EVA HILDÉN
LEGENDEN OM JULEN
Läs mer om Eva Hildén på wahlstroms.se
© Eva Hildén 2022 Utgiven av B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2022 Omslagsformgivning: Eric Thunfors Omslagsbild: Shutterstock.com Sättning: RPform Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2022 ISBN 978-91-32-21630-5 B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
prolog
Julius strök svetten ur pannan. Det var varmt i den trånga lokalen efter en hel dags bakande och nu längtade han hem. Ute i butiken hängde han av sig förklädet och tryckte därefter på knappen som fick hyllorna med näringskapslar att fällas fram och dölja raderna med pepparkakor och lussebullar. På bara några sekunder försvann alla spår av vad han egentligen pysslade med. Bara en doft av saffran och kanel hängde kvar i luften. Innan han öppnade dörren slängde han en hatisk blick på ledorden som han var tvungen att ha uppsatta på väggen, Utveckling, framgång, seger. Samtidigt som han bet i en pepparkaka skrattade han för sig själv. Tänk om Interkops upptäckte vad han, och alla andra här i Spetsdalen, egentligen höll på med? Tanken fick skrattet att fastna i halsen. Om Interkops visste skulle det vara ute med dem. När Julius klev ut på gatan la han vant handen över fickan och spanade upp mot himlen, beredd att snabbt dra fram och sätta på sig armbindeln om en kontrolldrönare syn5
tes till. Men allt var lugnt. Som det oftast var, så här långt upp i norr. Ändå var han alltid beredd på det värsta.
6
kapitel
J
1
ag och Isidor hade som vanligt delat en farare och nu gick vi den korta biten från hållplatsen upp till skolbyggnaden. Vid entrédörrarna hade det redan bildats en kö av ofärdiga. Jag suckade, avskydde att behöva köa, men ställde mig ändå lydigt längst bak. När det blev min tur höll jag upp sirusen som satt på min vänstra arm mot avläsningsterminalen. – Identitet bekräftad, meddelade den digitala rösten från terminalen. Var god stig in, Silje! Jag klev in genom dörren och väntade tills Isidor hade genomgått samma procedur. – Din armbindel sitter snett, upplyste jag honom när han kom efter. Jag kikade ner på min egen, den satt rakt och prydligt precis som den skulle. Isidor justerade snabbt den gröna armbindeln innan någon hunnit lägga märke till hans misstag och sedan fortsatte vi upp för trapporna till vårt klassrum. 7
Jag valde en plats närmast fönstret och slog på min skärm. Loggade in och letade upp mappen med dagens datum, 10/12, och registrerade mig. Det var dags för veckans enda riktiga lektion tillsammans med min klass av ofärdiga, 29B, och det kändes alltid pirrigt. Resterande lektioner satt vi bara ensamma i våra rum på internatet och fick instruktioner via skärmen. Genom glasväggen ut mot korridoren såg jag vår mentor Vinje närma sig och jag sträckte automatiskt på ryggen. Jag blev alltid lika imponerad av hennes silverfärgade armbindel, sådana som bara högt uppsatta mentorer fick använda. – Godmorgon, ofärdiga! sa hon och fortsatte fram mot sin plats framför den stora bildskärmen på väggen. Alla reste sig upp och svarade samstämmigt: – Godmorgon, stormentor Vinje! Vinje gjorde en gest att vi kunde sätta oss igen och jag la märke till att hon hade något fastklämt under ena armen. Jag blev genast nyfiken för jag hade aldrig sett något liknande förut. Vinje vände sig mot oss och log. – Idag tänkte jag att veckans lektion skulle bli lite annorlunda. Häromdagen när jag tog hand om arvet efter en avliden släkting hittade jag en låda i ett förråd, sa hon och höll upp det hon haft med sig. Det var en röd fyrkantig grej, rätt stor och väldigt sliten. 8
– Jag tror att den kallas för en bok och den innehåller alltså text som är tryckt på riktigt papper, fortsatte hon. Sådana här ser man aldrig längre. Bok? Jag hade aldrig hört talas om något liknande. Vinje öppnade saken som visade sig vara full av tunna, vita plattor som satt fast i ena sidan. Hon bläddrade försiktigt bland dem. De såg mjuka ut, nästan genomskinliga. Det var så tyst i klassrummet att man kunde höra det frasiga prasslandet från plattorna. – Först tänkte jag lämna in den till kontrollenheten, men så tänkte jag att en bok kan väl inte behöva granskas. Nu ska jag läsa högt ur den för er, sa Vinje. Det är så lustigt förstår ni, för texten handlar om just den här månaden, nummer tolv. Men i boken kallas den för december. December? tänkte jag. Varför hade någon skrivit en text om just månad nummer tolv? Det fanns väl inget speciellt som hände då? – Det kommer säkert att vara massor av ord som ni inte förstår, men jag läser en stund och så tar vi alla frågor när jag är klar. Vinje harklade sig och började läsa: Jul är en kristen familjehögtid som traditionellt firas av miljontals människor världen över till minne av Jesu födelse. Hela december månad är en förberedelse inför julafton och juldagen, med advent och Lucia som viktiga hållpunkter. 9
Vinje slutade läsa och såg upp, hela klassen satt knäpptyst, innan hon återvände till texten. På själva julafton är det tradition att ge varandra julklappar. Många ger också gåvor till behövande. Ofta delas julklapparna ut av en jultomte klädd i röd luva och med skägg. Nike räckte upp handen och harklade sig försiktigt, sedan väntade han lydigt tills Vinje gav honom ordet. – Finns det bilder? frågade han. – Ja, det finns det! Bra att du tänkte på det, Nike, det hade jag helt glömt bort, svarade Vinje. Vänta ska jag dela dem. Hon hämtade sin läsare och drog den över en av bokens sidor. Omedelbart dök en bild upp på skärmen bakom henne. Alla började gapskratta och Vinje tittade strängt på oss. – Vad är det där? sa Nike. Och varför är bilden alldeles stilla? – Jag tror att det där måste vara en bild av en tomte, sa Vinje. Och som svar på din andra fråga så rörde sig inte bilder förr i tiden. Då kallades de fotografier eller stillbilder och de var … Vinje funderade en stund. – Man kan säga att de var som frusna ögonblick av tiden, sa hon sedan. 10
Det lät besynnerligt, tänkte jag. Jag hade aldrig sett en stilla bild tidigare. Hela klassen stirrade nu på bilden av den tjocka gubben som var klädd i en röd sparkdräkt med något rött på huvudet och ett enormt vitt skägg. Var det en jultomte? Runt omkring honom stod ofärdiga och såg underligt glada ut. Deras ansikten hade som ett skimmer över sig, som om blotta åsynen av jultomten fick dem att känna sig upprymda. Jag kände ett sting av avundsjuka. Sådär glad hade jag nog aldrig känt mig. Det var omöjligt att slita blicken från bilden, den var olik allt jag tidigare sett. I ena handen höll den där tomten en säck som var fylld med fyrkantiga lådor med olika mönster och bakom honom syntes granar och … snö. Jag rös till. – Är det … snö som syns i bakgrunden? frågade jag. Det där vita, alltså? Hela klassen drog efter andan. Vinje böjde sig närmare och studerade bilden noga. – Ja … jag tror faktiskt det, sa hon eftertänksamt. – Va!? utbrast Isidor. Visste de inte att den var giftigt förr i tiden? Vinje tittade upp, hon hade en djup rynka mellan ögonbrynen. – Jag förstår att det jag berättat väcker er nyfikenhet, men ni måste ändå följa reglerna, sa Vinje strängt. Ingen talar utan att jag gett er ordet. Okej? 11
Hon blickade ut över rummet, alla ofärdiga satt med nedböjda nackar. Vi visste alla mycket väl vilka regler som gällde. Det fanns regler överallt, men för oss ofärdiga fanns en som var särskilt viktig att aldrig glömma. Att alltid visa de färdiga respekt. Alla nickade. – Bra, då kan vi fortsätta, sa Vinje i mer lättsam ton. Och som svar på din fråga Isidor så verkar de inte ha vetat om att snön var giftig förr i tiden. Vinje satte sig på en stol och började återigen att läsa: Seden att ta in en gran i sitt hem och klä den har anor långt tillbaka och uppkom i Tyskland runt 1400-talet. Den första kända granen i våra trakter var dekorerad med äpplen, kringlor och vaxljus. För många är julmaten en viktig del av julfirandet. Typiska maträtter som äts vid olika tillfällen i december är lussebullar, pepparkakor, julskinka, sill och revbensspjäll. Traditionellt pågår julen till den trettonde januari då man dansar ut julen med en julgransplundring. Vinje gjorde ett uppehåll och bläddrade i boken. – Lyssna på det här, sa hon. Lucia firas den 13 december. Ordet kommer av latinets lux, som betyder ljus. Högtiden inträffar under 12
årets mörkaste tid och då hyllar man helgonet med samma namn, Lucia, med en ljusfest. Sägnen säger att just denna natt är övernaturliga makter ute och härjar och att man därför gör bäst i att hålla sig vaken. Vinje såg upp, fortfarande med ett finger kvar i boken. – Visst låter det osannolikt? sa hon. Jag menar, vem tror på övernaturliga saker? Jag tyckte mest att det lät läskigt. Isidor räckte upp handen och Vinje nickade mot honom. – Vad menas med att det var årets mörkaste tid? – Det vet jag inte, sa Vinje. Kanske var det annorlunda förr. – Varför vet vi ingenting om förr? frågade Nike när Vinje gett honom tillåtelse att tala. – Ja … Vinje funderade en stund. – Det har alltid varit så att vi har vårt fokus framåt, sa hon sedan. Det är framtiden som räknas. Det som har skett kan man inte påverka och inte heller lära sig något av. Vinje pekade på ledorden som lyste upp ena väggen i klassrummet. Vi visste mer än väl vad den gesten betydde. – Utveckling, framgång, seger, mässade alla i rummet som om vi var en samling robotar. – Precis, sa Vinje stolt. 13
Jag räckte upp handen. – Hur gammal är den där boken egentligen? frågade jag. – Låt mig se, sa Vinje och bläddrade. Alla satt knäpptysta medan vi väntade. – Här, sa hon efter en stund. Här står det att den är tryckt år 2022. Det gick ett svagt sus genom rummet. Jag började räkna, nu var det år 2412 så det betydde att den där röda boken Vinje höll i sin hand var … 390 år gammal!
14
Nu gäller det, sa Isidor högtidligt. Nu börjar jakten på julen! Silje och Isidor lever i en framtid där julen inte längre finns, de har aldrig ens hört talas om den. Så visar deras lärare en bok – Julens traditioner. Barnen sitter som trollbundna när de tittar på de vackra bilderna, men dagen efter är läraren försvunnen och rektorn meddelar att boken är förbjuden. Det blir startskottet på Siljes och Isidors kamp för att få reda på mer om julen. Varför slutade människor att fira den? När blev snön giftig? Kan det verkligen stämma att det kom en skäggig, rödklädd gubbe med en massa paket? När de två vännerna får höra talas om ett hemligt sällskap långt uppe i norr som fortfarande firar jul, bestämmer sig Silje och Isidor för att ta sig dit. Frågan är bara hur?