9789127823181

Marte Blikstad-Balas är professor vid Universitetet i Oslo. Hon har länge forskat på hur digitalisering ändrar den norska skolvardagen för både elever och lärare.

vi förslavas av våra skärmar. Ofta kretsar debatten kring ordet framtiden, trots att datorerna funnits i våra skolor i flera decennier. Det är hög tid att utvärdera digitaliseringen

FOTO: EVA LINDBLAD, 1001BILD.SE

i skolan. Omstart för skolans digitalisering ger insikter kring vad som gått fel, hur vi kan göra för att återge lärarna och eleverna den makt som försvunnit ut i cyberrymden samt visar på ett mer nyanserat och relevant sätt att förhålla sig till en av vår tids mest omvälvande frågor.

Författare till boken Omstart för skolans digitalisering är forskaren Marte Blikstad-Balas, skolutvecklaren Per Kornhall och journalisten Jenny Maria Nilsson.

Per Kornhall är fil.dr, författare, debattör och konsult i skolfrågor med bakgrund som gymnasielektor, undervisningsråd på Skolverket och kommunal skolutvecklare. Han har skrivit flera böcker utgivna av Natur & Kultur.

FOTO: MING LORENTZON

Jenny Maria Nilsson är journalist och författare.

I över tio år har hon kartlagt och rapporterat om svensk skola och dess digitalisering.

»Detta är en bok som på ett hjälpsamt sätt utmanar oss att omvärdera våra tidigare antaganden om vad som är ’rätt’ och ’fel’ när det gäller användningen av

OMSTART FOR SKOLANS DIGITALISERING

digital teknik i skolan.« Ur förordet av Neil Selwyn

Loading

Please wait …

ISBN 978-91-27-82318-1

9 789127 823181

NOK_KORNHALL_NILLSON_OMSTART_FOR_SKOLANS_DIGITALISERI.indd Alla sidor

OMSTART FOR SKOLANS DIGITALISERING

Svärmisk teknikromantik möter domedagsprofetior om att

MARTE BLIKSTAD-BALAS PER KORNHALL JENNY MARIA NILSSON

FOTO: UNIVERSITETET I OSLO

Digitalisering i skolan är en fråga som väcker starka känslor.

Marte Blikstad-Balas Per Kornhall Jenny Maria Nilsson

OMSLAG: NIKLAS LINDBLAD, MYSTICAL GARDEN DESIGN

2021-09-13 14:39

Digitalisering_inlaga.indd 2

2021-09-14 09:32

INNEHÅLL

Förord 7 Prolog 9 KAPITEL I • Jenny Maria Nilsson 15 KAPITEL II • Per Kornhall 89 KAPITEL III • Marte Blikstad-Balas 137 Epilog 201

Digitalisering_inlaga.indd 5

2021-09-14 09:32

Digitalisering_inlaga.indd 6

2021-09-14 09:32

FÖRORD

Det här är en insiktsfull bok om ett viktigt ämne. Och ändå är det här – till skillnad från många andra texter om ämnet edtech – inte en bok som gör några djärva förutsägelser om »digitala störningar« eller som entusiastiskt predikar om de bästa apparna att använda i klassrummet.

I stället består den här bokens insikter av dess beredvillighet att ta sig an en rad kritiska frågor som ofta inte ställs (och än mindre besvaras). Till exempel:

• Exakt vilka är de pedagogiska fördelarna med att använda läsplattor och liknande digitala enheter i klassrummet?

• Vilka är de icke avsedda sociala konsekvenserna av att erbjuda en-till-en-tillgång till de här enheterna i klassrummet?

• Vilka brister när det gäller teknisk kompetens, förståelse och entusiasm är tydliga hos så kallade digitala infödingar trots att de har fötts in i en värld som präglas av Facebook, Google och Spotify?

Precis som de här frågorna antyder så uppnås en framgångsrik användning av digital teknik i skolorna inte enbart genom att placera ut massor med hypermoderna datorer i klassrummen. Om så hade varit fallet skulle de skandinaviska länderna ha revolutionerat sina utbildningssystem för flera decennier sedan. I stället är användningen av digital teknik inom skolan ett komplext område som rymmer fler frågor och problem än tvärsäkra svar. Detta är en bok som på ett hjälpsamt sätt utmanar oss att omvärdera våra tidigare antaganden om vad som är »rätt« och »fel« när det gäller användningen av digital teknik i skolan.

I en bemärkelse är den här boken därmed en nyttig påminnelse om att vi måste lämna debatten om att vara »för« eller »emot« användningen

Digitalisering_inlaga.indd 7

2021-09-14 09:32

8 • OMSTART FÖR SKOLANS DIGITALISERING

av teknik inom utbildningssektorn bakom oss. Oavsett om vi gillar det eller inte finns det ingen möjlighet att undvika den nya tekniken i dagens och morgondagens skola. Utifrån det perspektivet kretsar de viktigaste frågeställningarna inte kring huruvida den här tekniken ska användas eller inte i skolorna, utan kring hur tekniken kan användas (och inte användas) på ett lämpligt sätt.

Det som en person kanske betraktar som lämpligt kan förstås förefalla helt olämpligt i en annan persons ögon. Därför är det viktigt att vara medveten om att alla påståenden och utsagor om digital teknik och undervisning i skolan är högst subjektiva. Detta är ett område som bör vara föremål för fortsatt debatt och oenighet. Edtech är inte något som är ofrånkomligt – något som bara händer i skolan vare sig vi vill det eller inte. Edtech inbegriper bland annat att arbeta med några av de mest grundläggande frågeställningarna om vad undervisning och utbildning är och vilken sorts pedagogik vi vill ha för vårt framtida samhälle.

Det finns således mycket att fundera på. Läsplattor och en-till-en-tillgång kan vara ett mycket lockande framtidsperspektiv, men det kvarstår problemställningar där vi behöver ha ett öppet sinne, och ständigt vara beredda att utmana alla påståenden som är för tvärsäkra, för förenklade och för bra för att vara sanna. I de här debatterna och diskussionerna är det helt klart ändamålsenligt att vara skeptisk, utan att för den skull någonsin förfalla till att vara avfärdande och cynisk. Faktum är att de digitala teknikerna fortsätter att uppvisa en enorm pedagogisk potential.

Det här är också ett område där du alltid bör vara beredd på att bli överraskad och ibland hänförd. De följande kapitlen innehåller en rad viktiga frågor för lärare och övrig skolpersonal att reflektera över. Jag hoppas att läsningen av den här boken är väl använd tid.

Neil Selwyn Melbourne, december 2020

Digitalisering_inlaga.indd 8

2021-09-14 09:32

PROLOG

Det är svårt att föreställa sig en skola helt utan datorer. I den här boken ska vi inte föreställa oss en sådan skola, men vi ska likväl ställa några viktiga frågor kopplade till användningen av datorer och digitala verktyg i klassrummet.

Idéen till den här boken kom redan vintern 2018, när vi var på en stor internationell mässa för digitala läromedel i London. Intrycken var överväldigande: »Välkommen in i framtidens klassrum«, »Är du redo för morgondagens undervisning?«, »Förändringens tid är här – blir du kvar på perrongen när tåget går?« Den här retoriken och dessa argument fanns överallt och var helt naturligt kopplade till datorer i klassrummet. Framtiden är digital. Eleverna är redan digitala. Allt är digitalt, och skolan måste också vara det.

Vi måste vara väl förberedda på framtiden. Valet är ditt, ska du vara med eller bli akterseglad? Underförstått, om du är lärare eller skolledare och inte satsar på digitala läromedel eller använder iPad i undervisningen fråntar du dina elever möjligheten att hänga med, möjligheten att vara redo för morgondagen.

Edtech-företagen på mässan hade lagt ner miljoner på tjusiga robotar, VR-glasögon, whiteboard-tavlor och andra prylar som hör framtidens skola till. Vart man än vände sig fanns det en säljare som ville berätta hur deras programvara kunde skräddarsy undervisningen för dina elever och göra jobbet som lärare lättare.

Men trots det satt vi där med några, för oss, viktiga spörsmål: Vad säger forskningen om det här? Vad är målet med förändringen? Hur vill vi att skolan ska vara? Och var finns läraren i allt detta?

Digitalisering_inlaga.indd 9

2021-09-14 09:32

10 • OMSTART FÖR SKOLANS DIGITALISERING

Den här boken handlar om detta. För när något nytt ska in i skolan, så måste något annat ut, som Marte Blikstad-Balas skriver om. För att dra det till sin spets: Om vi vill att eleverna ska vara socialt och emotionellt kompetenta, lära sig självreglering och empati, ha god psykisk och fysisk hälsa, kunna förstå sig själva och andra genom nära relationer och ansikte mot ansikte-erfarenheter – är då svaret att lägga tid och pengar på att ge eleverna ännu fler digitala verktyg? Eller går det att få både och?

Ett av målen med skolan är att eleverna ska få utveckla skaparglädje, engagemang och en nyfikenhet att utforska, som det står i styrdokument. Och man kan lätt tro att det finns ett nära samband mellan att vara kreativ, innovativ och problemlösningsorienterad och att vara digitalt kompetent, vad det nu är. Men är det så?

Idag tillbringar barn och ungdomar väldigt mycket tid på nätet. Enligt den norska Ungdataundersøkningen från 2018 tillbringar hälften av alla högstadie- och gymnasieelever mer än tre timmar dagligen framför en skärm – och det gäller utanför skolan. Mer än nog, tycker kanske många. Ändå säger vi till barn och ungdomar, och deras föräldrar, att framtiden är digital, genom att fylla klassrummen med datorer och digitala verktyg. Och vi fortsätter att tro att skolan blir enklare, mer effektiv, roligare och mer variationsrik, och att eleverna blir smartare, mer kompetenta, mer självgående och självreglerande om de får använda mer digital teknologi i klassrummet.

I den här boken har vi fått en norsk forskare, en svensk expert och en svensk journalist att skriva om elever och användning av digitala verktyg i klassrummet. Vi har bett dem att vara kritiska och ställa frågor, vilket de har hörsammat.

Jenny Maria Nilsson är journalist. Som sådan har hon med den noggrannhet och nyfikenhet som hör hennes yrke till försökt lista ut vad som ligger bakom påståenden och hänvisningar. Nilsson har bland annat tittat närmare på rapporten En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår och skärskådat den. I rapporten framgår att Sverige ska bli bäst i världen på digitala möjligheter, och Nilsson försöker ta reda på varför detta är så viktigt, och hur detta mål ska nås.

Det hon upptäcker är felslut och motsättningar och krafter som arbetar mot varandra: »Det ligger i undervisningsteknologins intresse att sälja så mycket som möjligt, men det bör ligga i skolans intresse att köpa så lite som möjligt.« Grundskolan digitaliseras utifrån push-faktorer, ge-

Digitalisering_inlaga.indd 10

2021-09-14 09:32

Prolog • 11

nom inköp av teknologi som inte efterfrågas, i stället för utifrån pullfaktorer, där användarna själva efterfrågar teknologi som köps in efter noggrann utprövning, skriver Nilsson. Dessutom upptäcker hon en påfallande tro på att motivation och entusiasm kan »odlas fram« via datorer, att digital teknologi genererar en lust som smittar eller kan skördas, för att sedan kunna utnyttjas generellt i elevens förhållande till skolarbete. Problemet är bara det att det här inte blir mer sant hur många gånger det än upprepas.

Per Kornhall är läraren och experten som gick från att vara positiv till att bli skeptisk. Huvudsakligen är hans texter en genomgång av tillgänglig forskning på användning av digitala verktyg i klassrummet. Ett av Kornhalls huvudpoänger är att det inte är svårt att finna vetenskapligt stöd för påståenden om att elever som använder datorer mycket i undervisningen har sämre resultat, och att detta är helt underkommunicerat.

Självklart finns det studier som visar positiva resultat av olika aspekter vid digital undervisning, men frågan måste vara om det digitala ger mer lärande än andra metoder, för det är det som edtech-branschen vill få oss att tro. Kornhall säger att så är det inte alls, men att tron på detta »beror på ett antal både självklara och enkla orsaker, logiska felslut och för it-evangelisternas besvärande omständigheter«, och dessutom är det inte sällan fenomen som har varit kända sedan långt tillbaka. Han kallar de sex vanligaste felsluten för modernitetsfällan, -iseringsfällan, individualiseringsmissförståndet, universallösningstro, undervisningens kommersialisering och kognitiva begränsningar.

Marte Blikstad-Balas fortsätter där Kornhall slutar. Blikstad-Balas är forskaren som har studerat vad som faktiskt försiggår i klassrummet.

Hon skriver bland att det där med att ge eleverna tillgång till världen utanför skolan via internet, som de flesta primärt förhåller sig till som underhållning för de små, inte bara är att ge dem tillgång till något. Det är också att frånta dem något, för potentiellt ruckar det skolan och klassen som gemenskap. Att ständigt tillföra digital teknologi kan med en liten kritiskt blick ses som ett stort experiment med en av samhällets viktigaste institutioner. Särskilt om det blir upp till eleverna själva att definiera vad som är relevant ämnesmässig användning av tillgången till världen utanför skolan. Blikstad-Balas påpekar vidare att många argumenterar för att eleverna kommer lära mer eller bättre om skolan använder alla nya digitala möjligheter. Det digitala associeras ofta med en önskan att förbättra skolan. Alla löften om ökad eller bättre inlärning

Digitalisering_inlaga.indd 11

2021-09-14 09:32

12 • OMSTART FÖR SKOLANS DIGITALISERING

har än så länge inte manifesterats i konkreta studier om inlärnings­ utbyten; vi vill drista oss till att snarare säga tvärtom. Blikstad-Balas skriver: »Även om det råder enighet om att internet innebär enorma pedagogiska möjligheter, och trots att vi har haft digital kompetens i skolan i över tio år, finns det många studier som visar att den digitala skolvardagen är full av utmaningar som i allt för liten utsträckning diskuteras. Med utgångspunkt i nyare empiriska studier finns det särskilt två premisser som behöver diskuteras: föreställningen om att elever i dagens skola är experter på digital teknologi, och föreställningen om att teknologianvändning i sig leder till mer lärande. Båda de här myterna är i högsta grad levande.« Helt konkret gav vi de tre författarna i uppdrag att skriva tre texter.

Den första texten skulle heta »Game over«. Här skulle författarna bland annat se på de vetenskapliga beläggen för att använda digitala verktyg i klassrummet för att främja lärandet. Den andra delen skulle heta »Game loading«. I denna del skulle författarna se på vad målet med undervisning och lärande i skolan är, och se på hur digitala verktyg passar det målet. I den sista delen, »Game on«, bad vi författarna säga något om vilka kompetenser och färdigheter som faktiskt är viktiga när det gäller digitala verktyg. Kapitlen bör läsas utifrån detta sammanhang, det vi utmanade författarna att skriva om. Det ligger i korten att kapitlen i den här boken, Omstart för skolans digitalisering, handlar mer om att verkligen gå på djupet med utmaningarna med digitalisering än om att lösa dessa – något som författarna adresserar i »Game on«.

Det tog lite längre tid att få den här boken färdig än vad vi hade tänkt.

Initialt gjorde det inte så mycket, men så kom covid-19 och bidrog till ytterligare digitalisering av skolan, antingen vi ville det eller inte. Skolor, lärare, elever – hela samhället har fått ägna sig åt digitalisering på ett helt annat sätt än någonsin tidigare. En del av detta har varit nödvändigt; vi behöver ju kunna kommunicera med varandra elektroniskt, vi behöver kunna dela, vi behöver kunna utväxla, vi behöver kunna samverka. Men har vi lärt oss bättre av detta? Är det här den framtid vi har önskat oss?

Trevlig läsning!

Niklas Gårdfeldt Leavy & Hallvard Aamlid Oslo, december 2020

Digitalisering_inlaga.indd 12

2021-09-14 09:32

Digitalisering_inlaga.indd 13

2021-09-14 09:32

Digitalisering_inlaga.indd 14

2021-09-14 09:32

KAPITEL I Jenny Maria Nilsson

Digitalisering_inlaga.indd 15

2021-09-14 09:32

Digitalisering_inlaga.indd 16

2021-09-14 09:32

Del 1

GAME OVER

Det mest effektiva sättet att förändra samhället på är genom den utbildning som samhällets uppväxande generationer tar del av. Inte så att det låter sig göras på något enkelt vis, mycket påverkar en människas formbara år, men det är bästa tillfället att utöva inflytande på framtiden eftersom de människor som ska bebo den är samlade i klassrum och på skolor. Säkert är det därför som många har ambitioner för skolan. Alla ambitioner är inte bra, några är omdömeslösa och till för att tillfredsställa olika sorters egenintressen – medan andra vill ge elever möjlighet till ett så bra liv som möjligt i ett så gott samhälle som möjligt.

Men vad är vad? Hur skilja vinningslystnad, prestige och missriktad välvilja från träffsäker välvilja, kompetens och nyttig omsorg om elev, skolpersonal och samhälle? Att inringa bra respektive dåliga strävanden är svårt.

Skolan, dess historia och vardag har påverkats och påverkas kontinuerligt av en härva av viljor och omständigheter. Vi präglas av vår tid, är blinda för nuet och har emellanåt en schematisk syn på historiska fakta. Även med tillgång till fakta orsakar det dramaturgiska raster, som till viss del är nödvändigt för att studera ett område, att vi drar fel slutsatser.

En felaktig slutsats, i alla fall förenklad, som jag i mina resonemang delvis tar spjärn emot är att utbildningsväsendet historiskt, och även nu, har varit inriktat på att domesticera människor och skapa till exempel en lydig arbetarklass. »Ett instrument för att forma underklassens medvetande«, som professor Bengt Sandin beskrev det i sin avhandling (1986). Citatet av Sandin finns i Johannes Westbergs bok (2014) Att bygga ett skolväsende. Folkskolans förutsättningar och framväxt 1840–

Digitalisering_inlaga.indd 17

2021-09-14 09:32

Digitalisering_inlaga.indd 88

2021-09-14 09:32

KAPITEL II Per Kornhall

Digitalisering_inlaga.indd 89

2021-09-14 09:32

Digitalisering_inlaga.indd 90

2021-09-14 09:32

Del 1

GAME OVER – SYSTEM FAILURE

I mitt kapitel i den här antologin kommer jag här i första delen redovisa en del studier om digitaliseringens negativa effekter på lärande; i den andra förklara varför det ser ut som det gör; för att i den avslutande titta framåt. Du som läser kommer märka att jag i denna första del målar en ganska mörk bild av digitaliseringens effekter på lärande. Innan jag gör det behöver jag kanske göra ett förtydligande. Under min tid som lärare var jag mycket drivande för att få in digital teknik i undervisningen på de skolor jag arbetade på. Jag arbetade hårt mot skolledningar för att få fram datorer, programvaror, kanoner, olika sensorer (för att mäta med) och letade hela tiden efter bilder, animationer och programvaror att använda i kemi- och biologiundervisningen. Som medborgare är jag naturligtvis lika digital som alla andra. Jag planerar min tid i, arbetar i, leker i samt konsumerar media, musik och nöjen i, digitala miljöer. Jag lär mig laga en gammal engelsk sportbil genom att samagera med människor med samma intresse på andra sidan jorden och via filmklipp.

Och jag upprätthåller stora delar av min bekantskapskrets via sociala medier.

Jag brukar känna behov av att nämna det ovanstående. Speciellt för några år sedan. Om man då lyfte den minsta lilla kritik mot det evangelium om digitalisering som vi alla utsattes för blev man snabbt anklagad för att vara teknikfientlig. Den digitala tekniken skulle ju innebära ett kvantsprång för människan – på alla områden. Vi behövde nu bara generella förmågor eftersom all information fanns i apparaterna och på nätet.

Vi skulle se demokratin bryta fram överallt för de nya demokratiska sociala medierna innebar ju en sådan kommunikationsrevolution. Med

Digitalisering_inlaga.indd 91

2021-09-14 09:32

92 • Kapitel II

individanpassat datorstöd, e-learning och gamification skulle allt lärande bli skräddarsytt, individuellt, utmanande, roligt och motiverande.

Det fanns helt enkelt ingen ände på hur bra det skulle bli. Att då andas kritik mot den digitala revolutionen och ifrågasätta hur det användes i skolan var minst sagt inopportunt. För att försöka stämma i bäcken började jag ofta föreläsningar och texter med att förklara att jag inte är en teknikfientlig dinosaurie. Det är självklart att skolan ska innehålla digitala inslag och självklart ska elever lära sig hantera de verktyg vi använder i vardags- och yrkesliv. Det är en del av samhällets infrastruktur.

Så låt oss lämna den frågan. Men lika självklart är det att vi ska göra det på ett klokt sätt som verkligen gynnar både elever och samhället i stort.

Och då behöver vi ta evidensen på allvar.

Vad säger evidensen?

Det som gjorde att jag höjde ett varningens finger var att jag lämnade klassrummet omkring 2009 för att börja arbeta med skolfrågor på en högre nivå i skolsystemet. Jag fick då ansvar för nationella utvecklingsinsatser i naturvetenskap och teknik på Skolverket och tolkade mitt jobb som att det var viktigt att det arbetet var forskningsförankrat. Jag började därför läsa in mig på forskning om skolan och effekterna av olika skolreformer och undervisningsmetoder. En av de första signalerna om att allt inte riktigt var som »det borde« var en omfattande tysk rapport som hade tagits fram för det tyska BMBF (Bundesministerium für Bildung und Forschung). I den skrev författarna att det fanns väldigt lite stöd för att digital teknik i undervisningen var bra för elevers lärande.

Detta menade de berodde dels på att det fanns för lite bra forskning om sambandet mellan lärande och it, dels på att de studier som fanns helt enkelt inte visade på någon positiv effekt på lärandet av digital teknik (Scheiter m.fl., 2010).

Jag studsade till inför deras resultat, blev intresserad och insåg snart att deras resultat även bekräftades av flera andra större studier jag hittade. 31 Det verkade helt enkelt som att den digitala revolutionen inte gav det fantastiska lärande som utmålades. Idag märker jag glädjande nog också i möten med olika it-entrepre­nörer att de är betydligt mer 31. Till exempel en stor studie på hemdatorers påverkan på studieresultat som inte heller visade någon som helst effekt på elevers resultat (Fairlie & Robinson, 2013).

Digitalisering_inlaga.indd 92

2021-09-14 09:32

Game over – system failure • 93

försiktiga i sina uttalanden om kopplingen mellan it och lärande än vad de var för bara några år sedan. Detta beror nog både på att de har sett att det inte var så enkelt som de trodde med it i skolan, men också på att så många löften de såg i den digitala tekniken, om demokrati, delningssamhälle med mera brutalt har krossats av Brexit, Trump och ryska trollfabriker. Det finns också en hel del nedslående att berätta om resultaten av it i undervisningen. I den här första delen kommer jag att redovisa en del sådana studier, allt från resultat i PISA till forskning om spelifiering, matematikundervisning och om svenska en-till-en-satsningar.

PISA Det finns mycket kritik mot PISA, som är OECD:s stora undersökning av elevers kompetenser inom läsning, matematik och naturvetenskap.

Inte minst kring hur resultaten från undersökningarna används politiskt, av politiker i olika länder, men också kring hur OECD genom den blir en politisk aktör (Sjöberg, 2018). Oavsett vad man tycker om hur PISA påverkar länders skolpolitik är den utan tvekan en av de bästa jämförande undersökningar som görs av elevers kunskaper. Till skillnad från många andra mätningar försöker man också mäta femtonåriga elevernas förmåga att använda kunskap inom de områden man mäter: läsförmåga, matematik och naturvetenskap. Man mäter alltså inte bara skolkunskap i snäv mening.

Provfrågorna är kvalitetskontrollerade och de ingår i ett väl genomarbetat statistiskt system. Själva resultaten kan korreleras med de enkäter som samtidigt delas ut. PISA-rapporterna är helt enkelt en viktig kunskapskälla som både visar resultat och ger en bild av undervisningen i olika länder. Men PISA-proven har inte gått oberörda genom den digitala revolutionen. Förra omgången som genomfördes, PISA 2015, var den första där eleverna hade möjlighet att använda en dator för att svara på provet. Det har förekommit spekulationer om att en del av de förändringar som syntes då (t.ex. Sveriges förbättrade resultat) berodde på detta teknikskifte, något som dock tillbakavisades av Skolverket.32 Med hjälp av proven kan vi se både hur datorer används i olika länder och om 32. https://www.sydsvenskan.se/2016-12-11/datorn-inte-bakom-svensk-pisa-­ vandning

Digitalisering_inlaga.indd 93

2021-09-14 09:32

Marte Blikstad-Balas är professor vid Universitetet i Oslo. Hon har länge forskat på hur digitalisering ändrar den norska skolvardagen för både elever och lärare.

vi förslavas av våra skärmar. Ofta kretsar debatten kring ordet framtiden, trots att datorerna funnits i våra skolor i flera decennier. Det är hög tid att utvärdera digitaliseringen

FOTO: EVA LINDBLAD, 1001BILD.SE

i skolan. Omstart för skolans digitalisering ger insikter kring vad som gått fel, hur vi kan göra för att återge lärarna och eleverna den makt som försvunnit ut i cyberrymden samt visar på ett mer nyanserat och relevant sätt att förhålla sig till en av vår tids mest omvälvande frågor.

Författare till boken Omstart för skolans digitalisering är forskaren Marte Blikstad-Balas, skolutvecklaren Per Kornhall och journalisten Jenny Maria Nilsson.

Per Kornhall är fil.dr, författare, debattör och konsult i skolfrågor med bakgrund som gymnasielektor, undervisningsråd på Skolverket och kommunal skolutvecklare. Han har skrivit flera böcker utgivna av Natur & Kultur.

FOTO: MING LORENTZON

Jenny Maria Nilsson är journalist och författare.

I över tio år har hon kartlagt och rapporterat om svensk skola och dess digitalisering.

»Detta är en bok som på ett hjälpsamt sätt utmanar oss att omvärdera våra tidigare antaganden om vad som är ’rätt’ och ’fel’ när det gäller användningen av

OMSTART FOR SKOLANS DIGITALISERING

digital teknik i skolan.« Ur förordet av Neil Selwyn

Loading

Please wait …

ISBN 978-91-27-82318-1

9 789127 823181

NOK_KORNHALL_NILLSON_OMSTART_FOR_SKOLANS_DIGITALISERI.indd Alla sidor

OMSTART FOR SKOLANS DIGITALISERING

Svärmisk teknikromantik möter domedagsprofetior om att

MARTE BLIKSTAD-BALAS PER KORNHALL JENNY MARIA NILSSON

FOTO: UNIVERSITETET I OSLO

Digitalisering i skolan är en fråga som väcker starka känslor.

Marte Blikstad-Balas Per Kornhall Jenny Maria Nilsson

OMSLAG: NIKLAS LINDBLAD, MYSTICAL GARDEN DESIGN

2021-09-13 14:39