

Jul med




Sju Àlskade julberÀttelser












Lustig-Gok
ur Nils Karlsson Pyssling
Text: Astrid Lindgren 1949
Bild: Cecilia HeikkilÀ 2024
Pippi har julgransplundring 19
Text: Astrid Lindgren 1950
Bild: Ingrid Vang Nyman 1950
Nils Karlsson-Pyssling flyttar in 35
Text: Astrid Lindgren 1949
Bild: Ilon Wikland 1965
Jul i SnickargÄrden
Text: Astrid Lindgren 1964
Bild: Maria Nilsson Thore 2022



Snobollskriget i Katthult 67
ur Inget knussel, sa Emil i Lönneberga
Text: Astrid Lindgren 1985
Bild: Björn Berg 1986
Kajsa Kavat hjalper mormor 79
Text: Astrid Lindgren 1950
Bild: Ilon Wikland 1958
Raven och tomten
Text: Astrid Lindgren 1965
(fritt efter en dikt av Karl-Erik Forsslund)
Bild: Eva Eriksson 2017
93






En dag under jullovet hÀnde det nÄgonting mÀrkvÀrdigt i den lilla staden. PÄ dörren till det lilla rÄdhuset, som lÄg vid torget, satt ett stort plakat uppspikat, och pÄ plakatet stod det skrivet:
Tommy och Annika hade ju vetat rÀtt lÀnge att Pippi skulle ha julgransplundring, men de var lika otÄliga för det. De satt hemma och vÀntade och vÀntade pÄ att det skulle bli kvÀll. Annars brukade de ju vara hos Pippi hela dagarna, men nu hade Pippi sagt ifrÄn att hon ville vara ensam nÀr hon gjorde i ordning till julgransplundringen.
Pippi hade förstĂ„s inte skrivit det dĂ€r sjĂ€lv. Hon skulle aldrig ha kunnat stava till âjulgransplundringâ. Det var Tommy som hade hjĂ€lpt henne.
Hela dagen stod det fullt med barn framför rÄdhuset och stavade pÄ papperet, och nÀr de hade lÀst fÀrdigt, gav de till höga jubeltjut och sprang hem till mamma sÄ fort bena kunde bÀra dem för att berÀtta om bjudningen och be om lov att fÄ gÄ dit.
Mycket snö hade fallit under jullovet, men pÄ julgransplundringskvÀllen, nÀr alla barna kom tÄgande till Villa Villekulla, var det stjÀrnklart och stilla och sÄ dÀr lite lagom kallt. Tommy och Annika gick i spetsen för barnaskaran. Men nÀr Tommy hade öppnat Villa Villekullas trÀdgÄrdsgrind, tvÀrstannade han och gav till ett rop. Vad var nu detta? Inget ljus lyste i Villa Villekullas fönster, inte det allra minsta ljus. DÀr lÄg huset bland snötyngda trÀd och verkade alldeles dött.
Det blev stor oro bland barna.
âVi kanske kommer fel kvĂ€llâ, var det en liten pojke som sa.
âJulgransplundringen kanske inte Ă€r förrĂ€n i morron.â
O, vilken besvikelse! Nu nÀr de hade glatt sej sÄ förskrÀckligt.
Tommy sprang upp pÄ verandan och kÀnde pÄ dörren. Den var lÄst! En liten flicka blev sÄ ledsen att hon började grÄta.
Dagen dÀrpÄ kunde Bertil nÀstan inte vÀnta tills mamma och pappa hade gÄtt. SÄ fort tamburdörren hade slagit igen, kröp han in under sÀngen och gick ner till Nisse. Nisse var redan uppe och hade eldat i kakelugnen.
âDet gjorde vĂ€l ingentingâ, sa han till Bertil.
âNej, det Ă€r klart att du fĂ„r elda sĂ„ mycket du villâ, sa Bertil. Sen tittade han sig omkring i rummet.
âVet du vad! HĂ€r behöver snyggas uppâ, sa han.
âJa, det skulle inte skadaâ, sa Nisse. âGolvet ser ut som om det aldrig hade varit skurat.â
Bertil var redan pĂ„ vĂ€g uppför trappan. En skurborste och en skurbalja, det var vad han behövde. Det lĂ„g en gammal uttjĂ€nt tandborste pĂ„ diskÂ
bÀnken i köket. Den tog han och bröt skaftet av.
Sen tittade han i porslinsskÄpet. DÀr fanns en liten, liten skÄl, som mamma brukade servera gelé i. Den fyllde han med varmt vatten frÄn reservoaren vid spisen och la en klick sÄpa i.
Sen rev han av ett litet hörn pÄ en trasa som lÄg i stÀdskrubben. Alltsammans staplade han som vanligt upp bredvid rÄtthÄlet. Och sÄ fick Nisse hjÀlpa honom ner med alltihop.
âDet var en kolossalt stor skurborsteâ, sa Nisse.
âJa, den ska vĂ€l förslĂ„ braâ, sa Bertil.
Och sÄ började de skura. Bertil skurade, och Nisse torkade efter med trasan. Vattnet i skÄlen blev alldeles svart. Men golvet sÄg snart riktigt hyggligt ut.


âSĂ€tt dig nu hĂ€r vid trappanâ, sa Bertil, âsĂ„ ska du fĂ„ se en överraskning. HĂ„ll för ögona! Du fĂ„r inte titta.â
Nisse höll för ögonen, och han hörde hur Bertil skrapade och bullrade med nÄgot uppe i övervÄningen.
âNu fĂ„r du tittaâ, sa Bertil. Och dĂ„ gjorde Nisse det. Och dĂ„ stod dĂ€r minsann ett bord och ett hörnskĂ„p och tvĂ„ mycket fina smĂ„ karmstolar och tvĂ„ pallar av trĂ€.
âNu har jag vĂ€l aldrig sett pĂ„ makenâ, skrek Nisse. âKan du trolla?â
Det kunde förstÄs inte Bertil. Han hade hÀmtat alltihop i MÀrtas dockskÄp. Han hade hÀmtat en matta ocksÄ, en randig trasmatta, som MÀrta hade vÀvt i sin dockvÀvstol.
Först bredde de ut mattan. Den tÀckte nÀstan hela golvet.
âOj, vad det ser hemtrevligt utâ, sa Nisse.

Först i mörkningen trÀffade hon Pelle. DÄ stod allesammans nere pÄ SnickargÄrdens isiga brygga och sÄg tomtens slÀde komma farande i snögloppet ute pÄ sjön. Han hade ett bloss att lysa sig med och var sÄ riktig en tomte kunde vara. Han hade Janssons hÀst och slÀde, det sÄg Tjorven, men en tomte kunde ju behöva lÄna sig en hÀst nÀr han skulle frakta sÄ mycket julklappar.

Till och med Pelle var förstummad. Hans ögon blev större och större, och han tryckte sig tÀtt intill sin far. Tomten kastade tvÄ julklappssÀckar pÄ bryggan, en till Melkersons och en till Grankvists, och sedan försvann slÀden i mörkret.
Och Pelle stod dÀr och undrade hur det egentligen hÀngde ihop med tomtar. DÄ sÄg han Johan skratta och blinka lite Ät Niklas, och han blev nÀstan arg. Trodde de verkligen att han var ett smÄbarn som man kunde smÀlla i vad som helst? Men det fick vara hur det ville med tomten, det var roligt ÀndÄ, det var alldeles underbart att stÄ dÀr i mörkret och höra bjÀllerklangen och se fackelskenet försvinna ute pÄ fjÀrden. Och ha en hel sÀck full med julklappar dessutom.

sÀng. Kajsa hade sjÀlv köpt den pÄ torget och klÀtt den med ljus och flaggor och Àpplen och polkagrisar. Han skulle ocksÄ ha sett hur Kajsa satt pÄ sÀngkanten bredvid mormor med julklapparna liggande pÄ tÀcket och hur hennes ögon lyste nÀr hon öppnade paketet och fick se dockan. Kanske lyste de Ànnu mer nÀr mormor öppnade sitt paket.
brann det ljus i den röda ljusstaken, och dÀr stod all julmaten som Kajsa hade la gat. Fast mormor hade förstÄs sagt hur det skulle vara.
mormor, och mormor vaggade med hu vudet av och an och sa:
NÀr Kajsa Àntligen kom ner i sin kökssoffa pÄ julaftonskvÀllen var hon sÄ sömnig att hon helst skulle velat somna pÄ flÀcken. Med ganska sluddrig röst lÀste hon det dÀr om Àngeln som gÄr kring vÄrt hus. Hon kastade en hastig



Inne i stugan leker barnen. Snart ska de sova. De vet inget om rÀven och inget om tomten dÀr ute i snön. De vet bara att det Àr roligt med jul och julgran och att de mÄste passa pÄ att leka sÄ mycket de hinner, innan de ska i sÀng.
Kom i julstÀmning med Astrid Lindgrens klassiska berÀttelser!
LĂ€s om polkagrisar, julklappar och julmat â ingen kan skildra julen som Astrid Lindgren. Sju Ă€lskade berĂ€ttelser för hela familjen att lĂ€sa tillsammans â jul efter jul.
Med bilder av Ilon Wikland, Björn Berg, Ingrid Vang Nyman, Maria Nilsson Thore, Eva Eriksson och Cecilia HeikkilÀ.
