ullabritt berglund
de tio budorden i vĂĽr tid
forum
Av UllaBritt Berglund har på Forum tidigare utgivits: Livsglädje 2004 Utan mörker inget ljus 2006
Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se ISBN 978-91-37-13451-2 Copyright © 2010 UllaBritt Berglund Omslag Anna Käll Omslagsfoto Romain Bayle/Trevillion Images Tryckt hos GGP Media, GmbH, Tyskland 2010
innehåll
manual för livet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 var medveten om vad du sätter fr ämst. . 17
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig
var aktsam om det heliga. . . . . . . . . . . . . . . . 29
Du skall inte missbruka Herren din Guds namn
var ledig och vila dig regelbundet. . . . . . 43
Tänk på att hålla sabbatsdagen helig
var stolt över ditt ursprung. . . . . . . . . . . . 59
Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig
var varsam om ditt eget och andr as liv.75
Du skall inte dräpa
var trogen mot din partner. . . . . . . . . . . . . 89
Du skall inte begå äktenskapsbrott
var hederlig i allt du gör. . . . . . . . . . . . . . . 107
Du skall inte stjäla
var uppmärksam på dina tank ar . . . . . . . . . 119
Du skall inte vittna falskt mot din nästa
var tacksam för vad du har. . . . . . . . . . . . . 135
Du skall inte ha begär till din nästas hus
var glad åt andr as fr amgång. . . . . . . . . . . 151
Du skall inte ha begär till din nästas hustru, eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa
bruksanvisning för själen. . . . . . . . . . . . . . . 165 notförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173
Lita på dig själv i allt vad du gör, ty också detta är att hålla buden. Jesus Syraks vishet 32:23
Manual fรถr livet
Samma dag jag började skriva den här boken hade jag bilen inbokad på Bilprovningen. Jag anmälde mig via en automat och snart blinkade mitt registreringsnummer på jättepanelen. Checklistan hade jag redan gått igenom hemma. Där stod: ”Undvik onödiga anmärkningar, kolla det här innan besiktningen!” Ett tiotal punkter över sådant jag skulle kontrollera räknades upp, som att vindrutetorkare och spolare fungerar, att batteriet sitter fast, att backspeglarna är hela och att det finns en varningstriangel i bilen. Längst ner på listan stod: ”PS. Fordonet får gärna vara rengjort också.” Den vänlige besiktningsmannen log mot mig och bad mig ta plats i väntrummet där kaffe serverades. Där fick jag en välbehövlig kvart med mitt eget inre. Besiktningsprotokollet visade att allt var bra men att torkarbladen borde bytas ut. Något återbesök behövdes inte. Tänk om Gud besiktigar själarna lika smidigt på en kafferast. Det finns trots allt en gudomligt utsänd checklista där man enkelt kan pricka av vad man omgående behöver åtgärda i sitt liv för att må bättre både fysiskt och mentalt. Enkla saker som hjälper en att se till att sikten framåt och bakåt är klar så att man kan koncentrera sig på nuet. Allt det som borde ligga i ens eget intresse vad gäller säkerhet. Checklistan är utsänd och är tillgänglig för alla. 11
Tio Guds bud är en manual för livet, en bruksanvisning för själen. Man kan se dem som en instruktion för hur man skall hantera sina relationer, inte bara gentemot det gudomliga utan mot varandra. De lär oss vägen till självkännedom och visar hur man finner lycka, harmoni och mening i det vardagliga. Det betyder att möjligheten till harmoni och mening finns inom var och en, ingen annan kan ge det åt oss. Ansvaret är vårt eget. Hur sköter man livet på bästa sätt? Den frågan har männi skan ställt sig i alla tider. Varför skulle inte livet behöva samma omsorg som en stereo eller en diskmaskin? När det gäller det materiella läser vi instruktionerna för hållbarhetens skull. Bruksanvisningen för själen lämnas oläst trots att vi behöver vägledning och evighetsstarka råd för att kunna tillvarata vår stund på jorden. En bruksanvisning för själen är lätt att memorera. Man lär sig den utantill på en halvtimme och gör då en investering för resten av livet. När tillvaron går sönder kan det vara för sent att börja leta efter instruktioner. Livet består av relationer. Konsten att leva är att relatera till sig själv, medmänniskan, Gud, naturen och sitt eget inre. Det innebär att människans främsta livsuppgift är att vårda sina relationer. Andlighet är relation och den längsta relationen är den vi upprättar med oss själva. Andlighet är helt enkelt närvaro i livet. Det är inte något främmande och annorlunda utan det vanliga livet levt tillsammans med Gud. Andlighet är medfödd medan religion är inlärd. Andlighet är innandöme – religion är utanverk. I Oxford English Dictionary definieras andlighet som något mycket jordnära: the real sense of significance of something. Det är en bra definition: Den verkliga känslan för någontings betydelse. De tio budorden är utgångspunkten för den som vill för12
bättra sina relationer och nå ökad självinsikt. De är en sammanfattning av vad vi har lärt oss sedan urminnes tider om relationshantering. Kanske är de vårt viktigaste kulturarv. Instruktionerna är fortfarande giltiga men formuleringarna känns ålderstigna och behöver uppdateras. För den som vill leva ett andligt liv är de nycklar till mental befrielse och ett meningsfullare liv. Meningen med livet är ett liv med mening. Man kan pröva hur många nycklar som helst, bara rätt nyckel i låset duger. På ytan förändras livet men i sina djupare delar åldras det inte. Där är människan tidlös. Det osynliga i männi skan, själen, anden, samvetets röst förändras inte. Det förblir intakt genom alla tidsåldrar. Därför kan buden upplevas som rimliga i all mänsklig samlevnad trots att de har varit normerande under fyra tusen år. De kom till innan någon av världsreligionerna, judendom, buddism, kristendom, hinduism och islam, hade etablerats på jorden. Bibelns texter har ett psykologiskt och andligt ärende långt mer än ett historiskt och moraliskt. Det har alltså ingen betydelse vilket årtusende orden nedtecknades. Tolkar vi dessutom buden som mentala vägvisare istället för moraliska förbud blir de till ännu större hjälp. Buden är anpassningsbara till alla tiders sätt att formulera sig. Med mina konfirmander gjorde jag en gång ett experiment. Mattan i församlingshemmet drogs ut mitt på golvet som en ö i havet. Vi slängde ut några kuddar att sitta på, släckte ner ljuset i rummet och tände stearinljus. Nu var vi de enda överlevande på jorden, ilandflutna på en öde ö. Nu skulle vi skriva regler för hur livet på mattan skulle te sig framöver så att samtliga kunde trivas och känna sig trygga. Ungdomarna skrev med stor frenesi:
13
Man ska vara snäll. Man ska inte slåss. Man ska inte döda. Man ska vara ärlig. Man ska inte jobba jämt. Man ska inte vara avundsjuk. Man ska vara rädd om varandra. Man ska respektera andras saker. Man ska inte snacka skit om andra. Man ska inte ligga med någon annans partner. Listan blev lång. Reglerna tycktes självklara i dunklet – det behövdes regler som alla kunde och ville följa. Hur skulle man annars våga sova om natten eller lämna sina tillhörigheter obevakade medan man tog sig en simtur i havet? För ungdomarna handlade livet på mattan om vårt förhållande till varandra, om våra relationer. På några begränsade kvadratmeter gick livet att greppa. Det blev hanterbart som ett handbagage. Som att vi delade smörgåsarna och mjölkchokladen rättvist. Kuddarna som inte räckte turades vi om att sitta på. När lektionen var slut kändes det svårt att kliva av mattan och återgå till det vanliga livet där saker och ting inte alls var lika lätta att dela. Några hade cyklar, en del hade mopeder, andra blev hämtade av sina föräldrar. De övriga fick gå hem i mörkret. Jag har ofta tänkt på hur enkelt livet var på den där röda mattan. När vi satt i ring och såg varandra i ögonen. I varje ögonblick var vi beroende av varandra för vår egen trivsel. Då var vi medvetna om vad vi satte främst. Det var kärlek och respekt. Gud är talare, inte skribent – en enda gång meddelar sig Gud i skrift och det är genom de tio budorden som också kallas 14
dekalogen (och återfinns i Andra Moseboks tjugonde kapitel). Det kan vara en anledning till att åtta av buden är skrivna i negativ form. Det är en dålig pedagogik som leder till rädsla. Uppmaningar som ”Du skall inte” får motsatt effekt på mottagaren. Det är lätt att reta upp sig på förbjudande normer och ta avstånd från moraliska pekpinnar. En formulering med ”inte” fokuserar på det som är negativt istället för det som är positivt. ”Du skall inte”, är ett förbjudande bud mer än påbjudande, det är statiskt mer än dynamiskt. Det brukar vara bättre att koncentrera sig på det man eftersträvar istället för på det man vill undvika. Det negativa, hotfulla och stränga tilltalet stammar ur en förgången tid med ett förlegat språkbruk. Det negativa anslaget stämmer inte med de andliga behov vi har idag. Negativitet passar inte människans konstitution. Hjärnan är begränsad, den kan inte göra sig någon bild av ”inte”. Uppmanas man till exempel att inte tänka på isbjörnar så blir isbjörnar det enda man tänker på hur mycket man än försöker att låta bli. Det blir en psykologisk fixering där det förbjudna styr. Uppmaningen ”Du skall inte” får motsatt effekt och buden blir i praktiken verkningslösa. På ett undermedvetet sätt skjuter man dem ifrån sig. De når inte in till den punkt i själen där förändringen kan börja. Den enda man kan förändra är sig själv och all förändring kräver en medveten viljeakt. Kanske har den negativa formuleringen Du skall inte, gjort oss blinda för vad vi faktiskt får. Om Gud en enda gång i historien bemödar sig om att skriva ner något kan det inte vara ovidkommande. Det borde betyda något för varje människa oavsett religionstillhörighet. Hur skulle buden kunna formuleras idag, med bibehållen andemening men i positiv tappning? Det är vad den här boken handlar om.
15
Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig
Var medveten om vad du sätter fr ämst
Den dagen som förändrade allt hade vi spikat upp fågelholkar på landet. Hunden var rastad för natten. Jag och min man satt hopkurade i soffan och slötittade på fredagens deckare. Brasan sprakade. (Tänk ändå vad brasor liknar våra liv! Vi flammar upp och falnar.) Våra tre barn var kvar hemma i villan där även morgondagens och söndagens predikan som redan var färdigskrivna låg och väntade. Det såg ut att bli en kall natt. Våra händer flätades samman under den gröna pläden. Efter frukosten skulle vi åka hem igen. Det var bara en kort utflykt i tid och rum, inklämd med skohorn i almanackan. Men kort är inte detsamma som meningslöst. En dag kan bli mycket. En resa kan bli lång. ”Jag har ont i bröstet”, sa plötsligt min man. Vi måste ta oss hemåt. Han la sig på sängen medan jag packade kylväskan med det lilla som var kvar efter middagen. Vinet var urdrucket. Nu blev det bråttom. Hunden hoppade motvilligt in i Volvon. Jag fick svårt att backa ut på vägen och nyponbuskarna repade ljudligt i lacken. Som tur var låg vägarna öde. Min man andades tungt. Jag ringde 112 på mobilen. Larmcentralen svarade med lugn röst: ”Var god vänta!” Någon ambulans kunde de inte skicka att möta oss på halva sträckan. Allt de gjorde var att koppla vidare till Täbypolisen som antecknade bilnumret. De lovade att inte 19
stoppa oss fast jag körde så fort det bara gick, hundrafemtio kilometer i timmen på Norrtäljevägen medan jag bad högt till Gud i bilen. ”Hjälp oss, hjälp våra barn.” När vi kom fram till akuten på Danderyds sjukhus visste jag inte om min man skulle överleva. Larmcentralen hade inte varskott om vår ankomst. En bår rullades ut och ögonblickligen kopplades morfin, syrgas och övrig apparatur in. Vi hann. När jag ensam körde in på garageinfarten i gryningen förstod jag de mångtusenåriga orden i vigselritualen. Kärleken är stark såsom döden.1 Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.2 Det är snart tio år sedan hjärtinfarkten. Minnet falnar inte. Tvärtom, det förstärks allteftersom åren går. Händelser klarnar med tiden, visar sin dolda mening. Dagen som förändrade allt har blivit en inre brasa som upplyser varje ställningstagande i detta dunkla liv. En händelse som hjälper mig att prioritera med värme. Vad är viktigt? Vad är oviktigt? Vad är värt att sätta främst? Bara kärleken duger som måttstock.
var medveten om vad du sätter främst, så tol-
kar jag det första budet. Det handlar om vad vi prioriterar, vad som är vår starkaste drivkraft. När det gäller gudomliga instruktioner finns det lika många tolkningar som det finns människor. Var och en har sitt eget sätt att se på livet. Vad buden säger oss beror på våra egna erfarenheter. Vi ser det vi har inom oss. Vi ser det vi är mottagliga att se. Om man har en kappa med tio knappar och knäpper en enda knapp fel, hamnar de andra knapparna också fel. Hur man än knäpper blir det inte rätt. Men börjar man med att knäppa den översta knappen först, då blir det lättare att knäppa de resterande. Allt faller på plats och kappan kan 20
skydda och värma oss. Så är det med de tio budorden, de är till för att skydda oss. Vi har fått dem för vår skull, inte för Guds skull. Det är vi som behöver dem för att bättre leva tillsammans i kärlek och omtanke. Det är givetvis ingen tillfällighet hur buden börjar, det första budet formar de övriga och sätter in dem i sitt rätta sammanhang. Att de är tio till antalet beror nog på att vi bör kunna dem utantill på våra fingrar. Annars är tio inte något särskilt heligt tal till skillnad från tre, sju eller tolv. Det som står i vägen för oss när vi vill uppleva Gud är våra egna förutfattade meningar om vad Gud är. Religion innebär dyrkande av en högre makt, tro på någon form av gudom. Om det finns ett enda ord som kan sammanfatta kärnan i alla religioner skulle det givetvis vara ordet Gud. Religion, religere på latin, betyder samband. Religion är sammanhang och mening. Innan vi sätter något främst måste det definieras. Den säkraste definitionen av Gud är kärlek. Kärlek är ett gudsbegrepp. Det är Guds renaste och enklaste form. Kärlek är livets mening och mål, något högre kan inte eftersträvas. Det finns ord som är som buljongtärningar, så koncentrerade att de räcker att späda ett helt liv med. Kärlek är ett sådant ord. Det är det enda begrepp som täcker religionernas andemening. Det första budet ställer rannsakande frågor som inbjuder till medvetet ställningstagande. Vari består ditt djupaste engagemang? Vad i livet kommer först för dig? Det är lätt att knäppa fel knapp i hastigheten. Brådskan i sig är ett hot i andliga sammanhang. Andlighet är inte något snabbfix som löser våra existentiella frågor på en kafferast utan ett långsamt och målmedvetet arbete. Det andliga livet har naturens egen rytm, allt sker i sin takt. Redan från början måste man välja det mest nödvändiga.
21