9789144095837

Veronica Bjurulf

Teknik didakTik i förskolan

Denna titel har tidigare getts ut av Norstedts och utges från och med denna andra upplaga av Studentlitteratur AB. Denna andra upplaga innehåller inga innehållsmässiga förändringar jämfört med den första upplagan.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden.

För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 38127 ISBN 978-91-44-09583-7 Upplaga 2:1 © Författaren och Studentlitteratur 2013 Omslagslayout: John Persson Teckningar: Göran Ek Foto: Veronica Bjurulf www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Printed by Exakta AB, Sweden 2013

I nn eh å ll

Inledning 1. Teknik i förskolan Varför teknik i förskolan?

Teknikbegreppet Begrepp inom tekniken Vardagsteknik Artefakter inspirerade av djur och natur

2. Teknik och pedagogerna Fröbel, Dewey, Vygotskij och teknik Entreprenöriellt lärande Gruppen som läranderesurs Pedagogens roll Pedagogen som medupptäckare Forskning om teknik i förskolan

3. Leksaker Köksredskap som leksaker Lek eller arbete Material i leksaker Leksaker förr och nu Mekaniska leksaker Exempel på leksaker att tillverka själv Snurror Modeller av bilar Sprattelfigurer och rörliga djur

9 13 13 16 17 21 23 25 25 27 29 31 32 35 37 37 39 40 41 45 46 47 48 50

4. Teknik på gården Gården ur ett teknikdidaktiskt perspektiv Gungan Gungbrädan Rutschkanan

5. Konstruera Konstruera med hjälp av en beskrivning Konstruera med olika material Pedagogens roll vid konstruktionsarbete Att urskilja viktiga aspekter vid konstruktionsarbete Konstruerade tekniska system Konstruera utifrån sagor

6. Hållbar utveckling Vad jag gör spelar roll Människans roll i naturens kretslopp Vuxna förebilder och barns delaktighet Sol, vind och vatten Temperaturmätning Vindsnurror Vattenhjul

7. Digitala redskap och förskolan Vad, hur och varför digitala redskap?

Den digitala generationen Digitala redskap som en resurs i verksamheten Datorn Surfplattan Interaktiv whiteboard De digitala redskapens användningsområden

52 53 55 57 58 62 62 65 68 69 73 76 78 78 79 81 83 83 83 85 87 87 90 91 92 93 94 95

8. Teknik och genus Jämställdhetsresonemangets grunder Begrepp inom jämställdhetsarbetet Jämställdhet i förskolan Genusfällor Egna föreställningar Föreställningar som förmedlas av media Barns föreställningar Föreställningar i bilderböcker

9. Pedagogisk dokumentation Dokumentation – vad och hur?

Etiska frågor Bedömning och utvecklingssamtal Hjälpmedel för dokumentation

10. Learning study Vad är en learning study?

Förutsättningar för en learning study Centrala begrepp En learning study i teknik Det manifesta lärandeobjektet, första cykeln Det levda lärandeobjektet, första cykeln Det manifesta lärandeobjektet, andra cykeln Det levda lärandeobjektet, andra cykeln Diskussion

97 97 99 100 103 106 107 109 111 114 114 117 118 121 124 125 126 127 129 132 138 139 147 147

Avslutande ord

150

Referenser

152

Register

158

1

Teknik i förskolan

Det är inte ovanligt att det i olika medier förs fram synpunkter om vikten av att barn och ungdomar utvecklar ett intresse för teknik. På samma sätt propageras det för att de ska söka sig till tekniskt inriktade utbildningar och på sikt tekniskt inriktade yrken. Motivet bakom synpunkterna bru­ kar vara en fråga om Sveriges fortsatta utveckling som ett konkurrens­ kraftigt land när det gäller kompetens och kunskap inom det tekniska området. Detta motiv räcker dock inte för att motivera vikten av att barn (och vuxna) utvecklar ett intresse för ­teknik. Snarare är det så att vi idag är omgivna av teknik, vilket betyder att varje enskild individ behöver kunskaper och förmågor för att hantera den teknikintensiva vardagen.

Förskolans verksamhet bör därför bidra till att barnen får möjlighet att utveckla dessa kunskaper och förmågor, så att de kan hantera tekniken i vardagen. Hur detta kan ske, och pedagogernas roll när det gäller att sti­ mulera barnens intresse för teknik, diskuteras i det här kapitlet.

Varför teknik i förskolan?

Vi lever idag i ett teknikintensivt samhälle där vi har kommit att bli be­ roende av teknik och att tekniken fungerar. Detta betyder att barn tidigt­ behöver få möjligheter att utveckla sitt intresse för teknik, för att på så sätt tillskansa sig de kunskaper som behövs för att förstå omvärlden.

I förlängningen betyder detta att pedagoger i förskolan behöver använda ordet teknik för att barnen ska kunna urskilja vad denna omfattar i deras omgivning.

Exempel på teknik i barnens omgivning, som också brukar vara för­ knippat med att ha roligt och därigenom ger positiva upplevelser av 1. Teknik i förskolan | 13

t­eknik, är cykeln, gungan, pulkan och elektriska, såväl som mekaniska leksaker. Dessa är alla exempel på artefakter, föremål som människan utvecklat för att uppfylla ett visst behov – eller frammana ett behov.

Pedagogens uppgift kan här vara att uppmärksamma barnen på att det finns olika varian­ter av var och en av dessa artefakter. Det kan till ex­ empel handla om att alla cyklar inte ser ut och är konstruerade på sam­ ma sätt. Genom­att visa på variationer uppmärksammas barnen på att samma problem eller behov kan lösas på många olika sätt. På så vis kan barnen också bli medvetna om att det inte finns några givna lösningar på problem och behov, vilket indikerar att de på sikt skulle kunna vara med och påverka utvecklingen av artefakter. Genom olika övningar där barnen får lösa problem, kan de få positiva upplevelser av att lyckas – var och en på sitt sätt. Om de dessutom får uppmärksamhet för sitt till­ vägagångssätt, för de val de gjorde och de utmaningar de löste så stärks självkänslan.

Sheridan, Pramling Samuelsson och Johansson (2010) skriver att det finns forskning som visar att barns olika kunskaper och färdig­heter grund­ läggs i förskoleåldern. De hävdar att detta gäller både inom de kogni­ tiva, sociala, språkliga, emotionella och motoriska områdena. Författarna menar­med andra ord att de erfarenheter barnet gör i förskoleåldern har betydelse för det livslånga lärandet. Med utgångspunkt i att de första åren i en människas liv har stor betydelse för det fortsatta lärandet, och hur de kommer att förhålla sig till sin omvärld, så är det av stor vikt att upplevel­ serna av teknik blir positiva i förskolan.

Det är alltså viktigt att små barn får uppleva att teknik kan utgöra en hjälp och ett stöd i många situationer, för att de ska utveckla ett intresse för teknik. Det kan här handla om att kunna klättra upp på en stol för att nå en leksak som verkar spännande att leka med, men som är placerad på en hylla högt upp på väggen och därför omöjlig att nå utan ett hjälp­ medel. Det är också viktigt att små barn får uppleva teknikens tjusning i form av förnöjelse, så som att bli svingad högt upp i luften i en gunga eller­i en karusell. Andra exempel på teknik och de behov den tillgodoser är en napp när ett barn söker tröst eller den trygghet det ger att få sova i sin egen barnvagn.

Sheridan et al. (2010) menar att förskolans främsta mål är att »främja 14 | teknikdidaktik i förskolan

lärande i termer av att barn ska skapa förståelse för sin omvärld« (s. 11).

Denna omvärld är i hög grad teknikintensiv, vilket lett till att det inom det svenska utbildningsväsendet skett en rad satsningar på teknik. Bland dessa kan nämnas att teknik genom två teknikspecifika mål (se nedan) blivit för­ stärkt i förskolans läroplan, Lpfö98, reviderad 2010, som trädde i kraft den 1 juli 2011 (Skolverket, 2010a), samt att teknik infördes som ett eget ämne i grund­sär­skolan från och med hösten 2011 (Skolverket, 2011). I regering­ ens satsning på Lärarlyftet inom grundskolan mellan 2007–2011 var tek­ nik dessutom ett av de ämnen som Skolverket prioriterade (Skol­verket, 2007). En liknande satsning görs inom förskolan då regeringen gav Skol­ verket i uppdrag att under 2013–2014, och tillsammans med lärosäten, svara för fortbildning omfattande högst 7,5 högskolepoäng inom natur­ vetenskap och teknik för förskollärare och förskolechefer (Utbildningsde­ partementet 2012).

Härtill kommer att regeringen mellan 2008­–2010 till­satte en Teknik­ delegation med syfte att öka intresset för matematik, natur­vetenskap, tek­ nik och IKT (informations- och kommunikationsteknik) från förskola till högskola (SOU 2010:28). Bakom dessa satsningar ligger en oro över att svenska elever inte visat intresse för att studera vidare inom naturveten­ skap och teknik. Då Sverige står inför­stora pensionsavgångar och mins­ kande ungdomskullar, kan landet komma att sakna kompetent arbets­kraft inom tekniska områden inom en snar framtid – om inte intresset för att söka till tekniskt inriktade utbildningar och yrken ökar.

De satsningar som gjorts, och görs, på teknik inom utbildningsväsen­ det handlar om att i ett tidigt skede stimulera barns och ungdomars in­ tresse för teknik. I och med revideringen av läroplanen för förskolan har det alltså skett en förstärkning av teknik. Framförallt har teknik fått en tydligare roll i förskolans verksamhet genom två specifika mål. Dessa ut­ trycks i läroplanen genom att det står att förskolan ska sträva efter att varje barn: • utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar • utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap (Skolverket, 2010a s. 10) 1. Teknik i förskolan | 15

Med tanke på det teknikintensiva samhälle vi lever i ser jag det som ute­ slutande positivt med denna förstärkning av teknik i läroplanen. Sam­ tidigt menar jag att det redan tidigare har förekommit en hel del arbete i förskolans verksamhet som skulle kunna benämnas som teknik. För att beskriva detta kommer jag här att försöka definiera vad som avses med begreppet teknik.

Teknikbegreppet Svensson (2011) skriver att teknikbegreppets innebörd varierar i rela­tion till den tid människan befinner sig i. Hon exemplifierar detta med att be­ greppet techne under antikens Grekland innebar konst eller hantverk och att det hade starka kopplingar till aktiviteter och människans skapande.

Vidare skriver Svensson att det i dagens teknikintensiva samhälle är svårt att avgränsa och på ett entydigt sätt beskriva innebörden av teknik. Hon hänvisar till olika studier som visar att både vuxna och barn förknippar teknik med »datorn, mobilen och teven, dvs. artefakter som är betydelse­ fulla i vardagen« (ibid., s. 11).

Artefakter har en central roll i beskrivning av teknik, men begrep­ pet rymmer mycket mer än själva artefakterna (Dusek, 2006; Gyberg & Hallström, 2009). Artefakter är föremål som är tillverkade av männi­skor och med hjälp av människors samlade kunskap. Idag sker tillverkning­ en ofta av många människor med olika kompetenser. Därtill behöver de tillverkade föremålen underhåll och när de inte längre används krävs dekonstruktion. Med detta följer att det blir för snävt att definiera tek­ nik enbart som artefakter, eftersom man då förbiser både kunskaper och processer som leder fram till dem samt konsekvenser som följer av deras användning (Dakers, 2006; de Vries, 2006; Gyberg & Hallström, 2009).

Om de olika tillverkade föremålen inte sätts in i ett sammanhang förbi­ ses även att de samverkar och ingår i större sammanhang, det vill säga i tekniska system (Klasander, 2010). Om man tar denna komplexitet i be­ aktande, kan artefakter utgöra en synnerligen utmärkt utgångspunkt för arbetet­med teknik i förskolan.

Som tidigare nämnts menar jag att barn och pedagoger redan in­nan revide­ringen av läroplanen har genomfört en hel del arbete som skulle 16 | teknikdidaktik i förskolan

kunna benämnas som teknik. Det handlar här till exempel om att ägna mycket tid åt problemlösning vid konstruktionsövningar och andra aktivi­ teter som har benämnts som pyssel. Min mening är att om man med pyssel menar en sysselsättning som snarast är ett tidsfördriv, då ska det benäm­ nas som pyssel. Är det däremot en sysselsättning som innebär att lösa ett problem eller uppfylla ett behov bör det kallas för teknik. Teknik är dock ett ord som för många är, eller har varit, aningen otäckt och skrämman­ de. Teknik kan upplevas som komplicerat och avancerat, men för att kom­ mande generationer ska slippa den typen av upplevelser har pedagoger på förskolan en viktig roll i form av att bidra till att barnen inom förskole­ verksamheten får positiva erfarenheter av teknik. Genom att peda­goger synliggör och i dokumentation benämner teknik blir även föräldrarna uppmärksammade på tekniken och barnens positiva upplevelser av denna.

Positiva erfarenheter inrymmer en avdramatisering av teknikbegreppet, där utgångspunkten är det som står i läroplanen, nämligen att barnen ska få erfarenheter av teknik i vardagen – barnens egen vardag!

Begrepp inom tekniken Teknik i barnens vardag inrymmer såpbubblor, sandslott, ström­brytare, gungor, surfplattor, dockor, vattenkranar och så vidare. Här gäller det att som vuxen öppna teknikögonen och agera medupptäckare. Det är på detta sätt pedagogen kan bidra till att barnen får rika möjligheter att ur­ skilja tekniken i vardagen, och på så vis ge den en självklar plats i för­ skolans verksamhet.

För att kunna urskilja den teknik som omger barnen i vardagen är det viktigt att själv vara medveten om den och att känna till inne­börden av olika begrepp. I det följande förklaras några av de tekniska begrepp som förkommer i denna bok och som omger oss i vår ­vardag.

Hävstångsprincipen • En hävstång används för att öka eller mins­ ka en kraft. För att få ut mesta möjliga kraft ska avståndet till vrid­ ningspunkten vara så långt som möjligt. Det finns både enarmade och tvåarmade hävstänger. Ett exempel på en enarmad hävstång är skott­ kärran. Där är både lasten och människan som lyfter lasten på sam­ 1. Teknik i förskolan | 17

ma sida om vridningspunkten. Ett exempel på en tvåarmad hävstång är gungbrädan, där de som gungar befinner sig på varsin sida om vrid­ ningspunkten.

Fackverksprincipen • Fackverksprincipen innebär en konstruktion som består av trianglar. För att känna hur stabil en fackverkskonstruk­ tion är går det att spika samman trälister till en triangel och jämföra den­ na med en kvadrat som är tillverkad av samma material. När man för­ söker rucka på konstruktionerna blir det tydligt att triangeln är betydligt mer stabil än kvadraten som lätt blir skev. Många väg- och reklam­skyltar är monterade på fackverkspelare, vilka kan studeras när man är ute och går eller åker. Även många takkonstruktioner innehåller fackverk. I bo­ stadshus är fackverken dolda av innertak, men i affärer och andra offent­ liga byggnader är de ofta synliga. En känd fackverkskonstruktion är Eiffel­tornet.

Mekanism • Mekanismer kan variera när det gäller form, storlek och material, men de fyller alla syftet att lösa problem och behov som människan har. En mekanism kan vanligtvis delas in i tre delar: ingång – huvud­mekanism – utgång. Ingången är den del vi använder för att få saker­och ting att hända. Det kan till exempel vara en ratt, ett handtag, en spak, en knapp eller en pedal – till exempel att vi trampar på pedalen på en pedal­hink. Ingången och utgången är ofta uppenbar för oss, medan­ huvud­mekanismen kan vara dold. För att ta pedalhinken som exem­ pel leder ett tramp på pedalen till att huvudmekanismen aktiveras så att locket, som i det här fallet är utgången, öppnas.

Enkla maskiner och mekanikens g yllene regel • Inom tek­ niken finns ett begrepp som går under benämningen enkla maskiner.

Dessa är: det lutande planet, skruven, kilen, hjulet och hävstången. Även block och talja kan räknas till de enkla maskinerna. Sammanfattnings­ vis avser de inrättningar som bara behöver en enkel kraft för att arbeta.

Syftet­med dessa inrättningar är att åstadkomma samma mekaniska arbe­ te med en mindre kraft, som verkar över en ­längre väg. Det är detta som kallas mekanikens gyllene regel: »Det man vinner i kraft förlorar man 18 | teknikdidaktik i förskolan

i väg«. Regeln kan exemplifieras med att det är lättare att dra ett före­ mål uppför en ramp istället för att lyfta det rakt upp, även om det blir en längre sträcka att använda rampen. Skruven ses ur detta perspektiv som en rörlig form av det lutande planet.

Mekaniska alfabetet • Christoffer Polhem kallas ofta den svenska mekanikens fader och en av hans största förtjänster är upprättandet av det mekaniska alfabetet. I detta alfabet utgör de enkla maskinerna voka­ lerna, medan konsonanterna utgörs av ett obegränsat antal tekniska prin­ ciper, såsom exempelvis länkar, spiraler, kedjor och fjädrar, se tabell­ne­ dan. Avsikten med det mekaniska alfabetet är att det med hjälp av detta­ ska gå att lära sig att identifiera och använda ett antal mekaniska ele­ ment. Polhem jämförde detta med att lära sig att läsa: När du lär dig läsa lär du dig bokstäver, dessa kombineras till ord som sedan­kombineras till meningar. Om du lär dig de mekaniska bokstäverna så kan du sedan kombinera dem till maskiner. (Avskrivet från väggen på Fenomenalens Polhemsutställning på Gotland sommaren 2011)

Precis som i vårt latinska alfabet, som består av nio vokaler och nitton konsonanter, kan de olika »bokstäverna« sammanfogas till »ord« eller konstruktioner, det vill säga att kombinationen av element åstadkommer den rörelse och den funktion som önskas.

Tabell 1 Mekanikens alfabet

Mekanikens vokaler

Mekanikens konsonanter

hjulet

Kedjor

hävstången

Leder

kilen

Fjädrar

skruven

Länkar

det lutande planet

Remmar Vajrar och så vidare…

1. Teknik i förskolan | 19

På samma sätt som vokaler krävs för att skriva ett ord, krävs alltså de fem mekaniska vokalerna för att förstå en maskin. Dessa vokaler har enligt Lindgren (2011) i modern tid kommit att kallas för »antikens mäktiga fem« eller »de fem stora«. Christopher Polhem själv formulerade sig en­ ligt följande om det mekaniska alfabetet: Så nödigt som det är för en boksijnt, att kunna prompt hafwa i minnet alla ord som fordras till en menings och skrifts komponerande, äfwen så nödigt är det för en Mechanicus att hafwa alla simpla rörelser bekant och prompt i minnet. (Lindgren 2011, s. 96)

Enligt Lindgren identifierade Polhem 80 olika bokstäver ur »mekani­ kens praktiska värld till sitt första mekaniska alfabet« (ibid., s. 97). Pol­ hem byggde upp ett antal trämodeller, mekaniska bokstäver, som visa­ de olika typer av mekaniska rörelser, såsom överföringen av en rätlinjig ­rörelse till en bågformad rörelse. Om man tittar på de mekaniska bok­ stäverna går det att finna dessa i olika konstruktioner där sprattelfiguren kan tas som exempel. Om man drar i snöret (länk) till en sprattelfigur rör sig ben och armar (hävstänger). Ett annat exempel illustreras i bilden nedan där länkkonstruktionen gör att fåglarna kan komma åt maten.

En länkkonstruktion gör att locket till fågelmaten öppnas.

20 | teknikdidaktik i förskolan

Dessa exempel kan användas som utgångspunkt för frågor som barnen ges för att uppmärksammas på konstruktionens funktion. Om barnen därtill uppmuntras att undersöka funktionen utvecklar de förmågor som är nödvändiga i ett föränderligt samhälle. Det är på detta sätt de byg­ ger upp en repertoar av (tekniska) förmågor som hjälper dem att hantera de utmaningar och förändringar de möter i olika situationer. Man skulle kunna säga att de bygger upp en repertoar av lösningsalternativ som de kan använda för att identifiera, och även lösa, problem och behov med hjälp av teknik. De lär för att lära!

Vardagsteknik Mycket av vardagens teknik tenderar att bli osynlig för oss då den tas för given. Vi tänker till exempel inte alltid på hur saker och ting fun­ge­rar för­ rän de inte fungerar och då inrymmer uppmärksamheten ofta en känsla av irritation. »Teknik är bra när den fungerar!«, är ett inte alldeles ovanligt uttryck. Men om vi stannar upp och ser oss omkring, i princip oberoende av var vi befinner oss, kan vi bli varse att vi är omgivna av teknik i form av fysiska föremål som ingår i olika tekniska system. Hela vår omgivning består av olika föremål som är framtagna för att fylla något behov eller önske­mål. För att exemplifiera detta skulle jag rekommendera att du ser dig omkring där du befinner dig just nu. Fundera på vad de olika saker du ser fyller för funktion, fundera också gärna på hur de fungerar.

I syfte att urskilja vardagstekniken vill jag rekommendera någon­ ting som jag skriver om i Teknikdidaktik (Bjurulf, 2011), nämligen att tillsammans med barnen gå teknikpromenader. Teknikpromenader kan genomföras i många olika syften, exempelvis för att studera olika lös­ ningar på ett och samma problem som man uppmärksammat. En för­ del med teknikpromenader är att de kan genomföras inne på förskolan eller­ute på gården, men även på olika platser i omgivningen.

Pedagoger på en förskola berättade att de använde sig av teknik­ promenader när de arbetade med hjul. Här ledde en teknikpromenad i omgivningarna till att barnen upptäckte att hjul fanns på fler stäl­ len än bara på fordon, vilket de inte nämnt när de pratat om hjul inne på förskolan. Teknikpromenaden utvidgades därefter till att barnen i 1. Teknik i förskolan | 21

tur och ordning fick låna med en digitalkamera från förskolan för att fotografera ett hjul hemma, en aktivitet som de kallade för »Barnens egna hjul«. Syftet var att barnens exempel på hjul skulle sammanställas i ett collage för att på så sätt uppmärksamma variationen av hjul, både i form av ­olika sorters hjul men även att hjul förekommer i olika sam­ manhang. Resultatet blev att barnen inte bara fotograferade ett hjul, utan kom tillbaka till förskolan med kameran fulladdad med exempel på hjul. Vissa barn nöjde sig heller inte med att gå en teknikpromenad hemma, utan involverade olika släktingar i jakten på hjul. På förskolan skrevs sedan ett av varje barns många exempel på hjul ut för att sam­ manställas i collaget. Varje hjul fick även en beskrivande text av var hju­ let hade blivit fotograferat.

Beroende på vilket syfte man har, och vad man arbetar med, kan man alltså gå många olika teknikpromenader, både inne och ute. Exemplet med hjulen är en övning som kan användas för att illustrera vad som karak­ täriserar teknik, nämligen att ett och samma behov eller problem, kan lösas­på många olika sätt. Men för att barnen ska bli medvetna om detta måste de få hjälp att urskilja olika tekniska lösningar, till exempel i form av teknikpromenader. Beroende på vilket tema som är aktuellt att arbeta med eller vad som uppfyller barnen för stunden kan teknikpromenader genom­ föras med olika fokus. Det går till exempel att studera olika varianter av staket, olika former på fönster, hur brunnslock ser ut och så vidare.

Ett annat exempel på en övning som ger barnen möjlighet att urskil­ ja teknik i vardagen föreslås av Brage och Linde (2012). Denna övning, som de kallar »Vad har jag bakom ryggen?« tränar på samma gång bar­ nen att uttrycka sig med ord och utveckla sin begreppsförståelse, vilket också är ett mål i läroplanen. Övningen går ut på att ett barn i taget får hålla en artefakt, det vill säga ett av människan tillverkat föremål, bakom ryggen och beskriva vad det är och vad det används till. De övriga bar­ nens uppgift blir här att försöka lista ut vad det är, utan att de har sett artefakten. Övningen innehåller begreppsträning då barnen får använda ord för material, former, storlek med mera. De kan också träna katego­ risering genom att benämna inom vilket område föremålet används, till exempel om det är en potatis­skalare från köket, en kratta från trädgården eller en tandborste från bad­rummet.

22 | teknikdidaktik i förskolan

Utan kreativa och nyfikna barn stannar Sverige Att konstruera något tillsammans kan bli hur roligt och lärorikt som helst – och här är lärarens kompetens avgörande. Kreativitet och teknik hör ihop. Teknik finns överallt och kan lätt utforskas, bara man får syn på den.

Den här boken ger den kompetens som numera förväntas av förskollärare. I boken blandas kunskaper om vardags­ teknik, didaktik och exempel.

Förskolans roll att stimulera barns kreativitet och ny­ fikenhet är viktig. Teknikdidaktik i förskolan ger inspiration till att planera, genomföra och utvärdera arbetet med teknik med utgångspunkt i läroplanen.

Svenskarna ska bli duktigare i teknik!

Boken vänder sig till förskollärare, både blivande och verksamma, samt till verksamhetsansvariga.

VeronIcA BjurulF är grundskollärare i botten, docent i teknikens didaktik och undervisningsråd vid Skolverket.

Teknikdidaktik i förskolan ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna andra upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den första upplagan.

Art.nr 38127 I S B N 978-91-44-09583-7

www.studentlitteratur.se

9

789144 095837