre raden. Hon kände en enorm ilska välla upp inom sig och hur ansiktet färgades rött. Övriga elever i klassrummet kände att något var på gång för det var så tyst att man kunde höra en nål falla. Förutom det ihärdiga knappandet på tangenterna på bakre raden, förstås. Plötsligt tittade en av killarna upp och insåg att alla, även eleverna, stirrade på dem. Han slog till sin bänkgranne hårt på armen. Johanna kände en inre kraft välla upp inom sig och hon blev själv förvånad över styrkan i sin röst när hon till slut släppte lös all ilska hon byggt upp. »Vad i helvete tror ni att ni håller på med?« röt hon med dånande stämma. Svordomen i sig hade nog varit tillräckligt för att få eleverna att haja till och hon såg hur de eleverna som satt precis framför henne hoppade till i sina bänkar. Det var alldeles tyst. Killarna där bak hade äntligen tittat upp och nu var de deras tur att sitta med gapande munnar. Det var inte ofta Johanna blev arg. Inte riktigt arg, inte på riktigt. Men nu. Hon kände att ilskan förblindade henne. Allt var suddigt och det enda hon såg var killarna och deras datorer. Hon hörde sig själv fräsa ut ord, svordomar och för första gången sa hon äntligen vad hon tyckte. »Vad tror ni att gymnasiet är? En jävla lekstuga? Ett fritids? För vem tror ni jag står här framme och pratar? För mig? Jag skiter väl i om ni lyckas i skolan eller inte!? Har ni någon jävla aning om hur priviligierade ni är, hur många ungdomar i världen som skulle ge allt för att få gratis utbildning, skolmat varje dag? En egen dator till skolarbetet … ?« Orden rann ur Johanna och hon kunde inte stoppa dem. uppenbarligen höra en nål falla ihärdiga helvete dånande stämma

tydligen uttryck: mycket tyst envisa, uthålliga svordom kraftfulla/starka röst

att haja till gapande munnar förblindade priviligierade

slang: bli förvånad, överraskad, hoppa till

uttrycker förvåning/bestörtning hindrade att se behandlade med särskilda förmåner

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

Sen, tystnad igen. Ingen sa ett ljud. Johanna stod och flämtade. Kände hur ilskan sakta rann av henne. Hon blev alldeles tom. Plötsligt sa hon med låg bestämd röst: »Ut!« Hon pekade med handen mot dörren, blicken i golvet. Inget hände. Alla satt kvar, trodde nog inte att hon menade allvar. Hon höjde ansiktet och tittade ut över klassrummet och de skrämda ansiktena. »UT sa jag!« hon mötte så många blickar hon kunde. Spände ögonen i dem. Försökte plocka ut de fulaste fiskarna och stirra extra på dem. »Ut, och ni som inte vet hur man beter sig i ett klassrum behöver inte komma tillbaka … « hon sa det lågt, nästan mullrande. Det behövdes inte längre någon höjd röst, hon hade kunnat viska och skulle ändå hörts över hela klassrummet. Någon flämtade till. Fick man verkligen säga så till sina elever? Samma tanke flög genom Johannas huvud i samma stund hon sa det, men just nu kände hon att hon inte brydde sig. En lärares vardag var fylld med fallgropar, saker man inte fick göra i klassrummet. Man fick vakta sina ord, kolla upp noga vad som gällde inför betygsättning, deadlines och ordningsupprättande. Alla elever hade rätt att överklaga, förvrängda historier om vad lärare sagt och gjort fördes vidare hem till föräldrar och rektor kopplades in så fort eleven misstänkte att de kunde få rätt över läraren. Skrämt insåg Johanna att någon mycket väl skulle kunna sitta och filma henne med mobilen i detta nu. Hon spanade med hökblick över eleverna och försökte se om någon satt med telefonen framme. Inte vad hon kunde se, men man kunde aldrig var för säker. Någon började sakta och försiktigt plocka ihop sina saker. Sneglade på Johanna för att få bekräftat att han gjorde rätt. Det var Carl, en av de goaste elever Johanna någonsin haft. Hon kände ångest välla upp. Det var så typiskt att det skulle vara han som kom i kläm, som behövde sitta där och lyssna på årets utskällning för att några andra betett sig illa. Fler följde Carls exempel och snart hade alla elever tryckt ner papper och böcker i sina fulaste fiskarna mullrande fallgropar ordningsupprättande

uttryck: de värsta personerna

dundrande fällor, risker att uppehålla ordning, lugn och ro

överklaga förvrängda hökblick bekräftat goaste

föra talan mot (juridisk) förvanskade, snedvridna skarp blick/syn intygat, verifierat finaste, trevligaste

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

ryggsäckar och rest sig. Veronica, Saga och Amanda var de första att passera henne. Hon kände deras oroliga blickar i ryggen. Vad skulle hända nu? undrade de tyst. En annan gång, tänkte Johanna matt. En annan dag ska jag säga till tjejerna att det så klart inte var till dem utskällningen riktade sig. Snart var klassrummet tömt på folk och Johanna stängde hårt dörren efter siste man. Killarna från bakre raden hade inte gett henne en blick ens när de passerade henne på vägen ut. Hon hade kontrat med att spänna ögonen i dem. Hon hoppades att det brände. De kan man väl ändå inte få en reprimand av rektor för – att spänna ögonen i någon? Bakom den stängda klassrumsdörren blev hon plötsligt full i skratt. Tänk om hon skulle bli kallade till rektor för det? Att någon elev kände sig kränkt för att hon spänt blicken i honom. Och tänkt vad det hade skiftat. Nu för tiden var det lärare som var rädda för att bli kallade till rektorn, förr var det väl eleverna? Nu kunde möten hos rektor handla om betyg som eleven och elevens föräldrar ansåg var felaktiga, prov var för svåra eller att läraren valt att låsa klassrummet tio minuter efter lektionsstart för att sena elever inte skulle störa i föreläsningen. Eleven klagade hemma, förälder ringde till skolan och rektorn tvingades kalla in läraren för ett allvarligt samtal. Efter att elev och förälder lämnat rektorns kontor ändrades alltid tonen något. Istället för reprimand vädjade ofta rektorn till läraren. Tänk på att eleverna är våra kunder! De är våra pengar! Utan eleverna blir det ingen skola. Snälla du, vi måste tänka på vårt goda rykte … . Kan du inte titta på betygsunderlaget igen, det kanske finns något du missat? Kanske kan eleven få ett högre betyg? Johanna satte sig på den höga stolen vid ståbordet som fungerade som kateder. I början hade de inte ens fått ha stolar, lärarna. De fick ett litet runt ståbord, man fick inte sitta, det såg slappt ut. Man skulle ändå bara ha sin dator så ett litet bord kunde väl räcka. Johanna skrattade återigen. Alla dessa idéer om hur lärare borde göra. Det var ju inte där skon klämde, fattade de kontrat brände reprimand kränkt vädjande

gått till motattack här: kändes obehagligt tillsägelse sårad, förolämpad bedjande, uttrycker önskan

rykte betygsunderlaget ståbordet skon klämde

anseende det material betyget sätts utifrån högt bord, bord man står vid uttryck: felet fanns

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

inte det? Om det Johanna varit med om denna lektion var en lärares vardag spelade det nog ingen roll om läraren satt på en stol eller stod och hängde vid ett bord. En försynt knackning. Johanna tittade upp. Kände sig känslomässigt urlakad, som en urvriden disktrasa. »Ja?« sa hon och väntade på att dörren skulle öppnas. Sakta gled den upp och ett blont huvud tittade in. »Får vi komma in?« frågade Saga försiktigt. »Är du fortfarande arg?« »Kom in ni« log Johanna svagt, glad att hon hade suttit där inne och skrattat, inte gråtit. I samlad tropp tassade Saga, Veronica, Bahar och Trine in. De kom fram till Johanna, någon hoppade upp satte sig på bänken längst fram, de andra formade en halvcirkel runt henne. Johanna tittade på dem. Deras öppna ansikten, frågande blickar. Har vi gjort något fel, verkade de fråga, tycker du inte om oss längre? Hon såg deras outtalade frågor och kände plötsligt en ömhet hon inte upplevt på länge. Alla elever var verkligen inte bortskämda snorungar. »Förlåt tjejer« sa hon uppriktigt. »Jag blev bara så himla förbannad.« De nickade, någon fnissade till. »Gud, vi blev skiträdda!« sa Bahar fortfarande med en slags blandning av skräck och skratt i rösten. Ungefär som efter man åkt Fritt fall på Gröna Lund. Johanna skrattade också till. »Förstår det. Det var verkligen inte meningen att ni skulle komma i kläm. Det är ju bara några få i klassen som triggar mitt dåliga humör, men ni får lida för det allihop. Och jag menar inte bara idag.« suckade Johanna och lutade huvudet i händerna. »Vi vet« sa Saga. »De är skitjobbiga, de tycker vi också.« Johanna log mot dem. försynt urlakad blont samlad tropp tassade outtalade ömhet

blygsamt, anspråkslös trött, matt ljushårigt tillsammans, i en grupp smygande, går tyst inte sagda, tillbakahållna kärleksfull känsla

bortskämda snorungar förbannad fritt fall triggar

kräsna, bortklemade ouppfostrade barn mycket arg åkattraktion på nöjesfältet Gröna Lund sätter igång

E N DAG PÅ J O B B E T

Nivå 2

»Men då är du inte arg då?« frågade Veronica. »inte på oss i alla fall menar jag?« »Nej« skrattade Johanna. »Jag är verkligen inte arg på er.« Tjejerna hade stannat och snackat lite strunt en stund sen droppat av och sagt glatt hejdå. Det var egentligen det Johanna gillade bäst med läraryrket. Snacket med eleverna mellan lektionerna. När man inte behövde hålla så hårt på lärare–elevrelationen. Då vågade eleverna vara sig själva, till och med den allra skoltröttaste killen kunde öppna upp och bli lite personlig. Då funkade ofta lektionerna bättre efteråt också. Johanna brukade vara duktig på att utnyttja det. Gå runt i korridorerna på rasterna, stanna och prata lite, sätta sig på kanten av en soffa och fråga hur deras dag varit, om lunchen var god, om de har många prov. Prata lite om andra ämnen och andra saker. Skolans musikalprojekt, eller någon slapp vikarie som bara låtit dem titta på film. Johanna plockade ihop sina grejer och städade undan i klassrummet. Ställde stolarna till rätta, suddade på vita tavlan. Plockade upp lite skräp som hamnat på golvet och slängde i papperskorgen på vägen ut. Hon släckte lampan och blickade ut över det tomma klassrummet innan hon låste dörren efter sig. Ännu en dag på jobbet. snackat lite strunt droppat av skoltröttaste

slang: prata om ingenting, småpratat slang: gått därifrån

trött på skolan

utnyttja slapp vikarie blickade ut

använda, dra nytta av här: slö tillfällig lärare tittade ut

E N DAG PÅ J O B B E T

LÄSFRÅGOR 1. Vad har Johanna för yrke? 2. Varför tyckte Johanna att det var jobbigt att undervisa i Ek1c? 3. Var gjorde eleverna med sina datorer och mobiltelefoner? 4. Beskriv uppehållsrummet. 5. Vad var bra och dåligt med att ha sin lektionssal bredvid uppehållsrummet? 6. Hur reagerade eleverna när Johanna kom till klassrummet? 7. Varför ville Johanna att alla eleverna skulle stänga av sina datorer i början av lektionen? 8. Varför ville eleven Johan ha telefonen uppe på lektionen? 9. Varför pratade Johanna inte allvar med eleverna som spelade på lektionen? 10. På vilket sätt skulle eleverna ta ansvar när de gick på gymnasiet? 11. Varför valde många elever att inte sitta i klassrummet och jobba? 12. Vad gjorde killarna längst bak som gjorde Johanna så arg? 13. Hur reagerade Johanna på elevernas beteende? 14. Vad tänkte Johanna när hon hade skällt på eleverna? 15. Hur kände sig Johanna när elevena lämnat klassrummet? 16. Varför var Johanna rädd att bli kallad till rektorn? 17. Vad tyckte Johanna bäst om med läraryrket?

E N DAG PÅ J O B B E T

BESKRIV BERÄTTELSEN Skriv ner tre ord som du tycker beskriver berättelsen.

DISKUTERA Teman – trött på jobbet, otacksamma ungdomar, värdet av utbildning, respekt, skolans roll, lärarens roll 1. Vilken roll spelar skolan och utbildning i dagens Sverige jämfört med övriga världen tycker du? 2. Vilken roll spelar respekt i berättelsen – läraren mot eleverna, eleverna mot läraren, rektor mot lärare? 3. Vad tänker du om att Johanna, läraren i berättelsen, är orolig för att bli »kallad till rektorn«? 4. Hur skulle du ha agerat i Johannas situation?

Läsning på flera nivåer 1 Sju berättelser om vad som kan hända en vanlig dag Texter och läsförståelse på två nivåer för språkintroduktion och sfi Läsning på flera nivåer innehåller noveller skrivna i två olika svårighetsgrader, men med bibehållen titel, handling och innehåll. Detta underlättar arbetet i heterogena grupper och möjliggör gemensamma diskussioner även när eleverna kommit olika långt i svenskkunskaperna. Till varje berättelse finns ordlistor och läsförståelsefrågor att jobba med enskilt eller i grupp. Novellerna utspelar sig i vardagliga och igenkännbara miljöer vilket underlättar elevernas textförståelse. Detta ger dessutom en gemensam grund för diskussioner kring likheter och skillnader mellan olika kulturer och kulturella företeelser. Texternas tydligt skönlitterära karaktär kan även verka läsfrämjande och locka eleverna till fortsatt läsning även utanför klassrummet.

Art.nr 39380

studentlitteratur.se