Handlingsutrymme är skriven för socionomutbildningen och för yrkesverksamma inom socialt arbete.
och studierektor. FOTO: MARTIN MAGNTORN
ISBN 978-91-27-82926-8
9 789127 829268
27-82926-8_Handlingsutrymme_omslag.indd Alla sidor
KERSTIN SVENSSON EVA JOHNSSON LEILI LAANEMETS
Författarna är verksamma vid Socialhögskolan, Lunds universitet. KERSTIN SVENSSON är professor i socialt arbete. EVA JOHNSSON är docent i socialt arbete. LEILI LAANEMETS är universitetslektor
Handlingsutrymme – utmaningar i socialt arbete
Som socialarbetare har du professionell kunskap och ska hjälpa människor, ge service, samarbeta, leda förändringsprocesser – samtidigt som lagar och den organisation där du verkar i sätter vissa ramar för uppdraget. Tillsammans skapar detta ett handlingsutrymme där olika mål, behov och förväntningar ska förenas på bästa möjliga vis. Den här boken talar inte om hur du bör handla. I stället vill författarna stimulera till reflektion över hur du som socialarbetare kan använda ditt handlingsutrymme i arbetsvardagen. Som grund får du här teori och forskning kring det sociala arbetets grunder, förutsättningar och resultat samt även exempel hämtade från praktiskt socialt arbete. Denna andra utgåva har uppdaterats för att följa med i det sociala arbetets förändrade villkor i praktiken, ny lagstiftning och aktuell forskning.
Handlingsutrymme
utmaningar i ANDRA UTGÅVAN socialt arbete
KERSTIN SVENSSON EVA JOHNSSON LEILI LAANEMETS
2021-10-06 14:34
9789127829268_001-290.indd 2
2021-10-08 10:39
Innehåll
Om författarna 9 Förord till första utgåvan 11 Förord till andra utgåvan 13 KAPITEL 1
Att vara socialarbetare 15 Socialarbetaren har ett handlingsutrymme 16 Resurser att fördela 17 En normativ praktik 19 Handlingar 20 Handlingar i ett utrymme 24 Myter om socialt arbete 30 Att vara trygg i osäkerheten 33 KAPITEL 2
Organisering i organisationer 35 Organisering 36 Organisation 39 Institution 42 Huvudmannaskap 49 Former för socialt arbete 54 Organisationen skapar handlingsutrymmet 60
KAPITEL 3
Interaktion – människors inverkan på varandra 62 Samspel är grundläggande mänskligt 62 Hur kan man förstå interaktion? 64
9789127829268_001-290.indd 5
2021-10-08 10:39
Tillhörighet och utbyte 66 Makt 76 Viljan att vara god och viljan att få hjälp 79 KAPITEL 4
Professioner – och att vara professionell 82 Olika synsätt inom professionsforskning 83 Karaktäristika för professioner 87 Socialt arbete som professionell verksamhet 101
KAPITEL 5
Yrkesroller och yrkesidentitet 104 Roll och yrkesroll 105 Yrkeskunskap och kompetens 107 Yrkesidentitet 112 Personen i rollen 116 Makt och ansvar 118 Handledning 120 Verksamhetsområden i socialt arbete 122 Utveckling av yrkesroll och yrkesidentitet 125
KAPITEL 6
Brukare/klienter 128 Antalet mottagare av socialt arbete 129 Att ha kontakt med socialt arbete 133 Anpassning till rollen som klient 135 Att vara aktuell i socialt arbete 137 Tvång och tvångsvård 139 Exitprocesser 141 Benämningar på mottagare av socialt arbete 144
KAPITEL 7
Det sociala arbetets handlingar 150 Socialt arbete som handlingar 150
9789127829268_001-290.indd 6
2021-10-08 10:39
Några olika begrepp för handlingar 152 Planering och intention 154 Motiverande samtal 157 Resursförmedling 158 Processinriktade metoder 162 Tvångsmetoder – när klienten inte vill 167 Kommunikation 169 KAPITEL 8
Dynamik i möten och relationer 171 Ett relationellt perspektiv 171 Möte och bemötande 173 Relationer och arbetsallianser 180 Rytm och rationalitet 187 Positioner 188 Enighet och vårdande makt 196
KAPITEL 9
Samarbete och samverkan 199 Varför samarbete och samverkan? 200 Organisering av samarbete och samverkan 203 Professionella team 204 Organisering på olika nivåer 211 Socialarbetaren i samarbete och samverkan 214
KAPITEL 10
Dokumentation – att granska och granskas 216 Definiering och kategorisering 219 Journalen 222 Utredningen 225 Fyra former av utredningar 231 Ansvaret att bedöma 237
9789127829268_001-290.indd 7
2021-10-08 10:39
KAPITEL 11
Handlingsutrymme och kunskap 240 Språk och praktiskt socialt arbete 241 Jakten på kunskap – vem jagar vad? 245 Former av kunskap 249 Att utveckla kunskap 253 Kunskap ger makt och därmed möjligheter 258 Referenser 260 Sakregister 280 Personregister 289
9789127829268_001-290.indd 8
2021-10-08 10:39
Om författarna KERSTIN SVENSSON , socionom och professor i socialt arbete vid Soci-
alhögskolan, Lunds universitet. Efter min examen som socionom arbetade jag i många år inom Kriminalvården. Jag har också erfarenhet av arbete i socialtjänst, missbrukarvård och hemtjänst. Nyfikenheten på att förstå socialt arbete bättre förde mig tillbaka till universitetet, och 2001 disputerade jag i socialt arbete. Sedan dess har jag varit kvar i universitetsvärlden. Jag har undervisat i socionomprogram, master- och forskar utbildning, och jag har haft olika administrativa roller, till exempel prefekt för Socialhögskolan 2009–2014. Parallellt har viljan att förstå socialt arbete bättre ständigt varit med mig. Jag har gjort studier om till exempel kriminalvård, ungdomsvård, socialtjänst, skola, rättsväsende, polis och brottsofferjourer. Min forskning har alltid varit nära praktiken och rört allt från utveckling av organisationer och professioner till detaljerade processer i det konkreta arbetet. Sedan 2018 är jag en av två föreståndare för en forskarskola för yrkesverksamma i socialtjänsten, där totalt 30 personer gör fördjupade studier om, i och för socialt arbete. EVA JOHNSSON , socionom, leg. psykoterapeut och docent i socialt arbete vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Efter min socionomexamen arbetade jag i många år inom vuxenoch barnpsykiatrisk verksamhet. Jag har också arbetat inom psykiatrisk missbrukarvård, socialtjänst och hemtjänst. Psykoterapiutbildningen gick jag för att bättre förstå och få redskap att arbeta med de patienter jag mötte inom psykiatrin. Jag sökte därefter forskar utbildningen i socialt arbete och disputerade 2002 och har sedan varit kvar i universitetsvärlden. Efter disputationen arbetade jag ett antal år på dåvarande Växjö universitet men sökte mig sedan tillbaka till Lund. Jag har undervisat i socionomprogram, master- och forskar
9
9789127829268_001-290.indd 9
2021-10-08 10:39
utbildning. Min forskning har bland annat rört sig om samarbete mellan forskning och praktik och hur det kan förstås och utvecklas. De senaste femton åren jag framför allt haft fokus på professionsstudier, såväl mer generellt som specifikt för socionomer. LEILI LAANEMETS , socionom och universitetslektor i socialt arbete
vid Socialhögskolan, Lunds universitet. Jag har alltsedan min socionomexamen varit verksam i socialt arbete. Jag skolades in via den miljöterapeutiska ideologin och ett förhållningssätt präglat av engagemang, öppen kommunikation och delaktighet, något som jag burit med mig alla år. Först genom arbetet inom narkomanvård, med ungdomar och med människor med behov av stöd från både socialtjänst och psykiatri. Sedan inom forskning och utbildning inom socialt arbete. Jag disputerade 2002 och har även en grundläggande psykoterapiutbildning samt hand ledarutbildning i psykosocialt behandlingsarbete. Den forskning jag bedrivit har rört sig om olika former av praktiknära utvärderingar av behandlingsarbete inom missbrukar- och ungdomsvård samt våld i nära relationer. Sedan 2015 är jag studierektor för master- och vidareutbildningar och har därigenom omfattande kontakter med yrkesverksamma i socialt arbete. Jag har varit samordnande i Socialhögskolans arbete med det nya legitimationsgrundande hälso- och sjukvårdskuratorsprogrammet.
10
9789127829268_001-290.indd 10
2021-10-08 10:39
Förord till första utgåvan Kursböcker i praktiskt socialt arbete är ganska ovanliga, trots att studenter, lärare och socialarbetare ofta frågar efter dem. När vi nu presenterar en sådan bok förstår vi också varför denna typ av litteratur är ovanlig. Det sociala arbetets praktik och utförande är alldeles för komplext för att låta sig fångas i en bok. Det går helt enkelt inte att skriva en kursbok i praktiskt socialt arbete. Och ändå har vi gjort det. Vi har försökt ”beskära” det sociala arbetets praktik till att handla om ett antal centrala, gemensamma aspekter som återfinns oavsett organisation och oavsett vilken problematik man arbetar med. Vi vill lyfta fram såväl forskning som exempel ur det praktiska arbetet och skapa en grund för reflekterande diskussioner som kan ge stöd i vad det innebär att bedriva socialt arbete. Vi har inte ambitionen att berätta hur man bedriver socialt arbete, inte heller hur man ska bedriva det. Det omöjliggörs av praktikens komplexitet. Vi har där emot ambitionen att få i gång reflektioner hos läsaren kring de olika konkreta situationer i praktiken som han eller hon möter. Vår förhoppning är att läsaren ska kunna hämta näring ur bokens texter och genom dem, i sin egen praktik, kunna sätta in personer, roller och relationer i sitt sammanhang. Det är då det blir möjligt att förstå socialt arbete och vad det innebär att vara socialarbetare med ansvar för ett handlingsutrymme. Vi tre författare har arbetat gemensamt och parallellt med de olika kapitlen i boken. I flera års tid har vi haft ett pågående resonemang om de kunskaper och perspektiv som präglar våra nuvarande verksamheter som forskare och lärare i relation till dem som finns i våra tidigare praktiker som socialarbetare. När sedan bokplanerna började ta form lade vi tillsammans upp strukturen och bestämde innehållet. I skrivprocessen har vi fördelat arbetet så att vi ansvarat för olika kapitel. Vi har kontinuerligt resonerat om texterna tillsam-
11
9789127829268_001-290.indd 11
2021-10-08 10:39
mans och haft ambitionen att de olika kapitlen ska bilda en helhet som hänger samman. Denna bok är således ett gemensamt projekt, men vi har ändå ansvar för olika kapitel. Kerstin Svensson har skrivit kapitlen 1, 2, 3, 8 och 10. Eva Johnsson har skrivit kapitlen 5, 7 och 9. Leili Laanemets har skrivit kapitlen 4 och 6. Kapitel 11, det avslutande kapitlet, har vi alla tre arbetat med och vi ansvarar gemensamt för innehållet. Under arbetsprocessen har vi haft god hjälp av ett seminarium som hölls om texten och av några personer som lämnat oss kommentarer på manus. Vi vill därför särskilt tacka Leila Billquist, Margita Björkenklint, Ann-Christine Gullacksen, Arne Kristiansen, Anna-Lena Lindquist, Anna Meeuwisse, Jenny Nolhage och Tapio Salonen. Vi är mycket glada för det stöd vi fått genom era kommentarer. Vi är också mycket glada och tacksamma för det stöd vi under arbetets gång fått av redaktör Anna Forsling, Natur & Kultur. Vi hoppas att boken ska väcka nyfikenhet och reflektion som bidrar till utvecklandet av det sociala arbetets praktik. Lund 2008 Kerstin Svensson, Eva Johnsson och Leili Laanemets
12
9789127829268_001-290.indd 12
2021-10-08 10:39
Förord till andra utgåvan Den här boken kom ursprungligen ut 2008. Till vår stora glädje har den använts flitigt vid landets socionomutbildningar, och vi har genom åren fått uppskattande kommentarer. Efter hand började vi också få synpunkter på att det vore bra med en uppdaterad utgåva. Vi gick tillbaka till texten och läste den med nya ögon. En på många sätt intressant upplevelse. Vi blev med ens påtagligt medvetna om hur samhället och förutsättningarna för socialt arbete har förändrats under de gångna 10–15 åren, och samtidigt blev vi förvånade över hur mycket som ändå är sig likt. Kanske är det vad som ibland kallas det sociala arbetets kärna, det som består över tid? Samhället förändras fort under 2000-talet. Ökningen av digitalisering, globalisering och polarisering är några av de mest påtagliga processer som påverkar människors liv i dag, och det är just människors liv i samhället som socialarbetare arbetar med. Det sociala arbetet fortsätter trots en allt starkare och mer detaljerad extern styrning av praktiken. Det sociala arbetets metoder förtydligas, stärks och definieras allt mer. Inte sällan sker det genom manualer och rutiner i arbetet. Förutsättningarna för och möjligheterna i socialt arbete är under ständig förändring. Vad som är bra och mindre bra i den utvecklingen kan alltid diskuteras. I den här boken vill vi uppmuntra till fortsatt reflektion över det sociala arbetets praktik. Reflektionen och dialogen inom yrket stärker det sociala arbetet, ger stöd åt profes sionaliteten och bidrar till att det kan vara så utvecklande att få vara med i det sociala arbetet. I denna nya utgåva har vi arbetat igenom bokens innehåll för att följa med i det sociala arbetets förändrade villkor i praktiken, ny lagstiftning och aktuell forskning. Vi har genomgående uppdaterat fakta och forskning och lagt till många nya källhänvisningar, som ger tips om aktuella studier. Vi har också ändrat en del exempel,
13
9789127829268_001-290.indd 13
2021-10-08 10:39
utökat någon text och komprimerat någon annan. Därmed är hela boken omskriven, även om grunderna är desamma. Vi hoppas att vi kan bidra till många reflektioner om socialt arbete. Lund, maj 2021 Kerstin Svensson, Eva Johnsson och Leili Laanemets
14
9789127829268_001-290.indd 14
2021-10-08 10:39
KAPITEL 1
Att vara socialarbetare
Det är en ständig utmaning att vara socialarbetare, att sätta sig in i människors livssituationer och att tillsammans med dem finna lösningar och vägar att gå. Denna utmaning gör socialt arbete till en levande och kreativ verksamhet, där socialarbetarens handlingar är delar i en större helhet. Den organisation socialarbetaren verkar för sätter vissa ramar för uppdraget, yrkesrollen bär på den professionella kunskapen – och tillsammans skapar det handlingsutrymmet. I mötet med klienten formas hur handlingsutrymmet kan användas, och verkligen används.
Detta inledande kapitel syftar till att ringa in det sociala arbetets handlingar och socialarbetarens handlingsutrymme för att på så sätt lyfta fram bokens perspektiv och innehåll. Att vara socialarbetare innebär att kommunicera, bedöma, stärka människor, hjälpa människor, ge service, samarbeta och leda förändringsprocesser, men också att leva och arbeta under stress. Att vara socialarbetare innebär också att arbeta med planering och administration samt att kontrollera människor lika väl som att skapa förutsättningar för människor i samhället. I den här boken fokuserar vi på det sociala arbete som sker i direkta möten med dem vars livs situation socialarbetarna avser att förbättra i det individ- och familje inriktade arbetet. Utöver det finns socialt arbete med grupper, med organisationsutveckling och med samhällsarbete. Förutsättningarna och teknikerna i de olika arbetsområdena skiljer sig åt, och för att kunna fånga något i detta brokiga fält stannar vi alltså vid arbetet med individer och familjer.
15
9789127829268_001-290.indd 15
2021-10-08 10:39
Socialarbetaren har ett handlingsutrymme Att vara socialarbetare i individ- och familjeinriktat socialt arbete innebär att vara representant för en organisation. Organisationen kan vara offentlig, privat eller ideell. Oavsett vilket innebär socialarbetarrollen att stå i direktkontakt med den människa som ska ha hjälp. Denna position har beskrivits som ”frontlinjebyråkrat”, ”gräsrots byråkrat” eller ”gatubyråkrat”. Begreppen är alla översättningar av statsvetaren Michael Lipskys (2010) begrepp street level bureaucrats. Oberoende av vilken av översättningarna man använder syftar de till att definiera den position socialarbetare och andra yrkesutövare står i när de, som representanter för en myndighet, möter medborgaren. Med begreppet medborgare menar vi här den människa i samhället som av en eller annan anledning har kommit i kontakt med socialarbetaren. I vissa organisationer benämns denna person klient, i andra patient, sökande, försäkrad, boende, brukare och så vidare. Det finns många beteckningar. Genom att tala om medborgare tydliggör vi att det handlar om en person som är mer än bara det som föranleder kontakten med socialarbetaren. Vi vill på så sätt betona att det handlar om en människa i samhället. Medborgarbegreppet ska därför förstås i vid bemärkelse. Det är alltså inte fråga om den snävare betydelse som knyts till medborgarskap och nationalitet. Socialarbetaren som dessa medborgare möter har fått sin roll i mötet utifrån det uppdrag organisationen gett i det socialpolitiska sammanhang de befinner sig. Socialarbetaren formar rollen i mötet med medborgare. Denna position innebär ett inbyggt dilemma, då socialarbetaren å ena sidan möter medborgaren som människa till människa, å andra sidan har ett handlingsutrymme som är begränsat genom de ramar organisationen satt i det uppdrag yrkesutövaren har. Uppdraget är dessutom präglat av moraliska och normativa aspekter. Det är gräsrotsbyråkratens uppgift att knyta samman medborgarens behov med organisationens uppdrag och förena dem så att båda parter uppfattar det som rätt och riktigt. Till stöd för det har socialarbetaren sin specifika kunskap och organisationens resurser (Lipsky 2010).
16
9789127829268_001-290.indd 16
2021-10-08 10:39
Handlingsutrymmet formas alltså delvis av organisationen, det är organisationens uppdrag som avgör hur stort utrymmet är för den enskilda socialarbetaren. Utrymmet och dess användning påverkas också av flera andra faktorer. Rutiner, professionella tolkningar och traditioner lika väl som individuella faktorer hos socialarbetare och klient – och interaktionen dem emellan – har betydelse. En social arbetare har frihet i sitt arbete, samtidigt som denne är styrd av lagar, riktlinjer, regler, överenskommelser och traditioner. Socialarbetarens frihet, och ansvar, ligger i hur denne hanterar det utrymme som ges. Detta handlingsutrymme kan utnyttjas på många olika sätt. Personer med olika erfarenheter utnyttjar det olika, även om traditioner utvecklas så att personer i en viss organisation utnyttjar sina handlingsutrymmen relativt lika. I den här boken kommer vi att diskutera socialarbetares handlingsutrymme, hur det formas och används. På så sätt är detta en bok om praktiskt socialt arbete. Vi ger inga konkreta tips: gör si eller gör så. Konkreta tips på handlingar förutsätter att det finns en tydligt avgränsad verksamhet, men vi rör oss på hela det sociala arbetets fält. Vi tar här inte upp en viss form av socialt arbete eller en typ av problem. Vi försöker fånga bredden i det sociala arbetet och samtidigt visa på det generella, det som förenar socialt arbete oavsett var det utförs. Därför handlar våra rekommendationer mer om vikten av eftertanke och reflektion. Vi vill lyfta fram värdet av att som socialarbetare göra medvetna och genomtänkta handlingar och vi vill därför väcka tankar och reflektioner utifrån den forskning som finns inom området.
Resurser att fördela Att vara socialarbetare innebär att ha ett arbete där man förfogar över någon form av resurs som en person vill komma i åtnjutande av. Det kan vara en medborgare som vill komma åt resursen för egna behov, till exempel en person som är i behov av assistans för att kunna leva ett liv som andra. Det kan också vara någon som anser att en annan person har behov. Ett exempel på detta är grannen
17
9789127829268_001-290.indd 17
2021-10-08 10:39
som märker att ett barn i lägenheten bredvid far illa. Då är det inte barnet själv som vill ha resursen, utan grannen ser ett behov och vill att resursen ska komma barnet till godo. ”Resurs” kan ha vitt skilda betydelser. Det kan röra sig om ekonomiska och materiella resurser, men det kan också handla om tid, kunskaper eller befogenheter. Att ha tid för samtal, specialkunskaper, rätt att förmedla kontakter eller rätt att fatta beslut är några av de icke-materiella resurser som socialarbetare har tillgång till. Även om det finns tydliga riktlinjer måste socialarbetare hitta sätt att förhålla sig till hur de ska fördela resurserna, de behöver en kunskapsbas och en säkerhet i sin yrkesroll. För att förstå hur socialt arbete ska bedrivas behöver man därför förstå organisationen vars resurser man förfogar över. Man behöver också förstå vad som händer i mötet med andra människor, vad en profession innebär och vad det betyder att verka inom ramen för en yrkesroll. Detta ger en bas för att förstå sin uppgift. Då handlar det om vad man gör: man gör bedömningar, pratar och agerar på olika sätt. Man måste också förstå vad det innebär att vara klient, att vara brukare av de resurser socialarbetare förfogar över och hur samspelet mellan klient och socialarbetare sker. Trots att mötet mellan socialarbetare och klient sker inom ramen för en organisation, är det inte en företeelse som är unik för den enskilda organisationen. I andra organisationer finns socialarbetare med andra yrkesroller som har liknande möten. Mellan organisationerna och mellan människorna sker samspel och samarbete. Socialarbetare verkar tillsammans med andra socialarbetare, men också med andra professioner. Socialt arbete är en verksamhet med stor variation. I variationen finns också mönster, centrala teman som återkommer. Allt socialt arbete är organiserat, allt socialt arbete bygger på att människor möts, och allt socialt arbete bygger på att handlingar utförs utifrån viss kunskap. Det vi har beskrivit här är grundstommen för den här boken och tanken bakom upplägget. Vår ambition är att bringa klarhet i hur man utför socialt arbete genom att knyta ihop denna komplexa praktik med den numera allt mer omfattande forskningen på området för att på så sätt ge ett kunskapsbaserat stöd i att vara socialarbetare. Vi fokuserar på vad socialarbetaren behöver kunna och förhålla sig till i
18
9789127829268_001-290.indd 18
2021-10-08 10:39
sin yrkesroll. Utöver det behövs åtskilliga andra kunskaper: kunskap om de behov man möter, om människors levnadsvillkor och livs situationer, om den lagstiftning som råder för det specifika område man verkar i, om samhällets organisering, om specifika metoder och tekniker som kan användas i arbetet samt om resultat och effekter av olika insatser. Detta är några exempel på alla de kunskapsområden en socialarbetare måste vara insatt i för att manövrera i sin yrkesroll. Det vi fokuserar på i vår bok är de generella kunskaper som är gemensamma för socialarbetare i olika sammanhang och situationer.
En normativ praktik Socialt arbete befinner sig i skärningspunkten mellan det offentliga och det privata. Det är en fråga om fördelning av samhällets resurser lika väl som en fråga om människors vardagsliv. Det sociala arbetets praktik har en stark politisk prägel. Dels har det vuxit fram ur en socialpolitisk debatt, dels är stora delar av arbetet reglerat av lagstiftning som är resultat av politiska beslut. Eftersom socialt arbete är en politisk fråga, är det också en ideologisk och normativ fråga. Vi kan därför sluta oss till att socialt arbete är en normativ praktik. Vad socialt arbete är, vem som ska utföra det och vad som ska göras definieras av vad man anser vara det bästa. Även om det bygger på kunskap är kunskapen konstruerad utifrån ideal, drivkrafter och intressen (Blom, Morén & Nygren 2013). Socialt arbete utförs i organisationer, men hur dessa organisationer är indelade är inte kunskapsbaserat. Det är politiska och pragmatiska lösningar som avgör vilken organisationsform och huvudman som ska tillhandahålla olika resurser i samhället. Därför varierar också formerna för det sociala arbetets organisering över tid och rum. En verksamhet för socialt arbete kan i en tid ha staten som huvudman, i en annan vara kommunal och vid en tredje tidpunkt bedrivas i privat regi. På samma sätt kan en verksamhet som sker i kommunal regi i Sverige vara statlig i ett annat land och ideell i ett tredje. De handlingar som utförs varierar också över tid. Därför kan socialarbetare i en politisk situation och tid utföra handlingar som i
19
9789127829268_001-290.indd 19
2021-10-08 10:39
en annan situation och tid betraktas som helt förkastliga. Forskaren i socialt arbete Walter Lorenz (1998) beskriver i Socialt arbete i ett föränderligt Europa hur socialarbetare tog del i att stödja nazismen i Tyskland under 1930-talet, liksom att socialarbetare tog hand om nazismens offer. När vi i dag tittar tillbaka på detta kan vissa handlingar som socialarbetare utfört te sig märkliga. I stället för att bara förkasta det som skett i vissa tider och sammanhang och hylla annat behöver vi ta ett steg tillbaka och tänka: Hur påverkar nutiden oss? Skulle jag göra det jag gör i dag i ett annat sammanhang? Naturligtvis kan vi aldrig helt svara på det, men det är ett sätt att förstå att vi alla är produkter av det sammanhang där vi finns, och samtidigt har vi möjlighet att påverka den samtid vi lever i. Socialt arbete kan vara både maktens och motståndets redskap. Att vara socialarbetare innebär ett ansvar för vilken norm man stödjer och vems ärenden man går. En socialarbetare måste alltid reflektera över rimligheten i sina handlingar.
Handlingar Att vara socialarbetare är att handla, att utföra handlingar, att göra något. Detta något kan vara vitt skilda saker. Det kan vara att prata, ta en kontakt, fatta ett beslut, följa en manual i ett behandlingsprogram, göra en tvångsvårdsutredning eller ringa ett telefonsamtal. Att handla är alltså att göra ”något”. Verbet ”handla” har många betydelser. Svenska Akademiens ordbok lyfter fram kopplingen till ”hand” – att handskas med något, att lägga sin hand på, vidröra, hantera, liksom innebörden ”att ha att göra med”, befatta sig med – och knyter innebörden till människans praktiska förmåga. Ordboken tar också upp anknytningen till behandling och bemötande, liksom till förhandling. Därtill kommer innebörden som relateras till handel, att köpa och bedriva affärer. Handlingar beskrivs som på ett eller annat sätt aktiva, de kan ha en avsikt eller ett syfte eller kanske både och. Begreppen handling och beteende är snarlika, men en handling utformas eller utlöses i en bestämd, medveten avsikt, medan beteendet kan ses som en reflex eller ett instinktivt reaktionsmönster (Psykologiguiden 2021).
20
9789127829268_001-290.indd 20
2021-10-08 10:39
Handlingar utförs antingen genom att aktivt ingripa eller att underlåta att ingripa. På liknande sätt definierar sociologen Max Weber (1983) handling: ”utmärkande för social handling är att den med avseende på mening som den eller de handlande inlägger i sitt beteende relaterar till andras beteende och orienterar sig efter detta” (a.a., s. 3). Handlingar som har en avsikt, men ingen intention, är handlingar som i sig är målet. Ibland är det viktigt att göra något. I andra situationer är det viktigt att det som görs leder till önskat resultat. Max Weber (1983) talar om fyra olika handlingstyper: 1. målrationell handling 2. värderationell handling 3. affektiv handling 4. traditionell handling.
Om vi ska förstå det sociala arbetets handlingar med dessa begrepp kan man säga att den målrationella handlingen i socialt arbete är en medveten handling som utförs när man strävar för att uppnå något, till exempel att något ska förbättras för klienten eller att ärendet ska kunna lämnas vidare. Ett exempel på en målrationell handling är att fatta ett beslut om att klienten ska få en viss insats. Insatsen är då målet som motiverar handlingen. Den värderationella handlingen i socialt arbete utgår ifrån att det är riktigt att agera, handlingen i sig är målet. I socialt arbete kan detta komma till uttryck i uttalanden som: ”Jag kunde ju inte bara stå där och se på.” Den affektiva handlingen bygger på känsla eller ideologi, och det kan ifrågasättas om den är en egentlig handling, eftersom den inte är rationell och inte helt medveten. Den traditionella handlingen är inte heller helt medveten, den utförs vanemässigt och oreflekterat för att den ska utföras och handlar ofta om att följa regler. Man kan diskutera specifika handlingar i socialt arbete och se hur det som en gång var en målrationell handling senare blir en traditionell, eller hur det som var en affektiv handling utvecklas till en värderationell. Förståelsen av handlingen är inte exakt, men det Weber avsåg med sin typologi
21
9789127829268_001-290.indd 21
2021-10-08 10:39
var att medvetandegöra att handlingar inte har samma innebörd och att de bygger på normer: ibland normer i form av värderingar, som de värderationella handlingarna, ibland normer i form av regler, som de traditionella handlingarna. Ibland diskuteras socialt arbete som om det vore helt rationellt och logiskt. Om man bara gör på rätt sätt, kommer man att nå det rätta resultatet. Det är en god och rationell tanke att det handlar om att man ska bete sig på rätt sätt. Beteendet anses då vara så nära kopplat till handlingarna att om man tränar in ett sätt att vara, kommer det att skapa rationella handlingar. Men eftersom människor är olika, och socialt arbete är en så brokig, mångfasetterad och relativ verksamhet, är det sällan möjligt att fullfölja det rationella fullt ut, och improvisationer blir ofta nödvändiga. Därför är det inte möjligt att en gång för alla träna in metoder i socialt arbete. Man behöver i stället lära sig att förhålla sig till det sociala arbetets handlingar och möjligheter för att skapa en förmåga att reflektera och göra bedömningar av varje situation. Improvisationerna är inte helt intuitiva, de bygger på erfarenheter, färdigheter och kunskaper. Sociologen Charles Tilly (2000) har berättat om en snickare som satte upp väggfasta bokhyllor hemma hos honom. När han monterat den alldeles nya bokhyllan på väggen plockade han fram små kilar som han bankade in mellan hyllan och väggen. Tilly undrade varför han gjorde så, varpå snickaren förklarade att bokhyllor sällan sitter som de ska på väggen. Det behövs alltid några små mellanlägg för att de ska passa, och i sin verktygslåda hade snickaren en uppsättning av mellanlägg som han pusslade samman till lagom omfattning för att bokhyllan skulle sitta bra. I socialt arbete görs handlingar inte sällan som en form av sociala mellanlägg. Trots att allt planerat borde fungera väl gör det ofta inte det, och socialarbetarens uppgift kan vara att hitta de rätta mellanläggen för att få något att fungera. Ibland är socialarbetaren den som sätter upp helheten, ibland den som, likt snickaren i exemplet, både sätter upp helheten och hittar speciallösningar för delarna, och ibland är det bara speciallösningen som är social arbetarens handling. Det varierar från situation till situation, och
22
9789127829268_001-290.indd 22
2021-10-08 10:39
en av de spännande utmaningarna i socialt arbete är just att ha en repertoar av handlingar att välja på. Vissa mindre och andra större. Vissa beprövade, andra mer okända. Det sociala arbetet blir inte monotont, eftersom det hela tiden behöver anpassas till individers varierande livssituation i ett föränderligt samhälle, där handlingar av vitt skiftande slag är relevanta. Det viktiga är då inte att kunna utföra alla handlingar, utan att kunna ta emot intryck, reflektera och analysera vilken handling som är mest lämplig eller, i vissa fall, minst olämplig. Vilka handlingar är det då socialarbetare utför i sin praktik? En naiv och enkel beskrivning av socialt arbete är att det handlar om att hjälpa människor. Hjälpen kan vara praktisk, men i huvudsak är det handlingar som utförs genom samtal. Det är genom att prata med och lyssna på andra människor som socialarbetare utför sitt arbete, och därför är socialt arbete en kommunikativ praktik. Socialarbetarnas motiv för att prata med människor är att de vill göra något för dem och hjälpa dem, de ser möjligheter till förändring (se t.ex. Höjer & Kullberg 2017). För att kunna se vilken hjälp som är lämplig behöver de prata med dem, så att det blir rätt insats som förmedlas. Hur och i vilket sammanhang som samtalen sker varierar, liksom hur hjälpen definieras. De faktorer som är centrala i det sociala arbetets praktik är att socialt arbete utförs i organisationer, genom samtal och i syfte att hjälpa människor. De sammanhang som ger det sociala arbetets förutsättningar är vanligen politiskt definierade välfärdsorganisationer. Eftersom dessa organisationer ger hjälp åt människor genom att förmedla och fördela resurser, är socialarbetarna som organisationens representanter också i en position där de har tolkningsföreträde framför klienten och där de har rätten att definiera både klientens behov och vilka resurser som kan användas för att ge hjälpen. Att vara socialarbetare är därför inte bara att samtala med och hjälpa människor, det är också att vara i en position av makt. Denna position innebär ett dilemma, då kontroll och hjälp förenas i samma handlingar (Skau 2018). Det finns inga kunskaper eller regler som kan lösa upp detta di-
23
9789127829268_001-290.indd 23
2021-10-08 10:39
lemma, och därför får etiken en central plats i det sociala arbetets praktik. Eftersom socialt arbete är en normativ praktik, varierar också uppfattningarna om det, inte bara över tid utan också mellan människor i samma tid. Den hjälp som socialarbetare i välmening förmedlar kan av andra beskrivas som kränkningar, repression eller underlåtenhet. Eftersom socialarbetare måste manövrera på ett svårgripbart område som innebär både hjälp och kontroll, och där definitioner och gränser är under ständig förändring, är det också en etiskt laddad praktik. Etik handlar om ansvar och värden och socialarbetare behöver kontinuerligt pröva och ompröva vilket ansvar de har i olika situationer och vilka värden som ska sättas i första rummet, och det finns grundläggande etiska principer för socialt arbete (Banks 2021; Blennberger 2005). Den etiska och den normativa praktiken är sammanvävda, och det är här det sociala arbetets komplexitet blir tydlig. Det är omöjligt att entydigt säga vad socialt arbete är, eftersom varje enskild situation består av kommunikation på normativ grund i ett organisatoriskt sammanhang, där handlingarna får sitt värde i just det sammanhanget.
Handlingar i ett utrymme Att hantera hjälp och kontroll i samma handlingar är bara ett av de dilemman socialarbetare ställs inför. När Michael Lipsky (2010) beskrev gräsrotsbyråkratens dilemma i positionen mellan medborgaren och myndigheten, tog han fasta på det dilemma som finns inbyggt i att både vara medmänniska och organisationsrepresentant. Beroende på om man relaterar sina handlingar till ett mellanmänskligt samspel med klienten eller till organisationens uppdrag får det man gör olika värde. En handling som utifrån organisationens perspektiv ter sig som helt självklar och rationell kan i perspektivet av att agera människa till människa te sig mycket märklig. Ett vanligt exempel är när människor nekas bistånd för att de inte uppfyller organisationens krav. Kraven är satta för att organisationens resurser ska fördelas på bästa sätt, och man kan till exempel ha
24
9789127829268_001-290.indd 24
2021-10-08 10:39
kommit fram till att de som bäst kan tillgodogöra sig missbrukar behandling ska få tillgång till den resursen. För att avgöra personens möjlighet att tillgodogöra sig behandling ser man då till klientens egen satsning: Vill personen verkligen? Försöker personen på egen hand? Utifrån det kan en regel etableras i organisationen som innebär att de som ska ha missbrukarvård måste kunna visa att de kan hålla sig nyktra och drogfria. En regel som ur organisationens perspektiv kan te sig rationell, eftersom resurserna riktas till dem som bäst kan utnyttja dem. I mötet med personen som ber om hjälp med sitt missbruk, då denne inte klarar av att hålla sig nykter, kan samma regel te sig märklig. När personen som vill ha hjälp att vara nykter för att få den hjälpen måste visa förmåga att hålla sig nykter är det troligt att personen säger: ”Ja, men jag kan ju inte det, det är ju därför jag behöver hjälp”, vilket socialarbetaren också kan hålla för troligt. Detta är ett exempel på ett dilemma där det som är rationellt i det ena sammanhanget inte är det i det andra, och där socialarbetaren måste hitta ett sätt att förhålla sig och finna lösningar. Handlingsutrymmet innebär en möjlighet att välja hur man ska agera utifrån de villkor organisationens uppdrag sätter. Men det innebär också att ha en professionell kunskap och hållning som inverkar på vilka handlingar som är rimliga och meningsfulla. Att ha ett handlingsutrymme innebär alltså inte bara att ha möjligheten att välja, utan också kunskapen om och förmågan att bedöma rimligheten i valen. I det ligger också möjligheten att påverka organisationens givna utrymme. Handlingsutrymmet skapas alltså i samspel mellan organisationen och professionen. Organisationens givna ramar sätter gränser, men också professionen kan sätta egna gränser och även påverka de organisatoriska. En stark profession kan påverka hur organisationen sätter ramarna, medan en svag profession lätt kan bli organisationens verktyg (Dworkin 1963). Det gäller på generell nivå, men också på individuell nivå. Det är alltså både en fråga om hur socialarbetare som kollektiv agerar och vad den enskilda socialarbetaren gör. Handlingsutrymme är inte i sig bra eller dåligt, det är en nödvändig aspekt i socialt arbete där socialarbetaren ställs inför varierande
25
9789127829268_001-290.indd 25
2021-10-08 10:39
behov och oförutsägbara händelser. Det är summan av rutiner, bedömningar och ansvaret för att fatta beslut. Det är alltså inte reglerna eller avsaknaden av regler som är handlingsutrymmet, det är möjligheten att agera mellan regler (Evans & Harris 2004). Eftersom handlingsutrymmet formas i samspelet mellan organisation och profession, framträder det på olika sätt i olika sammanhang. Socialarbetarens person, värderingar och intressen blir aspekter av hur handlingsutrymmet används. Allmänhetens uppfattning av socialt arbete påverkar också vilka beslut som fattas, såväl i enskilda individ ärenden som i politiska beslut om organisering av arbetet. Medierna – nyhetsmedier, sociala medier och andra kommunikationskanaler – har också en roll här. När de lyfter fram ärenden där socialarbetares beslut fått oönskade effekter skapas en debatt som formar vilka handlingar som blir möjliga och omöjliga. Det kan till exempel handla om barn som farit illa och där socialtjänsten antingen inte agerat, eller där handlingarna har medfört att barnet farit ännu mer illa. Sådana debatter påverkar den enskilda socialarbetarens bedömningar, eftersom de ställer osäkerheten på sin spets. På engelska används begreppet professional discretion för det som vi betecknar handlingsutrymme. Substantivet diskretion finns också på svenska och betyder takt och finkänslighet, medan adjektivet diskretionär innebär att någon kan fatta beslut efter fritt bedömande, vilket också fångar innebörden av vad det innebär att ha och använda ett handlingsutrymme. Det handlar om att göra bedömningar och ta ställning med takt och finkänslighet. Att kunna hantera det givna handlingsutrymmet är centralt i att vara professionell (se t.ex. Molander 2016). Därför är det viktigt att handla genomtänkt och reflekterat i arbetet och väga in såväl lagliga som organisatoriska och professionsspecifika aspekter i det man gör. Juristen och forskaren Ronald Dworkin (1978) liknade, utifrån ett amerikanskt perspektiv, domarens handlingsutrymme (judicial discretion) med en doughnut, en flottyrmunk med hål i mitten. Domaren har enligt amerikansk lag rätt att fatta de beslut som framstår som lämpliga utifrån domarens kompetens och expertis, men friheten är inte total. Det finns många som kan ha invändningar mot
26
9789127829268_001-290.indd 26
2021-10-08 10:39
och reaktioner på de beslut som fattas, och det är där liknelsen med munken får sin betydelse. Det viktiga är inte att se till hur stort hålet i mitten är, alltså vilket utrymme som finns. Det viktiga är att se vad som finns i själva degen i munken, det vill säga vilka förväntningar, normer, oskrivna regler, kunskaper och så vidare som begränsar handlingsutrymmet. Anders Jönsson (2021), forskare i socialt arbete, har utvecklat detta sätt att se på handlingsutrymme och visat att det är rimligt att tänka att det i praktiken är flera olika uppsättningar av normer, kunskaper och så vidare som omger handlingsutrymmet. Han lyfter där särskilt fram tre centrala områden: först lagar och andra legala aspekter, vad som är tillåtet att göra. Därefter tar han upp frågan om hur arbetet är organiserat, till exempel om fria bedömningar kan göras eller manualer behöver följas, vilken arbetsbörda en handläggare har och hur beslut fattas. Slutligen visar han professionella och kollegiala faktorers betydelse. Här handlar det om den enskilda socialarbetarens kunskaper, förhållningssätt och egenskaper, men också om arbetsgruppen och professionen i stort. Alla dessa aspekter påverkar handlings utrymmet och kan medverka både till att begränsa och vidga det. När medborgaren möter organisationen, genom socialarbetaren, inleds en förhandling. Socialarbetaren och klienten ska komma överens om vad som ska ske. Handlingsutrymmet gör det möjligt för socialarbetaren att göra bedömningar där situation och sammanhang vägs samman och att ta ställning till medborgarens krav och sätt att formulera sina behov (Johansson 2007). Handlingsutrymmet skapar alltså en valmöjlighet för socialarbetaren. Även om socialarbetaren känner sig uppbunden av regler, lämnar regler alltid ett utrymme för tolkning och tillämpning, och det är här sättet att agera behöver väljas. Ofta försvarar sig tjänstemän av olika slag med att de följer reglerna, men det är mer en ursäkt än en förklaring eftersom regler alltid lämnar ett visst spelrum. Som socialarbetare kan man stanna vid att acceptera det utrymme som getts eller arbeta för att vidga det. När man ställs inför dilemman har man möjlighet att hantera dem på olika sätt, om man har för avsikt att stanna kvar i uppdraget:
27
9789127829268_001-290.indd 27
2021-10-08 10:39
1. följa lagar och riktlinjer utan att gå in i diskussion, vilket kan innebära att man får säga till klienten: ”Detta är de regler som finns, de måste följas” 2. arbeta inifrån för förändring, det vill säga påtala problemen för chefer och kolleger och arbeta för att det befintliga handlingsutrymmet vidgas med stöd i professionell kunskap 3. arbeta utifrån för förändring, vilket sker genom opinionsbildning, att väcka allmän debatt om till exempel orimligheten i att vissa regler hindrar de mest behövande från att få hjälp, i hopp om att – med stöd i sin professionalitet – kunna vidga handlingsutrymmet 4. kringgå problemet och hitta en lösning vid sidan av reglerna utan att påtala problemet.
Statsvetaren Lennart Lundquist (1998) beskriver i sin klassiska bok Demokratins väktare att tjänstemän i offentliga organisationer har till uppgift att försvara det som han kallar vårt offentliga etos. Det handlar om de värden som ligger i den offentliga förvaltningen, och han betonar att det handlar om både demokrativärden och ekonomivärden. Beslut ska i och för sig vara funktionella, rationella och kostnadseffektiva, men de ska också bygga på demokrati, rätts säkerhet och etik. Lundqvist lyfter fram att man som tjänsteman har möjlighet att vara lojal, vissla, väcka eller obstruera. Kanske måste man ibland göra flera av dessa saker. Att ha ett handlingsutrymme innebär alltså inte bara att ha val, det handlar också om att ha ansvar och ta ställning. Handlingsutrymmet har därmed även en normativ komponent. Det är inte neutralt, och socialarbetaren behöver ha ett medvetet förhållningssätt till sina handlingar. Regler kan behöva förklaras, men det innebär inte att socialarbetaren behöver försvara dem eller acceptera dem. Många socialarbetare strävar efter att undvika dilemman, att finna vägar där organisationens och klientens intresse sammanfaller (Musil m.fl. 2004). Regler och riktlinjer är formade med ambitioner att undvika godtycklighet och alltför stor variation. Rutiner i det löpande arbetet fixerar både socialarbetar- och klientrollerna i hopp om att alla ska agera lika. Detta är undvikandestrategier som löser en del problem, men de skapar också nya, eftersom det fortsät-
28
9789127829268_001-290.indd 28
2021-10-08 10:39
ter att komma situationer och människor för vilka organisationens regler och rutiner inte passar. Det finns också förändringsstrategier, där man strävar efter att forma organisationen efter människorna, men även här uppstår nya problem, inte minst om man börjar tala i termer av rättvisa. Både undvikandestrategierna och förändringsstrategierna är nödvändiga delar i det kontinuerliga utvecklandet av socialt arbete och dess handlingsutrymme, men ambitionen att lösa dilemmat en gång för alla har inga utsikter att lyckas. Kanske är det ingen slump att begreppet handlingsutrymme kommit att användas allt mer nu, i en tid när kraven på socialt arbete blir tydliga från flera håll. Man har talat om att vi lever i ett risksamhälle (Beck 2005; Webb 2006), ett granskningssamhälle (Power 1999) eller ett administrationssamhälle (Forssell & Ivarsson Westerberg 2014). I alla sådana beskrivningar är målrationaliteten tydligast, det sociala arbetet ska vara målinriktat och verksamt, dokumenterat och mätbart, och gärna också kostnadseffektivt och snabbt. Som socialarbetare ska man veta vad man gör och vad det leder till. Värderationaliteten – att handla för att det är viktigt att göra något – har en lägre status i dag. Solidaritet med de svaga har inte lika stark framtoning som kraven på att socialt arbete ska visa resultat. Manualer och program av olika slag växer fram parallellt med den ökande forskningen inom socialt arbete. De ger stöd i arbetet i vissa specifika situationer och sammanhang. De ger hopp och de hjälper socialarbetare att få grepp om sin verksamhet. Samtidigt lägger de ytterligare en uppgift till socialarbetarnas arbete. Att arbeta professionellt med stöd av manualer innebär att kombinera kunskapen om manualerna med den generella professionella kunskapen (Ponnert & Svensson 2015; 2016). Att bara följa en manual som tillhandahålls av organisationen för en viss uppgift är ett hot mot professionaliteten, eftersom handlingsutrymmet då begränsas till det av organisationen givna utrymmet, ett utrymme där de som behöver hjälp kanske inte passar in och där möjliga alternativ begränsas. Manualer kan vara ett gott stöd i arbetet, om de används på rimligt vis och i rimliga sammanhang och om det är en professionell bedömning som avgör vad som är rimligt.
29
9789127829268_001-290.indd 29
2021-10-08 10:39
Genom att använda sin professionella kunskap och sin roll som demokratins väktare kan antalet möjliga handlingar optimeras. Det är ett professionellt ansvar att använda handlingsutrymmet, och hur det används avgörs av såväl kunskaper som värderingar.
Myter om socialt arbete Vi menar att eftersom socialt arbete blir till när det utövas, har man som socialarbetare det etiska ansvaret att beakta vilka värden det är som produceras. När man handlar, eller avstår från att handla, har det betydelse. Man behöver därför vara medveten om sin position och sitt handlingsutrymme. Som stöd i det vill vi slå hål på två myter. Den första myten är att det finns ett glapp mellan forskning och praktik. Inte sällan omtalas forskning och praktik som åtskilda. Vi menar att den åtskillnaden bara finns som en institutionaliserad uppfattning, en idé som återkommande uttalas. Den är inte specifik för socialt arbete, utan finns i många sammanhang och många yrkesområden i form av motsättningen mellan teori och praktik. Filosofen Bertil Rolf (2006) lyfter fram tre vanliga sätt att vidmakthålla motsättningen: man skämtar om den, talar om teori och praktik som knutna till olika förmågor och delar in undervisning i teoretiska och praktiska moment. Rolf menar att det bara är analytiskt, på en mycket abstrakt nivå, som man kan skilja teori och praktik. I all praktisk kunskap finns systematiska teoretiska enheter, mönster som bygger på tidigare inhämtade kunskaper. De är inte alltid direkt medvetna, men de finns där. På samma sätt är praktiken det som teorin utgår ifrån när observationer systematiseras och mönster påvisas. Teori och praktik är oskiljbara och påverkar varandra. I praktiska handlingar, i både forskning och praktik, visar det sig att de båda aspekterna är omöjliga att skilja åt – och till och med fullt förenliga. Forskning och praktik är lika mycket socialt arbete, de behandlar samma frågor och de har ofta samma intressen. Idén om att det skulle finnas ett glapp mellan forskning och praktik verkar hämmande för kunskapsanvändning. Det är en myt som upprätthåller en mystik kring vartdera området, och representanter från
30
9789127829268_001-290.indd 30
2021-10-08 10:39
såväl forskning som praktik framhåller den egna verksamheten som så mycket viktigare och bättre än den andra. Myten skapas då i en maktkamp om vem som besitter sanningen, som om det var möjligt att ha en sanning och en kunskap i socialt arbete (Lemlem 1999). Forskning och praktiskt socialt arbete bygger på olika grunder, men ändå på samma grundtanke. I båda verksamheterna strävar man efter att finna goda lösningar på problem i samhället och i människors liv, men man gör det genom olika handlingar och till vägagångssätt. Medan forskaren strävar efter att förstå och förklara, står socialarbetaren inför att utföra interventioner. Ofta är det dessa skilda tillvägagångssätt som är fokus för kritiken som riktas från forskningen till praktiken eller från praktiken till forskningen. Det är olika rationaliteter som styr de olika verksamheterna, de har olika sätt att arbeta, olika frågor i fokus och olika tempo (Svensson 2005). Ändå är det verksamheter som förutsätter varandra. Praktiken behöver forskningen som stöd för sina handlingar, och forskningen behöver praktiken som bas för sina frågor. Tillsammans skapar forskning och praktik såväl handlingsutrymmet som förståelsen av handlingsutrymmet. Vår ambition i den här boken är att visa att forskningens resultat både står nära praktiken och är fullt användbara. Studenter är en grupp som är i fokus för de två parterna i maktkampen runt det påstådda glappet. De möter både forskare och praktiker som anser sig ha den bästa kunskapen. Praktikerna menar att den teoretiska kunskapen inte förbereder studenterna tillräckligt väl för det praktiska arbetet, medan forskarna hävdar att socialarbetare inte använder den kunskap som producerats. Som student, socialarbetare eller forskare har man inget att vinna på att hålla liv i denna åtskillnad; det skapar fler hinder än möjligheter. Möjligheterna, för alla parter, ligger i stället i att se hur man kan använda varandras kunskaper, erfarenheter och perspektiv. Det blir ett sätt att vidga det egna handlingsutrymmet. Ett skäl till att myten om glappet kan leva vidare är att det finns ett fysiskt avstånd mellan forskare och praktiker. De verkar ofta i olika organisationer. Under 2000-talet har detta förhållande för-
31
9789127829268_001-290.indd 31
2021-10-08 10:39
ändrats, praktiker är närmare knutna till universiteten, och forskare är närmare knutna till organisationer som bedriver socialt arbete (Nowotny, Scott & Gibbons 2006). Det finns många exempel på hur forskning och praktik flätats samman, genom socialarbetare som själva kombinerar forskning och praktik eller genom att forskare och praktiker har ett nära samarbete. Det var också där socialt arbete startade en gång i tiden genom pionjärernas sätt att kombinera hjälp åt behövande med insamling av uppgifter om sociala förhållanden för att kunna påverka både politik och praktik (se t.ex. Addams 1910; Richmond 1917). Den andra myten är att det skulle vara möjligt att få handfasta konkreta råd för hur man ska agera som socialarbetare. Många strävar efter att finna Metoden och Lösningen, och det finns både offentliga organ och privata aktörer som vill tillhandahålla lösningar. Idén om att finna klara metoder och enkla lösningar ger ambitioner att söka svar, och det gynnar det sociala arbetet. I denna myt finns också tron på att kunskap är något som kan paketeras och lämnas vidare. I den tanken försvinner den enskilda socialarbetaren och blir bara någon som utför något som någon annan bestämt (jfr Ponnert & Svensson 2011). Det är inte professionellt arbete. I professionellt arbete är kunskapen alltid under utveckling, den finns hos människor som möts och den förändras ständigt. Manualer, förutbestämda program för interventioner eller förprogrammerade digitala bedömningar kan vara mycket värdefulla i arbetet, men kunskaperna sitter inte i dem. Varje verktyg i arbetet måste användas utifrån bästa möjliga kunskap, så att de används på rätt sätt, i rätt sammanhang, för rätt person och som lösning för det problem eller den fråga det är avsett för. Strävan efter att finna lösningar och bra tillvägagångssätt är en värderationell ambition, det är sökandet som är målet. Genom att ständigt söka nya sätt att arbeta verkar man för att utveckla både sig själv och det sociala arbetet. De försök man gör och den kunskap man samlar på sig längs vägen blir delar i det sociala arbetets kunskapsutveckling och det egna förhållningssättet. På så sätt håller man denna relativa, föränderliga och flexibla verksamhet levande.
32
9789127829268_001-290.indd 32
2021-10-08 10:39
Handlingsutrymme är skriven för socionomutbildningen och för yrkesverksamma inom socialt arbete.
och studierektor. FOTO: MARTIN MAGNTORN
ISBN 978-91-27-82926-8
9 789127 829268
27-82926-8_Handlingsutrymme_omslag.indd Alla sidor
KERSTIN SVENSSON EVA JOHNSSON LEILI LAANEMETS
Författarna är verksamma vid Socialhögskolan, Lunds universitet. KERSTIN SVENSSON är professor i socialt arbete. EVA JOHNSSON är docent i socialt arbete. LEILI LAANEMETS är universitetslektor
Handlingsutrymme – utmaningar i socialt arbete
Som socialarbetare har du professionell kunskap och ska hjälpa människor, ge service, samarbeta, leda förändringsprocesser – samtidigt som lagar och den organisation där du verkar i sätter vissa ramar för uppdraget. Tillsammans skapar detta ett handlingsutrymme där olika mål, behov och förväntningar ska förenas på bästa möjliga vis. Den här boken talar inte om hur du bör handla. I stället vill författarna stimulera till reflektion över hur du som socialarbetare kan använda ditt handlingsutrymme i arbetsvardagen. Som grund får du här teori och forskning kring det sociala arbetets grunder, förutsättningar och resultat samt även exempel hämtade från praktiskt socialt arbete. Denna andra utgåva har uppdaterats för att följa med i det sociala arbetets förändrade villkor i praktiken, ny lagstiftning och aktuell forskning.
Handlingsutrymme
utmaningar i ANDRA UTGÅVAN socialt arbete
KERSTIN SVENSSON EVA JOHNSSON LEILI LAANEMETS
2021-10-06 14:34