Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 rabensjogren.seStockholm © Elias och Agnes Våhlund Hjälp med färgläggning av Alf Steinsvik/ASII.lt Hjälp med bakgrund av Elwira Pawlikowska Första tryckningen Tryckt hos Livonia Print Ltd, Lettland 2018 ISBN 978-91-29-70775-5 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 Läs mer om Elias och Agnes Våhlund på Bokenrabensjogren.setillägnasFilippa. Utan dig hade Handbok för Superhjältar aldrig funnit oss.
DEL 4: VARGEN KOMMER ELIAS & AGNES VÅHLUND
Kapitel 1
Igår hade Rosenhills borgmästare, Elli Ask, kidnappats mitt framför ögonen på henne.
Och Lisa hade inte kunnat göra något. Hon hade varit tvungen att fly därifrån.
11
Lisa vaknade precis innan vargarnas ledare fick tag i henne. Hjärtat bultade så att det gjorde ont i bröstet.
– Det var bara en fånig mardröm, viskade hon för sig själv.
Sedan kom hon ihåg att verkligheten var minst lika skrämmande.
12 Kidnapparen hade krävt att få både Paul jagkommertillseAnnarsförmyntsamlingPonsonby-JonesochRödaMasken,attsläppaborgmästaren.skulledealdrigmerfåborgmästaren.Menomjagöverlämnarmigdendärhemskabestenhanattdödamig,ochvillintedö,tänkteLisa. Så fort hon kom till skolan rusade Max fram till henne. – Lisa! Jag har en ledtråd! Jag vet vad kidnapparen he…
13 Lisa kastade sig fram och höll för hans mun. – Schh! Inte här! Och inte nu, fräste hon. Förstår du? – Okej, viskade Max mellan hennes fingrar. Men pappa sa att kidnapparen heter Wolfgang och att det är han som styr den undre världen. Det var inte bara Max som var uppspelt den här morgonen. Hela klassen pratade om kidnappningen. Alla var säkra på att Röda Masken skulle ge kidnapparen en rejäl omgång. – Den där töntvargen är lätt som en plätt för Röda Masken, skrattade Nick.
De tror att det är en lek, tänkte Lisa. Att det bara är att flyga dit och slå ner den där Wolfgang och alla vargarna. Men jag har ingen aning om hur jag ska klara det här, och jag har bara fem dagar på mig att lösa det. Plötsligt smällde det till i ett bänklock. Det var Robert och han var arg. Tror ni att det här är på låtsas? Såg ni inte kidnapparen? Han är stor som ett hus, och han har bomber, gas, vapen och en hel armé av vargar.
–
14
15 – Om ni var Röda Masken, skulle ni vara lika säkra då? Fattar ni hur ensamt det måste vara? Tänk om allting bara hängde på er. Om ni var den enda superhjälten som fanns. Då tror jag inte att ni hade varit lika tuffa. Det blev knäpptyst i klassen. Alla tittade förvånat på Robert. – Äh, de där vargarna har inte en chans, sa Nick till slut. – Precis! Det här är inga problem för Röda Masken, sa LarsSedansäkert.började alla prata i munnen på varandra igen, tills fröken Svan förklarade att det var dags för lektion.
16 När skolan slutade var Max och Lisa de första ut ur klassrummet. – Pappa säger att de har försökt bura in Wolfgang hur många gånger som helst, viskade Max. Men det är väldigt svårt, för ingen vet var han bor eller hur han ser ut bakom masken. Att Lisa och Max hade blivit kompisar gjorde Robert och Nick misstänksamma.–Vadhållerde på med? undrade Nick. – Jag vet inte, svarade Robert. Men något skumt är det.
Kapitel 2
19
– Jag har en överraskning till dig, sa Max glatt. Fast då får du blunda först. – Okej, men bara det går snabbt. För sen måste vi träna, sa Lisa.
– Om vi ska ha en chans mot Wolfgang räknas varje minut. Jag kommer att säga till mormor att du är min kompis. Det betyder inte att du är det. Men då behöver du inte klättra in genom fönstret. Dessutom kommer du få mat, så att du inte behöver gå hem och äta. Mormor var inte hemma så de gick direkt upp till Lisas rum.
På vägen hem berättade Lisa för Max om sin plan.
20 När Lisa öppnade ögonen fick hon en chock. Hon blinkade och försökte förstå vad det var hon såg. – Vad … är det där? frågade hon fast hon egentligen inte ville veta. Framför henne stod Max i en gul, alldeles för liten pyjamas. – Min superhjältedräkt, svarade han stolt. Masken har jag gjort av pappas gamla karatebälte. Bra va?! Lisa visste att hon inte borde skratta. Hon försökte tänka på något tråkigt, men ju mer hon försökte, desto svårare blev det. Till slut kunde hon inte hålla sig. Hon skrattade så att tårarna rann.
21 Innan Max hann fråga vad som var fel hörde de steg i trappan. Det var mormor som kommit hem.–Fort, du måste klä på dig igen! viskade Lisa. – Just det, sa Lisa. Och Max och jag … – … tränar på en teaterföreställning, fyllde Max i. – Just det, sa Lisa igen. Och vi ska … visa upp den för Röda Masken sen. – Men varför är du klädd så där? frågade mormor. – För att … jag också är en superhjälte, försökte Max. – Det är du inte alls det, sa mormor bestämt. Inte med deMenkläderna.detvar för sent. Dörren till Lisas rum öppnades och mormor klev in. – Vem är du? Och vad gör du i Lisas rum? Och varför ser du ut så där? – Jag är … Lisas kompis Max, svarade Max försiktigt.
22 – Kom hit så får jag mäta dig, sa hon bestämt till Max. Om du ska vara en superhjälte måste du åtminstone ha en bra kostym. Eller hur? När mormor gått iväg fick Max syn på Olga och Oskar. – Åh, har du hamstrar! Kan ni prata med varandra? Som du gjorde med gorillan? – Nej, jag tror att de är för små, sa Lisa. Fast de är ganska mysiga.
– Mormor ser inte så bra, började Lisa. Hon har bara sett Röda Masken i tidningar och på sin gamla tv. Fast om hon träffade Röda Masken i verkligheten, skulle hon nog känna igen pyjamasen. – Vi får hoppas att hon aldrig träffar dig på riktigt då, sa Max och log.
Medan mormor sydde passade Lisa och Max på att äta mellanmål.
– Ja, fast det är egentligen min pyjamas. Det är i alla fall vad hon tror.
23
– Har hon sytt din dräkt också? frågade Max.
– Är det inte konstigt att hon inte misstänker något? undrade Max. Lisa hade funderat en hel del på det där. Mormor gav ju en pyjamas till Lisa. Och sedan dök det plötsligt upp en superhjälte som hade en exakt likadan dräkt.
24 När mormor sytt klart dräkten gav hon den till Max. Han smet genast in på toaletten och provade. Det blev tyst en lång stund, och Lisa undrade om han hade somnat. – Hur går det därinne? frågade mormor.–Detgår superbra, sa Max och öppnade dörren. Dräkten passar perfekt! Och det gjorde den verkligen.
