ASTrID FOSS
Den vackraste regnbågen
.
SNo-ö-
sYstraRNA ”Klar!” sa Ida. Linjerna på teckningen darrade till och försvann. Bredvid dem i snön stod plötsligt en riktig släde, med gröna sidor, röda medar och ett rött säte lagom stort för tre personer. Ponnyn tog ett överraskat skutt och frustade till.
Böcker i serien Snösystrarna: Tre magiska gåvor Kristallrosen Den vackraste regnbågen
.
SNo-ö-
sYstraRNA Den vackraste regnbågen ASTrID FOSS
Illustrationer av Monique Dong Översättning av Lottie Eriksson
Text copyright © Astrid Foss 2019 This translation of The Frozen Rainbow is published by arrangement with Nosy Crow Limited. Svensk utgåva: B. Wahlströms Bokförlag, Stockholm 2021 Originalets titel: The Frozen Rainbow Översättning: Lottie Eriksson Omslagsillustration © Sharon Tancredi 2019 Inlageillustrationer © Monique Dong 2019 Omslagsanpassning: Maria Sundberg/Art by Sundberg Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2021 ISBN 978-91-32-21284-0 B. Wahlströms Bokförlag ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Kapitel ett
Hanna, Magda och Ida Aurora satt på den mjuka röda mattan på golvet i sitt rum i slottet. Deras husdjur Oskar, en nordovisk isbjörns unge, låg bredvid Magda och brummade nöjt när hon smekte hans mjuka vita päls. Ida flätade sitt blonda hår medan Hanna pratade. ”Jag längtar efter att åka till Regnbågs källorna”, sa Hanna till sina systrar. ”Några av dem är visst så varma att man kan bli levande kokt!” 12
Ida såg orolig ut. ”Men vi har inte tänkt ut någon riktig plan än. Jag är inte säker på att vi borde åka dit idag.” ”Vi har inte tid att vänta!” protesterade Hanna. ”Det är bara tre dagar till midnatts solens dag. Om vi inte hittar det sista klotet innan dess kommer vi inte att kunna samla
13
Ljuset och få tillbaka mammas magi. Om Veronika får tag på klotet före oss kommer vi aldrig att kunna befria mamma och pappa och rädda Nordovien.” ”Jag tror att Hanna har rätt”, sa Magda och strök sitt långa mörkbruna hår bakom öronen. Alla trillingarna hade gröna ögon, precis som sin mamma, men deras hår var väldigt olika. Färgen på Magdas långa hår liknade mörk choklad, Hannas kortklippta hår var rött som höstlöv och Idas var honungsblont. ”Är du säker på att det lila klotet är gömt i närheten av Regnbågskällorna, Ida?” fortsatte Magda. Ida nickade. ”Så säker som jag kan bli. Mamma sa åt oss att använda väggbonaden, att den skulle ge oss ledtrådar till var vi skulle leta.” Den stora, vävda tavlan avbildade den nordoviska flaggan och hängde på väggen i en av slottets korridorer. Där syntes tre urgamla symboler för Nordovien – en snöhök, en kristallros och en rund regnbåge. 14
”Vi hittade det första klotet i snöhökens bo”, sa Ida. ”Och det andra klotet bland blombladen i en kristallros …” ”De äventyren var så skoj!” avbröt Hanna henne. Magda log brett. Hanna hade rätt. Resorna då de letade efter de två första kloten hade varit otäcka och farliga … men också spännande och roliga! 15
”Vi var nära att bli dödade”, påpekade Ida. ”Äsch, vi kom ju hem oskadda till slut”, sa Hanna obekymrat. Magda såg Idas bistra min. ”Jaha, Ida, så du tror alltså att det tredje klotet är gömt nära en regnbåge?” sa hon snabbt för att avstyra grälet som hon märkte var på väg. Hennes två systrar var så olika! Ida nickade. ”Det finns en bok i biblioteket där det står att bästa stället för att få se regn bågar är vid Regnbågskällorna. Ångan från de heta källorna gör att det bildas regnbågar. Men det är farligt där – källorna värms upp av bubblande lava!” ”Då reser vi alltså österut idag, mot källorna.” Tanken fick Hannas ögon att lysa och hon hoppade upp. ”Jag längtar!” ”Jag har ju sagt att jag inte tycker vi ska göra det.” Ida vände sig mot systern. ”Inte nog med att det är farligt, vilket du inte verkar bry dig om. Dessutom har du inte tänkt igenom vad vi ska göra när madam Olga tar oss med in 16
till stan nu på förmiddagen. Du säger bara att vi ska rymma när hon inte ser det, och sedan på något vis resa flera mil till östra delen av kungariket.” ”Ja”, sa Hanna. ”Och?” ”Det är ingen plan!” utbrast Ida. ”Vi måste räkna ut hur vi ska smita från madam Olga och hur vi ska kunna resa österut. Och tänk på stackars madam Olga! Om vi försvinner utan att tala om för henne vart vi ska, så kommer hon att bli väldigt orolig. Jag tycker det är dumt att bara rusa iväg så här.” Oskar gnydde. Han tyckte inte om när systrarna var osams. ”Bråka inte, snälla”, vädjade Magda. ”Ida, jag tror att Hanna har rätt, vi har inte tid att sitta och planera. Idag är enda dagen som vi kan lämna slottet eftersom madam Olga vill att vi ska handla till den där fåniga balen. Jag håller med om att vi borde planera mer, men vi får helt enkelt lov att göra det under resan in till stan.” 17
Ida bet sig i läppen. Hon ville inte bråka med båda sina systrar. Oskar tryckte huvudet mot hennes ben. ”Okej då”, sa hon motvilligt. ”Vi fortsätter fundera allihop och när vi kommer fram kanske vi har hunnit tänka ut en ordentlig plan”, sa Magda och kramade tröstande hennes hand. ”Och om vi inte har det hittar vi helt enkelt på något när vi är där”, sa Hanna. ”Jag kanske kan använda min magi för att få en kärra att välta framför madam Olga, eller få en tvättlina att gå sönder när hon går under den så att vi får en chans att smita iväg.” Hon skrattade till. ”Tänk er madam Olga med ett par stora underbyxor på huvudet!” Till och med Ida måste le åt den bilden. Alla tre systrarna hade en magisk gåva som de hade fått på sin tolvårsdag. Det berodde på att de hade fötts i familjen Aurora – familjen som var Ljusets väktare. Varje medlem i familjen hade en egen unik förmåga, men när de blev äldre kunde de lära sig att också 18
använda andra sorters magi, precis som Freja och Veronika hade gjort. Hannas magi gjorde att hon kunde flytta saker med tanken. Ida kunde rita en sak och få den att bli verklig, och Magda kunde förvandla sig till vilket djur som helst som hon såg. ”Madam Olga kommer snart för att hämta oss”, sa Hanna. ”Har vi allt vi har pratat om? Har du kartan över Nordovien, Ida?” ”Ja, den ligger i fickan på min kappa”, sa Ida. ”Och jag har ett skissblock och pennor också.” ”Jag har lite mat”, sa Magda och gick fram till sin säng och tog fram en läderväska som låg under sängen. ”Jag förvandlade mig till en fjäril och flög in i köket imorse. Sedan väntade jag tills kocken hade gått, förvandlade tillbaka mig och fyllde väskan med bröd, ost, äpplen och torkad frukt.” ”Det var väldigt smart tänkt”, sa Ida. ”Bra gjort.” ”Igår använde jag min magi för att få en 19
20
kompass att sväva ner från hyllan i madam Olgas rum och in i min hand”, sa Hanna snabbt. Hon tog fram kompassen ur fickan. ”Den kan hjälpa oss att hitta. Jag lägger till baka den så fort vi är hemma igen. Den kan vi väl ha nytta av?” ”Absolut”, instämde Ida. Hon dolde ett litet leende. Hennes systrar kunde vara väldigt tävlingsinriktade! Magda gick fram till ett fint träbord mitt i rummet där det stod en stor, vacker snökula. Inne i kulan föll mjuka snöflingor runt ett vattenfall som störtade från en hög klippa ner i ett kallt hav. Bland snöflingorna virvlade rosa och blått ljus. När systrarna hade hittat de blå och rosa kloten hade de tagit dem till snökulan och Ljuset hade sugits in där. Där var det i tryggt förvar – åtminstone fram till midnattssolens dag, årets mest magiska dag, då solen aldrig gick ner. När Magda tittade på det rosa och blå skenet fylldes hela hon av beslutsamhet. ”Vi måste 21
hitta det lila klotet idag”, sa hon. ”Och sedan kan vi befria mamma och pappa och besegra moster Veronika!” sa Hanna. Oskar märkte hur ivriga de var, och han gläfste till och började skutta runt benen på dem. Sedan lade han sig på rygg som om han bad om att få bli kliad på magen. Magda och 22
Hanna fnittrade och böjde sig ner för att klappa honom, men Ida blev distraherad av snökulan. ”Titta på snöflingorna!” utbrast hon. ”De beter sig konstigt.” Flingorna snurrade fortare inne i glaskulan. ”Tror ni att det är mamma?” andades Magda. Ett par gånger hade deras mamma lyckats använda den magiska kraft hon hade kvar för att prata med flickorna genom snökulan. ”Åh, hoppas det!” sa Ida med längtan i rösten. De saknade sin mamma och pappa jättemycket. Hanna sökte med blicken bland snöflingorna och hoppades få se mammas ansikte och kär leksfulla gröna ögon, men ingen bild dök upp. ”Det finns ingenting där”, sa hon besviket. ”Lyssna”, sa Magda. Hon satte ett finger mot läpparna och alla spetsade öronen. En röst viskade svagt i rummet. ”Mina älskade flickor … Hör ni mig?” ”Mamma!” utbrast trillingarna. 23
Freja kunde bara säga ett par meningar i taget. ”Jag är svag. Er moster har tagit det mesta av min magi nu och jag använder mina sista krafter för att skicka det här meddelandet. Leta efter den stelnade regnbågen …” ”Den stelnade regnbågen?” upprepade Hanna. ”Hur kan en regnbåge vara stelnad?” ”Hanna! Tyst!” sa Ida. Det blev en paus och sedan hörde de hur mamma rosslande drog efter andan. ”Ni måste resa till Regnbågskällorna. Men se upp för en främling. Akta er …” De svaga orden dog bort. ”Mamma!” sa Ida förtvivlat. Men hon fick inget svar. Flickorna tittade på varandra. ”Vad menade hon?” sa Magda och bröt den spända tystnaden. ”Jag har ingen aning”, sa Hanna långsamt. ”Vem är främlingen vi måste akta oss för? Och vad var det hon sa om en stelnad regnbåge?” Hon tittade på Ida. ”Kan regnbågar stelna?” 24
Ida såg förvirrad ut. ”Jag vet inte. Jag har aldrig läst något om stelnade regnbågar.” Hon kände tårarna välla fram i ögonen. Det var så svårt att höra mammas röst och veta att Skugghäxan gjorde henne illa. Hon svalde klumpen i halsen. Att gråta hjälpte inte. ”Vi måste resa”, sa hon plötsligt. ”Du har rätt, Hanna. Vi måste resa österut idag. Vi måste stoppa moster Veronika.” Hanna sträckte sig efter sina systrars händer. ”Vi klarar det här”, sa hon. ”Vi kan hitta det lila klotet och rädda mamma och pappa – och Nordovien!”
25
Snösystrarnas magiska krafter växer sig allt starkare, men det gör också den onda Skugghäxans. Hon vill bli mäktigast i riket. Ida, Magda och Hanna måste återigen försöka hitta ett ljusklot som deras mor gömt för att skydda det från Skugghäxan. De kommer snart till en mystisk plats med källor där regnbågar bildas. Men källorna värms upp av het, bubblande lava. Det gör förstås att uppdraget blir både farligt och svårt.
Snösystrarna är en härlig serie för alla som gillar spänning, prinsessor och magi. Del tre av fyra.