9789127824881 by Smakprov Media AB

Corina Löwe • Åsa Nilsson Skåve (red.)

•

Centre for Concurrences in Colonial and Postcolonial Studies. Hennes forskningsintressen är ungdomslitteratur, litteraturdidaktik och postkolonial ekokritik.

Hållbarhetsfrågor är ödesfrågor och betonas ämnesövergripande i styrdokument för skolans olika former, inte minst i relation till värdegrunden. I den här antologin får du veta hur fiktion och berättelser med miljö- och framtidsteman kan användas för att öka medvetenheten och förståelsen för ekologiska livsvillkor och hållbarhetsfrågor för alla oss levande varelser. Litteratur, film och andra mediala uttryck säger alltid något om sin samtid och kan väcka starka känslor hos barn och unga med potential att både befästa och ifrågasätta rådande tankemönster. Utifrån ekokritiska, intermediala och didaktiska perspektiv på berättelser skrivna för barn och ungdomar belyser författarna hur litteraturundervisningen kan bidra till att utnyttja denna potential och fördjupa kontakten med naturen. Antologin vänder sig till dig som student inom lärarutbildning, litteratur- och filmvetenskap samt till yrkesverksamma lärare som söker metoder och didaktik kring existentiella frågor.

hållbarhetsteman

Åsa Nilsson Skåve är lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet och knuten till Linnaeus University

ångest, motivera barn och unga till kritiska ställningstaganden och handling? Hur kan vi på ett inspirerande sätt utveckla elevernas personliga förhållningssätt till hållbarhet, miljö och framtid?

DIDAKTISKA PERSPEKTIV PÅ

Corina Löwe är docent i tyska vid Linnéuniversitetet och knuten till forskningsmiljön Centre for Childhood Research in Literature, Language and Learning (CHILLL). Hon forskar om barnoch ungdomslitteratur, litteraturdidaktik och realia i moderna språk/tyska.

Löwe & Nilsson Skåve (red.)

• Hur kan vi, utan att bidra till klimat-

DIDAKTISKA PERSPEKTIV PÅ

HållBArheTSTeMaN I BARN- OCH UNGDOMSLITTERATUR

”

En efterlängtad bok som tar upp litteraturens och estetikens viktiga betydelse för utvecklingen av en djupare kontakt med miljön, klimatet och de andra djuren. Läsaren får inte bara klimat- och miljöfördjupande analyser utan också kompetensutveckling, en förfinad ekolitteracitet och metodologisk hjälp i didaktiska såväl som i existentiella frågor. En klimatsmart och viktig bok, ett måste för den som arbetar i skolans och bildningens världar.

”

Camilla Brudin Borg Universitetslektor vid Göteborgs universitet, dr i litteraturvetenskap med ekokritik och miljöhumaniora som särskilt expertområde

”

Ett sällsynt gediget, välartikulerat och utmanande fortbildningsmaterial, fyller ett tomrum med brännande angeläget stoff. Författarna bidrar med nya, fräscha, och alltid aktuella, dimensioner till litteraturundervisningen, vilket inspirerar, engagerar och sporrar mig i mitt arbete! Så värdefullt!

”

Therese Sichan-Jansson Gymnasielärare i svenska och engelska

Foto: Johannes Rydström

ISBN 978-91-27-82488-1

9 789127 824881

978-91-27-82488-1_Didaktiska perspektiv på hållbarhetsteman_oms.indd Alla sidor

2020-06-25 08:20

Innehåll Inledning Åsa Nilsson Skåve och Corina Löwe Skönlitteratur och didaktik Ekokritik och ekolitteracitet Antropocen och glokalitet Medverkande och disposition REFERENSER

7 9 11 13 15 18

1. Didaktik, estetik, antropocentrism – ekopoesi för barn 20 Emma Tornborg Vad är ekokritik? 21 Aktivism som didaktik 24 Diktanalyser 26 REFERENSER 37 2. ”Klimatet boy. Klimat. Du valde de här pjäserna ur klimatsynvinkel” Martin Hellström Om ett litteratursamtal med ungdomar utifrån tre samtida pjäser Ekologin i dramatiken Det avslöjade temat Struktur och språk Hur en pjäs om miljön borde vara Att få svar större än frågorna REFERENSER

3. Sköna nya värld, men vad ska vi äta? – Matmotivet i framtidsskildringar för barn och unga Corina Löwe Att bita i det röda äpplet – barnlitteratur och mat Att smaka på grönsaker – antropocen och kopplingen till mat i barnböcker När hela tillvaron vänds upp och ner – ungdomsböckernas sätt att tematisera mat i framtiden En hälsosam och hållbar livsstil – Mats Söderlunds Ättlingarna Didaktiska uppslag – mat och skönlitteratur i en skolkontext REFERENSER

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 3

39 39 42 48 49 53 55 59 60 64 66 70 72 75 78

2020-07-31 16:00

4. Bilderbokens potential att i förskoleklass utveckla förståelse om människans aktiva roll för global hållbar utveckling Anette Almgren White Hållbar utveckling ur ett globalt perspektiv Bilderboken som läromedel Winston of Churchill: One Bear’s Battle Against Global Warming och I skogen Bilderbokens potential att kommunicera klimatförändringar och miljöeffekter Det samtidiga tilltalet som en didaktisk strategi Etik och estetik i klimatets tjänst Humor som vapen och ett lyckligt slut? I skogen – det samtidiga tilltalet som en läsning på flera plan På spaning efter en skygg intrig med hjälp av ekolitteracitet Tematisk undervisning och ekolitteracitet REFERENSER

5. Djurrättsfrågor och djurrättsaktivism i samtida litteratur för unga läsare Helene Ehriander Djurskydd och hållbarhet Att ge röst åt de som inte kan tala för sig själva Aktioner för djurens rätt Aktioner utan våld REFERENSER

6. Plats, natur och tillhörighet i Ann-Helen Laestadius böcker Åsa Nilsson Skåve Landskap och livsstilar Tradition och modernitet Plats och identitet Tematisk litteraturundervisning Att utgå från peripetier REFERENSER

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 4

80 81 83 85 86 87 89 91 92 94 99 102 104 107 112 115 119 123 125 126 128 131 134 136 139

2020-07-31 16:00

7. Jag, du och alla andra – individ och kollektiv i Divergent-trilogin Maria Nilson och Linda Piltz Divergent-trilogin som litteratur Divergent-trilogin som film Påtvingad gemenskap Den starka individen Dystopier i klassrummet REFERENSER

8. Bristen på social hållbarhet i framtiden – ungdomsdystopin Eleriatrilogins didaktiska potential Malin Alkestrand Ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet Att undersöka texters didaktiska potential Klimatets påverkan på samhällets uppbyggnad i Eleriatrilogin Bristande social hållbarhet – sfärerna och klanerna Bristande social hållbarhet – unga och vuxna Från litteraturläsning till skolstrejk – Eleriatrilogins didaktiska potential REFERENSER

9. Vatten som liv och död – ekokritiska och didaktiska perspektiv i Mats Söderlunds ungdomsroman Hotet Anna Salomonsson Vattnet som naturkraft och som kontrollerad handelsvara Glokalitet – sambandet mellan det lokala och det globala Flodvågen och biblisk intertextualitet Vattnets och tidens kretslopp – verklighet och minne Gränsöverskridanden som hopp och möjlighet REFERENSER

10. Mind the gap – naturvetenskaplig kunskap och litteraturundervisning Jørgen Bruhn Vilka är ”vi” och är det verkligen ”kris”? Environmental communication studies och ekokritik Intermediala studier – en kort introduktion REFERENSER

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 5

141 143 144 146 151 156 160 164 165 167 170 173 177 182 183 186 189 193 198 201 205 207 209 212 213 215 223

2020-07-31 16:00

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 6

2020-07-31 16:00

Inledning Åsa Nilsson Skåve och Corina Löwe

Denna antologi riktar sig till lärarstudenter, yrkesverksamma lärare och bibliotekarier samt till alla andra med intresse för kombinationen hållbarhet, kultur och lärande. Boken kan fungera som inspiration till undervisningsupplägg för olika åldrar och stadier, liksom till egen fortbildning inom det litteraturdidaktiska området. Den omedelbara hemhörigheten för detta är svenskämnet i grundskola och gymnasium, men de teman och arbetssätt som behandlas har även relevans i mer ämnesövergripande sammanhang, i och utanför skolan. Kunskap om och kärlek till naturen är grundläggande för att människor ska prioritera hållbarhetsfrågor. Dessa värden kan uppnås på olika sätt. Att ha en relation till en plats och att umgås med de naturliga omgivningarna är ett av dem, att lära sig fakta om hur naturen fungerar är ett annat. Därutöver kan den estetiska upplevelsen i att möta berättelser som, direkt eller indirekt, tematiserar människans relation till naturen ha stor betydelse. Den som kommer ut ur salongen efter att ha sett filmatiseringen (2018) av Harry Martinsons rymdepos Aniara från 1956 är förmodligen uppfylld av tankar om att vi måste värna den planet vi lever på och sannolikt också mer känslomässigt berörd än efter att ha läst en tidningsartikel om miljöförstöring eller klimatförändringar. Barns och ungas möten med engagerande berättelser i olika sammanhang bär, menar vi, på en unik didaktisk potential. Att behandla miljöfrågor och människans livsvillkor i litterär tappning är en tradition med många förgreningar. Miljö- och klimatdebatten, från 1960-talet och framåt, har i hög grad gjort avtryck i konsten och kulturen, och är tydligt märkbar exempelvis i den växande trenden med dystopiska berättelser, både för unga och vuxna läsare. Jämfört INL EDNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 7

2020-07-31 16:00

med reportage- och faktaböcker med miljöteman, som ofta tar avstamp i föreställningen att mänskligheten står alldeles inför en hotande katastrof som i bästa fall går att undvika, har fiktiva berättelser andra möjligheter att röra sig över gränser i tid och rum och levandegöra olika tänkbara scenarier. Fiktionen utgör ett unikt uttryck för människans föreställningar kring såväl en hotad och hotande som en hoppingivande framtid. Det är ingen slump att en av den moderna miljörörelsens förgrundsgestalter, biologen Rachel Carson, inleder sitt berömda verk Tyst vår (Silent Spring, 1962) med en poetisk betraktelse kallad ”A fable of tomorrow”, innan den vetenskapliga redogörelsen för de förödande ekologiska effekterna av kemiska bekämpningsmedel tar vid. För att vända den utveckling av akuta miljöproblem och klimatförändringar som vi befinner oss i idag krävs både fler hållbara tekniska lösningar och förändrade livsstilsmönster och attityder, inte minst i västvärlden. Många hävdar rentav att själva tekniken i hög grad redan finns, men att den stora utmaningen är att få oss människor att ändra vårt beteende och vilja leva mer hållbart (World Watch Institute 2013). Den definition av hållbar utveckling som togs fram av Brundtlandkommissionen 1987 formuleras som ”En utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (FN-förbundet 2012). Man gör en uppdelning i ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet, samtidigt som man poängterar att de tre aspekterna hänger samman. Den ekologiska hållbarheten lyfts fram som den mest grundläggande aspekten och är också den vi främst uppehåller oss vid i denna bok, men med utblickar mot sociala och ekonomiska konsekvenser. En nyckelfråga inför framtiden är alltså vilka värderingar och ideal som präglar vårt samhälle och hur dessa kan problematiseras och förändras. Litteratur, film och andra mediala uttryck berättar alltid något om sin tid och sin publik och har samtidigt potential både att befästa och ifrågasätta rådande tankemönster. Detta är vad vi, utifrån ekokritiska, intermediala och didaktiska perspektiv, försöker belysa i denna antologi. Vi behandlar berättelser som riktar sig till barn och unga och som aktualiserar ekologiska livsvillkor eller frågor om vad det innebär att leva i den geologiska era som kallas antropocen, en era som utmärks 8

IN L E DNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 8

2020-07-31 16:00

av att människan utövar stark påverkan och sätter outplånliga spår på planeten. Urvalet spänner över svenska och internationella verk i olika genrer. Exempel på frågeställningar som bearbetas är: Hur representeras relationen mellan natur och kultur i relation till samhällsutveckling i nutida berättelser för barn och unga? Vilka bilder av människans ansvar gentemot miljön presenteras och hur kan dessa etiska aspekter användas i skolans värdegrundsarbete? Vilka drag går att länka till en äldre tradition och vilka är nytillkomna efter de senaste årens klimat- och miljödebatt? Vilken potential för förändring i riktning mot hållbarhet och framtidshopp finns i dessa berättelser och hur kan denna kopplas till skrivningar i skolans styrdokument? I detta inledande översiktskapitel diskuteras fortsättningsvis gemensamma didaktiska och teoretiska utgångspunkter.

Skönlitteratur och didaktik En bärande idé i denna antologi är att det går att utforma en undervisning som fördjupar kunskaper på hållbarhetsområdet genom tankeväckande estetiska upplevelser som på olika sätt bearbetas gemensamt. Genom berättelser formar vi vår förståelse för världen och skapar sammanhang och framtidsvisioner. Alla berättelser, realistiska såväl som mer fantasifulla, står på olika sätt i dialog med sin samtid, vilket är något som kan tas tillvara genom diskussion och analys. Målsättningen med detta är i sin tur att motivera barn och unga till kritiska ställningstaganden och till handling. Detta är förstås en grannlaga uppgift, inte minst eftersom det också är angeläget att inte bidra till förlamande klimatångest, något som på senare tid beskrivits som ett växande problem bland främst unga människor. Det finns ett brett spektrum av hur unga människor bemöter hållbarhetsfrågor, allt ifrån de aktivistiska förhållningssätt som Fridays for future-rörelsen ger uttryck för, till en mer skeptisk hållning. Den sistnämnda kan innebära att information som inte passar in i den egna referensramen negligeras och nedvärderas, eftersom vi människor är benägna att hålla fast vid de övertygelser och den världsbild vi redan har (Ungdomsbarometer 2018, Kramming 2017). Inställningen att den INL EDNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 9

2020-07-31 16:00

enskilda inte kan påverka och därför hellre fortsätter i sina vanliga hjulspår är ett resultat av detta förhållningssätt (Ortiz 2019, s. 21). Med motiverande samtal föreslår psykologen och samtalsterapeuten Liria Ortiz en metod som ger samtalen om klimatet en produktiv riktning och som också skulle kunna tillämpas i skolsammanhang. Metoden utmärks av en samarbetande och utforskande stil, där samtalet bygger på att ingen sitter på de rätta svaren. Det är viktigt med en accepterande hållning, där deltagares autonomi bekräftas genom att alla får uttrycka sina behov, uppfattningar och värderingar. Samtalsklimatet bör kännetecknas av en välvillig inställning, med öppna frågor som hur, vad och på vilket sätt (Ortiz 2019, s. 33, 37). Samtal som dessa kan med fördel ta avstamp i gemensamt lästa berättelser. Att läsa litterära texter – och att ta del av berättelser i andra medier – är viktigt bland annat inom ramen för skolans svenskämne. Utöver den läs-, språk- och identitetsutvecklande potentialen finns i läsandet också stora möjligheter till ökad medvetenhet om hållbarhet, miljö och framtid, då dessa teman är frekvent förekommande både i nutida och äldre berättelser. Hållbarhetsfrågor är något som betonas också ämnesövergripande i styrdokument för skolans olika former, exempelvis i följande passage ur Lgr 11 (liksom i en snarlik i Gy 11), avsnittet ”Skolans värdegrund och uppdrag”: Var och en som verkar i skolan ska också främja aktningen för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. [---] Genom ett miljöperspektiv får [eleverna] möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa en hållbar utveckling. (Skolverket 2019, s. 5–8)

Frågor av de slag som kommer att behandlas i den här antologin är följaktligen en angelägenhet för skolans alla ämnen och för alla dem som arbetar i skolverksamheten, eller på andra arenor där barn och ungdomar möts. I detta sammanhang är ämnesövergripande och tematiskt arbete en viktig ingång. I studien Att göra sin röst hörd. Tematiskt arbe te i grundskolan (Magnusson m.fl. 2013) behandlas hur svenskämnets 10

IN L E DNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 10

2020-07-31 16:00

skönlitterära läsning i samspel med engelska, bild, musik och SO-ämnen kan främja elevers demokratiska skolning, vilket kan relateras till frågor om social hållbarhet. Ämnesövergripande arbete kopplat till arbete med miljöfrågor behandlas i en avhandling av Karolina Österlind från 2006. Något som betonas i avhandlingen är att emotionella faktorer är avgörande för ett framgångsrikt lärande, vilket stödjer tanken på ämnesövergripande arbete med autentiska problemområden som griper över flera kun skapsfält (Österlind 2006, s. 37f.). Avhandlingens delstudier håller sig inom NO- och i viss mån SO-fälten, men i förlängningen kan man dra slutsatsen att det emotionella engagemanget, som förutsättning för lärande, gynnas allra bäst genom att även litterära berättelser involveras i undervisningen. På senare år har det producerats en hel del läromedel om hållbarhet för skolan, men få har haft ett humanistiskt och estetiskt anslag. Vi menar att fiktion och berättelser med miljö- och framtidsteman är särskilt väl lämpade för just ett sådant ”personligt förhållningssätt” till frågor om hållbarhet som styrdokumenten betonar, och som är en nyckel till förändrade tankesätt och livsvanor. Analyser och perspektiv av det slag vi lyfter fram i antologin bidrar till att förverkliga denna potential. De didaktiska resonemangen tar i sin tur avstamp i en ekokritisk teoribildning och i begreppet ekolitteracitet – förmågan att relatera till naturen.

Ekokritik och ekolitteracitet Ekokritik kan kort definieras som ett humanistiskt forskningsfält där skönlitterära texter, eller andra konstnärliga yttringar, sätts i relation till ekologiska frågeställningar. Uppmärksamhet ägnas åt de explicita och implicita värderingar om natur, miljö och människans ansvar som representeras i litterära texter och andra kulturella uttryck (Garrard 2012). Den traditionella uppdelningen mellan natur och kultur som två motsatser är något som allt mer kommit att ifrågasätts inom ekokritiken och man intresserar sig för skildringar av hur ekologisk miljö samspelar med samhällelig och kulturellt skapad miljö. Ett begreppspar som ofta INL EDNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 11

2020-07-31 16:00

återkommer i ekokritiska sammanhang är antropocentrism och ekocen trism, där det förstnämnda står för ett människocentrerat synsätt och det sistnämnda för ett naturcentrerat, där människan är en del i naturen, men inte har en överordnad position. Även begreppet biocentrism förekommer, vilket definieras som en åskådning där alla levande varelser har samma värde. Ekocentrism och biocentrism ligger nära varandra, men då det förstnämnda begreppet förhåller sig till ekosystem som helhet och inte bara dess levande arter är det detta begrepp vi i första hand finner användbart. Som en didaktisk pendang till ekokritiken fungerar begreppet eko litteracitet. Greg Garrard beskriver i Ecocriticism (2012) hur ett litterärt verk eller en film kan inge läsaren känslan av att det finns ekologiska värden att försvara. Bortsett från de mest nattsvarta dystopierna, som Cormack McCarthys berömda roman The Road (2006), förmedlas ofta en insikt om att detta försvar är svårt, men inte omöjligt. Garrard använder i sina resonemang begreppet ecological literacy, vilket är en viktig utgångspunkt för våra läsningar av fiktion för unga med fokus på hållbarhetsfrågor. Vi väljer dock att använda det svenska ordet ekolitteracitet, som benämning på den miljöetiska skolning som med fördel kan ske parallellt med estetiska upplevelser. Denna process kan innebära en rörelse från ett antropocentriskt till ett mer ekocentriskt förhållningssätt. Om grunddefinitionen av litteracitet, eller literacy, är läs- och skrivkunnighet i vid bemärkelse, där inskolningen i en skriftspråklig kultur startar långt innan själva tekniken att läsa och skriva har erövrats (se t.ex. Fast 2008) är analogin när det gäller ekolitteracitet att medvetenhet om hållbarhetsfrågor är något mycket större än endast faktakunskaper om natur och miljö. David Orr, professor i miljöstudier som ägnat mycket av sin gärning åt hållbarhet i förhållande till utbildningsfrågor, beskriver det hela på följande vis: Litteracitet är förmågan att läsa. Numeracitet är förmågan att räkna. Ekologisk litteracitet är förmågan att fråga ”Vad händer sen?” […] Om vi misslyckas med att inkludera ekologiska perspektiv i vilket ämne det än må vara, lär vi elever att ekologi är oviktigt för historia, politik, ekonomi, samhälle och så vidare. (Orr 1992, s. 85, vår översättning)

IN L E DNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 12

2020-07-31 16:00

Ekolitteracitet är följaktligen något som sträcker sig över alla ämnen och discipliner och som barn och unga kan skolas in i gradvis genom den kultur och det sätt att tala om och förhålla sig till naturen som omger dem. I detta sammanhang spelar, menar vi, berättelser och fiktion en särskilt viktig roll.

Antropocen och glokalitet Ett samlingsbegrepp för olika slags effekter på miljön som allt oftare syns i debatten är antropocen, vilket kan översättas med ”människans tidsålder” (Crutzen 2011, s. 7–10). Att människan har blivit en geologisk faktor till den grad att den mänskliga påverkan på jordens miljö lämnar outplånliga spår, innebär också ett ansvar för den stadigt växande världsbefolkningen att handskas varsamt med kvarvarande naturresurser. Slagordet ”Jorden tillhandahåller tillräckligt för att tillgodose varje människas behov, men inte varje människas girighet” (Gandhi, citerad efter Crutzen & Schwägerl 2011, vår översättning) illustrerar detta. Dock har också kritik framförts, framför allt från samhällsvetenskapligt och humanistiskt håll, eftersom antropocen ses som ett människocentrerat (antropocentriskt) koncept. Kritiker hävdar att termen varken är värdefri eller neutral, utan den inneboende konnotationen är att miljöproblem kan rättas till med modern teknik, så kallad geo-engine ering (Crist 2013, s. 129–147). Människan blir därmed inte bara den som förgör världen utan också räddaren i nöden. Dessutom har det framförts kritik mot att begreppet antyder att det är hela mänskligheten som är ansvarig för dagens klimatkris, medan det i själva verket främst rör sig om en konsekvens av överförbrukning av fossila bränslen i den rika delen av världen, i modern tid. Hur man än positionerar sig i debatten är det svårt att förneka pågående och accelererande processer, som befolkningstillväxt, utrotande av olika djur och växter, vårt ökande beroende av teknik och de förändrade klimatförhållanden som orsakas av global uppvärmning. Allt detta sätter det dynamiska systemet på jorden i gungning (Renn & Schere 2015, s. 7–23).

INL EDNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 13

2020-07-31 16:00

Hur återspeglas då denna komplexitet i de berättelser som skapas i vår tid? Enligt historikern Dipesh Chakrabarty sker det exempelvis genom ”multiple-track narratives” (Chakrabarty 2010, s. 15), där inte bara det mänskliga perspektivet står i centrum. I många litterära verk, filmer och datorspel återkommer samma diskurs: Det jordiska paradiset hotas av utrotning och den opåverkade naturen är död sedan länge (Purdy 2015, s. 17f.). Men där det inte längre är möjligt och lämpligt att skuldbelägga individer för miljöförändringar, bidrar berättandet i antropocen med ett mer uttalat globalt perspektiv som sammankopplar sociala, tekniska och ekologiska system. Läsaren stimuleras, enligt Sam Solnick, att ställa grundläggande frågor om förhållandet mellan det lokala och det globala, mellan individ och kollektiv, ekonomi och ekologi, och hur en tanke eller idé kan omsättas till teknik (Solnick 2017, s. 4). En annan relevant aspekt som utmärker litteratur i antropocen är enligt Frederick Buell att litterära karaktärer placeras i en deformerad och ständigt föränderlig värld som de måste anpassa sig till. Med hän visning till processernas irreversibilitet skriver han: Genom att på detta sätt betona vad vi redan nu befinner oss i, snarare än de ängsliga förväntningarna om vad som ska komma, skapas en ny stark intimitet mellan människor och deras världar, även om dessa världar har förlorat all biofysisk soliditet och blivit skrämmande föränderliga. Detta nya ”inne i” är något som saknar ett tillgängligt ”utanför” – där finns inga alternativa rum, ingen väg tillbaka. (Buell 2014, s. 265, vår översättning)

I slutändan lyfter berättandet och skrivandet i antropocen också frågan om vad som menas med normalitet och i vilken utsträckning denna kategori lämpar sig i ekologiska kristider. När det gäller relationen mellan det lokala och det globala, exempelvis hur människor förenar sitt lokala liv med den globala utvecklingen, talar man ibland om glokalitet. Begreppet betyder enligt Roland Robertson ”samtidigheten – den samtidiga närvaron – av både universella och partikulära tendenser” (Searchcio.techtarget.com). Från att tidigare ha varit frekvent använt för att analysera ekonomiska relationer har konceptet glokalitet numera vidgats och börjat användas för att sätta dis14

IN L E DNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 14

2020-07-31 16:00

kussioner om naturen, människan och sociala sammanhang i en större kontext (Sarroub 2008, s. 59–66), vilket öppnar mot ekokritiska och antropocena frågeställningar.

Medverkande och disposition Av antologins tio kapitel är vissa av mer teoretiskt slag och visar hur ekokritik och antropocen-begreppet kan fungera som utgångspunkt för läsning och analys samt didaktisk bearbetning av litterära texter för att belysa hållbarhetsfrågor i vid bemärkelse. Andra kapitel har ett mer praktiskt, ämnesdidaktiskt anslag. Vår förhoppning är att de analyser och diskussioner som förs ska inspirera pedagoger att tänka vidare och utveckla olika kreativa sätt att arbeta med läsning av angelägna texter. I kapitlet ”Didaktik, estetik, antropocentrism – ekopoesi för barn”, skrivet av Emma Tornborg, undersöks dikter för barn, med fokus på hur svåra ämnen som miljöhot gestaltas och åskådliggörs så att de blir förståeliga och tillgängliga för målgruppen. De huvudsakliga diktexempel som tas upp är skrivna av Ingrid Sjöstrand och Ulf Stark. Den historiska synen på didaktisk litteratur, som något med i första hand uppfostrande syften, problematiseras. I kapitlet tecknas också en bakgrund till det ekokritiska fältets framväxt, i relation till ekopoesi som genre. Även i Martin Hellströms kapitel, ”Klimatet boy. Klimat. Du valde de här pjäserna ur klimatsynvinkel”, behandlas balansen mellan didaktiska syften och estetisk upplevelse. I fokus står här arbete med dramatik och den unika potential som denna genre har, samtidigt som den ställer höga krav på pedagogen när det gäller att välja texter och utforma arbetssätt. Hellström använder här, precis som i sin övriga forskningsgärning, barn som medforskare. Tendensen som framkommer är att det inte nödvändigtvis är de självklara valen, i det här fallet pjäser på temat moralfrågor och civilt motstånd skrivna för att framföras och ses av ungdomar, som fungerar bäst i klassrummet. Mat och ätande som litterärt motiv med kopplingar till hållbarhetsfrågor behandlas i kapitlet ”Sköna nya värld, men vad ska vi äta? Matmotivet i framtidsskildringar för barn och unga” av Corina Löwe. En INL EDNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 15

2020-07-31 16:00

rad olika texter för yngre och äldre barn tas upp som exempel. Spänningsfältet som undersöks i dessa verk pendlar mellan tron på innovativa tekniska lösningar och individuellt ansvar och leder till insikten att framtidens matförsörjning hänger på en skör tråd, vilket kan bidra till fruktbara diskussioner i klassrummet. Kapitlet avslutas med en rad didaktiska uppslag. Anette Almgren Whites kapitel, ”Bilderbokens potential att i förskoleklass utveckla förståelse om människans aktiva roll för global hållbar utveckling” bidrar med kunskap om hur bilderböckerna I skogen av Eva Lindström och Winston of Churchill: One Bear’s Battle Against Global Warming av Jean Davis Okimoto (båda från 2007) gestaltar människans relation till och påverkan på klimat och biologisk mångfald. Uppmärksamhet riktas mot de attityder, handlingar och etiska värderingar som bilderboksfigurerna uppvisar, vilka ställs i relation till mänskliga rättigheter, djurs rättigheter och växters livsbetingelser på ett sätt som kan utgöra underlag för att arbeta med hållbarhetsfrågor. Helene Ehriander undersöker i kapitlet ”Djurrättsfrågor och djurrättsaktivism i samtida litteratur för unga läsare” frågor om hur djurens rätt i samtida barnoch ungdomslitteratur vävs samman med hållbar utveckling och med behovet av en förändrad livsstil. Skildringen av djurens rättigheter hänger nära samman med synen på djurs värde och kognitiva och emotionella förmågor. Människans förhållande till djur och natur problematiseras genom beskrivningar av fångenskap och av maktrelationer där djuren är försvarslösa. Berättarna ger i en rad verk röst åt dem som inte kan tala för sig själva. Exempel som tas upp är Christina Wahldéns bok Cell Grön (2001), Mårten Melins Susanne och den lilla grisen (2004), Åsa Asptjärns Wursten och Veganen (2017), Marianne Strands Försöksdjuret (2011), Ginny Rorbys Sukari min vän (2007), Flora Wiströms Stanna (2016), Sofia Nordins Allt ska brinna (2018), Shivaun Plozzas Ditt hjärta är mitt (2019) och Robert Muchamores agentroman Aktivisterna (2010). I kapitlet ”Plats, natur och tillhörighet i Ann-Helen Laestadius böcker”, skrivet av Åsa Nilsson Skåve, undersöks den svensk-samiska författarens ungdomsromaner med fokus på bilden av natur och landskap i förhållande till olika kulturmöten. Framträdande teman i verken är 16

IN L E DNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 16

2020-07-31 16:00

också språk, identitet och betydelsen av relationen till en plats och dess yttre miljöer och omgivningar. I viss mån knyts den samiska kulturen till en mer ekocentrisk hållning, vilken framträder som en motkraft mot hänsynslös exploatering av naturresurser, dock utan att synen på olika kulturers närhet till naturen förenklas. Böckerna är väl ägnade åt tematiskt arbete i skolundervisning om såväl minoriteters kulturer och språk som natur- och miljöfrågor. Flera kapitel berör ungdomsdystopier och dess skildringar av tänkta framtida scenarion. Maria Nilson och Linda Piltz skriver under rubriken ”Jag, du och alla andra – individ och kollektiv i Divergent-trilogin” om hur det i ett flertal populära amerikanska ungdomsdystopier finns en intressant kritik av vad en påtvingad gemenskap, ett forcerat vi–dem, kan få för konsekvenser. Samtidigt som ungdomsdystopierna å ena sidan lyfter fram den viktiga kritiken mot det påtvingade kollektivet och vad det kan leda till, är det å andra sidan ofta individualismen och den starka individen som står för möjligheten, utvägen och räddningen. Diskussionen tar avstamp i Benedict Andersons begrepp ”föreställd gemenskap” och leder in på hur kritiska läsningar i klassrummet kan utveckla elevers engagemang och agens. I kapitlet ”Bristen på social hållbarhet i framtiden: Ungdomsdystopin Eleriatrilogins didaktiska potential” undersöker Malin Alkestrand den österrikiska författaren Ursula Poznanskis böcker. I dessa gestaltas en värld efter en omfattande miljökatastrof, där de så kallade sfärerna har skapat ett högteknologiskt samhälle med stora klasskillnader. I fokus för kapitlets resonemang står trilogins didaktiska potential i skolans värdegrundsarbete avseende miljöperspektiv, kulturmöten och maktrelationen mellan barn, ungdomar och vuxna. Utgångspunkten är att Poznanskis trilogi problematiserar hållbarhetsbegreppet genom att belysa hur en icke-hållbar miljö påverkar sociala relationer och olika samhällens behov av naturresurser. Anna Salomonsson behandlar i kapitlet ”Vatten som liv och död – ekokritiska och didaktiska perspektiv i Mats Söderlunds ungdomsroman Hotet” Söderlunds skildring av en möjlig och nära framtid där klimatkollapsen är ett faktum. Den nya världsordningen präglas av tillgången till färskvatten och de nordiska länderna utgör de nya storINL EDNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 17

2020-07-31 16:00

makterna. I berättelsens mitt återfinns 17-åriga Jenny som efter hand inser att hon tillhör ett särskilt folkslag som skiljer sig från människorna vad gäller såväl fysiska som mentala förmågor. I kapitlet undersöks hur relationen mellan kultur och natur problematiseras i romanen, och hur begreppet glokalitet kan fungera som en viktig utgångspunkt för didaktiska frågor om hållbarhet. Som ett led i det berörs även tematiken kring skulden och hoppet, och hur dessa frågor framträder i texten. I det avslutande kapitlet, ”Mind the gap: naturvetenskaplig kunskap och litteraturundervisning” av Jørgen Bruhn, diskuteras epokbegreppet det antropocena och de konkreta sidorna av begreppet, såsom minskande artdiversitet samt global uppvärmning, i förhållande till olika medietyper. De flesta människor utanför de snäva akademiska cirklarna tar del av kunskapen om till exempel klimatförändring genom antingen massmedier, undervisningsmaterial i skolor eller genom konst, film och litteratur. I kapitlet skisseras ett konkret sätt att behandla dessa frågor i svenskundervisningen för de högre årskurserna, med förslag på hur man kan diskutera vilka aspekter som går att ”översätta” från natur vetenskap till andra former, vilka aspekter som blir lidande och vilka fördelar till exempel den så kallade klimatlitteraturen har jämfört med en vetenskaplig rapport. REFERENSER Buell, F. (2014). ”Global Warming as Literary Narrative”. Philological Quarterly, 93, 3, 261–294. Literature Resource Center. Carson, R. (2000, orig. 1962). Silent Spring. Harmondsworth: Penguin Books. Chakrabarty, D. (2010). ”Climate Makes History IWM Post [Newsletter des Instituts für die Wissenschaften vom Menschen], 104. Crist, E. (2013). ”On the Poverty of Our Nomenclaturee”. Environmental Humanities, 3, 129–147. Crutzen, P. J. (2011). ”Die Geologie der Menschheit”. Das Raumschiff Erde hat keinen Notausgang. Energie und Politik im Anthropozän. I: Crutzen, P. J., Mastrandrea M.D., Schneider, S.H., Davis, M. & Sloterdijk, P. (red.): Das Raumschiff Erde hat keinen Notausgang. Energie und Politik im Anthropozän, (s. 7–10). Berlin: Suhrkamp. Crutzen, P. J. & Schwägerl, C. (2011). ”Living in the Anthropocene: Toward a New Global Ethos”. I: Yale Environment 360. https://e360.yale.edu/features/living_in_ the_anthropocene_toward_a_new_global_ethos. Hämtad 19 februari 2020.

IN L E DNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 18

2020-07-31 16:00

Fast, C. (2008). Literacy – i familj, förskola och skola. Lund: Studentlitteratur. FN-förbundet (2012). FN-fakta. Hållbar utveckling, 2. Garrard, G. (2012). Ecocriticism. London: Routledge. Kramming, K. (2017). Miljökollaps eller hållbar framtid? Hur gymnasieungdomar uttrycker sig om miljöfrågor. Diss. Uppsala: Uppsala universitet. Magnusson, G., Malmgren, K. & Nilsson, J. (2013). Att göra sin röst hörd. Tematisk undervisning i grundskolan. Lund: Studentlitteratur. McCarthy, C. (2006). The Road. New York: Vintage Books. Orr, D. (1992). Ecological Literacy. Education and the Transition to a Postmodern World. Albany: State University of New York Press. Ortiz, L. (2019). Motiverande samtal, MI. Att prata om miljöpåverkan utan att anklaga eller skuldbelägga. Falun: LLOA förlag. Purdy, J. (2015). After Nature. Politics for the Anthropocene. Cambridge: Harvard University Press. Renn, J. & Scherer, B. (2015). ”Einführung”. I: Renn, J. & Scherer, B. (red.), Das Anthropozän. Zum Stand der Dinge (s. 7–23). Berlin: Matthes & Seitz. Sarroub, L. K. (2008). Living ”Glocally” With Literacy. Success in the Midwest. I: Theory Into Practice, 47, 59–66. DOI: 10.1080/00405840701764789. Skolverket (2017). Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (Gy 11) Reviderad 2017. Stockholm: Skolverket. Skolverket (2019). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Reviderad 2019. Stockholm: Skolverket. Solnick, S. (2017). Poetry and the Anthropocene. Ecology, Biology and Technology in Contemporary British and Irish Poetry. New York: Routledge. The World Watch Institute (2013). Assadourian, E., Prugh, T. & Starke, L. (red.) State of the World 2013. Is Sustainability Still Possible? Washington DC: Island Press. Ungdomsbarometern (2018). iGen, Gen Z eller Smartphonegenerationen? Perspektiv på dagens unga. http://www.ungdomsbarometern.se/wp-content/uploads/2018/05/cUngdomsbarometern-Perspektiv-p%C3%A5-dagens-unga.pdf. “What is glocalization?”. Searchcio.techtarget.com. https://searchcio.techtarget.com/ definition/glocalization. Hämtad 19 februari 2020. Österlind, K. (2006). Begreppsbildning i ämnesövergripande och undersökande arbetssätt. Studier av elevers arbete med miljöfrågor. Stockholm: Stockholms universitet.

INL EDNING

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 19

2020-07-31 16:00

Didaktik, estetik, antropocentrism – ekopoesi för barn Emma Tornborg

Vad kan vi lära barn och unga om den allt mer utbredda miljöförstöringen och de hotande klimatförändringarna, och på vilket sätt kan vi göra det? Dessa två frågor är centrala för det här kapitlet. Barnlitteraturen har alltid haft två syften: att roa och att undervisa, ofta med tonvikt på det senare. Ann Boglind och Anna Nordenstam (2015) menar att det är en myt att äldre barnlitteratur var mer didaktiskt inriktad medan modernare barnlitteratur är mer inriktad på estetiska mål och på att roa. Samtidigt skriver de att ”[d]et fanns visserligen exempel på mer estetisk och underhållande litteratur, men den didaktiska barnlitteraturen var länge den dominerande. Vid sekelskiftet 1900 började kritik mot den rent uppfostrande barnlitteraturen växa fram på flera håll i Europa” (Boglind och Nordenstam 2014, s. 11). Vad man kan slå fast är att det aldrig funnits en tid när barnlitteraturen saknat en didaktisk aspekt, men att vad man har velat lära barn och på vilket sätt man har velat göra det har skiftat. Därtill kommer att det redan i barnlitteraturens natur finns en ojämlikhet inbyggd, eftersom det är en vuxen som skriver för barn. Den som har makten skriver åt den maktlösa. Oavsett om en författare försöker att ha ett jämlikt tilltal och ett barnperspektiv, så ligger denna grundläggande ojämlikhet kvar, och det är kanske det viktigaste att ha i åtanke när man studerar barnoch ungdomslitteratur (se exempelvis Nikolajeva 2017, s. 26f.). Vad gäller barnlitteratur som på olika sätt behandlar ekologiska frågeställningar tillkommer en annan diskrepans när vuxenförfattaren, som 20

DIDAKTIK, ESTETIK, ANTROPOCENTRISM – EKOPOESI FÖR BARN

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 20

2020-07-31 16:00

tillhör en av de många generationer som är ansvariga för tillståndet i världen, ska försöka lära barnläsaren att inte upprepa misstagen. Då krävs en särskild sorts ödmjukhet och så lite pekpinnar som möjligt. Kanske kan därför den komplexa och mångtydiga poesin fungera väl: en typ av litteratur som inte skriver sin läsare på näsan, som kan frammana starka känslor inför ett tema samtidigt som den kan upplysa om sakförhållanden, som kan möta sin läsare där hen är och låta hen själv ta till sig det som är viktigast för just hen: en källa att ösa ur men inte att drunkna i. Det här kapitlet behandlar ekopoesi riktad till barn, med exempel ur Ingrid Sjöstrands och Ulf Starks verk. Ekopoesi kan kort beskrivas som poesi som intar en estetisk hållning till miljöfrågorna (Degerman 2018, s. 38). Detta kan göras på många olika sätt, och tre linjer kan urskiljas: den naturlyriska poesin, där William Wordsworth (1770–1850) är en förgrundsgestalt, den aktivistiska och miljömedvetna dikten, samt en språkmaterialistisk ekopoesi som undersöker och iscensätter språkets och textens egen ekologi. Även om dessa tre linjer existerar parallellt, är de också delar av en ekopoetisk utveckling från naturlyrik till språkmaterialism (Degerman 2018, s. 43–44). Jag kommer att göra en kort sammanfattning av det ekokritiska fältets utveckling och sedan diskutera ekopoesins förhållande till didaktik och pedagogik. I samband med det kommer jag in på ekolitteratur för barn i allmänhet, och går sedan vidare till diktanalyserna. Fem dikter kommer att presenteras och diskuteras utifrån de frågor om estetik, didaktik och antropocentrism som uppkommer vid läsningen.

Vad är ekokritik? Fältet ekokritik växte fram under 1970-talet, och de tidigaste ekokritiska studierna ägnade sig främst åt den romantiska poesin där särskilt Wordsworth blev betydelsefull, men även ekokritiska läsningar av exempelvis Shakespeare och Ben Johnson gjordes. 1967 gjorde Lynn White en ekokritisk studie av Bibeln och kritiserade den antropocentriska världssyn som genomsyrar kristendomen: människan som alltings måttstock och centrum. Allt fler ekokritiker började ifrågasätta den gamla DIDAKTIK, ESTETIK, ANTROPOCENTRISM – EKOPOESI FÖR BARN

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 21

2020-07-31 16:00

synen, och en ny hållning, ekocentrismen, började växa fram. Enligt den ekocentriska uppfattningen är människan jämlik med övriga levande varelser, inte viktigare eller mer värdefull (Hiltner 2015, s. 1–2). Den andra vågens ekokritik inleddes i början av 2000-talet och dess företrädare vände sig mot det romantiserande av naturen och ”det vilda” som till viss del kännetecknade den första vågens ekokritiker. I stället vändes uppmärksamheten mot texter som behandlar andra sorters platser än den pastorala, orörda natur som poeter och författare som William Wordsworth (1770–1850) och Henry David Thoreau (1817–1862) uppehållit sig vid. Den nya vågens ekokritiker studerade litteratur om miljöförstöring, urbanisering och ödelagda landskap. Det tidigare romantiserandet av den ”orörda” naturen betraktades nu som problematiskt, eftersom den sortens natur är en mänsklig konstruktion och idé. Vad är naturen i sig själv, utan de förställningar vi projicerar på den? Man började också ägna sig åt intersektionalitet (hur olika maktordningar samspelar) och environmental justice blev ett viktigt begrepp: man uppmärksammade exempelvis att fattiga svarta i södra USA drabbades värre av miljöföroreningar än vita i medelklassamhällen (Hiltner 2015, s. 131–133). Ekofeminismen kopplade ihop behandlingen av kvinnor, barn, djur och natur (Gaard 2009, s. 323). Flera av den andra vågens ekokritiker anlade strikt teoretiska och filosofiska perspektiv på frågan om relationen mellan människan och planeten. Här är Bruno Latour och Timothy Morton viktiga namn (Hiltner 2015, s. 132). Det ekokritiska studiet av barnlitteratur tillhör också den andra vågens ekokritik. Gaard (2009) placerar dess födelse vid år 2004: fältet bildades formellt år 2004 i och med publiceringen av Sid I. Dobrins och Kenneth B. Kidds Wild Things: Children’s Culture and Ecocriticism: Eftersom barnlitteraturen till stor del utgörs av djurfabler har denna gren av ekokritiken av naturliga skäl behandlat relationen mellan kultur och natur utifrån relationerna mellan barn och djur, med särskild uppmärksamhet riktad mot huruvida djuren i dessa berättelser gestaltas som subjekt eller som objekt. (s. 325, min översättning)

DIDAKTIK, ESTETIK, ANTROPOCENTRISM – EKOPOESI FÖR BARN

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 22

2020-07-31 16:00

Precis som Gaard påpekar har relationen mellan barn och djur i alla tider haft en särställning i barnlitteraturen. Detta tog exempelvis poeten Ted Hughes fasta på och i hans ekopoetiska diktsamlingar riktade mot barn ligger fokus främst på djuren. Hughes ville överbrygga klyftan mellan människa och natur och ansåg att barn har lättare att ta emot ett sådant budskap än vuxna: inte eftersom de är oskyldigare, utan eftersom de ännu inte blivit defensiva (Kerslake 2018, s. 61). Idag finns många olika ekokritiska ingångar som allihop hänger samman. Man kan exempelvis ägna sig åt att studera litteratur som på olika sätt behandlar antropocen, ett namn (om än inte det officiella) för den geologiska epok vi befinner oss i, där människans handlingar har förändrat planeten i grunden och negativt påverkar allt liv på jorden samt de livsviktiga förutsättningarna för liv: vatten, luft och klimat. I dessa studier blir frågan om skalor och avstånd akuta: Hur påverkas jorden om alla människor lever som jag gör? Hur hänger ekosystemen ihop globalt sett? Kan vi här i Sverige påverka klimatförändringar i Australien? Detta är gamla ekokritiska frågeställningar som fått förnyad aktualitet i och med den ökade insikten om klimatförändringarna, som är den viktigaste antropocena frågan. Ett viktigt namn här är Timothy Clark, som i sin bok Ecocriti cism on the Edge: The Anthropocene as a Threshold Concept (2015) gör upp med delar av den tidigare ekokritiken, exempelvis environmental justice: Det som är självklart eller rationellt på en skala kan mycket väl vara destruktivt eller orätt på en annan. Därför kan progressiva argument avsedda att säkerställa individuella rättigheter och att sprida det västliga välståndet på en annan skala till och med likna en vansinnig plan för att förstöra biosfären. (s. 73, min översättning)

Antropocen ställer allt på ända, gamla sanningar gäller inte längre och gamla gränser i tid och rum har lösts upp. Att vara medveten om antropocen är att vara medveten om ett kristillstånd där vi befinner oss så nära slutet att slutet på ett sätt redan är här. Clark beskriver känslan av att titta på ett naturprogram om vilda djur och uppleva det som en anakronism: ”Det innebär att få allt svårare att stå ut med TV-program som hyllar naturen, eftersom de känns som återskapanden av något som vi redan har förlorat” (s. 139, min översättning). DIDAKTIK, ESTETIK, ANTROPOCENTRISM – EKOPOESI FÖR BARN

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 23

2020-07-31 16:00

Aktivism som didaktik Corey Lee Lewis (2012) visar i sin artikel ”Greening Literature” hur litteraturen genom tiderna har varit drivande när det kommer till attitydoch samhällsförändringar. Han pekar exempelvis på hur romaner som Harriet Beechers Onkel Toms stuga (1852) bidragit till avskaffandet av slaveriet i USA eller hur Rachel Carsons Tyst vår (1962) ledde till ett förbud mot bekämpningsmedlet DDT. Även om man inte alltid kan peka ut enskilda händelser som direkta resultat av specifika böcker, så kan litteratur förändra vår gemensamma berättelse, enligt Lee Lewis (2012), som beskriver litteraturens roll i den kulturella utvecklingen som att ”litterära texter reflekterar värderingarna hos en marginaliserad grupp, överför dessa värderingar till allmänheten, och lägger i slutändan grunden för nya hegemoniska övertygelser och en ny politik (s. 178, min översättning). Trots att denna beskrivning kan framstå som lite väl optimistisk, visar flera exempel på att litteratur och andra kulturyttringar kan ha stora effekter på opinionsbildningen i ett samhälle. Peter Degerman (2018) placerar ekopoesin i ett spänningsfält mellan estetik och aktivism (s. 29). Frågor som uppkommer i detta spänningsfält är: Bör ekopoesin vara pedagogisk och aktivistisk? Bör den uppmana till handling och därmed riskera att bli instrumentell, eller bör den gestalta sin tematik helt enligt estetiska premisser, där ett eventuellt pedagogiskt budskap är underordnat? Kan båda sakerna ske samtidigt? Degerman (2018) konstaterar att [n]är det gäller ekopoetiken så som den har utvecklats i Norden under de senaste åren har ett sätt att betrakta dessa spänningsförhållanden varit att fokusera på avståndet mellan form och tema, där det förstnämnda tar fasta på lyrikens estetiska kvalitet, dess särskilda språk, medan temat implicerar en didaktisk förmedling av ett bestämt budskap, som knyter an till aktivism i betydelsen ett aktivt engagemang i miljöfrågor. (s. 30)

DIDAKTIK, ESTETIK, ANTROPOCENTRISM – EKOPOESI FÖR BARN

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 24

2020-07-31 16:00

Ett sätt att förhålla sig till ekopoesins didaktiska aspekter är alltså att skilja mellan form och innehåll, vilket inte så lätt låter sig göras, särskilt inte med poesi, där formen ofta är tätt sammankopplad med tema tiken. Till det kommer att modern poesi ofta värjer sig mot ett didaktiskt anslag: ”Begreppet didaktisk dikt är knappast möjlig att använda längre och står i ett litteraturhistoriskt perspektiv för en sedan länge stelnad och utmönstrad poetisk form – i internationella sammanhang är begreppet didaktisk litteratur än mer pejorativt” (Degerman 2018, s. 37). Detta innebär naturligtvis inte att man inte kan lära sig något av poesi, eller att man inte kan använda poesi i ett klassrumssammanhang, däremot betyder det att poesin inte ger några enkla svar. För att undervisa barn om hållbarhet med hjälp av poesi krävs att man hjälper dem att tolka det de läser, att man tillsammans diskuterar textens budskap och dess olika nivåer. Enligt Skolverket (2019) ska eleverna i årskurs 4–6 ta del av ”[b]erättande texter och poetiska texter för barn och unga från olika tider, från Sverige, Norden och övriga världen” (s. 260). Läroplanen understryker också betydelsen av ett genomgående miljöperspektiv, genom vilket eleverna får möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling. (Skolverket 2019, s. 8)

Genom att undervisa barn om hållbarhet med hjälp av poesi uppnår man alltså båda dessa mål.

DIDAKTIK, ESTETIK, ANTROPOCENTRISM – EKOPOESI FÖR BARN

978-91-27-82488-1Didaktiska perspektiv Inlaga.indd 25

2020-07-31 16:00

Corina Löwe • Åsa Nilsson Skåve (red.)

•

Centre for Concurrences in Colonial and Postcolonial Studies. Hennes forskningsintressen är ungdomslitteratur, litteraturdidaktik och postkolonial ekokritik.

hållbarhetsteman

Åsa Nilsson Skåve är lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet och knuten till Linnaeus University

DIDAKTISKA PERSPEKTIV PÅ

Löwe & Nilsson Skåve (red.)

• Hur kan vi, utan att bidra till klimat-

DIDAKTISKA PERSPEKTIV PÅ

HållBArheTSTeMaN I BARN- OCH UNGDOMSLITTERATUR

”

Camilla Brudin Borg Universitetslektor vid Göteborgs universitet, dr i litteraturvetenskap med ekokritik och miljöhumaniora som särskilt expertområde

”

Therese Sichan-Jansson Gymnasielärare i svenska och engelska

Foto: Johannes Rydström

ISBN 978-91-27-82488-1

9 789127 824881

978-91-27-82488-1_Didaktiska perspektiv på hållbarhetsteman_oms.indd Alla sidor

2020-06-25 08:20