s i g r Va
LINDSAY J SEDGWICK
STORA
STYGGA VARGEN
vÄRLDENS
VÄRSTA MOSTER
LINDSAY J SEDGWICK
S i G R VA
VÄRLDENS VÄRSTA MOSTER Översättning: Carina Jansson
Läs mer om Lindsay J Sedgwick på wahlstroms.se
Text © Lindsay J Sedgwick 2021 Illustrationer © Josephine Wolff 2021 First published in 2021 under the title Wulfie: Beast in Show by Little Island Books, Dublin, Ireland Svensk utgåva: B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2021 Originalets titel: Wulfie – Beast in Show Översättning: Carina Jansson Omslag: Rebecka Neumann Sättning: RPform Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2021 ISBN 978-91-32-21343-4 B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Till min mor, Kathleen Crouchen, som gav mig kärleken till ord
Kapitel 1 ”Vargis?” Libby ropade med låg röst på sin lurviga vän medan hon gick genom huset och försökte att inte bli hörd av någon annan. Hon måste hitta honom. Ingen fick veta att det bodde en lilafärgad, formskiftande vargis hemma hos dem – särskilt inte Libbys styvmor, Veronika. Hon tyckte att allt med päls och fyra ben skulle förvisas till en ö så långt ute i Atlanten att det blev osynligt och glömdes bort, alternativt sprängas sönder till pyttesmå fiskmatsbitar. Av den anledningen hade Libby lämnat Vargis i sitt vindsrum högst upp i huset. Hon hade talat om för honom flera gånger, med väldigt sträng röst, att han måste stanna där medan hon gjorde sina sysslor. 7
Libby skulle bli väldigt arg på Vargis när hon hittade honom, men först måste hon spåra upp honom innan någon annan gjorde det.
Köksdörren slogs upp. ”VAD ÄR DET HÄR FÖR PÄLSTUSS?”
Libby stelnade till. Hennes styvmor höll en tuss med lila päls i handen och slöt sina långa naglar runt den som en bur. Veronika trodde åtminstone att det var en pälstuss. Libby visste bättre. Hon såg att en pytteliten nos, ett pyttelitet öra och en pytteliten tass hade börjat sticka ut. När som helst nu skulle Vargis växa, och då skulle de verkligen ligga illa till. Veronika, som envisades med att Libby skulle kalla henne ”mamma”, hade lagt pannan i så djupa veck att ögonbrynen såg ut som två håriga brottare i en gyttjepöl. Det var den sortens pannrynkning som gjorde folk nervösa. ”Jag hittade den i kylskåpet. PRECIS bredvid tårtan!” skällde hon. Libby andades djupt och försökte komma på rätt sak att säga. Ibland slapp hon få skulden för allting om hon sa rätt sak, fast inte särskilt ofta. Till och med när hon inte ens hade varit i rummet brukade hon få skulden för någonting. ”Jag säger åt dig att städa köket och DET HÄR är vad jag hittar? Du vet väl vad det betyder?” Den här gången fanns det faktiskt ingenting Libby kunde säga. Hon kunde inte precis tala om för Veronika att hon höll i en formskiftande, pratande vargis vid namn Wolfgang Amadeus 10
Rachmaninoff den tredje, även kallad Vargis. Eller att han hade kommit genom en portal i kofferten i Libbys sovrum, hela vägen från Lupuslandia, en värld där vargisarna härskade och som han nu inte verkade kunna återvända till. Och hon kunde verkligen inte tala om att styvmodern höll i en varelse med tre giftiga magar som kunde svälja hennes son hel – det hade han redan gjort en gång – eller att varelsen i fråga egentligen borde ligga och sova i rummet på vinden där han hade bott i flera månader. ”AAARRRR!” Veronikas skrik var inget trevligt ljud. Om man föreställer sig en vass nagel som sakta skrapar mot en målad vägg och sedan spetsar en råtta till efterrätt, kommer man i närheten. ”Den rör på sig!” Hon försökte släppa Vargis, men hennes naglar var intrasslade i hans päls. Efter att ha skakat vilt på armarna och hoppat upp och ner var hennes hand slutligen tom och Vargis låg på golvet. Veronika lyfte sin högklackade stövel för att trampa på den anstötliga pälsbollen, men Libby skyndade sig att plocka upp Vargis. ”Jag lägger honom – jag menar den – i soptunnan”, sa hon. ”Du får dammsuga hela huset igen. Jag vill inte 11
att min syster ska hitta lurviga, lilafärgade kryp överallt!” Veronika gick till badrummet för att ta en dusch. Det hade varit en traumatisk upplevelse. Libby lade ner Vargis i fickan och satte på dammsugaren. Hon visste att huset egentligen inte behövde dammsugas igen, men hon visste också att Veronika måste få höra maskinen väsnas. ”Jag sa ju att du skulle stanna där uppe!” väste hon till Vargis. ”Men jag var uttråkad och saknade dig.” Vargisar är inte bra på att vara uttråkade. Det är mycket lättare för dem att hitta på hyss. Som en fredsgåva gav han Libby en liten bit glasyr som han hade gömt i armhålan. Libby blev vit i ansiktet. ”Snälla Vargis, säg inte att du har ätit av tårtan? Då blir det riktigt besvärligt för mig!” ”Jag var noga med att inte bli sedd”, sa han. ”Jag gjorde mig jätteliten genom att tänka på hur läskig Veronika är och att hon inte fick hitta mig.” ”Du gjorde dig liten för att få plats i kylskåpet och kunna äta av tårtan, menar du”, sa Libby. ”Men var jag inte en duktig pälstuss?” ”Förstår du inte, Vargis? Om Veronika upptäcker vad du är, kommer hon aldrig att låta dig stanna!” 12
Vargis lindade in sin lilla svans i Libbys hand. Hon vände på honom och kliade honom bakom öronen. ”Vill du stanna där nere i fickan medan jag dammsuger?” Han nickade, och en liten pälstuss flög ut ur hans öra. Det är bara vargisar som kan producera pälstussar i öronen – det är så de fäller sin vinterpäls om våren. Libby tog upp den nyaste pälstussen och lade den i sin andra ficka. ”Men inget växande. Inget prat. Och om du sköter dig kanske vi kan hälsa på Nazim efteråt.” Libby saknade sin bästa kompis från skolan, eftersom hon bara hade träffat honom en gång under lovet. Nazim, som var den enda förutom Libby som kände till Vargis, tyckte att vargisar var nästan lika coola som stjärnfall, svarta hål och galaxer. Vargis gjorde sin allvarligaste min och svepte svansen över pannan som ett stort, lurvigt ögonbryn för att få Libby att skratta. Hon himlade med ögonen. ”Det här är ingen lek, Vargis. Moster Ilda kommer i dag.”
13
Gulliga Vargis är tillbaka! Vargis är den fluffiga lilla varelsen som bor i flickan Libbys rum. Ibland växer han till en stor varg som skrämmer slag på alla utom Libby. Libbys elaka bonusmoster ska komma på besök, och Libby är säker på att mostern kommer göra något hemskt med honom. Vargis försöker vara jättetyst och jätteliten men mostern upptäcker honom och förstår att han är värd mycket pengar. Hon tänker kidnappa honom och sätta honom i en bur!
läs också: