Martin Olczak
bok 2: bokstäver av blod
Illustrationer av Lina Blixt
BOK 2: BOKSTÄVER AV BLOD
Illustrationer av Lina Blixt
Martin Olczak
© Martin Olczak
Omslag och illustrationer: Lina Blixt
Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2024
Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2024
ISBN 978-91-29-73939-8
Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Hedda stod på knä och försökte göra armhävningar. Armarna skakade och svetten droppade på det gröna plastgolvet. Det kändes som att hon skulle kräkas.
– Härligt, 6D! Bra jobbat! ropade TortyrTommy, idrottsläraren.
Tortyr-Tommy var nästan två meter lång och hade massor av death metal-tatueringar över hela kroppen, ända upp på sitt rakade huvud. Men han var faktiskt en av Rotebroskolans trevligaste och mest omtyckta lärare. För det mesta.
Nu klappade han händerna uppmuntrande, men det märkte ingen i klassen. Det enda som hördes i gympasalen var dånet från tjugofem
Hata torsdagar
mellanstadieelever som hoppade och flåsade.
Med blodsmak i munnen lyckades Hedda göra en armhävning till. Ovanför basketkorgen satt en rad av fönster. Där syntes en grå novemberhimmel och snöblandat regn smattrade mot rutorna.
– Skönt att vi inte har utegympa, va? tjoade Tortyr-Tommy.
Vädringsfönstret stod på glänt och ibland föll blöta snöflingor på Heddas nacke.
På torsdagar gjorde alla klasser samma sak på idrottslektionerna: hinderbana med stationer för styrketräning och andningsövningar.
Hedda hatade torsdagar.
På stationen mitt emot befann sig Felix Bergström Rodriguez. Där gjorde han ljushopp tillsammans med Morgan Aalto.
– Vi borde polisanmäla Rotebroskolan, flämtade Morgan. Seriöst! Det här är typ barnmisshandel. Vi borde få skadestånd. Minst en miljon!
– Bra idé, skrattade Felix. Då kan jag köpa ett nytt Playstation.
Han pratade och skämtade precis som vanligt.
Lika glad, lika obekymrad. Han fortsatte med de höga ljushoppen och vinkade till Jasmine och Ida som gjorde situps vid ribbstolarna.
Titta hit istället …
Titta då.
TITTA!
Hedda lutade armbågarna mot plastgolvet och vilade några sekunder. Bakom sitt genomsvettiga hår såg hon på Felix. Försökte få ögonkontakt.
Men det var omöjligt.
Han hade inte pratat med henne på tre dagar. Inte sen den där fruktansvärda kvällen.
Hedda gjorde en sista armhävning och slöt sen ögonen. Genast blixtrade minnesbilderna på insidan av hennes ögonlock.
Huggtänder.
Röda, glödande ögon.
Slemmiga tentakler som sträckte sig efter Felix och henne när de flydde genom mörkret och …
Tortyr-Tommy blåste i visselpipan.
– BYT STATION! ropade han.
Hedda slog upp ögonen och minnesbilderna försvann, men den obehagliga känslan dröjde
sig kvar i kroppen. Med tunga steg joggade hon vidare i hinderbanan. Under bommen, över plintarna. Hon försökte hitta Felix i vimlet av klasskamrater, men kunde inte se honom.
Varför undviker han mig?
VARFÖR?
Hela veckan hade hon försökt få kontakt med honom. Hon hade sökt efter hans blick på lektionerna och i matsalen. Hon hade tagit reda på hans mobilnummer och skickat flera sms. Men något svar hade hon inte fått.
Inte ett ord. Inte en blick. Inte ens en smiley. Inget.
Som om de inte längre kände varandra. Som om den senaste veckan hade blivit utraderad ur deras liv.
Med stapplande steg fortsatte hon till kryptunneln. Det sträva plastgolvet skrapade mot hennes knän och handflator när hon kröp under bänkarna. Sen orkade hon inte mer. Benen kändes som spagetti då hon hasade bort till stationen för andningsövningar.
Utmattad ställde hon sig bakom den streckade
linjen. Meningen var att man skulle stå här och andas med en lugn och avslappnande yogametod.
Men Hedda flåsade våldsamt.
Då la hon märke till något.
Framför henne skymtade svarta Adidasbyxor och en urtvättad fotbollströja. Med ett ryck höjde hon blicken. Såg nu hans rufsiga hår.
Felix …
Han stod där. Ensam. Ingen annan hade sprungit till yogastationen. Bara de två.
Blodsmaken och skavsåren glömde hon genast bort. Träningsvärken i armarna också.
Vet han att jag står här?
En halvmeter bort …
Så nära varandra hade de inte varit sen måndagskvällen.
Hon strök bort det svettiga håret från ögonen och såg på hans högra hand.
Den handen hade hållit i hennes när de gått genom skogsdungen för tre dagar sen. Den hade smekt hennes kind ute i regnet. Den hade försökt rädda henne från vilddjuret.
Nu dinglade hans hand precis framför hennes.
Så nära att hon kunde röra vid den om hon sträckte ut fingrarna.
Resten av klassen sprang runt i hinderbanan. Tjugotre elever som klättrade och lyfte medicinbollar och gjorde armhävningar och hoppade studsmatta.
Tankarna svischade genom Heddas huvud. Det här var hennes bästa chans att säga något. Kanske hennes enda chans. Ändå stod hon bara där.
Knäpptyst. Som fastfrusen i plastgolvet.
Kom igen …
Var inte så feg.
Gör det, Hedda.
GÖR DET BARA!
Med bultande hjärta flyttade hon närmare. Två försiktiga steg. Nu stod hon bara några centimeter bort. Hennes läppar nuddade nästan vid hans öra när hon viskade:
– Felix, vi måste verkligen prata. Vi måste träffas någonstans och …
– BYT STATION!
Tortyr-Tommy blåste i visselpipan och Felix stack iväg med väldig fart.
”Snälla, ge ut del två snabbt! Jag vill veta hur det går för Hedda, Felix och allt det märkliga som händer runt dem!”
– biblioteksbubbel.se
”Lina Blixts fantastiskt detaljerade illustrationer tar andan ur mig.”
– Borås Tidning
Hedda och Felix smyger genom Rotebroskolans mörka korridorer. Sent på kvällen. De bryter sig in på rektorsexpeditionen. Där upptäcker de mystiska föremål och ...
Bokstäver av blod är andra delen av sex i fruktansvärda grejer -serien.