Johan T Lindwall
Victoria
Prinsessan privat
Forum
Lindvall_Victoria_CS3.indd 3
10-01-21 16.23.02
Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Johan T Lindwall 2010 Omslagsdesign Helena Hammarström / Norma Communication Omslagsfoto Jonas Ekströmer / Scanpix isbn 978-91-37-13546-5
Lindvall_Victoria_CS3.indd 4
10-01-21 16.23.02
Till Elisabeth FÜr att du alltid finns där.
Lindvall_Victoria_CS3.indd 5
10-01-21 16.23.02
Lindvall_Victoria_CS3.indd 6
10-01-21 16.23.02
Jag vill tacka alla som har gjort den här boken möjlig. I början var ni många som var tveksamma till att prata med mig. Ni var rädda för hur jag skulle gestalta Victoria. När jag garanterade att jag skulle teckna en bild av en stark och självständig kvinna så fick jag ta del av era berättelser. Det har varit färgstarka och stundtals oerhört gripande historier. Ni har ställt upp med löfte om att få vara anonyma. Utan er hjälp hade den här boken aldrig gått att skriva. Ni vet själva vilka ni är och för er hjälp är jag tacksam.
Lindvall_Victoria_CS3.indd 7
10-01-21 16.23.02
Lindvall_Victoria_CS3.indd 8
10-01-21 16.23.02
Prolog
Victoria kände igen känslan. Den var allt annat än behaglig. Tvärtom. Det var med tunga steg hon gick de få metrarna upp till slottet. Det var inte så här det skulle vara. Det var ju glädje hon skulle känna. Inte obehag och den där ångesten. Nu var den värre än någonsin. Det var som att den åt upp henne inifrån. Högvakten utanför slottet gick upp i enskild ställning när han fick syn på Victoria. Hon reflekterade inte ens över att han gjorde honnör. Pappa måste bara ta det här på rätt sätt. Efter allt som har hänt måste han unna mig den här glädjen. ”Han bara måste”, sa Victoria högt för sig själv när hon gick in genom de tunga dörrarna till Drottningholms slott. En våning upp i köket stod kungen. I sin hand hade han ett glas med favoritwhiskyn Talisker. På träbänken väntade ett immigt glas öl. Han var på ett osedvanligt gott humör. Han hade ingen aning om att Victoria var på väg att förstöra det humöret för en lång tid framöver. Just nu var kungen fullt sysselsatt med att göra fon9
Lindvall_Victoria_CS3.indd 9
10-01-21 16.23.02
den till sin rödvinssås. Det var söndag och det betydde per automatik att han eller Silvia stod för matlagningen hemma på slottet. Under veckorna skötte slottspersonalen matlagningen, så söndagsmiddagarna var något alldeles extra. Det var också dagen då hela familjen samlades för middag. Söndagar var heliga, då fick ingen i familjen boka upp något annat på eftermiddagen. Det var obligatoriskt att komma. Den här söndagen var det kungens tur. Han älskade att stå ute i köket. I timmar kunde han marinera olika köttbitar och göra såser från grunden genom att koka egen fond. I dag hade han valt ut en stor bit fläskfilé. Till den skulle han göra sin egen så uppskattade potatisgratäng. Kungen tog en klunk av whiskyn. I bakgrunden hade han på P4 och sportsändningen. Favoritlaget AIK låg under mot Trelleborg. Kungen svor tyst samtidigt som han började grilla fläskfilén. Han hade varit trogen AIKsupporter sedan barnsben och hatade när de förlorade. Kungen skrattade för sig själv när han kom att tänka på en korkad reporter som han hade lurat en gång. Kungen hade fått frågan vilket hans favoritlag var i fotboll. ”Djurgården, naturligtvis”, hade kungen svarat och skrattat, eftersom han utgick från att reportern fattade att han skämtade. Alla visste ju att kungen höll på AIK. Dock inte reportern. Snart publicerades artikeln och all annan media hängde på. Kungen tycktes plötsligt hålla på Djurgården. En tidning konfronterade ledningen för AIK och undrade om detta innebar att kungen blev av med sitt hedersmedlemskap. Det tog nästan två år innan kungen hade lyckats döda historien. Han höll på AIK – inte Djurgården! Bästa 10
Lindvall_Victoria_CS3.indd 10
10-01-21 16.23.02
kompisarna Aje Philipson och Noppe Lewenhaupt hade haft mest roligt av alla åt historien. Vid varje herrmiddag hade Aje och Noppe stämt upp i olika hejarramsor för Djurgården. Kungen hade vid ett tillfälle blivit helt galen av ilska och slagit näven i bordet. Efter det sjöng inte Aje och Noppe längre några ramsor. Inte Djurgårdens i alla fall. Inne i förmaket till middagssalen satt Carl Philip och hans flickvän Emma Pernald. De hade nu varit tillsammans i nästan fyra år och Emma var en given gäst hemma på söndagsmiddagarna. Madeleine var också där. Hon hade sedan en kort tid tillbaka sällskap med överklasskillen Jonas Bergström. Kungafamiljen hade ännu inte lärt känna honom ordentligt. Kungen visste dock så mycket som att han var en gammal juniorspelare i AIK. Det bådade väldigt gott för framtiden, i alla fall i kungens värld. Victoria hade nu kommit in i den inre salongen på slottet. Madeleine gick snabbt fram och gav henne en kram. Hon var den enda i rummet som kände till hemligheten. Snart skulle alla veta om den. ”Tänker du berätta?” viskade Madeleine. Victoria nickade och knep ihop munnen. Ångesten högg till igen i magen och obehagskänslan var värre än tidigare. ”Jag måste. Det börjar bli smått larvigt att ljuga”, sa Victoria. ”Dessutom pratade vi precis på telefon. Då lovade jag att berätta. Jag kan inte backa på det.” Inne i matsalen hade kungen dukat med sitt favoritporslin. Ett enkelt vitt porslin med hans initialer graverade i blått. 11
Lindvall_Victoria_CS3.indd 11
10-01-21 16.23.02
Kungen lade upp den grillade fläskfilén som han hade skivat tunt och ställde fram potatisgratängen som doftade av vitlök. I dag var kungen mest nöjd med rödvinssåsen. En stor del av eftermiddagen hade han ägnat åt att reducera ner den till det färdiga resultatet. Han tog den sista slurken whisky innan han började hälla upp rödvin kring bordet. Strax innan maten var klar hade han varit nere i vinkällaren och hämtat två flaskor Castillo Ygay Gran Reserva, årgång 1998. Det trodde han skulle passa utmärkt till köttet. ”Hoppas det ska smaka”, sa han och höjde sitt glas till skål. Victoria försökte le, men värken i magen gjorde att hon mest såg plågad ut. Hon hade planerat att vänta åtminstone halvvägs in i middagen innan hon berättade. Annars kanske allt skulle spåra ur. Kungen åt med god aptit. Flera gånger skålade han och Silvia. Plötsligt harklade sig Victoria. ”Jo, det var en sak jag ville berätta”, sa hon och försökte fånga sina föräldrars uppmärksamhet. Kungen fortsatte äta, men Silvia tittade upp och log. Victoria tog mod till sig. Det var nu eller aldrig. Hon var bara tvungen att berätta. Det gick inte längre att gå omkring och hålla det hemligt. ”Jag har träffat någon”, sa Victoria. Alla kring bordet fortsatte att äta. ”Jo, jag sa att jag har träffat någon. Han heter Daniel.” Kungen tog demonstrativt en klunk vin. ”Jag är verkligen jättelycklig och tror att det här är rätte killen för mig.” 12
Lindvall_Victoria_CS3.indd 12
10-01-21 16.23.02
Ingen sa något. Inne i matsalen var det helt stilla. Kungen mötte inte ens hennes blick. Han fortsatte äta, som om ingenting hade hänt. I den stunden ångrade sig Victoria.
13
Lindvall_Victoria_CS3.indd 13
10-01-21 16.23.02
Lindvall_Victoria_CS3.indd 14
10-01-21 16.23.02
1 Telegrammet från TT, Tidningarnas Telegrambyrå, kom strax efter lunch den 28 november 1997. Det var kortfattat: ”Kronprinsessan Victoria lider av ätstörningar bekräftade hovet på fredagen. Kronprinsessan får nu vård för sina problem, och hovet uppmanar medierna att lämna Victoria i fred.” Bubblan hade spruckit. In i det sista hade alla i familjen försökt hålla Victorias ätstörningar hemliga, men till sist hade de kommit till en återvändsgränd. Det gick inte längre att dölja att landets kronprinsessa var svårt sjuk. Fick hon inte hjälp nu så kunde det sluta hur som helst. Kungen visste det. Silvia visste det. Nu visste även hela svenska folket. Den största krishanteringen någonsin inleddes samma natt på slottet: Rädda Victoria. Knappt två år tidigare hade Victoria klivit in i rollen som blivande drottning. I över ett år hade hon då övat inför sitt livs svåraste uppgift så långt: Hålla tal på sin artonårsdag i Rikssalen inför hela svenska folket. På kvällarna beklagade hon sig för lillasyster Madeleine. Victoria var livrädd för att misslyckas. Hon var övertygad om att hon inte skulle klara av uppgiften. Det 15
Lindvall_Victoria_CS3.indd 15
10-01-21 16.23.02
skulle helt enkelt bli för tufft för henne. Victoria fick starkt stöd av Madeleine. Hon, som alltid annars var lillasystern i deras relation, var nu den som stöttade. Vid ett par tillfällen sökte Victoria upp kungen och fick även hans stöd. Han hjälpte henne och berättade att det hade varit lika jobbigt för honom. Victoria var väldigt spänd inför artonårsdagen. Hon skulle då kliva in som biträdande statschef vid sin fars sida. Hittills hade hon bara stått i bakgrunden och iakttagit mamma och pappa i deras arbete, men nu var det snart på allvar för Victoria. Hon hade ett år kvar på Enskilda gymnasiet vid Tegnérlunden inne i centrala Stockholm, men myndighetsdagen gjorde att hon även skulle börja arbeta med officiella uppdrag tillsammans med föräldrarna. Victoria var förväntansfull. Hon tyckte mamma och pappa gjorde ett bra jobb, men såg att hon skulle kunna göra vissa saker annorlunda. Ju närmare födelsedagen kom, desto mer insåg kungen att han var tvungen att göra något för att hjälpa Victoria. Han såg hennes nervositet och rädsla. Flera gånger rådfrågade kungen sin närmaste medarbetare, Elisabeth Tarras-Wahlberg. Till en början hade ingen av dem en lösning på problemet. Men så en dag kom kungen på vem som nog skulle kunna hjälpa Victoria inför hennes livs svåraste utmaning: Skådespelerskan Margaretha Krook. Margaretha Krook och Jarl Kulle var kungaparets absolut största favoriter bland svenska skådespelare. Kungen och drottningen var måttligt roade av teater, men Margaretha Krook hade de alltid stor behållning av. Silvia beundrade henne för att hon var en sådan stark 16
Lindvall_Victoria_CS3.indd 16
10-01-21 16.23.02
kvinna och, framför allt, en stor personlighet. Margaretha Krook berättade efteråt för vänner att hon blev mycket förvånad när hon fick samtalet från slottet. Hon accepterade erbjudandet efter ett dygn, men hon hade ett motkrav: Hennes namn skulle lämnas utanför. Margaretha Krook ville inte att det här skulle hamna i offentlighetens ljus. Det sista hon ville göra var att svara på frågor från journalister. Hovet lovade att det hela skulle skötas diskret och redan veckan efter åkte Margaretha Krook till Drottningholms slott för ett första möte. Det var en nervös sjuttonårig tjej som tog emot henne ute på grusgången. De första gångerna som de träffades tog Victoria och Margaretha Krook långa promenader ute i den vackra parken vid Drottningholms slott. De pratade om allt möjligt och Victoria öppnade snart sitt hjärta. Hon fick hemläxor och varje gång de sågs, en gång i veckan, fick Victoria läsa upp ett stycke text för Margaretha Krook. Nästan genast berättade Victoria om sina läs- och skrivsvårigheter. Hur de hämmade henne i sättet att prata och möta människor. Margaretha Krook lugnade henne och snart började en ny Victoria att sakta växa fram. En tjej med ett helt annat självförtroende än tidigare. Victoria kämpade på och lillasyster Madeleine fick ibland vara hennes testpublik. I månader tränade Victoria inför talet i Rikssalen på slottet. Kamraterna i skolan hade svårt att ta in vad hon gjorde på sin fritid. Ofta kände sig Victoria besviken på kompisarna och uttryckte sin frustration över att de inte insåg den börda som låg på hennes axlar. Vid den här tiden hade Victorias väninnor helt andra saker på sina agendor. Fester och killar låg 17
Lindvall_Victoria_CS3.indd 17
10-01-21 16.23.02
betydligt högre i deras prioriteringsordning än att prata om Victorias blivande roll som statschef. Hon skulle en dag bli drottning av Sverige och var tvungen att leva med den vetskapen, dygnet runt. Victoria skulle aldrig hoppa av sina plikter. Hon var, precis som pappa kungen, född med (kanske alltför) stor pliktkänsla. Hon hade fått ett uppdrag och det var att vara kronprinsessa. ”Det finns ingen återvändo för mig. Det här är mitt liv, take it or leave it”, brukade hon säga när hon och pojkvännen Daniel Collert hade sina bråk. Han var hennes första kärlek och de hade nu varit tillsammans i ett par år. Deras relation var än en gång skakig. Men förhållandet med Daniel Collert var inte något som Victoria hade vare sig tid eller ork att koncentrera sig på. Nu var hon bara tvungen att lära sig sitt tal inför artonårsdagen i Rikssalen. Därefter hade hon ett ännu större hinder att övervinna: Första mötet med medierna. Kungen och hans trogna medarbetare Elisabeth TarrasWahlberg insåg att de var tvungna att låta medierna göra något slags intervju med kronprinsessan i samband med hennes myndighetsdag. För att förskona Victoria var planen till en början att bara låta nyhetsbyrån TT göra en längre intervju. Den kunde sedan skickas ut till de andra tidningarna. Men både kungen och Elisabeth Tarras-Wahlberg insåg att de stora tidningarna aldrig skulle nöja sig med en sådan intervju. Kungen började skissa på hur hovet skulle kunna ge alla tidningsredaktioner en intervju med Victoria. Hans plan var att låta alla känna sig utvalda. Till slut beslutade kungen i samråd med sina närmaste medarbetare att Victoria skulle ha sin första pressträff på Sollidens slott på 18
Lindvall_Victoria_CS3.indd 18
10-01-21 16.23.02
Öland strax efter födelsedagen. Det var banbrytande. I normala fall hade en sådan pressträff skett i en av salarna på Stockholms slott. Nu valde kungen att bjuda hem media till sitt mest privata ställe av alla – Solliden. Victoria ifrågasatte pappas beslut. Dels tyckte hon att det var jobbigt att träffa all media. Sedan tyckte hon att pappa kungen hade varit aningen för familjär när han bjöd in tidningarna till Solliden. Men kungen var lugn i sitt beslut. Dotterns oro för att inte klara pressmötet tog han med ro. För vännerna berättade han i samband med Victorias artonårsdag att han var oerhört imponerad av hur hon hade utvecklats. Han hade dessutom konfererat med Margaretha Krook som intygade vilka framsteg Victoria hade gjort under de senaste månaderna. På de stora tidningsredaktionerna togs inbjudan om pressträffen med Victoria emot med stort jubel. Fram till nu hade Victoria varit förbjudet område. Visst, det hade gjorts några tafatta tv-intervjuer med henne. Men nu hade tidningarna chansen att göra sina egna intervjuer. Varje tidning fick skicka en reporter, men ingen fotograf. Det skulle skötas av de stora bildbyråerna, som Elisabeth Tarras-Wahlberg hade väldigt god kontakt med. I mediebranschen var hon känd som oerhört skicklig och rättvis. Kvällen före artonårsdagen ringde Victoria runt till ett par av sina bästa vänner. Hon var nervös. Inne i Rikssalen var det fullt. Klockan visade 10:40 den 14 juli 1995. Ett par rum bort stod Victoria. Det här var hennes artonårsdag. Den stora dagen då hon blev myndig. Vid sin sida hade hon pappa kungen. Han visste att hon 19
Lindvall_Victoria_CS3.indd 19
10-01-21 16.23.03
skulle klara av sin uppgift. Från och med i dag var det han och hon som styrde kungahuset. Skulle något hända honom var det hon som tog över och blev drottning. Morgonen hade börjat precis som alla andra födelse dagar. Mamma, pappa, lillebror Carl Philip och lillasyster Madeleine hade som vanligt kommit in till sängen och uppvaktat med jordgubbstårta och födelsedagspresenter. För första gången på länge ägde morgonfirandet rum på Drottningholms slott. I normala fall brukade familjen fira Victoria på Solliden, eftersom hennes födelsedag inföll när familjen hade sin årliga sommarsemester. Men den här dagen var speciell. Klockan 11:00 skulle Victoria göra sitt första officiella framträdande i Rikssalen på Stockholms slott. Allt skulle direktsändas i tv. Inne i salen satt 400 gäster och väntade. Victoria hade på sig en kornblå långklänning och pärlörhängen. Håret var uppsatt i en stram svinrygg. Runt halsen bar hon ett vackert pärlhalsband som hon hade fått av mamma och pappa på morgonen i födelsedagspresent. Tidigare på förmiddagen hade pappa kungen också gett henne Serafimerordens ljusblå band, som nu satt på bröstet. Den hade hon fått inför en privat andaktsstund i Slottskyrkan, en speciell liten ceremoni som skulle ge Victoria kraft inför hennes livs svåraste prov. Vid kyrkceremonin närvarade bara familjen, faddrar, dopvittnen, talmannen och statsministern. Stämningen var laddad och alla där inne visste vilken utmaning Victoria stod inför. För kungen var det också långt ifrån en normal dag. Han var visserligen van vid att prata i offentliga sammanhang, men det här tillfället var unikt. Han skulle först presentera sin dotter för Sverige och sedan skulle hon hålla sitt tal. 20
Lindvall_Victoria_CS3.indd 20
10-01-21 16.23.03
Efter att Kungssången hade klingat ut klev kungen fram till mikrofonen. Han tittade vant in i tv-kameran och sa med bestämd röst: ”Kära Victoria, det är i dag din högtidsdag. Vi har samlats i Rikssalen för att framföra våra gratulationer, och samtidigt lycklighålla att du nu har uppnått behörighet att som kronprinsessa bistå mig i mitt viktiga värv som Sveriges statschef.” Inne i Rikssalen var det en tryckande värme. De drygt 400 gästerna satt och försökte fläkta sig med de tryckta pappersprogrammen. Kungen tog en konstpaus. Tittade på Victoria och fortsatte: ”Jag har stor tillit till din framtida gärning och vi kommer alla i din familj att stödja och bistå dig på alla sätt. Du är en länk till framtiden i vårt lands historia. Som tronföljare bär du Sveriges och kungahusets tradition vidare.” Silvia, som satt precis bredvid, torkade diskret en tår ur ena ögonvrån. Hon var rörd. För henne var det här också ett historiskt ögonblick. Hennes lilla Victoria hade blivit vuxen. Hon skulle axla en av de största rollerna som fanns. ”Din mor och jag”, sa kungen och tittade på Victoria, ”önskar dig all lycka och framgång. Må Gud beskydda dig.” Han vek ihop papperet som han hade i handen, gick fram till Victoria och gav henne en puss på kinden inför gästerna och tv-kamerorna. Victoria tog några nervösa steg fram mot mikrofonen som pappa precis hade stått vid. Han satte sig långsamt ner bakom henne. ”Eders majestät, kära pappa.” 21
Lindvall_Victoria_CS3.indd 21
10-01-21 16.23.03
Victoria hade övat på orden säkert tusen gånger. ”Myndighetsdagen innebär en stor förändring för alla när det gäller att ta ett personligt ansvar för sina handlingar och för sin framtid. För mig tillkommer, som kronprinsessa, att jag nu i större utsträckning får dela de uppgifter som konungen har, samt hjälpa konungen och drottningen i deras viktiga arbete för Sverige.” Victoria hade berättat för vänner att hon tyckte det kändes konstigt att kalla mamma och pappa för drottningen och kungen. Men hon insåg att det var det som gällde i officiella sammanhang. I sitt tal i Rikssalen ville Victoria ändå ha en personlig klang i talet så hon fortsatte: ”Jag vill tacka mina föräldrar för allt stöd som de ger mig på alla områden. Det betyder oerhört mycket och hjälper mig nu, med tillförsikt, och att ta på mig det ansvar och de uppgifter jag får som landets tronföljare.” Victoria harklade sig lite lätt och avslutade: ”Jag kommer alltid att vara lojal mot konungen och riksdagen. Jag kommer att noga respektera Sveriges grundlagar.” Victoria tystnade. Hon tog två steg bakåt. Uppgiften var genomförd. Hon hade klarat av sitt första tal inför svenska folket och det helt utan anmärkning. Kungen var den som först bröt tystnaden. Han började att applådera ivrigt. Victoria log generat. Silvia applåderade och Victoria kastade en snabb blick på pappa. Deras blickar möttes och han nickade bekräftande. Han var stolt. Hela ansiktet strålade. Hans lilla Victoria hade klarat första provet.
22
Lindvall_Victoria_CS3.indd 22
10-01-21 16.23.03