9789127827394

te ns ka

ild

n utb

FOTO: KENNETH NYBLOM

THOMAS NYGREN är docent och universitetslektor vid Uppsala universitet. Han har mångårig erfarenhet av undervisning på olika ungdomsskolor, Komvux och högskolor. I sin praktiknära forskning om undervisning vid Umeå, Stanford och Uppsala universitet har han använt olika perspektiv och kvalitativa, kvantitativa och mixade metoder.

na

Med goda exempel på utbildningsvetenskaplig forskning, utifrån olika perspektiv, ger boken vägledning i hur forskning kan läsas kritiskt och konstruktivt. Vetenskapsteori och forskningsmetoder i utbildningsvetenskap ger blivande och verksamma lärare möjlighet att ta del av den senaste forskningen och därigenom bidra till en skola på vetenskaplig grund.

Thomas Nygren (red.)

Kursboken Vetenskapsteori och forskningsmetoder i utbildningsvetenskap riktar sig i första hand till lärarstuderande, men kan med fördel även läsas av den som är allmänt intresserad av utbildningsvetenskapens teorier och metoder och ta del av dess mångfald. Boken täcker in centrala delar av den utbildningsvetenskapliga kärnan och belyser frågor såsom:

• Vad är kunskap och vetenskap samt vad innebär olika teorier och metoder i forskning om utbildning?

• Hur organiseras utbildningsvetenskaplig forskning?

• Hur förhåller sig teori till tillämpning inom utbildningsvetenskap?

• Hur bedrivs forskning med kvalitativa, kvantitativa och mixade metoder inom olika utbildningsvetenskapliga forskningsfält?

• Hur kan forskning användas som vetenskaplig grund i läraryrket?

Vetenskapsteori och forskningsmetoder i utbildningsvetenskap

Den utbildningsvetenskapliga kärnan, UVK, är gemensam för alla lärarstuderande i Sverige och ska innehålla de grundläggande kunskaper och färdigheter som blivande förskollärare och lärare behöver. Den fungerar därmed som en gemensam bas och utgör i förlängningen grunden för ett gemensamt professionsspråk.

iga kär

n i ngs

pl

ve

THOMAS NYGREN VETENSKAPSTEORI OCH FORSKNINGSMETODER I UTBILDNINGSVETENSKAP (RED.)

ISBN 978-91-27-82739-4

9 789127 827394

NOK_NYGREN_VETENSKAPSTEORI_FORSKNINGSMETODER_I_UTBILDNINGSVETENSKAP.indd Alla sidor

2021-08-18 11:37

vetenskapsteori.indd 1

2021-08-18 14:50:52

Innehåll Medverkande författare

7

Förord

10

1 Vetenskapsteori och utbildningsvetenskap

12

Michael Gustavsson

2 Vetenskapsteori och teori i tillämpning inom utbildningsvetenskaperna

42

Gunnlaugur Magnússon & Thomas Nygren

3 Teorier och metoder för utbildningshistorisk forskning

81

Johannes Westberg

4 Identitet, normer och naturvetenskap/teknik – intervju som metod

107

Anna Danielsson

5 Fallstudien som forskningsstrategi i undervisningens praktik – ett exempel från historiedidaktiken

124

Hans Olofsson

6 Teorier och metoder för textanalys – exemplet skrivande i skolans tidiga år

159

Jenny Wiksten Folkeryd

7 Kvantitativa metoder för studier av utbildning – exemplen läsförmåga, gymnasieutbildning och NTA-program

185

Maria Rasmusson

8 Experimentella och kvasiexperimentella designer

208

Bert Jonsson & Daniel Fellman

vetenskapsteori.indd 5

2021-08-18 14:50:53

9 Teoretiska och metodologiska utgångspunkter för utbildningssociologiska studier

240

Håkan Forsberg

10 Betydelsen av kritisk-konstruktiv återkoppling för elevers lärande – ett learning science-perspektiv

266

Agneta Gulz & Magnus Haake

11 Learning study – undervisningsutvecklande forskning

296

Angelika Kullberg

12 Designforskning: praktiknära och ämnesdidaktisk forskning för innovativ utveckling – exemplen kritiskt tänkande och digital källkritik

317

Thomas Nygren

vetenskapsteori.indd 6

2021-08-18 14:50:53

Medverkande författare Anna Danielsson är professor i naturvetenskapsämnenas didaktik vid Stockholms universitet. Hon har tidigare varit verksam vid Uppsala universitet, King’s College London och University of Cambridge. I sin forskning intresserar hon sig särskilt för genus- och identitetsperspektiv på undervisning och lärande inom naturvetenskap.

Agneta Gulz är professor i kognitionsvetenskap med inriktning mot undervisning och lärande vid Lunds universitet och Linköpings universitet. Hon leder forskargruppen Educational Technology Group, som arbetar med klassrumsorienterad forskning i samverkan med lärare och elever. Gruppens forskningsprojekt utnyttjar alltid en palett av olika metoder för såväl datainsamling som dataanalys.

Daniel Fellman är doktor i psykologi och affilierad forskare vid Karolinska Institutet, Umeå universitet och Åbo Akademi. Han har mångårig erfarenhet av undervisning i beteendevetenskaplig forskning på universitetsnivå.

Jenny Wiksten Folkeryd är professor i didaktik med inriktning svenska vid Uppsala universitet. Hon har mångårig erfarenhet av praktiknära forskning som handlar om olika aspekter av läs- och skrivutveckling i skolans olika ämnen och om bedömning av läs- och skrivutveckling i nationella och internationella test.

Håkan Forsberg är universitetslektor i utbildningssociologi vid Uppsala universitet. I sin forskning undersöker han frågor om utbildning, migration och segregation med såväl kvantitativa som kvalitativa metoder.

7

vetenskapsteori.indd 7

2021-08-18 14:50:53

Michael Gustavsson är professor i litteraturvetenskap och VR-finansierad forskare vid Institutionen för kulturantropologi, Uppsala universitet. Han har forskat och skrivit om olika kunskapskonceptioner och de teoretiska grunderna för metodutveckling inom lärarutbildning och utbildningsvetenskap.

Magnus Haake är docent i kognitionsvetenskap med inriktning mot undervisning och lärande vid Lunds universitet och bitr. forskningsledare i Educational Technology Group. Han har lång erfarenhet av samverkansorienterad forskning i grundskola och förskola liksom av att använda en bred palett av forskningsmetoder.

Bert Jonsson är docent i psykologi och professor i beteendevetenskapliga mätningar och är verksam vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. Han har mångårig erfarenhet av utbildning och forskning framförallt med fokus på inlärning och minne. Vidare har han en gedigen kunskap och stor erfarenhet av att jobba med experimentella och kvasiexperimentella designer.

Angelika Kullberg är professor i ämnesdidaktik med inriktning mot matematik vid Göteborgs universitet. Hon har mångårig erfarenhet av praktiknära forskning tillsammans med lärare i förskolan och grundskolan. Forskningsintresset handlar främst om relationen mellan undervisning och elevers lärande i matematik.

Gunnlaugur Magnússon är docent i pedagogik vid Uppsala universitet och forskare vid Universitetet i Oslo. Han forskar om utbildningsreformer, skolmarknaden, inkludering, olika yrkesgrupper, skoldebatten och om undervisning i högre utbildning. Gunnlaugur har arbetat med stora enkätstudier, intervjustudier, textanalyser och policystudier samt sysslat med teoretisk utveckling och filosofisk forskning.

8 · Vetenskapsteori och forskningsmetoder

vetenskapsteori.indd 8

2021-08-18 14:50:53

Thomas Nygren är universitetslektor vid Uppsala universitet och docent vid Umeå universitet. Han har mångårig erfarenhet av undervisning på olika gymnasieskolor, Komvux och högskolor. I sin praktiknära forskning om främst undervisning i historia och samhällskunskap vid Umeå, Stanford och Uppsala universitet har han använt olika perspektiv och kvalitativa, kvantitativa och mixade metoder.

Hans Olofsson är fil dr i historia och verksam som lärarutbildare och forskare vid Karlstads universitet. Han har lång erfarenhet som högstadielärare och läromedelsförfattare i historia och religionskunskap.

Som forskare intresserar han sig för samband mellan skolans historieundervisning och samhällets historiekultur. Han har bland annat använt sig av etnografiskt inspirerade metoder.

Maria Rasmusson är universitetslektor i didaktik vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier vid Uppsala universitet.

Hennes forskning har handlat om läsförståelse utifrån olika aspekter, det digitala läsandet, läsförståelse i PISA-undersökningen, likvärdighet och bedömning av läsförståelse. I forskningen har hon bland annat använt data från PISA, PIAAC och registerdata och använt analysmetoder såsom regressionsanalyser och strukturell ekvationsmodellering.

Johannes Westberg är professor i utbildningens teori och historia vid universitetet i Groningen och professor i pedagogik vid Örebro universitet. Hans forskning har huvudsakligen handlat om förskolans och skolans historia, och han har på olika sätt arbetat för att utveckla metoder för att studera utbildning ur historiskt perspektiv.

Medverkande författare · 9

vetenskapsteori.indd 9

2021-08-18 14:50:53

Förord

E

ftersom lärande och undervisning är mycket komplext är också utbildningsvetenskapen ett fält med många teorier och metoder för att bättre förstå de komplicerade processer som gör att människor lär sig att förstå världen. Utbildning framhålls ofta som nyckeln som kan lösa samhällets problem. Det kan handla om klimatkris, ekonomisk tillväxt eller digitala hot mot demokratin i form av falska nyheter. Tyvärr erbjuder inte utbildningsvetenskapen några snabba och enkla lösningar på dessa utmaningar. Det vetenskapen har att erbjuda är emellertid viktiga pusselbitar som kan bidra till en positiv samhällsutveckling. Dessa kan handla om att förstå saker i sitt utbildningshistoriska och sociala sammanhang för att kunna fatta kloka beslut. Det kan också handla om att förstå och stödja enskilda individers lärande och utveckling eller utveckla mer effektiva undervisningsmetoder.

I den här boken presenteras pusselbitar av forskare som själva arbetar med att på olika sätt förstå utbildning och lärande. Forskarna beskriver hur vi med stöd i olika teorier och metoder bättre kan förstå och hantera de möjligheter och utmaningar som utbildning innebär. Jag är glad och tacksam att Niklas Gårdfeldt Leavy initierade detta bokprojekt och att kollegor från olika universitet tagit sig tid att beskriva sin forskningsprocess på ett sätt som gör det möjligt att förstå hur ny kunskap skapas inom forskningsområden såsom utbildningshistoria, utbildningssociologi, psykologi, pedagogik och ämnesdidaktik. På olika sätt behandlas frågor såsom: • Vad

är kunskap och vetenskap samt vad innebär olika teorier och metoder i forskning om utbildning?

• Hur organiseras utbildningsvetenskaplig forskning?

• Hur förhåller sig teori till tillämpning inom utbildningsvetenskap?

10

vetenskapsteori.indd 10

2021-08-18 14:50:53

• Hur

bedrivs forskning med kvalitativa, kvantitativa och mixade metoder inom olika utbildningsvetenskapliga forskningsfält?

• Hur kan forskning användas som vetenskaplig grund i läraryrket?

Boken inleds med att förankra utbildningsvetenskapen i vetenskapsteori och sedan översiktligt beskriva olika perspektiv och metoder som konkurrerar och kompletterar varandra inom utbildningsvetenskapen. Därefter synliggörs forskning som med olika metoder arbetat fram nya insikter om utbildning, från förskola till högskola – utbildningsvetenskapliga insikter som är värdefulla för lärare att känna till.

Genomgående beskrivs hur forskningsrönen kan och bör läsas kritiskt och konstruktivt, detta exemplifieras med exempel från forskning om skolans historia, genus i teknikutbildning, historieundervisning, skrivutveckling, internationella kunskapsmätningar, träning av arbetsminne, friskoleetablering, konstruktiv feedback, matematikundervisning och digital källkritik. Genom dessa exempel vill vi ge blivande och verksamma lärare möjlighet att ta del av den senaste forskningen och därigenom bidra med viktiga pusselbitar till en skola på vetenskaplig grund som hjälper oss att anta samtidens utmaningar.

Thomas Nygren Uppsala sommaren 2021

Förord · 11

vetenskapsteori.indd 11

2021-08-18 14:50:53

1 Vetenskapsteori och utbildningsvetenskap Michael Gustavsson

F

rågan om vad vetenskap är tillhör vetenskapsteorin och för att ringa in den måste man fråga sig vilken slags kunskap som kan kallas vetenskap. Kunskapsteori, eller epistemologi, kan beskrivas som undersökningar av den mänskliga kunskapen i allmänhet, dess natur, möjlighet, gränser och betingelser. Vetenskapsteori är mer avgränsad och handlar om teoretiska reflektioner över den del av den mänskliga kunskapen som kallas vetenskap, inte över kunskapen i allmänhet. Utifrån olika begrepp undersöker vetenskapsteorin bland annat förhållandet mellan teori och praxis, teori och empiri samt mellan teori och verklighet – frågor knutna till någon vetenskaplig verksamhet. Vidare handlar vetenskapsteori om vetenskaplig metod, förhållandet mellan olika former av vetenskap, vetenskaplig förklaring, orsakssamband, sanningsbegrepp och så vidare.

Vetenskapsteorin ställer alltså framförallt frågan om vad vetenskap är, men beskriver också ofta vad den bör vara. Men normerna för vad som kan kallas vetenskapligt varierar historiskt, därmed också vad som räknas till vetenskapen. I vår tid kallas humanistiska ämnen för vetenskap, vilket alls inte var någon självklarhet i andra tider. Även innebörden i begreppet vetenskap har varierat mellan ämnesområden. Det finns stora skillnader i hur forskning traditionellt har bedrivits mellan humaniora, samhällsvetenskap och naturvetenskap, och även besläktade ämnen emellan, men under de senaste femtio åren kan man se en större likriktning i vad som kallas vetenskap. Detta är inte minst tydligt i utbildningsvetenskap.

12

vetenskapsteori.indd 12

2021-08-18 14:50:53

Syftet med att införa ett forskningsområde kallat utbildningsvetenskap var att forskningen om utbildning, undervisning, skola och lärande skulle vara mångvetenskaplig. Man ville att många olika vetenskapliga traditioner, teorier och metoder skulle vidga och berika forskningen (Askling, 2006). Trots detta har utbildningsvetenskapen, speciellt den forskning och undervisning som hänger samman med lärarutbildning och skola, fått en relativt likformig teoretisk och metodisk inriktning (Rapport 2006:47R; Gustavsson, 2007). Den utbildningsvetenskapliga idén om vetenskapliga förhållningssätt bygger visserligen på olika vetenskaps- och kunskapsfilosofiska traditioner, men dessa har kommit att sorteras under ett fåtal rubriker, nämligen kvalitativ och kvantitativ forskningsmetod, och sedan en tid även en kombination av dessa, så kallade mixade metoder. En liknande utveckling kan man se inom stora delar av samhällsvetenskaperna.

Vetenskaps- och kunskapsfilosofiska traditioner För att bättre förstå kategoriseringen av kvalitativa och kvantitativa metoder och mot vilken bakgrund utbildningsvetenskapens dominerande teorier och metoder har utvecklats ska vi göra några nedslag i vetenskapshistorien. Därmed kan vi också synliggöra alternativa teorier och metoder av relevans för utbildningsvetenskaplig forskning och lärare.

Från antiken till det vetenskapliga genombrottet Platon (ca. 428–348 f.Kr.) menade att sanningen kan nås genom förståndet, men inte fullt ut genom sinnena. Han betonade därför argumentet och resonerandet som metod och tonade ner betydelsen av observation. Aristoteles (384–322 f.Kr.) lokaliserade formerna i den naturliga världen och menade att världens grundläggande principer kunde upptäckas genom att studera naturen. Aristoteles var den första som försökte systematisera vad vi idag skulle kunna kalla vetenskapliga undersökningar, ett system som omfattade såväl observation som logiskt resonerande om den naturliga världen. För Aristoteles utgjorde observationer en utgångspunkt men inte med syftet att registrera Vetenskapsteori och utbildningsvetenskap · 13

vetenskapsteori.indd 13

2021-08-18 14:50:53

fakta, utan för att upptäcka mönster, strukturer och samband. Förutom observation kräver alltså Aristoteles metod en logik i form av giltiga argument och resonemang med vilka det som iakttas kan arrangeras, ordnas och begripliggöras genom bland annat induktioner, förutsägelser samt analogier och därmed leda till slutledningar och kunskaper som ligger bortom det observerbara. I Aristoteles Organon delas det logiska tänkandet och den logiska argumentationen in i två former, en grov uppdelning som kvarstår i modern tid. Denna uppdelning har senare gått under namn som analys och syntes eller deduktiv och induktiv metod. Grundtanken är att det finns två metodbeskrivningar för undersökningar: en som utgår från vad som observeras, men som leder till mer grundläggande, allmänna och övergripande principer; en annan väg som går från grundläggande och allmänna principer till specifika fall. Dessa mål och metoder för ”vetenskapliga” undersökningar kan sägas utstaka den väg som frågan om hur sanningssökandet ska gå till har följt under de nästa två årtusendena. Aristoteles verk kom att utgöra ramen för en lång historisk diskussion kring vetenskaplig metod. Under medeltiden försökte tänkare såsom Thomas av Aquino, Roger Bacon, William av Ockham med flera alla på sitt sätt klargöra vilken typ av kunskap som kan erhållas genom observation och induktion, vilka typer av induktion som är giltiga och vilka regler man kan upprätta för dess tillämpning (Laudan, 1968). Genom analys undersöktes ett fenomen för att upptäcka dess grundläggande, och förklarande, principer; genom syntes försökte man förklara fenomen utifrån ett slags första principer.

Under den vetenskapliga revolutionen från och med 1600-talet förenades dessa typer av argument, experiment och rationellt tänkande till en dominerande kunskapsuppfattning och norm. Om man ska ge en allmän innebörd åt det vetenskapliga sanningssökandet såsom det har utvecklats från 1600-talet och framåt, kan man säga att det får representera olika sätt att komma åt fakta och finna förklaringar till dem, utan att hänge sig åt vidskepelse eller det övernaturliga. Det handlar om ett sanningssökande utan spekulationer, personliga intressen och alltför vild fantasi (Gilbert, 1960).

14 · Vetenskapsteori och forskningsmetoder

vetenskapsteori.indd 14

2021-08-18 14:50:53

Den filosofiska bakgrunden till den moderna vetenskapen kan spåras till den parallella utvecklingen av empirism och rationalism under 1600- och 1700-talen. Rationalismen förespråkade förnuftet som alla tings mått, och menade att alla problem kan lösas med rationellt tänkande medan empirismen menade att vår kunskap tillägnas genom våra sinnen och erfarenhet. Ofta nämns René Descartes (1596–1650) som en startpunkt för den vetenskapliga metoden, speciellt hans Discours de la methode från 1637, där han förordar kritisk metod som botemedel mot dogmatism och auktoritetstro (Descartes, 1637/1996). Descartes metod gick ut på att allt kunde prövas och ifrågasättas, hävdvunnen kunskap, gamla sanningar och, inte minst, våra sinnen. Det handlar alltså om kritik som metod. Inte bara våra observationer måste prövas, utan även våra idéer, åsikter, det vi tar för givet med mera. En av de saker Descartes är mest känd för är det radikala tvivlets metod som yttrade sig i att han efter att ha föresatt sig att tvivla på allt nådde den punkt som inte kunde betvivlas nämligen att han själv utförde denna metod, detta tänkande (cogito ergo sum = jag tänker alltså finns jag). Tillvägagångssättet visar på vikten av att ett kritiskt tänkande måste föregå alla slags tekniker som utvecklas i namn av sanningssökande metoder. Från vår tids horisont kan man säga att Descartes åskådliggör en viktig skillnad mellan ett metodiskt tänkande och de tekniker som möjligtvis kan bli frukten av ett sådant tänkande. Man kan säga att många metoder har utvecklats på grund av insikten om att våra medvetanden och våra sinnen inte är tillförlitliga, men samtidigt har metoderna, när de väl har utvecklats till tekniker, friställts från den typ av kritisk granskning, och tankearbete, som en gång motiverade dem.

Men inom vetenskapen fanns andra tendenser som förde vetenskapen närmare empirismens åskådning. Isaac Newton (1642–1727) lägger dels fram en väg för experiment och analys, dels presenterar han explicita metodologiska regler som demonstreras genom hans rörelselagar, gravitationslagen samt den klassiska mekaniken. Hans systematiska ”världsförklaringar” grundades på empiriska fenomen, inte på rationella första principer. Bland annat menade han att man inte bör söka efter fler orsaker till naturfenomen än vad som är tillräckVetenskapsteori och utbildningsvetenskap · 15

vetenskapsteori.indd 15

2021-08-18 14:50:53

ligt för att förklara fenomenen i fråga och att orsakerna till samma slags naturfenomen bör vara desamma. Newton menade att forskaren skulle komma fram till giltiga förklaringar genom systematiska observationer. Detta skulle komma att kallas induktivism.

Man alla tänkare och filosofer omfamnade inte den newtonianska versionen av vetenskaplig metod. David Humes (1711–1776) grundläggande kritik är att vi logiskt inte kan bevisa någonting om den verklighet vi observerar, eftersom all sådan kunskap är upplevd, det vill säga den baseras endast på vår erfarenhet. Vi hävdar giltigheten hos våra induktiva resonemang med hjälp av erfarenheten och vi försöker logiskt bevisa giltigheten hos induktioner med hjälp av induktioner vilket uppenbart inte håller. Humes problem med induktion motiverade i sin tur Immanuel Kant (1724–1804) att söka nya grunder för den empiriska metoden, en slags kunskapsteoretisk rekonstruktion.

Kant menade att kunskapen är beroende av såväl sinnlighet som förnuft och förstånd, men ingen av dessa förmågor kan ensam ge kunskap. All kunskap har visserligen sitt ursprung i erfarenhet och utan sinnesförnimmelser skulle vi inte veta någonting. Men sinnesförnimmelser i sig kan aldrig lära oss någonting. Det är på grund av att de alltid har en form, att de är utvecklade, och möjliggjorda, i enlighet med vissa åskådningsformer, exempelvis tid och rum, som vi får kunskap. Inte heller förnuftets idéer eller förståndets kategorier kan i sig ge någon kunskap om verkligheten, men fungerar som möjlighetsbetingelser för erfarenhetskunskap. Medvetandet är alltid involverat i, eller annorlunda uttryckt, är bestämmande för, sinnesförnimmelserna och kan därför producera erfarenhet, det vill säga empirisk kunskap.

Kunskapen består av både åskådning och begrepp tillsammans. Både Hume och Kant var viktiga för den vetenskapliga metodens utveckling under nästa århundrade.

1800-talet: Positivismen John Stuart Mill (1806–1873) lanserar en relativt snäv syn på induktion som det väsentliga i vetenskaplig metod i A system of logic från 1872.

För Mill innebär induktion först och främst att söka regelbundenheter bland händelser och skeenden. Bland dessa regelbundenheter kan man 16 · Vetenskapsteori och forskningsmetoder

vetenskapsteori.indd 16

2021-08-18 14:50:53

finna sådana som håller för ett så stort antal observationer att de så småningom kan utgöra grund för så kallade lagar. Mill vill med andra ord visa hur man kan gå från enskilda erfarenheter till generella lagbundenheter, och denna induktiva syn på vetenskaplig metod kom också att få stort inflytande på historie- och samhällsvetenskaperna.

Mill förespråkade en slags enhetsvetenskap i meningen att alla typer av forskning, oavsett om det rör naturen, samhället, kulturen eller människan, måste använda samma metoder (Mill, 1872).

En av Mills viktigaste inspiratörer var Auguste Comte (1798–1857), som brukar kallas positivismens grundläggare. Även om Comtes betydelse tonades ner under 1900-talet, kan man åtminstone peka på hans betydelse som namngivare för en vetenskapsteoretisk och metodologisk tradition som fick ett enormt inflytande under Comtes samtid.

I Comtes huvudverk Cours de philosophie positive (1830–1842) ställer han upp två mål för sin positivism. Det första specifika målet är att teckna grunddragen för en social fysik, eller en sociologi. Det andra mer allmänna målet är att samla all ”positiv” kunskap. Efter att ha undersökt de redan utvecklade naturvetenskaperna återstår att vidga vetenskapens domän från naturen till samhället. Att vetenskapen måste vara positiv betyder, för Comte, att den måste begränsa sig till ”det positiva”, det vill säga fakta givna i verkligheten, och inte ägna sig åt metafysiska spekulationer, eller sökande efter ”dolda orsaker” (Kjørup, 2009). Vetenskapen ska ägna sig åt att analysera och organisera data som är givna i en empirisk verklighet, vilket medför att såväl naturen som samhället kan kontrolleras, förutsägas och därmed organiseras på ett för mänskligheten rationellt vis. Men Comtes betydelse kom under början av 1900-talet i skuggan av den logiska positivismen.

1900-talet: Nypositivismen och induktivismen De så kallade nypositivisterna, eller logiska positivisterna (bl.a. Moritz Schlick, 1882–1936; Rudolf Carnap, 1891–1970 och Otto Neurath, 1882– 1945), utvecklade under tidigt 1900-tal en logik och sannolikhetslära som bland annat syftade till att finna nya grunder för vetenskapen och de empiriska metoderna. Nypositivismen ville befria filosofin från metafysik, inte genom att visa att metafysiska doktriner är falska, Vetenskapsteori och utbildningsvetenskap · 17

vetenskapsteori.indd 17

2021-08-18 14:50:53

utan helt enkelt meningslösa. De utvecklade den klassiska positivismens krav på att kunskap bygger på observation och att utsagor som handlar om en verklighet som inte direkt eller indirekt kan observeras är vetenskapligt ogiltiga. De tidiga nypositivisterna menade också att fysiken är modellen för all annan vetenskap och att vår kunskapsutveckling bygger på induktion samt att vår kunskap utvecklas kumulativt. I linje med deras empiristiska inriktning ifrågasatte också de logiska positivisterna åtskillnaden mellan naturvetenskap och humaniora. De förespråkade, liksom Mill, en enhetsvetenskap där olika problem kunde lösas med samma metoder oavsett om de rörde den mänskliga världen eller naturen. Den typ av tänkande som sysselsatt de humanister eller filosofer som ville förstå eller tolka världen, utan att använda empiriska och testbara metoder, kunde ha ett känslomässigt värde, menade de, men en sådan sysselsättning kan inte kal�las för vetenskap.

Nypositivisterna kunde dock inte legitimera en rent induktivistisk metod. Bland annat var man tvungen att acceptera att det inte finns några rena observationer, eftersom alla observationer är färgade av de teorier man utgår från. Dessutom var man tvungen att hantera insikten att det språk varigenom vi förmedlar våra observationer i sig inte är neutralt. Språket innehåller historiskt och kulturellt färgade föreställningar och värderingar. Därför insåg man behovet av att utveckla ett exakt vetenskapligt språk vars logik liknar observationernas egen logik. Men även om man lyckas konstruera ett fullständigt värdeneutralt språk, måste man fortfarande, för att kunna göra någon observation, utgå från något slags system av antaganden eller begrepp som i sig inte kan härledas från fullständigt neutrala observationer.

Men det var inte bara logiska och filosofiska överväganden som utgjorde ett hot mot den induktivistiska metoden, utan också vetenskapen själv. De begreppsliga grundvalarna inom kvantfysiken och relativitetsteorin visade att det mesta vi hade tagit för givet, eller vad vetenskapen dittills kommit fram till när det gäller tid och rum samt fysiska entiteter, kunde ifrågasättas. Strävan efter att nå en säker kunskap om den fysiska och naturliga världen sågs plötsligt som ouppnåelig, och man försökte därför utveckla en ny typ av empiriska metoder 18 · Vetenskapsteori och forskningsmetoder

vetenskapsteori.indd 18

2021-08-18 14:50:53

med lägre anspråk på fullkomlighet, men högre grad av stränghet och noggrannhet. När vägen till sanningen framstår som svårare, blir metoderna viktigare, och därför blir nu vetenskapen, och vetenskapsfilsofin, mer metodologiskt inriktad än kanske någonsin tidigare.

Postpositivismen: Popper, Lakatos, Kuhn och Feyerabend Kritiken av den induktiva metoden innebar framförallt att den hypotetisk-deduktiva metoden fick större uppmärksamhet. Den hypotetisk-deduktiva metoden fick förnyad aktualitet särskilt genom Karl Poppers (1902–1994) falsifikationism. Kärnan i Poppers filosofiska budskap är att mänsklig kunskap aldrig är något slutgiltigt och absolut säkert, alla vetenskapliga sanningar är preliminära hypoteser som kan prövas och kritiseras. Men vi kommer närmare sanningen genom att avslöja felaktiga teorier (Gilje & Grimen, 1993). Den hypotetisk-­ deduktiva metoden innebär att man drar olika slutsatser från provi­ soriska hypoteser. Dessa slutsatser prövas i nästa steg för att se om de falsifierar eller ”korroborerar”, det vill säga stärker (nota bene: inte bevisar) hypotesen. Varje kritisk vetenskapsman ska alltid sträva efter att försöka falsifiera sina hypoteser. Överlever hypotesen en kritisk prövning stärks den därmed och kan utsättas för nya prövningar. Överlever en hypotes tillräckligt många prövningar ”korroboreras” den och kan, när den är tillräckligt stark, utvecklas till en teori som går att använda i vetenskapen. Men en sådan teori är aldrig detsamma som sanningen. En övertygande teori idag kan alltid kullkastas av nya rön i morgon. Innebörden av människans rationalitet är för Popper förmågan att ställa sig kritisk mot andras såväl som sina egna uppfattningar, därav namnet kritisk rationalism.

Den empiristiska synen att kunskapen bygger på sinneserfarenheten förutsätter vanligtvis, menar Popper, en föreställning om att vi registrerar våra sinnesintryck passivt och neutralt, att vi, så att säga, samlar data i en ”behållare”. Men vi har eller får inte observationer, vi gör observationer. Våra vetenskapliga observationer utgör i praktiken aldrig neutrala datainsamlingar, våra observationer utgör aktiva processer. Dessutom gör vi inte våra observationer utifrån ett ”vakuum”, något slags idealt objektivt tillstånd, vi gör dem alltid utifrån någon Vetenskapsteori och utbildningsvetenskap · 19

vetenskapsteori.indd 19

2021-08-18 14:50:53

synvinkel, utifrån intressen, nyfikenhet, eller i strävan efter att lösa vissa specifika problem. Popper betonar att alla observationsutsagor är färgade av teori och är lika mycket en funktion av en rad subjektiva faktorer såsom förväntningar och önskemål, som de är en funktion av det objektivt verkliga. Vetenskapen börjar därför, enligt Popper, inte med slumpmässiga observationer, utan specifika frågor och problem vi vill ha svar på (Popper, 1959/2002). Man kan inte underskatta betydelsen av att vetenskap för Popper börjar med problem, snarare än observationer eller ”rena fakta”. Det är bara i sammanhanget av problemlösning vi kan förstå vetenskapen rätt (Popper, 1963). De flesta vetenskapsteoretiker var tvungna att förhålla sig till Popper vad gäller synen på probleminriktad metod. Den fortsatta utvecklingen av vetenskapens metodologi under 1900-talet kretsade kring några namn som på olika sätt ville utveckla, revidera eller modifiera de popperianska tankegångarna, eller mer radikalt ifrågasätta dem.

Den ungerska matematikern och vetenskapsteoretikern Imre Lakatos (1924–1974) kritiserade Popper för ”naiv falsifikationism”, och utvecklade en variant av den kritiska prövningen, vilken kort uttryckt innebar att även falsifieringar kunde vara fel; en eller några falsifieringar behöver inte betyda slutet för en teori. Thomas Kuhn (1922–1996) menade, liksom Lakatos, att vetenskapsfilosofin inte bara kan bygga på ett rationellt och logiskt tänkande, utan att den också måste lära sig av hur vetenskap har utvecklats och praktiserats. Kuhn kritiserade med andra ord den enligt hans mening alltför ahistoriska vetenskapsfilosofi som utvecklats av de logiska positivisterna. Tittar vi närmare på vetenskapens historia visar den, enligt Kuhn, att vetenskaplig utveckling sker i växlande faser. Dessa faser kan beskrivas som att vi har gått från ett förvetenskapligt stadium till vad Kuhn kallar ett normalvetenskapligt. Men det normalvetenskapliga stadiet kan drabbas av en kris när de gåtor som vetenskapen inte kan lösa har blivit så många eller betydande att den etablerade kunskap och de försanthållanden som utgör vetenskapens grund i sig själv är hotade, som till exempel när den geocentriska världsbilden blev hotad av den heliocentriska. En sådan kris kan revolutionera vetenskapen och en ny och med den gamla normalvetenskapen ojämförbar normalvetenskap kan 20 · Vetenskapsteori och forskningsmetoder

vetenskapsteori.indd 20

2021-08-18 14:50:53

uppstå (Kuhn, 1962/1997). Under perioder av en bred konsensus om hur världen ser ut och hur vetenskapen bör bedrivas kan man tala om ett paradigm, enligt Kuhn. Ett paradigm representerar, enligt Kuhn, de föreställningar, värderingar, metoder, förgivettaganden med mera som är gemensamma för ett vetenskapssamfund under en period av etablerad normalvetenskap. Men två paradigm kan i princip också förekomma samtidigt, men är då inkommensurabla, det vill säga de kan inte jämföras eftersom företrädare för olika paradigm bedriver sin verksamhet i, vad Kuhn kallar, ”olika världar”. För forskare i olika paradigm har begreppen olika innebörd och de ser olika saker (Kuhn, 1962/1997).

Paul Feyerabend (1924–1994) låter sin vetenskapsfilosofi, liksom Kuhns, genomsyras av ett vetenskapshistoriskt perspektiv. Han menar att om vi verkligen tittar på hur vetenskap har bedrivits och utvecklats, kan vi se att den sällan följer abstrakta, isolerade och rationella logiska slutledningar eller strikta metodologiska föreskrifter. Men Feyerabend är långt mer radikal än Kuhn när det kommer till frågan om metod. Feyerabend betonar att metodologiska regler i allmänhet snarare hämmar än gynnar vetenskapliga framsteg. Han inte bara kritiserar den etablerade hypotetisk-deduktiva metoden, utan menar något mer radikalt: att vetenskap inte behöver följa några metodregler alls.

Han bygger sina argument på en granskning av en rad vetenskapshistoriska framsteg. Feyerabend använder bland annat Galileo som exempel. Galileo utvecklade sin kopernikanska teori i trots mot samtida rationalitet och empiri. Genom att inte följa beprövad vetenskaplig konsensus, och inte följa beprövade metoder, men med hjälp av intuition, retorik och övertalning, lyckades hans teori efter hand finna argument och stöd, för att slutligen accepteras (Feyerabend, 1993).

Den kvalitativa metodens teoretiska grunder Den positivistiska, den nypositivistiska, och i viss mån den post­ positivistiska traditionen, bygger på traditionella vetenskapsbegrepp som bland kvalitativa forskare brukar kallas kvantitativ forskning.

Den kvalitativa forskningen säger sig vila mer på en filosofisk och Vetenskapsteori och utbildningsvetenskap · 21

vetenskapsteori.indd 21

2021-08-18 14:50:53

te ns ka

ild

n utb

FOTO: KENNETH NYBLOM

THOMAS NYGREN är docent och universitetslektor vid Uppsala universitet. Han har mångårig erfarenhet av undervisning på olika ungdomsskolor, Komvux och högskolor. I sin praktiknära forskning om undervisning vid Umeå, Stanford och Uppsala universitet har han använt olika perspektiv och kvalitativa, kvantitativa och mixade metoder.

na

Med goda exempel på utbildningsvetenskaplig forskning, utifrån olika perspektiv, ger boken vägledning i hur forskning kan läsas kritiskt och konstruktivt. Vetenskapsteori och forskningsmetoder i utbildningsvetenskap ger blivande och verksamma lärare möjlighet att ta del av den senaste forskningen och därigenom bidra till en skola på vetenskaplig grund.

Thomas Nygren (red.)

Kursboken Vetenskapsteori och forskningsmetoder i utbildningsvetenskap riktar sig i första hand till lärarstuderande, men kan med fördel även läsas av den som är allmänt intresserad av utbildningsvetenskapens teorier och metoder och ta del av dess mångfald. Boken täcker in centrala delar av den utbildningsvetenskapliga kärnan och belyser frågor såsom:

• Vad är kunskap och vetenskap samt vad innebär olika teorier och metoder i forskning om utbildning?

• Hur organiseras utbildningsvetenskaplig forskning?

• Hur förhåller sig teori till tillämpning inom utbildningsvetenskap?

• Hur bedrivs forskning med kvalitativa, kvantitativa och mixade metoder inom olika utbildningsvetenskapliga forskningsfält?

• Hur kan forskning användas som vetenskaplig grund i läraryrket?

Vetenskapsteori och forskningsmetoder i utbildningsvetenskap

Den utbildningsvetenskapliga kärnan, UVK, är gemensam för alla lärarstuderande i Sverige och ska innehålla de grundläggande kunskaper och färdigheter som blivande förskollärare och lärare behöver. Den fungerar därmed som en gemensam bas och utgör i förlängningen grunden för ett gemensamt professionsspråk.

iga kär

n i ngs

pl

ve

THOMAS NYGREN VETENSKAPSTEORI OCH FORSKNINGSMETODER I UTBILDNINGSVETENSKAP (RED.)

ISBN 978-91-27-82739-4

9 789127 827394

NOK_NYGREN_VETENSKAPSTEORI_FORSKNINGSMETODER_I_UTBILDNINGSVETENSKAP.indd Alla sidor

2021-08-18 11:37