Dorran, mamma och lillebror är på väg till mormors sommarhus på landet. Mormor har en stuga där man får sova på vinden, ett roligt
klätterträd, en trädgård full med rabarber och hallonbuskar, och ett gammalt utedass!
En gång när mamma var liten ramlade hon ner i utedasset.
Mormor ville hålla i henne men mamma vägrade och skrek:
Sitta själv! Sitta själv!
Mormor släppte taget och det sa: Plopp!
Som tur var ramlade mamma inte så långt ner eftersom dasset var fullt. Efter det fick mamma bada i en hel vecka.
Dorran älskar att höra den historien – det är konstigt att mamma varit så liten och knasig. Men hon skulle hellre fightas med en krokodil än att ramla ner i dasset.
När bilen kör in på tomten rusar mormor ut ur stugan. Hon gråter när hon kramar Dorran.
– Varför är du ledsen, mormor? Ville du inte att jag skulle komma?
– Jo, jag är inte ledsen dumsnut, jag gråter för att jag är glad! Jag har längtat efter dig så fasligt mycket.
– Vilken tur att jag kom då, säger Dorran och klappar mormor på den skrynkliga kinden.
Efter att de pussats klart rusar Dorran upp på vinden för att se så att allt är som vanligt. Där ligger madrasserna redo på golvet. Och där är den stora lådan med leksaker som mormor har köpt på loppis!
Dorran leker med allt en lång stund innan de äter middag ute i trädgården. Till efterrätt blir det tårta.
Sommaren är snart slut och det är lite kallt. Solen går ner tidigt och det börjar skymma. Det är på samma gång kusligt och mysigt, och det pirrar av förväntan i Dorrans mage.
– Mormor, ska du berätta spökhistorier ikväll? frågar hon.
– Ja, det är klart, säger mormor och blinkar. Precis som jag brukar.
Dorran, mamma och lillebror är och hälsar på mormor på landet. Mormor berättar alltid världens härligaste och läskigaste spökhistorier framför brasan på kvällarna. Dorran vet såklart att varulvar, troll och häxor inte finns på riktigt, men när det blir dags att gå till utedasset på kvällen kan hon ändå inte låta bli att undra – tänk om det finns riktiga spöken på landet …
