Världen är full av en hel massa folk, av en hel massa olika slag och inte en endaste, endaste en är exakt densamma som jag.
Och bland alla som kryllar omkring på vår jord har jag fallit för just precis dej.
Och ännu mer märkvärdigt blir det att du känner detsamma för mej.
I rymden finns strålning och mörk energi. Och kroppar som dras till varandra, som vi. Det finns stjärnor som glittrar och eldar och is.
Universum är vi på nåt vis.
Håll mig i handen, vi skjuter oss ut i ett världsallt som aldrig har upptäckts förut.
Fall med mig tyngdlöst i full symmetri, i kärlekens kosmologi.
Du är rymdstoft och kvarkar, ett rum som är krökt, platser som ingen i världen besökt.
Du är solen och månen, min exoplanet. Och den absolut bästa jag vet!
Av allt jag ganska säkert trodde att jag ville ha finns knappt ett enda dugg hos dig men det är bara bra.
För, aldrig att jag känt så här – mitt hjärta går itu.
Och detta för att ingen annan är precis som du!
Utan att du vet består av tjugonio dikter. Kärleksrelationer som går i kras, den lilla och den stora världen, saknad och längtan.