9789127823242

inom psykiatrin? På vilka sätt kan du anpassa dina insatser till barnets mognad? Hur håller du fokus på barnets bästa?

Foto: Carola Björk

Psykologen Anna Rosengren beskriver ingående hur du utgår från barnets eller tonåringens perspektiv och ­behov, både vid bedömning och behandling. Hon fördjupar centrala aspekter, bland annat samarbetet med föräldrar, hur man frågar om våld, bedömer suicidrisk och gör ­neuropsykiatriska utredningar. Vanliga utmaningar tas

ledare i kbt och blivande specialist i klinisk

upp, som när tonåringar ifrågasätter behandlaren eller

psykologi. Hon har lång erfarenhet av barn-

inte vill prata. Många dialoger och exempel synliggör de

nu ­verksam vid Familjepsykologerna med ­behandling, ­utbildning och handledning.

kliniska färdigheter du behöver för att arbeta med barn.

Boken riktar sig till dig som vill lära dig mer om ­bedömning och behandling av barn och tonåringar, och som har förkunskaper i kbt.

KBT ur ett barnperspektiv

Anna Rosengren är leg. psykolog, hand­

och ungdomspsykiatriskt arbete, och är

ANNA ROSENGREN

Hur skapar du en god kontakt med barn och tonåringar

ANNA ROSENGREN

KBT ur ett

barnperspektiv FÖRHÅLLNINGSSÄTT OCH ANPASSNINGAR I PSYKIATRISKT ARBETE

»Som nyutexaminerad psykolog hade jag ingen aning om vad jag skulle göra när patienten smällde igen dörren och inte ville ’snacka med någon jävla psykolog’, när föräldern bara ville att jag skulle ’fixa barnet’ eller när en fjortonåring inte ville berätta för föräldrarna att hon skadade sig själv. Då hade jag haft stor nytta av KBT ur ett barnperspektiv.« Ur bokens förord av leg. psykolog Martin Forster

ISBN 978-91-27-82324-2

9 789127 823242

KBT_barnperspektiv_omslag_gk (original).indd Alla sidor

2019-07-02 15:38

Innehåll

Förord av martin forster 9 1. Inledning 11 Barnperspektivet i praktiken 11 Vikten av en god allians 13 En bok om hur man gör 14 Du som läser 15 Upplägg och innehåll 15 SMÅBARN 0 –5 ÅR 19

2. Bedömning av småbarn 21 Att vara ett barn och att bli en förälder 22 Bedömning av barnet och samspelet mellan barn och förälder 24 3. Behandling av småbarn 32 Förebyggande insatser 33 Behandlingsarbete med barnet 35 Behandlingsarbete med föräldern 38 Behandlingsarbete med fokus på samspelet 48 Riskfaktorer för ett litet barns utveckling 50 Friskfaktorer för ett litet barns utveckling 54

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 5

2019-07-02 13:49

BARN 6 –12 ÅR 57

4. Bedömning av barn 59 Information från föräldrar 59 Information från barn 61 Bedömning av psykiskt status 68 Sammantagen bedömning 68 Delge bedömningen 69 5. Behandling av barn 74 Hur du skapar motivation 74 Hur du skapar en stark allians 75 Hjälp barnet att våga utmana oro och rädslor 78 Hjälp barnet att våga genomföra en exponering 81 Förstärk nya beteenden med positiv uppmärksamhet 85 Förstärk nya beteenden med belöningar 88 Hur du lyckas med beteendeförändring när barnet inte vill 89 TONÅRINGAR 13–17 ÅR 95

6. Bedömning av tonåringar 97 Vad söker tonåringar hjälp för? 97 Inledningen avgör 98 Enskilda samtal 100 Lyssna på föräldrarna 100 Lyssna på tonåringen 104 Faktorer att ta hänsyn till 107 Skattningsformulär och diagnostiska intervjuer 109 Begränsad eller omfattande bedömning 109 Delge bedömningen med omsorg 110 När det inte blir någon bedömning 110 7. Behandling av tonåringar 114 Tonåringens kontext 114 Inför behandlingen 116 Under behandlingen 121

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 6

2019-07-02 13:49

Föräldrarnas delaktighet 134 När man behöver avvakta 141 8. Utmaningar i behandling av tonåringar 142 Inför behandlingen 143 Under hela behandlingen 148 Särskilda strategier 150 Glöm inte 163 FÖRÄLDRAR, FAMIL JER OCH FÖRHÅLLNINGSSÄTT 167

9. Föräldrakontakter 169 Första mötet 170 Hur du skapar förtroende 171 Allmänna råd till föräldrar 174 Instruktioner och stöd till föräldrar vid specifika behandlingar 177 Utmaningar i föräldrakontakter 183 Föräldrar och tonåringar 194 Föräldrar som inte orkar mer 199 Föräldrar i kris 200 Föräldrar till allvarligt funktionsnedsatta eller sjuka barn 201 10. HBTQ+ och normkritiskt förhållningssätt 205 Vad är HBTQ+? 205 Om att tillhöra en minoritet 206 Intersektionalitet 208 Normkritiskt förhållningssätt 213 Olika familjekonstellationer 215 Sexuell läggning och kärleksrelationer 215 Transsexuella 218 Alla är vi människor 219 11. Familjer som bråkar 220 Föräldrar som bråkar med varandra 220 Syskon som bråkar 222 Föräldrar som bråkar med sitt barn 223

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 7

2019-07-02 13:49

Barn som bråkar med sina föräldrar 224 Tonåringar och föräldrar som bråkar 232 Separerade föräldrar som bråkar 234 Vårdnadstvister 235 12. Neuropsykiatriska utredningar 238 Vad som ingår i en neuropsykiatrisk utredning 239 Efter att utredningen är avslutad 254 13. Trauma och barn som far illa 256 Hur du frågar om våld och övergrepp 256 Hur du bemöter ett barn som berättar om våld eller övergrepp 263 Anmälan till socialtjänsten 263 Att tänka på vid behandling 265 14. Suicidalitet 269 Suicidrisk 269 Förebyggande insatser 270 Akuta insatser – suicidriskbedömning 271 Uppföljande insatser 283 15. Psykologens egna reaktioner 292 Hantera dina egna reaktioner 292 Hjälpande förhållningssätt i specifika situationer 293 Att komma vidare efter ett suicid 297 Återhämtning 299 Avslutande ord 301 Tack! 302 Lästips 303 Bilaga 307 Journalföring 307 register 320

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 8

2019-07-02 13:49

Förord av Martin Forster

Anna Rosengren har lyckats med konststycket att skriva en bok som tar tydligt avstamp i barns rättigheter och samtidigt ingjuter hopp hos läsaren. Barnperspektivet utgör inte enbart ett pliktskyldigt inledande kapitel (med rop om mer resurser), utan genomsyrar hela texten. Inte genom att ständigt påminna om att vi måste värna om barnen, men genom otaliga exempel på hur vi kan göra det i det dagliga arbetet. Boken kan hjälpa många verksamma med svar på frågorna: På vilket sätt spelar mina val en roll för det här barnet? Hur kan just jag bidra till att det här barnets rättigheter tillgodoses?

Vid sidan av att lyfta barnperspektivet på detta genomgripande vis har boken en annan, mer direkt och uppenbar förtjänst. I inledningen skriver Anna Rosengren »Framför allt behöver vi anstränga oss för att nå och förstå de barn och tonåringar som har svårare för att uttrycka sina behov och som därmed är svårare att förstå sig på.« Den formuleringen påminner mig om frustrationen jag kände som nyutexaminerad psykolog inom barnpsykiatrin. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra när patienten smällde igen dörren och inte ville »snacka med någon jävla psykolog«, när föräldern bara ville att jag skulle »fixa barnet«, eller när en fjortonåring inte ville berätta för föräldrarna att hon börjat skada sig själv. Jag sökte förgäves efter svar i litteraturen, men fann bara tillrättalagda exempel på patienter som följer behandlingsmanualen. Har det inte blivit bättre sedan dess? Under de snart två decennier som jag har verkat som lärare på psykologutbildningen har jag inte funnit någon bok som på detta sätt fångar frågor som nyblivna (och erfarna!) psykologer ställer sig i sitt dagliga arbete. Återigen – inte att det är viktigt att vara lyhörd, följa manualer, etablera en god allians – utan hur jag gör det. När jag satt och våndades som nybakad psykolog hade jag haft stor nytta av att kunna bläddra i den här boken. | 9

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 9

2019-07-02 13:49

De dilemman jag beskrivit ovan är något man lär sig att hantera med erfarenhet, kanske någon invänder. Jo, men vad gör man när alla erfarna kollegor har slutat? Vem ska man lära sig av? Då är det inte dumt att kunna ta del av lite samlad och koncentrerad erfarenhet i form av Kbt ur ett barnperspektiv.

Stockholm, våren 2019 Martin Forster Leg. psykolog, fil.dr i psykologi vid Karolinska institutet och författare

10 | KBT UR ETT BARNPERSPEKTIV

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 10

2019-07-02 13:49

1. Inledning

Denna bok handlar om hur man inom barnpsykiatrin arbetar utifrån ett barnperspektiv. Den beskriver hur man i varje steg i bedömning och behandling tar med barnets eller tonåringens perspektiv och i sina insatser utgår ifrån vad som blir bäst för barnet eller tonåringen. Den handlar också om hur man framgångsrikt använder sig av de metoder som är verksamma vid psykisk ohälsa hos barn och tonåringar.

Denna bok behövs, för även om synen på barns behov och rättigheter har förändrats mycket de senaste åren är det fortfarande vanligt att vuxnas perspektiv och rättigheter kommer i första hand. Vuxnas tolkningsföreträde och prioritet präglar de flesta delar av samhället, inklusive universiteten och sjukvården. När barns psykiatriska problematik eller behandlingsbehov förekommer i samhällsdebatten är det oftast med utgångspunkten att man ska förhindra att barn utvecklar svårare problematik senare, som vuxna, eller att man lyfter fram att tidiga insatser är mer kostnadseffektiva ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Som om ett barns mående och situation i sig inte är tillräckligt viktig. Som om barn räknas som människor först när de är vuxna. Barns egen rätt till vård och god psykisk hälsa nämns sällan. Att barn har rättigheter redan som barn, inte bara för att de ska bli välfungerande vuxna, är sällan utgångspunkten. Min förhoppning är att detta ska ändras, att barn- och ungdomspsykiatrin ska börja prioriteras, både på universiteten och inom hälso- och sjukvården, och att den här boken kan bidra till det.

Barnperspektivet i praktiken FN:s barnkonvention består av 54 artiklar som behandlar mänskliga rättigheter för barn. Där ingår bland annat barns rätt till frihet, yttrandefri | 11

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 11

2019-07-02 13:49

het, privatliv och identitet; att barn ska höras i frågor som berör dem och att deras åsikt ska beaktas utifrån barnets mognad och ålder, samt att barn har rätt till hälsa, sjukvård och skydd mot psykiskt och fysiskt våld.

Sverige ratificerade barnkonventionen år 1990, men det är tveksamt om vi under de snart trettio år som gått har efterlevt konventionen särskilt väl. Kanske är det därför som ytterligare ett steg har tagits i och med beslutet att barnkonventionen år 2020 kommer att bli svensk lag. Förhoppningsvis leder det till större fokus på barns rättigheter och till ökad kännedom om och efterföljande av barnkonventionen. Orsaken till att den inte redan följs beror förmodligen på att barn inte har samma förmåga att värna sina rättigheter, de förstår inte alltid när de blir åsidosatta och har inte makt att kräva sin rätt. Barn är beroende av vuxna och därför är det vårt ansvar att värna deras rättigheter.

Att ha ett barnperspektiv innebär att alltid utgå ifrån barnets behov och ­barnets bästa när man fattar beslut som berör barnet.

Men för att veta vad som är barnets behov och barnets bästa behöver vi först ta reda på vad barnet behöver och vill. Vi måste ge barnet möjlighet att uttrycka sig och beskriva vad hen tycker, tänker och känner. Boken utgår ifrån dessa två delar; hur du ger barnet möjlighet att uttrycka sig, och hur du utgår ifrån hens behov. Den går också igenom hur man arbetar med kognitiv beteendeterapi (kbt) med barn och tonåringar och i varje steg tar med deras perspektiv och utgår ifrån deras förutsättningar och önskemål. Barnperspektivet innebär inte att barnet eller tonåringen ska bestämma över allt som rör hen eller att hen ska styra över behandlingsupplägget. Det betyder att du tar med barnets åsikt i behandlingen, har hens bästa i fokus, gör behandlingen begriplig och anpassar den till barnets villkor och förutsättningar.

Vi behöver göra detta, inte enbart för att den psykiatriska vården av barn och unga ska bli mer etiskt försvarbar, utan också för att den ska bli mer effektiv. Den tydligaste nackdelen med att utgå ifrån den vuxnes beskrivningar och synsätt är att det alltför ofta inte fungerar; barnet eller tonåringen förmår inte följa överenskommelser som inte är på deras villkor eller som de inte förstår. Om de upplever att samtalet inte är för deras skull kan det även leda till att de inte vågar berätta om svåra saker som är nödvändiga för att vi ska förstå problematiken. För att en bedömning och 12 | KBT UR ETT BARNPERSPEKTIV

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 12

2019-07-02 13:49

en beteendeanalys ska vara fullständig behöver barnets perspektiv inkluderas, annars får vi inte hela bilden.

Ett annat problem med att inte inkludera barnet eller tonåringen i bedömning och behandling är vad det gör med ett barn att komma till en verksamhet som ska vara till för barn, men inte heller där bli tillfrågad, tagen på allvar eller tillåten att vara delaktig. Det påverkar sannolikt deltagandet i behandlingen, men kan även få andra, inte lika omedelbara, konsekvenser. Kanske uppfattar barnet eller tonåringen att hen inte är värd att bli lyssnad på, att hens upplevelser är irrelevanta eller att vuxna inte bryr sig och inte går att lita på. Detta i en ålder när självbilden och uppfattningen om världen formas. Om barnet eller tonåringen upplever sig negligerad kan kontakten med psykiatrin i värsta fall bli skadlig; för barnets syn på sig själv, tilliten till vuxenvärlden och hoppet om att få hjälp. Alla, oavsett ålder, har rätt att bli lyssnade på och tagna på allvar.

Vikten av en god allians För att kunna utgå ifrån ett barnperspektiv behöver vi skapa en god allians med barnet eller tonåringen och familjen vi möter. Behandlingsalliansen består av både kontrakt och kontakt. Med kontrakt menas att den professionella och familjen är överens om syftet med kontakten, om samarbetets villkor och hur behandlingen ska utformas. Kontakt avser relationen, att det finns ett ömsesidigt förtroende och ett gott samarbetsklimat. I den psykiatriska behandlingsforskningen separeras inte sällan allians och metod ifrån varandra, som om den ena delen kan existera ensam, oberoende av den andra.

Det är inte möjligt att bedriva psykologisk behandling utan ett grundläggande förtroende och samstämmighet om innehåll. Samtidigt är det svårt att se hur endast en god allians kan leda till förbättring av psykiatriska tillstånd. Om psykologen och familjen är överens om ett behandlingsinnehåll som inte leder till förbättring räcker inte förtroende och samstämmighet, det vill säga god allians. I längden påverkas alliansen antagligen också av om barnet eller tonåringen mår bättre eller inte. Förtroendet kan tänkas öka när patienten märker att hen mår bättre av det psykologen och hen kommer överens om, samtidigt som hen sannolikt blir mer motiverad att genomföra förändringar om hen märker att de hjälper och upplever att hen får stöd från psykologen.

Inledning | 13

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 13

2019-07-02 13:49

Jag anser att allians är ett verktyg för att kunna genomföra bedömning och behandling, och att alliansen skapas och stärks när familjen får verksamma interventioner som leder till förbättring. Det behövs både verksam metod och allians för att behandlingen ska gå framåt, ingen av dem går att utesluta i psykiatriskt arbete.

En stark allians är extra viktig när man arbetar med barn och tonåringar eftersom det utöver maktförhållandet till psykologen som behandlare också finns en maktobalans till psykologen som vuxen. Som psykolog behöver man därför vara noga med att hela tiden visa att man är på barnets eller tonåringens sida och att man bryr sig om hen. Alliansen är också viktig för att relationen ska bli stödjande. Barn och tonåringar behöver ofta mer stöd än vuxna för att våga och orka genomföra svåra förändringar. En stark allians, en behandlingsrelation som är stöttande och omhändertagande, hjälper barnet eller tonåringen att orka fortsätta anstränga sig, även när det är tungt. Man kan gärna utmana tonåringens undvikanden, negativa föreställningar och destruktiva tankar och beteenden, men en trygg relation behöver alltid finnas där för att ge styrka och stöd.

En bok om hur man gör Med den här boken vill jag beskriva hur man gör snarare än vad man gör när man bedriver kbt med barn och tonåringar. Jag vill även beskriva hur man gör så att barnet eller tonåringen märker att behandlingen är för hens skull. Jag går igenom konkreta exempel på hur man som psykolog går till väga under både bedömnings- och behandlingsförloppet, framför allt när man stöter på hinder och svårigheter. Syftet är således inte att gå igenom den senaste forskningen inom kbt, utan snarare att beskriva hur du lyckas få den du möter att delta i de arbetssätt som forskningen förespråkar. Boken är inte en kritik av manualbaserad behandling eller av litteratur som fokuserar på specifika interventioner för olika tillstånd, den är ett komplement till befintlig litteratur så att metoderna går att genomföra på ett effektivare och mer etiskt sätt.

14 | KBT UR ETT BARNPERSPEKTIV

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 14

2019-07-02 13:49

Du som läser Boken riktar sig till dig som vill lära dig mer om behandling av barn och tonåringar och som har kompetens att göra psykiatriska bedömningar samt bedriva kbt. Den professionella person som beskrivs i boken kommer genomgående att kallas för psykolog, eftersom vissa arbetsuppgifter som beskrivs är psykologspecifika och eftersom psykologer är den profession inom barn- och ungdomspsykiatrin som förväntas ha kompetens inom både psykiatriska bedömningar och kbt. Detta utesluter inte att andra professioner kan ha nytta av innehållet.

Boken kan användas som en lärobok i förhållningssätt och anpassningar i arbete med barn och tonåringar, men jag kan inte nog betona att den inte ersätter kunskap i diagnostik och psykologisk behandling. Du kommer att få lära dig hur du tillämpar kbt, och hur du gör bedömningar och genomför behandlingar på ett etiskt och barnanpassat sätt. Däremot kommer du inte att få en redogörelse för psykologisk och psykiatrisk teori eller forskning.

Upplägg och innehåll Innehållet utgår ifrån min kunskap som psykolog, ifrån mina erfarenheter, självstudier och vidareutbildningar under de drygt tio år jag har arbetat med barn och tonåringar. Boken tar upp det som är vanligt förekommande i det psykiatriska arbetet, samt det som utmärker arbetet med barn och tonåringar jämfört med vuxna. Bokens första delar utgår ifrån de olika åldrar du möter inom barn- och ungdomspsykiatrin och de anpassningar du kan göra vid bedömning och behandling. Därefter följer kapitel som beskriver utmärkande aspekter oavsett ålder, exempelvis hur du samarbetar med föräldrar, förhåller dig till hela familjer, gör suicidriskbedömningar, bemöter patienter som tillhör en minoritetsgrupp och mycket annat.

De flesta kapitel har ett tydligt fokus på förhållningssätt och anpassningar av kbt och inte på behandlingsinterventioner. Vissa kapitel går dock in på hur du konkret genomför en behandling. Skillnaden beror på att det i nuläget inte finns annan litteratur som beskriver hur man arbetar med vissa aspekter inom barn och ungdomspsykiatrin. Därför beskrivs det här.

Det alla kapitel har gemensamt är att de utgår ifrån barnperspektivet.

Inledning | 15

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 15

2019-07-02 13:49

Kapitlen kan läsas var för sig och i slutet av boken finns lästips om du vill komplettera med annan litteratur. Inga av de fallexempel som beskrivs utgår ifrån verkliga patienter. Exemplen är till för att illustrera vanligt förekommande situationer, men är helt och hållet fiktiva.

För enkelhetens skull används benämningarna förälder och föräldrar omväxlande. Förälder och föräldrar syftar på den eller de vuxna som tar hand om barnet eller tonåringen, oavsett om det är en biologisk förälder, familjehemsförälder, adoptivförälder, bonusförälder, eller annan vuxen som ansvarar för barnet. När begreppet vårdnadshavare används (till exempel i bilagan om journalföring) är det för att förtydliga att det handlar om den eller de föräldrar som har laglig rätt att ta del av uppgifter om barnet. * Slutligen: För att kunna inta barnets perspektiv i bedömning och behandling behöver vi hjälpa barnet att ge sin bild. Vi behöver ge hen utrymme och visa att det är möjligt både genom vad vi säger och vad vi gör. Vi behöver lyssna på barnet och inte endast på hens föräldrar och vi behöver anstränga oss för att förstå. Framför allt behöver vi anstränga oss för att nå och förstå de barn och tonåringar som har svårare för att uttrycka sina behov och som därmed är svårare att förstå sig på. Min förhoppning är att de förhållningssätt och anpassningar som beskrivs i denna bok ska underlätta det.

Anna Rosengren Stockholm, juni 2019

16 | KBT UR ETT BARNPERSPEKTIV

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 16

2019-07-02 13:49

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 17

2019-07-02 13:49

18 | KBT UR ETT BARNPERSPEKTIV

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 18

2019-07-02 13:49

SMÅBARN 0–5 ÅR Minns du hur det kändes att vara bara några år gammal? Minns du dina föräldrar från när du var så liten? Kommer du ihåg din förskola och vad du tyckte om förskolepersonalen? Fanns det några kompisar du tyckte om att leka med? Var du med om något otäckt eller ledsamt? Om du var det, behövde du antagligen hjälp för att förstå vad som hade hänt och för att det skulle kännas bra igen.

Kanske har du själv småbarn nu och vet hur prövande det periodvis kan vara och hur orolig man kan bli. Eller så har du inte barn och undrar hur föräldrar orkar med sömnlösa nätter och barn som kräver omedelbar uppmärksamhet. Små barn är helt beroende av sina föräldrar, för att tolka, förstå och ta hand om dem. Föräldrar är i sin tur beroende av andra vuxna, ibland i form av vårdpersonal.

Du kommer att vara en av dem som möter små barn och föräldrar i behov av stöd och hjälp. Kanske har du själv besökt vården som liten, eller som vuxen tillsammans med ett litet barn. Vad fick dig att känna dig trygg och omhändertagen?

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 19

2019-07-02 13:49

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 20

2019-07-02 13:49

2. Bedömning av småbarn

När du träffar småbarnsfamiljer gör du, liksom för äldre barn, bedömningar och genomför regelrätta behandlingar. En utmärkande faktor i arbetet med små barn är dock att även förebyggande arbete ingår. Det betyder att missförhållanden eller risker i barnets miljö föranleder insatser även när barnet inte visar symtom. Om en förälder lider av psykisk ohälsa eller har svårt att ta hand om sitt barn kan man säga att symtomen även inbegriper barnet, eftersom barnet och hens utveckling är så beroende av förälderns omhändertagande. Små barn är så nära sammankopplade med sin förälder att man på ett sätt kan se dem som en enhet. Råd och stöd eller annan hjälp till småbarnsföräldrar verkar på så sätt förebyggande eller behandlande för framtida psykisk ohälsa hos barnet. Råd kan innebära att ge information om små barns förväntade utveckling, hur de fungerar, vilka behov de har och hur föräldrarna kan bemöta och hjälpa sitt barn. Stöd kan vara att validera och normalisera en förälders känslor eller att hänvisa hen till egen behandling.

Kapitlet beskriver hur du gör bedömningar av småbarn, det vill säga spädbarn och barn i förskoleåldern. Det ger också en introduktion till vad arbetet med småbarnsfamiljer innebär och vad du behöver vara extra uppmärksam på. Fokus ligger på hur du gör en barnanpassad bedömning. Däremot ingår inte fakta om små barns utveckling eller vad specifika symtom kan bero på. Du behöver inhämta kunskap om små barns utveckling och diagnostik på annat håll, exempelvis i den litteratur som föreslås i slutet av boken.

Som nämndes i bokens inledning innefattar benämningen föräldrar den eller de vuxna som tar hand om barnet, alltså inte enbart biologiska föräldrar. Kapitlet inleds med en inblick i förutsättningarna för nyblivna barn och föräldrar. Därefter följer de olika stegen i en bedömning. | 21

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 21

2019-07-02 13:49

Att vara ett barn och att bli en förälder Många anser att familjebildning och att skaffa barn är en naturlig del av livet. För vissa är vägen dit okomplicerad, medan den för andra kan vara svår. Hur familjebildningen och tillblivelsen av barnet än har sett ut förväntar sig många att allt ska kännas självklart när barnet väl har kommit, att rollen som förälder ska upplevas som enkel och intuitiv. Många tror att man ska förstå sitt barn ifrån första stund, att man ska veta vad barnet signalerar och hur man ska ta hand om hen. Detta är dessutom en bild som förekommer i samhället och även om den har börjat nyanseras kan föräldrar bli överrumplade när de exempelvis inte lyckas trösta sitt barn eller få hen att äta eller sova.

När man upplever att man inte har förmågor som man trodde var medfödda är det lätt att drabbas av skam och skuld. Man kan börja ifrågasätta inte bara sig själv som förälder, utan även vad man är för slags människa. Det dessa föräldrar, eller alla föräldrar, behöver få veta är att föräldrablivandet är en process, en inlärningsperiod som aldrig tar slut och som kantas av större eller mindre svårigheter, beroende på vem man själv är och vilket slags barn man har fått. Föräldrablivandet ser olika ut för olika individer och vissa behöver mer stöd längs vägen än andra. Att söka hjälp i ett läge när man ifrågasätter sig själv som förälder, eller kanske till och med som människa, är ett stort och viktigt steg både för föräldern och för barnet.

Små barn är i stor utsträckning oförställda och omedelbara i hur de reagerar på sin omgivning och uttrycker sina behov. Men vad som är ett naturligt uttryckssätt för ett barn behöver inte vara det för ett annat.

Barn föds med olika personlighet, egenskaper, temperament och förmåga att reglera sina känslor. Utöver sina medfödda förutsättningar har barn även från första stund olika möjlighet till utveckling utifrån sin miljö. En viktig miljöfaktor, och den som kommer att behandlas i det här kapitlet, är föräldrarna. Föräldrarna är av yttersta vikt eftersom ett litet barn behöver en vuxen som tolkar hens kommunikation, förstår vad hen behöver och tillfredsställer hens behov.

För att föräldern ska förstå barnets signaler krävs det lyhördhet och mentaliseringsförmåga, vilket här innebär förmågan att tänka om och förstå barnets kommunikation och behov. Vissa barn är lättare att tolka och tillfredsställa än andra och vissa föräldrar har lättare för att läsa av 22 | SMÅBARN 0–5 ÅR

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 22

2019-07-02 13:49

och förstå små barn än andra. Hur samspelet mellan barn och förälder fungerar beror alltså både på förälderns förmåga och på barnets fungerande, samt matchningen dem emellan. Dessutom tillkommer faktorer som eventuell utmattning och psykisk ohälsa hos föräldern, vilket kan minska mentaliseringsförmågan och orken att ta hand om sitt barn på det sätt som barnet behöver och föräldern önskar.

Det är flera faktorer som avgör hur man som förälder mår den första tiden, både faktorer nära i tid och längre tillbaka. Omständigheter i närtid som påverkar kan exempelvis vara hur förlossningen var, hormonell påverkan, hur sömn och matning fungerar, hur föräldrarnas eventuella relation är och vilka förväntningar de hade innan barnet kom. Hur barnet kom till kan också påverka måendet, om det var enkelt att skaffa barn eller om graviditeten föregicks av missfall, lång väntan, många IVF-behandlingar, eller om barnet kom till föräldrarna på annat sätt, exempelvis via adoption. Sådant som ligger längre tillbaka i tiden, men som också kan påverka måendet den första tiden är tidigare psykisk ohälsa, sexuella övergrepp (vilka kan aktualiseras i och med förlossningen), eller hur den egna barndomen var och tankar om den.

Själva föräldrablivandet kan vara krisartat, livet som man känner det förändras drastiskt – livsomställningen det innebär att sätta sina egna behov åt sidan för att ta hand om ett litet barn kan leda till att man blir extra känslig. Nyblivna föräldrar har precis fått en ny livsuppgift, att ta hand om och hålla ett litet barn vid liv. Denna nya uppgift värderas högt av de flesta föräldrar, samtidigt som den är ny och osäker, varför kritik eller ifrågasättanden kan upplevas som förödande. Var noga med att tolka förälderns frågor och agerande välvilligt samt att stötta, validera och normalisera. Föräldrar gör sitt bästa och behöver få känna sig kompetenta för att kunna fortsätta göra det. Tydlig information och lugnande besked när det inte finns anledning till oro är ofta hjälpsamt. Många föräldrar klarar av att hantera sin nya livssituation; de hittar lösningar på den nya vardagen, de drabbas inte av hindrande oro och de krävande delarna överskuggar inte glädjen över barnet. De föräldrar som kommer till psykiatrin har däremot något de behöver hjälp med.

Bedömning av småbarn | 23

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 23

2019-07-02 13:49

Bedömning av barnet och samspelet mellan barn och förälder När du träffar små barn bedömer du både barnets psykiska hälsa och hens utveckling. Du gör din bedömning genom anamnes och klinisk observation, och vid behov med hjälp av information från utomstående, strukturerad samspelsbedömning och lekobservation. Bedömningen av barnet och bedömningen av samspelet är nära sammankopplat, i högre grad ju mindre barnet är. Barnets utveckling, beteende och mående är beroende av och utvecklas i samspel med föräldrarna. Detta innebär att du behöver veta att föräldrarna förstår och tillgodoser barnets behov tillräckligt väl; barnet behöver ha möjlighet att utvecklas för att du ska kunna dra slutsatser av en eventuell utvecklingsförsening.

Psykiatriska symtom Ju yngre barnet är, desto vanligare är det att kontaktorsaken med psykiatrin är förälderns egen oro eller psykiska ohälsa. Föräldern kan vara orolig antingen över sin egen förmåga eller över barnets beteende. Det händer dock att även spädbarn uppvisar symtom. Några tecken på att ett spädbarn mår dåligt är att hen är slö, håglös, inte vill äta, inte reagerar på interaktion, inte gråter, eller gråter och skriker mycket och är svårtröstad. Barnet kan också gå tillbaka i eller stanna upp i utvecklingen. När barnet är över ett år är det vanligare att föräldern söker hjälp för något de har reagerat på hos barnet. Vanliga sökorsaker är då att barnet har svårigheter att äta, sova eller gå på toaletten, att barnet inte utvecklas som förväntat eller att det finns samspelssvårigheter mellan förälder och barn.

Utgå ifrån DC:0-5 när du gör psykiatriska bedömningar av små barn, diagnossystemet som är anpassat till små barns symtom och problemområden.

Utvecklingsavvikelser De utvecklingsområden hos det lilla barnet som vanligtvis bedöms av oss psykologer är kognition, språk, affektreglering och socialt samspel. Utveckling inom dessa områden är beroende av förälderns omsorgsförmåga och hur samspelet mellan förälder och barn fungerar. De olika utveck24 | SMÅBARN 0–5 ÅR

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 24

2019-07-02 13:49

lingsområdena påverkas också av varandra, om ett barn exempelvis har svårare att uttrycka sina behov eller förmedla sig kan det få en negativ effekt på förmågan att reglera affekter. På grund av denna samverkan kan det vara viktigt att även veta om barnet avviker inom områden som inte bedöms av oss. Motorik bedöms till exempel av andra professioner, men eftersom motoriken utvecklas mycket de första åren och kan påverka övriga utvecklingsområden behöver vi veta om något avviker. Svårigheter med munmotorik kan till exempel ge otydligt tal som i sin tur kan leda till frustration eller nedsatt förmåga till socialt samspel. Det finns också faktorer som kan gynna utvecklingen, exempelvis äldre syskon som barnet kan lära sig av eller närvaro på förskola. Precis som med äldre barn är det alltså viktigt att förstå, eller åtminstone ha en hypotes om, orsaken till ett observerbart beteende för att veta hur man på bästa sätt hjälper barnet.

Utvecklingsavvikelser som vanligtvis utreds under de första åren är autismspektrumstörning, adhd och begåvningsnivå. Barn utvecklas i olika takt under olika perioder så det kan vara svårt att avgöra om ett litet barn har en utvecklingsavvikelse eller inte. Eftersom det inte går att få förklaringar från ett litet barn är det också endast vår tolkning av ett beteende som är grund för bedömningen. Det som ser ut som en försening kan antingen vara en faktisk försening, ett barn som tillfälligt har stannat upp i utvecklingen, eller ett barn som inte visar sina förmågor. Om utvecklingen tillfälligt stannar av eller om barnet inte visar vad hen förstår kan det exempelvis bero på en känslighet för sinnesintryck, magont, understimulans eller stress. Ibland kan du av den anledningen behöva rekommendera en uppföljning för att se hur barnet fortsätter att utvecklas, om hen »kommer ikapp«. En uppföljning kan också vara befogad om det är svårt att göra en rättvisande bedömning just nu, till exempel om barnet är i en kris. Små barn reagerar starkare på förändringar än äldre barn, så en kris kan uppstå exempelvis om familjen flyttar, om barnet får syskon eller börjar förskolan. Hela utvecklingsanamnesen är därför viktig vid en bedömning.

Det kan också framstå som om ett barn utvecklar svårigheter först vid flera års ålder. Föräldrar kan rapportera att barnet fungerade problemfritt fram till nyligen. Anledningen kan vara att de tidigare har haft möjlighet att anpassa och kompensera på ett sätt som de inte längre klarar av och att svårigheter som tidigare doldes nu syns. Kanske orkar föräldrarna inte längre, kanske är de mer upptagna med annat: ett nytt jobb, ett nyBedömning av småbarn | 25

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 25

2019-07-02 13:49

tillkommet syskon, en separation. Om du är osäker på om det är omständigheter runt barnet som påverkar behöver du ta reda på vad och hur föräldrarna hjälper och har hjälpt barnet. Det är inte fel att de kompenserar och anpassar för ett barn som behöver det, men det förändrar din bedömning av vad barnet klarar i vardagen.

Om barnet uppvisar en tillbakagång samtidigt som det är en avgörande förändring i hens miljö bör din första insats vara att hjälpa föräldrarna att skapa lugn och trygghet för barnet. Kvarstår svårigheterna en tid efter att situationen har stabiliserats kan det vara ett uttryck för att barnet har svårt med förändringar. Barnet behöver dock få en chans att anpassa sig till den nya situationen, och vi behöver komma ihåg att förändringar i miljön som inte är avgörande för oss vuxna kan kräva mycket tid och ­energi av ett litet barn med begränsad livserfarenhet. Tid och energi som tas ifrån barnets ordinarie utvecklingsuppgifter eller humör, och blir synligt genom att barnet tillfälligt saktar in i utvecklingen, blir oroligt, vill ha närhet eller gråter och skriker mer.

Klinisk bedömning av barnet När du träffar små barn får du en första bild av barnets fungerande utifrån hur hen beter sig och interagerar med föräldrarna och med dig. Utifrån detta kan du göra en första bedömning.

När du bedömer ett spädbarn observerar du hur väl ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppsspråk, verbal kommunikation och aktivitetsnivå stämmer överens med det som förväntas för åldern. Är barnet intresserat av sin omgivning och av dig? Kan du få ögonkontakt? Tittar barnet på sin förälder? Om du noterar något avvikande kan du fråga föräldrarna om det är representativt för hur barnet vanligtvis är eller om det finns någon särskild anledning till att barnet beter sig så just nu. Kanske är barnet trött och det du ser är inte hur barnet vanligtvis beter sig. Ta också hänsyn till om barnet är mitt i ett utvecklingssteg och därmed uttrycker ökad missnöjdhet. Bedömningen bör ta hänsyn till vilka förutsättningar barnet har i situationen och i övrigt.

När du bedömer barnets förmåga till socialt samspel observerar du både hur barnet samspelar med sina föräldrar och hur föräldern bemöter och samspelar med barnet. Detta gör du fortlöpande under mottagningsbesöken. Du behöver inkludera båda delarna av samspelet för att kunna 26 | SMÅBARN 0–5 ÅR

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 26

2019-07-02 13:49

göra en rättvis bedömning av barnets förmåga, framför allt när det gäller spädbarn. Barn lär sig av sina föräldrar, dels genom att härma dem, dels genom att interagera och reglera känslor med hjälp av föräldern.

När barnet är tillräckligt stort för att kunna kommunicera med språk har du större möjlighet att direkt ta del av hens tankar och känslor. Inled gärna kontakten med att ge barnet information om anledningen till att ni ses och vad ni ska hjälpas åt med. Du behöver anpassa ditt språk och informationen till barnets utvecklingsnivå, vilket innebär att det vid låg ålder kan räcka med att informera om vad ni ska göra under besöken. Under bedömningen kan du sedan interagera med barnet och ställa frågor anpassade till hens utvecklingsnivå. Även om du kan få vissa svar och beskrivningar direkt från barnet kommer föräldrarnas beskrivning fortfarande att vara avgörande. Dels eftersom den bidrar till hela bilden, dels eftersom den innehåller deras förståelse och bemötande. Den kliniska bedömningen av barnet är en del av din fullständiga bedömning.

Om du behöver gå vidare med en fördjupad bedömning kan du med fördel använda dig av standardiserade tester och strukturerade bedömningsinstrument.

Information från föräldrar När du inhämtar information från föräldrar behöver du vara extra noga med att validera och normalisera förälderns känslor och reaktioner samt ge mycket stöd och empati. Var noga med att tolka föräldrarnas agerande välvilligt, visa att du förstår att de vill sitt barn väl och gör sitt bästa, även när något har gått fel eller är problematiskt. Det är viktigt att föräldrarna känner sig väl och varmt bemötta – de är i en känslig tidsperiod och kan därför ha svårt att klara av ytterligare påfrestningar. Du är också beroende av att föräldrarna känner sig bekväma med dig för att de ska kunna dela med sig av sina tankar och känslor kring hur de har det. Frågor som kan vara extra känsliga att ställa är de som handlar om hur föräldrarna bemöter och samspelar med sitt barn, framför allt om föräldrarna själva inte tar upp att de har svårt med det.

Bedömning av småbarn | 27

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 27

2019-07-02 13:49

– Ja, sedan brukar vi alltid ställa frågor om hur man som förälder och barn fungerar tillsammans också.

– Jaha?

– Tycker du att det är lätt att förstå ditt barn, vad han vill och behöver?

Visar han vad han vill?

– Ja, eller ibland är han ju ledsen och jag vet inte varför.

– Ja, så brukar det vara med små barn. Har du hittat något som hjälper då?

– Ja, om jag går runt och vaggar honom och sjunger, då brukar han bli lugn igen, även om det tar lite tid ibland.

– Vad bra. Känns det okej för dig när det blir så? Ibland kan det bli väldigt frustrerande när barn gråter eller skriker och man inte vet ­varför.

– Nej, det känns okej, han blir ju nöjd när han får vara hos mig.

– Skönt.

– Mmm. – Tycker du att du får kontakt med honom också, att du liksom kan prata och skoja med honom?

– Ja, han babblar jättemycket! Det är så roligt, även om han bara är tre månader så gör han en massa ljud.

– Vad roligt. En social liten kille låter det som.

– Ja, verkligen.

Du behöver veta hur samspelet ser ut, dels för att kunna dra rimliga slutsatser av barnets beteende, dels för att avgöra om du behöver ha samspel i fokus för behandlingen.

Under bedömningen behöver du ställa specifika frågor om barnets mående och utveckling, även inom de områden som föräldrarna inte tar upp spontant. Be gärna om konkreta exempel utöver föräldrarnas tolkning för att kunna skapa dig en egen uppfattning om det de beskriver. Var uppmärksam på tecken på om barnet är eller har varit utsatt för våld eller sexuella övergrepp. Det kan handla om tydliga tecken som att barnet pratar om sexuella aktiviteter barn i den åldern vanligtvis inte känner till eller barn som uppvisar ett sexualiserat beteende emot andra. Det kan också vara mer svårtolkade signaler. Spädbarn kan till exempel börja reagera 28 | SMÅBARN 0–5 ÅR

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 28

2019-07-02 13:49

snabbt och starkare på stimuli, bli vaksamma och ha stunder då det inte går att få kontakt med dem. Utöver att vara uppmärksam på tecken på våld och övergrepp hos barnet bör du alltid ställa frågor om detta till föräldrarna. En förändring i beteendet eller i humöret i kombination med att det finns en misstanke om att barnet far illa kan ge anledning att följa upp det med föräldrarna och att göra en anmälan till socialtjänsten. Kom ihåg att familjen kan behöva fortsatt hjälp från psykiatrin för behandling av barnet även om socialtjänsten blir delaktig.

Information från utomstående Ett sätt för dig att få överblick över barnets utveckling är att ta del av barnavårdscentralens (bvc) bedömningar. De flesta familjer har kontakt med bvc där barnets utveckling och hälsa följs av en barnsjuksköterska och läkare. Om du behöver mer information än vad föräldrarna och barnet kan ge kan du därför be att få ta del av bvc:s journal eller be att få kontakta dem. Om ett barn inte har uppnått de förväntade utvecklingsstegen som undersöks, eller om bvc‑sköterskan har uttryckt oro är det viktigt att bedöma barnets utveckling närmare. Små barn utvecklas fort och dessutom olika fort inom olika områden. Spannet för vad som utvecklingsmässigt förväntas av ett barn är därför brett. Ett barn som trots detta faller utanför det som förväntas behöver därför bedömas vidare, så att man på bästa sätt kan stötta barnet i hens utveckling.

När barnet har börjat på förskolan är pedagogerna en god källa till information om barnets sociala förmågor och andra utvecklingsområden. Barn har olika lätt att anpassa sig, knyta an till nya människor och klara av nya situationer och krav. På förskolan brukar det också bli tydligt hur barnet hanterar så kallade övergångar, det vill säga när en aktivitet ska avbrytas för att en annan ska ta vid. Hur väl barn klarar detta kan vara ett tecken på barnets flexibilitet, dess anpassningsförmåga. Ta reda på hur barnet hanterar lämningar och hämtningar, beter sig vid övergången från en aktivitet till en annan, interagerar med personal och samspelar med andra barn. De flesta barn klarar av det nya sammanhanget och kraven väl, även om de har varit osäkra vid inskolningen. Ett barn som är försiktigt eller avvaktande på förskolan behöver inte vara avvikande, kom ihåg att variationen i små barns fungerande är stor och att det är helhetsbedömningen som är avgörande.

Bedömning av småbarn | 29

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 29

2019-07-02 13:49

Om föräldrarna inte kan svara på dina frågor om hur barnet fungerar på förskolan, eller om du är osäker på informationen du får, kan du be dem fråga förskolepersonalen om de har noterat något avvikande hos barnet, alternativt att du själv pratar med förskolepersonalen. När något i barnets beteende avviker finns det större anledning att undersöka det mer noggrant än när allt är som förväntat, men du bedömer själv hur du går till väga för att få tillräcklig information.

Om du uppmärksammar psykiatriska symtom, utvecklingsförsening eller brister i omsorgsförmåga Hos små barn är det psykiatriska symtom och utvecklingsförsening hos barnet, samt hinder eller brister i förälderns omsorgsförmåga som föranleder åtgärd eller behandling. Det senare även om du inte noterar några symtom hos barnet eftersom symtomen kan vara svårtolkade eller ännu inte ha uppstått. En småbarnsförälder som efterfrågar hjälp eller stöd bör få det, inom barnpsykiatrin, vuxenpsykiatrin eller från socialtjänsten.

När hjälpen och stödet gäller omsorgen om, relationen till, känslor och tankar om eller förståelsen för barnet bör behandlingskontakten vara inom barnpsykiatrin, eftersom det är vi som kan mest om barns behov.

Det finns flera möjliga orsaker till att barn inte följer den förväntade utvecklingen eller uppvisar psykiatriska symtom. Exempelvis kan det röra sig om missförhållanden i miljön, en utvecklingsförsening eller en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det är dock vanligare hos små barn än hos äldre barn att det som avviker har somatisk grund. Om du uppmärksammar avvikelser bör du därför alltid se till att barnet undersöks av barnläkare för att utesluta somatisk sjukdom. Om du identifierar tydliga svårigheter eller avvikande beteenden där somatisk orsak har uteslutits, och om föräldrarna önskar det, går du vidare med en utredning eller en fördjupande kartläggning. Om du har identifierat psykiatriska symtom utan att somatisk sjukdom föreligger går du vidare med behandling, vilket beskrivs i nästa kapitel.

Om ett litet barn har psykiatriska symtom som tyder på att hen har varit utsatt på något sätt, utan att det med säkerhet går att veta vad eller om något har hänt, föranleder symtomen ändå behandling. Man kan hamna i tankefällan att man inte kan göra något innan man vet vad barnet har råkat ut för. Oavsett om något har hänt eller inte mår små barn 30 | SMÅBARN 0–5 ÅR

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 30

2019-07-02 13:49

bra av tydliga rutiner, förutsägbarhet och ökad positiv samvaro med föräldrarna, och har något hänt behöver de det. I möjligaste mån ska man också verka för att barnets utsatthet upphör, om man misstänker att den pågår. Du har alltid anmälningsplikt till socialtjänsten om du misstänker att ett barn far illa. Om ökad omsorg och struktur inte leder till förbättring bör en förnyad bedömning med differentialdiagnostiska överväganden göras. Samma symtom som kan innebära att ett litet barn inte har det bra eller råkar illa ut kan också bero på helt andra saker, som att barnet har ett svårreglerat temperament, är känsligt för intryck eller har svårigheter av något slag. Ta in ytterligare information och fördjupa din bedömning om barnet inte reagerar som förväntat på insatta åtgärder.

Kom ihåg att även om samspelet med föräldern påverkar utvecklingen har små barn en stark inneboende drift att utvecklas, de kommer att göra det så länge de bara har tillräckliga möjligheter. Det är viktigt att inte nonchalera en förälders oro för att något med barnet inte stämmer. Att upptäcka utvecklingsavvikelser tidigt innebär tidigt insatta åtgärder för barnet och ökad kunskap för föräldern om barnets fungerande, vilket underlättar livet för både föräldrar och barn. Kom också ihåg att det inte går att utesluta det ena för att det andra har identifierats. Det kan förekomma både utvecklingsmässiga avvikelser och samspelssvårigheter mellan förälder och barn samtidigt. Samspelssvårigheterna kan vara oberoende av barnets svårigheter, eller bero på att föräldern inte förstår hur hen behöver bemöta sitt barn. Var alltid öppen för att olika problem kan samvariera.

Bedömning av småbarn | 31

KBT_barnperspektiv_inlaga.indd 31

2019-07-02 13:49

inom psykiatrin? På vilka sätt kan du anpassa dina insatser till barnets mognad? Hur håller du fokus på barnets bästa?

Foto: Carola Björk

Psykologen Anna Rosengren beskriver ingående hur du utgår från barnets eller tonåringens perspektiv och ­behov, både vid bedömning och behandling. Hon fördjupar centrala aspekter, bland annat samarbetet med föräldrar, hur man frågar om våld, bedömer suicidrisk och gör ­neuropsykiatriska utredningar. Vanliga utmaningar tas

ledare i kbt och blivande specialist i klinisk

upp, som när tonåringar ifrågasätter behandlaren eller

psykologi. Hon har lång erfarenhet av barn-

inte vill prata. Många dialoger och exempel synliggör de

nu ­verksam vid Familjepsykologerna med ­behandling, ­utbildning och handledning.

kliniska färdigheter du behöver för att arbeta med barn.

Boken riktar sig till dig som vill lära dig mer om ­bedömning och behandling av barn och tonåringar, och som har förkunskaper i kbt.

KBT ur ett barnperspektiv

Anna Rosengren är leg. psykolog, hand­

och ungdomspsykiatriskt arbete, och är

ANNA ROSENGREN

Hur skapar du en god kontakt med barn och tonåringar

ANNA ROSENGREN

KBT ur ett

barnperspektiv FÖRHÅLLNINGSSÄTT OCH ANPASSNINGAR I PSYKIATRISKT ARBETE

»Som nyutexaminerad psykolog hade jag ingen aning om vad jag skulle göra när patienten smällde igen dörren och inte ville ’snacka med någon jävla psykolog’, när föräldern bara ville att jag skulle ’fixa barnet’ eller när en fjortonåring inte ville berätta för föräldrarna att hon skadade sig själv. Då hade jag haft stor nytta av KBT ur ett barnperspektiv.« Ur bokens förord av leg. psykolog Martin Forster

ISBN 978-91-27-82324-2

9 789127 823242

KBT_barnperspektiv_omslag_gk (original).indd Alla sidor

2019-07-02 15:38