och camping-buset
och camping-buset
Boken är baserad på Sveriges Television AB/SVT Barns tv-program
VARNING! LÄSES PÅ EGEN RISK … Skugg, skugg, Sommarskuggan, hör vår invit, du är välkommen hit. Men inget bus i vårt hus. Inget skuggslem i vårt hem. Om du oss besöker, kan du hitta vad du söker.
5
– NEEEEEJ!!! gormar rösten utanför tv-huset. INTE IGEN!!! Struts blundar hårt och stoppar huvudet i blomrabatten. Benen darrar och näbben borrar sig djupare och djupare ner i jorden. – Du hade ett viktigt uppdrag, Struts! ETT! Du skulle köra skuggkistan till det hemliga gömstället – och nu är den borta! Struts borrar ner huvudet lite till, så djupt att det slår i botten. DONK! Hur kunde skuggkistan bara försvinna? Fast vänta … Renarna. Det hade stått en hel flock med renar på vägen. Kurvan var skarp, och Struts fick slänga sig på bromsen och gira häftigt. Det måste ha varit då skuggkistan rullade ut. – Du minns hur det gick för barnen i Helsingborg, fortsätter den stränga rösten. Bara inte Sommarskuggan ställer till det igen …
7
* Samtidigt i staden som håller på att flytta … – SPRIIING! skriker Agnes. Tillsammans med Ailo kryssar hon mellan campingstolar och flyger över små låga staket, utan att våga se sig om. – Det var din idé! flämtar Ailo. Han känner hur hjärtat bultar. – Fast du ville också! säger Agnes och girar undan ett bord med disk på tork. Bästisarna Agnes och Ailo har bott på campingen i flera veckor. I sommar har det inte varit lika många barn som tidigare år, utan mest tråkiga och stränga vuxna. Efter att ha lekt samma skugglek minst hundra gånger kom de därför på en briljant idé: att locka dit den riktiga Sommarskuggan. Leken skulle bli så mycket roligare då. Agnes och Ailo kollade runt på nätet och hittade en magisk ramsa som påstods kunna locka till sig Sommarskuggan. De rabblade den högt tillsammans. Det skulle de inte ha gjort …
8
9
Agnes och Ailo sneddar under en tvättlina med långa lakan. Ett lakan fastnar i Ailos bälte. Klädnyporna flyger och tyget trasslar sig runt Ailos fötter. Han snubblar och drar med sig Agnes i fallet. – Hur gick det? Ailo andas häftigt och försöker få loss lakanet. – Mina glasögon, frustar Agnes och letar i gräset. De har åkt av och hon ser ingenting. Hon känner sig fram med händerna mot de stickiga grässtråna. Aj, en sten. Nej, en pinne. Euw, något slibbigt. Är det en snigel? Ailo krånglar sig ur lakanet och råkar samtidigt dra av sig båda gympadojorna. – Åh nej! flämtar han.
– Där är de! säger Agnes, och tar snabbt på sig sina glasögon. I nästa sekund är hon på fötter igen. – Kom! Agnes drar upp Ailo, som bara hunnit få på den ena skon. Med den andra skon i handen springer han med Agnes mot campingens utkant. De rundar sista husvagnen men på baksidan tar det stopp. En gigantisk taggbuske blockerar vägen. Agnes och Ailo trycker ryggarna mot husvagnsväggen för att ta skydd. – Tror du att vi klarade oss? flämtar Agnes och råkar välta ett paraply. Hon hoppas att dunsen inte avslöjat dem.
Ailo lägger sig försiktigt på magen och kikar under husvagnen. I glipan under vagnen ser han ett par stora fötter som närmar sig. – Vi är så körda …, viskar Ailo. Agnes biter sig i kinden och tänker. Så grabbar hon tag i paraplyet och fäller ut det framför sig. Ailo kryper tätt intill henne och gör sig så liten som möjligt. De är knäpptysta och lyssnar. Hör hur det stampar i marken bakom husvagnen. Stegen kommer närmare och närmare. Just då inser Ailo att han saknar sin andra sko. Den är varken på foten eller i handen. Den ligger kvar i gräset precis framför dem.
12
Agnes och Ailo kryper ihop bakom det regnbågsfärgade paraplyet och håller andan, beredda på att fötternas ägare ska dyka upp vilken sekund som helst. Stegen hörs närmare och närmare och till slut stannar de. – Hallå! Vart tog ni vägen? ryter Campar-Janne och snubblar över en gympasko i gräset. Blicken under de buskiga ögonbrynen söker intensivt efter Agnes och Ailo. – Jag vet att ni är här! Kom fram! Agnes håller hårt i paraplyet. Hon får inte tappa det. Inte nu. – Snorungar, muttrar Campar-Janne för sig själv. Hur många gånger ska jag behöva säga att bollspel är förbjudet utanför min husvagn. Och mina pelargoner får man absolut inte röra. Eller skjuta ner! Kan ni inte läsa mina skyltar? VA?
13
Ailo himlar med ögonen. Det var inte meningen att träffa hans pelargoner, de lekte ju bara Skuggstopp. Ailo var skuggjägare och skulle träffa Agnes, som var Sommarskuggan, med bollen. Den bara råkade flyga in på Campar-Jannes tomt.
14
– Regler är till för att följas! fortsätter CamparJanne för sig själv. Hur svårt ska det vara? Bzzzzzzzz. – Åh nej, en mygga, stönar Ailo tyst. Nyfiket utforskar myggan deras armar och ben. Agnes och Ailo försöker vifta bort den men den har redan fått vittring på blod. Det regnbågsfärgade paraplyet vid husvagnen vajar och svajar. – Aha! säger Campar-Janne och lyfter bort paraplyet. Där är ni! Agnes och Ailo tittar upp och ler oskyldigt. – Förlåt! – Rätt ska vara rätt, säger han. Städa genast upp efter er! Sedan föser han dem med sin bollskylt mot gräddhyllan där han har sin husvagn uppställd. Det är på gräddhyllan de så kallade långliggarna brukar ställa sig, de som kommer först och lämnar sist. Det är många skyltar med regler på CamparJannes tomt. Agnes och Ailo får sicksacka mellan dem för att komma fram till pelargonerna.
15
Campar-Janne borrar genast ner bollskylten i marken. – Han förstör sin gräsmatta, viskar Ailo till Agnes. Agnes nickar. Den stackars gräsmattan har lika många hål som en prästost. – När ni ändå håller på kan ni skura grillen också, säger Campar-Janne och räcker fram en hink och en stålborste. Agnes och Ailo stirrar på varandra. Det här är verkligen inte deras uppgift. – För ni vill väl inte att jag pratar med din faster
Ritva? säger Campar-Janne och spänner ögonen i Agnes. – Nä, det vill vi inte, säger Agnes genast och tar emot hinken. Vi fixar grillen. Campar-Janne gör sig en makrillsmörgås och tittar nöjt på medan Agnes och Ailo motvilligt rengör den äckliga grillen. Bland kolen ligger gamla brända korvar, och svart fett har stelnat på gallret. Men det är ändå bättre än att faster Ritva får in fler klagomål från sina campinggäster.
– Kolla in den där! säger Ailo och pekar. Han har fått syn på en intressant skylt. Agnes läser högt: ”Bus – nej tack!” – Hoppas verkligen att skuggramsan funkar, säger Ailo lurigt. Jag tycker Campar-Janne borde få besök av Sommarskuggan.
18
– Ja, säger Agnes och fnissar. Ett riktigt skuggslemmigt besök. Det ingen av dem vet är att skuggkistan med dräkten redan finns på campingen. Den står bara några meter ifrån dem.
19
– NEEEEEJ!!! gormar rösten utanför tv-huset. INTE IGEN!!! Struts blundar hårt och stoppar huvudet i blomrabatten. Benen darrar och näbben borrar sig djupare och djupare ner i jorden. – Du hade ett viktigt uppdrag, Struts! ETT! Du skulle köra skuggkistan till det hemliga gömstället – och nu är den borta! Bästisarna Agnes och Ailo tillbringar sommarlovet hos faster Ritva på Fjällripans camping, i utkanten av staden som håller på att flytta. De har lekt samma skugglek minst hundra gånger och nu är det inte kul längre. Men så hittar de en magisk ramsa på nätet – en ramsa som sägs kunna locka fram den riktiga Sommarskuggan …
Sommarskuggan är en av SVT Barns mest populära karaktärer. Det här är tredje boken om barnens favoritbusare. Härliga, mysrysliga äventyr av Tina Mackic, som också skriver tv-manus om Sommarskuggan.