9789127828797 by Smakprov Media AB

Åsa Kruse är leg. psykolog och leg. psyko terapeut, verksam inom företagshälsovården och författare till flera uppskattade böcker. Hon har lång erfarenhet av att hjälpa män niskor vars krav och förväntningar på sig själva och livet ställer till det mer än vad verkligheten gör.

VERKLIGHETSGLAPPET

foto: appendix fotografi

ÅSA KRUSE

tt inte komma in på en efterlängtad utbildning. Att tacka ja till en befordran för att man »borde göra karriär«, trots att det inte går ihop med livet i övrigt – eller tacka nej till drömjobbet av rädsla för att inte leva upp till förväntningarna. Att svajpa vidare i dejtingappen i ständig jakt på någon bättre – eller aldrig våga öppna den. Drömmar och mål ger tillvaron nerv, men kan även bli till tärande kravbeställningar eller paralysera oss i fruktan för att misslyckas. Verklighetsglappet handlar om att kunna och våga se både livet och sina förmågor som de är. Att varken sträva mot en omöjlig idealbild eller ge upp realistiska framtidsplaner i förtid, att varken över- eller underskatta sin kapacitet. Psykologen Åsa Kruse hjälper dig att kartlägga vilka förväntningar och jämförelser som ställer till det för dig – och ger dig verktyg för att leva i större samklang med just din verklighet.

Å SA K R USE

V ER K LI G H ET SG LAP P ET ATT H A NTERA SI NA K RAV OC H FÖRV Ä NTNI NGA R

»Att vara nöjd« är något som i många sammanhang diskvalificerar oss som värdefulla medborgare. Snarare bör man profilera sig som »hungrig«. Vi ska sträva efter mer och bättre, sätta upp nya mål och ha en ständigt brinnande utvecklingsiver. Men självklart får man vara nöjd! Det är en ynnest att tycka att man lever ett bra liv och man behöver inte utvecklas hela tiden. Samtidigt består tillvaron sällan i den form som är just nu, vare sig man vill det eller inte. Med en viss beredskap för livets svängningar finns ökad möjlighet att anpassa sig till omständigheter som man inte kan styra över.

ISBN 978-91-27-82879-7

omslag av lotta kühlhorn 9 789127 828797

Kruse_lverklighetsglappet_org.indd 1-5

2021-03-01 14:17

Verklighetsglappet_inlaga.indd 2

2021-02-22 14:07

Innehåll

Inledning 9 1. Det jag vill kontra verkligheten 12 Önskningar och drömmar har en fram- och en baksida 14 Omnipotens – startknapp för utforskande och utveckling 16 När jag inte kan eller vill 18

2. Att aldrig komma fram och aldrig ge upp 21 Föreställningen om lycka och medlet som ska ta mig dit 21 Framgångar och bekräftelse 24 Vilket uttryck tar sig orealistiska förväntningar och föreställningar? 25 Förnekande – fyller sin funktion 29 Överdriven optimism och positiva illusioner – fyller sin funktion 31 Ett narcissistiskt utgångsläge 34 Förverkligandetvång 35 Att inte dra nytta av sina misstag 37 Livet fortgår men jag består – rollkonflikter 38

3. Att ge upp och begränsa sig själv trots möjligheter 43 Flykt istället för kamp 44 Att begränsa sig själv 46

Verklighetsglappet_inlaga.indd 5

2021-02-22 14:07

Skuldkänslor och självkritik 48 Undvikande av hot och lidande 50 Att fastna i en sjukroll 51 Perfektionism 53 Andras perspektiv som fokus 56 Föreställningar om känslor 59 Illusionen om kontroll 62

4. Hur uppstår vår uppfattning om oss själva? 65 Hur skapas vår identitet? 66 Formad eller stöpt? 67 Självkänslans känsliga perioder 69 Omgivningen kliver in 70 Tid och kultur 71 En stabil och flexibel självbild 73

5. Påverkan utifrån och inifrån 76 Den förändrade föräldrarollen 77 Att bygga en rymdraket 79 Uteblivna och överdrivna förväntningar och krav 80 Orimliga regler 83 I ständigt jämförande med andra 85 Vad drar jag för slutsatser om mig själv? 87 Faktaresistens och konfirmeringsbias 90 Självkänsla – att acceptera både starka och svaga sidor 91

6. Att kartlägga: Vilka föreställningar, krav och förväntningar ställer till det för mig? 95 Att utgå ifrån 95 Karta och kompass 98 Fördelar nu och tidigare? 101 Vad har jag uppnått eller vunnit, försummat eller förlorat? 104

Verklighetsglappet_inlaga.indd 6

2021-02-22 14:07

När negativa konsekvenser upprepas 105 Slutsatser kring krav och förväntningar – hur inverkar det på mitt liv? 106

7. Förväntningar som inte uppfylls av livet – när det inte blev som jag tänkt 109 När möjligheter är omöjliga 109 Att inte fastna i görande 111 Att rita en ny karta 112 Att inventera förutsättningar och resurser 113 Att utvärdera 115 Acceptans 116 Psykologisk flexibilitet 119

8. Förväntningar som inte uppfylls av mig – när jag inte vågar expandera 121 Att utmana sig själv och sina rädslor 121 Att inte fastna i varande 123 Positivt tänkande – fungerar det? 125 Att ta bort hinder och skygglappar 126 Rent och skitigt obehag 127 Man är inte sina känslor och tankar 129 Att ompröva det oprövade 131 Att sänka krav och tillåta misstag 133

9. Att sätta nya mål 135 Motiv och drivkrafter 135 Att sätta och hålla gränser i tid och konsekvenser 136 Att ta ut riktning – strategier för att uppfylla mål 137 Gradvis och stegvis 139 Motstånd och tvivel 139 Positiv förändring istället för position 141

Verklighetsglappet_inlaga.indd 7

2021-02-22 14:07

10. Den lite mer banala men avspända verkligheten 143 Vad mognad kan bidra med 143 Får man vara nöjd? 144 Besvikelse 145 Vad kan man göra som förälder? 147 Att slippa se sig som unik 148

Referenser 151 Bilaga: Humördagbok 157

Verklighetsglappet_inlaga.indd 8

2021-02-22 14:07

Inledning

I mitt yrke som psykolog har jag under alla de år jag jobbat sett hur människors krav och förväntningar, på sig själva och livet, kan ställa till det mer än vad verkligheten gör. Ibland behöver man tona ner kraven på sig själv och ibland behöver man tona ner kraven på livet. I den här boken har jag försökt att ta ett samlat grepp över just denna problematik. Jag hoppas att boken ska ge stöd till dig vars drömmar har kraschat mot verkligheten – och hjälpa dig att komma loss från kravfällan. Att ha alltför höga förväntningar och krav är vanligt särskilt hos unga vuxna och hos småbarnsföräldrar men förekommer också hos dem som varit med ett tag. Det handlar om förväntningar både på hur tillvaron ska vara och på hur man ska klara av den. En tonårsförälder kan uppleva oro för sin tonåring som lever efter orealistiska föreställningar och inte hittar rätt. Hos en ung vuxen kan det yttra sig som frustration över det motstånd som plötsligt visar sig på olika områden och så småningom som besvikelse över sig själv. Det kan finnas med som en hindrande ingrediens när man behöver ta sig ur en dålig relation – dels i form av förnekande och en skev uppfattning om hur relationen egentligen är, dels som hinder man sätter upp för sig själv för att kunna lämna den. Det kan också handla om att man lite senare i livet släpar runt på en känsla av ständigt missnöje – med sig själv och med hur livet blev istället för •

Verklighetsglappet_inlaga.indd 9

2021-02-22 14:07

hur det borde vara. Det är inte alltid lätt att genomskåda sina egna föreställningar om hur saker ska eller borde vara och sina kanske alltför höga förväntningar på sig själv och livet – eller att se hur oresonligt strängt man betraktar sig själv och sätter upp hinder den vägen. Kanske är höga förväntningar ett fenomen typiskt för vår tid, eftersom vi i vår västerländska kultur strävar efter att maximera allt som, åtminstone utåt sett, verkar positivt: pengar, status, ära och berömmelse, ett snyggt utseende, relationer som enbart innehåller lycka, etcetera. Budskap om möjligheten att uppnå ett felfritt liv, om vikten av perfektion och lycka, styr våra föreställningar i mångt och mycket. Vi uppfostrar våra barn till att »allt är möjligt« och »allt du gör är bra«, vilket givetvis syftar till både uppmuntran och utveckling men kan bli en totalkrock när man kommer ut i verkligheten och märker att det inte stämmer. Eller så tror man att det stämmer för alla andra men just jag lyckas inte. Många lever i en föreställning om att motgångar, negativa händelser och olyckliga perioder är något onormalt. Budskap som får mindre plats i samtiden är hur vi tar oss an situationer som vi kanske inte kan ändra på eller bemästra. Eller hur vi gör när vi stöter på situationer som vi inte klarar av för att vi förstorar upp motstånd och hinder och ser begränsningar hos oss själva som inte finns. Generellt är vi inte särskilt bra rustade för att ta smällar och motstånd när de kommer. Ofta försöker vi förhålla oss till motgångar på lyckostigen genom att antingen kämpa på utan att ändra vårt förhållningssätt – med en stigande känsla av maktlöshet och hopplöshet – eller så sjunker vi ner i passivitet. Det är därför inte konstigt att vi kan stå handfallna och modlöst betrakta vårt eget misslyckande, eftersom vi inte har fått redskap för hur vi behöver se på motgångar och rollkonflikter i livet för att kunna balansera det på ett bättre sätt. Det finns två sidor av detta problemområde, där omnipotens och 10 • VERKLIGHETSGLAPPET

Verklighetsglappet_inlaga.indd 10

2021-02-22 14:07

orealistiska föreställningar om att man kan eller måste nå vissa mål är den ena sidan och där orealistiska föreställningar om att inte kunna nå mål är den andra sidan, det vill säga där en upplevd oförmåga får dominera och begränsa livet. Båda orsakar stress och nedstämdhet och slår hål på självkänslan – förr i det senare fallet och senare i det första fallet. Den här boken tar upp båda varianterna – hur de uppstår och varför, hur de tar sig olika uttryck och hur man kan ta sig an dessa fällor för att komma ur dem. Det finns givetvis ingen supermetod för att genast ändra på krav och förväntningar med hjälp av några enkla handgrepp eller positiva tankar. Snarare handlar det om en attitydförändring över tid. En attitydförändring som utgår från förståelse för sig själv och för fenomen som bidrar till synen på krav och förväntningar, där dessa successivt justeras till en nivå som passar just mig som individ. På vägen dit finns det framförallt viktiga frågor att ta ställning till. Det gäller både när man kartlägger sin uppfattning om sig själv och konsekvenserna av det liv man lever nu. Att bli medveten om vad man kan behöva tänka på när man försöker anpassa sin inställning till livet, till krav, förväntningar och hinder för att kunna leva på ett sätt som både känns och är rimligt. Drömmar och förväntningar är alltid en bra utgångspunkt för förändring av olika slag, och när de hamnar på rätt nivå fyller de just den viktiga funktionen. De motiverar, skapar i bästa fall initiativförmåga och hjälper en att hålla en riktning. När man är i balans med vad man vill och med vad som är möjligt att åstadkomma mår man bäst. Målet med de verktyg som finns i boken är att man ska få hjälp både med att kartlägga krav och förväntningar som man har svårt att förhålla sig till och med att granska dem för att sedan kunna överbrygga det glapp som kan finnas mellan dem och den verklighet man lever i.

Inledning •

Verklighetsglappet_inlaga.indd 11

2021-02-22 14:07

1. Det jag vill kontra verkligheten

Som unga stöter vi ofta på nya situationer och därmed nya frågeställningar: Hur ska jag se på detta, ta mig an detta och vad klarar jag? Ibland är det svårt att till och med för sig själv formulera hur situationen ser ut och vilken typ av problematik man just har stött på. Inte undra på att man ofta känner sig både förvirrad och otillräcklig. Om vi ändå vore födda med en karta över verkligheten och en manual som beskrev både den och hur vi själva fungerar! Som talade om var gränserna går för det möjliga och det omöjliga: Detta är dina förmågor – använd dem – och detta är dina tillkortakommanden – försök att utveckla dem och runda av de skarpaste hörnen. Men som det nu är måste vi istället själva utforska både oss och verkligheten, genom glasögon som är minst sagt dimmiga och som ständigt ändrar fokus efter hur vi mår och vad som händer. Förhoppningsvis skingras dimman vartefter vi lever och vi blir alltmer medvetna om hur omgivningen och vi själva fungerar. I bästa fall. Dock kvarstår ofta större eller mindre områden där vi har svårt att se klart och ännu svårare att navigera. Våra önskningar och mål hindras av olika saker och det är inte alltid vi klarar av att anpassa dem eller undanröja hinder. Ibland kan man till och med befinna sig vid ett tvärstopp, där man helt enkelt inte kommer vidare och kanske inte ens förstår varför. Ofta skuldbelägger man sig själv för det och ibland skyller man på om12 • VERKLIGHETSGLAPPET

Verklighetsglappet_inlaga.indd 12

2021-02-22 14:07

givningen och omständigheterna. Mycket i livet går ut på att just anpassa sig efter rådande förutsättningar, både efter dem som finns inom oss och dem som finns utanför oss. Det svåra med anpassning är att den innehåller motstridiga faktorer: att kunna utveckla områden och ha modet att anta utmaningar men också att inse att vissa komponenter är begränsningar som vi kanske inte kan ta oss över utan mår bättre av att acceptera – ibland kanske till och med lämna situationen. Det finns i vår tid och kultur en utbredd föreställning om att allt är möjligt, att man inte får ge upp och att det är fint att anta alla utmaningar. Då kan det bli svårt att säga till sig själv att här stannar jag, nu tar jag en annan väg. Att avveckla något kan ses som tillbakagång och uppgivenhet, men det kan egentligen också betraktas som förnyelse och utveckling i hur man ser på sig själv och vad man värdesätter. Det svåra är ofta att avgöra var gränsen går mellan onödig och nödvändig flykt från något man inte uppnår. Det kan också vara både skamfyllt och inskränkande för en själv att förstå att målen och möjligheterna finns där – och är rimliga – men att man inte vågar anta utmaningen att komma dit för att man låter rädsla styra. Ofta rädsla för att misslyckas, rädsla för vad andra ska tycka, rädsla för vad detta kommer att kosta. Och så flyr man, undviker och begränsar sitt liv på olika sätt, där man istället kunde ha utvecklats om man hade vågat lita på den kapacitet man kanske egentligen har. Risken finns annars att man alltmer kommer att betrakta sig som ett offer som livet beter sig obarmhärtigt mot och där man inte har en chans. När det egentligen handlar om att anta det motstånd som verkligheten erbjuder och växa med att kunna hantera det. Vi kan inte fly från verkligheten på riktigt, vi måste leva i den. Om vi lever i en föreställningsvärld dyker det förr eller senare upp verklighetsfakta och då måste vi hantera det. Gör vi inte det så bryter verkligheten så småningom igenom, ofta på ett brutalt sätt. Realitetsanpassning handlar om att se livet som det är – inte som Det jag vill kontra verkligheten •

Verklighetsglappet_inlaga.indd 13

2021-02-22 14:07

man vill att det ska vara, inte heller som en arena av hinder man aldrig kan ta sig över. Att kunna anpassa sig själv, sina förmågor och medel till omständigheterna man befinner sig i och att någorlunda klarsynt kunna utvärdera hur man mår av situationen, vad den innebär för en själv och om man vill och kan förändra eller uppnå det man vill och behöver. Och sedan agera utifrån detta i situationer där man fastnat och på olika sätt inte kommer vidare utan bara mår dåligt.

Önskningar och drömmar har en fram- och en baksida En av människans mer framträdande egenskaper (som såvitt vi vet skiljer oss från andra arter) är vår förmåga att kunna föreställa oss saker som ligger betydligt längre fram i tiden. Vi är också bra på att sätta in oss själva i bilden och ha mål att arbeta mot. Vi behöver vår föreställningsförmåga för att kunna planera och ta oss mot ett mål vi vill uppnå, större eller mindre. Våra föreställningar om situationer längre fram i tiden kan vara både positiva och negativa men båda har möjlighet att hjälpa oss framåt. De positiva föreställningarna kan vi kalla önskningar och drömmar. Vad gör de för nytta? Forskning på hur vi uppfattar oss själva och våra möjligheter visar att välfungerande och psykologiskt välmående människor ofta har en överdrivet positiv syn på sig själva och sina möjligheter. Framförallt gäller det bilden man har av sig själv som person, bilden av hur mycket kontroll man har över tillvaron och sitt liv (och därmed möjligheter att påverka) och hur optimistiskt man ser på helheten. Det finns med andra ord en koppling mellan en överdrivet positiv syn på sig själv och tillvaron och ett psykiskt och fysiskt välmående. Inte så konstigt kanske. Det konstiga handlar mer om varför de överdrivet positiva individerna inte blir fullständigt nedslagna och desillusionerade när de märker att bilden de hade faktiskt inte stämmer och att allt inte var så bra som 14 • VERKLIGHETSGLAPPET

Verklighetsglappet_inlaga.indd 14

2021-02-22 14:07

de hade trott. Förmodligen är svaret just att man gör en gradvis anpassning till verkligheten med nya val utefter vägen som bättre stämmer med ens förutsättningar. Framsidorna med önskningar och drömmar är att de blir en språngbräda för utveckling och motiverar oss att nå mål – även om det tar ett tag och kräver hårt arbete att ta sig dit. Vilka är då baksidorna? Ibland blir drömmar en hindrande föreställning som man inte kan ta sig förbi. Viljan att uppnå drömmen kan bli något som överskuggar alla andra möjligheter och hindrar en från att se mer realistiska mål. I värsta fall slösar man oändligt med tid på en dröm man försöker förverkliga, samtidigt som man gradvis anar och slutligen inser att det inte gick och att man försummat andra viktiga delar i livet på grund av detta. Det finns också en fara i att vi använder drömmar som verklighetsflykt och det hindrar oss från att faktiskt börja agera i enlighet med vad vi vill. Vi fastnar helt enkelt i tänkandet kring dem eftersom det är mycket behagligare än att börja ta itu med saker. Har man svårt att få saker gjorda så upprätthåller man ofta en positiv självbild med att tänka sig att »man ska…« – bara inte just nu. VERA HAR ALLTID

velat bli skådespelare så länge hon kan minnas. Hon

gick ett gymnasieprogram med teaterinriktning och var sedan fullt klar över fortsättningen. Hon har varit statist, sprungit på auditions och sökt in på olika teaterskolor flera gånger men inte kommit in. Hon blir ned slagen varje gång det händer men tar sig upp igen och har aldrig velat ge upp sin dröm. Hon vet att vägen dit är lång och hård men hon är över tygad om att hon en dag kommer att få chansen och att hon då kommer att lyckas. Att det inte gått så bra hittills ser hon som naturligt. Hon väntar bara på att en dörr ska öppna sig någonstans. Veras familj är oroad över att hon inte skaffar sig någon utbildning att »falla tillbaka på«, men hon ser det inte som att hon ska falla tillbaka. För varje år som går blir hon alltmer sammanbiten kring sin vilja att kämpa Det jag vill kontra verkligheten •

Verklighetsglappet_inlaga.indd 15

2021-02-22 14:07

mot sitt mål. Det blir allt svårare för Vera att ge upp ju fler år hon har offrat på detta. Och övertygelsen kvarstår även om den är dyrköpt. När Vera närmar sig 35 mår hon inte bra. Det är svårt för henne att leva ett liv på samma nivå som hennes jämnåriga gör och hon börjar hamna utanför deras sammanhang. Hon är inte etablerad på någon arbetsmarknad, hon hankar sig fram på tillfälliga jobb och har aldrig några pengar. Hennes dagar och veckor flyter på utan någon struktur och det börjar bli svårt för henne att prata om sina framtidsplaner med andra. Hon känner alltid en tyst undran från omgivningen och vet inte hur hon ska besvara den. De alternativ hon hade en gång i tiden känns inte aktuella längre vilket bidrar till att hon inte kan släppa taget om sin dröm.

Det brukar vara ett mindre problem att ge upp oglamorösa drömmar som att bli revisor eller handläggare på Försäkringskassan. Drömmar som är svåra att släppa har ofta en mer upphöjd position, ger status och handlar hos unga ofta om yrken som ger mycket uppmärksamhet. På önskelistor om vad unga människor vill bli hamnar stylist, skådespelare eller influerare i toppen. Vera är ett exempel på hur drömmar om något som kan vara svårt för de flesta att uppnå kan bli ett hinder man fastnar i och inte hittar någon väg ut ur. Verklighetsglappet handlar här om vad Vera till varje pris vill uppnå – och vad som för henne är möjligt att uppnå. Mer om detta i kapitel 2.

Omnipotens – startknapp för utforskande och utveckling När vi föds är vi hjälplösa. Gradvis utvecklas vi sedan mot omnipotens – vi tror att vi har en total, obegränsad makt – innan vi får ett mer realistiskt omdöme. I början är det en omedveten omnipotens – som att inte vara rädd för farliga saker eftersom vi på grund av bristande erfarenhet inte inser faran. En tvååring kan gå rakt ut i gatan eller helt orädd kliva ut i djupt vatten. Så småningom tillkommer den egna viljan och en medvetenhet om ett jag som vill och kan 16 • VERKLIGHETSGLAPPET

Verklighetsglappet_inlaga.indd 16

2021-02-22 14:07

– finns det till exempel något mer omnipotent än en trotsig och viljestark treåring som kan allting själv? I tonåren upplever vi oss ofta som omnipotenta och tror att vi vet och förstår allt, åtminstone betydligt mer och bättre än de »vuxna« vi har omkring oss. Livet ligger öppet för oss och allt är möjligt (i alla fall i bra perioder …). Vi behöver vår omnipotens i vissa utvecklingsfaser, vi behöver drivas av den nyfikenhet, det självförtroende och den utforskarlust som kommer med den. Hur skulle vi annars kunna utvecklas och lära oss saker som vi behöver på vägen om vi gick omkring och var rädda för allt? Själva ordet omnipotens beskriver en allomfattande makt (omni = allomfattande, potens = makt), men som fenomen beskriver det snarare en upplevelse av att man behärskar allt och kan styra. Ordet är också förknippat med en överdriven och orealistisk uppfattning om en själv och ens förmågor. Gradvis behöver den omnipotenta uppfattningen kalibreras till verkligheten, till vad som faktiskt är möjligt för en när det gäller görande och varande, också med hänsyn till hur omgivningen ser ut. När den anpassningen inte är tillräcklig börjar baksidor visa sig och vi mår dåligt – ibland utan att förstå varför.

När och hur blir omnipotens ett problem? Det är normalt att gå omkring med en något överdriven bild av sina positiva egenskaper och förmågor, det gör de flesta av oss. Det har ett överlevnadsvärde att förhöja sig själv lite grann. När vi jämför oss med omgivningen har vi en mer eller mindre automatisk tendens att förminska andra och förstora vår egen betydelse och våra prestationer. Vi bedömer oss helt enkelt som lite vassare än genomsnittet på olika plan. När positiva saker händer har vi en benägenhet att ta åt oss äran för det och när misslyckanden uppstår skyller vi ofta på otur eller på andra. Varför gör vi så? Jo, chanserna till att vi lyckas Det jag vill kontra verkligheten •

Verklighetsglappet_inlaga.indd 17

2021-02-22 14:07

med det vi vill ökar om vi tror oss om allt det positiva – och om bilden inte är alltför överdriven så är utsikterna goda att även omgivningen sväljer den och förstärker de sidor vi vill visa upp. Men om vi går omkring med en orealistisk bild av oss själva när det gäller förmågor och egenskaper som inte finns där eller är kraftigt överdrivna, så kan det till slut bli problematiskt. Att ha en överdriven tro på att »man kan« är en bra startpunkt i början, eftersom det minskar rädslan för att misslyckas och sporrar till att prova saker. Men om bilden av vad man förmår åstadkomma inte gradvis regleras i takt med de konsekvenser man möter, så är risken stor att man hela tiden stöter på hinder och misslyckanden. I slutänden leder det förstås till att man kan se världen som obegriplig och orättvis och risken för depression och uppgivenhet är överhängande. Det blir allt svårare att rätta till självbilden ju längre tiden går eftersom man samtidigt försummar möjligheter att lyckas med annat. Det är viktigt att varsamt kunna lyfta av den falska eller överdrivna bilden bit för bit och kunna se sig själv och tillvaron som den är. Och att göra det ihop med acceptans för att en annan variant av mig eller tillvaron är tillräckligt bra för att jag ska kunna leva med den utan besvikelse, skam eller skuld. Det kräver en ny uppsättning normer och standarder.

När jag inte kan eller vill Ofta går vi omkring med ganska högt ställda krav på hur vi ska vara och vad vi ska åstadkomma. Det är krav som kommer från oss själva men som inte sällan skapas utifrån vad vi tror om hur andra uppfattar oss och vad vi tror om andras normer. Vissa människor är bra på att ta krav, misslyckanden och jämförelser med en klackspark, ser det som naturligt att man kanske ändrar sig, att man backar ur eller att man misslyckas med något. Andra jämför sig ständigt med sin uppfattning om hur andra ser på saker och försö18 • VERKLIGHETSGLAPPET

Verklighetsglappet_inlaga.indd 18

2021-02-22 14:07

ker leva upp till de uppfattade normerna och kraven. Som kanske inte ens stämmer med omgivningens. En låg självkänsla föder ofta ett större bekräftelsebehov, där man hela tiden kämpar för att få omgivningens uppskattning och uppmärksamhet. Ibland föds omnipotenta målsättningar just på grund av detta och kampen börjar för att få plats på något utmärkande plan, till exempel i någon form av karriär som medför uppmärksamhet. Ett annat sätt att agera på den svaga självkänslan är att ge upp från början och aldrig våga satsa på något alls. En stark självkänsla å andra sidan kan vara orsak till att man inte behöver någon glansfull karriär eller andras uppmärksamhet överhuvudtaget. Man är nöjd med det man har och det man är. Hur det än är behöver man granska de slutsatser man drar om sig själv när man inte kan eller vill. Innebär det att jag är en sämre människa? Innebär det att jag är misslyckad och att alla kommer att se ner på mig? Vad tänker jag själv om människor som inte vill eller kan leva upp till dessa krav?

SJÄLVKÄNSLA: Vår värdering av oss själva – svarar på frågan: »Vad tycker jag

om mig själv?« Självkänslan kan vara hög eller låg. SJÄLVFÖRTROENDE: Vår uppfattning om vår kompetens och våra färdigheter i

en viss situation – svarar på frågan: »Hur bra är jag på detta?« SJÄLVBILD: Vår bild av vilka vi är – svarar på frågorna: »Vem är jag, hur är jag,

vad är jag?« SJÄLVFÖRMÅGA: Hur vi uppfattar och bedömer vår förmåga att klara av och

åstadkomma saker under rådande omständigheter. Svarar på frågorna: »Vad tror jag att jag kan åstadkomma?« »Vad kommer det att leda till och hur viktigt är det för mig?« SJÄLVVERIFIERING: Att bekräfta den befintliga självbilden och hålla den stabil

– svarar på frågorna: »Finns det konkreta belägg för att jag har de förmågor och egenskaper jag tror mig ha?« »Vilka konkreta exempel i så fall?«

Det jag vill kontra verkligheten •

Verklighetsglappet_inlaga.indd 19

2021-02-22 14:07

Självkänsla, självbild och självförtroende spelar en viktig roll för hur vi handskas med det vi upplever som krav och förväntningar, både de som kommer inifrån och de som kommer utifrån. Det är givetvis inte de enda ingredienserna i hur man uppfattar sin verklighet och hur man hanterar de krav och förväntningar som finns i den. Men bilden av en själv, vad man har för erfarenheter av sig själv och hur man värderar sig påverkar starkt hur man kommer att ta sig an saker i verkligheten. Med andra ord hur man kommer att bete sig i det glapp som finns mellan hur verkligheten egentligen ser ut och hur jag kommer att betrakta, bedöma och hantera den.

20 • VERKLIGHETSGLAPPET

Verklighetsglappet_inlaga.indd 20

2021-02-22 14:07

VERKLIGHETSGLAPPET

foto: appendix fotografi

ÅSA KRUSE

Å SA K R USE

V ER K LI G H ET SG LAP P ET ATT H A NTERA SI NA K RAV OC H FÖRV Ä NTNI NGA R

ISBN 978-91-27-82879-7

omslag av lotta kühlhorn 9 789127 828797

Kruse_lverklighetsglappet_org.indd 1-5

2021-03-01 14:17