9789144067650

Page 1


ANALYS I EN VARIABEL

Lars-Christer Böiers

Arne Persson

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare

Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 3134

ISBN 978-91-44-06765-0

Upplaga 3:3

© Författarna och Studentlitteratur 1990, 2001, 2010 www.studentlitteratur.se

Studentlitteratur AB, Lund

Omslagslayout: Henry Sivula

Printed by Replika Press Pvt Ltd, India 2012

Förord

Föreliggandebokbehandlargrundernaidifferential-ochintegralkalkyl förfunktioneravenvariabel.Denärengrundligomarbetningavdentidigareutgåvan”ArnePersson,Analysienvariabel”.Bokentordekunna användassomkurslitteraturviddeflestaavlandetshögskolor.Nödvändigaförkunskaperärgymnasietsmatematikkurserpånaturvetenskaplig ellertekniskgren.

Viharhaftföljandemålsättningvidskrivandet:

• attirimligutsträckningpresenteraenfullständigochstriktteoribyggdpådereellatalensegenskaper.Vissalångaellertekniska bevisharemellertidutelämnatsellerersattsmedöversiktligaresonemang.

• attmedtalrikaexempelklargörateorinsinnebördochvisahurman kananvändadeerhållnaresultatenvidproblemlösning.

• attknytaanteorintillnaturvetenskapligaochtekniskatillämpningar.

• attsuccessivtvänjaläsarenviddetstringentaochlogisktexakta sättattresonerasomärgängseinaturvetenskapochteknik.

Bokenärorganiseradifemdelar,eninledandedelomfunktioner ochgränsvärden,tvåhuvuddelaromdifferential-respektiveintegralkalkyl,samtdärefterettkapitelvarderaomdifferentialekvationerrespektive Maclaurinutveckling.Dessutomfinnsettappendixmedintroduktionav komplexatal,diskussionavnågralogiskasymbolerochsummatecknet samtbevisenavdegrundläggandesatsernaomkontinuerligafunktioner.

Ikapitel1harviförsöktmjukstartaframställningenmedenrepetitionochfördjupningavvissagrundläggandemomentigymnasiekursen.

Vidgenomgångenavdeelementärafunktionernasegenskaperharvidärvidfunnitdetlämpligtattävenberöravissagränsvärdesrelationer.Vi hartillåtitossattbaseraframställningenavdessadelarpåettintuitivt gränsvärdesbegrepp.Dettatordeintevållaläsarennågrasvårigheter,eftersomdeflestareglerförgränsvärdenärsånaturligaattdenärmast uppfattassomsjälvklara.

Meddennauppläggningvillvisuccessivtvänjadenstuderandevid atthanteragränsvärdenochsamtidigtökamotivationenfördensenare merstringentaframställningen,vilkenpresenterasikapitel2.Därfastläggesexaktadefinitionerochräknereglernaförgränsvärdenpreciseras ochbevisas.Därmeduppnåsävenfullexakthetideikapitel1förda resonemangen.

Ävenidesenarekapitlenkommerläsarenattkännaigenmångabegreppfrångymnasiekursen,tillexempelderivataochintegral.Menhögskolanskravpåstringentbevisföringochproblemlösningsförmågaärså myckethögreställdaattdeflestaförmodligenkommerattuppfattamaterialetsomihuvudsaknytt.

Teorinförkomplexataläristortsettoberoendeavdetövrigamaterialet.Påmångastudieorteringårdekomplexatalensomettmomenti andrakurseränenvariabelanalysen,tillexempelialgebra.Förattökafrihetenviduppläggningenavundervisningenharvidärförplaceratkomplexataliettseparatappendix.Dettautnyttjasifullutsträckningidet övrigamaterialetförstisambandmeddifferentialekvationer.—Enligt författarnaserfarenhetärdetemellertidiallmänhetbästatthaden komplexateorinavklaradinnanmanbörjarpåkapitel5omprimitiva funktioner.Ivissasammanhanganvändermandärmedfördelkomplexa metoder. Itextenförekommermångagångeruttryckistilmed”följeromedelbart”,”enenkelkontroll”,”inseslätt”,etc.Läsarenrekommenderasatt intetadessauttryckalltförbokstavligt,åtminstoneinteviddenförstagenomläsningen.Detfinnsåtminstonetregodaskältillattförfattare skriverpådettasätt.Fördetförstablirframställningenoöverskådligoch olidligtpedantiskomalltingskallförklarasiniminstadetalj.Fördet andratjänaruttryckensomendrivfjäderförläsarenattarbetaaktivt, vilketärmycketviktigtvidstudietavmatematik.Fördettredje,slutligen,utgördessauttryckenvisskontrollavinlärningen;deutelämnade

argumentenellerräkningarnabörvara”enkla”,”lätta”,etc.,närmanbehärskarstoffetväl.

Bokensreferenssystemfungerarpåföljandesätt.Definitioner,satser, exempelochformlerärnumreradeilöpandeföljdinomvarjekapitel.

Vidhänvisninginomdetaktuellakapitletangesendastnumret,möjligen tillsammansmedensidangivelse.Vidhänvisningtillannatkapitelanges ävendettasnummer,tillexempelsats3.2,sombetydersats2ikapitel3.

Problemlösningärenviktigdelavmatematiken.Enövningssamling itvådelarmedsvarochvissalöstatypuppgifter,anpassadtilldenna lärobok,harutarbetatsvidmatematiskainstitutioneniLund.Denkan rekvirerasfrånKF-SIGMA,Sölvegatan22,22362Lund.

Mankaninteskrivaenlärobokimatematikutanatttaintryckav andraförfattarepåområdetsamtanvändamängderavrådochpåpekandenfrånsåvälkollegersomelever.Specielltstorbetydelseförförfattarnassynpådengrundläggandeanalysenhardennumeraklassiska lärobokenavHyltén-CavalliusochSandgren,MatematiskanalysI,haft. BlandkollegernavillvispeciellttackaJanGustavssonochLarsVretare somlästochkritiseratvåramanuskriptochsomdessutombidragitmed attutvecklateknikenattritafigurerpådator.

Lund,KristiHimmelsfärdsdag1990

Författarna

Förordtillandraupplagan

Idenandraupplaganharvitillfogatettinledandekapitel,numrerat0. Avsiktenharvaritattlyftaframvissagrundläggandefärdigheterialgebraiskräkningochekvationslösningsommanbörhaförvärvatinnanman påbörjarhögskolestudierimatematik.Kapitletinnehållerdessutomen kortpresentationavmatematiskteoribildningmeddiskussionavvanliga begreppsomdefinition,satsochbevis.

Iövrigtskiljersigdenandraupplaganfråndenförstabaradärigenomattvifinputsatframställningenhärochvarsamttillfogatytterligare någraexempelpåtillämpningaravmatematikinomandraämnesområden.Tillkomstenavkapitel0harmedförtnågrasmärreförändringari kapitel1.Indelningenikapitelochavsnittäroförändradihelaboken.

VitackarallakollegervidavdelningenförmatematikLTHsomläst igenomochkommitmedsynpunkterpåenpreliminärversionavkapitel0.

Lund,midsommarafton2001

Författarna

Förordtilltredjeupplagan

Identredjeupplaganharvireviderattextenpåmångaställen.Syftet harvaritattanpassaframställningentillstudentermedförändradeförkunskaper.Resonemangenharförtydligatsochpåendelställengjorts utförligare.Ettantalnyaexempelhartillkommit,främstidetidigakapitlen.Avsnittetomasymptoterhartonatsner.Kapitel9omMaclaurinutvecklingarharskrivitsomhelt.—Förutomikapitel9harindelningen iavsnittbibehållits.

ViharocksåtagittillfälletiaktattkompletterateoriniappendixC medBolzano-Weierstrass’sats.

Ingenrevideringavenlärobokavdettaslagkanskeutanpåverkan frånstudenterochfrånläraresomanväntbokenisinundervisning.Vi harfåttmångavärdefullasynpunkterfrånvårakollegervidMatematik LTH,ochvivilltackademallafördetta.

Fördensomkännerbehovavattkompletteramedlitteratursom gerenöverbryggningfrångymnasieskolanvillvirekommendera Diehl, Inledandegeometriförhögskolestudier ,Studentlitteratur2010.Denna bokanslutervältillvårframställning.—Slutligenvillvinämnaatt denövningssamlingsomutarbetatsvidMatematikLTHianslutningtill föreliggandeboknumeradistribuerasavStudentlitteratur.

Lund,pingstafton2010

Författarna

Innehåll

1.10Arcusfunktionerna......................119 1.11Dehyperboliskafunktionerna................124

2.1Definitionochräkneregler..................135 2.2Kontinuerligafunktioner...................148

2.3Talet e .............................155

2.4Standardgränsvärden.....................160

2.5Användningaravgränsvärden................162

IIDIFFERENTIALKALKYL183

3Derivator185

3.1Introduktiontillbegreppetderivata.............185

3.2Derivatansdefinition.....................187

3.3Derivationsregler.......................193

3.4Deelementärafunktionernasderivator...........202

3.5Egenskaperhosderiverbarafunktioner...........209

3.6Derivatoravhögreordning.................218

3.7Komplexvärdafunktioner..................221

3.8Differentialer.........................223

4Användningaravderivator225

4.1Kurvritning..........................225

4.2Lokalaextremvärden.....................229

4.3Optimering..........................232

4.4Olikheter...........................240

4.5Numerisklösningavekvationer...............242

4.6Konvexafunktioner......................251

5Primitivafunktioner259

5.1Allmännaegenskaperhosprimitivafunktioner.......259

5.2Rationellafunktioner.....................269

5.3Funktionerinnehållanderotuttryck.............278

5.4Trigonometriskafunktioner.................285

IIIINTEGRALKALKYL291

6Integraler293

6.1Integralensdefinition.....................293

6.2Integrationavkontinuerligafunktioner...........298

6.3Räknelagarochuppskattningar...............302

6.4Beräkningavintegraler...................306

6.5Generaliseradeintegraler...................311

7Användningaravintegraler321

7.1Areabestämningar......................321

7.2Massa.............................325

7.3Volymberäkningar......................327

7.4Längdavkurvor.......................331

7.5Rotationsytor.........................339

7.6Planakurvorskrökning...................341

7.7Tröghetsmoment.......................343

7.8Masscentrum.........................346

7.9Integralerochsummor....................350

7.10Integralerisannolikhetsläran................355

7.11Numeriskberäkningavintegraler..............358

IVDIFFERENTIALEKVATIONER363

8Differentialekvationer365

8.1Inledandeexempel.Terminologi...............365

8.2Linjäraekvationeravförstaordningen...........371

8.3Separabladifferentialekvationer...............377

8.4Integralekvationer.......................382

8.5Linjäraekvationeravandraordningen...........386

8.6Lösningavdenhomogenaekvationen............388

8.7Partikulärlösningtill y + ay + by = h(x) .........396

8.8Linjäraekvationeravgodtyckligordning..........410

8.9Ekvationeravspeciellatyper................413 VTAYLORSFORMEL417

9MaclaurinsochTaylorsformler419

9.1Inledning.Exempelpånågraapproximativaformler....419

9.2Approximationmedpolynom................422

9.3Maclaurinsformel.Entydighet................424

9.4Standardutvecklingar.....................431

9.5BevisförMaclaurinsformel.................436

9.6Olikaaspekterpåresttermen................439

9.7AndraanvändningaravTaylorsformel...........449

APPENDIX455

AKomplexatal457

A.1Inledningomtalsystem....................457

A.2Definitionavkomplexatal..................459

A.3Räkneoperationer.......................460

A.4Konjugeringochabsolutbelopp...............465

A.5Division............................470

A.6Komplexatalpåpolärform.................472

A.7Denkomplexaexponentialfunktionen............479

A.8Andragradsekvationen....................480

A.9Denbinomiskaekvationen..................483

A.10Allmännapolynomekvationer................485

BMatematisktsymbolspråk491

B.1Mängder............................491

B.2Implikationochekvivalens..................493

B.3Summatecken.........................497

Detgrekiskaalfabetet

alfa Aα iota Iι rho P ρ

beta Bβ kappa Kκ sigma Σσς

gamma Γγ lambda Λλ tau Tτ

delta Δδ my Mμ ypsilon Υυ

epsilon Eε ny Nν fi Φϕφ

zeta Zζ xi Ξξ chi Xχ eta Hη omikron Oo psi Ψψ theta Θθϑ pi Ππ omega Ωω

Kapitel3

Derivator

3.1Introduktiontillbegreppetderivata

Mångapraktiskafrågeställningarhandlaromhur snabbt ettvisstförlopp ändras,tillexempel”hurfortkörbilen?”,”hursnabbtsjunkerlufttrycket medstigandehöjdöverjordytan?”,”hursnabbtsönderfallerettradioaktivtämne?”,”hurmycketökarskattenmedväxandeinkomst?”,etc.Vi skallskaffaossettmatematisktverktygsommäterhastighetenidylika förändringar.Fördenskullbetraktarviförstettkonkretexempel.

Låt f (x) betecknatemperaturfördelningenlängsentunnstavplaceradutefter x-axeln.ViantaratttemperaturenmätsigraderCelsius ochattlängdenhetenärmeter.Ommanharfullständigkännedomom funktionen f (x) bördetocksåvaramöjligtattsvarapåfrågan:hur snabbt,uttrycktigraderpermeter,ändrarsigtemperaturenlängsmed stavenvidenvisspunkt x0 ?Detbörmedandraordfinnasettuttryck bildatenbartmedhjälpav f (x) sompåettrimligtsättmätertemperaturändringenpermeteriengivenpunkt x0 istaven.

Förattfinnadettauttryckkonstaterarviförstattfrånpunkten x0 tillennärbelägenpunkt x0 + h hartemperaturenändratsmed

f (x0 + h) f (x0 ) grader.Iintervalletmedändpunkterna x0 och x0 +h ärföljaktligentemx x0 x0 + h

peraturökningen(ellerminskningen) igenomsnitt

f (x0 + h) f (x0 ) h (1) graderpermeter.

Uttrycket(1)innebäringetprecistsvarpådenställdafråganom hurstortillväxthastighetenärijustpunkten x0 ,menjumindreintervall (dvs.jumindrevärdepå |h|)vianvänderossavjunärmarebörvikomma enexaktangivelse.Omgränsvärdet

lim h→0 f (x0 + h) f (x0 ) h (2)

existerarärdetdärförrimligtattbetraktadettasommätetalförtemperaturensändringstaktipunkten x0 .Gränsvärdet(2)utgöralltsådet uttryckviletarefter.

Exempel1.Antagatttemperaturfördelningenistavenovangesav f (x)= √x.Bestämtemperaturenstillväxthastighet(i ◦ C/m)ipunkten x =1

Lösning: Eftervadviharsettbeståruppgifteniattbestämmagränsvärdet lim h→0 f (1+ h) f (1) h =lim h→0 √1+ h 1 h .

Förlängningmedkonjugatkvantitetenger

Medandraordväxertemperaturenipunkten x =1 medhastigheten 1 2 gradpermeter(ommanrörsigåthöger).

Ettnegativtresultatskullehainneburitenmotsvarandeminskning avtemperaturen.

Mankanocksågegränsvärdet(2)engeometrisktolkning. Differenskvoten f (x0 + h) f (x0 ) h

betyderjuriktningskoefficientenfördensekant somgårgenompunkterna (x0 ,f (x0 )) och (x0+h,f (x0+h)) påfunktionskurvan y = f (x).Om gränsvärdet(2)existerarkommersekantenattfåettgränsläge t när h gårmotnoll.Dennagränslinjekallarman tangent tillkurvan y = f (x) ipunkten (x0 ,f (x0 )).Detäralltsårimligtattsäga: gränsvärdet(2)av differenskvotenärlikamedriktningskoefficientenförtangententillfunktionskurvan y = f (x) ipunkten (x0 ,f (x0 )). x

x0 x0 + h f (x0 ) f (x0 + h) t

3.2Derivatansdefinition

Resultatetavanalyseniföregåendeavsnittvisarattgränsvärdenavformen(2)äravstortintresse,ochvipåbörjarnuettsystematisktstudium avsådana.

Definition1.Antagattfunktionen f ärdefinieradienomgivningav punkten x0 .Omgränsvärdet lim h→0 f (x0 + h) f (x0 ) h

existerarsåsäges f vara deriverbaripunkten x0 .Gränsvärdetkallas derivatanav f i x0 ochbetecknas

f (x0 ), df dx (x0 ) eller Df (x0 ).

Omenfunktion f ärderiverbarivarjepunktisindefinitionsmängd sägervikortfattatatt f är deriverbar Funktionen

x −→ f (x),x ∈ Df , kallas derivatanav f .Fördennafinnsblandannatbeteckningarna f , df dx,Df.

Isambandmeddiskussionavenfunktionskurva y = f (x) användsockså skrivsätten y och dy dx.

Exempel2.Polynomavgradhögstlikamed1,

f (x)= ax + b,x ∈ R, ärderiverbaramed

f (x)= a.

Ty

f (x0 + h) f (x0 ) h = (a(x0 + h)+ b) (ax0 + b) h = ah h = a → a då h → 0

förvarjepunkt x0 ∈ R

Förenkonstantfunktionär a =0.Viharalltsåspecielltvisatatt derivatanavvarjekonstantfunktionäridentisktnoll.

Exempel3.Funktionen

f (x)= c√x,x> 0, där c ärenkonstant,ärderiverbarmed f (x)= c 2√x .

Tyenupprepningavräkningeniexempel1förenallmänpunkt x0 ger f (x0 + h) f (x0 ) h = c√x0 + h c√x0 h = c (x0 + h) x0 h(√x0 + h + √x0 ) = = c √x0 + h + √x0 → c 2√ x0 då h → 0

Exempel4.Förettmonom xn gäller

D (xn )= nxn 1 .

Binomialsatsengernämligenatt (x0 + h)n x

Härharallatermerutomdenförstagränsvärdet0då h → 0.Vifåralltså att

Geometrisktolkningavderivata

Islutetavavsnitt3.1sågviattdetärrimligtattuppfattadenräta linjesomgårgenompunkten (x0 ,f (x0 )) ochharriktningskoefficienten f (x0 ) somentangenttillfunktionskurvan y = f (x).Vi definierar därför tangenten ipunkten (x0 ,f (x0 )) somdenlinjevarsekvationär y f (x0 )= f (x0 )(x x0 ). (3)

lutning f (x0 )

Vitalarocksåom f (x0 ) somfunktionskurvans lutning eller branthet i punkten (x0 ,f (x0 ))

Exempel5.Beräknatangententillfunktionskurvan y = √x,x> 0, ipunkten (9, 3) (somärenpunktpåkurvan!).

Lösning: Enligtexempel3är

Derivatansvärdeför x =9 äralltså

.Densöktatangentekvationenpåenpunktsformblirdärför

y 3= 1 6 (x 9), somvikanskrivapåformen

x 6y +9=0.

Exempel6.Omenrätlinjeharriktningskoefficienten a =0,såharen normal tilldensammasombekantriktningskoefficienten 1 a .Uppgift: beräknanormalenipunkten (9, 3) tillkurvaniföregåendeexempel.

Lösning: Denaktuellanormalensriktningskoefficientfårvitill

Eftersomnormalenskagågenompunkten (9, 3) blirdärfördessekvation y 3=( 6)(x 9), somviskriver y +6x 57=0

9

Derivatoritillämpningarna

Deflestafysikaliskaochtekniskatillämpningaravbegreppetderivata byggerpådentolkningsomvikomframtilliinledningen: denhastighet varmedettvisstförlopp y = f (x) tillväxerienvisspunkt x0 angesav derivatan f (x0 ) idennapunkt.

Enheten förförloppetstillväxthastighetberorpåenheternaför x och y isambandet y = f (x).Omtillexempel s(t) angertillryggalagdvägsträcka(meter)förnågotobjektvidtiden t (sekunder)blir s (t) den vanliga(momentana)hastighetenvidtiden t mättimeterpersekund. Om y (t) ärmängdenradioaktivmateriaikilogramvidtiden t (sekunder) betyder y (t) ämnetssönderfallshastighetvidtiden t ikg/s.Observeraminustecknet:sönderfallinnebärnegativtillväxt.Om f (x) stårför temperaturen(◦ C)ipunkten x påentalaxelgraderadimetersåanger f (x) temperaturstegringeni ◦ C/mvidpunkten x,etc.Exemplenkan lättmångfaldigas.

Exempel7.Ettkärlharformenavenhorisontelltriangulärrännamed måttimeterenligtfiguren.Idenvidtiden t =0 tommarännantappas vattenmedenkonstanthastighetav3m3 pertimme.Hursnabbtstiger vattennivån y (t) videnvisstidpunkt t (timmar)?

Lösning: Förstberäknarvinivån y (t) somfunktionav t.Avlikformiga trianglarserviattvattenytansbreddärlikamednivån y (t).Vibestämmer y (t) genomatttecknavattenvolymenirännanefter t timmarpåtvå sätt:

Dettageross

Derivatanavdennafunktionberäknasenligtexempel3med c = 3 2 .

Resultatetblirattvattnetstigermedhastigheten

meterpertimmevidtiden t

Andraderivata

Detkannaturligtvisivissafallfinnasanledningattstuderatillväxthastighetenhosderivatan f avenfunktion f .Manskadåbilda (f ) .Denna funktionkallas andraderivatan av f ochbetecknaspåenderaavsätten f ,f (2) ,D 2 f och d2 f dx2 .

Enligtsindefinitionmäter f (x) hursnabbttillväxthastighetenökari punkten x.Dettabrukarmankalla accelerationen hosförloppet f (x). Omtillexempel s(t) betydertillryggalagdvägsträckaimetervidtiden t sekundersåär s (t) denvanligaaccelerationeni(m/s)/s,dvs.im/s 2 . Beroendepåtolkningenav f (x) kanemellertidaccelerationen f (x) ha heltolikaenheter.Iexempletdär f (x) ärtemperaturen(◦ C)ipunkten x (m)bliraccelerationensenhet(◦ C/m)/m,dvs. ◦ C/m2

Exempel8.Etträtlinjigtförlopp

f (x)= ax + b

harenligtexempel2konstanttillväxthastighet f (x)= a ochaccelerationen f (x)=0.

3.3Derivationsregler

Deriverbarhetochkontinuitet

Viskanuhärledaettantalräknereglerförderivation.Blandannatför dettaändamålbehöverviföljanderesultat.

Sats1.Omenfunktion f ärderiverbarsåärdenkontinuerlig.

Bevis. Antagatt f ärderiverbarienpunkt x0 ∈ Df .Enligtdefinitionen avkontinuitetskavivisaatt f (x0 + h) → f (x0 ) då h → 0.Men f (x0 + h) f (x0 )= f (x0 + h) f (x0 ) h · h → f (x0 ) · 0=0 då h → 0.

Dettavisarsatsen.

Omvändningentillsats1ärintesann.Tillexempelärfunktionen f (x)= |x| kontinuerligmenintederiverbari x =0.Detsistaserman avderivatansdefinition,tyför h> 0 harvi f (0+ h) f (0) h = |h| h = h h =1 → 1 då h → 0+ ,

medanför h< 0 f (0+ h) f (0) h = |h| h = h h = 1 →−1 då h → 0 .

Gränsvärdetdå h → 0 avdifferenskvotenipunkten0existerartydligen inte. x y y = |x|

Närsomidettafallvänster-respektivehögergränsvärdetavdifferenskvotenexisterarvarförsigtalarmanom vänsterderivatan respektive högerderivatan av f .Tydligenär f deriverbarienpunktprecisnär såvälvänster-somhögerderivatanexisterarochdeärlika.

Mantalariblandomderiverbarafunktionerislutnainvervall [a,b].

Dåkrävermanatt f ärderiverbari a<x<b samtatthögerderivatan existerari a ochvänsterderivatani b.

Algebraiskaräkneregler

Sats2.Låt f och g varaderiverbarafunktioneroch α enkonstant. Dåärfunktionerna αf , f + g , fg och f/g deriverbaraisinarespektive definitionsmängder,ochviharföljandeformlerförderasderivator: (αf ) (x)= αf (x), (4)

(f + g ) (x)= f (x)+ g (x), (5) (fg ) (x)= f (x)g (x)+ f (x)g (x), (6) f g (x)= f (x)g (x) f (x)g (x) g (x)2 . (7)

Bevis. Vigeringetseparatbevisavregel(4),eftersomdenutgörett specialfallav(6),nämligendå g (x)= α.

(5):Fördifferenskvotenav f + g ienpunkt x harvidirektatt

[f (x + h)+ g (x + h)] [f (x)+ g (x)] h = = f (x + h) f (x) h + g (x + h) g (x) h → f (x)+ g (x) då h → 0.

Alltsåär f + g deriverbarochdessderivatagesav(5).

(6):Ianalogimedbevisetavproduktregeln(2.7)förgränsvärden, sidan140,skriverviomdifferenskvotenför fg som f (x + h)g (x + h) f (x)g (x) h = = [f (x + h) f (x)] g (x + h)+ f (x)g (x + h) f (x)g (x) h = = f (x + h) f (x) h · g (x + h)+ f (x) · g (x + h) g (x) h .

Arne Persson och Lars-Christer Böiers är universitetslektorer i matematik och har mångårig erfarenhet av undervisning vid Lunds Tekniska Högskola.

ANALYS I EN VARIABEL

Denna bok behandlar grunderna i differential- och integralkalkyl för funktioner av en variabel. Den innehåller också en introduktion till de komplexa talen.

Framställningen är rik på exempel som visar hur man använder de teoretiska resultaten vid konkret problemlösning. Många tillämpningar inom teknik och naturvetenskap diskuteras. Författarna har lagt ner stor möda på att successivt vänja läsaren vid matematikens och naturvetenskapens krav på stringenta och koncisa resonemang.

I den tredje upplagan har författarna lagt sig vinn om att förnya texten och anpassa den till dagens studenter. Fler exempel har tillkommit för att ytterligare belysa teorin.

Tredje upplagan

Art.nr 3134

www.studentlitteratur.se

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.