9789127825611

Innehåll

Inledning 10

Om ensamhet och samhörighet 12

Vad menas med ensamhet? 12

Olika former av ensamhet 14

Flera faktorer bidrar till ökad risk för ensamhet 16

Ett samhällsproblem med allvarliga negativa hälsoeffekter 19

Människan har ett behov av samhörighet 20

Avskildhet – när det är behagligt att vara själv 23

Den teoretiska bakgrunden 24

Förberedelser i fem steg 26

STEG 1: Ta ställning till dina förutsättningar 26

A. Finns det andra problem än ensamhet som påverkar dig starkt just nu? 27

B. Undersök för- och nackdelar med ensamhet och samhörighet 27

STEG 2: Kartlägg ditt sociala nätverk och undersök upplevelser av ensamhet och samhörighet 31

A. Kartlägg ditt sociala nätverk med hjälp av ett sociogram 31

B. Gör en livslinje för att kartlägga dina upplevelser av ensamhet och äkta samhörighet under ditt liv 33

STEG 3: Ta reda på vilken personlighetsstil du känner igen dig i och vilka behov av värme och närhet du har 33

A. Din personlighetsstil 33

B. Ditt behov av värme och närhet 35

STEG 4: Undersök dina sociala signaler 38

A. Undersök dina ”vakthundar, sköldar och svärd” – signaler som skapar distans 39

B. Undersök dina prosociala signaler – de som bjuder in till kontakt 40

STEG 5: Reflektera över vilken form av ensamhet du lider av 41

Basfärdigheter 43

KAPITEL 1 Dialektiskt förhållningssätt 44

KAPITEL 2 Aktivera trygghetssystemet 50

Andningsövningar 60

Ljudlös sång 66

KAPITEL 3 Medveten närvaro 70

Självundersökande frågor 77

KAPITEL 4 Medkänsla 82

Färdigheter för social samhörighet 87

KAPITEL 5 Öka andelen sociala aktiviteter med akronymen

VÅGAR 88

Samarbetsaktiviteter 97

Hjälpande aktiviteter 106

Positiva eller lekfulla (icke-produktiva) aktiviteter 110

Aktiviteter som uttrycker tacksamhet 119

Aktiviteter i form av ritualer 124

Hälsofrämjande aktiviteter 129

KAPITEL 6 Matcha +1, stanna till eller backa 137

Välkomnande och vänliga signaler 143

Helhetsbilder och sårbarhet 148

Social beröring och fysisk närhet 153

KAPITEL 7 Validera andra 158

KAPITEL 8 Kommunicera direkt och TYDLIGT 171

KAPITEL 9 Minska vaksamhet och misstänksamhet 178

Färdigheter för känslomässig samhörighet 187

KAPITEL 10 Reglera känslor 188

KAPITEL 11 Tomhetskänslor och avstängdhet 207

KAPITEL 12 Öppet sinne för feedback och flexibilitet med akronymen

ÖPPEN 213

KAPITEL 13 Bromsa negativa dömanden och sociala jämförelser 218

KAPITEL 14 Förlåtelse med akronymen HJÄRTA 226

KAPITEL 15 Öka intimitet 232

KAPITEL 16 Knyt upp relationsknutar med akronymen KNUT 239

KAPITEL 17 Konsten att flörta 244

KAPITEL 18 Närhet även om vi är isär 251

Färdigheter för existentiell samhörighet och samhörighet med dig själv 257

KAPITEL 19 Utveckla existentiell samhörighet med akronymen

SKAPAR BAND 258

KAPITEL 20 Acceptans fullt ut 275

KAPITEL 21 Mod att gå din egen väg med akronymen MODIGA 283

KAPITEL 22 Självvalidering 289

KAPITEL 23 Självmedkänsla 294

Fördjupningsområden 299

Bli vän med självvald avskildhet 300

Krisfärdigheter 306

Destruktiva och dysfunktionella sociala grupper och

nära relationer 312

Social exkludering 318

Vänskaps- och kärleksrelationer 324

Bilagor 329

Bilaga 1 Veckokort för färdighetsträning 329

Bilaga 2 Exempel i värme- och närhetstermometern 334

Källor 336

Extramaterial på webben

Till den här boken finns digitalt stöd. Logga in på nok.se för att komma till extramaterialet.

Boken tillägnas Alexandra och Christine.

Inledning

ÖPPNAR DU DENNA BOK gör du det kanske för att du har en önskan om att undersöka hur ensamhet påverkar dig och ditt liv, eller så har du redan konfronterats med ensamhet på ett sätt som har påverkat ditt mående negativt och vill ta reda på hur du tar dig ut ur ensamheten.

Oavsett varför du bestämt dig för att titta närmare på boken, kan du vara helt säker på att du inte är ensam om att ha upplevt ensamhet. Alla människor känner sig ensamma någon gång, även om det så klart ser olika ut vad gäller hur ofta ensamheten återkommer, hur länge den håller i sig, hur stark den är och hur den påverkar oss.

Något som du också delar med andra människor är ditt behov av att vara en del av en gemenskap och strävan efter äkta samhörighet –du vet det där som du upplever när du känner dig sedd och förstådd, när andra accepterar hela dig.

Det spelar ingen roll om du nyligen har börjat känna dig ensam, eller om ensamheten har påverkat dig under större delen av ditt liv, om du känner dig isolerad och saknar någon att hitta på något med (social ensamhet), eller om ensamheten plågar dig trots att du har familj och vänner som bryr sig om dig (känslomässig ensamhet) – den här boken är för dig.

Vi börjar med att förklara vad ensamhet är och hur den tar sig olika uttryck. Sedan följer några förberedande avsnitt som ligger till grund för hur du läser vidare i boken och navigerar mellan de resterande avsnitten. Du undersöker exempelvis ditt sociala nätverk, ditt behov av värme och närhet och dina sociala signaler.

Därefter kommer du till bokens allra viktigaste avsnitt som beskriver en rad specifika färdigheter. Först lär du känna ett antal basfärdigheter som har en tydlig koppling till psykisk hälsa och välmående, och som resten av boken bygger vidare på. Sedan följer kapitel som

är indelade beroende på vilken typ av ensamhet som färdigheterna främst riktar sig mot. Detta ger dig vägledning och gör det lättare att välja ut vilka färdigheter du vill jobba med. Exakt hur din väg ut ur ensamheten ser ut beror på vilken form av ensamhet som du konfronteras med och ditt behov av värme och närhet. Tänk på att du kan arbeta med färdigheterna en och en, och måste inte ge dig i kast med allt på en gång. I slutet av boken finns en bilaga med ett veckokort som ger dig en översikt över alla färdigheter. Där kan du notera vilka färdigheter du har övat på under en specifik vecka och kommentera dina erfarenheter. Veckokorten kan över tid fungera som en dagbok som du kan titta tillbaka på längre fram.

Avslutningsvis finns också en fördjupande del som ger dig information om och möjlighet till att reflektera över vänskap, kärleksrelationer, krisfärdigheter, destruktiva relationer och social exkludering, liksom över hur du blir vän med avskildheten och fyller tiden i avskildhet med meningsfullt innehåll. Känns inte detta relevant för dig, behöver du inte gå vidare till dessa avsnitt.

Ensamhet kan trigga i gång starka känslor. Skulle du uppleva känslor som du har svårt att hantera på egen hand när du arbetar med boken, då är det viktigt att du söker stöd och hjälp till exempel från någon du har förtroende för eller från professionella inom hälso- och sjukvården (du kan exempelvis kontakta din vårdcentral). Ibland kan man behöva någon vid sin sida i arbetet med ensamhet.

Om ensamhet och samhörighet

Vad menas med ensamhet?

Trots att ensamhet berör oss alla – eller kanske just därför – har begreppet visat sig vara svårt att definiera och ännu svårare att förstå. Ska vi ta oss ur ensamheten behöver vi dock veta vad vi pratar om, så låt oss därför titta närmare på vad ensamhet egentligen är.

Många tror att ensamhet är en känsla eftersom vi i vardagstal brukar prata om att vi känner oss ensamma, men kärnan i det som utgör ensamhet är att dina behov vad gäller närhet och samhörighet inte är uppfyllda. Ensamhet handlar alltså i grunden om att du lider av ett bristtillstånd ungefär på samma sätt som när en person blir hungrig eller törstig. Liksom många andra bristtillstånd orsakar ensamhet ett starkt obehag hos människor och är därför inte något som vi vanligtvis väljer frivilligt.

Även om ensamhet i sig alltså inte är en känsla, kan upplevelsen av ensamhet utlösa många känslor. Ensamhet kan till exempel göra oss rädda, få oss att känna avundsjuka och misstänksamhet, leda till att vi blir arga och vill kritisera andra, eller så får ensamheten oss att känna stark ledsenhet och meningslöshet. Eftersom ensamhet dessutom triggar skamkänslor är det ovanligt att människor talar öppet om sin ensamhet. Känner du igen det här – att ensamhet triggar en rad negativa känslor?

Visserligen brukar man säga att det är viktigt med ett par nära vänner i livet och möjligheter att hitta på något med någon man tycker om lite då och då för att undvika ensamhet, men i slutändan är det ändå en subjektiv bedömning som avgör när vi upplever ensamhet. Vissa människor känner sig nöjda med att träffa en närstående person

någon gång i månaden och höras på telefon däremellan, medan andra känner ett behov av att ses nästan dagligen – eller åtminstone varje vecka. En del trivs bäst med hemarbete och tycker det blir jobbigt när den sociala samvaron blir alltför intensiv, medan andra känner ett stort behov av att få bolla idéer med sina kollegor i fysiska möten flera gånger i veckan. Det finns inte ett rätt eller fel sätt att vara. Det handlar snarare om att du behöver förstå vilka behov just du har och hitta effektiva färdigheter som hjälper dig att utveckla den samhörighet som du behöver för att må bra.

Man har letat efter objektiva mått på ensamhet och har då bland annat undersökt hur stor andel av befolkningen som lever i ett ensamhushåll för att bättre förstå ensamhetens spridning i samhället.

Denna statistik är dock svårtolkad eftersom det inte är självklart att en person känner sig ensam bara för att man bor själv. Det är inte heller självklart att känna samhörighet bara för att man lever tillsammans med andra människor. Exempelvis så visade en jämförelse med andra europeiska länder att människor i Sverige inte verkade känna sig så ensamma, trots den höga andelen ensamhushåll i vårt land. Forskarna tror att det beror på att svenskar i allmänhet uppskattar friheten att själva få styra över sitt liv och välja vilka relationer de vill fokusera på. Upplevelsen av ensamhet är alltså komplex och därför också svår att kartlägga.

Enligt Ensamhetskommissionen som bland annat presenterar statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) lever 4 procent av svenskarna socialt isolerade och cirka 5 procent av befolkningen rapporterar en stark upplevelse av ensamhet. Beroende på vilka grupper som tillfrågas och hur ensamhet definieras kan siffrorna komma upp i 10–20 procent. En fjärdedel av alla svenskar saknar dessutom en romantisk kärleksrelation. Lider du av ensamhet finns det alltså många som delar detta med dig.

I vetenskapliga studier mäts ensamhet vanligtvis med hjälp av frågeformulär. Ett formulär som ofta används heter UCLA Loneliness Scale, vilket inkluderar frågor som:

• Hur ofta upplever du att det inte finns någon att vända dig till?

• Hur ofta upplever du att du inte längre står någon nära?

Du skulle kunna ta ställning till dessa två frågor för att få en fingervisning om hur relevant denna bok är för dig. Besvara frågorna på en skala från 1 till 4 (1 = aldrig, 2 = sällan, 3 = ibland och 4 = ofta). Ju högre värden du skattar på respektive fråga (exempelvis om du skattar 3 eller 4), desto viktigare är det att du arbetar aktivt för att ta dig ut ur ensamheten. Speciellt viktigt är detta om ensamheten har varit långvarig och utgjort ett problem för dig under många år.

Olika former av ensamhet

Den mest klassiska formen av ensamhet är troligen det som brukar kallas för social ensamhet, det vill säga när vi upplever en brist på sociala relationer och inte är nöjda med det sociala nätverk vi har. Lider du av social ensamhet kanske du önskar dig något i likhet med detta:

Jag vill ha fler människor att umgås med och vidga mitt sociala nätverk.

Jag skulle vilja hitta på något lite oftare tillsammans med någon jag gillar och trivs med.

Den mest extrema formen av social ensamhet orsakas av social isolering – att det inte finns någon att vända sig till. Även om det är viktigt för människor att ha relationer till andra, krävs inte nödvändigtvis ett stort socialt nätverk för att man ska må bra och undvika ensamhetens negativa effekter. En eller ett par personer som man känner närhet och tillit till räcker väldigt långt – det finns forskning som stödjer detta.

Ett annat exempel på social ensamhet är när man exkluderas från en grupp man förväntas tillhöra, till exempel på grund av mobbning och kränkande särbehandling. Liksom ensamhet i allmänhet orsakar social exkludering starka fysiologiska reaktioner och psykiskt lidande hos den som drabbas. Den upplevs som extra smärtsam eftersom en exkluderingsprocess inbegriper att andra människor gör detta mot mig – det finns en uttalad avsikt. Eller åtminstone upplever den som drabbas att andras agerande inte är slumpmässigt. Studier har visat att hjärnans smärtcentrum aktiveras när detta händer – det gör alltså bokstavligen ont att exkluderas. Denna sociala smärta skickar en stark signal till personen om att göra allt i sin makt för att bli inkluderad i gemenskapen igen som att anpassa sig till gruppen och vara vänlig.

Vissa människor protesterar i stället, blir frustrerade eller till och med våldsamma, troligen i ett försök att återfå någon slags kontroll. Våldsdåd som skolskjutningar och terrordåd skulle mycket väl kunna ses som en konsekvens av det utanförskap som orsakas av social exkludering och ensamhet i samhället.

Även en person som har många sociala kontakter och ett välfungerande socialt nätverk kan känna sig ensam. Händer det här även dig?

Detta kallas för känslomässig ensamhet och innebär att det finns brister i relationernas innehåll och kvalitet. Känslomässig ensamhet

är ett tecken på att vi inte lyckas nå varandra, har svårt att öppna upp och visa genuina känslor, inte känner oss sedda och förstådda, och inte känner verklig närhet och acceptans. Känslomässig ensamhet kan därför drabba människor även om det finns både vänner och familj. Det är inte alltid som ensamheten syns utifrån och omgivningen lägger märke till att det finns ett problem. Lider du av känslomässig ensamhet kanske du skulle formulera önskemål på detta sätt:

Jag önskar att jag hade någon att prata med som jag kan berätta allt för.

Jag längtar efter att någon älskar mig för den jag är.

Lider du i stället av existentiell ensamhet kanske du fastnar i frågor som lyfter fram existentiella dilemman och som skapar ångest hos dig:

Om jag ändå ska dö ensam – vad är då meningen med det här?

Ingen kan förstå mig, det är helt enkelt inte möjligt. Jag är ensam med mina upplevelser.

Existentiell ensamhet beskrivs ibland som ursprunget till alla former av ensamhet. Den hänger samman med olika typer av existentiella dilemman som människor konfronteras med som att vi föds och dör ensamma, trots att vi längtar efter närhet, eller att vi önskar dela upplevelser med varandra, men endast kan göra det till en viss del eftersom varje upplevelse är unik för den enskilda individen.

En annan form av ensamhet det inte talas om så ofta är kroppslig ensamhet (eng. skin hunger). Det är ett tillstånd som kan uppstå om en människa saknar kroppslig beröring eller upplever att den egna kroppen har förändrats så starkt att man inte känner igen sig själv längre till

om ensamhet och samhörighet 15

exempel på grund av allvarlig sjukdom. Om man har förändrats starkt som människa kan man också uppleva en intrapersonell ensamhet, till exempel på grund av ett trauma. Lider du av dessa former av ensamhet kanske du känner igen följande ångestskapande tankar:

Jag känner inte igen mig själv längre och ifrågasätter det mesta som tidigare var sanningar för mig.

Jag trivs inte i min egen kropp. Är det här verkligen jag?

Självklart kan man lida av flera olika former av ensamhet samtidigt, och ofta förstärker de då varandra.

Det har också föreslagits att ensamhet som fenomen kan beskrivas som dimensioner: en intim dimension som karakteriseras av att det saknas en eller ett fåtal signifikanta personer som står känslomässigt väldigt nära personen (jämförbart med känslomässig ensamhet), en relationell dimension som karakteriseras av att det saknas vänskapsoch familjerelationer och där det sociala nätverket inte motsvarar personens behov (jämförbart med social ensamhet), liksom en kollektiv dimension som karakteriseras av att det saknas en tydlig identitet i sociala sammanhang som ligger lite längre bort från personen, som att tillhöra och uppleva gemenskap i föreningar och frivilligorganisationer, eller i staden där man bor, där banden är svaga och personen inte heller behöver investera så mycket för att upprätthålla sitt kontaktnät.

Flera faktorer bidrar till ökad risk för ensamhet

En ökad risk för ensamhet uppstår när det finns en växelverkan mellan vår biologi och våra reaktionsmönster (vår personlighetsstil), vår sociala miljö, våra beteenden och färdigheter, liksom olika typer av livsavgörande händelser. Alla dessa faktorer påverkar och påverkas av varandra (se bild 1). Utöver detta har det också uppmärksammats att dagens samhällsstruktur förstärker ensamheten för många människor.

BIOLOGI OCH PERSONLIGHETSSTIL: Beroende på vilket temperament vi föds med har människor olika behov av värme och närhet. Detta påverkar och påverkas av den sociala miljön i en process som formar personens reaktionsmönster och den personlighetsstil som

Social miljö

Social exkludering, prosociala signaler förstärks inte, invalideringar.

SAMHÄLLSSTRUKTUR

Naturliga mötesplatser saknas i samhället, möjligheter till att träffas försvåras genom dålig tillgång till kommunala färdmedel osv.

Livsavgörande händelse

Livskriser och trauma, livsfaser med stark förändring och förlorat socialt nätverk, normbrytande beteenden.

Biologi och personlighet

Litet behov av värme, dysreglerade eller inhiberade känslor, alltför stark eller svag självkontroll.

Individens beteenden

Undviker sociala aktiviteter, bristande prosociala signaler, svårt att visa eller reglera känslor.

SAMHÄLLSSTRUKTUR

Möjligheter till att träffas försvåras genom inkomstojämlikhet, boendesegregation osv.

blir kännetecknande för personen. Vilken personlighetsstil en person har kan i sin tur påverka vilket sätt och hur ofta personen söker sig till olika sociala sammanhang och vilka problem personen konfronteras med. Du kommer att läsa mer om dessa faktorer i kapitlet om förberedelser längre fram.

om ensamhet och samhörighet 17

BILD 1. Faktorer som bidrar till en ökad risk för ensamhet genom att interagera med varandra.

INDIVIDENS BETEENDEN: Människor är olika bra på att utveckla nära och stabila relationer. Saknar vi de färdigheter som vi egentligen skulle behöva för att få det sociala samspelet att flyta på ökar risken för ensamhet.

SOCIAL MILJÖ: Hur vi växer upp och vilka sociala signaler vi lär oss i familjen och i vår närmaste sociala miljö (exempelvis i skolan och på fritiden) påverkar om vi kommer utveckla en sårbarhet för ensamhet. Lär vi oss inte att visa prosociala signaler (mer om dessa senare) ökar risken för att våra sociala signaler i stället skapar distans när vi blir äldre. Möts vi ofta av negativa reaktioner när vi söker kontakt kan vi få allt svårare att visa prosociala signaler i mötet med andra människor –även om vi längre fram i livet möts av vänlighet och öppenhet.

LIVSAVGÖRANDE HÄNDELSER: Vissa typer av situationer och livsavgörande händelser verkar öka risken för ensamhet, även om självklart inte alla som upplever denna typ av situationer eller händelser hamnar i ensamhet:

• vid livskriser som till exempel separation, dödsfall, svåra sjukdomar och arbetslöshet,

• i speciella livsfaser som innebär en stor förändring och ett stort behov av anpassning som under tonårstiden, efter examen, vid pensionering, under studietiden, när man blir förälder eller när barnen flyttar hemifrån och ibland vid medelålderskris,

• vid förändringar som gör att man förlorar befintligt socialt nätverk till exempel vid flytt till en ny stad, en ny skola eller ett nytt land, ibland även som ett resultat av en separation,

• efter traumatiska erfarenheter, mobbning eller andra svåra erfarenheter som kan förändra hur man ser på sig själv, relationer i allmänhet, andra människor och framtiden,

• vid normbrytande beteenden som innebär att man sticker ut och agerar på ett sätt som gör att andra tar avstånd av olika anledningar som att bryta med traditioner och säga nej till att följa de regler och normer som omgivningen kommunicerar.

Som du märker finns det en hel rad av faktorer som kan göra dig speciellt utsatt för ensamhet. Allra svårast blir det förstås om flera

av dessa faktorer ökar din sårbarhet samtidigt. Har man till exempel upplevt ensamhet som barn eller tonåring och dessutom känt att man aldrig fick det stöd som man behövde, då kan det vara speciellt svårt att hantera social isolering och exkludering senare i vuxenlivet.

SAMHÄLLSSTRUKTUR: Många forskare varnar för att ensamheten i samhället verkar stiga och att detta möjligen beror på att det finns inbyggt i vår samhällsstruktur att människor förväntas vara självständiga. Kanske finns det till och med en mentalitet som gör att vi tänker att det är ”fel” att vara beroende av andra. Naturliga mötesplatser saknas ofta i våra städer, och infrastrukturen, liksom socioekonomisk segregering, leder till att vissa grupper har svårt att förflytta sig och mötas. Under covid-pandemin förstärktes den sociala isoleringen och ensamheten dramatiskt för många människor. Det finns alltså även behov av ett politiskt arbete för att minska riskerna för ensamhet i samhället. Men som vi kommer att se snart finns det mycket du kan göra på egen hand.

Ett samhällsproblem med allvarliga negativa hälsoeffekter

Under de senaste åren har alltmer forskning visat ett tydligt samband mellan ensamhet och olika typer av hälsoproblem. Vi vet att många människor med psykisk ohälsa känner sig ensamma, samtidigt ger långvarig ensamhet en mycket negativ effekt på den psykiska hälsan, till exempel ökar risken för depression, alkoholproblem och självmordsbenägenhet. Detta orsakas av de onda cirklar som uppstår vid långvarig ensamhet och som bland annat leder till en förhöjd känslighet för exkludering och starka negativa förväntningar i sociala sammanhang, liksom en förstärkt misstänksamhet och ökad risk för feltolkningar av sociala signaler (se bild 2).

Långvarig ensamhet har dessutom visat sig påverka den fysiska hälsan långt mer än vad man tidigare trott. Ensamhet leder exempelvis till en ökad risk för att dö i förtid och har visat sig ha en större negativ effekt på fysisk hälsa än till exempel fetma och rökning. Att ensamhet påverkar vårt psykiska mående på ett negativt sätt överraskar nog ingen, men hur är det möjligt att kroppen påverkas så starkt?

De allvarliga kroppsliga konsekvenserna är ett resultat av onda cirklar (se bild 2) som ensamma människor ofta hamnar i och som leder till ohälsosamma levnadsvanor. Det är exempelvis lätt att ta till alkohol och äta onyttiga saker för att döva den ångest som ensamheten orsakar och det kan vara svårt att ta det avgörande steget för att få till en fysisk aktivitet på ett regelbundet sätt om man tycker att sociala situationer är jobbiga eller känner sig nedstämd på grund av den sociala isoleringen. Långvarig ensamhet utlöser också ett konstant påslag av lågintensiv stress i kroppen. Detta kanske inte låter så farligt, men det är mer påfrestande än du tror. Kroppen klarar nämligen av en stark stressreaktion om det sedan finns tillfälle för återhämtning, men kan kroppen aldrig slappna av utvecklas med tiden bland annat högt blodtryck och ett försämrat immunförsvar.

Långtidsstudier visar att ensamma människor har en hög risk att fortsatt vara ensamma längre fram i livet. Detta resultat ger ännu en fingervisning om att det verkar finnas faktorer som gör det svårt att ta sig ut ur ensamheten. Även här anses en förhöjd misstänksamhet och en hög grad av känslighet för att bli avvisade av andra spela en central roll. Detta leder till att omvärlden uppfattas som mer hotfull än den verkligen är och att det blir svårt att använda prosociala signaler på ett effektivt sätt, det vill säga signaler som bjuder in till kontakt och som underlättar den sociala samvaron. Ensamheten skapar alltså tankar och känslor som triggar distansskapande beteenden vilket i sin tur ökar risken för ensamhet längre fram (se bild 2).

Kanske känns det tufft att läsa om dessa onda cirklar som vidmakthåller och förstärker ensamheten, men den goda nyheten är att du kan lära dig färdigheter i boken som bryter dessa och som hjälper dig att ta dig ut ur ensamheten. Det finns därför skäl att vara hoppfull!

Människan har ett behov av samhörighet

Människan är en social varelse – vi behöver alltså vår flock och vår sociala tillhörighet. En flock utgör något mer än bara en social grupp, i en flock är medlemmarna angelägna om att gruppen ska överleva och beredda att uppoffra sig för varandra utan att förvänta sig en omedelbar personlig fördel. Alla är dessutom medvetna om att man har det bättre tillsammans än om man skulle kämpa vidare var och en för sig.

Allt tydligare negativa effekter på den psykiska och fysiska hälsan

Konstant påslag av lågintensiv stress

Individens beteenden och färdigheter

Undviker sociala aktiviteter Bristande eller obalanserade prosociala signaler

Svårigheter att visa eller reglera känslor

Hög grad av känslighet för att bli avvisad av andra, uppmärksammar inte prosociala signaler

Svårigheter att bryta ohälsosamma levnadsvanor

Dominans av negativa tankar och känslor

Förhöjd misstänksamhet för att andra vill en illa och kan utnyttja sårbarheter

Människor har länge levt under svåra förhållanden, konfronterade med många hotfulla situationer och en ständig kamp för att få tag på mat och en trygg plats att sova på. De som kommunicerade väl och lyckades samarbeta för att övervinna dessa utmaningar hade bättre möjligheter att föra sina gener vidare. En människa som befann sig på egen hand hade däremot dåliga odds att överleva. Eftersom nervcellerna i vår hjärna är kopplade på samma sätt nu som när vi levde på savannen eller i grottor, upplevs ensamhet än i dag som något hotfullt, vilket gör att hjärnan omedelbart aktiverar kroppens hotsystem. Detta betyder att det sympatiska nervsystemet snabbt ökar sin aktivitet, det vill säga kroppen försätts i alarmläge och samlar kraft för att

BILD 2. Ensamhetens onda cirklar vidmakthåller och förstärker ensamheten på sikt och ger en ökad risk för negativa hälsoeffekter.

förbereda sig på att fly eller kämpa för sin överlevnad, stresshormoner som kortisol och adrenalin frigörs, hjärtat slår snabbare, musklerna spänner sig och personens prestationsförmåga ökar kortsiktigt.

När faran är över slår kroppens trygghetssystem (det parasympatiska nervsystemet) på igen. Det lugnar ner kroppen, hjälper oss att slappna av och återhämta oss, samtidigt som det också underlättar för oss att bygga närhet och gemenskap. Utsätts kroppen däremot för stress (både positiv och negativ) under lång tid och utan återhämtning kan vi drabbas av utmattning och sjukdom.

Ett tredje system är utforskarsystemet som ger oss energi till att visa nyfikenhet, utforska, anta nya utmaningar och prestera – ett system som drivs av belöningssubstansen dopamin och som ursprungligen motiverade oss till att ge oss ut för att skaffa mat och söka en partner.

Även i dagens samhälle kan den sociala kompetensen och förmågan att arbeta bra i grupper spela stor roll för våra möjligheter att nå viktiga mål – både inom arbetslivet och på det privata området. Dessutom är det oftast i sociala sammanhang som vi lär oss nya saker och utvecklas som människor.

Samvaron i en flock präglas av en upplevelse av äkta samhörighet, det vill säga en upplevelse av att du känner dig sedd och förstådd av andra, att andra accepterar hela dig och att du är omtyckt och älskad för den du är. Relationerna är varma, personliga och betydelsefulla, och skapas ofta för en längre tid och med ett bredare fokus än i vanliga sociala grupper. Det handlar om att tycka om varandra och vilja varandra väl, visa öppenhet för varandras åsikter, liksom förståelse för varandras sårbarheter och brister. Upplevelsen av äkta samhörighet skapar en känsla av att livet har mening och det är inte ovanligt att människor uppoffrar sig mer för flocken och för viet, än för sig själva. Kanske har även du erfarenhet av att ha ansträngt dig mer än vanligt för att du ville bidra till gruppens framgång eller för att du var mån om andra i gruppen?

Under evolutionen utvecklade människan ett komplext och effektivt kommunikationssystem som hjälpte oss att snabbt komma i kontakt med varandra och visa vänlighet och samarbetsvilja – vi blev experter på så kallade prosociala signaler. Även i dag har vi hjälp av dessa för att bjuda in till kontakt och tydligt visa att vi vill varandra väl. Har vi exempelvis svårt att känna äkta samhörighet med andra, är det en bra idé att öva just på att visa prosociala signaler.

Människan har också utvecklat en förmåga att känna empati för varandra. Det är hjärnans spegelneuroner som hjälper oss att läsa av och rent av känna samma känsla som en annan person, liksom att ”spegla” denna känsla och bättre förstå andras handlingar (som om vi utförde handlingen själva). Känslor som skam hjälper oss dessutom att lägga märke till när ett beteende riskerade att skada sammanhållningen i gruppen. Förmågan att känna skam är därför på många sätt det som håller ihop den sociala gruppen. Hur tror du själv att det skulle gå att få till en fungerande gemenskap i en grupp där en eller flera personer ingår som saknar förmågan till empati och skam? En ganska omöjlig uppgift, eller hur?

Avskildhet – när det är behagligt att vara själv

Kanske har du hört människor tala om ensamhet i positiva termer. Det man då menar är det som på engelska kallas för solitude. I denna bok har jag valt att kalla denna typ av upplevelse för avskildhet, det vill säga en situation då en person är själv och upplever det som neutralt eller till och med behagligt. Ensamhet däremot upplevs alltid som mer eller mindre obehagligt.

När en stunds avskildhet upplevs som behaglig har vi vanligtvis valt att vara för oss själva, tidsperioden som avskildheten pågår är begränsad och i de flesta fall har avskildheten ett väldefinierat slut. Det finns alltså en aspekt av frivillighet och vi upplever inte en brist på närhet. Man skulle kunna säga att självvald avskildhet och ofrivillig ensamhet är varandras absoluta motsatser.

Lider du av ensamhet känns det troligen främmande att avskildhet skulle kunna upplevas som behaglig, men du kan träna dig på att hantera avskildhet och fylla den med något meningsfullt. Ju tryggare du känner dig i stunder av avskildhet och ju mer meningsfullt innehållet blir, desto lättare blir det att säkerställa att en tidsmässigt begränsad stund av avskildhet inte per automatik förstärker upplevelsen av ensamheten.

Den teoretiska bakgrunden

Färdigheterna som beskrivs i denna bok har sina rötter i fyra psykoterapeutiska och kliniska traditioner. Övningarna är dock mer eller mindre omarbetade för att bättre passa in i arbetet med ensamhet och samhörighet.

1. KOGNITIV BETEENDETERAPI (KBT) har vetenskapligt stöd vid behandling av många psykiatriska tillstånd, till exempel depression och olika ångesttillstånd. Metoden har sina rötter i inlärningsteorin som förklarar hur du lär dig saker, den hjälper dig till exempel förstå hur ditt beteende påverkas av din inlärningshistoria (det du har varit med om tidigare) och de konsekvenser som följer på ditt beteende i stunden. Med hjälp av en beteendeanalys arbetar man fram en ökad förståelse för problemområdet och utformar en plan för hur personen lär sig nya sätt att hantera sina problem, liksom testar och utvärderar nya beteenden och sätt att tänka.

2. DIALEKTISK

BETEENDETERAPI (DBT) hjälper människor som har svårt att hantera starka känslor och krisreaktioner och utgår ifrån att personen behöver förbättra sin förmåga att exempelvis styra och reglera sina känslor, liksom att skapa stabila relationer. Metodens teoretiska rötter återfinns inte bara i KBT, utan även dialektisk filosofi spelar en central roll. I samklang med det dialektiska synsättet arbetar man utifrån två motsatta utgångspunkter – att människor behöver lära sig att acceptera de aspekter av tillvaron som inte går att förändra, samtidigt som det också är nödvändigt att ibland lära sig nya beteenden och förändra det som går att förändra. DBT är även starkt präglad av arbetet med medveten närvaro (zenbuddhistisk filosofi). Därför lär sig personer som deltar i DBT till exempel att fokusera på det aktuella ögonblicket och tillämpa ett icke-dömande förhållningssätt, liksom att stå ut med känslomässiga krisreaktioner utan att agera på ett destruktivt sätt.

3.

RADIKALT ÖPPEN DIALEKTISK BETEENDETERAPI (RO-DBT)

riktar sig specifikt till människor med psykisk ohälsa kopplad till stark rigiditet och bristande förmåga till flexibilitet, som depression eller anorexia nervosa. Metoden syftar till att hjälpa människor utveckla

öppenhet och flexibilitet, liksom värme och närhet i relationer. Med radikal öppenhet menas att vi bryter med invanda beteendemönster och går utanför vår egen bekvämlighetszon, att vi aktivt söker upp okända områden och testar något nytt för att lära oss och utvecklas.

Ibland innebär detta också att konfronteras med egna svagheter och sårbarheter. Metoden har vuxit fram ur KBT och DBT, men har också präglats av den spirituella traditionen malamati sufism, vilket gör att exempelvis självundersökande frågor används som en form av lärande. I RO-DBT lär sig personen att förbättra sin förmåga att använda prosociala signaler som skapar värme och närhet, medan man samtidigt försöker minska distansskapande signaler.

4. EXISTENTIELL PSYKOTERAPI har sina rötter i existentialismen och existentiell psykologi. Det är en psykoterapeutisk tradition som betonar vikten av att arbeta med existentiella frågeställningar för att utveckla ett nytt förhållningssätt till livet och sina problem – ett fokus som i sin tur kan ge personen styrka att gå vidare och ompröva sin riktning i livet. I terapin arbetar man med frågor om hur människor skapar mening i en meningslös värld, hur man kan förhålla sig till ensamhet, vad frihet är och vad det betyder att människor gör val i livet. Även inom vården, i synnerhet den palliativa vården, har existentiella frågor uppmärksammats när man utvecklat förhållningssätt för att skapa trygghet och livskvalitet i arbetet med människor som lider av livshotande sjukdomar. Den erfarenheten som har vuxit fram där är att vi bland annat kan minska ensamhet om vi skapar en förutsägbar och förståelig verklighet med närhet och gemenskap.

Förberedelser i fem steg

INNAN DU GÅR VIDARE och läser mer om specifika färdigheter är det bra om du tar dig tid att titta närmare på vilka förutsättningar du har att arbeta med ensamhet just nu (steg 1). Det är också värdefullt om du kartlägger ditt sociala nätverk och undersöker dina tidigare erfarenheter av ensamhet och samhörighet (steg 2), reflekterar över din personlighetsstil och ditt behov av värme och närhet (steg 3), undersöker vilka sociala signaler du använder dig av, både de som är välkomnande och de som är distansskapande (steg 4), samt reflekterar över vilken form av ensamhet du lider av (steg 5). Dessa förberedande steg hjälper dig att ta ställning till om det är rätt tidpunkt för dig att arbeta med ensamhet (steg 1) och hur du vill att ditt sociala nätverk ska se ut i framtiden (steg 2). Det blir lättare att navigera när du får en förståelse för hur ditt arbete påverkas av din personlighetsstil och ditt behov av värme och närhet (steg 3), liksom av dina sociala signaler (steg 4). Ju mer du förstår dina egna behov och hur sociala signaler kan användas, desto lättare blir det att använda färdigheterna för att ta dig ut ur ensamheten. Eftersom färdigheterna i boken är uppdelade efter vilken form av ensamhet de har närmast koppling till är det också bra att veta vilken form av ensamhet som du har störst problem med (steg 5). När du väl har arbetat dig igenom förberedelserna har du tagit fem viktiga steg inför arbetet med färdigheterna i boken.

STEG 1: Ta ställning till dina förutsättningar

Fråga dig själv om ensamhet är ditt främsta problem just nu eller om det finns något annat du skulle behöva ta tag i först. Denna fråga är

viktig eftersom det finns en hel del problem som gör att du skulle få svårt att arbeta på ett effektivt sätt med färdigheterna i denna bok. Skapa så goda förutsättningar som möjligt för dig!

A. Finns det andra problem än ensamhet som påverkar dig starkt just nu? Då kan det vara viktigt att du söker stöd och hjälp genom att exempelvis kontakta din vårdcentral eller 1177.se för att få rådgivning i hur du kan ta itu med dessa problem innan du arbetar vidare med boken. Här är några frågor som hjälper dig att ta ställning till detta. Svarar du ja på någon av dessa frågor kan du behöva ta tag i detta område:

Jag konsumerar alkohol, droger eller beroendeframkallande medicin på ett sätt som gör att det är svårt att koncentrera mig eller att få vardagen att fungera.

Jag känner mycket stark nedstämdhet nästan hela tiden sedan flera veckor eller en ännu längre tid, och har svårt att företa mig saker eller uppleva glädje när jag gör saker jag brukar gilla.

Jag har tankar om att jag inte vill leva längre eller att jag vill skada mig själv.

Jag har stark social ångest på ett sätt som påverkar alla situationer i livet och som jag inte kan hantera alls själv.

Jag har en så stark misstänksamhet mot andra att jag knappast kan delta i samtal med andra.

B. Undersök för- och nackdelar med ensamhet och samhörighet. Tittar du närmare på vilka för- och nackdelar (se arbetsblad på bokens webbplats) ensamhet respektive samhörighet har kan du lära dig mer om vad som håller dig kvar i ensamheten och vad som gör det svårt för dig att förändra saker och ting för att skapa samhörighet:

• Skriv ner för- och nackdelar med ensamhet (se tabell 1). Nackdelarna som ensamhet leder till talar om vad du kan vinna på att ta dig ur ensamhet. Fördelarna talar om vad som kan göra det svårt att lämna ensamheten.

• Skriv ner för- och nackdelar med samhörighet (se tabell 2). Fördelarna talar om vad du kan vinna på att arbeta med färdigheter. Nackdelarna talar om vad som kan göra det svårt att bygga samhörighet.

FÖRDELAR

Exempel: att stanna kvar i ensamhet

Kortsiktiga konsekvenser Jag slipper konfronteras med min rädsla som triggas av sociala möten.

Jag slipper risken att konflikter uppstår och att jag måste uppleva jobbiga känslor.

Jag upplever kontroll.

Egna exempel:

NACKDELAR

Exempel: att stanna kvar i ensamhet

Jag går miste om värdefulla möten.

Jag upplever inte glädje så ofta som jag vill.

Jag kan inte hjälpa mitt barn att ta sig ur ensamhet och skapa social gemenskap.

Jag saknar värme och närhet.

Egna exempel:

Långsiktiga konsekvenser

Jag tar inga risker och visar mig inte sårbar, skapar mig en slags skottsäker väst för sociala situationer (men blir jag lycklig så?).

Min personlighet är sådan att jag inte har så stora sociala behov, trivs att vara för mig själv.

Jag slipper uppleva kritik –känner mig trygg.

Jag slipper uppleva instabila relationer.

Egna exempel:

Både min fysiska och psykiska hälsa påverkas väldigt negativt om jag blir kvar i ensamhet.

Min nedstämdhet förvärras.

Jag har svårt att hitta en partner (som jag önskar mig) om jag lever isolerat.

Människor är sociala varelser, även jag (även om vi har olika stora behov).

Jag har svårt att ta mig vidare i yrkeslivet utan ett socialt nätverk.

Min självkänsla tar skada.

Egna exempel:

TABELL 1. Exempel på för- och nackdelar med ensamhet.

FÖRDELAR

Exempel: att söka kontakt med andra människor och visa prosociala signaler – för att på sikt skapa samhörighet

Kortsiktiga konsekvenser Jag upplever mer glädje i vardagen.

Jag kan utveckla vänskapsband.

Jag upplever närhet och beröring som jag har behov av.

Ju mer prosociala signaler jag testar, desto mer erfarenhet av detta får jag.

Rädslan minskar vanligtvis ju mer jag konfronterar mig med det jag är rädd för.

Andra visar mig mer prosociala signaler om jag själv visar prosociala signaler – ett samspel.

Lär jag mig aktivera mitt trygghetssystem, blir det lättare att visa prosociala signaler och att känna mig lugn i sociala situationer.

Egna exempel:

NACKDELAR

Exempel: att söka kontakt med andra människor och visa prosociala signaler – för att på sikt skapa samhörighet

Jag upplever kontrollförlust eftersom jag inte kan kontrollera allt som händer i det sociala samspelet.

Jag upplever rädsla när jag utmanar mig själv.

Jag har svårt att stå ut med att öppna upp och visa mig sårbar, är rädd för att detta utnyttjas.

Ibland känner jag inte att sociala kontakter ger mig så mycket glädje som jag hoppades.

Andra människor gör ibland saker som gör mig besviken. Jag har svårt att förlåta.

Egna exempel:

Långsiktiga konsekvenser Jag kan bygga ett socialt nätverk vilket skapar mer livskvalitet.

Jag lever enligt mina värderingar och kan till exempel bli en viktig person för en annan människa.

Genom att vara en del av gemenskapen ökar sannolikheten för att mitt liv får mening.

Jag kan minska existentiell ensamhet när jag skapar existentiell samhörighet.

Jag utvecklas som människa när jag tar emot ärlig och öppen feedback.

Om beröring blir en naturlig del av mitt liv vet jag att ett viktigt mänskligt behov uppfylls för mig.

Egna exempel:

Jag måste hitta en balans mellan mina och andras behov, riskerar att kompromissa för mycket och tappa kontakten med mig själv.

Andra människor kan göra misstag – detta måste jag acceptera fullt ut.

Jag kan inte få allt som jag vill om jag ska vara i en social gemenskap. Jag måste anpassa mig ibland.

Det kan vara smärtsamt att få en ärlig feedback från en vän (även om det hjälper mig att utvecklas som människa)

Egna exempel:

Titta sedan på dina olika exempel och skatta hur relevanta just dessa exempel är för dig på en skala från 0 till 5, där 0 = inte relevant alls och 5 = mycket relevant. Alla fördelar du hittar med att skapa samhörighet och alla nackdelar du hittar med att stanna kvar i ensamheten hjälper dig att bygga motivation inför ditt arbete. Skriv gärna ner just dessa saker exempelvis i din mobil och påminn dig om dem under ditt arbete med färdigheter för att ta dig ut ur ensamheten.

TABELL 2. Exempel på för- och nackdelar med att söka kontakt med andra människor och visa prosociala signaler för att långsiktigt nå samhörighet.

STEG 2: Kartlägg ditt sociala nätverk och undersök upplevelser av ensamhet och samhörighet

För att få en ökad förståelse för din aktuella situation är det viktigt att du tittar närmare på ditt sociala nätverk – även om det kan kännas jobbigt. När du vet hur läget är – här och nu – blir det lättare att fundera på hur du vill att det ska se ut i framtiden.

A. Kartlägg ditt sociala nätverk med hjälp av ett sociogram (se arbetsblad på bokens webbplats):

1. Börja med att rita en cirkel och skriv ditt namn i mitten. Skriv därefter in de sociala relationer du har i ditt liv i cirklar runt omkring. Gör pilar från dig själv till dessa personer. Genom att använda olika typer av linjer tydliggör du hur varm du upplever att relationen är.

2. Tydliggör också om relationen påverkar dig på ett positivt eller negativt sätt. En relation som du sätter ett plustecken för är en relation där du känner dig sedd, respekterad och omtyckt – en relation som du vill stärka och behålla i ditt liv, och som tillför energi. En relation som leder till att du inte mår bra sätter du ett minustecken framför. I en sådan relation känner du dig inte accepterad för den du är och kanske respekteras inte heller din åsikt. Det är troligen en relation som stjäl energi. Viktigt är dock att tänka på att du fortfarande kan älska en person, även om du märker att relationen inte är bra för dig. En relation kan dessutom kännas bra i stunden, trots att den långsiktigt inte är bra för dig. Ibland stannar vi exempelvis i relationer för att vi vill undvika negativa känslor som rädsla för att inte klara sig på egen hand eller obehaget inför en konfrontation med ensamhet eller en än mer belastande ekonomisk situation. Vissa relationer kanske svänger så mycket att du vill sätta både plus- och minustecken för att tydliggöra just detta instabila mönster.

3. Reflektera över hur ditt sociala nätverk ser ut i dag. Undvik att vara dömande och självkritisk. Ingen väljer att hamna i ensamhet och det finns många olika faktorer som gör det svårt att ta sig ut ur ensamhet. Var därför lika vänlig och stödjande gentemot dig själv som du skulle vara i relationen till en god vän eller till någon som du ser har det jobbigt. Fråga dig:

• Finns det människor du litar på som du har en varm och nära relation till? Vill du behålla dessa relationer?

• Finns det relationer som i dag är distanserade, men som du vill stärka och där du vill öka närheten?

• Finns det relationer du inte bör behålla?

• Finns det ett behov av nya relationer?

4. Fundera på hur du skulle vilja att ditt sociala nätverk ser ut i framtiden. När du tar beslut om vad du långsiktigt vill förändra är det viktigt att reflektera över flera olika frågor:

Vad är verkligt viktigt för mig i livet och vilka värderingar har jag?

Hur påverkar detta mitt sociala nätverk?

Vilka tankar och önskemål har jag vad gäller mitt sociala nätverk?

Vad säger mitt förnuft till mig?

Vad talar mina känslor om för mig? Vad tycker jag om?

Vilka långsiktiga mål har jag och hur påverkar de mitt sociala nätverk?

Vad får jag för signaler från människor som vill mig väl vad gäller mitt sociala nätverk?

Vilken typ av vän, partner eller kollega vill jag själv vara?

Vilken typ av vänner, partner eller kollegor vill jag ha i mitt sociala nätverk?

Det är inte ovanligt att känna både sorg och skam, om det sociala nätverket inte ser ut som man skulle vilja och om det dessutom är något man har svårt att prata öppet om. Dessa känslor delar du med många andra. Viktigt är att du nu faktiskt har börjat en ny väg i ditt liv, något som kan förändra sättet du hanterar ensamheten. Det kan du vara mycket stolt över!

B. Gör en livslinje för att kartlägga dina upplevelser av ensamhet och äkta samhörighet under ditt liv: Rita upp en livslinje (se arbetsblad på bokens webbplats) från din födsel fram till i dag och notera hur upplevelsen av ensamhet och äkta samhörighet har förändrats under livets gång. Skrev ner de händelser som dyker upp när du funderar över frågorna:

Hur ser mina erfarenheter av samhörighet ut? Med vem? När?

Vad underlättade för mig att skapa samhörighet? Fanns det resurser och färdigheter hos mig som bidrog till detta och som jag behöver använda igen?

Vilka situationer och livshändelser utlöste eller förstärkte min ensamhet?

Fanns det sårbarheter eller färdighetsbrister hos mig som bidrog till detta och som jag skulle behöva jobba med?

STEG 3: Ta reda på vilken personlighetsstil du känner igen dig i och vilka behov av värme och närhet du har

A. Din personlighetsstil: Du har redan lärt känna tre system som kan aktiveras i kroppen: hot-, trygghets- och utforskarsystemet. Människors reaktionsmönster formas i en ömsesidig påverkan mellan våra biologiska förutsättningar, vår miljö och våra egna reaktioner. De kan sammanfattas i en personlighetsstil som tydliggör vilka reaktionsmönster som är typiska för en enskild person. Forskningen har visat att det verkar finnas primärt två olika personlighetsstilar:

1. En överkontrollerad personlighetsstil: Personer med en överkontrollerad personlighetsstil kännetecknas av en god förmåga till självkontroll – något som det finns många fördelar med. Överkontrollerade personer är ofta pålitliga och förutsägbara, har lätt för att skjuta upp belöningar om så behövs och kan pressa sig hårt för att uppnå ett viktigt mål. De strävar efter ordning och sätter värde på att följa regler och rutiner, ställer ofta höga krav på sig själva

och andra, och har en mycket god förmåga att se faror och risker i tillvaron. Överkontrollerade personer har också lätt för att hålla tillbaka sina känslor och kan uppfattas som lugna. De kan dock ha svårigheter med att visa genuina känslor, skapa varma relationer och visa flexibilitet. Hämmade känslor gör nämligen att det blir svårare att visa prosociala signaler, vilket i sin tur ökar risken för att relationerna blir distanserade eller kyliga. Riskerna för olika former av ensamhet ökar om svårigheterna med att skapa varma och nära relationer är allvarliga och ihållande.

2. En underkontrollerad personlighetsstil: Personer med en underkontrollerad personlighetsstil kännetecknas av en god förmåga att skapa kontakt och visa känslor, anpassa sig till förändringar och våga testa nya saker. Detta kan ge många fördelar i det sociala samspelet och underkontrollerade personer uppfattas ofta som spontana, genuina och varma. Svänger det mycket mellan olika motsatta känslor kan det dock uppstå svårigheter med att bygga stabila relationer. Intensiva känslor som uppträder tillsammans med impulsivt beteende är nämligen inte bara destruktivt för personen själv, utan skapar dessutom konflikter som kan leda till att relationer bryts sönder. Intensiva och instabila känslor skapar också problem för personen att förstå sig själv – det personen tycker och tänker ena minuten gäller kanske inte efter en stund. Om känslor svänger starkt är det svårt för personen att navigera i vardagen. Riskerna för olika former av ensamhet ökar om problemen med instabila och kortvariga relationer är allvarliga och återkommande.

ISBN 978-91-27-82561-1