9789137143156

Stefan Einhorn

DE NYA DÖDSSYNDERNA Våra mörkaste sidor och hur vi kan hantera dem

Tidigare utgivning En dold gud 1998 Ont i kroppen 2000 (med Ralph Nisell) Den sjunde dagen 2003 Konsten att vara snäll 2005 Medmänniskor 2007 Vägar till visdom 2009 Änglarnas svar 2011 Stenträdet 2013

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Stefan Einhorn 2014 Omslag Patrik Lindvall Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2014 ISBN 978-91-37-14315-6

När du tänder ett ljus, kastar du också en skugga.

(Ursula K. Le Guin) And everything under the sun is in tune but the sun is eclipsed by the moon.

(Roger Waters, Pink Floyd)

Innehåll Inledning 9 Människor kan förändras 16 De sju gamla dödssynderna 28 Människan och de andra djuren 34 Om människans medvetande 41 Varför har vi mörka sidor? 52 Hur gjordes undersökningen? 60 Dödssynd nummer 7 Dödssynd nummer 6 Dödssynd nummer 5 Dödssynd nummer 4 Dödssynd nummer 3 Dödssynd nummer 2 Dödssynd nummer 1

63 77 89 101 113 125 135

Bubblare – platserna 8 till 14 152 Människans bästa egenskaper 160 Om våra mörkaste sidor 164 Varför ska vi vara goda? 173 Hur vi kan hantera våra mörka sidor 181 Avslutning 192 Tack! 195 Appendix 196

Inledning En solig eftermiddag i distriktet Kaliro i Uganda. Landet har en rudimentär sjukvård och barnadödligheten är nio procent, vilket innebär att vart elfte barn aldrig får uppleva sin femårsdag.

Vi är en grupp som inspekterar ett forskningsprojekt.

Syftet är att utbilda apotekspersonal så att barn ska få rätt behandling när de får hög feber. Barn ska inte behöva dö i onödan i infektioner som det finns bra behandlingar för.

Utanför ett apotek kommer en kvinna fram, bärande på sitt barnbarn, en pojke i treårsåldern. Pojken kan inte gå själv eftersom han har hög feber och är svullen i ansikte och ben. En snabb undersökning visar förstorad mjälte och lever samt blodbrist. Med stor sannolikhet lider han av långt framskriden malaria.

Det finns inga läkare i distriktet, men varför åker de inte till sjukhuset i granndistriktet där pojken kan få vård? – undrar jag. Kvinnan rycker på axlarna och säger att de inte har råd. Jag frågar apoteksägaren hur mycket det skulle kosta att skicka barnet med sin mormor för en veckas vård som kan rädda hans liv. Apotekaren räknar en stund och svarar att det handlar om 70 000 shilling. Priset för en chans att överleva är 170 svenska kronor.

Jag tar fram plånboken och ska precis räkna upp pengarna när en annan person i sällskapet lutar sig fram och säger med auktoritet: ”Det här är naivt. Du kan inte rädda ett barn på måfå.

Behovet är oändligt. Lägg undan pengarna.”

Eftersom jag är ovan vid situationen får jag för mig att jag håller på att göra ett misstag och stoppar snabbt till9

baka plånboken i fickan och tänker att det är tur att ingen annan såg dumheten jag höll på att begå. ”Bra”, säger min kollega.

Jag står helt stilla medan tankarna rusar igenom huvudet. Sedan tar jag fram plånboken, räknar upp pengarna och räcker över dem. ”Varför?” undrar kollegan när vi gått bort till vår jeep.

Jag är tyst några ögonblick innan jag vänder mig mot honom och säger: ”För att han befann sig framför mina ögon. Då har jag en skyldighet att hjälpa honom.”

Kollegan tittar på mig en lång stund och säger sedan: ”Jag tänkte fel.” ”Det gjorde jag också”, svarar jag.

Det är lätt hänt. Under några sekunder lät vi våra mörka sidor få överhanden. Vi hade aldrig tvekat om det gällt ett svenskt barn och glömde för ett ögonblick att dessa barn är lika älskansvärda och älskade som våra. Och lika djupt som vi sörjer förlusten av ett barn sörjer också deras familjer.

Det paradoxala var att jag och min kollega var i Uganda för att rädda liv och ändå höll vi på att fatta ett fruktansvärt dåligt beslut. Vi tappade för en kort stund fotfästet.

Och sanningen är att om vi inte bevakar våra mörka sidor riskerar vi att de plötsligt tar över och dikterar våra handlingar. ”Kan du inte skriva en bok som heter Konsten att vara elak?” Det är den näst vanligaste frågan jag har fått efter att Konsten att vara snäll kom ut 2005. Den vanligaste: ”Är du själv snäll?” Båda frågorna brukar följas av ett förtjust fnitter.

Jag har inte haft en tanke på att skriva en bok om elakhet, men inser att det tema som denna bok tar upp inte lig10

ger långt därifrån. Den handlar om våra mörkaste egenskaper och de kan alla utmynna i vad vi betraktar som elakhet.

Och det är ett oerhört viktigt ämne som berör oss alla.

Det första jag gjorde när jag fick idén till denna bok var att undersöka om liknande böcker existerade. Jag kunde inte finna några, om man inte räknar dem som tar upp de sju dödssynderna med ursprung i den tidiga kyrkan. Begick man någon av dem tillförsäkrades man en evighet i helvetets eldar. Det tyckte jag var en intressant utgångspunkt – har vi samma syn på våra mörkaste egenskaper nu som då? Eller har vi idag en annan uppfattning om vad som är människans värsta sidor?

Det är viktigt att inte bara förutsätta att vi vet vad som utgör våra mörkaste sidor, utan att istället ta reda på vilka dessa egenskaper är. Annars hamnar vi i en kamp mot tankar och beteenden som kanske inte är lika hotfulla som de var en gång i tiden. Därför bestämde jag mig för att undersöka vilka egenskaper som idag anses vara de sju värsta – de nya dödssynderna. Och jag måste erkänna att slutresultatet förvånade mig …

Varför skriva en bok om människans värsta sidor? Dels är det för att teckna bilden av vad vi tycker är förkastligt hos människan, vilka synder vi idag tycker är de största. Men vi ska inte stanna där utan ta resonemanget en nivå till.

Vi förnekar nämligen ofta att våra mörka egenskaper håller oss i ett järngrepp. Det är heller inte ovanligt att vi projicerar dem på vår omvärld. Då kan det låta så här: ”Han är en snål jäkel” eller ”Hon är en ilsken satmara”.

Och den värsta varianten är nog den här: ”Varför hamnar jag alltid på arbetsplatser där alla andra är idioter?”

Om vi är omedvetna om att vi har mörka sidor inom oss blir vi hjälplösa offer för dessa krafter. Vi snubblar ständigt på dem under vår livsresa. Men om vi känner till och accep11

terar våra dåliga sidor kan vi lära oss att hantera dem.

Inom oss bär vi alla fröet till förändring, och när vi står vid ett vägskäl kan vi välja i vilken riktning vi ska gå. Men för det krävs självinsikt. Och för självinsikt krävs att vi ifrågasätter och är öppna.

Förutom att kunskapen om våra mörka sidor är viktig för den enskilda människan är den av central betydelse för grupper och för samhället i stort. En grupp eller ett samhälle kan drivas av dödssynder, som till exempel högmod eller frosseri, och sakna full medvetenhet om deras destruktiva kraft. Och ibland finns insikten där men det räcker inte för att vi ska ändra oss. Ett exempel är den girighet som driver människan att förstöra det ekologiska system som vi är helt beroende av, ett annat den vrede och den oförsonlighet som leder till konflikter och krig.

Den här boken innehåller ett mycket konkret råd om hur vi blir bättre människor, men det är också ett väldigt bra råd. Här kommer det: Känn efter om du har denna egenskap och om så är fallet bestäm dig för om du vill att den ska fortsätta att förstöra för dig och din omgivning, eller inte.

Vi vet idag från vetenskapliga studier att människor kan ändra sig om de blir medvetna om sina tanke- och handlingsmönster. Vi kan antingen låta förändringen komma genom att ändra vårt sätt att tänka, eller alternativt genom att ändra vårt sätt att handla. Då kan vi upptäcka att våra tankar förändras till följd av att vi agerar annorlunda, och tvärtom.

Men uppgiften får inte bli oss övermäktig, så att vi ger upp efter första försöket, och därför understryker jag att det inte handlar om att vi måste utplåna egenskapen helt, det kan vara svårt och ibland omöjligt, utan snarare att vi lär oss att kontrollera den. Mycket är vunnet bara genom att vi 12

blir medvetna om våra mörka sidor och deras destruktiva kraft, för det skapar ofta en vilja till förändring. Förändring är ingen lätt process, det krävs stark motivation och arbete.

Men det kan också ge stora vinster. I ett kapitel i slutet av boken diskuterar jag ett antal metoder för förändrings­ arbete och anger om det finns vetenskapliga studier som talar för att de är verksamma. Även om den vetenskapliga metoden har sina brister är det den bästa möjlighet vi har för att bestämma om något fungerar eller inte.

Och om du inte vill och är helt nöjd med dig själv som du är, kan du hoppa över de avsnitt som handlar om förändring. Då kan du läsa denna bok som en beskrivning av vilka hemska egenskaper alla andra människor har.

Hur kommer man fram till vilka egenskaper som är värst?

Jag har inte som kyrkan gjorde gått till de religiösa skrifterna och därefter beslutat vilka som är de största synderna.

Istället har jag valt att använda mig av tre former av opinionsundersökningar. Med den ena metoden har en mindre grupp människor djupintervjuats, med den andra har en expertpanel fått välja bland våra värsta egenskaper och med den tredje fick över tusen personer frågor om våra dåliga sidor. Om man sammanställer resultaten från de olika undersökningarna anses man få ett tillförlitligt svar på de frågor som ställs.

De resultat som erhölls beskriver således de egenskaper som svenska folket tycker sämst om, inte de som objektivt är värst. Att objektivt försöka ringa in de värsta egenskaperna går naturligtvis inte att göra med något mått av säkerhet eftersom det finns för många faktorer att ta hänsyn till.

I enkätundersökningen ingick också frågor om våra bästa sidor. Syftet var att se hur de förhöll sig till de mörka egenskaperna. Skulle de illa sedda sidorna ha sin motsvarighet i hyllandet av deras motsatser?

13

Boken fokuserar på egenskaper och inte på handlingar.

Man kan tycka att mord och att starta krig är det värsta människan kan ägna sig åt, men det blir märkligt om man översätter dessa handlingar till egenskaper, som mordisk eller krigisk. Hur många mordiska eller krigiska människor känner du? Däremot kan vissa egenskaper öka risken för att människor mördar eller startar krig. Det är dessa mörka egenskaper boken fokuserar på.

Det är naturligtvis inte så att våra mörka egenskaper fungerar som en strömbrytare – antingen har vi dem, eller inte.

Istället är det så att vi har dem i olika grad. Vissa saknar egenskapen helt, och de kan då ha utvecklat motsatsen till detta personlighetsdrag. Detta innebär till exempel vad beträffar egenskapen girighet att de tvärtom är generösa och vad beträffar avund att de istället gläder sig åt andras framgångar. Andra har egenskapen i viss utsträckning eller i vissa situationer. Till exempel kan en människa vara aggressiv gentemot sin egen familj, men på arbetet vara korrekt och professionell. En individ kan vara intolerant och fördomsfull när det handlar om en viss folkgrupp, men vidsynt gentemot andra. Och till slut har vi dem där egenskapen är ett framträdande drag.

Sedan har vi de egenskaper som accentueras under extrema omständigheter, som olyckor, krig och naturkatastrofer. Under dessa förhållanden kan allt ställas på huvudet. Människor kan göra fruktansvärda saker mot andra, handlingar som de aldrig trodde sig kapabla till. Det hände under andra världskriget, under Jugoslavienkrigen, men också under Estoniakatastrofen och under tsunamin i Sydostasien, för att ta några exempel. Vissa riskerade livet för sina medmänniskor, medan andra tappade respekten för människoliv.

Det går således inte att enkelt klassificera människor som 14

bärare av en viss egenskap. Vi är komplexa varelser och olika aspekter av vår personlighet blandas med varandra och kan även förändras med tiden. Jag är därför mån om att understryka att när jag talar om människor med olika egenskaper är det ibland fråga om förenklingar. Vi får inte glömma bort att människan är så mycket mer än karaktärsdrag staplade på varandra.

Denna bok kan ses som en fortsättning på böckerna Konsten att vara snäll från 2005 och Medmänniskor från 2007.

Perspektivet är annorlunda eftersom boken fokuserar på de dåliga egenskaperna, men syftet är detsamma – att vi ska utveckla våra goda sidor på bekostnad av de dåliga. Dels kommer detta att leda till att vi mår bättre, dels att de grupper vi är knutna till fungerar bättre och dels att vi lämnar vårt bidrag till en bättre värld (se kapitlet Varför ska vi vara goda? sid 173). För till slut, när vi som gamla och förhoppningsvis visare människor tittar tillbaka på vårt liv, tror jag att många av oss kommer att upptäcka att just denna fråga är den viktigaste av alla: Hur har jag bidragit till att göra livet bättre för mina medmänniskor?

För att du ska ta med dig budskapet att förändring är en integrerad del av att vara människa börjar jag boken med ett kapitel om just detta.

15

Människor kan förändras Kejsar Ashoka regerade under 200-talet före vår tideräkning i det som idag är Indien. När han bestigit tronen (enligt vissa uppgifter efter att ha dödar ett antal av sina bröder) drev han ett skräckvälde med tortyr och summariska avrättningar. Han var också en hänsynslös krigare som lade under sig territorium efter territorium, varvid många människor dödades eller deporterades.

Efter det sista slaget, i området Kalinga, ska Ashoka ha vandrat omkring bland de skadade och döda varvid han drabbades av insikten om den smärta han tillfogat sina undersåtar. En kort tid därefter konverterade han till buddh­ ismen och inledde en ny era som regent. Ashoka blev en företrädare för fred och samexistens. Han månade om sitt folk, var generös, tolerant och rättvis och under de återstående åren fram till sin död var han ett föredöme som regent.

Men Ashoka är bara en individ. Finns det fler exempel på att människor kan förändras?

Min pappa Jerzy var en magnifik arbetsnarkoman i unga år och jobbade i stort sett jämt. Familjen fick komma i andra hand. Han brukade berätta för oss om sin prioriteringslista, som såg ut så här: 1) Nina (vår mamma) 2) Ingenting 3) Ingenting 4) Ingenting 5) Jordgubbar 6) Lök 7) Barnen 16

Han sa det som ett skämt, men om man bortser från jordgubbar och lök (jag är fortfarande lite osäker på om de tillhörde skämtet) låg det nog en hel del sanning i denna lista. När han blev äldre visade han emellertid sin kärlek till oss barn på ett helt annat sätt. Under sina sista tio år satte han barnbarnen främst och avstod från arbete för att träffa dem. Ja, han ställde till och med in möten vid flera tillfällen, vilket hade varit otänkbart när vi var små. Han blev också en mjukare och mer social person.

Min pappa är ytterligare ett exempel på hur en människa kan förändras med åldern. Det finns andra.

Warren Buffett och Bill Gates är affärsmän och hade byggt upp så osannolika förmögenheter att de båda vid olika tillfällen utsågs till den rikaste personen i världen. De har, liksom andra rika individer, blivit kritiserade för att bara tänka på sig själva när de har samlat på sig allt fler miljarder.

Men i början av 2000-talet hände något. Båda gick ut och lovade att skänka bort majoriteten av sina förmögenheter till välgörande ändamål. Valet föll på sjukdomsbekämpning och utbildningsinsatser i låginkomstländer. De har därefter uppmanat andra förmögna att göra samma sak, vilket tagit form i organisationen The Giving Pledge, där hittills över 120 miljardärer lovat att ge bort mer än hälften av sin förmögenhet. Således ytterligare exempel på att människor kan förändras.

Men stopp och belägg! Det finns många rika människor som fortfarande ger mycket lite eller inget av sin förmögenhet till de som är behövande. Och Ashoka och de andra som beskrivits ovan är bara enstaka exempel. Hur vanligt är det egentligen att människor förändras? En sak är säker – om vi ska svara på frågan om människor kan förändras och i så fall hur, måste vi ta hjälp av vetenskapliga studier.

17

Ä ndr at beteende

Även om förändringar i personligheten är kopplad till ett förändrat beteende är det inte alltid så att ett förändrat beteende leder till en förändrad personlighet. Generellt kan man säga att det är lättare att ändra ett beteende än ett personlighetsdrag. Låt oss först titta på studier där man har analyserat ett förändrat beteende.

Det har påståtts att man genom att tänka positivt kan förändras och även uppnå sina mål. Nå, hur påverkar positivt tänkande våra möjligheter till förändring? Kan vi till exempel genom visualiseringsövningar initiera ett förändringsarbete? Ja, kanske när det handlar om idrottsresultat, men vad beträffar många andra egenskaper är resultaten nedslående och dessa övningar kan till och med ha en negativ effekt. I en studie fick en grupp studenter ägna några minuter varje dag åt att visualisera hur de fick toppbetyg på den tentamen som de studerade inför. Resultatet blev att jämfört med en kontrollgrupp studerade de mindre och fick lägre betyg på tentamen, således motsatt effekt mot vad man hade tänkt sig. Man har också visat att studenter som oftare fantiserar om stor framgång klarar sig sämre i arbetslivet än studenter som ägnar mindre tid åt dagdrömmar.

Mycket av det som lärs ut om förändring i den så kallade självhjälpslitteraturen och via föreläsningar är inte underbyggt av fakta och vetenskapliga studier. Metoderna för förändring är kommunicerade på ett inspirerande och engagerande sätt, men de påstådda effekterna uteblir ofta.

Ett annat exempel: I en amerikansk undersökning studerades patienter med svår hjärtsjukdom som fick besked av sin läkare att de var tvungna att förändra sina levnadsvanor, för annars skulle de dö. Hur många lyckades genomföra denna förändring? Resultaten visade att en av sju klarade av det. Och det när konsekvensen av att avstå från en ny livsföring kunde bli döden ...

18

Det här kan ju verka nedslående. Men det finns beteenden och beteenden. Vissa är enklare att rå på, andra svårare. Och det finns metoder och metoder. Vissa fungerar, andra inte.

Människors förändringsförmåga är till exempel beroende av hur formbara de själva tror att de är. Om de upplever sig själva som rigida är deras förändringspotential nedsatt, medan om de tror på att de kan förändras så har de också förmågan att ändra sina personliga egenskaper.

I studier har en grupp universitetsstudenter fått lära sig om hjärnans formbarhet och utvecklingsmöjligheter medan en kontrollgrupp inte fått denna information. Till skillnad från kontrollgruppen upplevde gruppen som lärt sig om hjärnans potential till förändring större glädje och högre motivation och som grädde på moset fick de också högre betyg.

Intressant är också att när studenter fick beröm för sin intelligens utvecklade de inte en bättre självkänsla, utan tvärtom blev de mer osäkra när de skulle lösa problem.

Om de däremot fick beröm för sina ansträngningar och för hur de tog sig an en uppgift steg deras motivation och uthållighet. Tydligen är det så att beröm i sig inte räcker, det handlar också om vad berömmet förmedlar. Och enligt dessa studier kan ohöljd beundran till och med sänka självkänslan.

Känslan av att kunna påverka är en viktig faktor när det handlar om förändring. I en studie delades de boende på ett äldreboende in i två grupper. En grupp fick lyssna till ett anförande om det ansvar de hade för sig själva medan den andra gruppen fick lyssna till ett föredrag om personalens ansvar för dem. I den första gruppen fick de en blomma samt uppmaningen att själva vårda den, medan den andra gruppen fick motsvarande blomma men med informationen att personalen skulle ta hand om den. Vid uppföljning 19

fann man att personerna i den grupp som hade stimulerats att ta kontroll över sitt liv var mer aktiva, gladare och också, märkligt nog, hade färre dödsfall än de i kontrollgruppen under en artonmånadersperiod.

Förväntningar är också en viktig faktor som påverkar våra möjligheter att förändras, vilket följande experiment på elever från minoritetsgrupper visar. Elever som känner otrygghet och rädsla för att avvisas klarar sig sämre än genomsnittet och de som kommer från minoritetsgrupper har visat sig speciellt utsatta i detta avseende. I en amerikansk studie fick ett antal studenter från minoritetsgrupper gå en kort introduktion inför att de skulle börja på college.

Budskapet som förmedlades var att även om det kunde kännas otryggt i början så skulle de snart uppleva att de var accepterade på college. I en kontrollgrupp fick man också en introduktion, men den handlade om politik.

Resultaten var slående. Hos de i minoritetsgruppen som gick introduktionen om trygghet och acceptans ökade engagemanget, de anmälde sig till mer krävande kurser, blev mer utåtriktade och fick högre betyg än kontrollgruppen. Denna effekt sågs inte hos elever som kom från majoritetssamhället.

En några timmar lång kurs som gick ut på att studenterna inte behövde vara oroliga för att bli avvisade skapade denna skillnad. Man tror att interventionen fungerade, medan andra betydligt mer ambitiösa insatser misslyckats, på grund av att man här riktade in sig på studenternas förväntningar. Om man vill att studenter från minoritetsgrupper ska lyckas ska man följaktligen rikta in sig på deras förutfattade uppfattningar. Och det förefaller också gälla för andra förändringar. Som den amerikanska forskaren Carol Dweck har formulerat det: ”Uppfattningar spelar roll, uppfattningar kan ändras, och när de gör det, förändras också personligheten.”

Hur påverkas vi av vår omgivning? Även om människor 20

har en inre moralisk kompass som består av normer, värderingar och principer har man i studier kunnat visa att omgivningens syn på vad som är rätt och fel har ett stort inflytande på oss. Om hotellgäster till exempel fått information om att tidigare gäster i deras rum återanvänt sina handdukar steg återanvändningen med 33 procent jämfört med dem som fått generell information om att man bör spara på handdukar för att skydda miljön.

I ett annat experiment, som utfördes på 1960-talet och knappast hade godkänts av en etikkommitté idag, blev lågstadielärare informerade om att ett visst antal elever i klassen var speciellt begåvade. Vad lärarna inte visste var att dessa elever hade blivit slumpmässigt utvalda utan att man kände till deras begåvning. Efter ett år testades eleverna igen och man fann då att barn i första och andra klass ,som lärarna hade höga förväntningar på, i genomsnitt hade ut­vecklats mer än sina kamrater.

Påverkan från omgivningen blir ännu starkare när en oss närstående person fungerar som förebild. Det behöver inte finnas en ”äkta” anknytning, utan kan handla om att man har samma födelsedag eller ett liknande namn. I experiment kunde man visa att om en sådan person fuskar så ökar sannolikheten att även försökspersonen fuskar. På samma sätt uppträder vi hederligt om en oss närstående person är hederlig. I andra experiment har man fått människor att uppträda generöst respektive girigt genom att en förebild betett sig på dessa sätt.

Slutsatsen är att vi är starkt påverkade av vår omgivning. Om våra föräldrar, syskon, kamrater etc. har en viss egenskap eller ett visst beteende har vi en tendens att härma dem, vare sig egenskapen eller beteendet är positivt eller negativt. Uppenbarligen är uttrycket att ”hamna i dåligt sällskap” viktigare än vi kanske har föreställt oss. Och vi kan ju alltid välja att byta umgänge …

21

För ä ndringa r av personligheten

Tidigare har man trott att människans personlighet är relativt stabil under livets gång. Om man till exempel är emotionellt känslig som barn förblir man det tills man lägger näsan i vädret. Om man som barn var omhändertagande förblir man det under hela livet. Även om man under vissa perioder av livet förändras lite, så glider man ändå tillbaka i gamla mönster, har det hävdats. Stämmer det?

Vår personlighet består av en rad olika egenskaper. Två människor har aldrig – inte ens om de är enäggstvillingar som har växt upp tillsammans – exakt samma personlighet.

Psykologin har ändå försökt systematisera studiet av personligheten genom att sammanföra liknande egenskaper i olika personlighetstyper. På detta sätt har man kommit fram till en uppdelning som kallas The Big Five. De är: • Öppenhet, det vill säga nyfikenhet och benägenhet att anta nya utmaningar.

• Samvetsgrannhet, det vill säga att vara plikttrogen, målinriktad och välplanerad.

• Extraversion, det vill säga att vara positiv, sällskaplig och energisk.

• Vänlighet, det vill säga medkännande, hjälpande och samarbetsvillig.

• Emotionell instabilitet, det vill säga ångestfylld, nervös och att ha nära till ilska.

Dessa Big Five varierar inte från dag till dag och är heller inte överlappande. Indelningen fungerar också på människor från olika kulturer. De fem personlighetstyperna är kopplade till faktorer som livslängd, skilsmässa och yrkesmässiga framgångar. Samvetsgranna människor har i genomsnitt längre livslängd, lägre frekvens skilsmässor och är mer framgångsrika på jobbet än genomsnittet. Emotio22

nellt instabila människor, å andra sidan, har i genomsnitt kortare livslängd och en högre risk för skilsmässa.

Under senare år har det kommit vetenskapliga studier som visar att människor ändrar sig under hela livscykeln.

De största förändringarna inträffar i åldern 20–40 år, men även under barndomen och åldrandet ändras personligheten. Utvecklingen är olika stor hos olika individer, men bara ett fåtal förblir desamma under hela livet. Till exempel blir människor i genomsnitt mindre emotionellt instabila och mer samvetsgranna.

Ett annat personlighetsdrag som ändrar sig är att vi i genomsnitt blir vänligare och mer medkännande (det vill säga snällare) med stigande ålder.

Det är intressant att många av de drag som vi utvecklar med åldern är positiva; vi blir varmare, självsäkrare, lugn­are och mer ansvarstagande. Detta innebär att vi får en högre social kompetens och blir mer ”mogna”. Däremot visar undersökningar att intresset för socialt umgänge avtar vid hög ålder och samtidigt minskar vår öppenhet för nya intryck.

Vi bör hålla i minnet att det vi talar om är medelvärden.

För alla som har mött argsinta och bittra äldre människor är detta uppenbart, men samtidigt ska vi veta att de faktiskt inte är representativa för sin grupp.

Varför varierar graden av förändring mellan olika människor? En förklaring är att livsomvälvande händelser, som dödsfall hos närstående, skilsmässor och förlust av arbete, drabbar oss i olika utsträckning. Andra faktorer som kan spela in är till exempel hur harmoniska vi är i vårt arbete, om vi lever i ett bra partnerskap och hur vår relation till de egna barnen utvecklas.

Det är också möjligt att våra gener spelar en roll. En viss uppsättning av gener kan leda till att vi mognar i vår personlighet, medan andra gener gör att vi behåller samma 23

personlighetsmönster under livet, eller till och med utvecklar mindre sympatiska drag med åren.

Om nu personligheten förändras naturligt med åldern så vore det ju märkligt om vi inte medvetet kan ändra våra egenskaper. Det har man också visat att vi kan. Ett exempel – i en studie på allmänläkare som genomgick mindfulness­ träning, en form av meditation där deltagarna lär sig att fokusera på nuet, kunde man påvisa tydliga förbättringar i empatisk förmåga. Och det efter bara åtta veckors träning.

Såväl psykoterapi som mindfulnessträning och antidepressiva läkemedel har visat sig ha effekt på nedstämdhet och depression. Frågan är om de även kan påverka personligheten. I ett experiment på deprimerade patienter analyserades effekter på nedstämdhet men parallellt studerades också effekter på personlighetsdrag. Det visade sig att såväl antidepressiva som kognitiv beteendeterapi inte bara minskade depressionen utan också påverkade personligheten.

De personlighetsdrag som främst utvecklades i positiv riktning var extraversion (hur utåtriktad man är) och känslomässig stabilitet. Det är naturligtvis svårt att dra säkra slutsatser om detta var en konsekvens av att patienterna mådde bättre.

Det kan finnas stora vinster i förändring. I en studie kunde man visa att förändringar av personligheten mot en större öppenhet var kopplad till en förbättrad livskvalitet. Effekten av personlighetsförändringen hade en mer uttalad effekt på livskvalitén än alla socioekonomiska faktorer, som lön, civilstånd, arbetslöshet etc. hade tillsammans! Forskarna räknade också ut att en liten förbättring av den känslomässiga stabiliteten hade samma effekt på livskvalitén som en ökning av årsinkomsten med två miljoner kronor. Vilket återigen visar att lycka är svår att köpa för pengar.

24