en hemlig sommarnatt
ESTER ROXBERG MAXIMILIAN SVENSSON
Till Juno som inspirerat mig till målningarna av Ellen. – Maxi Till alla som vill upptäcka nya stigar, och till mullvaden som hjälpte mig att hitta min egen stig. – Ester
ESTER ROXBERG
MAXIMILIAN SVENSSON
en hemlig sommarnatt
Den sommarkvällen gick det inte att somna. ”Snälla, söta Ellen, sov nu, imorgon kan vi gå på upptäcktsfärd i skogen”, sa pappa och stängde igen sovrumsdörren. ”Jag tycker inte om skogen, jag vill åka hem!” ropade jag efter honom. Men från verandan hörde jag mamma och pappa fortsätta att prata och skratta.
Vi hade hyrt en sommarstuga. En fluga surrade i det varma rummet och ett myggbett kliade på mitt ben.
Det var dimma över ängen bakom mig. Något rörde sig där borta. Jag vågade inte gå närmare men det pirrade så i magen att jag inte kunde låta bli. Ängen var fylld av flickor som dansade i ring. Det lät som fågelkvitter när de sjöng. ”Men kom hit då!” sa en ljus liten röst.
En av flickorna stod vid ängskanten och såg på mig. Hon hade klargröna ögon och bakom hennes öra satt en lila blomma. Nu kom hon fram och satte en likadan blomma bakom mitt öra. Jag började fnissa.
Viola ville bada. ”Är det djupt?” frågade jag. ”Jag kan inte simma.” ”Ingen fara”, sa hon. ”Håll i dig i mig bara.” Vi flöt tillsammans och jag tänkte inte längre på skogens alla ljud. Grodorna som kväkte, gräshopporna som spelade eller koltrastarna som sjöng.
Det prasslade i skogen. Kvistar som bröts. Tänk om det fanns vargar här? Jag vågade inte gå närmare, men det pirrade så i magen att jag inte kunde låta bli. Ängen framför mig var fylld av flickor som dansade i ring. Det lät som fågelkvitter när de sjöng. ”Men kom hit då!” sa en ljus liten röst. En sommarsaga av Ester Roxberg med bilder av den unga konstnären Maximilian Svensson.