9789144090986 by Smakprov Media AB

Personcentrerad omvÃ¥rdnad i teori och praktik

DAVID EDVARDSSON ANNICA BACKMAN (RED.)

KOPIERINGSFÖRBUD

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33335 ISBN 978-91-44-09098-6 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2009, 2020 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Sakgranskning: Andreas Fors Formgivning inlaga: Henrik Hast Ombrytning inlaga: Team Media Sweden AB Formgivning omslag: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Shutterstock Printed by Dimograf, Poland 2020

Innehåll 11 Författarpresentation 15 Förord

KAPITEL 1 21

Inledning

David Edvardsson 25 Livsvärldsperspektivet

i personcentrerad omvårdnad

29 Sammanfattning 29 Referenser

KAPITEL 2 31

Vad och vem är personen i person centrerad omvårdnad? Astrid Norberg 33 Introduktion 34 Vad

är en person? 35 Vem är personen? 36 Vad och vem är den vårdade personen och vårdaren? 38 Samband mellan subjekt, person och själv 39 Subjekt 40 Person 40 Själv 44 Sammanfattning 44 Referenser

KAPITEL 3 47

Personcentrerad omvårdnad i teori och praxis David Edvardsson

49 Personcentrerad

omvårdnad – framväxt av begreppet 52 Personcentrerad omvårdnad – innehåll och definition 58 Personcentrerad omvårdnad – utmaningar vid praktisk tillämpning 60 Sammanfattning 60 Referenser KAPITEL 4 63

Livet som berättelse – en grund för personcentrerad omvårdnad Regina Santamäki Fischer 66 Vad

är en livsberättelse? och omvårdnaden 67 Livsberättelsen berättar vem ”jag” är 69 Att lyssna och ta emot en livsberättelse 70 Att bli berörd av den andres berättelse 71 Livsberättelsen och sanningen 72 Livsberättelsen är grunden i personcentrerad omvårdnad 76 Sammanfattning 76 Referenser 67 Livsberättelsen

KAPITEL 5

Att lyssna, tolka och förstå – dess betydelse för personcentrerad omvårdnad 79

Ulla Hällgren Graneheim & Jenny Molin 81 Introduktion 81 Utmanande

beteende 83 Livsvärldsperspektiv

84 Att

lyssna, tolka och förstå 84 Lyssna 87 Tolka och förstå 91 Sammanfattning 92 Referenser KAPITEL 6

Personcentrerad omvårdnad som sjuksköterskans kärnkompetens Annica Backman & David Edvardsson 98 Introduktion

98 Personcentrerad 100 Kunskap

omvårdnad som kärnkompetens och färdigheter för personcentrerad omvårdnad 103 Sammanfattning 104 Referenser KAPITEL 7

105

Personcentrerad omvårdnad i hemtjänsten Karin Bölenius & Kristina Lämås 107 Introduktion 110 Värdegrund 110 Självbestämmande

och delaktighet av låg grad av självbestämmande och delaktighet 114 Personcentrerad omvårdnad i hemtjänst 114 Vad är personcentrerad omvårdnad i hemtjänst? 116 Vinster med personcentrerad omvårdnad 117 Hur tillämpas personcentrerad vård? 119 Personcentrerat arbetssätt i hemtjänst 119 Hälsoorienterande samtal 120 Hälsoorienterat samtal i hemtjänsten

111 Konsekvenser

121 Exempel

på frågor som kan ställas: i daglig omvårdnad 122 Sammanfattning 122 Referenser

121 Flexibilitet

KAPITEL 8 125

Personcentrerad rehabilitering Qarin Lood 127 Introduktion

129 Personcentrering

som grund för rehabiliterande arbete begrepp av relevans för rehabiliterande arbete 133 Att utgå från personen som vårdas i rehabiliterande arbete 133 Bedömning med utgångspunkt i berättelsen 135 Planering och målsättning i partnerskap 136 Insatser för att förbättra personens förmåga 137 Utvärdering av både vad och hur 138 Sammanfattning 138 Referenser 130 Centrala

KAPITEL 9 141

Personcentrerad miljö Helle Wijk 143 Introduktion

146 Miljö

– ett centralt begrepp inom omvårdnad tillbakablick – Nightingale som miljöpionjär 148 Miljöns betydelse för personcentrerad omvårdnad 150 Miljöer inom olika vårdformer 154 Den digitala vårdmiljön 155 Utmaningar relaterat till en personcentrerad utformning av miljön 155 Symtom på illabefinnande 156 Personcentrerad miljö omfattar både omgivning och innehåll 147 Historisk

157 Personcentrering

av den fysiska miljön ord till handling 161 Sammanfattning 161 Referenser

160 Från

KAPITEL 10 165

Personcentrerat ledarskap Annica Backman 167 Introduktion 169 Ett

personcentrerat ledarskap gå från tanke till handling 172 Att skapa ett klimat som främjar inlärning, utveckling och kreativitet 175 Att skapa personcentrerade team 176 Att skapa stödjande strukturer med personen i fokus 178 Sammanfattning 179 Referenser 169 Att

KAPITEL 11 181

Nationella riktlinjer för personcentrerad vård Iréne Ericsson

183 Introduktion för vård och omsorg vid demenssjukdom och personcentrerad vård 185 Att tillämpa personcentrerad vård i relation till NR 195 Sammanfattning 196 Referenser

184 Riktlinjer

KAPITEL 12 199

Kritisk reflektion utifrån person centrerad omvårdnad

David Edvardsson, Annica Backman & Anneli Orrung Wallin 201 Livsberättelsen

eller livsberättelserna? 204 Vårdplan eller hälsoplan? 205 Vad krävs för ett partnerskap? (tydliggöra mål och förväntningar) 208 Uppgift och relation, personlig och privat 210 Standardiserad vård och personcentrering – konflikt eller konsensus? 212 Sammanfattning 213 Sakregister

Författarpresentation

Redaktörer David Edvardsson är legitimerad sjuksköterska, medicine doktor i omvårdnad, professor vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, samt professor vid the School of Nursing and Midw ifery, La Trobe University, Australien. Hans forskning fokuserar på personcentrerad vård, trivsel och hälsa för äldre personer och personer med kognitiva sjukdomar och svikttillstånd, samt på hälsobefrämjande boendeformer och omvårdnadsinterventioner inom allmän, geriatrisk och gerontologisk omvårdnad. Annica Backman är legitimerad sjuksköterska, medicine doktor i omvårdnad och universitetsadjunkt vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Hennes forskning fokuserar på ledarskap inom äldrevård, hur man kan leda mot en mer personcentrerad omvårdnad men även ledarskapets betydelse för personalens arbetssituation inom svensk äldrevård.

Författare Karin Bölenius är legitimerad sjuksköterska, medicine doktor i omvårdnad och universitetslektor vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet och har en förenad anställning som professionsutvecklare vid FoU-staben, enheten för utbildning, Region Västerbotten. Vidare är Karin styrelseledamot i Svensk sjuksköterskeförening och arbetar i vårdhandbokens nationella

Iréne Ericsson är legitimerad sjuksköterska, filosofie doktor i gerontologi och konsult inom äldreområdet med fokus på omvårdnad för äldre personer som lever med en demenssjukdom. Iréne har en lång undervisningserfarenhet både som lektor vid Hälsohögskolan, Jönköping University samt i uppdragsutbildningar i kommunal äldrevård med fokus på demensvård och palliativ vård. Hon har ingått i expertgruppen vid revideringen av de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demens sjukdom i Sverige samt formulering av indikatorer och målnivåer för demensvården. Ulla Hällgren Graneheim är legitimerad sjuksköterska, docent i omvårdnad vid Umeå universitet och senior professor vid Högskolan Väst i Trollhättan. Hon har tidigare yrkeserfarenhet som sjuksköterska inom psykiatrisk vård och är numera verksam som lärare och forskare vid Umeå universitet och Högskolan Väst. Hennes forskning fokuserar på kommunikation och interaktion mellan vårdare och personer med olika typer av utmanande beteenden, till exempel fysisk och verbal aggressivitet vid demenssjukdom, våld i vården och självskadebeteende bland unga k vinnor. Aktuell forskning handlar om dagligt liv inom psykiatrisk heldygnsvård. Qarin Lood är legitimerad arbetsterapeut, medicine doktor och lektor i arbetsterapi vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Qarin är också forskare i forskargruppen FRESH vid centrum för åldrande och hälsa (AgeCap) vid Göteborgs universitet där hon leder ett forskningsprojekt som handlar om hur ett personcentrerat

| Författarpresentation

råd. Karins forskningsområden är personcentrerad- och hälso främjande vård och omsorg i hemmet, lärande och utövande av praktiska färdigheter i relation till patientsäkerhet och transitionen att bli professionell sjuksköterska.

förhållningssätt kan appliceras på forskning med och för sköra äldre personer.

Jenny Molin är legitimerad sjuksköterska och medicine doktor i omvårdnad. Hon är universitetslektor vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, med förenad anställning vid psykiatriska kliniken, Norrlands universitetssjukhus. Hennes forskningsområde handlar om vardagslivet inom psykiatrisk heldygnsvård med fokus på interaktioner och relationer som främjar återhämtning. Astrid Norberg är legitimerad sjuksköterska, filosofie doktor i pedagogik, professor emerita vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, samt vid institutionen för vårdvetenskap, enheten för forskning om vård i livets slutskede, Ersta Sköndal högskola i Stockholm. Hon har varit vetenskapligt råd på Social styrelsen och Livsmedelsverket, fått Sofiahemmets pris 1988, kunglig medalj 1996, utnämnts till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet 2003, erhållit The International Psycho geriatric Association’s Award for Distinguished Service to the Field of Psychogeriatrics 2005, utsetts till hedersledamot i Svenska Läkarsällskapet 2010, tilldelats Stora Gerontologipriset 2017 och Umeå universitets förtjänstmedalj 2019. Hon forskar som emerita framför allt om personer med avancerad demenssjukdom, samvetsstress samt inre styrka. Anneli Orrung Wallin är legitimerad sjuksköterska, specialistsjuksköterska i vård av äldre, doktor i medicinsk vetenskap och

| Författarpresentation

Kristina Lämås är undersköterska, medicine doktor i omvårdnad och universitetslektor vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Hennes forskning fokuserar på vård av äldre och personer med kroniska tillstånd, integrativ vård och person centrerad vård inom hemtjänst.

Regina Santamäki Fischer är legitimerad sjuksköterska, medi cine doktor och docent i omvårdnad vid Umeå universitet samt universitetslektor vid enheten för hälsovetenskaper/vård vetenskap vid fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier, Åbo Akademi, Vasa, Finland. Hennes forskning fokuserar på åldrande ur ett livsvärldsperspektiv, på äldre och teknologi samt omvårdnad av den äldre personen. Helle Wijk är legitimerad sjuksköterska och professor i omvårdnad vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Hon är även gästprofessor vid Chalmers Arkitektur, samt har en kombinationstjänst vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, avdelningen för kvalitetsutveckling och patientsäkerhet. Hennes forskningsområde är inriktat på omgivningens betydelse för patienters och boendes funktion och välbefinnande, samt personalens genomförande av vård och omsorg.

| Författarpresentation

arbetar som universitetslektor och programområdesansvarig för sjuksköterskeutbildningen vid Högskolan Kristianstad. Hennes forskningsområde är inriktat på vårdpersonalens arbetssituation inom äldrevården samt stöd till närstående till yngre personer med demens.

Förord

Personcentrerad vård och omvårdnad är ett begrepp som alltmer blivit synonymt med god vård och omvårdnad. I den här boken görs ingen närmare exkluderande distinktion mellan vård och omvårdnad, även om de två begreppen ur ett akademiskt och disciplinärt perspektiv förstås som beskrivande samtliga vårdprofessioner (personcentrerad vård) och sjuksköterskans huvudämne (personcentrerad omvårdnad). När boken först kom ut 2010 var begreppen personcentrerad vård/omvårdnad relativt nya, åtminstone i en nordisk vårdkontext, och en snabb utveckling har skett de senaste tio åren såväl inom forskning, utbildning och praxis som inom samhällsdebatten. Idag återkommer begreppet i styrdokument, policydokument, forskningsansökningar, utvärderingar och kursplaner som ett uttryck för en humanistisk och jämlik vård som bygger på ett partnerskap1 mellan professionella vårdgivare och de personer som är i behov av vård. Personcentrerad omvårdnad handlar om att se personen bakom sjukdom, åldrande, symtom eller beteende. Synliggörandet och bekräftandet av personen är i centrum, liksom att försöka sätta sig in i den andres situation och se världen utifrån hens synvinkel, oavsett om personen har en akut hjärtinfarkt eller lever med en svår demenssjukdom. En personcentrerad omvårdnad kräver alltså en god kännedom om personen och hens intressen och behov, men också en vilja att göra det som har betydelse och förgyller tillvaron för den andre. 1 Läs mer om partnerskap i kapitel 7, Personcentrerad omvårdnad i hemtjänsten, och i kapitel 8, Personcentrerad rehabilitering.

Vårdfilosofi och etik Hälsa

Närstående

Uppgift och relation

Vårdteam

Vårdmiljö

Samhälle och organisation FIGUR 1 Modell för omvårdnad, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, 2015. Modifierad från Norberg, A. m.fl. (1997). Omvårdnadens mosaik. En modell. Uppsala: Almqvist & Wiksell Förlag.

| Förord

Personcentrerad omvårdnad kan sägas vara mer en etik eller ett förhållningssätt, ett humanistiskt sätt att vara mot andra, snarare än en metod eller en modell. Begreppet personcentrerad omvårdnad grundar sig i en människosyn och etik, åtminstone som detta definieras och beskrivs i den omvårdnadsmodell som utvecklats vid institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet (Modell för omvårdnad, institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, 2015). De flesta människor har en förväntan på att bli bemötta som unika och fullvärdiga personer, och många känner säkert igen den smärta och besvikelse som kommer av att bli förolämpade, förorättade, osynliggjorda eller nedvärderade. Inom vården kan personen och hens behov, önskningar och förväntningar komma att skymmas av svårtolkade och ibland personligt utmanande och hotfulla symtom och/eller tecken på sjukdom. Då är en personcentrerad omvårdnad kanske det som är viktigast i bevarandet av personens värdighet. Det kan illustreras av ett känt gammalt ordspråk: ”Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det bäst.” Det kan vara svårt att se personen bakom ett akut hjärtstillestånd med medvetslöshet, likväl som att det kan vara svårt att se

| Förord

personen bakom ett skrikande, spottande och klösande beteende hos en person med demenssjukdom. Sjuksköterskan och övrig vårdpersonal har som en viktig del av sin vårdande uppgift att försöka synliggöra personen i allt det medicinska, att se individen i kollektivet patienter, och ta reda på hens behov samt att sträva efter att tillfredsställa behoven i den utsträckning det är möjligt. I den här boken ges en introduktion till vad personcentrerad omvårdnad kan vara, och vad det betyder i omvårdnadspraktiken. De olika kapitlen ger exempel på upplevelser, teorier, metoder och kliniska applikationer samt vinster med personcentrerad omvårdnad. Boken belyser på ett lättillgängligt sätt vad personcentrerad omvårdnad kan vara i olika vårdverksamheter, vad det betyder för upplevelser av hälsa och erfarenheter av vård och sjukdom, i relation till evidens, ledarskap och miljö, samt hur det kan införas i kliniska verksamheter. Boken vänder sig i första hand till studenter i sjuksköterskeprogrammet. Men även kliniskt verksam personal inom hälso- och sjukvården som vill bredda sin kunskap om ett personcentrerat förhållningssätt har nytta av boken. Den kan användas som kurslitteratur, som uppslagsbok eller som underlag för diskussioner och interventioner i klinisk praxis. David Edvardsson ger en översikt över den internationella framväxten av begreppet personcentrerad omvårdnad, och ger en introduktion till begreppets koppling till omvårdnadsämnet samt till centrala existentiella begrepp som etik, identitet, miljö, kropp och att vara människa. Astrid Norberg beskriver i sitt kapitel vem personen i personcentrerad omvårdnad är utifrån ett personfilosofiskt perspektiv och ger en översikt över hur man kan förstå de olika delarna som konstituerar en persons identitet/personlighet/själv. Regina Santamäki Fischer beskriver i sitt kapitel insamlandet av livsberättelser som en viktig del i omvårdnad. Hennes bidrag belyser livsberättelser som ett möte mellan två personer där den ena är uppriktigt intresserad av att få lära känna den andre,

| Förord

det vill säga att vara berättelsefärdig, och hur kunskap om livs berättelser kan göra vården mer meningsfull, ändamålsenlig och skapa en stämning av tillit. Ulla Hällgren Graneheim och Jenny Molin skriver i sitt kapitel om betydelsen av att lyssna, tolka och förstå beteendeförändringar för att få kunskap om och tillgång till personens livsvärld i den personcentrerade omvårdnaden. I kapitlet beskrivs hur beteendeförändringar kan vara ett uttryck för meningsfull kommunikation och hur ett personcentrerat synsätt medför att bemötandet av de personerna blir olika, beroende på vem du möter. Karin Bölenius och Kristina Lämås kapitel tar upp personcentrerad vård och omsorg i hemmet, hur det kan tillämpas och synliggör även möjligheter och barriärer vid tillämpning. Kapitlet beskriver även värdegrund, hälsoorienterande samtal och vinster med personcentrerad omvårdnad. Qarin Loods kapitel handlar om hur personcentrerad rehabili tering kan göra det möjligt för människor att utnyttja sin fulla potential, såväl patienter och anhöriga som personal. Kapitlet innehåller både ett teoretiskt underlag och en praktisk del som ger möjlighet till självreflektion. Helle Wijks kapitel kring en personcentrerad miljö handlar om hur omgivningen en person vistas i kan vara personcentrerad och understödja personlig integritet, välbefinnande och bästa möjliga hälsa. Kapitlet baseras på evidens- och erfarenhets baserad kunskap om hur miljön blir till stöd och inte till hinder för den som vistas där. Vidare beskrivs hur integrering av kunskap och erfarenhet från olika ämnes- och vårdområden kan bidra till en personcentrering av miljön. Annica Backman skriver om hur man som ledare i vård och omsorg kan leda mot en mer personcentrerad omvårdnad. Kapitlet visar på hur en personcentrerad ledare kan synliggöra och stötta sina medarbetare, samt skapa möjligheter för medarbetarna att ta ansvar och utvecklas genom ett ständigt förbättringsarbete i en kreativ miljö. Vidare beskriver hon person-

Referenser Modell för omvårdad, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet (2015).

| Förord

centrerad omvårdnad som sjuksköterskans kärnkompetens, där sjuksköterskans roll samt specifika kompetensområde tydliggörs. Avslutningsvis medverkar hon även i en kritisk reflektion utifrån personcentrerad omvårdnad. Irene Eriksson skriver om syftet med nationella riktlinjer för personcentrerad vård samt betydelsen och innebörden av dem. Vidare lyfter hon fram den praktiska tillämpningen av rekommendationerna och i kapitlet beskrivs även sjuksköterskans ansvar rörande den praktiska tillämpningen av nationella riktlinjer i vårdverksamheterna. Anneli Orrung Wallin har tillsammans med redaktörerna medverkat i en kritisk reflektion kring begreppet personcentrerad omvårdnad, vad det kan betyda, vad som krävs, hur man gör och varför. I kapitlet problematiseras och reflekteras kring olika aspekter av personcentrerad omvårdnad, utmaningar i klinisk praxis och frågor rörande professionsansvar och förhållningssätt behandlas.

Dav i d E dva r d s s on

I det här kapitlet ges en översikt över den internationella framväxten av personcentrerad omvårdnad, en beskrivning av vad begreppet kan betyda i olika sammanhang och ur olika perspektiv, hur man kan förhålla sig för att stödja en mer personcentrerad omvårdnad och varför det är viktigt.

Personcentrerad omvårdnad – framväxt av begreppet När den första utgåvan av den här boken kom ut 2010 var begreppen personcentrerad vård och omvårdnad relativt nya i den nordiska litteraturen och samhällsdebatten. Begreppen hade utvecklats under 2000-talet i framför allt Storbritannien och Australien, och började förekomma i nordiska studier och texter mellan år 2005 och 2010. Då liksom nu beskrivs centrala aspekter eller essenser i begreppet personcentrerad omvårdnad, även om dagens litteratur och förståelse i ökande grad bekräftar begreppets komplexitet samt dess koppling till kontext, perspektiv, syfte och mål. Därför ser man i mer dagsaktuella texter ofta uttrycket ’en mer personcentrerad omvårdnad’, eftersom det uttrycket är mindre statiskt och försöker beskriva begreppet som en process eller ett kontinuum mellan mer eller mindre personcentrerad omvårdnad. Generellt kan sägas att det finns

| David Edvardsson

en konsensus kring följande essentiella komponenter i begreppet personcentrerad omvårdnad; att se och bekräfta personen och inte enbart hens symtom, funktionsnedsättningar, sjukdom eller begränsningar, att bekräfta hens upplevelse av sjukdom, att sträva efter att bekräfta och utgå ifrån individens perspektiv, prioriteringar, behov och önskningar och inkludera personen i alla aspekter av omvårdnaden. Det finns återkommande beskrivningar i litteratur och samhällsdebatt som tyder på att personens egna upplevelser, tolkningar och strategier ibland förminskas i mötet med den professionella vården. Alltför ofta beskrivs rollen som patient föra med sig att personen blir reducerad till ett organ, ett symtom, en diagnos eller på andra sätt upplever sig som objektifierad genom benämningar som: ”gallan i säng tre”, ”appen vid fönstret”, ”vandraren på avdelning 2” eller ”skrikaren på demensboendet Gladan”. Sådana tillmälen bidrar till att personen reduceras till en sjukdom eller ett beteende, oavsett om det var avsiktligt eller ej. I litteraturen tillskrivs ofta psykologen Carl Rogers som fadern till uttrycket personcentrerad, genom att han i mitten av 1900-talet använde ”Client-centred psychotherapy” för att förstå fenomen som personlighet och mellanmänskliga relationer. Senare övergick Rogers till begreppet ”person-centred”. Rogers menade att en central ingrediens i psykoterapin var att se personen som sökte hjälp som experten på sig själv, och terapeuten som en befrämjare av självinsikt (Rogers, 1961). Under 1990talet återkom begreppet ”person-centred” inom demensvården genom Tom Kitwood (1997). Enligt Kitwood var forskningen kring, och behandlingen av, personer med demenssjukdom under 1970-, 1980- och början av 1990-talet till stor del fokuserad på demens som enbart ett biomedicinskt fenomen. Den rådande synen på demenssjukdomen var att den gradvis destruerade personligheten så att personen inte längre fanns kvar – endast ett ”tomt skal”, eller en ”levande död” återstod. I och med att bot och verkningsfull behandling saknades kunde inte mycket annat än förvaring erbjudas de personerna. Kitwood bestred den

1 Läs mer om att lyssna, tolka och förstå i kapitel 5.

| Kapitel 3 | Person centrerad omvårdnad i teori och praxis

synen, och menade i stället att personen fanns ”bakom” demenssjukdomen, dold av alla symtom som sjukdomen medförde, men fortfarande som en person som har utbyte av en vacker miljö, relationer, upplevelser och sinnesintryck1. Med en sådan syn bör vården inriktas på att understödja även personen ”bakom” sjukdomen och erbjuda en tillvaro värdig en fullvärdig människa. Likt alla andra människor har personer med demenssjukdom behov av att känna kärlek, samvaro, trivsel och uppskattning samt att uppleva meningsfulla relationer och sysselsättningar (Kitwood, 1997). I ljuset av Kitwoods arbete förefaller det inte vara en slump att personcentrerad omvårdnad har fått ett sådant genomslag inom just äldre- och demensvård, eftersom demenssjukdomarna påverkar förmågor som ligger nära kärnan i en person, det vill säga minne, omdöme, förmåga till reflektion och självmedvetenhet (McCormack, 2004). Eftersom Kitwood och hans grupp var verksamma i Storbritannien, tillskrivs ofta den moderna användningen av personcentrerad omvårdnad ha börjat just där, för att sedan sprida sig till Västeuropa, Australien och Nordamerika (Dewing, 2004). ”Person-centred nursing” har haft ett enormt genomslag i Storbritannien och Australien, där begreppet återfinns som en gyllene regel och mål i såväl styrdokument kring vård och omvårdnad på regeringsnivå som i reklamskrifter från enskilda vårdgivare, akutsjukhus, rehabiliteringsinrättningar, vårdcentraler och äldrevårdsenheter. För att vara politiskt korrekt och konkurrenskraftig på en avreglerad marknad för hälso- och sjukvård verkar det i princip vara ett måste att man i Storbritannien och Australien beskriver sig vara personcentrerade för att bedriva framgångsrik hälsovård (Brooker, 2005). I Sverige kan man se en liknande utveckling på policynivå där begreppet personcentrerad omvårdnad återfinns som en gyllene kvalitetsstämpel och målsättning i styrdokument kring vård och omsorg på lokal, regional

Personcentrerad omvårdnad – innehåll och definition Det finns olika sätt att försöka förstå vad personcentrerad vård och omvårdnad är eller kan vara. Ett sätt är genom att intellektuellt närma sig litteraturen och försöka läsa, jämföra och övertygas om en definition av vad personcentrerad omvårdnad är. Ett annat sätt är att på ett mer personligt och existentiellt plan närma sig egna och andras erfarenheter av en mer personcentrerad omvårdnad och på det sättet göra sig berörd av rika upplevelser och beskrivningar av närvaron men också av frånvaron av en mer person centrerad omvårdnad. Eftersom innehållet i, och definitionerna av, personcentrerad omvårdnad till sin essens varierar mellan person, situation, tid och miljö får du möta båda sätten, med början i exem2 Läs mer om nationella riktlinjer för personcentrerad vård i kapitel 11.

| David Edvardsson

och nationell nivå 2 (Socialstyrelsen, 2017; SKL, 2015), samt som ett centralt begrepp i kursplaner, utbildningsplaner och examina tioner inom svensk högre utbildning. Inom den akademiska vårdlitteraturen kan man se en parallell nordisk utveckling jämförbar med den anglosaxiska, med den skillnaden att nordiska forskare använde begrepp från fenomenologisk, hermeneutisk och existentiell litteratur till att beskriva omvårdnadens innehåll, mål och mening på liknande sätt som de anglosaxiska beskrivningarna av person-centred nursing. Nordiska pionjärer som Astrid Norberg, Katie Eriksson, Kari Martinsen och Marit Kirkevold etablerade tillsammans med sina adepter en begreppsapparat för beskrivning av god omvårdnad, som till både innehåll och etik och filosofi i stor utsträckning påminner om vad som nu beskrivs som en personcentrerad omvårdnad. Det gör att det inte ligger långt borta att påstå att begreppet personcentrerad omvårdnad och god omvårdnad till sin essens nästan beskriver samma fenomen.

I dagrummet den här morgonen finns fem äldre personer och en undersköterska. En av personerna sitter i en stadig fåtölj som är fastsatt mot väggen och ser ut att ha svårt att komma upp från stolen. I en stol bredvid honom sitter en annan äldre man och vid sidan av honom sitter två äldre damer i en soffa, och ytterligare en äldre kvinna i en fåtölj. Möblerna är ordnade i en halvmåne och undersköterskan finns i mitten av halvmånen. Hon är fullt upp tagen med att rulla håret på en av de två damerna i soffan sam tidigt som hon sjunger tillsammans med den andra damen i soffan. Hon har precis serverat en smörgås till den äldre mannen i stolen, och skämtar också med mannen som sitter fast. Hon förmedlar en härlig energi till hela dagrummet. Fler äldre personer kommer nyfiket fram och sätter sig, för att också få bli del av den här stun den. Undersköterskan bekräftar varje ny person som slår sig ned med namn och bjuder in dem att sjunga med, samtidigt som hon fortsätter att rulla hår, hjälpa till med smörgåsen och skämta med mannen i fåtöljen. Det här pågår under uppskattningsvis en timma. Hela dagrummet fylls av en känsla av välbefinnande som är svår att beskriva, men som också observerades hos personerna i dag rummet. Efteråt genomfördes ett samtal med undersköterskan med syftet att förstå hur hon tänkte kring timmen i dagrummet. Hon beskrev den som en väldigt medveten session och att hon ville befrämja hälsa och välbefinnande i stunden hos de äldre. Hon visste sedan tidigare att en av damerna tyckte om att sjunga, och att även många andra på avdelningen uppskattade sångstunder. Hon visste att den andra kvinnan njöt av att få sitt hår rullat, och att mannen med smörgåsen uppskattade en skinkmacka och att få skämta med någon. Hon beskrev en väldigt genomtänkt och målinriktad vårdhandling och visade en kreativitet och ett mod att skapa ett personcentrerat tillfälle som man observerade ledde till en stund av vardaglighet, välbefinnande och hälsa hos de äldre.

| Kapitel 3 | Person centrerad omvårdnad i teori och praxis

pel eller berättelser från två forskningsstudier i Västerbotten. Det första exemplet utspelade sig på en psykogeriatrisk vårdavdelning och observerades inom ramen för en studie av vårdmiljöns betydelse för välbefinnande hos personer med kognitiva problem (Edvardsson m.fl., 2012). Även om exemplen är hämtade från en äldrevårdsmiljö och ett hospice så syftar de till att åskådliggöra en mer allmängiltig innebörd av personcentrerad omvårdnad.

David Edvardsson är legitimerad sjuksköterska, medicine doktor i omvårdnad, professor vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, samt professor vid the School of Nursing and Midwifery, La Trobe University, Australien. Annica Backman är legitimerad sjuksköterska, medicine doktor i omvårdnad och universitetsadjunkt vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet.

Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik Personcentrerad omvårdnad är en viktig del i en god omvårdnad, särskilt inom äldre- och demensvården. För att kunna ge god omvårdnad behöver patientens perspektiv synliggöras, beaktas och inkluderas i hela vårdprocessen. Denna bok belyser på ett lättillgängligt sätt vad personcentrerad omvårdnad är i olika vårdverksamheter, vad det betyder för upplevelser av hälsa och mått på hälsa, i relation till evidens, ledarskap och miljö samt hur det kan införas i kliniska verksamheter. Denna nya utgåva inkluderar nya kapitel kring kärnkompetenser, personcentrerad omvårdnad i hemmiljöer, personcentrerad rehabilitering samt nationella riktlinjer. Den nya utgåvan inkluderar även ett kritiskt problematiserande kapitel där personcentrerad omvårdnad reflekteras och diskuteras i dialog mellan tre experter i personcentrerad vård. Boken vänder sig till studenter på grundläggande och avancerad nivå inom omvårdnad, rehabilitering och geriatrisk vård. Den kan också användas av kliniskt verksamma inom hälso- och sjukvården och andra som vill bredda sin kunskap kring ett personcentrerat förhållningssätt.

Andra upplagan Art.nr 33335

studentlitteratur.se