FÖNSTER, FÖNSTER, FÖNSTER KRASCH!!! Jag stannar mitt i ett steg, nästan som om jag blivit förstenad. Det klirrar när skärvorna från den lilla fönsterrutan faller ner på marken. ”Desta, vad var det där?” undrar mamma inifrån huset. Ytterdörren står öppen och i köket håller mamma på att göra en krusbärspaj. ”Ingenting”, svarar jag med pipig röst. Jag stirrar på hålet där det för bara ett par sekunder sedan fanns en fönsterruta och på bollen som ligger nedanför. ”Det lät som om något gick sönder, gumman”, fortsätter mamma inifrån huset. ”Inget har gått sönder!” svarar jag med samma pipiga röst.
5
För en stund sedan varnade mamma mig för att spela fotboll för nära huset. När jag frågade varför svarade hon att bollen skulle kunna krascha ett fönster. Men det struntade jag i. För vad ska man annars göra en varm augustidag när mamma och pappa är upptagna, alla kompisar är bortresta och min katt Enzo bara vill ligga i skuggan under en buske? Jag har redan spelat Kalaha mot mig själv under parasollet på gräsmattan och läst alla böckerna vi lånat på biblioteket. Jag har kollat igenom det senaste numret av KP och försökt se figurer i molnen som far som små bomullstussar över den blå himlen. Men ingenting är roligt. Inte ens trädgårdsdammen, som vanligtvis är min favoritplats på jorden och döljer många hemligheter, känns särskilt spännande idag. Till slut fanns det bara en sak att göra: spela fotboll. ”Är du säker på att allt är som det ska?” ropar mamma. Jag inser att hon när som helst kan komma ut för att kolla varifrån skrällen kom. Jag borde erkänna vad jag gjort. I väntan på att hon ska dyka upp sparkar jag lite med min sandal i gruset. Men så får jag en idé. Istället för att erkänna kan jag fly!
6
Så fort jag kan springer jag till det enda gömstället i trädgården jag kan komma på. Nämligen växthuset. Där kan man stänga om sig och det är fullt av coola växter! I våras var växthuset nästan helt tomt med bara små, små skott och tomma krukor, men nu är det grönska hela vägen upp till taket. Där inne växer mängder av olika sorters tomater: buckliga bifftomater som påminner om minipumpor, små söta körsbärstomater, avlånga plommontomater och helt vanliga runda tomater. En del är gula och andra orange. Det finns till och med en tomatsort som är mörklila, men de är inte särskilt goda. Pappa har också planterat en massa chili eftersom han tycker det är kul med kryddstark mat. Själv tycker jag inte alls det är kul när det känns som att det ska börja brinna i munnen. Då föredrar jag gurkorna, basilikan och de andra kryddväxterna som också växer där. När jag kliver in slår det mig hur varmt det är. Det är som att stiga in i en bastu som luktar tomat och jord. Mamma har förklarat att det är för att fönstren släpper in solljuset och håller kvar värmen. Det är så fuktigt att vattendroppar då och då faller från det sluttande glastaket och bildar mörkbruna fläckar på jordgolvet.
8
Försiktigt stänger jag dörren bakom mig. Pappa tjatar alltid om att den annars kan flyga upp av vinddraget och göra så att fönsterrutorna går sönder. Jämt och ständigt dessa fönster.
Men så fort jag lagt på haspen känner jag en märklig känsla. Ett sug som slungar min kropp bakåt och förvandlar allt till ett enda virrvarr. Luften går ur mig och plötsligt ligger jag på marken. Det snurrar i huvudet och allting känns fel. Jag tittar upp på allt det gröna som tornar upp sig omkring mig. Det hårda jordgolvet känns gropigare än jag minns det och jag ser flera klippblock på marken. Klippblock som egentligen bara borde vara små stenar … Nej nej nej, tänker jag. Jag har blivit liten igen!
När man är liten som en skalbagge blir ett växthus som en stor och vildvuxen djungel. Desta får en chock när det händer igen, precis som när hon blev fast i vattenlabyrinten. Denna gång blir hon pytteliten i det varma och fuktiga växthuset, med prasslande löv och hungriga varelser som lurar överallt. Det finns bara ett sätt att ta sig ut – att klättra upp genom djungeln. Vilken tur att hennes vän Til, som nu blivit en riktig groda, är med! Äventyret i tomatdjungeln är andra boken om Desta och Til.