anna hansson GUSTAF LORD
Läs mer om Anna Hansson och Gustaf Lord på rabensjogren.se
© Text: Anna Hansson 2026
© Bild: Gustaf Lord 2026
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2026
Form omslag: Jonas Lindén
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2026
ISBN 978-91-29-75243-4
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Kapitel 1
Måna suckade och lyfte vattenkannan.
Det var tredje gången idag som hon vattnade spökblommorna i rabatten utanför kråkslottet, där hon bodde med sin faster Blanka. Blommorna stod redan i en pöl av vatten och såg ledsna ut.
Men Måna kom inte på något annat att göra.
Det var hon själv som bestämt sig för att ta semester, så egentligen var det hennes eget fel.
Måna hade löst så många mysterier den senaste
tiden att hon inte haft tid för det hon älskade allra mest: att läsa böcker och lösa korsord. Hon hade verkligen sett fram emot att vara ledig.
Men nu när hon varit det i tre dagar hade det börjat bli tråkigt. Korsorden var lösta och högen
med deckare utläst. Och hon saknade sin kompis
och kollega Varg. Faster Blanka hade inte varit hemma, hon var mest hos sin pojkvän, mumien
Ra, nuförtiden.
Måna ställde ner vattenkannan och suckade
igen. Fanns det något annat att göra? Spindelnäten runt postlådan vågade hon inte ta bort. Hon var livrädd för spindlar. Men hon kanske kunde tvätta faster Blankas enhjuling? Hon hämtade en trasa och fyllde en hink med vatten. – Hallå där, Måna!
Måna vände sig om. Det var Varg.
– Varg! sa hon. Kommer du och hälsar på?
Hon släppte hinken och trasan, sprang fram till sin vän och slängde sig runt halsen på honom.
– Jag har saknat dig! sa hon och rufsade runt i hans lurviga varulvspäls.
– Samma här, sa Varg. Är inte din semester slut snart? Jag har massor av jobb till dig.
I handen höll han en lång lista.
– Definitivt slut, sa Måna och log.
Egentligen var det flera dagar kvar till den dag
hon sagt att hon skulle börja jobba igen, men Varg var inte så bra på det där med kalendrar. Han höll mest koll på när det var fullmåne.
– Vad bra, sa Varg. Jag har haft jättetråkigt.
– Vad är det för jobb? frågade Måna nyfiket. Varg höll upp listan och började läsa högt.
– Godisaffären kan ha utsatts för stöld. Det saknas en burk chokladdoppade flygmyror och
minst tre guldmynt. Eventuellt också en påse torkade larver, men monstret som jobbar där sa att hon kanske åt upp den själv. Jag skulle tro det, för hon hade larvsmulor runt munnen.
Sedan har häxan på berget sett mystiska moln och känt doften av drakprutt tre kvällar i rad. Någon har krossat en ruta på Gamens grill. Och till sist så har något blivit stulet från herrgården på andra sidan stan.
– Spännande, sa Måna.
Hon hade jobbat som detektiv i Monsterstaden ett tag nu, och blivit ganska känd. Det var inte så att alla visste vem hon var, men en hel del monster hade tagit hjälp av henne. Och hittills hade hon
inte misslyckats med ett enda fall. Men faktiskt hade hon aldrig tidigare besökt Monsterstadens äldsta byggnad, den gamla herrgården. Hon visste att den hade en vallgrav med krokodiler och en fängelsehåla i källaren som ingen lyckats rymma från på över hundra år. Den var full av hungriga zombier och skrikande demoner, det hade i alla fall Blanka sagt. Måna tyckte att det verkade superläskigt, men det lät ändå som ett spännande fall.
– Jag blir väldigt nyfiken på vad det är som stulits från herrgården, sa hon. Följer du med och tar reda på det?
– Absolut, sa Varg. Hoppa upp!
Måna satte sig på Vargs rygg och tog ett stadigt tag i hans fluffiga päls. Förutom att det var gulligt med all extra fluff var det praktiskt. Det fanns mycket päls att hålla i sig i och den var mjuk att sitta på. Varg kunde också använda den
till förvaring, till exempel av sin klofil eller en extra penna.
– Håll i dig! sa Varg och satte fart. Han tog ett högt skutt över staketet.
Det gick så snabbt att Måna var tvungen att blunda för att inte bli åksjuk. Men hon kände på lukten när de sprang förbi Gamens grill och hon hörde morrandet från de små monstren när de sprang förbi förskolan Döden.
Snart var de framme. Varg borstade några löv ur pälsen och slet ut en kvist som fastnat i ena örat. Sedan böjde han sig ner så att Måna kunde kliva av.
De gick bredvid varandra längs gången upp till herrgården. Måna såg sig omkring. Någon vallgrav med krokodiler såg hon inte till. Då fanns nog inte fängelsehålan heller, tänkte hon lättad. Hon gillade varken hungriga zombier eller skrikande demoner, inte ens om de var bakom lås och bom.
I trädgården fanns flera statyer som såg ut att vara byggda av gammalt skrot, och framför en gravsten brann ett ljus i en lykta. Måna böjde sig fram för att läsa på stenen.
Lord Gustaf, stod det med snirkliga bokstäver.
Och ett dödsdatum för flera hundra år sedan.
Varg fortsatte att gå, och i nästa sekund hörde
Måna hur han tryckte på ringklockan.
– Vänta! ropade hon och skyndade ikapp.
Borde vi inte göra upp en plan först?
– Försent, sa Varg och ryckte på axlarna.
anna hansson GUSTAF LORD
guldfeber
EN NY GÅTA FÖR MÅNA GAST!
Ett gyllene enhörningshorn är borta. Det glömska spöket Lord Gustaf vet inte vem som kan ha tagit det, han vet inte ens när det försvann! Ledtrådarna leder Måna och Varg till ett riktigt läskigt ställe: Trollskogen ...
Det här är femte boken i serien Mysterier i Monsterstaden – en mysdeckare full av monsterhumor.
LÄS BÖCKERNA I VILKEN ORDNING DU VILL.