ASTrID FOSS
Det förtrollade vattenfallet
.
SNo-ö-
sYstraRNA Hanna kände hur snökulan drog i hennes händer igen. Hon började gå längs tunneln. De andra följde efter, med försiktiga steg på det hala golvet. Dånet från vattenfallet blev ännu högre, så högt att Hanna rynkade ögonbrynen och ville sätta händerna över öronen. ”Jag undrar vart den leder oss …”
Böcker i serien Snösystrarna: Tre magiska gåvor Kristallrosen Den vackraste regnbågen Det förtrollade vattenfallet
.
SNo-ö-
sYstraRNA Det förtrollade vattenfallet ASTrID FOSS
Illustrationer av Monique Dong Översättning av Lottie Eriksson
Text copyright © Astrid Foss 2019 This translation of The Enchanted Waterfall is published by arrangement with Nosy Crow Limited. Svensk utgåva: B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2021 Originalets titel: The Enchanted Waterfall Översättning: Lottie Eriksson Omslagsillustration © Sharon Tancredi 2019 Inlageillustrationer © Monique Dong 2019 Omslagsanpassning: Maria Sundberg/Art by Sundberg Sättning: RPform Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2021 ISBN 978-91-32-21285-7 B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Kapitel ett
Ida Aurora stod vid fönstret i sitt rum i slottet och såg ut över trädgården nedanför, där lyktor lyste i alla träd. Tjänare hängde upp vimplar i silver och guld på slottsmuren och ställde fram bord täckta med guldfärgade bordsdukar. Madam Olga, trillingarnas privatlärare, höll noga uppsikt över allting. Kocken skyndade omkring och gav instruk tioner till kökspojkarna, som bar stora korgar fyllda med färskt bröd och berg av skurna 16
grönsaker. Jonglörer och clowner på styltor övade på sina nummer och musiker gjorde i ordning sina instrument. Varje år hölls en bal på midnattssolens dag då alla bybor kom till slottet för den storslagna festen. När natten övergick i en ny dag avslutades festen med den årliga Ljusceremonin, då många svävande lyktor släpptes upp i luften. Det var en ceremoni som hyllade och stärkte Det böljande lju sets magi. I dag var förberedelserna precis som vilket annat år som helst … förutom att det var tre gånger fler vakter än vanligt som patrullerade slottsmuren, ledda av kapten Vladimir. Stora eldar hade tänts utanför muren för att försöka hålla Skugghäxan borta. Ida rös och tittade ner på sin rosa lång klänning. ”Jag fattar inte att balen ska bli av i år”, sa hon och vände sig bort från fönstret. 17
Hennes syster Hanna vankade otåligt omkring i rummet så att kjolen på hennes skimrande blå balklänning svischade runt benen. Magda, den tredje systern, satt på huk på golvet i sin lila klänning och knöt ett 18
band runt halsen på Oskar, deras nordoviska isbjörnsunge. ”Det är så fel!” utbrast Hanna. ”Vi borde inte fira medan mamma och pappa är fångna. Det borde vi verkligen inte!” Ida och Magda nickade. Trillingarna var väldigt olika och tyckte inte alltid likadant, men i det här fallet var de helt överens. ”Jag vet att madam Olga säger att det är viktigt att ha festen och Ljusceremonin”, sa Magda. ”Men jag vill inte behöva le och dansa och prata med folk när mamma och pappa svävar i fara.” Oskar gnydde oroligt och Magda kramade honom. Han kunde bli stor som en fullvuxen isbjörn när han ville, men just nu var han ungefär som en stor hundvalp. ”Åh, Oskar, visst önskar du också att vi kunde hitta dem?” sa hon. Han brummade till svar och buffade henne mjukt på halsen med sin svarta nos. Han saknade också Magnus och Freja och ville få tillbaka dem, precis som flickorna. 19
Hanna gick fram till träbordet mitt i rummet, där det stod en snökula av glas. Inne i kulan virvlade snöflingor runt ett kristallklart vattenfall som störtade från en hög klippa ner i ett blått hav. Lila, rosa och blått ljus dansade i luften inne i kulan. Snökulan var magisk. Flickornas mamma hade kunnat använda den för att ge dem ledtrådar till var de skulle hitta kloten som innehöll Det böljande ljuset. Men sedan de hade hittat det sista klotet för några dagar sedan, och sett hur ljuset där magiskt togs upp av snökulan, hade de inte hört av henne. ”Jag önskar att mamma kunde prata med oss igen”, sa Hanna längtansfullt. ”Hon är antagligen för svag”, sa Ida. Det vände sig i magen när hon tänkte på att deras mamma hade ont och blev bestulen på sin magi av deras onda moster. Hanna satte handen mot snökulans släta, kalla glas. ”I kväll ska vi rädda henne och pappa”, sa hon med en beslutsam glimt i sina 20
gröna ögon. ”Vi ska ta med oss snökulan till Silfur-fallet och skicka tillbaka Det böljande ljuset upp i skyn.” ”Om vi tar oss ut från slottet”, sa Ida och virade oroligt en slinga av sitt långa, blonda hår runt fingret. ”Madam Olga har iakttagit oss som en snöhök sedan vi rym
de till Regnbågsdammarna för att hitta det lila klotet förra veckan.” ”Vi kommer att ta oss ut – det måste vi!” sa Magda. ”Vi väntar tills alla har ätit och dansen börjar, och då smiter vi iväg.” ”Och tar med oss snökulan”, instämde Hanna. ”Sedan släpper vi ut Ljuset i vattenfallet så att det återvänder upp i skyn.” ”Fast vi vet inte riktigt hur vi ska göra”, sa Ida. ”Ska vi gå upp till toppen av vattenfallet och kasta snökulan i vattnet? Eller ska vi lägga den nedanför klippan där vattnet faller ner i Jorin-bassängen?” Hon såg fundersam ut. ”Äsch, det är detaljer”, sa Hanna otåligt. ”Vi listar ut vad vi ska göra när vi kommer dit.” ”Men tänk om vi inte hinner det när vi kommer fram?” invände Ida. ”Det kommer att ta evigheter att resa till Silfur-fallet och vi måste få snökulan på plats till midnatt. Jag är 22
orolig för att det inte ska bli rätt.” ”Åh, du oroar dig alltid för något”, fräste Hanna. ”Sluta tjafsa, Ida!” ”Att vara förståndig är inte att tjafsa!” utbrast Ida häftigt. Magda ville få stopp på bråket och ingrep. ”Mamma kanske lyckas prata med oss igen innan vi ger oss av och talar om vad vi ska göra”, sa hon snabbt. ”Nu kan vi väl koncentrera oss på att planera hur vi ska ta oss ut ur slottet?” ”Ja. Vi kommer aldrig ut genom stora porten”, sa Ida. ”Den är för välbevakad. Du kan ju alltid förvandla dig till en fågel och flyga över muren”, sa hon till Magda. ”Men Hanna och jag måste ta oss ut på något annat sätt.” Magda nickade. På sin tolvårsdag hade alla systrarna fått magiska förmågor. Det hände alla medlemmar i familjen Aurora. Systrarna hade olika gåvor: Magda kunde förvandla sig till vilket djur som helst som 23
hon kunde se, Ida kunde rita saker som sedan blev verkliga och Hanna kunde flytta på saker med tanken. Medlemmarna i familjen Aurora började alltid med en gåva men kunde sedan skaffa sig fler förmågor genom att studera och öva på magi, precis som flickornas mamma och moster hade gjort. ”Vad sägs om att vänta tills alla är upp tagna och sedan smita runt till baksidan av slottet där det är lugnare?” föreslog Hanna. ”Du skulle kunna rita en lång stege åt oss, Ida, och jag skulle kunna använda min magi för att ställa upp den mot slottsmuren så att vi kan klättra över. Vi kan ta med oss ett rep och använda det för att komma ner på andra sidan.” ”Bra idé!” sa Ida. ”Magda kan förvandla sig till en fågel och hålla utkik åt oss och ropa när det är säkert och ingen ser oss.” Magda log. ”Perfekt! Vi har äntligen en plan!” 24
”En bra plan”, sa Ida och log mot Hanna. Grälet var redan glömt. Oskar gnydde frågande. Hanna strök honom över öronen. ”Oroa dig inte. Du får också följa med, Oskar. Vi sätter dig i en korg och så bär jag dig över muren.” Oskar började skutta av glädje. Han tog rullen med lila sidenband som Magda hade använt för att knyta en rosett runt halsen på honom och sprang omkring med den i rum met. Bandet rullades upp så att han lämnade ett spår av sidenband efter sig.
”Oskar, sluta!” fnittrade Magda och för sökte ta tag i honom men missade. Ida och Hanna jagade efter honom. Isbjörnsungen duckade och väjde för dem och hans mörka ögon blänkte busigt. Han sprang mellan benen på Ida så att hon pep till och ramlade. ”Nu har jag dig, din busiga björn!” fläm tade Hanna och kastade sig mot Oskar. De två rullade runt på golvet när dörren öppna des och madam Olga, flickornas privatlärare, kom in. Hon såg lika prydlig ut som vanligt, med håret i en perfekt knut i nacken och en välstruken marinblå klänning. När hon fick se att både Hanna, Magda och Ida låg på golvet höjde hon på ögonbrynen. ”Vad i all världen håller ni på med?” utbrast hon. ”Så där förväntar jag mig inte att unga damer ska bete sig – unga damer som ska gå på bal!” Flickorna reste sig generat. ”Förlåt, madam Olga”, sa Ida, samtidigt 26
som Magda snabbt började rulla upp siden bandet och Hanna satte ner Oskar i hans bädd. ”Oskar blev bara lite för ivrig”, sa Hanna och klappade isbjörnen. ”Hmm.” Madam Olga såg inte övertygad ut. ”Ja, om han inte kan uppföra sig får han vara i stallet i kväll.” Oskar lade öronen platt. ”Han kommer att uppföra sig, madam Olga. Vi lovar att ha koll på honom”, sa Magda snabbt. ”Se till att ha det”, sa madam Olga skarpt. ”Det finns mer än tillräckligt att oroa sig för utan att Oskar kommer i vägen.” ”Vi kanske inte skulle ha balen i kväll?” sa Hanna förhoppningsfullt. Madam Olga såg strängt på henne. ”Hanna Aurora, det där har vi redan pratat om. Att ställa in balen skulle förstöra en flera hundra år gammal tradition och dessutom, vilket är betydligt värre, signalera till er moster att vi 27
är rädda för henne. Nordoviens folk kommer inte att vika sig för hennes ondska. Era föräldrar skulle inte vilja att vi gjorde det.” Hanna bet sig i läppen men sa inget mer. Alla flickorna visste att det inte var någon idé att säga emot madam Olga. ”Gör er klara nu och kom ner”, sa madam Olga. ”Gästerna kommer om en timme och då måste ni vara där för att hälsa dem välkomna, fina i håret och med prydliga klänningar. I kväll ska ni uppföra er som perfekta värdinnor – är det förstått?” ”Ja, madam Olga”, sa trillingarna spakt i kör. Madam Olga svepte ut och stängde dörren bakom sig. Hanna log brett mot sina systrar. ”Vi ska uppföra oss som perfekta värdinnor tills vi smiter iväg!” viskade hon. Magda kände hur det kittlade av upphetsning i magen och kramade sina 28
systrars händer. ”Då börjar vårt sista äventyr för att rädda Nordovien och mamma och pappa!”
29
Snösystrarnas magiska krafter har vuxit sig starka, men den onda Skugghäxan fortsätter kämpa för att bli mäktigast i riket. Hanna, Ida och Magda måste ge sig ut på ännu ett farligt uppdrag – till det förtrollade vattenfallet. Där ska de hjälpa sin mamma drottningen att ta tillbaka magin som Skugghäxan stulit från henne. Om de inte lyckas så kanske deras mamma och pappa aldrig blir fria. Tur att de har en modig isbjörnsunge till hjälp!
Snösystrarna är en härlig serie för alla som gillar spänning, prinsessor och magi. Sista delen.