9789129751796

TVILLINGSPANARNA SLUKHÅLET

illustrerad av Anette Bengtsson Vargas

Läs mer om Anna Jansson på rabensjogren.se thriller.se Instagram: author.annajansson Facebook.com/anna.jansson.forfattare Läs mer om Anette Bengtsson Vargas på rabensjogren.se anettebengtssonvargas.se

© Anna Jansson 2026 enligt avtal med Grand Agency © Bild: Anette Bengtsson Vargas 2026 Grafisk formgivning: Rebecka Neumann Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2026 Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2026 ISBN 978-91-29-75179-6 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

TVILLINGSPANARNA SLUKHÅLET

illustrerad av Anette Bengtsson Vargas

När föräldrarna ger sig ut på världsturné med sin magiska trollerishow flyttar Tim och Tina tillbaka till Gotland. Här bor de på sin morbror Hampus segelbåt, bara ett stenkast från mormor och alla hennes katter. Knappt har Tim och Tina stigit i land förrän äventyret börjar. Med hjälp av Hampus knasiga uppfinningar löser tvillingarna kluriga fall på ön!

KAPITEL 1

Katten Elvira var försvunnen. När mormor vaknade igår morse var katten borta och ingen hade sett till henne sedan dess. Mormor och Hampus hade letat hela natten och när det återigen blev morgon var Tim och Tina, som sovit över i ­mormors hus, redan vakna. Det var snart deras tur att leta.

Mormor var så trött att hon nästan svimmade och Hampus kunde knappt hålla ögonen öppna.

Tvillingarna utbytte en orolig blick.

7

− Elvira är en mycket klok siameskatt. Hon hittar säkert hem, sa Hampus för att trösta dem. − Jag tror inte hon har försvunnit frivilligt, sa mormor och skakade på huvudet så att den stora grå hårknuten vippade. Varför skulle hon ge sig av? Hon har det ju så bra hos mig. Det är här hon har alla sina vänner och den bästa kattmaten man kan önska sig. Hon måste ha gått ut genom kattluckan. Hon brukar göra det ibland, men bara en kort sväng. Jag tror att någon har tagit henne.

Det stämde att Elvira aldrig hade varit borta så här länge. Hon är en katt som tycker om att vara inne och mysa. − Vi har letat i varenda gränd i stan och nere vid hamnen, sa Hampus och gäspade stort.

Ropat och letat. Men Elvira finns ingenstans.

Tim och Tina var beredda. De hade sovit 8

med kläderna på och Tim hade packat ner en flaska med grädde och en burk med räkor. Det borde kunna locka fram vilken katt som helst på flera hundra meters håll. Snabbt åt de sin frukost och gjorde sig i ordning. Det var gråmulet väder och regnet hängde i luften så tvillingarna tog på sig regnjackor och stövlar.

Mobiltelefonerna skulle så klart också med.

Hampus hade uppfunnit en app som hette Seagull translate så att man kunde förstå vad djuren sa. Den liknade Google translate som översatte människospråk. När man ställde in rätt språk blev fiskmåsarnas skränande läten helt begripliga. Skriii, skriii översattes enkelt till: Låt bli min daggmask, din sillhjärna. Fiskmåsarna blev på det sättet dag­spanare som hjälpte till att bevaka hamnen och havet. Katter var nattspanare.

Markerade man deras språk i appen kunde man också höra vad de sa.

Tim och Tina hade hoppats att det skulle hjälpa dem i sökandet efter Elvira. Kruxet var

bara att hon måste vara i närheten för att de skulle kunna höra hennes röst, så de fick helt enkelt ge sig av till de platser i staden som Elvira kunde tänkas befinna sig på.

Innan de gav sig av frågade de mormors tretton andra katter om vart Elvira tagit vägen, men ingen visste något. Varken den superstora katten Zeke, lilla Gräddnos eller de randiga tvilling­ katterna hade något att säga.

Så här tidigt på morgonen var gatorna folk­ tomma. De första regndropparna föll när Tim och Tina gick Strandgatan fram och sedan tog backarna upp mot Sankt Hans café.

Enligt Laban, en katt som höll vakt i området, hade Elvira varit där tidigare och fjäskat till sig ett fat med grädde av en tant.

Tvillingspanarna hade fått upp sitt första spår!

När en katt blinkar med båda ögonen betyder det att den ler, och Elvira hade visst blinkat som en galning för att tanten som drack kaffe skulle bjuda på grädde. − Hon kan ha gått hit igen för att hon ville ha mer grädde, sa Tina. − Ja, men de har ju inte öppnat ännu, sa Tim. De öppnar inte förrän om flera timmar. − Fast Elvira kan inte klockan, sa Tina. − Jag vet någon som har koll, avbröt Laban.

En katt som hänger vid skolan. Har ni tur är han där nu.

Regnet fortsatte falla när Tim och Tina gick kullerstensgatan fram till Sankt Hansskolan.

Affärerna och uteserveringarna var stängda och det blåste kalla vindar från havet fast de var omgivna av ringmuren. På höger sida fanns skolbyggnaden och framför den låg skolgården.

12

Där fick de se något väldigt oväntat. Asfalten på skolgården hade brustit och det fanns ett stort mörkt hål i mitten. Med långsamma steg gick tvillingarna närmare.

Hålet var djupt och vid kanten satt, precis som Laban trott, en norsk skogskatt med svartvit päls och slickade sina tassar. − Akta er, sa han. Om ett skolbarn ramlar ner i hålet kan det gå riktigt illa. Mjau, det ska ni veta. Det finns en stad under staden och många långa tunnlar som leder hit och dit. Men mest av allt leder de vatten som rinner ut i havet.

Annars skulle gränderna i Visby svämma över.

Katten gav dem en forskande blick och fortsatte: − Vad gör ni här så tidigt förresten? Och på en söndag dessutom. − Vi letar efter någon. Har du sett en siames­ katt som heter Elvira? frågade Tina.

13

− Mjau. Vad får jag av er om jag berättar vad jag vet om siameskatten? Jag känner lukten av räkor och grädde.

Tim och Tina såg på varandra och nickade. − Okej, sa Tim. Du ska få smaka. Men då hoppas vi att du har något viktigt att berätta.

Han hällde ut räkorna på asfalten, men behöll grädden. − Jag skulle just komma till det, sa den norska skogskatten. Du kan kalla mig för Frippe, för det heter jag.

Frippe gick ett varv som om han behövde tänka. Sedan satte han sig ner igen och rullade in svansen. − Jag var här när hålet i marken öppnade sig med ett brak, sa han. Och jag har suttit här hela tiden och vaktat så att ingen ska falla ner. − Har någon gjort det? frågade Tina. Fallit ner alltså?

14

Frippe sträckte på benen, sköt ut ryggen och slukade räkorna. − Jag har inte sett något barn försvinna ner i hålet, sa han. Men en siameskatt som jagade en råtta. Mjau, så att … henne ser vi nog inte mer. − Det är klart vi gör! sa Tina. Vi måste ta oss ner och leta efter henne. − Det är mörkt där nere i tunnlarna, och vattnet som rinner där är iskallt, sa Frippe och ruskade på sig av obehag. − Vi är inte rädda för mörker eller iskallt vatten, sa Tim och lutade sig fram för att se ner i hålet.

Det var verkligen djupt. − Mjau, ni får skylla er själva om ni tar er ner i underjorden, sa Frippe. Jag känner ingen som har kommit upp därifrån. I alla fall inga katter.

16

Just då hördes sirener från ett utryckningsfordon och en brandbil med stege dök upp på gatan. I samma stund passade Frippe på att smita därifrån. − Undan, flytta er från slukhålet! ropade en man till dem. Det är farligt!

Brandmannen hoppade ur bilen och föste bort dem från hålet. − Det där kunde ha gått riktigt illa, fortsatte han. Ni får inte vara här förrän vi satt upp ett ordentligt staket runt hålet och täppt igen det. − Vår katt är där nere! sa Tina och tog sig loss ur greppet för att komma närmare.

Brandmannen hejdade henne i sista stund. − Vet du helt säkert att din katt är där? frågade han. − Nej, men en norsk skogskatt sa att Elvira hoppade ner när hon jagade en råtta, sa Tina. − Nu skojar du, katter kan inte prata, sa 17

brandmannen och skakade på huvudet.

Tim såg strängt på Tina. Hon fick inte berätta om appen. Det hade de lovat Hampus. Det var deras hemlighet, för han skulle ta patent på sin uppfinning så att ingen annan kunde stjäla hans idé. − Vi tror att vår katt Elvira kan ha försvunnit ner i hålet, förtydligade Tim. Får vi låna stegen och klättra ner och leta?

Brandmannen såg allvarligt på dem. − Inte en chans, sa han. Aldrig. Men jag lovar att hålla utkik efter henne.

18

Tim och Tinas mormor kallas ibland för katt­ drottningen eftersom hon har så många katter, men nu är en av dem spårlöst försvunnen! Och den har nog inte försvunnit frivilligt … I sökandet efter katten Elvira stöter Tim och Tina på ett stort hål som öppnat sig i asfalten på skolgården. Vad döljer sig där nere? Finns där någon som håller Elvira fången?

Slukhålet är fjärde delen i Anna Janssons pusseldeckarserie om Tvillingspanarna som löser kluriga fall på Gotland.