Idag är det förskolans dag. Jag och pappa cyklar nerför backen så fort att det swishar i öronen. Om vi inte kommer i tid till Myrsloken kanske de går utan oss!
Och jag vill gå dit med Elsa.
– Pappa, säger jag. Kan Elsa komma hem till mig idag?
– Elsa? Är det en ny kompis?
– Ja, vet du inte det! Men pappa, kan hon det?
– Jag vet inte, Ilon, säger pappa. Det blir lite stressigt idag.
På förskolans dag ska hela Myrsloken gå till bollplanen med de andra förskolorna. Vi har gjort papperskronor och övat sånger.
Nu måste alla gå rakt på led. Jag är handkompis med Elsa. Elsa heter precis som prinsessan i filmen. Fast de är inte så lika. Jag tycker ändå att min Elsa är finast.
– Där uppe är mitt hus, säger jag. Och du har aldrig kommit hem hos mig!
– Jag vet! säger Elsa. Kan jag komma till dig idag?
– Det går nog inte, svarar jag. Det blir lite stressigt idag, sa pappa.
Det är varmt och dammigt på bollplanen. Vi tittar på fröknarna som sjunger: ”Då kom hajarna, hajarna, HAJARNAAA …”
– Då kom bajsarna, bajsarnaaa …, skriksjunger Esra och Stora Knut.
Lilla Knut gråter. Nadja tröstar honom. Då kommer jag på det.
– Vi kan gå hem till mig nu!
– Men förskolans dag då? säger Elsa.
– Vi har ju redan gått på det, förra året. Vi kan alla sånger. Vi kan faktiskt redan förskolans dag.
Elsa och jag är duktiga storbarn. Ingen vaktar oss. Ingen märker när vi går.
Idag är det förskolans dag. Det är väl ganska kul, tycker Ilon, men hon kan ju redan alla sånger. Hon vill hellre visa kompisen Elsa var hon bor. Så de rymmer från alltihop!
Vägen hem blir till ett magiskt äventyr och Ilon och Elsa blir
kungabarn med särskilda krafter. Det är en bra lek. De har så roligt att Ilon helt glömmer bort att hon inte har någon hemnyckel ...