MARKUS GRANSETH
BETTINA JOHANSSON
Läs mer om Markus Granseth och Bettina Johansson
på wahlstroms.se
© Text: Markus Granseth 2023
© Bild: Bettina Johansson 2023
Utgiven av B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2023
Formgivning: Annika Lundholm Moberg
Foto: Marcus Ljung
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2023
ISBN 978-91-32-21553-7
B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
MARKUS GRANSETH & BETTINA JOHANSSON
innehåll Hej! 6 Tårtbagaren Urban 8 Apan Apis och fisen som försvann 22 Hundraåringen och det magiska fröet 36 Köttnos och Sötnos 50 Bananen Gustav och serietidningsmysteriet 64 Tuppen Tord och den smarta hönan Tina 76 Salladen Sally och den farliga förväxlingen 92 Den trötta jordgubben Berit 112 Tord och Tina på Bondgårdsmyndigheten 128 Köttnos och Sötnos på rockturné 146 Tack! 160
Du håller nu i en bok. Det vet du troligtvis redan. Men vet du vad som är så häftigt med en bok? Jo, att det typ är världens coolaste grej. Det är sant! Jag har suttit och hittat på saker som jag skrivit ner. Min kompis Bettina har ritat en massa underbara bilder. Sedan har allt detta hamnat i den här boken. Jag tycker det är en smått fantastisk uppfinning.
Och jag måste erkänna en sak. Jag tycker det är skönt att batteriet inte tar slut. Ja, för det är ju så: i en bok kan batteriet inte ta slut. För den har ju inte batterier. Den bara funkar ändå.
Vet du vad jag gillar mer? Jo, att hitta på sagor. För när man gör det är allting möjligt. Om jag vill att en hund ska låta som en katt bestämmer jag bara det. Och vips säger hunden ”mjau” istället för ”voff”. Och om jag vill att den ska låta lite som en hund och lite som en katt – ja, då gör den det. Då blir det mer ”mjauoff”. Så enkelt är det när fantasin får ta plats. Tacka sagor för det!
Jag har en podcast där jag berättar sagor. Och grejen med den är att det är NI BARN som har hjälpt mig att hitta på sagorna! Ni skickar in hur många idéer som helst. Tusentals har trillat in. TACK! Jag brukar blanda
6
ihop några av idéerna och sedan sätter jag bara igång och hittar på. Ibland känns det som att jag inte styr själv. Som att sagorna bara händer. Godnattstund heter podcasten. I den här boken med samma namn har jag samlat några av sagorna från den. Jag blir glad om du vill läsa och lyssna.
Hugo och Leo vill att sagan ska handla om en bagare som heter Urban. De tycker att Urban ska baka tårtor hela dagarna och att han en dag ska få besök av kunden Kurt.
Det är en underbar idé! Tänk om man alltid skulle baka tårtor! Dygnet runt. Hela tiden. Hur skulle man bli då? Och vem kan kunden Kurt vara?
Låt sagan börja!
Sag an om TÅRTBAGAREN URBAN
Tårtbagare Urban var stadens enda tårtbagare, men han var också stadens bästa tårtbagare! Urban hade ett unikt tårtrecept: han brukade blanda i både det ena och det andra i smeten.
De flesta som bakar gör kanske en tårtbotten av ägg, socker och vetemjöl. Det gjorde Urban också. Men när man gör någonting väldigt ofta blir man också lite modigare. Så var det för Urban och därför brukade han även röra ner lite timjan, en nypa gurkmeja och avslutningsvis en näve chili för att krydda till det. Så gör inte vanliga tårtbagare, men det brydde sig inte Urban om. Han visste vad han gjorde.
Urban bakade tårtor hela tiden. Och då menar jag verkligen: Hela. Tiden. Vilket såklart var en krånglig utmaning. Som när han var morgontrött och skulle baka en tårta
9
k
k
samtidigt som han gick upp ur sängen. Då landade ibland bunken med smet på huvudet, degen i strumpan och elvispen trasslade in sig i täcket.
Eller som när nödiga Urban behövde gå på toa. För att kunna fortsätta med smeten även från toaletten hade han kommit på en fantastisk lösning – han hade uppfunnit en lång mekanisk arm som han kallade för Vispi-Vispi. Med hjälp av den gick det utmärkt att besöka toaletten samtidigt som han bakade, han sträckte bara ut Vispi-Vispi genom dörren så att den nådde hela vägen till bunken med smet i köket.
Urban hade många fler uppfinningar. Allt för att det skulle gå lättare att baka hela tiden. Där fanns till exempel speciella hattar som vispade smet när man promenerade. Ryggsäckar med inbyggda ugnar och rullskridskor som fungerade som rullande kavlar.
De speciella recepten, uppfinningarna och Urbans stora passion för bakning hade gjort honom till den mest populära tårtbagaren i hela staden!
10
En dag kom en märklig kund till Urbans butik. Kunden Kurt. Han såg kanske inte så märklig ut för världen. Men det han sa till Urban skulle visa sig vara något alldeles speciellt.
– Hej, jag vill beställa en gigantisk tårta! Går det!? undrade kunden Kurt.
– Jag kan baka vad som helst och hur som helst, svarade tårtbagaren Urban självsäkert.
Kunden Kurt såg Urban djupt in i ögonen och sa:
– Då vill jag att du bakar den högsta tårta världen nånsin skådat. Jag vill ha en som är lika hög som avståndet mellan jorden och månen. Och jag vill ha den tills imorgon.
Det blev tyst. Urban tänkte. Den här utmaningen var såklart någonting han inte kunde tacka nej till. Det krävdes visserligen rejält med ägg, vetemjöl, gurkmeja, timjan och chili för att få till en så hög tårta. Men efter en snabb huvudräkning beslutade han sig för att det nog skulle gå.
– Okej, jag gör det, sa han. Men jag behöver ta betalt i förskott. Annars kan jag bli helt och hållet bankrutt av det här. Det blir så dyrt med allt mjöl och alla ägg och så. Det blir tre miljoner fyrahundrasextiosju tusen kronor.
Kunden Kurt verkade inte alls förvånad eller ens särskilt oroad över det saftiga tårtpriset. Han tittade bara på Urban och slängde sedan snabbt upp en väska på bordet.
– Okej, här har du pengarna, sa han.
Urban slog in beloppet i kassan. Han tittade på väskan. På den fanns en knapp där det stod ”tryck här för att öppna”. Han gjorde som det stod och väskan öppnades –och det fullkomligt lyste ur den! Där låg fullt med guldpengar och sedlar!
– Då litar jag på att det här är rätt belopp, helt enkelt, sa tårtbagaren Urban.
– Det är nog mer än så. Nu vill jag ha tårtbakning upp till månen, och det med detsamma! sa kunden Kurt bestämt.
12
Urban tänkte inte så mycket mer på varför det var så bråttom, utan satte genast igång att baka. Efter en timme hade han gjort hundra tårtor. När han staplade dem på varandra blev de till en enda tårta som var tio meter hög. Ungefär som en flaggstång. Det var då han insåg det: Skulle han bygga tårtan hela vägen upp till månen måste han sätta fart. Rejält med fart!
Han gick till skåpet där han hade sina uppfinningar och plockade fram allt han hade. På med rullskridskor, hatt och bak-armar för att det skulle gå så fort som möjligt. Om det var någon tårtbagare i hela universum som skulle klara utmaningen var det Urban. Och för att få tårtbaket att gå ännu bättre började han att sjunga en tårtsång:
Vispa, vispa, vispa, vispa!
Jag bakar tårta, jag gör det snabbt, jag bakar tårta – hysteriskt snabbt. Jag bakar tårtor, jag gör det i takt.
Dagen efter, när Urban stod i sin butik och bakade och sjöng för fullt, plingade det till i entrén. In kom kunden Kurt. Urban hade bakat och bakat, han hade inte ens märkt att tiden gått. Nu var det upp till bevis. Skulle tårtorna räcka hela vägen upp till månen?
Kunden Kurt tittade intensivt på Urban, som förstod att det var dags att presentera sitt fantastiska bakverk.
– Jag har bakat hela natten, sa Urban. Jag har sovit och bakat, varit vaken och bakat, gått på toaletten och bakat. Aldrig stilla. Alltid bakat. Följ med ut på bakgården så ska du få se vad jag lyckats med.
Han visade Kurt vägen genom köket. Aldrig tidigare hade Urban bakat något liknande. Skulle kunden Kurt tycka om det?
Ute på gården stannade Urban vid en pelare.
– Jaha, vad är det här för nånting? sa kunden Kurt lite besviket.
– Det här förstår du, sa Urban, är tårtan. Titta uppåt.
Kurt böjde på nacken så mycket att det nästan knakade och blickade upp mot skyn. Då kunde han se att pelaren gick genom molnen, och sedan vidare upp i himlen mot rymden. Slutet på pelaren gick inte att se.
– Det här är en tårta som sträcker sig hela vägen upp till månen. Varsågod, sa tårtbagaren Urban.
Precis då hördes polissirener.
– Oj! Vad ska det här betyda? sa Urban. Är polisen efter dig?
15
Nej, alltså ... eller … ja, sa kunden Kurt. Den där väskan med pengar du fick råkade jag hitta på banken, förstår du.
– Hitta den på banken? Vad menar du? undrade Urban.
– Jo, jag skulle göra ett bankärende och när jag var där ville jag skoja till det lite, fnissade Kurt. Jag höll fram ett smörgåsrån och sa ”det här är ett rån”. Då slängde dom upp en portfölj med pengar till mig. Så jag sa ”tack” och gick därifrån, lite fort.
Urban kliade sig i håret. Han kunde inte tro sina öron. Han hade lagt en förmögenhet på att baka världens högsta tårta, men sedlarna och guldmynten i portföljen var alltså stulna pengar. Kunden Kurts förklaring trodde han inte ett skvatt på.
Sirenljudet kom närmare. Med ett stort jämfotahopp tog sig kunden Kurt upp på tårtpelaren och började klättra uppåt.
Strax därefter kom en polis springande mot Urban.
Har du sett en riktigt skum typ med en portfölj full med pengar? frågade polisen. Den killen är efterlyst. Han rånar banker och sen lurar han tårtbagare att baka en flyktväg ut i rymden.
Urban kunde inte få ur sig ett ord. Man riktigt såg hur stressad han blev. Polisen harklade sig och Urban skärpte till sig. Han pekade uppåt mot tårtpelaren.
– Vad menar du? Är han där uppe? sa polisen. Och så tog även hon ett stort jämfotahopp upp på tårtpelaren för att jaga efter kunden Kurt.
16 –
–
Urban funderade medan han såg polisen klättra upp, och ganska snart kom han på något smart.
– Jag är inte bara den snabbaste tårtbagaren – jag gör också den godaste tårtan i hela universum! skrek han efter polisen.
– Det är inte tid för skryt nu, ropade polisen. Jag jagar en tjuv! En riktigt listig en!
– Jag skryter inte! skrek Urban. Men om ni verkligen vill ta fast kunden Kurt är det mycket bättre att vi delar ut skedar till hela stan – så att alla kan komma hit och äta av tårtan. Vi äter ner Kurt, tillbaka till jorden!
Polisen stirrade förundrat på tårtbagaren Urban, sedan började hon ta sig neråt. Det tog Urban som ett klartecken. Han sprang in i köket och började rota efter skedar. Efter en hel natts bakning var det stökigt där inne. Men polisen, som var van att göra husrannsakan, hittade till slut tusen-
17
tals engångsskedar av trä. Därefter hoppade hon in i sin polisbil och gjorde utrop via hög talarna på taket:
– Samling hos tårtbagaren Urban! En bankrånare smiter via världens högsta tårta! Nu behöver vi er hjälp! Jag upprepar: samling hos tårtbagaren Urban!
Alla i staden förstod genast vad som gällde och strax därpå myllrade de in på Urbans bakgård. De ställde sig vid tårtans botten och på polisens kommando började alla att smaska i sig. Tårtan blev mindre och mindre. Samtidigt hörde man hur alla njöt av den goda smaken.
Eftersom stadsborna åt tårta i ett högre tempo än vad
18
Kurt klättrade uppåt mot rymden, dök han strax upp i höjd med molnen.
Då skrek polisen till stadens invånare:
Ta en REJÄL tugga om tre … två … ett … NU!
Alla fyllde sina skedar samtidigt, och hela tårtpelaren svajade till. Uppifrån molnen hördes ett skrik. Det var Kurt som halkat av tårtan och nu föll ner.
Polisen, som förstod att Kurt skulle slå ihjäl sig om han träffade marken från den höjden, skrek till Urban att snabbt vispa ihop en stor bassäng med grädde.
Och med hjälp av sina uppfinningar lyckades tårtbagaren Urban vispa ihop en lagom tjock och härlig grädde som han fyllde en liten bassäng med. Kurt föll rakt ner i den med en duns och en rejäl gräddskvätt! Alla jublade medan polisen fiskade upp honom och satte handfängsel på honom. Sedan bar det raka vägen av till fängelset.
Från polisens högtalare hörde man strax därefter ett
utrop:
Tack! Tillsammans fångade vi universums smartaste och läskigaste tjuv: kunden Kurt. Nu har vi äntligen satt stopp för hans lurendrejeri och bankråneri!
Återigen jublade alla för att tjuven äntligen var fast, men också för tårtbagaren Urban, som gett alla som hjälpt till ett fantastiskt erbjudande:
För en ynka tia kan man nu köpa ytterligare en tårtbit! ropade han.
19
–
–
–
Det var ett smart drag. Alla pengar han skulle fått för tårtan skulle ju lämnas tillbaka till banken.
När all tårta var slutsåld hade tårtbagare Urban tjänat sex miljoner kronor på världens, ja troligtvis universums, högsta tårta.
Som tack för den goda idén skickade han en årsförbrukning av tårta till kunden Kurt i fängelset. Om han hade tråkigt där kunde han i alla fall njuta av lite god och underbar tårta.
Slutet gott, allting gott. Särskilt den här gången.
20
