Läs mer om Petrus Dahlin och Mattias Andersson på
Text © Petrus Dahlin 2026, enligt avtal med Grand Agency
Bild © Mattias Andersson 2026, enligt avtal med Grand Agency
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2026
Formgivning omslag Jonas Lindén
Formgivning inlaga Maria Svedberg, Happy Book
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2026
ISBN 978-91-29-75033-1
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Bob, Monday och Mira är på väg till Pozzis
Pizza Express för att jobba extra efter skolan.
Men redan på håll märker de att något inte är
som det ska. Hela gatan stinker, så de får ta ett djupt andetag och springa sista biten.
Det stinker lika mycket inne på pizzerian som
ute på gatan och någon kö till restaurangen är
det inte.
– Vad har hänt? frågar Mira.
– Vi vet inte, svarar Pozzi bekymrat. Det har luktat så här illa hela helgen, och då går det ju
inte att sälja några pizzor. Räkningarna hopar sig och vi får kasta alla fina färska råvaror.
– Har ni ringt en rörmokare? frågar Monday och landar på fötterna.
– Klart vi har, svarar Signor Lento. Vi har en italiensk kusin som heter Luigi. Men han var fullt upptagen med annat. Gino försökte få ordning på avloppet i köket, men det hjälpte inte. Vi vet inte varifrån stanken kommer.
– Ja, det luktade pyton på hela gatan, säger
Bob och håller för näsan.
– Hela kvarteret stinker och det är jättedåligt för affärerna, säger Rossi. Fungi vägrar till och med ligga utanför pizzerian och vila som han brukar.
– Han stannade hemma i morse när jag gick hit, suckar Rossi. Det har aldrig hänt förut.
Men hundar har så bra luktsinne, så jag förstår honom.
– Kanske jag, Mira och Monday kan lösa problemet, säger Bob.
Mira och Monday tittar förvånat på honom.
Ingen av dem kan ju något om avlopp och rörmokerier.
– Allt är välkommet, suckar Rossi och drar i sin mustasch.
Sedan visar han barnen toaletten och
restaurangkökets avlopp.
– Allt rinner fint, det verkar inte som att problemet finns hos oss.
–
Vi kommer aldrig mer kunna baka pizza, säger Signor Lento och sätter sig ner och gråter.
Vad ska jag säga till mina vänner? De vet att mitt liv är att skapa pizzor. De vet att jag är den stoltaste pizzabagaren i hela stan.
Gino och Rossi ger Signor Lento en kram och
nu vaknar även Nonna Rosa till liv bakom pizzaugnen.
– Jag fryser! ropar hon. Varför är inte ugnen varm?
– Det är ingen idé att göra några pizzor, svarar Rossi. Vi har inga kunder på grund av stanken.
– Vilken stank? frågar Nonna Rosa och sniffar i luften.
Nonna Rosa är Rossis mamma och så gammal att hon både tappat luktsinnet och känslan för att baka pizza. Men hon trivs i värmen bakom pizzaugnen. Där brukar hon sitta hela dagarna.
– Vi försöker lösa problemet, säger Mira.
– Vi ska nog lösa problemet, säger Bob.
– Vi kommer att lösa problemet, ropar Monday.
När de kliver ut på gatan vänder sig Bob mot de andra.
– Min lillebror fyller år i nästa vecka och jag vill verkligen ge honom en fin tröja från Loco
Moco. Men jag har inte råd. Så vi måste ju bara lösa problemet med stanken så att folk beställer pizzor igen som vi kan köra ut och tjäna lite pengar.
Mira och Monday håller med. Klart de ska hjälpa Bob så att han kan köpa presenten.
Bob, Monday och Mira ser sig omkring.
Det bästa är ju att prata med de närmaste grannarna. De kanske vet något mer.
Den första butiken är stängd på grund av stanken. I nästa butik står en ung tjej som säljer stora bokstäver till skyltar. Konstigt nog pratar hon också bara i versaler: högt och med ett utropstecken efter varje mening. – NEJ! JAG HAR INGEN ANING OM VAR STANKEN KOMMER IFRÅN!
Så går de till nästa affär. På skylten står det
Tygla dig! I skyltfönstret hänger tyger på en lina med klädnypor. Det är ingen i butiken, förutom
en äldre kvinna som med tom blick tittar ut mot gatan. Hon blir väldigt besviken när hon
hör att varken Bob, Mira eller Monday är där för att köpa något.
– Vi försöker lösa problemet med stanken, säger Mira och klämmer på ett skotskrutigt tyg.
Har du någon aning om var den kommer ifrån?
– Då vill jag säga er två saker, börjar kvinnan.
För det första tror jag inte att ni kan lösa det.
Ni är bara små och dessutom ganska fula barn.
För det andra så vet jag redan vem det är som förstör gatan på det här sättet.
Bob, Mira och Monday tittar på varandra och sedan på kvinnan igen. Skämtar hon?
Mira vänder om och öppnar dörren. Precis när de är på väg ut ropar kvinnan efter dem:
– Det är slaktaren! Han gräver ner skelett och dåligt kött på bakgården och han står ofta utanför butiken och svär!
Barnen lämnar affären och går en bit innan de stannar.
– Hon måste ju vara knäpp på något sätt, säger Monday.
De andra håller med. Det var länge sedan de träffade på en så oförskämd människa.
– Fast hon kan ju såklart ha rätt i det där med köttet, säger Bob.
På andra sidan gatan ligger köttbutiken som kvinnan pratade om.
Genom skyltfönstret ser de mannen som står där inne. Han ser lite läskig ut. De passerar snabbt och går in i gränden bredvid. Den är smal och husen höga, vilket gör att det är
ganska mörkt trots att det är eftermiddag. De lyfter på några av locken till soptunnorna, men det luktar inte värre än någon annanstans.
Sedan letar de efter en ingång till bakgården
som kvinnan pratade om, men det verkar inte finnas någon sån heller.
För att ta reda på mer blir de tvungna att gå in och prata med slaktaren. De stannar utanför och vågar inte ens titta in.
– Kan inte du gå först? säger Bob till Monday.
– Fast är det inte bättre att Mira går först? svarar Monday.
Rossi Pozzi driver stadens bästa pizzeria, men när en fruktansvärd stank sprider sig i kvarteret försvinner kunderna. Ingen vill köpa pizza när hela gatan luktar ruttet avlopp! Bob, Mira och Monday bestämmer sig för att ta reda på vad som händer. Jakten leder dem ner i mörka avloppstunnlar – och rakt in i ett kaos av fajtingkaniner, galna experiment och ett växande fettmonster som hotar att ta över hela staden. Men kan tre barn, några spadar och massor av olivolja räcka för att stoppa monstret innan det är för sent?
Läs också: Burritobanditerna