Text © Respektive upphovsperson, 2022 Petrus Dahlin 2022 enligt avtal med Grand Agency Utgiven av B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2022 Omslagsformgivning: Eric Thunfors Sättning: RPform Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2022 ISBN 978-91-32-21513-1 B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
av
Mårten Sandén 3
Julia såg sina fotspår tydligt i snön på trottoaren, hela vägen från korsningen. För varje steg hade Ikea-kassen med saffransburkar och handstöpta ljus hon blivit tvingad att sälja för klassresan vägt tyngre på hennes axel. Och för varje lägenhetsdörr hon ringt på i de åtta hyreshusen mellan torget och kyrkogården hade hon förlorat lite hopp. Resultatet för sjuttiotvå lägenheter var: Tjugofyra stycken inte hemma (eller hemma men ville inte öppna) Trettiosju nej tack Elva nej, utan tack Noll stycken ja. Många hade påpekat att nästan samma ljus och samma saffran var betydligt billigare i mataffären vid torget. Julia ställde ner Ikea-kassen på snön, öppnade den och tittade på ljusknippena och saffransburkarna. De var lika många som när hon bar hem kassen från skolan för två veckor sedan, förutom det enda paketet som pappa hade köpt. En julgåva såld, nio stycken kvar. Hur skulle hon lyckas sälja nio paket lyxsaffran och handstöpta ljus till imorgon bitti? Det vore ett mirakel, och sådana händer inte ofta. Så imorgon skulle hon få stå där inför klassen med nio 5
osålda paket, medan alla andra kunde visa upp tomma kassar och alla pengar de hade tjänat. Julia visste att många andra i klassen inte heller hade lyckats få sålt julpaketen, men då hade deras föräldrar tyckt synd om dem och köpt allihop. För andras föräldrar behövde inte tänka på varenda krona, som Julias pappa måste göra ända sedan hans bensinmack fick stänga. Att hon var den enda som hade misslyckats fick halsen att kännas trång och sträv. Men det var nästan mörkt nu, och hon hade inte tid med panik. Även om det var hopplöst måste hon klara den sista timmen innan middagen, så att hon kunde säga till fröken att hon verkligen hade försökt. Inte för att det skulle spela någon roll imorgon när hon stod där i klassrummet med allas blickar på sig. Ett hus kvar. Förmodligen fanns det nio lägenheter i det också, som i de andra på gatan. Om Julia lyckades övertyga precis varenda familj i huset att köpa lyxsaffran och handstöpta ljus för hundra kronor paketet skulle det verkligen vara ett mirakel. Men det sas ju att mirakel kunde hända vid jul. Det nionde huset var likadant som de andra hon nyss knogat uppför trapporna i, men fasaden var slitnare och det låg lite för sig självt. Häcken mot kyrkogården var risig och gles. Portlampan fungerade inte, men ljuset från gatlyktan räckte för att Julia skulle se raden av ringklockor med vanliga efternamn. Hon tryckte på alla i tur och ordning, noga 6
med att vänta minst trettio sekunder. Många i de här husen var gamla, och det tog tid för dem att hinna fram till porttelefonen med sina käppar och rollatorer. När hon hade ringt på den sista ringklockan utan att få svar hade Julia redan mentalt lagt till nio nya streck i kolumnen för ”inte hemma/hemma men vill inte öppna”. Nu fanns inga mirakel kvar att hoppas på, och imorgon skulle hon få stå där med skammen, medan klassen … ”Hej, sökte du någon?” Julia snodde runt och såg en kvinna bakom sig. Hon hade tantkläder, och höll en liten bensindunk i handen. När tanten log mot henne kände Julia rädslan bytas mot någonting som liknade den varma hopplösheten när man har gråtit. ”Jag säljer julgåvor för klassen”, svarade hon, och hörde att hennes röst lät liten och ledsen. ”Det är lyxsaffran och handstöpta ljus.” Tanten spärrade upp ögonen. ”Lyxsaffran och handstöpta ljus?” sa hon. ”Har du dem med dig?” Julia satte kassen i gruset på trappan och de sjönk ner på huk bredvid den båda två. Tanten synade en bunt ljus. ”Vilka fina!” sa hon. ”Luktar din saffran något?” Julia fick upp en burk och skruvade av locket. ”Den luktar jättemycket jul”, sa hon som hon hade övat på att säga. ”Perfekt till lussekatter.” Hon höll fram burken och tanten slöt andäktigt ögonen. ”Till och med jag som knappt har något luktsinne kvar 7
kan känna hur juligt det doftar”, sa hon. ”Precis som förr i världen!” Julia kände en liten fladdrande låga av hopp tändas inom sig. ”Hela paketet kostar hundra kronor”, sa hon. Tanten öppnade ögonen. ”Hundra kronor?” På ett ögonblick slocknade hoppet igen. ”Jag vet, det är billigare i affären”, sa Julia och reste sig. ”Men vi säljer för en klassresa och …” ”Hur många har du kvar?” avbröt tanten. Julia låtsades räkna paketen, fast hon visste exakt hur många de var. ”Nio”, sa hon. ”Jag har nio paket kvar.” Tanten andades ut, som om hon blev lättad. ”Vilken tur”, sa hon. ”Du förstår, jag har haft en del … problem med mina grannar. De är lite arga på mig, kan man säga. En julklapp kanske kunde göra dem gladare.” Julia kände hjärtat slå snabbare. Hur många arga grannar hade tanten? En? Eller kanske två? Nej, det var nog bara en. ”Alla blir glada av lyxsaffran och handstöpta ljus”, sa hon, och försökte hålla rösten stadig. ”Så, du vill köpa ett paket till din arga granne?” Tanten skrattade till, som om Julia sagt något helt tokigt. ”Nej, du förstår inte”, sa hon. ”Alla i hela huset är arga på mig. Varenda människa i alla åtta lägenheterna.” Julia vågade knappt andas. Om tanten köpte åtta paket 8
Julen ska vara fridfull med värmande brasor och mysig stämning. Men låt dig inte luras! I vintermörkret vaknar varelser till liv som inte bör finnas. De hemsöker oss om natten, tassar över golven och ställer till hyss. Eller något mycket, mycket värre ... Rysare i juletid består av nio berättelser som garanterat kommer få dig att rysa istället för att mysa. Medverkande: Madeleine Bäck, Petrus Dahlin, Katarina Genar, Pernilla Gesén, Kerstin Lundberg Hahn, Mårten Melin, David Renklint, Mårten Sandén, Tobias Söderlund.