Anna Lundgren
AGNES
EVANDER och
Ondskans näste
Anna Lundgren
och
Ondskans näste
De fem gåvorna
En FORTUNATA kan med hjälp av en Fortunatasten få glimtar ur framtiden. Scenerna utspelas som en film bakom slutna ögon. Synerna är ibland helt tydliga, som om allting sker i nutid, men stundtals döljs detaljer och utseenden av dimma. Fortunatas är till stor nytta för att förutspå olyckor och naturkatastrofer. En NATURUM får naturmaterial, så som blommor och träd, att växa i onaturlig takt och extra frodigt. Naturum kan inte få saker att gro ur tomma luften, utan behöver en liten planta eller ett frö att utgå från. Tillbringar gärna mycket tid utomhus!
En TVISTARE tar över andra människors kroppar och till viss del även deras sinnen. Tvistare är gruppen med de strängaste lagarna, då de anses kunna kränka individer genom en form av hypnos. Vad som är Tvistarnas svaga punkt är fort farande något av ett mysterium. En TIDSHOPPARE kan resa tillbaka till ett tidigare minne. Att hoppa bakåt i tiden anses vara väldigt farligt och genom historien har många Tidshoppare gått förlorade. De bär en kraftmätare runt handleden. För att utföra ett lyckat hopp måste det finnas tillräckligt med styrka i den fysiska kroppen. Därför tycker Tidshoppare i regel om all form av träning. En VISKARE kommunicerar med okända väsen. De dras mot mörka, tysta platser där alla sinnen förutom hörseln bedövas. Att viska kräver enorm koncentration och fokus. Rösterna som träder fram kan bära på viktig information. Få begåvade behärskar konsten att viska fullt ut.
Prolog
Ullkappan låg tung över axlarna. Ljuden när kylan grep tag i stammarna och fick dem att spricka lät som pistolskott. Hatet strålade ur blicken och blodet rusade. Han hade återvänt till skogen som var lika mörk på dagen som på natten. Det hade gått tio år sedan han stapplat ut ur den, liten och rädd. På flykt. Han mindes tydligt hur kinderna hade blossat, den snabbt fallande snön som fått världen att se ut som ett dimmigt moln och att han inte längre känt sina kroppsdelar. Till slut hade han fått syn på en by i en dal längre bort. Den hade blinkat som morsekod på grund av strömmen som kommit och gått. Bara snötäckta åkrar mellan honom och värmen. Hoppet om att klara sig hade växt när han tagit ett försiktigt steg fram och upptäckt att skaren höll. Nu knäckte han beslutsamt trädgrenarna som vinden slog emot honom. I hjärtat kokade vreden och i huvudet ekade en enda 9
tanke: Hämnd. Den rädda, ynkliga pojken han en gång varit fanns inte längre. Han var en ny man. En man med ett nytt namn.
10
KAPITEL 1
Mörka tider
Agnes låg klarvaken. Genom Delevinges höga fönster följde hon molnen som långsamt seglade förbi framför månen. Mobilen på nattduksbordet visade att klockan var fyra på morgonen, men tankarna snurrade och gjorde det omöjligt att sova. Hon svepte undan täcket och satte ner fötterna på det iskalla golvet. Pickle vaknade och spetsade öronen när hon smög mot dörren. Han följde nyfiket hennes rörelser, innan han reste sig och tassade efter. Elise låg utslagen i sängen och andades tungt. Dregel rann från den öppna munnen och det vilda, rufsiga håret täckte hela kudden. På golvet runt omkring stod terrakottakrukor fyllda med märkliga växter. En ljusgrön kaktus med luddiga taggar såg ut att andas i samma takt som Elise. I sängen intill låg Saga. För några månader sedan hade 11
det varit Liat som låg där, men Liat hade lämnat Delevinge. När hennes familj förstod att alla som tillhörde den begåvade världen var i fara tvingade de henne att följa med dem hem till Manchester. Saga gnydde till. När lärarna föreslagit att hon skulle flytta in till Agnes och Elises rum, trodde de att hon skulle protestera. Istället hade hon tyst packat ihop och kommit över med sina väskor. Agnes och Saga hade knappt sagt ett ord till varandra sedan de förstått att deras föräldrar varit nära vänner. Ärret på Sagas överarm rann som en flod från axeln ner till armbågen. Hon skulle för alltid vara märkt av elden som nästan slukat dem ute på Lavendelfälten. Tox hade försökt döda dem med hjälp av eldar, på samma sätt som hans syster Vinsa närapå lyckats dränka några av eleverna när de gick på Ljungviken. Tack och lov hade lärare och elever stoppat dem genom att använda sina gåvor. Pickles svans svepte mot Agnes ben när han slank före i trapporna. Hon lät handen löpa längs räcket och undvek stegen som knakade. Huset slumrade. Liat var inte den enda som lämnat skolan, hela våningsplan låg tysta och tomma, med prydligt bäddade sängar och ekande garderober. Mellan fjärde och femte våningen stannade hon till och kröp upp i fönsternischen. Hon hade på sig den ljusrosa pyjamasen med små kaktusar på som hon fått i julklapp av Elise. 12
Stenens kyla trängde igenom det tunna tyget och fick henne att dra Pickle närmare sig och begrava fingrarna i hans päls. Hon lutade sig mot fönstret och tittade ner. Ljusslingor som täckte Delevinges inre murar fick trädgården att bada i ett orange sken. Det fanns inte tillräckligt många Naturum elever kvar för att ta hand om den. Redskap låg övergivna huller om buller och några buskar hade passat på att växa sig vilda under hösten. Till skillnad från Haparanda där snön redan låg meterdjup, var marken här ännu bar. Men kylan i London var lömsk. Agnes huttrade till och tänkte att hon var galen som frivilligt lämnat sin varma säng. Eller frivilligt och frivilligt … sedan det som hänt i Tokyo tidigare under hösten vaknade hon varje natt vid fyra, fylld med en oro som fick henne att vandra omkring. En tung slöja av sorg låg över de begåvades värld. Bomben som briserat över skolan San Lau dödade fyrtiotvå människor i ett enda svep. Fem av dem var vuxna, resten under sjutton år. Det hade inte varit en slump att det var just en skola för begåvade som bombats, och Rådet hade pressat Tox på information. Han berättade att det fanns en syster till, en lillasyster. Hans far, Marius, vars mål var att döda alla människor med ovanliga gåvor för att själv ta över makten, hade en soldat kvar. Vendela. Ingen visste vem hon var, om hon låg bakom bomben eller om hon ens existerade. I forumet på Det dolda nätverket fanns det en undergrupp som ansåg att sannolikheten var låg, men Agnes hade sett 13
Julien Winters blick efter alla förhör med Tox. Vendela fanns på riktigt. Och någonstans gömde hon sig och planerade nästa drag. Kanske tillsammans med Marius. Mobilen vibrerade i knät. Det var ett godmorgon-sms från mormor som frågade om allt var bra. Agnes hade firat jul hemma i Haparanda och det hade krävts många böner och stor övertalning för att hindra Henny från att berätta för Marlena om vad som pågick i den begåvade världen. Ända sedan de kom hem från Lavendelfälten visste Agnes att hon skulle göra allt hon kunde för att hjälpa Anne, eller vem som helst som behövde henne. Hon ville kriga mot det onda. Men Anne hade lämnat Delevinge tillsammans med en handfull andra lärare för två veckor sedan och ingen hade hört ett pip från dem. Fler av de vuxna hade gett sig av för att ansluta sig till de grupper av fullärda begåvade som samlats för att försöka stoppa vansinnet. Dag efter dag rapporterades det om saker som nätverket försökte vinkla som framsteg. Det spelade ingen roll att bombhundarna utvecklats i sin träning eller att en Fortunata kanske fått en syn som kanske betydde någonting. De behövde hitta Marius och Vendela. Så fort som möjligt, innan fler begåvade förlorade sina liv. Kamerorna som satt på taket till mr Brimbles lya fångade minsta rörelse. Vakthuset hade utrustats med ett ordentligt kontrollrum och ingen kunde komma ut eller in genom passagen utan att bli upptäckt. En gång hade mr Brimble själv, i 14
sin jakt på kvällstidningen, råkat utlösa larmet och eleverna konstaterade att ljudet som det gav ifrån sig var högt nog att väcka de döda. Agnes följde övervakningskamerorna med blicken. Kanske var det dags att åka hem ändå? Hem till Haparanda för att få sova i sin egen säng, frossa i Hennys kanelbullar och … Och vad då? Vad skulle hon göra i Happis? Att gå tillbaka till den vanliga skolan och sin gamla klass var en skrattretande tanke. Som om hon bara skulle kunna ignorera att hon var en Fortunata, med gåvan att kunna se in i framtiden, och sedan strunta i att använda den. Då vandrade hon hellre runt här på Delevinge och ruttnade. Dessutom ville hon inte skiljas från Elise. De hade lovat att alltid finnas där för varandra. Enade i ljus, enade i mörker. Pickle la huvudet i hennes knä. Hon kliade honom bakom öronen och strök över den svarta nosen. ”Var glad för att du är en hund”, viskade hon. ”Allt du behöver tänka på är vilket bus du ska ställa till med nästa gång.” Handen föll ovanpå byxfickan där två föremål buktade ut. Mest kantig var den lilla glasflaskan hon knyckt från Tox torn. Aternuma var en livsfarlig vätska som kunde få en Fortunata att fastna i en syn för alltid. Efter att ha kontrollerat att ingen var i närheten förde Agnes ner handen i fickan. Kände på glasflaskans blanka yta 15
och sammetstyget som var mjukt mot fingertopparna. Hon drog försiktigt fram den kornblå påsen. Lossade knuten och kikade ner på innehållet. Där låg Marianne Vinsas svarta Fortunatastenar. De glimmade svagt i månskenet. Marius symbol syntes nästan inte alls, bara de som visste att den fanns där kunde urskilja de tunna linjerna. Anne hade slitit örhängena ur Vinsas öron vid De dödas sjö och sedan hade Pickle stulit dem ur Annes sovrum och ertappats av Agnes. Hon hade försökt lämna tillbaka sammetspåsen flera gånger, men varje gång var det som om osynliga krafter hindrade henne. Agnes svalde hårt. Det kändes som att hon gick runt och bar på två livsfarliga vapen som hon inte kunde hantera. Hon var tvungen att göra sig av med dem. Just då blänkte hennes eget halsband till. Ett ljus flödade genom den guldbruna stenen som silverängeln vaktade och sände en stöt ner i magen. Hela kroppen spändes. Var en ny syn på väg? Efter ett par minuter sänkte hon axlarna och suckade djupt. Ingenting. Hon knöt ihop påsen med Vinsas örhängen och la tillbaka dem i fickan. Det kändes som att synen puttrade under ytan. Kanske kunde hon locka fram den om hon lyckades koncentrera sig bättre? Synerna hon fått efter bomben handlade bara om småsaker. Ändå tändes ett hopp om att hon skulle få en syn som skulle kunna leda dem till Marius och Vendelas gömställe. 16
Försiktigt väckte hon Pickle. Hunden reste sig motvilligt och hoppade ner från fönstret. Hon visste att det inte gick att tvinga fram synerna, ändå skickade hon en tyst önskan till universum att det vore bra om de kunde komma lite mer på kommando.
17
Kappan låg tung över axlarna. Hatet strålade ur blicken och utan rädsla knäckte han grenarna som kom i hans väg. I huvudet susade bara en enda tanke: Hämnd. Den begåvade världen är i stor fara och många elever har lämnat Delevinge av rädsla för Marius och hans dotter Vendela. Agnes Evander och hennes vänner är kvar på skolan för att sätta stopp för ondskan, en gång för alla. Tillsammans med medlemmar ur Rådet försöker de lista ut fiendens gömställe och tack vare Agnes syner får de upp ett spår. Synerna leder dem till en mörk skog och en förfallen borg. Vad döljer sig innanför borgens murar?