Elin Johansson David Henson
EN BÖRJA S KO L A N B O K! -
Läs mer om Elin Johansson och David Henson på rabensjogren.se
© Text: Elin Johansson 2022 © Bild: David Henson 2022 Utgiven av Rabén & Sjögren, Stockholm 2022 Formgivning: Saga Bergebo Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2022 ISBN: 978-91-29-73911-4 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Elin Johansson David Henson
ONSDAG
Om precis en vecka är det dags. Då ringer jag i klockan och barnen väller in genom dörren. Jag kan redan se dem framför mig, pigga och spralliga och nyfikna på vad som ska hända här i skolan. Kanske är de lite nervösa för hur det ska gå. Jag är själv ganska pirrig, tänk om något går snett! Om jag kommer för sent eller tappar bort mina nycklar eller får en skrattattack. Men jag behöver nog inte oroa mig och det behöver inte barnen heller. Här finns allt som behövs för ett första toppenår i skolan!
6
Eller vänta nu, gör det verkligen det? Jag ser mig om i klassrummet. Det är alldeles tomt. Förutom arton tomma platser och några tomma hyllor finns här ingenting. På tavlan står fortfarande ett glatt ”Trevlig sommar” och på frökenbänken står en vissnad bukett maskrosor i en vas. Jag tittar på klockan, den är snart nio, då kommer Lena som ska vara fröken i klassen tillsammans med mig. Lena är så bra, hon har jobbat i många år och har koll på allt. Är det någon som vet vad som behöver göras innan skolan börjar så är det Lena. Vilken tur att jag har henne! Själv är jag alldeles ny, det här blir min första egna klass och det ska bli så spännande! 7
Det plingar till i min telefon. Det är Lena som skriver: Kamilla! Jag har brutit benet. Ramlade ner från en stege igår. Nu måste jag ligga stilla med benet på en kudde i minst en vecka.
Vilken katastrof! Lena kan inte komma till skolan på hela veckan! Hon skriver att det är jag som måste fixa i ordning klassrummet så att det blir mysigt inför skolstarten. Planera måste jag också. Lena kan varken fixa eller planera, för hon får bara ligga i soffan och titta i taket.
8
Till att börja med behöver klassrummet städas. Jag skurar överallt, på golvet, väggarna och dörrarna. Sedan torkar jag av alla bord. Maskrosorna slänger jag ut genom fönstret och sist suddar jag tavlan. Men särskilt mysigt blir det ju inte ändå. Vad tycker barn är mysigt egentligen? Alla barn är ju olika! Jag önskar att jag visste mer om eleverna. En enda gång har jag träffat dem. I våras när de var på besök i skolan. De såg trevliga ut allihop, men jag hann inte prata med dem. Precis när de skulle presentera sig kom jag nämligen på att jag glömt att stänga locket till terrariet där min vandrande pinne Sven bor. Jag fick lov att skynda mig hem, trots att barnen just hade kommit till skolan.
Jag öppnar min väska för att ta ett tuggummi, men i stället får jag tag i listan med alla barnens namn, klasslistan. Jag börjar uppifrån och läser namnen, men jag har inte hunnit mer än tre namn när jag inser att även barnens adresser står på listan. Plötsligt får jag en strålande idé. Jag ska leta upp alla barnen: Albert, Bodil, Dara, Greta, Freja, Hilding, Jamila, Jens, Lo, Matteo, Nikki, Olle, Omar, Ruben, Rudi, Stina, Tuva och Uffe. Och så ska jag ta reda på vilka de är och vad de tycker om. Det enda problemet är att barnen kanske tycker att det är konstigt att deras fröken dyker upp på sommarlovet, så jag bestämmer mig för att göra min undersökning i smyg. Jag kommer alltså att behöva klä ut mig så att ingen känner igen mig när jag är ute på mitt uppdrag. Det är svårare att komma på en bra förklädnad än jag trodde. Hela eftermiddagen funderar jag utan att komma på något. Hemma i garderoben hittar jag en astronautdräkt som jag fixade till ett rymdkalas för några år sedan, men den passar nog inte så bra när man inte vill bli upptäckt.
10
Om precis en vecka är det dags. Då ringer jag i klockan och barnen väller in genom dörren. Kanske är de lite nervösa, precis som jag var på min första skoldag. Men de behöver inte oroa sig, för här finns allt som behövs för ett första toppenår i skolan! Eller vänta nu, gör det verkligen det?