Sören Olsson · Anders Jacobsson
KAOS PÅ KOLLO
Sören Olsson · Anders Jacobsson
KAOS PÅ KOLLO
Läs mer om Sören Olsson och Anders Jacobsson
på wahlstroms.se
© Sören Olsson & Anders Jacobsson 2026
Utgiven av B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2026
Först utgiven av Barnbolaget, en del av Storyside 2025
Illustrationer: Lovisa Lesse
Omslagsformgivning: Cecilia Danneker Engström
Sättning: RPform
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2026
ISBN 978-91-32-21950-4
B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Kapitel 1
Man skulle kunna tro att det är en bluff. Det är det inte. Det är rena rama sanningen. Karl Sune Rudolf Andersson ska åka på kollo. Tillsammans med en massa andra ungar ska han få göra en massa roliga saker.
Mamma och pappa har nämligen varit gifta i 15 år. Det vill de fira på nåt sätt.
– Åk iväg en vecka, då. Bara ni två, föreslår Anna.
– Va? Nä. Det kan vi inte göra, säger mamma förfärat.
– Åh, nej! Den här familjen håller ihop i alla väder. Åker en, åker alla, säger pappa.
– Det är inte vi som varit gifta i tusen år. Jag kan bo hos Marre, säger Anna.
– Jag vill bo hos Pär, hojtar Håkan.
– Farmor och farfar, säger Isabelle.
– Men njae … alltså jaha? säger Karin och tittar kärleksfullt på Rudolf.
– Jo. Det skulle väl kunna funka men eh … Sune?
– Ja?
Sune tittar på pappa.
– OM jag och mamma skulle åka iväg några dagar. Bara några, och sen komma hem med en massa presenter till er, var skulle du kunna tänka dig att bo? Ja, under de här jättekorta dagarna?
– Jag kan vara hemma ensam, svarar Sune.
Det får han absolut inte för vare sig mamma eller pappa.
– Farmor och farfar, då? undrar mamma.
– Aldrig. Jag vill följa med Håkan till Pär, säger Sune.
– Du menar Sophie, flinar pappa.
– Just det. Hon bor ju där också, säger Sune med ett brett leende.
Mamma ringer till Yvonne direkt.
– Absolut, inga problem. Killarna är så välkomna. Men Sophie ska ju på kollo med Sara. Hon kommer tyvärr inte att vara hemma.
Sune hör vad Yvonne säger.
– Jag vill också åka på kollo! skriker han.
Karin säger att det förmodligen är för sent att anmäla sig. Yvonne menar att det inte är säkert. Det brukar alltid bli några avbokningar den sista veckan.
En halvtimme senare är allt klart.
Håkan ska bo hos Pär.
Isabelle hos farmor och farfar.
Anna hos Marre.
Och VÄRLDENS
LYCKLIGASTE
KILLE ska åka på kollo.
Med Sophie.
Tjoho!
– Seriöst? säger Sophie chockat.
– Seriöst. Kollo! flinar Sune. Ska vi dela rum?
– Tjejer och killar får inte bo tillsammans. Jag ska dela rum med min bästis Sara, förstås.
Sune får ett mörkt moln inuti sig.
– Jaha. Jag trodde att jag var din bästis.
– Men. Suck. Klart du är. Du är ju min bästbästis. Min gullekille. Men du är inte min tjejbästis. För du har väl inte bytt kön?
– Hehe. Nä, säger Sune. Jag stod upp och kissade sist jag var på toa.
Sophie säger att det ska bli spännande. Det är första gången på kollo för henne också. Precis som för Sara och Sune.
– Bäst att börja packa på en gång. Jag får inte glömma nånting! säger Sune.
Han har ingen aning om vad man ska med sig till kollo. Bäst att googla. Det står mest bara om olika kläder, tandborste, tandkräm, solkräm och sånt tjafs.
– Äh, sånt får ju mamma packa ner.
Sune plockar fram det allra nödvändigaste som han absolut inte kan vara utan en hel vecka.
Förstoringsglaset. Om han måste studera myror på nära håll. Hans morakniv, ifall det kommer en rånare och han måste försvara sig. Jordgloben ifall han vill kolla upp Afrikas största floder och vilka länder Thailand gränsar till.
Anteckningsblock och penna. Mobil och hörlurar ifall han vill slippa höra kolloledarnas tjat.
– Jordgloben? Glöm det, säger pappa. Du kan googla världskartor.
– Vadå? Ingenting slår en perfekt jordglob.
– Några extra par kalsonger är bra i alla fall.
– Varför då?
– Ja, när du ska sova borta i en hel vecka kanske du blir mörkrädd och gör i brallorna på natten. Höhöhö! skrattar pappa.
– Du är så himla tråkig, säger Sune.
Sune vet att han inte alls kommer att bli mörkrädd. Det finns ingenting i mörkret som inte finns där på dagen. Eller okej, om hans rum var full av bloddrickande vampyrer på dagen kanske han skulle bli orolig när han skulle sova. Då är de ju kvar i mörkret och kanske vill ta en munsbit av Sune när han sover.
Sune funderar på vilka han kommer att få dela rum med. Hoppas inte nån gammal gubbe på 72 år som pratar i sömnen och snarkar.
– 72 år? säger Anna.
– Ja?
– Man får vara max 14 år, Sune.
– Då kan ju du följa med syrran, säger han och skiner upp.
Anna ser ut som att hon svalt ett giftpiller.
– Eh. Kollo? Nä. Knappast. Jag ska ju bo hos Marre. Vi har massor att göra.
– Ragga killar är inte massor att göra. Det är ett onödigt tidsfördriv.
– Jaha, säger Anna. Precis som din tjejtjusning är då.
Sune blir tyst. Just det. Tjejerna.
Sune ska åka på kollo. Det kryllar av flickor där. Som är redo för en sommarromans. Han har inte ens tänkt på det.
Det. Kommer. Vara. Fullt. Av. Tjejer. På. Kollot. Jisses. Han måste packa med sig tjejtjusarutrustning.
Tjejtjusarutrustningen består av:
• Lukta gott-spray. Sune har ingen egen. Han går in i badrummet och lånar en av mammas parfymflaskor. Han provsprutar. Det doftar blommor. Det duger.
• Vit struken skjorta. Det är romantiskt med vita kläder.
Ingen av hans vita skjortor är strukna. De är skrynkliga. Sune tar sin bästa och lägger den under madrassen ett par dygn så den blir slät och fin.
• Tygrosor. Sune har ett hemligt förråd med tygrosor. De kan han ge bort när det är tjusning på gång. Vips plockar han fram en röd ros bakom ryggen.
• En liten bandspelare med romantiska låtar på ett
kassettband som han kan sätta på. Sune litar inte på Spotify. Han har sina fina låtar på ett gammalt hederligt kassettband. Frank Sinatra, Michael Bublé, Harry Belafonte, Barry Manilow och andra klassiska artister.
Han känner sig redo för kollo.
Dagen har kommit. Det är dags. Anna ska hem till Marre. Håkan ska gå över gatan till Pär Päron. Farmor hämtar Isabelle. Pappa ska skjutsa Sune och Sophie till Malvahallens parkering. Där avgår bussarna till Nilsbergen där kollot ligger. Alla barnen i familjen Andersson är snart utplacerade på olika ställen, så Rudolf och Karin kan åka på sin romantiska resa.
Sune har pirr i hela kroppen. En hel vecka med roligheter. Lekar, bus och möjligheter till romantiska möten. Oh, la la.
Sophie kommer över gatan från sitt hus. Hon har packat en stor resväska.
– Oj, säger Sune. Ska du släpa omkring med den där i skogen? Jag har packat allt mitt i ryggsäcken, säger Sune.
– Vi ska väl inte sova i skogen. Vi bor ju i baracker. Egna sängar, garderob och skåp.
– Jaha. Just det.
– På min tid, när jag var en fantastisk scout, sov vi alltid utomhus på våra hajker. Vindskydd utan sovsäck i trettio
graders kyla. Det var kallt men det byggde våra karaktärer så vi blev starka och tålmodiga medborgare, säger pappa.
– Äh, du var väl med i innegruppen och pysslade för det mesta, flinar Sune.
– Okej då. Vi pysslade i trettio graders kyla. Fingrarna blev till isbitar. Det är därför mina fingrar ser ut som prinskorvar.
Sune och Sophie skrattar. De är på ett strålande humör.
Sara får skjuts till Malvahallen av sin mamma.
– Jag sticker till Marre nu då, säger Anna och hoppar upp på sin cykel.
Mamma kommer ut från huset.
– Nu hittar du inte på några dumheter, Anna!
– Men mamma. Jag är ju bara 14 år.
– Precis. Det var jag också en gång i tiden. Alltså: Nu hittar du inte på några dumheter.
– Pappas flicka sköter sig alltid, säger Rudolf.
– Tack pappa. Jo, förresten, säger Anna. Min swish är öppen 24/7. Dygnet runt. Bara att skicka ett bidrag. När ni vill.
Karin ler och skakar på huvudet. Det är nervöst att åka iväg utan barnen. Hon pratade med Marres mamma en lång stund under gårdagen om vilken tid tjejerna ska vara hemma på kvällarna. Några instruktioner till farmor och farfar gällande Isabelle behövdes inte.
– Snälla nån, Karin. Jag var ju mamma långt innan du var påtänkt.
– Jo, sant förstås. Man blir ju i alla fall lite orolig.
– Vi ska äta godis till frukost hos farmor, sa Isabelle.
– Va? utbrast mamma.
– Hon skojar bara, sa farmor.
– Nähä. Det sa du ju förut, sa Isabelle.
– Ja, ja. Det ordnar sig nog.
Parkeringen utanför Malvahallen är full med bilar.
Det är hundra barn som ska på kollo. Sune känner två av dem. Sophie och Sara. Alla andra är främlingar. Tänk om ingen av dem är snälla? Tänk om alla är elaka mobbarungar som ska slåss med Sune varje eftermiddag? Tur att han har med sig morakniven.
En del föräldrar tycker att det är oansvarigt att barn får ha en egen kniv. Det tycker inte pappa. Han har lärt Anna, Sune och Håkan hur man handskas med en kniv. Försiktigt. Noggrant. Den här sommaren ska han lära Isabelle. Sune och Sophie kliver ur bilen. Det pirrar i Sunes mage. Mamma Mia pizzeria. Det är nervöst. Han har aldrig varit borta från föräldrarna så här länge förut. Bara han inte blir sjuk och ynklig. Eller skadar sig. Det vore pinsamt om han tappade huvudet och varken mamma eller pappa kunde komma och hjälpa honom. Han skulle få gå med skallen
under armen hela veckan och vänta tills nån av föräldrarna
kom och hämtade honom. Sune ska vara försiktig. Inte riskera nånting. Han har tre viktiga uppgifter på kollot.
Uppgift 1: Ha roligt.
Uppgift 2: Skaffa sovkompisar.
Uppgift 3: Ha minst ett romantiskt möte.
Oh la la! Kollot kan börja.
Sune + kollo = KAOS?
Sune ska åka på sitt livs första kollo. Med Sophie!
En vecka full av bad, bus och kanske lite tjejtjusning. Det är nästan för bra för att vara sant!
Men det blir förstås inte riktigt som Sune tänkt sig. Grupperna på kollot är allt annat än vänner, märkliga saker börjar hända och någon smyger omkring och lämnar mystiska spår efter sig.
Vad betyder alla daggmaskar och rosor som dyker upp utanför stugorna? Och hur i hela friden ska
Sune lyckas hålla ordning på sina kompisar, sina fiender och sina känslor?
