9789137134840

Fler faktoider

Peter Olausson

Fler faktoider Fler fĂśrsanthĂĽllna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar

Forum

www.faktoider.nu faktoider@hexmaster.com Tidigare utgivning: Faktoider

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Peter Olausson 2009 Omslag Lilian Bäckman Satt hos Ljungbergs sätteri i Köping Tryckt 2009 hos ScandBook AB i Falun ISBN 978-91-37-13484-0

INNEHÅLL

Förord 11 Inledning och bruksanvisning 15 Historia Faraonernas namn 17 Stonehenge 21 Troja 24 ”Et tu, Brute!” 35 ”Kom ihåg att du är dödlig” 37 Galärslavar 39 Romarna var mästerbyggare 41 Inkvisitionen 43 Sverige och San Marino är i krig med varandra 47 Ninja 50 ”Här skall staden ligga” 53 Regalskeppet Vasa 58 Silverbibeln och Djävulsbibeln 62

Älgryttare 66 Giljotinen 69 Lasse-Maja 72 Slavhandeln 75 Viktorianska möbelkjolar 77 Järnkorset 82 Vincent van Gogh skar av sig örat 88 Första maj 90 ”Osänkbar” 94 Tjocka Berta 97 Mata Hari 106 Börskraschens självmordshoppare 112 Adolf Hitler 116 Hitler var kort 116 Hitler och nobelpriset 117 Örnnästet 119 Churchill och Coventry 126 Den brinnande munken 129

6 Innehåll BH-bränning 132 Han som blir skjuten i Vietnam 136 Bombningen av Trang Bang 139 Woodstock 141 Han som drack hormoslyr 144 Ankäggsdirektivet 145

Naturvetenskap Solfläckar 149 Atomen 151 Blixt och åska 155 Bilar som åskskydd 155 Mobiler och åska 155 Avstånd till blixten 156 Svampmoln 157 Einstein och nobelpriset 158 Vattnets eviga kretslopp 162

Medicin Liljekonvaljer och blomvatten 164 Alkohol och antibiotika 166 Penicillinets upptäckare 169 Morötter 171 Smak på tungan 176 Progesterex 179

Vi använder bara några procent av vår hjärna 182

Djur Djurungar och människolukt 187 Mammutar 190 Sittpinnar på fågelholkar 195 Belgisk blå 198 Pirayor 201 Dinosaurierna 205 Humlor kan inte flyga 208 Lämlarnas självmordståg 209

Religion Den obefläckade avlelsen 214 Katharerna 215 Medeltidens predikningar 217 Änglar 218 Påven är ofelbar 224 Wicca 227 Lilith 229 IHS 232 Dopet 234 Kvinnor och kyrkomöten 235

Innehåll

Alice i Underlandet och drottning Victoria 239 Sherlock Holmes 240 Mössan 240 Pipan 242 ”Elementärt, min käre Watson” 242 Ekorrn 243 Nils Holgersson red på Akka 245 Sankta Lucia 247 ”Play it again, Sam” 251 ”Luke, I am your father” 252 Djungelboken 254

Slagruta 277 Troll 277 Oklara ord 279 Angöra 279 Biljon 280 Glammig 281 Hårdra/hårddra 282 Krokodiltårar 283 Syndabock 284 UFO 285 Vederlagd 287 Gamla betydelser 290 Husera 290 Olycksfågel 291 Passion 293 Skrivkramp 294

Språk

Mat och dryck

Ye 261 Ord som saknas i SAOL finns inte 263 Världens ordrikaste språk 264 Han är större än mig jag 267 Grönländsk snö 268 Samiska ord för snö 272 Folketymologier 274 Gräslig 274 Grötmyndig 274 Jehu 275 Maska 276 Ryggrad 277

Karl XII tog hit kåldolmarna 296 Sushi 299 Sandwich 301 Sake 303 Vin 304 Rosévin 304 Rumstemperatur 306 Åldern på vin 307 Maskrosvin är förbjudet 309

Litteratur och film

Citat Pengar är roten till allt ont 311

7

8 Innehåll Newton och jättarnas axlar 312 Tänka fritt är stort men tänka rätt är större 314 När jag hör ordet kultur, osäkrar jag min revolver 318

Geografi Isländsk skog 321 Bermudatriangeln 326 Moskovitiskt 340 Kreml 340 Röda torget 342 Mathias Rust 343 Holländskt 344 Holland ur havet 344 Väderkvarnarna 346 Flamländska 347

Hitler och Auto bahn 375 Poliser ritar upp likens konturer 377 Svenska självmord 378 Vattentäta klockor 384 Glas i snus 385 Okej att knycka fyra takter 387 Namn som inte är det 388 Folktrons väsen 392 Troll 393 Älvor 394 Näcken 395 Jättar 396

Falska faktoider Hitler var vegetarian 398 Pi 401 Kamelen och nålsögat 405

Resten Upplösning 348 Den första bilen med turbo 352 Neutronbomben 355 Teddybjörnen 359 Bröllop 366 ”Tager du …” 366 Sjökaptener 368 Ambassader 371 Radion 372 Autobahn 373 Fri fart 373

Register 409

Till Leo

Förord

En faktoid är något som ser ut som ett faktum, men inte är det. Ordet myntades 1973 av Norman Mailer och introducerades i svenskan ca 2000 av Martin Kylhammar. Jag stötte på ordet och några fi na exempel våren 2003 och blev omedelbart fascinerad. Dels för att jag insåg att jag uppenbarligen inte alls var så kritisk och misstänksam som jag trott, dels för att jag inte kunde begripa hur alla dessa fel kunde frodas när det nu fanns de som visste hur det låg till.

Varför kunde inte sanningarna spridas lika effektivt som osanningarna?

Jag började därför ägna mig åt systematisk faktoidjakt, något som jag mycket snart även fann extremt intressant, spännande, utmanande, allmänbildande med mera. Jag startade en hemsida som snabbt blev en oundgänglig del av verksamheten. Några år senare kom en del av artiklarna ut i bokform: Faktoider (Forum 2008, Månpocket 2009).

Boken blev väl mottagen av såväl kritiker som läsare. Sedan dess verkar begreppet (åtminstone enligt min egen, förvisso högst tendentiösa, uppfattning) ha vunnit viss spridning, och framför allt insikten om hur ofantligt många oanade fel vi går omkring och tror på, mot bättre vetande.

En intressant och vanlig reaktion är de som delar upp faktoiderna i kända och okända: ”Den och den kunde jag,

12 Förord och den vet väl alla hur det ligger till med – men den där var en nyhet, och den där är ju helt häpnadsväckande!” För det som är välkänt och självklart för den ene, är inte sällan överraskande nytt för den andre. Och omvänt. Därför fi nns det kanske ingen läsare som direkt känner igen alla faktoider i denna bok (jag hade definitivt inte gjort det för några år sedan). Även om det inte alls känns lika motiverande att läsa om märkligheter som man själv aldrig hört talas om, så kan jag intyga att samtliga faktoider verkligen är spridda, om inte bland folk i allmänhet så åtminstone inom någon särskild intressegrupp.

Liksom den förra boken har den ett enkelt huvudsyfte: att reda ut faktoider. Sådana utredningar ger ofta upphov till en rad intressanta sidospår och utläggningar om relaterade ting. I föreliggande volym ger jag efter för dessa frestelser en aning oftare än i den förra, förhoppningsvis utan att göra de huvudsakliga resonemangen alltför besvärliga att följa.

Något jag däremot inte går in på är mer övergripande faktoidteori; hur de uppstår och sprids, hur man känner igen dem med mera. Jag har fått många frågor om detta förvisso högst intressanta ämne, som jag givetvis ofta haft anledning att fundera över. Men även om det skymtar lite sådant här och var i denna bok, så är de bakomliggande mekanismerna ett annat ämne.

Som vanligt är de som bidragit till såväl denna bok som den förra som hemsidan så oundgängliga att jag känner mig tvungen att räkna upp allihop, men samtidigt är de så många att jag redan från början inser att det inte går. Här är i alla fall några: Freya Buchanan, John R. Chang, Anders Dahnielson, Patrick Hassel-Zein, Carl Herlin, Ragnar Hult, Tore Kullgren, Noëlle Nagano Madsen, Gösta Mellberg, Helmut Müssener, Bengt Nilsson, Per-Allan Olsson, Mats

Förord

13

Orveland, Olof Stierna, Hans Strelow och Dag Stålhandske. Dessutom har konkreta tips, bidrag och kommentarer från följande gjort större eller mindre avtryck i denna bok: Björn Abrahamsson, Ingela Bjurhager, Sture Brishammar, Frances Collard, Nils-Olof Dahlberg, Jon Edman, Joakim Ekberg, Maria B. Hansson, Dick Harrison, Joakim Lind Hasselskog, Stefan Holm, Kjell Johansson, Peder Lamm, Birgitta Lindgren, Johan Lindvall, Benkt Lundgren, Kurt Lundgren, Martin Lundvall, Mona Olausson, Viktoria Olausson, Alex Sandborg, Kjell Strömberg, Maria Tsappou, Andreas Viklund, Nils-Johan Wahlgren och Björn Wallde.

Tack till alla som känner sig berörda på Skalman (det historiska forum på nätet där jag lärt mig det mesta jag kan om källkritik och dylikt, och fått respons i ofantlig mängd och kvalité) liksom i föreningen Vetenskap och Folkbildning (för vetenskap, mot pseudovetenskap och vidskepelse), i all synnerhet Göteborgskapitlet av den senare. Ett särskilt hej till alla som läser och kommenterar på bloggen, faktoider.blogspot.com. Och ett mycket särskilt hej till alla er vars många fi na tips ännu inte lett till publicerade artiklar – ibland är faktoiderna större än livet.

Brevik, Kristi himmelsfärdsdag 2009 Peter Olausson

Inledning och bruksanvisning

Denna bok utgörs av artiklar från hemsidan www.faktoider.nu. Eller omvänt: innan artiklarna blev bok så lades de ut på hemsidan, för att läsas, granskas och korrigeras av tusen vakande ögon. Fel där åtgärdas så fort det är mänskligt möjligt, fel här åtgärdas tidigast i nästa upplaga. Det är en av anledningarna till att boken, alla fördelar till trots (ett bredare genomslag, ett genomarbetat urval, ännu noggrannare faktagranskning och så är materialet bevarat för eftervärlden på ett sätt som inte alltid är fallet med hemsidor) strängt taget är underordnad hemsidan.

Ifall den aktuella faktoiden i en artikel inte framgår av rubriken så förtydligas den med en kort kursiverad text.

Detta är faktoiden. (Bland slarvläsarna på nätet har jag mer än en gång sett att folk, sedan de läst rubriken och den där kursiverade halva meningen eller vad det är, sedan fortsatt med sitt, i tron att artikeln går ut på att bekräfta det påstådda.)

Observera att en faktoid inte behöver vara helt fel. Den kan även vara en halv- eller nästansanning eller en missuppfattning. Som i undertiteln.

Länkar är ett ständigt problem, såväl i digital som tryckt form. Jag har tagit med adresserna för sakens skull, snarare än för att jag tror att särskilt många kommer att ta sig

16 Inledning och bruksanvisning mödan att knacka in dem, i synnerhet som länkarna fi nns utlagda på respektive artikels hemsida – försåvitt de inte befunnits ha upphört.

Källor som tas med som exempel på hur den aktuella faktoiden sprids markeras som regel med *. Observera att det inte är ett betyg, de kan vara precis hur goda som helst i övrigt.

Till slut: Tips, kommentarer, kritik och i synnerhet korrigeringar av alla de slag och storlekar är mer än välkomna – sådan respons är på sätt och vis en förutsättning för att jag skall kunna ägna mig åt det hela. Som i Matteus 7:4.

Historia

Nej, mängder av förtvivlade börsspekulanter hoppade inte alls ner på Wall Street under kraschen 1929. De ninjor vi ser på fi lm, i serier och dataspel och så vidare, har helt lite att göra med de historiska. Något älgkavalleri verkar aldrig ha sett dagens ljus. Däremot hade Hitler verkligen ett högkvarter som kallades Örnnästet – men det är inte det som dagens turister besöker.

Av praktiska skäl spänner denna rubrik ända in i våra dagar, inkluderande ett påhittat ankäggsdirektiv (på 26 911 ord).

Faraonernas namn Ramses II, Tutankhamun, Hatschepsut …

Ovanstående historiska personer känner väl alla till. Men de här då: Usermaatra-setepenra, Nebcheperure, Maatkara. De är långt ifrån lika välkända, trots att det är vad personerna ovan faktiskt kallades från den dag de kröntes.

Faraonerna hade från och med 5:e dynastin (ca 2500– 2350 f.Kr.) uppemot fem namn. De två som användes mest var födelsenamnet, som de alltså fick när de föddes, och tron- eller kröningsnamnet, som de fick när de kröntes. En motsvarighet i vår tid skulle kunna vara när man började

18 Historia kalla Joseph Ratzinger för Benedictus XVI. De namn som blivit gängse hos oss är födelsenamnen, men de som användes mest i det gamla Egypten var tronnamnen. De övriga var Horusnamnen, Nebtynamnen och Guldhorusnamnen.

I inskrifter där faraoner Detalj från stol funnen i välkänd omnämns är det särskilt lätt grav. Det är inte så svårt att hitta att hitta födelse- och tron- hieroglyferna nedan. namn eftersom de skrevs in i så kallade kartuscher (eller shenu som de själva kallade dem), en sorts öglor vars djupare innebörd var att symbolisera evigheten. Man ser ofta dessa två namn intill eller i närheten av varandra.

Detta namn [Tutankhamun] som egyptierna aldrig använde när de nämnde den unge härskaren, eftersom de alltifrån kröningsdagen kallade honom Nebcheperure.

Christiane Desroches-Noblecourt

Eftersom många faraoner hade samma födelsenamn har vi fått numrera dem för att skilja dem åt. Det var inget problem när det begav sig eftersom man använde tronnamnen, eller en kombination av födelse- och tronnamn.

Faraonernas namn

Vår beteckning

Födelsenamn

Tronnamn

Thutmosis I

Thutmose

Aacheperkara

Thutmosis II

Thutmose

Aacheperenra

Thutmosis III

Thutmose

Mencheperra

19

Det exakta uttalet av orden vet vi inte så mycket om, eftersom hieroglyferna som regel endast återger konsonanter; många av vokalerna är sådana som egyptologer en gång bestämt sig för, om inte på måfå så bra nära. Föga förvånande har många av dessa vid närmare studier (i synnerhet av material skrivet med andra skriftsystem, som inkluderat vokalerna) visat sig vara fel. Till exempel skall namnet Ramses nog uttalas ”Riamesesa”. I de flesta sammanhang är detta trots allt inget större praktiskt problem, så länge man inte får för sig att våra uttal är de faktiska.

Det kan vara besvärligare att man har lite olika sätt att skriva samma namn: Tutankhamon, Tutankamon, Tutanchamon … Eller engelska Ramesses för Ramses. Koll anbefalles. (Kan även nämna den familjära förkortningen ”King Tut”.)

Relaterat: När vi talar om de stora pyramiderna i Gizeh såsom uppförda för faraonerna Cheops, Chefren och Mykerinos, så är det de grekiska namnformerna vi använder.

De exakta egyptiska uttalen är som sagt oklara, men goda gissningar är Khufu, Khaefre och Menkaure. Dessa var deras födelsenamn, men det är helt okej eftersom de tillhörde den 4:e dynastin och tronnamnen som sagt inte började användas förrän under den 5:e dynastin.

Också relaterat: Ptolemaios är ett välkänt namn som innehades av flera faraoner. Det är dock inte ett dugg egyptiskt utan rena grekiskan. Efter Alexander den stores död

20 Historia delades det mycket stora riket mellan hans generaler; Ptolemaios Soter tog hand om Egypten och inledde därmed den ptolemeiska dynastin. Eftersom namnet var utländskt bokstaverades det i skrift, P T O L M E E S (i grekiskan uttalas ”ai” som regel ”e”). Detta hade Champollion viss nytta av när han studerade Rosettastenen, en skrivelse utfärdad av Ptolemaios V. Den sista ptolméen var Kleopatra VII (69–30 f Kr.). Även om hon är den överlägset mest kända som bar det icke-egyptiska namnet (som därför skrevs ut K L E O P A T R A) så fanns det alltså fler, som till exempel Alexander den stores syster. Traditionellt tänker man sig henne som en anslående skönhet, men även om samstämmiga belägg pekar på en charmerande och intelligent kvinna så verkar det inte fi nnas så mycket som talar för att hon skulle ha varit lika anmärkningsvärd i rent fysisk bemärkelse. Samstämmiga avbildningar i form av statyer och mynt visar en person med relativt

Dalmas/SIPA/Scanpix

Stonehenge

21

alldagligt utseende – åtminstone alldagligt jämfört med till exempel Elizabeth Taylor i fi lmen från 1963. Ofta verkar det snarare ha varit Nefertiti man tänkt på, som levde 1 300 år tidigare.

Referenser (se även www.faktoider.nu/faraoner.html) Lesley & Roy Adkins, Tyda läsa skriva egyptiska hieroglyfer (W & W 2001), s 100–104 Christiane Desroches-Noblecourt, Tutanchamon (Bonniers 1963), s. 136 Egyptology online: Pharaoh and the royal names – www.egyptologyonline. com/royal_names.htm René Schwartz, Pharaonen im alten Ägypten – www.pharaonen.com/ html/pharaonen.shtml, en kort text på tyska René Schwartz, Pharaonen – Liste – www.pharaonen.com/html/ pharaonen_liste.shtml, en lång lista med födelse- och tronnamn på massor av faraoner Wikipedia (eng.): Ptolemy I Soter (som Ptolemaios blir på engelska)

Stonehenge Stonehenge byggdes av kelter Stonehenge byggdes av, eller åtminstone för, druider (Denna myt är kanske särskilt utbredd i Storbritannien, åtminstone som den skildras i Stephen Oppenheimers bok.)

Det är lätt att blanda ihop sådant som hände för länge sedan med sådant som hände för ännu längre sedan. Även om det fi nns flera osäkra faktorer med i ekvationen så är det dock helt klart att de yngsta delarna av Stonehenge är betydligt äldre än de äldsta spåren av kelter i Storbritannien, förmodligen äldre än kelterna själva.

Stonehenge är inte en enhetlig byggnad uppförd vid ett tillfälle utan ett antal strukturer uppförda med tidvis mycket långa mellanrum. Bortsett från några riktigt urgamla fynd så är de synliga spåren, megaliterna och gropringarna, uppförda från omkring 3000 f.Kr. till omkring