Socionomen i myndigheten ATT GÖRA GOTT, GÖRA RÄTT OCH GÖRA NYTTA

Lina Ponnert Kerstin Svensson

Innehåll Förkortningar

11

Inledning

13

1. Att vara socionom

17 Att vara och att göra 18 Framväxten av ett yrke med många titlar 19 Olika former av specialisering 22 Mellan teori och praktik – att tänka, analysera, känna och göra 23 Myndighetsutövning 24

2. Att arbeta i en myndighet Organisationsberoende profession Organisationens ramar Människobehandlande byråkratier Institutionell kontext och styrning Rättslig styrning och kontroll New Public Management

Professionens ramar och professionsbegreppet Professionellt socialt arbete

Beslutsfattandets förutsättningar och innebörd Osäkerhet Snabba och långsamma beslut

Att vara professionell i en myndighet

3. Att göra gott Viljan och svårigheten i att vara god En moralisk praktik med utmaningar Mänskliga rättigheter Mänskliga rättigheter i praktiken Mänskliga rättigheter och socialt arbete

27 27 30 30 33 35 36 39 42 43 44 46 48 51 51 53 55 56 58

Tre perspektiv på yrkesetik 59 Etisk kod för socialt arbete 61 Respekt 63 Att vara god på myndigheten 65 ”Dirty work” 65 Emotionellt arbete 66 Emotionell energi skapas i möten 67 Att vara god ur ett samhällsperspektiv 69

4. Att göra rätt Några rättsliga utgångspunkter Att utreda och därefter fatta beslut Socialtjänstlagen – ramlag med helhetssyn och frivillighet som utgångspunkt Några dilemman i praktiken relaterat till lag och frivillighetsprincipen

Att göra rätt för att kunna göra gott När lagen inte räcker till

Formell rättssäkerhet kontra materiell rättssäkerhet Normrationellt eller målrationellt beslutsfattande – exemplet tvångsvård av unga

Dilemman när lagar ska tillämpas i praktiken Exemplet tvångsvård av barn och unga – skydd kontra frihet Rättighetslagstiftning och LSS – formell eller materiell rättssäkerhet?

Att göra rätt i en internationell och reglerande kontext

5. Att göra nytta Socionomen i samhällets tjänst till nytta för brukaren Inre och yttre effektivitet Nya modeller i jakten på inre effektivitet Kunskapsstyrning och fokus på yttre effektivitet Exemplet förändrade arbetssätt för handläggning och dokumentation i socialtjänsten

73 73 74 76 79 84 86 87 90 92 92 95 97 101 101 104 105 107 109

Några dilemman i praktiken – vad händer med handlingsutrymmet? 113 Spridning av idéer, myter och funktionell dumhet 116 Går nytta att mäta i socialt arbete? 118 Nytta och mätbarhet som ideal och praktisk verklighet 119

6. Socionomen i organisationen Beslutsfattande i en komplex praktik Handlingsutrymme och ansvar Att göra gott, att göra rätt och att göra nytta – låter det sig göras samtidigt? Socionomer kan förena perspektiv Socionomens roll och ansvar

Referenser Litteratur och artiklar Offentligt tryck och lagstiftning Direktiv Myndighetsföreskrifter Betänkanden Propositioner Myndighetspraxis och myndighetsrapporter Lagar, konventioner och förkortningar på lagar i text

123 123 126 128 131 132 135 135 145 145 145 145 146 146 147

Inledning Denna bok fokuserar socionomer, särskilt socionomer i myndighetsutövning, och de förutsättningar och utmaningar som karaktäriserar deras arbete. Boken är tänkt som ett bidrag till att förstå vad det innebär att som socionom fatta beslut i en komplex praktik, där hänsyn behöver tas till flera olika krav och perspektiv. Vår ambition är att boken ska kunna fungera som ett stöd både för socionomstudenter och för yrkesverksamma i socialt arbete, genom att både diskutera dilemman och synliggöra vad som är kärnan i socionomers arbete och professionalitet i en praktik där det ofta är de byråkratiska ramarna som framhålls och diskuteras. I denna bok vill vi därför sätta fokus på socionom­rollen och vad det innebär att vara professionell inom ramen för en myndighet, utifrån socionomprofessionens perspektiv. Vi tar framför allt upp socionomer i socialtjänsten, men vi vill betona att det som diskuteras i högsta grad kan vara giltigt också för andra handläggarroller och yrken som arbetar med myndighetsut­ övning, även om den lag som tillämpas varierar. Boken handlar alltså inte om specifik lagstiftning eller om särskilda problem och lösningar. Den handlar om förhållningssätt i yrkesutövandet. Socionomer i myndighetsutövning utövar sitt yrke i ett spänningsfält mellan olika faktorer: som samhälleliga förväntningar, rättsliga och organisatoriska krav, professionella grundvärderingar samt olika förväntningar och behov bland de människor som socionomerna möter. Ofta framhålls myndighetsutövning som något som utövas i gränslandet mellan kontroll och stöd, eller mellan makt och hjälp (Skau 2007). Samtidigt går inte stöd och kontroll helt att åtskilja, de handlingar som är avsedda att fungera som stöd kan av den enskilde upplevas som kontroll, och kontroll kan fungera som stöd. Den maktutövning som är förenad med myndighetsutövning innebär att socionomer agerar som myndigheternas ”gränsvakter”, vilket gör att de också kan ge avslag på biståndsansökningar och ställa krav, något som av den enskilde kan uppfattas som negativt. Men socionomerna har i myndighetsutövningen också möjligheter att bedöma och fördela resurser efter människors behov. De har makt att påverka så att männi­skor får hjälp och tillgång till sådana resurser som myndigheten styr över. Det är ett stort professionellt och etiskt ansvar som kräver eftertanke och reflektion. I den bästa av världar kan socionomer i sitt arbete använda lagar och regler korrekt, förbättra den enskildes situation och välbefinnande, och göra det på 13

Socionomen i myndigheten ett effektivt sätt som tillfredsställer organisationens officiella mål att fatta rätt beslut eller ge rätt insatser, i rätt tid, på rätt sätt och till rätt person. I realiteten uppstår motsättningar och målkonflikter löpande i arbetet, där socionomen måste hantera olika och motstridiga krav och förväntningar från samhälle, organisation och klient. Att vara socionom innebär därmed också att behöva ta ställning i komplexa situationer och att emellanåt fatta svåra beslut. Beslut som också berör den moraliska och etiska aspekten av arbetet, och där verkligheten inte alltid är svart eller vit, utan också beroende av sammanhang och perspektiv. Ett klassiskt exempel på ett ”svårt” beslut är omhändertagande av barn mot föräldrarnas vilja, där socionomer kan kritiseras antingen för att ingripa för lite eller för sent, eller för kraftfullt och för tidigt. Frågan om beslutets godhet och nytta för de berörda individerna blir i detta sammanhang också beroende av vems perspektiv vi väljer att inta (t.ex. barnets, syskonets, förälderns), hur beslutet och placeringen genomförs och av kvaliteten på den vård och omsorg barnet får av samhället (via familjehem och/eller HVB eller stödboende), men troligtvis också på när i tid vi ställer frågan. Tidsaspekten och svårigheten att göra ”säkra” prognoser i människobehandlande arbete innebär därmed också att det som är den bästa lösningen i dag kanske inte ger det bästa utfallet på sikt, vilket betyder att beslut sällan är definitiva utan kräver ständig omvärdering utifrån att nya situationer uppstår. I denna bok lyfter vi fram tre teman som vi menar präglar socionomrollen: att vilja göra gott för andra människor, att göra rätt i beslutsfattande i enlighet med lagar och att göra nytta genom att i sitt arbete bidra till önskade resultat. Boken har relevans för socionomer oberoende av yrkesroll, men är kanske särskilt intressant för dem som arbetar med beslutsfattande inom myndighets­ baserat socialt arbete som präglas av tydlig rättslig reglering. Många socionomer arbetar med uppgifter som är lagstadgade, eller åtminstone omgärdade av någon form av rättslig reglering. Andra socionomer möter människor som har kontakt med myndigheter och behöver kunna hjälpa dem att förstå de system de befinner sig i samt ha förmåga att samarbeta med socionomer som arbetar i myndig­ heter. Oavsett yrkesroll behöver alla socionomer därmed förstå vad arbete med myndighetsutövning innebär. I boken använder vi begreppet socionom som gemensam professionstitel, även om olika yrkestitlar förekommer i det praktiska arbetet och trots att det kan förekomma att personer med en annan utbildningsbakgrund utför samma arbete. Vissa andra begrepp förekommer dock också i boken för att beskriva socionomers yrkesroller i myndighetsutövning (t.ex. socialsekreterare, socialarbetare, biståndsbedömare och handläggare). I sin yrkesroll måste en socionom kunna rättfärdiga ett beslut i den stund det tas och även senare – rättsligt, etiskt och professionellt och med beaktande av beslutets möjliga konsekvenser samt utifrån vilka konsekvenser ett alternativt 14

Inledning agerande eller beslut hade kunnat innebära. Det är därmed många aspekter som ska vägas samman i denna balansakt, som också innefattar olika typer och nivåer av osäkerhet för socionomen att hantera. I rollen som professionell socionom behövs en växelverkan mellan teori och praktik, att både tänka och göra. Socionomens professionalitet vidareutvecklas både genom att göra och tänka, det är så en reflekterad erfarenhet växer fram. Vi vill belysa de komplexa överväganden som krävs av socionomen för att i sin yrkesroll, och i mötet med andra, vara professionell och göra det som förväntas i arbetet med myndighetsutövning. Vi lyfter i boken fram görandet, att handlingar utförs. Men vi gör det med en bas i socionomens professionella förhållningssätt, där också viljan att göra positiv skillnad för den enskilde är en viktig etisk utgångspunkt. Därför kan man säga att boken som helhet handlar om att vara socionom och ha professionella förhållningssätt. Vi närmar oss denna fråga genom nedanstående tre teman som alla handlar om att göra ur ett socionomperspektiv, men där det samtidigt finns en bakomliggande vilja att göra saker på ett rättssäkert sätt och en vilja att handlingar och beslut ska vara av godo för den enskilde och till nytta för samhället. • Att göra gott (med fokus på etik och den enskildes välmående). • Att göra rätt (med fokus på lagar). • Att göra nytta (med fokus på resultat och mjukare regleringsformer). Denna kategorisering kan tyckas både stereotyp och förenklande, något som teman och teorier i regel alltid är. Vi menar att det ändå finns en poäng i att diskutera respektive tema för sig, för att senare visa hur dessa hänger samman och vad det betyder för socionomer i deras professionsutövande. Vår ambition är också att genom boken återknyta till tidigare resonemang och exempel, för att därigenom bygga broar mellan temana och de olika kapitlen. Boken är på så sätt upplagd för att kapitlen bäst läses i den ordning de presenteras, men det är också möjligt att ta del av bokens kapitel i annan ordning. I kapitel 1 ”Att vara socionom” diskuterar vi skillnaden mellan att vara socio­nom och att utföra sina arbetsuppgifter. Vi tar upp vad myndighetsutövning står för och diskuterar olika yrkesroller inom ramen för den breda professionen socionom. Genom kapitlet återkommer resonemang om kunskap, handling och reflektion. I kapitel 2 ”Att arbeta i en myndighet” ges en kortare teoretisk bakgrund till hur man kan förstå socionomers arbete i myndigheter, med stöd i organisations- och professionsteori. I slutet av kapitlet tar vi också upp frågor om osäkerhet och olika förutsättningar för beslutsfattande. I kapitel 3 ”Att göra gott” diskuteras socionomers arbete utifrån etiska aspekter med koppling till mänskliga rättigheter och ett respektfullt bemötande. I kapitel 4 ”Att göra rätt” förflyttas diskussionen till det rättsliga området och hur arbetet 15

Socionomen i myndigheten kan förstås utifrån central lagstiftning relaterat till myndighetsutövning för socionomer. Olika aspekter av ”att göra rätt” diskuteras utifrån begreppen formell och materiell rättssäkerhet, med exempel från socialtjänstlagen, tvångsvårdslagstiftning avseende barn och unga och rättighetslagstiftning för människor med funktionshinder. Då myndighetsutövning utgör en utgångspunkt för hur socionomarbete diskuteras i denna bok är kapitel 4 något mer omfattande än övriga kapitel. I kapitel 5 ”Att göra nytta” sätts ljuset på den nytta som socionomer förväntas bidra till, genom att arbeta utifrån beprövad erfarenhet och så kostnadseffektivt som möjligt. I detta kapitel diskuteras vad framväxten av olika typer av standardiserade arbetsredskap och marknadsinspirerade arbetssätt har inneburit för socionomers arbete. I kapitel 6 ”Socionomen i organisationen” förs en summerande diskussion kring bokens innehåll. Socionomprofessionens utmaningar och handlingsutrymme i en föränderlig tid kopplas här till vad som i dag kan ses som viktiga kompetenser för att en socionom ska kunna agera professionellt i en myndighetskontext – utifrån ambitionerna att göra gott, att göra rätt och att göra nytta.

16

1. Att vara socionom kas ha. Det innebär att vissa socionomer arbetar med barnavårdsutredningar, vissa med arbetslöshet eller ekonomiskt bistånd och andra med missbruks- och beroendefrågor. Andra yrkesroller är definierade av den lagstiftning de arbetar utifrån. Så är det för dem som arbetar med familjerätt eller LSS, lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Arbetet i myndigheterna är ofta specialiserat utifrån alla tre kriterierna: ålder, behov/problem och vilket lagområde som gäller. Arbetet kan vidare delas in stegvis så att en specifik mottagningsenhet enbart hanterar nya ärenden eller gör en första bedömning. Att vara socionom innebär också stora möjligheter att byta yrkesroll under det yrkesverksamma livet. Socionomarbetet ger på så sätt möjlighet till både fördjupning och specialisering inom ett område eller i arbetet med en specifik målgrupp, och till breddad kompetens genom möjligheten att byta ”fält” ­eller organisation. Frågan man kan ställa sig är då vad det är som förenar dessa professionella, vad som är kärnan i att vara socionom och vilka möjligheter och utmaningar som kan rymmas inom ramen för professionen.

Mellan teori och praktik – att tänka, analysera, känna och göra Att omsätta teoretisk kunskap till praktisk handling och att bedöma människors livssituationer med allt vad det innebär är komplicerat. Den osäkerhet som allt arbete med människor innefattar medför att reflexivt tänkande är centralt och viktigt. Det finns inga enkla svar. Varje fråga kräver en specifik och genomtänkt lösning. För att kunna reflektera i och över arbetet och kring enskilda ärenden behövs såväl kunskap om praktiken som grundläggande kunskaper om teorier och etik som är väsentliga för arbetet. Därtill behövs också kollegor och arbetsledare att resonera med, och som regel även handledning. Samtidigt innebär arbetet också till stor del att göra saker praktiskt, att agera genom samtal, möten, utredningar och skriftliga beslut. Idealtypiskt förknippas teoretisk kunskap ofta med ord som vetande, att veta att (know-that) och att undersöka fenomen i tanken, medan praktisk kunskap förknippas med handlande, att veta hur (know-how) (se t.ex. Kalman 2013 s. 50). De båda kunskapsformerna är viktiga aspekter av vad Hildur Kalman (2013), professor i socialt arbete, beskriver som kunnigt handlande. Idéhistorikern Sven-Eric Liedman (2001) ifrågasätter uppdelningen mellan teoretisk och praktisk kunskap och hävdar i boken Ett oändligt äventyr: om människans kunskaper att alla kunskaper är praktiska. Uppdelningen mellan teoretiskt och praktiskt arbete är ur detta perspektiv en tankefigur som inte speglar verklig­heten. Akademiskt arbete, som forskning, betraktas ofta utifrån som ”teoretiskt”, men innebär också en rad praktiska moment. Material ska samlas in, det kan handla om att intervjuer ska genomföras och för det behöver tider bokas, möten äga rum och samtal föras. Efteråt ska ofta det inspelade ljudet 23

Socionomen i myndigheten från intervjun omvandlas till text genom att intervjun transkriberas. Därefter följer bearbetnings- och analysarbete med många praktiska inslag som i slut­ änden följs av författande av en vetenskaplig text, vilket sker genom skrivande. Ett på många sätt praktiskt arbete, som dock betecknas som teoretiskt genom det sammanhang det sker i och den typen av reflektion som präglar analysen. Socialt arbete är på samma sätt ”praktiskt” – man möts, samtalar och dokumenterar det som framkommit i mötet. Men det är i hög grad också analytiskt och teoretiskt. Under möten, samtal och skrivande sker kontinuerligt en analytisk process där den i ärendet tillgängliga kunskapen reflekteras i relation till socionomens kunskaper och förhållningssätt. Det är en kognitiv process där det sociala arbetets kunskaper omsätts till handling, där ”veta att” blir ”veta hur” när en utredning leder fram till en bedömning som blir grund för ett beslut. Den processen menar Thomas Brante (2014), professor i sociologi och socialt arbete, likt många andra professionsforskare, är utmärkande för en profession. Att upprätthålla en profession innebär just att ha förmågan att bedöma problemet, att välja och genomföra lämplig lösning. Examensbeviset efter socionomutbildningen och titeln socionom ger tillträde till yrket, men innebär också ett ansvar att upprätthålla professionens kunskap, förmågor och förhållningssätt. Socionomer behöver både teoretiska och praktiska kunskaper. I båda fallen är kunskaper en färskvara som kräver praktiskt underhåll för att behållas och vidareutvecklas. Dessa kunskaper behöver omsättas i alla de handlingar, allt det görande, som socionomerna utför i sitt arbete, i myndighetsutövning liksom i andra typer av arbetsuppgifter. Det är i den reflexiva processen som professionaliteten som socionom kommer till uttryck och utvecklas.

Myndighetsutövning Med begreppet myndighetsutövning avses ett rättsligt förhållande mellan samhället och medborgare, som innebär utövandet av befogenhet ”att bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande för enskild” (prop. 1971:30 s. 331). Myndighetsutövning innebär att en myndighet har beslutandemakten, och den enskilde befinner sig därmed i en beroendesituation i relation till myndigheten. Vanligen räknar man med att cirka 60–75 procent av socionomerna arbetar inom socialtjänsten. En stor del av dessa, men inte alla, arbetar med myndighetsutövning, till exempel som socialsekreterare eller biståndsbedömare. Förvaltningslagen (FL 2017:900) ger den allmänna grunden för myndighetsutövning och handläggning i alla myndigheter. Utgångspunkten för all handläggning av ärenden är:

24

1. Att vara socionom Ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. (9 § FL)

Detta gäller för alla former av handläggning, vid alla myndigheter. Myndighetsutövning utgör den del av handläggningen som leder fram till någon form av beslut. Beslut om bistånd, och krav som kan ställas på den enskilde, är en del i myndighetsutövningen. Det är också myndighetsutövning att besluta om vem som har rätten att genomföra en insats, som att få ta emot barn i sitt hem och vara familjehem. Men det är inte bara det direkta beslutsfattandet som är myndighetsutövning. Även att ansvara för det samlade utredningsarbetet i social­tjänsten betraktas som myndighetsutövning, eftersom det utgör ett led i beslutsprocessen där information värderas och ligger till grund för beslut (se t.ex. Socialstyrelsen 2015a s. 74–76 och 150–152). Myndighetsutövning ska alltid ske inom ramen för myndigheten. Därför finns regler också för detta specifikt i förhållande till varje myndighets område. För det sociala arbetet och socialtjänsten anger socialtjänstlagen (SoL) att myndighetsutövning inom socialtjänsten inte får överlåtas på annan huvudman (2 kap. 5 § SoL). Det innebär att ansvaret för myndighetsutövningen ligger kvar inom organisationen. Även om det konkreta utredningsarbetet i praktiken kan utföras av en handläggare med annan arbetsgivare, till exempel ett bemanningsföretag, är det ändå myndigheten som i slutänden ansvarar för och fattar beslutet. Det centrala är att myndigheten ansvarar för myndighetsutövningen. I nästa steg finns det alltid en relation mellan den som utför arbetet, den enskilda handläggaren, och myndigheten. Men det är en annan fråga, en fråga om anställningsförhållande och ansvar i relation till uppdraget. Myndighetsutövningen utförs som en del av detta uppdrag och i myndighetens namn. Ansvarsfrågan ligger alltså i två steg: myndigheten är ansvarig för myndighetsutövningen och handläggaren är ansvarig inför myndigheten. Att arbeta i en myndighet innebär att vara representant för den organisationen, att såsom anställd vara ”myndighetens ansikte utåt”. Socionomen har sin specifika kunskap, men organisationen sätter ramarna för hur socionomen förväntas agera i sin roll. På så sätt smälter bilden av socionomen och organisationen delvis samman. Det är inte självklart att urskilja vad som är ”socialtjänsten” och vad som är ”socialsekreteraren” i alla sammanhang. Ändå förekommer det att socialtjänstens klienter och brukare, när de tillfrågas om hur de ser på socialtjänsten, svarar ungefär: ”Socialtjänsten är skit. Men min socialsekreterare, hon är fantastisk.” Den generella bilden av socialtjänsten kan vara negativ, men de som möter socialtjänstens representanter kan bli posi­ tivt bemötta och bli överraskade i förhållande till sin allmänna inställning, och då kommer denna typ av uttalanden. Även om socialsekreteraren agerar 25

Socionomen i myndigheten såsom representant för socialtjänsten kan de människor som socialsekreteraren möter i vissa situationer troligtvis se en skillnad. Därför har det stor betydelse hur socionomerna förhåller sig och agerar i mötet, inte bara för klientens och socionomens arbetsallians, utan också för organisationen som sådan, vilket bemötande och typ av mellanmänskliga möten den förknippas med.

26

3. Att göra gott

Att vara god på myndigheten När socionomen i sitt arbete ska omsätta rättigheter, lagstiftning och olika regler i handling och samtidigt ha ett etiskt förhållningssätt är det mycket som ska vägas in. Lägger man till ambitionen att vara god blir det än mer komplext. Socialt arbete har inte sällan karaktären av vad som kan kallas ”dirty work”. Det är något som ska utföras, men det är svårt och det kan ha låg status i samhället. Eftersom det kan innebära både motvilliga klienter och negativa besked är det inte alltid attraktiva uppgifter att utföra. I och med att de ställningstaganden som görs och de beslut som fattas rör människors livssituation är det också ett arbete med emotionella laddningar.

”Dirty work” Begreppet dirty work har naturligtvis en negativ klang. Även om det inte ska översättas med ”skitjobb” har det ändå en negativ koppling. Uppfattningarna om vad som är ”smutsigt arbete” kan handla om olika saker. Det kan handla om att det är något otrevligt som utförs. Det kan röra sig om grymma handlingar eller om fysiskt smutsigt arbete som innebär hälsorisker. Det kan också handla om ett arbete som har låg status för att det handlar om att befatta sig med problem utan att ha tillgång till enkla lösningar, som socialt arbete. I det senare fallet är det alltså fråga om arbete som måste göras, men som är svårt och kanske till och med otacksamt. Det finns trots skillnaden i tolkning paralleller mellan de båda perspektiven på det smutsiga arbetet, nämligen att arbetsgruppen har stor betydelse för hur arbetet uppfattas av dem som har att utföra det. De amerikanska ekonomiforskarna Blake E. Ashfort och Glen E. Kreiner (1999) utgick från att dirty work är sådant arbete som av andra anses ha låg status, utan att för den skull innebära några egentligt negativa handlingar. De fann att just andras uppfattning av arbetets låga status skapade en stark tillhörighet inom arbetsgruppen och att denna tillhörighet möjliggjorde dels ett gemensamt fokus i arbetet, dels en omdefiniering av andras uppfattningar. Ashfort och Kreiner talar om det som försvarsmekanismer och menar att de bidrar till att förändra uppfattningen av arbetet. För att klara av ett arbete med låg status krävs solidaritet, stabilitet och ordning i arbetsgruppen. De emotionella dimensionerna i arbetet behöver kunna hanteras på arbetsplatsen eftersom det är där som det finns förståelse för arbetets innebörd och mening. Den engelske professorn Andrew Pithouse (1998) beskriver liknande fenomen utifrån att socialarbetare anser andra socialarbetare vara de enda som förstår arbetets innebörd, och att det därmed är i kollegialiteten som arbetet görs synligt. Kollegialitet och stöd i arbetsgruppen har därmed alltid betydelse för att få stöd i arbetet, men det är inte givet att det är positivt ur alla perspektiv. 65

Socionomen i myndigheten Kollegialiteten mellan socionomer måste också upprätthålla den professionella etiken och värna om de människors perspektiv som man arbetar med, det räcker inte att i arbetsgruppen enas om att man gör ett bra jobb. Inte ens när gruppen är som viktigast, när andra uppfattar det som ett mindre attraktivt arbete med låg status. Har handläggning i socialt arbete låg status? Ja, det är svårt att säga generellt, men i studier av arbetet inom socialtjänsten har det framkommit att de som har mer tyngdpunkt på handläggningsuppgifter i sitt arbete, som inom handläggning av ekonomiskt bistånd, också har lägst status inom socialtjänsten. De är av andra inom socialtjänsten ansedda som ”byråkratiska” (Liljegren 2008; Stranz 2007). Hög status kan däremot tillskrivas arbete med specifika insatser på politiskt prioriterade och komplexa områden, som våld mot kvinnor (Ekström­2016). Sett bara till dessa två områden, ekonomiskt bistånd och våld mot kvinnor, noterar vi att den låga statusen tillskrivs dem som arbetar inom ett byråkratiskt område med många regler och riktlinjer och där användningen av resurser är strikt reglerad. Alltså ett område där de politiska och organisatoriska aspekterna har stort inflytande. Hög status tillskrivs ett område där det också finns starkt politiskt inflytande, men där det saknas strikt reglering för hur arbetet ska utföras. I stället ges stora möjligheter till undantag i handläggning av ärenden där våld mot kvinnor är aktuellt. Det är ett område där professionen ges stort utrymme att bedöma och agera. På områden där professionen inte har det utrymmet är det än viktigare att arbetsgruppen fungerar som ett professionellt stöd för att inte uppgifter ska utföras utan reflektion och professionalitet. Dirty work, eller arbete med låg status, är i den meningen arbete där den organisatoriska styrningen är stark. För att hantera den, och samtidigt upprätthålla professionaliteten som socionom, behövs arbetsgruppens stöd. Det är där den enskilda handläggaren kan ladda sin emotionella energi.

Emotionellt arbete Allt arbete med människor är emotionellt arbete. Det finns emotionella laddningar i alla situationer när människor möts. Som människor påverkas vi av den respons vi får av andra, men också av de livssituationer vi får ta del av. Socialt arbete är fullt av situationer där socionomerna får del av människors besvärliga livssituationer och problem. De som presenterar sin livssituation och sina problem för en socionom har förväntningar på lösningar och beslut. Socionomen, som har förväntningar på sig själv att vara god, ser komplexiteten i problemen och i vägningen mot de resurser och möjligheter som socionomen har tillgång till framstår inte sällan uppdraget att ”hjälpa” som mycket svårt. Den amerikanska sociologen Arlie Hochschild (2012) talar i sin bok The Managed Heart om emotionellt arbete. Hon pekar då på det som ligger mellan 66

Socionomen i myndigheten Att göra gott, göra rätt och göra nytta Lina Ponnert & Kerstin Svensson

Vad innebär det att vara socionom och fatta beslut i en komplex praktik? Vilka krav och förväntningar finns på en socionom? Vad präglar ett professionellt förhållningssätt? Denna bok handlar om socionomens myndighetsutövning, med fokus på professionalitet och handlingsutrymme för socionomer som arbetar i myndigheter. Socionomer utövar sitt yrke i ett spänningsfält mellan olika faktorer. Arbetet påverkas av samhällets förväntningar, rättsliga och organisatoriska krav, pro­ fessionella grundvärderingar samt förväntningar och behov hos de männi­ skor socionomerna möter i sin yrkesvardag. Med stöd i forskning, lagstiftning och exempel från det sociala arbetets praktik diskuteras utgångspunkter och utmaningar i yrkesrollen som socio­ nom. Boken utgör en god grund för reflektion över vad det innebär att vara socionom och sträva efter att göra gott (etiskt perspektiv), göra rätt (rättsligt perspektiv) och göra nytta (resultatinriktat perspektiv). Boken riktar sig till socionomstuderande och yrkesverksamma socionomer, men också till andra yrkesgrupper som är verksamma inom myndigheter.

Lina Ponnert är socionom och docent i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Hennes forsk­ ning rör den sociala barn­ och ungdomsvården, förhål­ landet mellan rättssystem och socialtjänst, samt be­ dömningsarbete och beslutsfattande. Kerstin Svensson är socionom och professor i socialt arbete vid Social­ högskolan, Lunds universitet. Hennes forskning handlar i huvudsak om organisationer och professioner med fokus på socialt arbete.

ISBN 978-91-40-69582-6

9 789140 695826