JONAS TERNING
LINEUP
Forum
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 3
2013-02-14 11:44:43
Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Jonas Terning 2013 Omslag Oskar Lindholm Tryckt 2013 hos ScandBook AB, Falun isbn 978-91-37-13996-8
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 4
2013-02-14 11:44:43
Till Otis
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 5
2013-02-14 11:44:44
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 6
2013-02-14 11:44:44
”I’ve had my fair shares of hills and valleys, but my life’s been radical and exciting. Stuff that kings would die to do. Straight up, fucken A. The lifestyle we’ve got and the life I’ve led since I was 17, I can’t even tell my friends. I try and tell stories and they think I’m making it up or saw it in a fucking movie. Straight up. It’s the life I wanted since I caught my first wave.” Andy Irons 24.7.1978 − 2.11.2010
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 7
2013-02-14 11:44:44
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 8
2013-02-14 11:44:44
1 Vågen kommer farande som ett godståg. Jonatan ser hur den växer för varje sekund. Han börjar paddla med armarna. Så som de gör på film. Så som killarna gör bredvid. De som med tatuerade armar och V-formade ryggar flyger upp på surfbrädorna och skär mönster i fyrametersvågorna som dundrar in. Uthyraren på stranden sa åt Jonatan att inte paddla för långt ut. Vågorna är stora i dag så håll dig härinne. Sedan en blick under lugg, mot strandens norra ände. Mot gruppen av tatuerade surfare där Jonatan nu sitter. Håll dig borta därifrån. De gillar inte turister. Saltvattnet sticker i ögonen och kallsuparna tränger sig på. Det smakar lunch. Pommes frites och majonnäs på en hamburgerbar dränkt i stekos. Det är strömmen som har fört Jonatan hit. Han tittar på surfarnas tatueringar. Gigantiska vågor, solnedgångar, svarta mönster och vita hajar. Gotiska bokstäver bildar meningar som inte går att tyda. De blänger på honom, viftar med armarna och skrattar åt hans stora blå surfbräda. Bloody kook. Han måste härifrån. Han måste fånga vågen som kommer nu. Blicken mot stranden och armarna som väderkvarnar i vattnet. Från surfarna hörs busvisslingar och höga rop, följt av ett dån bakom honom. Vågen är ikapp och lyfter upp Jonatan som en fjäder. Det suger till i maggropen när stupet växer sig brant framför honom. Och nu blir den andra surfaren synlig. 9
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 9
2013-02-14 11:44:44
Han flyger fram längst ner i vågdalen med böjda knän och surfbrädans ena kant nedtryckt i vattnet. Bröstkorgen, gråblå av tatueringar, pekar framåt, i vågens riktning. Armarna är spända som pilbågar. När solen speglar sig i det blekta håret påminner han om ett lejon på väg att gå till attack. Hans ögon är låsta på Jonatan. Men det är för sent. Jonatan har ingen kontroll. Han flyger framåt, nerför vågens glashala vattenvägg och rakt mot surfaren. En smäll när bräda slår mot bräda, en förnimmelse av hud och blött hår innan vågen suger tag i Jonatan och för honom bortåt, neråt, långt ner. Sedan en duns. Botten. Allt blir mörkt, och blött. Vatten överallt. En ström som drar honom fram och tillbaka. Sand längs med nacken, ryggen och benen. Nu blir det stilla. Jonatan öppnar ögonen när en ny smäll kommer. Någonting ovanifrån kilar fast honom mot botten. Återigen sand, i ansiktet, i ögonen och in i näsan. Fötterna tar spjärn mot botten, han kämpar sig uppåt, sparkar med benen och vevar med armarna. Lungorna spränger, pulsen stegrar sig och nu, äntligen, klyver han vattenytan. Ett djupt andetag. Luft. Sedan sjunker han igen. Ytan är bara vitt skum. Vatten blandat med syre. Han flyter för dåligt och fäktar med armarna för att sträcka halsen ovanför vattenytan. Kroppen, huvudet, munnen glider neråt, bara hans uppsträckta fingrar spelar i luften. Sedan ett grepp. Någon tar tag om Jonatans handled och drar upp honom från vattnet, halvvägs upp på en lång, röd surfbräda med brandgula bokstäver. Lifeguard. – You’re alright, mate? Jonatan fräser ut vattnet. Det är lugnt. Hur lugnt som helst. 10
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 10
2013-02-14 11:44:44
Livräddaren lyfter upp honom på surfbrädan och paddlar in mot stranden. Släpper av Jonatan vid knädjupt vatten. Lägger handflatorna mot hans kinder och tittar honom i ögonen. En hand mot halsen för att känna pulsen. Blicken är stadig. Det är bra, du klarar dig. Sätt dig på stranden och vila. Jonatan försöker le. Livräddaren lyfter blicken mot vågorna som bryter samman likt ett vattenfall. Han börjar skratta. – Love your stoke, dude, but watch out for the big waves. At least in the beginning, okay? Nytt försök till ett leende. En klapp på axeln och tack, tusen tack för hjälpen. Jonatan stapplar upp på stranden och ser hur livvakten går iväg längs med strandkanten med den röda surfbrädan släpandes under ena armen. Jonatan går upp till stenmuren som avskärmar stranden från strandpromenaden. Sätter sig ner. Stenarna bränner mot ryggen men det känns bara som en irritation, en störning i bakgrunden mellan flåsande andetag. Sedan solförmörkelse. Någon ställer sig framför Jonatan men han ser inte vem. En knytnäve greppar håret och rycker till. Jonatan skriker när han slits upp på knä, sedan ett ryck till och han står raklång mitt emot ett lejon. Den tatuerade surfaren. Killen som Jonatan nyss kolliderade med. Surfaren skriker, men Jonatan hör inte ett ord. Rädslan står i vägen. Benen skakar, det spränger i öronen och ögonen svajar fram och tillbaka över mannens bröstkorg. Försöker få rätsida på symbolerna, tecknen och bokstäverna. Coogee Kids. Där fyra namn, i skrivstil. Och sedan tre bokstäver och några siffror. RIP, följt av olika datum. Och där flera ord på rad, en suddig mening, med gotiska bokstäver. Kid for life står det, men Jonatan ser det inte. Han tar blicken från tatueringarna och stirrar på mannens knutna näve. På de ärrade knogarna och vattnet som rinner 11
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 11
2013-02-14 11:44:44
längs med fingrarna. Knytnäven far fram men stannar precis framför ansiktet. Jonatan hinner inte ens skrika. Hans paralysering får mannen att tveka. Ett nytt ryck i håret följt av ett skrik från Jonatans hals. Mannen knyter näven tills knogarna vitnar, höjer den i luften och slår neråt när någon knuffar undan Jonatan och får slaget att träffa tomt i luften. Han snubblar omkull i sanden och ser hur en kortväxt man med rakad skalle och runda glasögon upptryckta på näsan ställer sig framför surfaren. De utbyter några ord och den kortväxta lägger en hand på surfarens bröst. Surfaren viftar ut mot vattnet, spottar i sanden och stirrar på Jonatan. Den korta lyssnar. Sedan lägger han den andra handen på surfarens arm och vrider honom runt, föser honom bort. Pekar mot vågorna som bryter därute och den tatuerade surfarens vänner som är kvar i vattnet. Snälla gå. Jag tar hand om grabben. Han ber om ursäkt. Jag ber om ursäkt. Surfaren går iväg och den korta mannen återvänder till Jonatan. För in sina händer under hans armar och hjälper honom att ställa sig upp. – Sträck ut, rak ut, i ryggen. Det gör andningen enklare. Mycket enklare. Jonatan känner hur lungorna fylls med syre. Benen blir stadiga och blicken stabil. Mannen tittar på honom. Hans hud är ljusbrun och rösten stillsam. – Jag inte sett dig förut, säger han och tar Jonatans hand i sin. Du är ny i Manly, ja?
12
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 12
2013-02-14 11:44:44
2 En påtvingad kyss. En tunga inträngd mellan två förvånade läppar. Kärlek börjar alltid med en injektion. Jonatan stelnar till och tappar nästan ölglasen som är staplade mot hans axel. Tungan fortsätter snurra runt i munnen. Han svarar. Låter sin egen tunga följa med i dansen. När han slappnar av och sluter ögonen drar hon sig tillbaka och sätter sig vid bordet. Ett leende. Högljudda applåder. High five. Jonatan öppnar ögonen. – Tack, säger hon. – Tack. Han plockar av bordet. En jug, två pints, tre schooners. Tjejen släpper honom inte med blicken. Hennes vän säger någonting. De skrattar. Jonatan backar bort från bordet med glasen i handen. Det slår honom att Kieran kanske har iakttagit honom och han klämmer sig in i folkmassan framför baren. Ursäkta, får jag komma fram, tack, ursäkta, ska jag ta ditt glas? Tack, ursäkta. Inne i diskrummet står Barati. Den rakade, kortväxte mannen som räddade Jonatan på sandstranden. Han trycker upp glasögonen på näsan, torkar av händerna på pikétröjan och plockar askfaten från diskmaskinen. – Har du kollat terrassen? Jonatan håller fram kannan och glasen han just hämtat från baren på övervåningen. – Bra. Kieran har humör igen. Barati smäller igen diskmaskinen som börjar mullra. 13
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 13
2013-02-14 11:44:44
– Ta inte åt dig, men, jobba inte sakta. Kolla terrassen om tjugo minuter. Mycket folk i kväll. Jonatan ställer ifrån sig kannan och glasen på diskbänken. En schooner placerad längst ner i stapeln går sönder. Glaset skär in i hans hand och lämnar efter sig en röd rännil i handflatan. Barati tar ett plåster från hyllan ovanför diskmaskinen och stoppar blodflödet. – Dom behöver is, i biljardrummet, och på Beach Bar. Fixa det. Jag plockar Saloonen, och Bistron. Mår du bra? – Det är bara en skråma. – Inte handen. Du ser, vad säger man … förvirrad ut. Jonatan lösgör sig från Barati. – Jag mår bra. – Fixa isen och glöm inte terrassen. Glasögonen glider än en gång ner på nästippen. Barati trycker upp dem, klappar Jonatan på axeln och försvinner ut genom svängdörren. Nere i källaren är det svalt. Ismaskinen skakar i ett hörn och dansgolvet hörs som ett ojämnt dunkande genom taket. Två hinkar is till biljardrummet. Två hinkar till Beach Bar. Han hittar här. Kierans lektion var grundlig. – Jag går bara ner hit om jag måste så lyssna ordentligt, hade barchefen sagt. Glasen har du här, jugs längst in, sen pints, schooners och middys. I storleksordning så det är lätt att hålla reda på. Antar att ni inte har dom här storlekarna i Sverige men lär dig dom redan i kväll. Vad har ni? Jag har hört någonting om big strong? Sjukt ord, men ni kan kröka också. Kontrollera alltid glasen innan du tar upp dom, inga smutsiga glas i baren. Och slå inte sönder någonting. Det är stressigt på kvällarna och vi har inte tid med några blodiga händer. De hade duckat för dörrposten och fortsatt in i nästa rum. Lika stort som det första, med fuktdroppar hängande från väggarna likt vindruvsklasar. 14
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 14
2013-02-14 11:44:44
– Här är spritrummet. Skandinavernas favorit. Ryggdunk. Vänskapligt hård. – Vodkan är det störst tryck på men inför helgerna får du ladda upp med martinis. Det här är nylanserat men gör succé hos brudarna, Bacardi Breezer. Ett par stycken och de blir våta som fan. Kieran log. Vita tänder. Flaskan klirrade när han släppte ner den i kartongen. De hade nått korridorens ände, och Kieran trängde sig förbi honom för att gå åt andra hållet. Ett stort rum, det enda i källaren med ståhöjd, öppnade sig framför dem. – Här har vi öl och vin. Vinerna står längst in. Röda till höger, vita till vänster. Koncentrera dig på husets vin, alla andra sköter sommeliern. Tooheys har du närmast dörren, så fort du får en lugn stund däruppe vill jag se dig med en sådan här kartong i famnen. Victoria Bitter har du innanför, håll koll även på den. Foster’s har du nere till vänster, populärast nu på sommaren när turisterna är här men annars står den bara och dammar. Kring rugbyhelgerna kommer irländarna och då gäller Kilkenny och Guinness. Lika bra att sätta igång redan nu, ta två Tooheyskartonger med dig upp. Vi öppnar om en timme. En skoltrött hjärna och drömmen om någonting annat. En Lonely Planet Australia så ny att sidorna fortfarande knakade. Manly, the jewel of Sydney’s north shore, is a sun-soaked community with a sometimes wild nightlife that offers perfect waves every day of the week … Jonatan ville inte bli vuxen och valde att flytta. Ett år åtmin stone. Från Stockholm till Sydney. Han tog in på ett vandrarhem nära centralstationen och betade av Operahuset, Sydney Harbour Bridge och Sydney Aquarium på två dagar. Tog sedan färjan från Circular Quay tvärs över till Manly. Samma dag hyrde han surfbrädan på stranden och fann sig stående öga mot öga med den tatuerade surfaren. Sedan dök Barati upp. Vilken röta, skrev han hem i ett mejl och berättade att den kortväxte 15
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 15
2013-02-14 11:44:44
mannen inte bara räddat honom från stryk utan dessutom erbjudit honom ett jobb. På The Steyne Hotel. Ett komplex med hotell, restaurang och typ fem olika barer. Hur mycket folk som helst, det kan bli riktigt roligt. Jonatan hade klivit in i nöjespalatset dag tre och jobbat konstant sedan dess. Inte sett mer av Manly än vandrarhemmets fläckiga väggar och Steynes mörkbetsade träpanel. Nu har han fyllt barerna i biljardrummet och Beach Bar med is och står återigen på terrassen, en av de populäraste barerna. Det var här han var för tjugo minuter sedan, när tjejen kysste honom. Hon sitter fortfarande kvar i hörnet med sina vänner. Jonatan börjar i andra änden av baren. Plockar pints, schooners och jugs. Hoppas få armarna fulla innan han når fram till deras bord. Förgäves. Han är där nu. Hon ställer sig framför honom. – Hej, säger han. Hon tar två glas från bordet och placerar dem längst upp på hans stapel. En doft av deodorant når hans näsa när hon sträcker på sina armar. Röda bär. Hallon eller jordgubb. – Tack. – Vad får jag i gengäld? Jonatan ser sig omkring. Killarna i baren är upptagna med att servera gäster och Kieran har inte synts till på länge. – Räcker inte ett tack? – Nej, jag vill ha någonting annat. – Vad då? – En kyss till. – Det kan bli svårt. Jag jobbar nu. Han tar ett steg åt sidan. Bordet bakom henne är tomt på glas. Hon fångar hans tröja mellan pek- och långfingret och lutar sig mot hans öra. – Om jag inte får den nu, vill jag ha den i natt. Hennes tunga smeker örsnibben. Han vill fnittra, knuffa 16
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 16
2013-02-14 11:44:44
henne ifrån sig och springa ner till Barati men står tyst kvar och sväljer. Adamsäpplet känns som en basketboll. Varför? Var det inte sådant här han hade åkt hit för? Nya vänner, kärleken, känslan av att vad som helst kan hända, när som helst. Nya intryck för att utplåna de gamla. Minnena av Linda. Det blonda håret och hennes runda kinder. Hennes skratt, det som aldrig tog slut, det som porlade som en bäck var gång hennes smilgropar dök upp. Hon doftade också hallon, i alla fall mot slutet, när hon började bära en ny parfym. Tjejen lutar sig mot honom på nytt. – När slutar du? – Klockan fyra. – Möt mig utanför pizzerian. Han nickar. Hon kysser honom. – A kiss is a promise. Hon vänder sig om, sträcker upp armarna i luften och jublar. Vännerna vid bordet applåderar. Jonatan återvänder till disk rummet med famnen full av glas. Han tömmer diskmaskinen, går ut för att svepa glaskross från dansgolvet och krockar med två dörrvakter som lyfter ut en man med grön skjorta och kraftig mustasch. Nästa gång blir det gränden, hör han dem säga men Jonatan tänker inte mer på det. Är upptagen med att tänka på tjejen. En kort störning i vardagen och hans förvirring är total. Även fast vardagen bara är sex dagar gammal. – Sweden. Var har du varit? Kieran. Det är bara barchefen som kallar honom för Sweden. Det är bara barchefen som med sin nasala röst ifrågasätter hans arbetsinsats. Jonatan sliter hårt på nätterna, nästan lika hårt som Barati, men Kieran skiter i det. Han vill ha mer. Om du inte pallar kan du dra härifrån, sådana som du finns överallt. Nu står han i dörren till innergården och blockerar vägen. Det skiljer fem år i ålder mellan dem, men ljusår i auktoritet. 17
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 17
2013-02-14 11:44:44
– Sweden. Jag frågade dig var du har varit? – På dansgolvet, en av gästerna hade krossat ett glas. Kieran tittar bakom Jonatan, mot dansgolvet. Han ser ingen ting annat i mörkret än vevande armar och en roterande disco lampa. – Har du varit på terrassen? – Flera gånger. – Saloonen. – Alldeles nyss. – Beach Bar? – Nej, Barati sa att … – Biljardrummet? – Barati sa … – Är det Barati som bestämmer här? – Nej. – Vem lyssnar du mest på, nepalesen eller barchefen? Jonatan biter ihop. Han lyssnar mest på Barati, för det är Barati som har lärt honom allt. Det är nepalesen som visat hur han med fingrarna utspridda som ett nät fångar upp fyra glas på en gång, och hur han med kupad hand kan stapla uppemot tjugo glas mot sin axel. Hemligheten är att ställa dem i rätt ordning. Middys, den minsta modellen, drygt två deciliter, ska staplas överst. Sedan följer schooners, pints och jugs. Det är också Barati som gått igenom vilka gäster som sitter var, och hur de olika barerna fungerar. Saloonen, där hantverkarna och byggarbetarna sitter, är stökigast fram till tiotiden på kvällen. Sedan går alla hem till sina fruar, eller till mera öl. Terrassen blir trång framåt midnatt. Här är det mest drinkar, och därmed den jobbigaste baren att tömma då glasen är svårare att stapla. Beach Bar har dansgolvet och där gäller det att sopa glaskross intill väggarna för ordentlig städning morgonen efter. Alla glas bärs in i diskrummet där de ställs i backar. En 18
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 18
2013-02-14 11:44:44
full back placeras i diskmaskinen och en rendiskad omgång glas placeras ut i respektive bar. Det är egentligen bartendrarnas uppgift att hålla koll på vad som ska fyllas på i de olika kylarna men Barati brukar sköta det. Han dyker alltid upp med rätt antal glas, eller rätt sorts öl, innan Kieran eller någon av hans kollegor har bett om det. – Jag ställde en fråga Sweden. Vem lyssnar du mest på, nepalesen eller barchefen? – Jag har fyllt på med is i biljardrummet, svarar Jonatan. – Så du tycker att gästerna ska stå här och dricka is? Är det vad vi tjänar pengar på? Är det så du ska få din lön, genom att vi säljer is? – Givetvis inte. – Kolla kylarna och fyll på nerifrån källaren. Idiot. Kieran älskar att avsluta med en förolämpning. Idiot. Svin. Dipstick. Det stänger alla möjligheter till fortsatta diskussioner. Orden är ett konstaterande. En sanning som måste fram. Jonatan inventerar vinkylarna och inser att barchefen har rätt. På väg mot källaren möter han Barati som kommer ut från Saloonen med en panna som glänser i värmen. – Vart ska du? frågar han och torkar bort svettdropparna med baksidan av handen. – Hämta vin från källaren. Kieran har varit på mig. – Till vilka barer? – Biljardrummet och Beach Bar. – Hämta också fyra flaskor rött till Saloonen. Mycket folk i kväll. Jonatan hukar sig när han kliver in genom källardörren, tänder glödlampan och går nerför trappan. När han svänger runt hörnet springer han in i någon. En två meter lång, nästan fyrkantig man tornar upp sig. Pikétröjan på jättens kropp påminner om ett utspänt segel. Han tittar ner på Jonatan med 19
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 19
2013-02-14 11:44:44
tätt sittande ögon – två lysande prickar ovanpå en näsa bred som en bokrygg. Mannen grymtar till och Jonatan tar ett steg tillbaka. Jätten skrattar så att det dånar mellan stenväggarna. – Vad letar du efter, grabben? Rösten är mjuk, som en skolflickas. Den passar honom inte. Kalolo, head of security, står det tryckt på tröjan. – Jag ska fylla på vin till Beach Bar, biljardrummet och Salo onen. – Ta några Kilkenny till sportbaren också. Ett rugbylag från Dublin firar någon cupseger. Jag har redan slängt ut deras tränare. Han satt och sov därinne med öl i mustaschen. Kalolo böjer på knäna, greppar fyra colaflaskor i varje näve och går uppför trappan. Jonatan förundras över hur samoanen får plats i den smala gången men det är som att stenväggarna vrider sig för att släppa förbi honom. Jonatan fyller på barerna ytterligare fyra gånger under kvällen. Sveper av dansgolvet två gånger och anstränger sig för att inte kolla på klockan. För att inte räkna minuterna tills den blir fyra. När arbetspasset är slut tvättar han ansiktet inne på toaletten och kliver ut genom trädörrarna. På andra sidan gatan serverar Paradise Pizza slices för fem dollar styck. Fyra dollar om du har Steynes svarta personaltröja. Peperoni, ost eller vegetarisk. Han tar alltid peperoni vid den här tiden. Alltid. Och det var utanför pizzerian hon skulle vänta, men där är det tomt. Hon väntar istället direkt utanför Steynes entré, tar hans hand och leder honom bort. Det är svalt ute. Oktober och sommaren har ännu inte fått grepp om Sydney. De spretande jakarandaträdens lila lövverk är fortfarande några veckor bort men på strandpromenaden har de majestätiska granarna återhämtat sig efter en blåsig vinter. En sopmaskin passerar. Borstarna sveper upp servetter, pizzarester och tidningar. Den försvinner runt hörnet och det blir tyst. 20
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 20
2013-02-14 11:44:44
– Vad heter du? frågar han. Hon skrattar, hennes fingrar tar ett fastare grepp om hans hand. – Du är söt. Han tittar bort. – Du har inte varit här så länge eller hur? – Drygt en vecka, säger han. Hur vet du det? – Jag har inte sett dig tidigare. Manly är inte så stort. Framförallt är inte Steyne så stort. – Det känns stort när jag plockar mina glas. Tror det är fem barer och … Hon avbryter honom med ett nytt, självklart, skratt. – Det var inte så jag menade. Alla går till Steyne, men i dag var första gången jag såg dig. De har vikt av från huvudgatan och går längs med en tyst gata kantad av betongkvarter med formgjutna balkonger och murade industrihus. Glänsande sportbilar med vingar baktill står grill mot grill med surfbussar. De passerar en rondell och nu sjunker husen, nöjer sig med två våningar och trasiga takpannor. De strama kaffebarerna blir tidningskiosker och kemtvättar. Skyltfönstren byts ut mot spruckna sovrumsfönster med udda gardiner. – Var kommer du ifrån? undrar hon. – Sverige. – Det kunde jag räkna ut. En lång, blond skandinav. Han ler. Främst för att han, liksom alla andra svenskar, danskar och norrmän, blekte håret inför långresan för att dölja den råttfärgade sanningen. – Och du? Var kommer du ifrån? – Alberta, i västra Kanada. Nära gränsen till USA. – Jag vet. Jag var grym på geografi i plugget. – Jaså? Och när gick du ut skolan? 21
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 21
2013-02-14 11:44:44
– Två år sen. – Hur gammal är du då? Tjugotvå? – Tjugoett. – En young gun. Han är osäker på vad hon menar. – Är det ohyfsat att fråga damen hur gammal hon är? – Nej, men det är ohyfsat att kalla mig damen. Jag är tjugofem. Här är det. De svänger höger vid en korsning och står framför ett tvåvåningshus i tegel vaktat av en ek som sträcker sig nästan tjugo meter upp i luften. Här har de udda gardinerna ersatts av kartonger, handdukar och skitiga lakan. På övervåningen är ett fönster öppet och musik dunkar bakom en fläckig engelsk flagga. En plastren med tomtemössa hänger ovanför entrén. – Har ni redan julpyntat? frågar Jonatan. – Nej, svarar hon. Dom som bodde här innan oss tog aldrig ner det. De kliver in i trapphuset. Det är mörkt och han drar med handen längs väggen för att hålla balansen. En hund börjar skälla och en glödlampa blinkar från taket. De stannar framför en dörr på andra våningen och hon sätter sitt pekfinger mot läpparna. Tyst. Hon öppnar och en fest väller ut. Skålande glas, skrik, skratt och en högt uppskruvad stereo med för lite bas. Hon stänger dörren. – Kom, vi går upp på taket. En trappa till. Ena handens fingrar slingrar sig med hennes. Den andra handen glider längs med väggen. Hon stannar i mörkret och sparkar till. En dörr öppnas och de kliver ut på taket. Det är ljusare här. Någonstans bakom horisonten har solen vaknat. De sätter sig på vad som liknar en träbänk. Han lyssnar på varje ord hon säger. Vill komma ihåg detaljerna. Hennes skola, hennes jobb i Kanada, hennes resa i Europa, 22
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 22
2013-02-14 11:44:44
hennes jobb här. Taber High School. Ägde ett café tillsammans med sin syster. Älskade Amsterdam med kanalerna och alla cyklar, uppskattade Berlins historia men ville bara bort från Paris. För stökigt. Här jobbar hon på ett fik längre upp på stranden. Manly Beach Buns. Har du varit där? Nej, jag har inte sett någonting annat än Steyne. Då får du komma dit, jag bjuder på en macka. Jag lovar. En kyss. Tungorna möts igen. Återigen för hon dansen. Han följer efter. Berättar om sin flytt, sina planer. Klar med lumpen visste han inte vad han ville göra. Lumpen är militärtjänst, alla svenskar gör det. Det var kul, förutom allt skjutande. Ska nog plugga men inte nu. Ett år i Australien. Steyne är en bra start. Barati fixade jobbet åt honom. Han är också diskplockare. Tunga mot tunga. En fågel kvittrar i ekkronan bredvid taket. Tänder slår mot tänder i ett gemensamt skratt. Hennes skratt låter inte alls som Lindas. Det här är hackigare, som en repad skiva. Inte vackert, inte än i alla fall. Men det kan säkert bli. En kyss till. Händer, armar som sveper förbi varandra. Hans pikétröja luktar öl och svett. Hennes röda bär är slut. Ett högljutt dån får honom att rygga tillbaka och komma på fötter. Framför honom står en man med smutsigt hår och ett par surfshorts som klänger sig fast vid midjan. Mannen tittar på Jonatan som samlar ihop tankarna. Någonting har förändrats, men han vet inte vad. Hon sitter kvar på träbänken. – Hej Matt, säger hon. – Hej Christy, säger mannen. Ledsen om jag störde. Han släpper inte Jonatan med blicken. – Ingen fara. Men skadan är nog redan skedd. Det blir tyst. Bara fågelns rasslande från ekkronan hörs. – Hur ser det ut? frågar hon. Jonatan inser att den stirrande blicken inte är fäst på honom. Den fokuserar på en punkt bakom Jonatan, borta vid stranden. 23
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 23
2013-02-14 11:44:44
– Det får duga. Mannen försvinner in i ett träskjul och återvänder med en surfbräda under armen. Han springer ut i trapphuset och ner på gatan. Solen sticker upp ovanför horisonten nu. I ljuset ser Jonatan att takterrassen består av tjugo kvadratmeter slarvigt lagd takpapp. Blekt och skavd av långt användande. Träskjulet är knappt två kvadratmeter och kan inte rymma mycket mer än en madrass och den där surfbrädan. I ett hörn står en tunna som fungerar som en grill. Några ölflaskor och en påse stenkolsbriketter ligger utspridda runt omkring. – Du heter alltså Christy. – Ja. Och du? – Jonatan. Hon ställer sig bredvid honom och blickar ut mot stranden. Nu, i profil, med gatlyktan som en gloria, ser hon ut som Linda. Jonatan slår bort tanken. Tittar på Matt som joggar längs med trottoarkanten. På parallellgatan springer ytterligare två surfare ner mot vattnet. Christy gäspar. Han blir smittad. Hon ställer sig på tå och kysser honom. – Det var trevligt att träffas. – Detsamma. – Vi ses säkert på Steyne. – Säkert. Ibland är kärleken omedelbar. Passionerad och plötslig. Men det är bara på film och i tonårshjärtan. Som explosionen i Jonatans bröstkorg när Linda klev in i klassrummet, nyinflyttad med solbränd hy, direkt från segelsemestern. I det vuxna livet gör kärleken en mer blygsam entré. Den sår ett frö och drar sig tillbaka. Injiceras. Offret har ingen aning om vad som just har skett. Jonatan återvänder till vandrarhemmet. Till vardagen. Plockar sina glas och äter sina pizzaslices. Undviker Kieran, 24
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 24
2013-02-14 11:44:44
uppskattar de artiga japanerna, förundras över mängden tyskar och förbannar alla högljudda engelsmän. När han går till Inferno Internet för att mejla hem tror han att allting är som innan och har inte en tanke på att nämna Christy. Här är allt bra, skriver han. Solen skiner precis så mycket som man trodde att den skulle göra. Inte ett ord om natten på taket. Som att den inte är viktig. Som att ingenting har hänt. Som att han inte, innerst inne, redan är drabbad.
25
Terning_Lineup_inlagaCS5_s400.indd 25
2013-02-14 11:44:44