Åskan mullrar och regnet smattrar
mot paraplyet. Idag är ingen vanlig dag på förskolan.
Milo och de andra storbarnen är på väg till ett museum. Det fladdrar i magen. Milo har aldrig varit på museum förut.
Men det har Nellie.
– Det finns dinosaurier där, säger hon. Köttätande!
Milo håller hårt i paraplyet när de går in.
Han ser sig omkring. Inga dinosaurier, bara en vuxen som verkar jobba där.
– Välkomna! Jag heter Enki och ska visa er runt idag.
Ingen lyssnar fast Ayla hyschar flera gånger.
Då tar Enki upp något ur fickan.
– Vill ni se en utomjording?
Alla blir tysta och kommer närmare. I Enkis hand ligger en sten.
– Det här är en järnmeteorit. I flera miljoner år flög den genom rymden innan den slog ner på vår planet. Den är faktiskt äldre än hela jorden!
En riktig rymdsten! Milo kan knappt tro det. Enki skickar runt den, alla vill hålla. Milo väntar en EVIGHET på sin tur. Men plötsligt får Enki tillbaka stenen och stoppar den i fickan. De glömde Milo!
Han borde säga till men vågar inte. Enki har redan börjat gå och nu följer alla efter. Typiskt.
Korridoren luktar gammalt trä och golvet knarrar. Djur i glasburar stirrar på Milo utan att blinka. Han smyger närmare. Varför är de så stilla?
Han knackar försiktigt på glaset.
Iris vänder sig om.
– Den är uppstoppad, säger hon. Den lever inte.
Va? Milo skakar på huvudet.
– Visst är djuren DÖDA? ropar Iris.
– Vissa är till och med utdöda! hojtar Enki. Den där till exempel! Enki pekar på något som gör Milo stel av skräck.
Idag är ingen vanlig dag på förskolan. För idag ska Milo och de andra storbarnen gå på museum. Där finns det dinosaurier, en jättelik val och skelett av urtidsdjur. Både spännande och lite läskigt, tycker Milo. Är djuren på museet verkligen utdöda? Rörde sig inte det där skelettet precis? Och vad är det för konstigt ljud som kommer närmare, det som låter
T
S S S S s S S S S
Lagom läskig högläsning för alla spänningsälskande förskolebarn.
Läs också:
. . .