9789132216763

ANNE SOFIE HAMMER

LIND MESTERTON m i t t i s m e t e n

MITT I SMETEN

TOPPENLÄSNING, DEN HÄR VÄGEN! (TRO MIG

ANNE SOFIE HAMMER

MITT I SMETEN

ILLUSTRERAD AV

SOFIE LIND MESTERTON

DET BLIR SNYGGARE ÄN

DET HÄR.

Översättning av Caroline Bruce

© Anne Sofie Hammer (text) och Sofie Lind Mesterton (illustrationer) och Gutkind Forlag A/S, Köpenhamn 2022

Published by agreement with Babel-Bridge Literary Agency

Svensk utgåva: B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2023

Originalets titel: Mig & Mille: Helt i kage

Översättning: Caroline Bruce

Översättning bildtexter: Jonas Lindén

Sättning: Jonas Lindén

Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2023

ISBN 978-91-32-21676-3

B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

En SPECIELL VÄN

Hon ser ut som om hon precis sagt något roligt, den där tjejen som kliver in genom dörren första dagen i 4:an. Hennes ögon är skrattiga. Sen dyker vår klassföreståndare Lina upp bakom henne, och i samma sekund fattar jag vem hon är. Den nya tjejen som ska börja i klassen!

DEN NYA MILLA

(SUPERSNYGGT NAMN)

(till skillnad från mitt)

JÄTTESÖTA FRAMTÄNDER & STORT LEENDE

UNDRAR OM

COOLA SNEAKERS

HON HAR NÅGOT

”Det här är Milla, er nya klasskamrat”, säger Lina och lägger en hand på tjejens axel. ”Jag hoppas att ni får henne att känna sig välkommen.”

Klassen tittar nyfiket på tjejen. Och jag tittar förstås extra nyfiket på grund av namnet.

”Milla, du kan ju börja med att sätta dig …”, Lina sveper

sökande med blicken över klassen. Hennes ögon stannar

vid min bänk. ”Du kan sätta dig bredvid Milla.”

Det är som om hon kommer på det i samma sekund hon

säger det: Vi heter Milla bägge två!

JAG, MILLA LÅÅÅNG HÄSTSVANS

FAVORITT-SHIRT: DEN MED EN CROISSANT PÅ

(älskar CROISSANTER!)

NYTT FLUFFIGT PENNSKRIN

LEDIG PLATS

NAGELLACK

Den nya Milla ser på mig. Sen spricker hennes ansikte upp i ett stort leende, och jag ser att hon har överbett. Det får

henne att se ganska gullig ut, lite som om hon försöker

hålla sig för skratt. Jag märker hur det smittar av sig på mitt eget ansikte, och jag tror att hon tänker samma sak

som jag:

Det är inte som att jag inte hade kompisar innan Milla började i klassen. Det hade jag såklart. Jag hängde mycket med Kaya och Alma och Cecilia efter skolan.

Vi har också gjort en hel del kul grejer ihop. Till exempel den gången min storebror Jonas hjälpte oss att sätta upp ett tält i vår trädgård, så att vi kunde övernatta utomhus.

Och en annan gång byggde Alma och jag hinderbanor till hennes kaniner.

När kaninerna kravlade igenom saker och hoppade över höga hinder för att komma fram till morötterna som vi hade lagt ut, såg det så galet kul ut att jag fick en idé. Tänk om vi kunde bygga hinderbanor till människor också!

Till Almas mamma till exempel. Eller till några av våra klasskompisar.

STÖRT!

Blotta tanken på att få Almas mamma att krypa under och kravla över saker för att komma fram till något vi lagt ut som lockbete fick mig att börja skratta. Vi skulle kunna filma det med telefonerna. Men Alma ville inte.

”Men är du knäpp?” sa hon bara. ”Det skulle ju vara helt stört.”

Så där är det nästan alltid när jag får en extra kul idé. Då vill de andra hellre göra något annat. Nästan alltid något tråkigare.

Men med Milla är det helt annorlunda. Nästan omvänt. Som om alla idéer blir lite roligare när hon är med.

Allt börjar med namnen. Hela första dagen blir det förvirrat varje gång en lärare tittar mot vår bänk och säger: ”Milla?”

Även när vi fattar vem läraren menar så svarar den andra. Det är inte något vi har bestämt, det är bara som att vi bägge tycker att det blir roligast. Några gånger vet vi inte riktigt vem läraren menar, och då svarar vi samtidigt eller pekar fram och tillbaka på varandra på ett sätt som gör läraren helt snurrig.

VAD? JA?

MENAR DU

EH, DET TROR JAG … DUFRÅGAR MIG?

H.C. ANDERSEN? VAD?

JA?

VEM?

JAG?

DU? OSS?

JAG?

Nästa grej som händer är det där med matlådorna. På lunchen ser jag att Milla har en exakt likadan matlåda som Cecilia. Ljusblå och med rundade hörn. Jag knackar Milla på axeln och pekar mot Cecilias bänk där matlådan står. Cecilia reser sig för att tvätta händerna.

Milla ser på mig och ler med hela sitt överbett. Så lutar hon sig fram, tar Cecilias matlåda och ställer dit sin egen. Hon gör det liksom lugnt, men ändå så snabbt att det bara är jag som lägger märke till det. Sen nickar hon till mig, som om det var något vi kommit på tillsammans. Det är det ju inte. Jag visade henne bara att Cecilia hade en likadan matlåda.

DE BYTT PLATS

Jag biter mig i läppen för att inte skratta medan vi väntar på vad som ska hända.

STORA ÖGON

utbrister Cecilia när hon sätter sig ner och öppnar matlådan. Hennes ögon blir

stora och runda och hennes

mun gapar lite. Jag sträcker på mig för att se vad det är hon

stirrar på. Cecilias lunch brukar vara rågbrödsmackor som hennes mamma har dekorerat med gurkskivor och tomat och små knippen med vattenkrasse. Men i matlådan som hon just har öppnat ligger en stor hög med pastaskruvar och en gaffel och en liten plastburk med ketchup.

Nu kan jag inte hålla mig längre. Skrattet sprutar ur mig

så att jag nästan inte får luft. Milla skrattar lika mycket hon, och när vi tittar på varandra blir det bara ännu värre.

Cecilia ser på oss, och när hon får syn på den ljusblå matlådan framför Milla förstår hon genast vad som har hänt.

”Gud vad ni är löjliga”, säger hon och byter tillbaka. Men hon blir inte sur. Man kan inte bli det på någon som precis har börjat i klassen. Särskilt inte när den personen skrattar med överbett och har glada, blå ögon. Då fattar man med en gång att hon inte gör det för att vara taskig, utan bara på skoj. Och plötsligt är jag helt säker på att Milla och jag kommer att bli vänner. Och det är därför jag bestämmer mig för att varna henne för det där med kakorna.

Vår klassföreståndare, Lina, är jättegullig, men det finns en stor nackdel med henne. Och det är att hon älskar att baka.

VÅR LÄRARE

HUR TRÅKIG BOK? ÄLSKAR GRAMMATIK

SJUKT LÅNGT HÅR!

(jag om kanske tre år)

HÖGA KLACKAR SOM HÖRS PÅ LÅNGT HÅLL

VERB

BAD-CAKEALERT!

FAVORITINGREDIENSER:

RUSSIN (SER UT SOM KANINBAJS) DADLAR (SER UT SOM FÅRBAJS… KANSKE?)

(SER UT SOM EN STOR SNORKRÅKA)

APRIKOSER

Det låter ju inte så dumt, men det är det. Och det vet alla som har smakat hennes kakor. Och varje år firar hon skolstarten med att bjuda hela klassen på kakor.

I år är det någon sorts chokladkaka med blåbär i. Lina går stolt runt med formen så att vi kan ta varsin bit.

”Ta den minsta du ser”, viskar jag snabbt till Milla när Lina närmar sig vår bänk.

Milla tittar förvånat på mig. Men hon gör som jag säger och tar en pytteliten bit. Jag hittar också en liten en.

AKTA MAGEN! LINAS KAKA

SMAKAR GAMMAL STRUMPA

FLUGORNAS FAVORIT

BLÅBÄR ELLER BAJS?

PÅ RIKTIGT SOGGIG!

Så fort Milla tar den första tuggan spärrar hon upp ögonen och stirrar förfärat på kakan. Den är degig i mitten och smakar mer salt än sött. Blåbären är sura och slemmiga.

Jag kan se hur fnisset liksom bubblar i Milla, och jag skyndar mig att svälja den tugga jag har i munnen för att inte kvävas av skratt.

MILLAS KAK-SMAKARMIN

Efter skolan tar Milla och jag sällskap till cykelstället.

Solen värmer mina armar. Den blänker i fönstren på

skolan, och får de gula blommorna i rabatten att lysa.

”Vad kul det var att se Cecilias min när hon öppnade matlådan”, säger jag och börjar skratta igen.

Millas ansikte strålar.

”Tack för att du varnade mig för det där med kakan”, säger hon.

Efter den dagen är vi vänner.

MITT I SMETEN

”Den här boken handlar om mig, Milla, och min bästa vän Milla. Ja, jag vet – vi har samma namn! Vi är också lika bra på att hitta på knäppa idéer.”

Milla och Milla skrattar åt samma saker och förstår alltid vad den andra menar. Ofta räcker det med att titta på varandra för att skrattet ska börja poppa som tusen popcorn! Deras idéer är alltid superbra, som till exempel hur man gör ätbart hundbajs, lurar sin lärare eller spelar in ljudet av en perfekt prutt och skickar till … oj, just det, ett prank går lite fel. Nu måste de ställa allt till rätta utan att avslöja sig själva. Och hur bra kommer det gå, tror du?