BLI FRI FRÅN PERFEKTIONISM På en timme
ELIZABETH GUMMESSON
Tidigare utgivning Good enough Svartsjukeakuten Tala är guld
Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Elizabeth Gummesson 2012 Enligt avtal med Grand Agency Omslag Hummingbirds Tryckt 2012 hos GGP Media GmbH, Tyskland ISBN 978-91-37-13754-4
Innehåll Inledning 5 Vad är perfektionism? 8 Perfektionism inom olika områden 33 Kärleksrelationer 34 Föräldraskap 40 Släkt 48 Vänner 55 Fritid 61 Hemma 67 På jobbet 74 Kropp och själ 81
Good enough från och med NU! 88
Inledning Tänk dig att du lyckas genomföra något alldeles perfekt. Alla ser vad du har åstadkommit, du får beröm och bekräftelse och livet känns gott. Tänk dig nu två olika scenarion i samband med din prestation: Det ena har inneburit högt ställda krav, starkt kontrollbehov och hård självkritik. Du har pressat dig själv, du har svettats, men du är, trots att du uppnått målet, ändå inte nöjd. Du borde kunnat ännu bättre. Du tror att folk säger att du varit duktig utan att egentligen mena det. Du har inte haft särskilt roligt under tiden, utan mest kämpat, och är nu mer fokuserad på hur du ska kunna göra om bedriften en gång till än att du faktiskt gjort den en gång. Det andra scenariot innebär kreativitet: du är beredd att testa nytt, göra om, göra annorlunda, tänka brett, tänka stort, tänka nytt. Du vet att om du leker dig fram kommer du ibland att måla utanför linjerna men samti5
digt få mer levande resultat. Du har inte ett ohälsosamt kontrollbehov och känner dig därför mer levande. Du är nöjd med din prestation! Du firar din framgång och är glad över att andra ser vad du har lyckats med men är framför allt glad för din egen skull. Det finns onödigt många prestationsprinsessor och prestationsprinsar bland oss, som måste göra perfekt, vara perfekt och inte kan nöja sig med good enough – känner du igen dig? Fråga i så fall gärna dig själv: Hur skulle livet kunna vara om du var mindre hård mot dig själv, och mer good enough? Jag har varit en 100-procentig superperfektionist! På alla områden samtidigt, dygnet runt, dag efter dag, vecka efter vecka, månad, år. Det slet på kropp och själ, på relationer men framför allt på min hälsa. Vid två tillfällen har jag varit en hårsmån från döden, men överlevt för att jag fick akut läkarvård och blixtopererades. Jag vet vad jag pratar om: perfektionism bör användas i lagom doser, för livet ska vara gott att leva. Min historia kan du läsa i Good enough – bli fri från din perfektionism (Forum 2009) men om perfektionism och att bli good enough får du även här.
6
Min poäng med förhållningssättet good enough är inte att saker och ting ska göras halvdant, att vi ska sluta sträva efter att bli riktigt duktiga på någonting, att livet ska vara lagom och levas till 50 procent. Min poäng är snarare att du ska kunna välja. När du är av eller på, när du måste anstränga dig och göra ditt yttersta, och när du faktiskt kan vila. Att du ska kunna prioritera bland livets alla uppgifter eller i dagsprogrammet på jobbet, för att anstränga dig där det behövs men också kunna välja bort det som är onödigt. Den som har en inre styrka, som är harmonisk och trygg med sig själv som person, som har god självkänsla, självrespekt och jobbar med sin personliga utveckling – den kommer att kunna navigera på prestationshavet eftersom det då är möjligt att prioritera, möjligt att välja till och välja bort, möjligt att ibland göra fel och misstag utan att gå under. Den personen har distans till sina prestationer och behandlar sig själv med värdighet. Där har du en vinnare och det kan vara du. Elizabeth Gummesson Stockholm augusti 2011
7
Vad är perfektionism? • En föreställning om att ingenting du gör duger. Ingenting är tillräckligt bra, good enough, enligt dina egna eller andras förväntningar. Gör du någonting bra hade du alltid kunnat göra lite bättre, lite mer. • En strävan efter att alltid vara bäst, alltid nå din idealbild, alltid vinna. Det är ingen idé att ens försöka om inte förstaplatsen är garanterad. Du väljer alltså hellre att avstå om du inte vet säkert att du kommer att vinna, eller åtminstone kan genomföra prestationen med bravur. • En rädsla för att göra misstag. Ett misstag är inte bara en enskild händelse utan ett bevis för att ditt värde som människa minskar. Misstag är oacceptabla, misstag är bara för förlorare. Du är så rädd för att göra fel att du kan bli lamslagen och till och med avstå från att göra något, för då blir det i alla fall inte fel. 8
• En föreställning om att du måste vara perfekt och göra perfekt. Helst inom livets alla områden. Du har svårt att välja var du ska satsa dina krafter, för helst ska det vara bra överallt. • En fokusering på prestation istället för person. Alla dina handlingar kopplas direkt till din person – du är dina prestationer istället för din personlighet. Det betyder att du värdesätter dig själv efter dina prestationer. Camilla berättar: Allt i mitt liv och omkring mig ska vara perfekt, och jag accepterar inte felaktigheter eller misslyckanden … Det Camilla pratar om är helt omöjligt, det förstår alla rent förnuftsmässigt. Det finns inte en enda av alla miljarder människor som inom alla livsområden – jobb, hem, familj, släkt, kärlek, vänner, ekonomi, fritid, personlig utveckling, utseende, kropp, hälsa – gör allt perfekt hela tiden utan att någonsin göra mindre, fel, halvhjärtat, ofullkomligt. Den perfekta människan finns inte. Och visst är det tur?
9
Perfektionistens moment 22 Perfektionisten sätter orimliga mål och misslyckas sedan nå dessa eftersom det var i princip omöjligt redan från start. Misslyckandet tar all energi från perfektionisten, som pressar sig ännu mer, blir självkritisk och lägger all skuld på sig själv. För att kompensera för misslyckandet sätter perfektionisten nya mål, ännu högre ställda, ännu mer orealistiska för att kompensera för misslyckandet. Och så är perfektionisten tillbaka på ruta ett. Efter en föreläsning jag höll i Malmö mötte jag en ung kvinna. Hon var ordentligt överviktig och berättade att hon inte hade rört sig en meter på alldeles för länge, hon hade mest ätit semlor och tittat på tv, men tröttnat på sin orörlighet och dåliga hälsa. Nu skulle det bli annorlunda. Nu skulle hon skärpa sig, äta grönsaker, börja motionera, rasa i vikt och få precis den kropp och fysiska hälsa hon ville ha. Hon skulle börja kommande måndag. Äta sallad, morötter och magert kött. Och så skulle hon motionera. Träna. Alla möjliga pass på gymmet: stepup, bodypump, spinning, streetdance och vad det nu var. Från att inte ha rört sig alls till träning fem gånger i veckan. 10
Det var ett orimligt mål. Skulle aldrig funka. Och visst hade hon försökt förut! Hundra gånger utan resultat. Och när hon inte kunde leva upp till sina egna högt ställda krav bestraffade hon sig själv med att ställa ännu högre krav, och så föll hon djupare och djupare för varje misslyckande. Till slut var det ingen idé att ens försöka – det var lika bra att äta semlor och kolla på skräp-tv. Jag rekommenderade henne att träna två gånger i veckan samt äta nyttig och hälsosam mat tre dagar i veckan till att börja med. När det fungerat några veckor kunde hon öka till fyra bra matdagar i veckan, och tre träningstillfällen. Och så vidare. För att lyckas på riktigt, för omväxlings skull. Om hon någon gång skulle köra ner i diket, bär hon med sig vetskapen att det kommer en ny dag imorgon. Då går det bra att kravla sig upp till vägen igen. Ska bara perfekt resultat räknas? Naturligtvis vill du ibland sträva efter perfekta prestationer, och visst finns det tillfällen när ingenting annat än ett perfekt resultat räknas. Konståkningsstjärnorna som gör piruetter, hoppar och snurrar fyra varv i luften innan de landar perfekt på en skridsko – hur skulle de 11
eller domarna eller ens vi i publiken kunna nöja oss med något annat än ett perfekt genomförande av programmet? Om de ändå ska vinna guld! Det finns elitidrottare som tränar och tränar och tränar på små tekniska detaljer i månader och år för några enstaka tillfällen när allt måste stämma, och då inte bara tekniken i prestationen utan den mentala inställningen, kosten, fysiken, atmosfären, ja, hela uppladdningen. Vi som publik förväntar oss att våra elitidrottare gör sitt yttersta när de deltar på OS-, EM- och VM-nivå, vi förväntar oss ett perfekt hopp eller lopp, ett sådant som kommer att repriseras om och om igen. Idrottarna kräver det av sig själva, liksom deras sponsorer, tränare, medtävlande och arrangörer. Sådana är förhållandena på toppen, och för att nå toppen måste alla unga idrottare sträva efter just perfektionism. För vem minns en tvåa? Det finns även andra yrkesgrupper som måste prestera perfekt på jobbet. Tänk på piloter, läkare, arkitekter. Vem vill flyga med ett plan där piloten slarvar lite? Eller opereras av en hjärnkirurg som tycker att en good enough operation får duga? Eller bo i ett hus som blev lite halvfärdigt ritat? Men det finns flera framstående konstnärer som 12
avsiktligt målat in små fel i sina verk, bland andra den amerikanske popkonstnären Andy Warhol. Han ville skapa en annan bild av konsten än den traditionella. I själva verket kan perfektionismen inom kreativa och skapande områden snarare vara hämmande än fungera som drivkraft. Den som strävar efter den perfekta bilden kommer aldrig att bli tillfredsställd – och själva vetskapen om det är en källa till stress. Jag läste någonstans om en professor på ett college som slumpmässigt delade in en klass studenter i två grupper och satte dem i varsin keramikverkstad. Grupp 1 fick veta att deras arbete skulle bedömas helt efter kvaliteten på krukorna de producerade (alla gjorde varsin). Grupp 2 skulle istället bedömas efter kvantiteten och uppmanades att producera så många krukor som möjligt. Frågan är nu vilken grupp som skapade den mest perfekta krukan. Vad tror du? Självklart grupp 2! Varför det då? Jo, för att grupp 2 gjorde åtskilliga fel och misstag på vägen. De tvingades kassera lerklumpar och börja om många gånger och skaffade sig under tiden mer erfaren13
het än eleverna i grupp 1, som istället blev så besatta av ett perfekt resultat att de endast fick ihop ett fåtal verk. Friskt eller sjukt? ”Perfektionister gör inte bara sitt eget liv till ett helvete, utan även andras.” Det menar den kanadensiske professorn i psykologi, Gordon Flett, som forskar i ämnet. Han är verksam vid Toronto York University, och enligt honom finns tre typer av perfektionister: 1. Den självorienterade perfektionisten som strävar efter personlig perfektion, ställer orimligt höga krav på sig själv och riskerar att fastna i depression till följd av sin självkritiska hållning. Den här personen klarar sig bra vid normal stressnivå, men fixar inte när saker och ting går snett och är i grunden väldigt sårbar. Han eller hon strävar efter perfektionism för att inför sig själv vara just perfekt. Det här är den största gruppen, och hos de här perfektionisterna är det vanligast med stressrelaterade sjukdomar som depression, ätstörningar och hjärtsjukdomar. 2. Den omgivningsorienterade perfektionisten som är närmast fanatisk och ivrigt förväntar sig perfektion av andra och ofta förstör relationer till människor i sin omgivning. Äktenskap med den här perfektionisten 14
är ingen dans på rosor, eftersom hon eller han aldrig någonsin blir nöjd med vad andra gör, sexualiteten mellan makar blir lidande och mellan dem skapas mycket ilska och frustration. 3. Den socialt orienterade perfektionisten som tror att andra förväntar sig perfektion av dem, och desperat försöker leva upp till dessa inbillade förväntningar – ett beteende som kan resultera i självmordstankar, ångest, fientlighet och ätstörningar. Här finns oerhört många prestationsfokuserade individer, som i värsta fall blir självdestruktiva och ständigt förhalar, skjuter upp och problematiserar sina prestationer. Istället för att gå ut och göra det som ska göras har de hundra ursäkter till varför det inte fungerar. Alla typer av perfektionism innebär olika problem och olika utmaningar, samtidigt som förhållningssättet ofta sitter lika djupt rotat hos alla perfektionister – få perfektionister är särskilt intresserade av att erkänna sitt problem, skaffa hjälp eller ändra sitt beteende. Men det finns alla möjligheter i världen att bli fri från sin perfektionism – hur stark och envis den än är! Gordon Flett menar att det finns tydliga konsekvenser av perfektionism, och de stavas problem med just rela15
tioner, känsloliv, mental stress, depression, ätstörningar och även självmordsbenägenhet. Visst är det helt naturligt att vilja lyckas perfekt inom ett eller några områden, men när det börjar gälla alla områden i livet: jobbet, hemmet, utseendet, fritiden – då uppstår de riktiga problemen. Flett beskriver den socialt orienterade perfektionisten som en osäker person, där inställningar som ”ju mer perfekt jag framstår desto mer perfekt förväntas jag vara” är vanligt förekommande. Det innebär en ännu starkare press kombinerad med ett visst mått av uppgivenhet eftersom perfektionisten har målat in sig själv i ett hörn. Den omgivningsorienterade perfektionisten har större problem med sina relationer än med sig själv: kollegor, vänner, familj och släkt ställs inför höga krav vilket lätt förstör relationen. Att ställa orimliga krav på exempelvis sin partner leder förstås till problem. Prestationsfokus Precis som du nog kunnat ana vid det här laget, ligger det mesta av perfektionistens fokus på prestation, och det leder nästan av sig självt till prestationsångest. Jag minns tydligt när jag skulle föreläsa på en inspira16
tionsdag tillsammans med många stora namn, duktiga och kända föreläsare, och fick programmet mejlat till mig några dagar i förväg. Den ena bilden färggrannare än den andra, och så ett porträtt på mig mitt i allting. Vad hade egentligen JAG att komma med bland de här stora stjärnorna? Ju närmare dagen kom desto mer tilltog min prestationsångest – och det trots att jag ansåg mig fri från perfektionism vid här laget – och jag blev ordentligt fundersam kring hur jag kunde förbättra och förändra min föreläsning så att mitt framträdande skulle bli lika fantastiskt som de andra föreläsarnas. Ända in på målsnöret, det vill säga samma dag som uppdraget ägde rum, var jag stressad och kände mig osäker. Mitt fokus hade flyttats från att ha en fin dag, lita till min förmåga och min kunskap till att känna mig osäker, tvivla på det jag hade och ha en övertro på de andras framträdanden. Trots allt gick det bra, det brukar göra det hur mycket vi än oroar oss. Men det var svettigt!
17