Tick tack, tick tack
Tick tack, tick tack, RIIIIIIIIIIIIING!
”God morgon, Rani!” sa Mira när hennes storasyster öppnade ögonen.
”Aaaaarrrghhhhh!!!” skrek Rani. ”Vad gör du i mitt ansikte?!”
Mira stängde av väckarklockan och började hoppa upp och ner i sin systers säng. ”Vi måste till Enhörningsskolan! Idag är dagen för min
SKOLRESA!” ropade Mira. Hon viftade med papperet som hennes föräldrar hade skrivit under för att godkänna att Mira följde med på resan. ”Jag är
nästan klar! Jag måste bara hinna packa lunchen.”
”FÖRSVINN!” Rani knuffade ner Mira från sängen och satte kudden över huvudet.
Mira hoppade på golvet och studsade från fot till fot. ”Vad tycker du jag ska ha på mina smörgåsar?
Tonfisk eller ost?”
”GÅ DIN VÄG!” Rani kastade en kudde på sin lillasyster.
”Okej, hej då, vi ses där nere.” Mira duckade för
kudden och svepte med sig katten Pickel för en gosstund på vägen.
Snart skulle hon få gosa med Bo, hennes
BEV (bästa enhörningsvän). Han var den bästa enhörningen. Visst, han kunde vara lite tjurig. Och han ville ALLTID äta godsaker eller sova middag,
och det skapade en hel del problem för dem bägge.
Och han var verkligen inte glittrig som en del av de andra enhörningarna (han var mycket mer pruttig).
MEN Bo var Miras BEV och tillsammans hade de upplevt de mest fantastiska äventyr och EN MASSA roligt.
Enhörningsskolan var Miras favoritplats i hela världen. Hon och Bo fick ge sig iväg på uppdrag i Skräckinjagande skogen, hänga med Darcy och
Raheem och deras enhörningar OCH vinna medaljer.
Hon kunde knappt bärga sig tills hon var där igen!
När Mira hade gjort sina smörgåsar (hon hade bestämt sig för osten) och ätit frukost, var det dags att klä på sig.
”Jag önskar att jag kunde ha på mig min
missehörningspyjamas i skolan, Pickel”, sa Mira och strök med handen över de supersöta
missehörningarna på sin pyjamaströja. En misse -
hörning var en jättegullig kattunge som hade
ett horn, precis som en enhörning. Ända sen
hon hittade en bok om dem i skolbiblioteket
Alltdubehöver vetaom
MISSEHÖRNINGAR
MISSEHÖRNINGAR
hade hon varit besatt av missehörningar.
Missehörningsfakta
Hon hade ritat tonvis med teckningar av dem, gjort en lista över hennes tio-i-topp missehörningsfakta och
Mjau
Deär kattungar Medhorn!
gjort en egen missehörningsleksak av bomullstussar
och en toapappersrulle (fast Rani sa att den mer såg ut som en knäpp gris).
Mira längtade så efter att träffa en missehörning i verkligheten, men de var väldigt sällsynta. Hon tänkte fråga lärarna på Enhörningsskolan om de någonsin hade sett en. Men först måste hon ta sig till skolan!
Så fort Mira och Rani hade klätt på sig var det
dags att ge sig av. Rani muttrade fortfarande över att ha tvingats upp så tidigt, men Mira var så uppspelt över sin första skolresa att hon pratade i ett i bilen på väg till den magiska portalen, och hela tiden när de var i mataffären.
De flesta tog med sig hö eller morötter till sina
enhörningar. Men Bo var mer förtjust i munkar.
Tyvärr fanns det inte munkar i affären, så Mira
köpte kakor med vaniljkräm istället. Hon hade läst
att såna kakor var missehörningarnas favoritmat, så
hon var säker på att Bo skulle gilla dem också. Det
var rea på dem, så hon tog ett fempack.
Mira kollade och dubbelkollade sin väska för att se
så att både lunchen och den underskrivna blanketten
var med. Hon ville inte att någonting skulle gå fel
inför sin första skolresa. Hon visste inte ens vart de skulle! Allt var så spännande.
När de kom fram till den magiska portalen var
det inte lika många elever som det brukade vara.
Det var bara Miras klass, klass Röd, som skulle på
skolresan och var tvungna att vara där extra tidigt.
Det var någonting speciellt med att vara vid portalen
före alla andra, och innan solen hade gått upp helt.
Det kändes som att åka på semester!
”Ha en härlig resa, Mira!” sa mamma och gav
henne en stor kram medan Rani gäspade ljudligt i Miras öra.
”Tack, mamma. Åh, kolla, där är Raheem!”
Mira sprang bort mot Raheem medan hon vinkade till sin mamma. ”Vi ses snaaaaaaart!”
Raheem var en av Miras allra bästa vänner
på Enhörningsskolan. Tillsammans med Darcy
brukade de vara med om fantastiska äventyr, alla tre.
Raheem höll sin portfölj i ett krampaktigt grepp och såg lite orolig ut. Mira rusade fram och puttade honom ur balans med en stor kram.
Mira drog ett djupt andetag och såg sig omkring.
Genast upptäckte hon något nytt. Bredvid
landningsstacken stod en stor regnbågsfärgad BUSS!
”Tror du att den är till skolresan? Jag kan knappt
bärga mig tills jag får veta vart vi ska!” pep Mira
och kramade Raheem ivrigt.
Och precis då hörde de ett …
”TA-DAAA!” Det var Darcy som kom åkande mot dem i sin rullstol. Hon gav Mira och
Raheem varsin high five. ”Hej, gänget! Jag har
saknat er. Ska vi leta reda på våra …”
Innan Darcy hann avsluta meningen kom två enhörningar travande. Stjärna och Tapper var
Darcys och Raheems enhörningar, och idag
var de iklädda presenterna som Darcy och Raheem
hade gett till dem för ett tag sen. Tapper hade på sig en hemgjord superhjältemantel, och Stjärna hade peruken som Darcy gett henne så att deras hår skulle matcha.
Stjärna och Tapper gav sina människor en klapp
med mularna. Men var fanns Bo?
Mira såg sig omkring. Nedanför kullen
glänste skolans klocktorn och tinnar i den tidiga
morgonsolen. Bakom skolan låg Skräckinjagande skogen och bakom den skymtade de glittrande
Kristallbergen. Allt var så underbart magiskt, men
Bo syntes fortfarande inte till.
Miss Glitterhorn, klass Röds huvudlärare, dök
upp bredvid bussen. Hon gäspade och drack ur
en väldigt stor tekopp. Hon satte ner koppen och klappade i händerna.
”God morgon, klass Röd!” ropade hon.
”Goooood mooooorgon, miss Glitterhorn”, ropade barnen. De lät lite tröttare än vanligt.
”Hej, mamma!” skrek Flo som hade somnat och nu vaknade till med ett ryck.
”Var snälla och ställ er på led med era enhörningar inför resan”, sa miss Glitterhorn.
”Vi ger oss snart iväg. Ta fram de underskrivna tillståndsblanketterna.”
”Bo? Boooo!” Mira ropade med låg röst medan hon hukade bakom bussen för att se om hon kunde hitta honom.
Vaktmästaren Viktor tankade bussen med juice av
regnbågsbär. Pumpen var fäst vid en lång rad med slangar från regnbågsbärsträden i skogsbrynet.
Viktor såg plötsligt förvånad ut. Han drog ut pumpen från bussen och skakade den. Det såg ut som om juicen hade sinat.
Mira hörde ett slurp bakom sig. Hon såg sig
omkring. En knubbig enhörningsrumpa tittade fram bakom regnbågsträden. Så det var där hennes
enhörning var!
”Bo!” viskade hon.
Den lilla enhörningen vände sig om och vinkade med framhoven. Han hade en av slangarna i
munnen och var i full färd med att suga i sig juicen!
Mira fnissade och sprang bort till Bo för att ge honom en kram.
”Där är du!”
Genom att distrahera honom med en kladdig kola
hon hittade i fickan lyckades Mira ta slangen och fästa den vid pumpen igen. Viktor visslade nöjt när juicen kom tillbaka, och Bo rapade muntert.
”Bo, vi måste ställa oss på led med de andra. Vi
ska åka på skolresa idag!” Mira försökte torka bort
juicefläckarna runt Bos mun med tröjärmen, vilket
slutade med att även hon täcktes av juice. ”Så där, lite bättre. Kom nu!”
I vanliga fall brukade Mira vara tvungen att dra
Bo efter sig eftersom han antingen sov eller satt
ner och vägrade röra sig. Men idag verkade Bo övertaggad. Mira undrade om det berodde på den
söta juicen och kolan. Istället för att lugnt trava till bussen svischade Bo runt på marken, krockade med träd och rapade ljudligt. Sen började han stegra sig.
Till slut lyckades Mira knuffa in den lilla stegrande enhörningen i ledet precis när miss Glitterhorn bockade av de sista eleverna på listan.
”Så där! Det var alla. Åh!” sa miss Glitterhorn.
”Bo, du ser … lite annorlunda ut idag.”
Mira tog sig en ordentlig titt på sin enhörning.
Hans man var regnbågsfärgad. Det måste bero på den där juicen!
”Ehum, Bo vill se … fin ut inför skolresan”, sa
Mira. Hon hoppades att hennes lärare inte skulle
ställa fler frågor.
”Så trevligt”, sa miss Glitterhorn dröjande.
Puh, tänkte Mira. Snart skulle de säkert få reda på vart de var på väg, och då kunde skolresan börja!
Vem vill inte ha en egen enhörning? Det är Miras högsta dröm. Men att hennes enhörning skulle heta Bo, vara mer intresserad av sockriga munkar än magi och alltid försöka komma undan när hon vill rida på honom, hade hon inte trott. Men till slut blir de bästa vänner.
Mira och Bo är supertaggade på att åka på skolresa till Regnbågsstiftelsen Djurskydd, där de ska få se en massa gulliga djurungar! Men Regnbågsbussen hinner knappt parkera innan saker går snett. Bo äter upp både sin egen och andras matsäck, Mira blir besatt av att få se en sällsynt missehörning och en djurunge försvinner! En sak är säker – Mira och Bo måste skynda
sig att ställa allt till rätta innan bussen åker tillbaka till Enhörningsskolan!
Fjärde boken i en rolig och mysig serie med massor av bilder.
